Söndag 31/5
Till att börja med så vill jag önska mamma ett stort grattis på mors-dag.
Du är verkigen väldens bästa mamma och jag älskar dig massor. Det går inte beskriva med ord i hur mycket du betyder för mig. En bit utav mig lever just för dig och en bit kämpar just för dig.
Jag vill aldrig mista dig och jag vill att vi ska gå hand i hand enda tills döden skiljer oss åt, men till dess är det långt!
Denna morgon började inte så vidare bra för mig utan det började med en massa tårar. Det var nämligen så att jag försökte att fuska med morgondrycken idag igen och då så märkte pappa det.
Det blev ett himla liv i luckan, men pappa blev inte arg på mig utan han skiljde på mig och "M", det kändes skönt iallafall.
Jag vägrade att ta drycken och då sade pappa:
- "Du gör som du vill. Vill du lyssna på "M" så gör det men då blir det något annat negativt".
Först tänkte jag skitsamma. Bara jag slipper att dricka drycken. Men ju mer jag gick och grubblade på det så insåg jag hur sjukt det var. Att "M" hade intalat mig just att idag så skulle jag inte drycka någon hel dryck på morgonen.
Varför skulle hon få styra över mig på det sättet?
Jag ville ju inte ha några negativa konsekvenser. Så jag tog min ork och gick ut till köket och greppade tag om drycken. Den tog jag med ett svep för att jag ville varken känna smak eller lukt utav den.
Mådde inget vidare efter åt men pappa försökte att trösta mig men jag sade att jag behövde vara i fred en stund för att lugna ner mig och det gick han med på.
När jag sedan hade lugnat ner mig så kunde vi prata på en rätt så okej nivå igen. Innan var jag så ångestladdad så det gick inte att prata med mig. Vi pratade lite angående morgonens händelse, men han var stolt över mig eftersom att han tyckte att jag hade löst det på bästa sättet. Även om inte "M" var glad över mig så var jag glad över mig själv, att jag faktiskt tog kampen och tog näringsdrycken och hela dessutom.
Sedan så åt jag frukost. Då kände jag hur hela jag blev större och att jag förtjänade ingen frukost nu när jag inte hade gjort som "M" hade sagt till mig. Jag mådde inte alls bra, men jag fick stöttning utav pappa.
Jag fick alltså i mig hela frukosten också och på vilan så körde vi Mulle.
Pappa vann överlägset och idag så kläckte han en utav sina andra kommentarer när det går bra för honom i spel:
- "Vad heter det här spelet nu igen? Det är ju riktigt kul, eller hur Elin?"
Och så satt han och hånflinade åt mig lite och verkligen njöt över att se mig bli lite småirriterad, fast på skoj alltså!
När vilan var slut så hade även mamma kommit upp som tog en låååång sovmorgon. Då så berättade jag att jag hade druckit hela drycken imorse och sade även Grattis på mors-dag. Hon blev glad över båda sakerna, haha.
Innan det var dags för att sätta sig ner för att ta en dryck igen så gjorde jag inte så mycket. Jag gick mest och diskuterade med "M". Hon var så himla arg på mig för att jag hade brutit mitt löfte just idag. Idag skulle jag verkligen inte ta morgondrycken men så sade jag ifrån och gjorde det ändå.
Jag var också en aning besviken på mig själv. Jag hade ju lovat mamma och pappa att det aldrig mer skulle upprepas och så gjorde det igen. De borde snart tröttna på mig känns det som, hur länge till orkar dem?
Tillsammans med dem så tror jag att vi orkar mycket för att vi är alla så pass envisna. Vi ska kämpa enda tills "M" är bort helt och hållet. Vi ska ta kampen och kämpa mig FRISK tillsammans!
Sedan så var det dags för 1 näringsdryck till. Den tog jag, mamma och pappa ute i solen. Den värmde på så vida pass, men det var skönt.
De första klunkarna gick bra men sedan så tog det stopp, då kom "M" fram:
- "Nu räcker det, du har ju redan druckit en hel dryck innan".
- "Alldeles för mycket kcal och kolhydrater får du i dig nu".
- "Du blir tjock, försök och tänk lite smart!"
Så då blev det tjafs åter igen fast denna gång mellan mig och mamma. Jag vägrade att dricka mer, jag ville alltså lyssna på "M". Men mamma blev så frustrerad så hon "hotade" med en massa negativa konsekvenser som skulle ske om jag inte drack drycken och det sket jag fullständigt i.
Men sedan när det var på gränsen till sista droppen, innan mamma verkligen skulle hälla ut den så tog jag den. Klippte i mig den fort, men mådde skit efteråt.
Mamma var nog också ganska tagen efteråt. Jag hade kastat ut mig en del elaka ord och nu i efterhand så mår jag inte bra av det. Men mamma tog iallafall med Svea ut på en promenad och så fick jag lite ensamtid.
Men jag var så arg/ledsen/frustrerad så jag visste inte vad jag skulle göra.
Skulle jag lyssna på "M" och göra som hon sa?
Nej, det skulle jag inte. Pappa kom in ett tag och ville krama om mig och trösta mig eftersom att jag storgrät, men jag ville inte ha någon tröst utan jag ville bara att han skulle lämna mig i fred. Och likaså gjorde han det. Han gick ut och klippte gräset.
Under ensamtiden så tänkte jag mycket på positiva/negativa saker och det brukar faktiskt hjälpa mig till att inte lyssna på "M". Jag tog även några djupa andetag och så kom jag ner i varv och kunde känna mig en aning lugnare i kroppen, äntligen så lade sig ilskan lite.
Efter ett tag så kom mamma hem igen, men pappa fortsatte att klippa gräset. När mamma kom hem så var hon på bra humör igen och likaså jag. Jag var fortfarande lite nedstämd över att jag hade gått emot "M" så mycket, det var hon som ville straffa mig nu.
Men det viktigaste av allt var att mamma och jag blev sams igen, så att inte "M" fick vara den som stötte oss bort ifrån varandra, det ville ju ingen av oss. Så vi kramade om varandra och så var allt som vanligt igen.
Jag passade även på att fråga mamma vad hon ville ha i mors-dagpresent och då svarade hon:
- "Jag vill ha Elin här. Och du har redan gett mig en jättebra present och det var att du kämpade så bra att du drack upp dryckerna".
Innan det var dags för maten så satte vi upp poolen. Eller det var mest pappa som fixade det till en början..
Sedan när jag hade hjälpt till en ytterst liten stund så var det dags för mat och det var inget dåligt lass utav köttfärssås och spaghetti som mamma slevade upp. Jag som redan mådde så pass dåligt och så skulle jag få må ännu sämre över att behöva äta allt detta.
Det blev lite jobbigt men jag bet ihop och fick i mig allt.
Mina kinder hade blivit större under tiden och magen hade svullnat, det äcklade mig!
På lucnhvilan så tog jag Aftonbladet och satte mig i en stol ute i solen. Det var så varmt så jag höll på att tuppa av, men jag njöt och lite färg tror jag faktiskt att jag fick. Det var inte mycket, men det var ju alltid något.
När vilan var slut så kände jag att jag inte klarade av att sitta ute längre, det var för varmt för min del.
Så jag var inne medans mamma och pappa fixade förfullt där ute med poolen. Jag ser verkligen fram emot att bada i den. Det ska bli så skönt!
Jag kollade lite på datorn en stund och så pratade jag lite med Fnuttskrutt.
Danne skulle även iväg och spela minigolf i Valla så innan han åkte så pratade jag lite med honom också. Det är alltid kul att få ta några ord med sin älskade bror som tyvärr inte händer allt för ofta.
Sedan så var det dags för eftermiddagsmellis.
Det tog jag, mamma och pappa ute i skuggan denna gång eftersom att det var så varmt i solen. Det var skönt att sitta i skuggan och Svea var även med på ett hörn. Hon har varit ute hela dagen idag. Det har varit intresant med poolen och det kanske, haha.
Efter melliset så tog även jag och mamma lite kort, så här är några..
Mamma och pappa!
Svea och jag!
Jag!
(Ser skittjock ut på denna bild, men det är jag idag också!)
Sedan så var det bara in att färscha till sig för att då så skulle jag och mamma åka på valpkurs i Klubbarp. Pappa åkte före oss på motorcykeln för att visa vägen sedan så åkte han vidare på en egen liten tripp. Väl på kursen så var det bara att sitta ner och lyssna på lite information om hur det kommer att se ut framöver. Det vekar vara riktigt bra och både jag och Svea kommer nog att ha väldigt stor nytta av det.
Under hela tiden som vi var där så kände jag mig konstant tjock och äcklig, men mamma gav mig blicken till mig hela tiden som visade att jag inte var det och att det bara var "M" som var där och stötte på mig.
Jag önskar att jag kunde tro på det, men det kan jag tyvärr inte göra i dagsläget.
Innan vi åkte hem så gick vi in en snabbis på kvarnen för att köpa bröd sedan så åkte vi hem. Äntligen!
Då så träffade jag Svea igen som givetvis var jätteglad över att både jag och mamma kom hem. Jag var också glad över att se henne, min lilla sötnos! <3
Eftersom att klockan var väldigt mycket så var det dags att äta. Vi åt rester från igår och jag mådde inget vidare då heller, med tanke på allt som jag hade proppat i mig under dagen. Men det blev ingen större ångestattack utan bara massor med tankar och ordet: Jag mår inte bra.
Men mamma och pappa stöttade mig fullt ut och det var lite lättare att äta i och med att vi satt ute. Det var skönt att få frisk luft att andas in.
När jag hade ätit så gick jag direkt till datorn och nu så sitter jag som sagt här.
Nu så ska jag och mamma gå våran kvällspromenad. Det ska bli så skönt efter denna jobbiga dag och med alla tankar. Rensa huvudet en aning kanske.
Och så blir det att kolla på TV med mamma och pappa en stund och avsluta kvällen med ytterligare en näringsdryck.
Usch, jag kommer att ha ökat massor i vikt när jag ska vägas i morgon.
Jag har ätit alldeles för mycket och onyttigt denna vecka och det syns på hela mig hur jag har blivit större om magen, höfterna, rumpan och ja.. ALLT!!
Hoppas att eran dag har varit bättre än min.
Ha det så bra!
/ Elin.
Lördag 30/5
Denna lördag har varit som en berg- och dalbana för mig. Eller det är väl i stort sätt alla dagarna för mig nu förtiden.
Lördagsmorgonen började iallafall med att mamma kom in med drycken till mig. Pappa fick alltså en efterlängtad sovmorgon, men det var han värd.
Medans jag drack den så pratade jag ganska mycket med mamma för att försöka att distrahera tankarna och så kelade vi lite med Svea också som fortfarande var inne i sin skönhetssömn, haha.
När jag hade druckit klart drycken så fixade jag mig iordning sedan så fick jag en konstig känsla ikroppen och det var nog "M" som var där och ville intala mig något och det var att,
Jag hatade mamma, pappa och Svea idag!
Jag berättade det för mamma, men hon visste mycket väl att jag inte menade det.
Efter ett tag så åt jag frukost tillsammans med mamma. Det var lite motstånd, men fungerade ändå så pass bra som den brukar. Men på frukostvilan så kom det lite ångest. Ledsamhet och ilska. Jag är verkligen trött på det här helvetet, det känns som om man lever i ett fängelse och jag ansåg att jag hade fått i mig alldeles för mycket under bara några enstaka timmar som jag hade varit upp.
Men då sade mamma att alla männsikor äter frukost, det behöver din kropp.
Då tänkte jag att visst, alla behöver frukost. Men jag behöver verkligen inte äta en sådan stor frukost som jag gör nu och jag behöver verkligen inte dricka en hel näringsdryck på morgonen. Det är ju inte ett dugg normalt! Det ger för mycket kcal och för mycket kolhydrater. Det är inte bra för min kropp som inte är i någon form av rörelse alls.
Men tack och lov så satt mamma med mig i soffan. Vi kröp under en varm och skön filt och så kramade hon om mig och tröstade mig. Jag mår inte alls bra nu, jag mår dåligt.. Men snart vänder det nog så att det börjar kännas bättre och bättre för var dag som går. Det är vad mina behandlare säger och mina föräldrar.
Efter vilan så borstade jag tänderna. Sedan så busade jag lite med Svea innan det var dags för mig att gå ner till Nattis en stund. När jag kom ner till henne så gick vi direkt in till Cilla för att jag så gärna ville se deras ny hemkommna lilla hundvalp. Den var jättesöt och Jessi hette den tydligen. Vi satt även och pratade en stund. Vi kunde tyvärr inte busa med Jessi eftersom att hon låg och sov, det var lite synd.
När jag kom hem så mötes jag av en glad hund här hemma. Hon såg så liten ut om man jämnförde med Jessi, men Jessi såg nu större ut p g a all päls som hon hade. Jag älskar Svea!
I stort sätt direkt när jag kom hem så skulle jag få ensamtid, men då inträffade en sak eftersom att "M" var så stark då just för tillfället. Därför så ville mamma stanna hemma hos mig för att hjälpa mig att stå emot, men jag sade att jag klarade det själv. Så jag fick min ensamtid, medans mamma och pappa åkte och handlade mat till lunchen.
Under enstamtiden så försökte jag att få bort "M" och hennes hemska tankar. Hon får bara inte vinna striden tänkte jag för mig själv. Jag försökte att tänka positivt, att om jag inte gör som hon säger, även om det gör ont så kommer jag, den friska delen utav mig bara få mer och mer plats igen. Det kommer göra så att jag blir friskare i psyket men också i ett ännu bättre fysiskt skickan, då jag t o m ska nå min normalvikt, det är då mitt roliga liv börjar igen!
Jag tänkte också på att det negativa. Att om jag gör som hon säger så blir jag bara mer deppig för att hon säger en sådana negativa saker och jag går kanske ner i vikt också. Det leder till att jag hamnar längre och längre ner i skiten igen och negativa konsekvenser kommer upp på tapeten.
Så jag klarade av att stå emot medans mamma och pappa var bort trots att det var jobbigt och ett himla slit mellan 2 individer i min kropp.
När mamma och pappa kom hem så blev de stolta över mig att jag hade klarat av att stå emot "M" och likaså var jag, men ändå så kändes det som ett svek mot henne, men hon är inte min vän längre, det ska jag försöka att säga till mig själv varje dag!
En stund efter att de hade kommit hem så åt mamma och pappa först eftersom att jag inte var speciellt hungrig. Jag tyckte alltså att det skulle bli alldeles för tidig lunch, så jag väntade en stund.
Men när klockan närmade sig den tiden som jag ville äta så höll mamma mig sällskap medans jag åt. Dagens lunch blev baguette med skagenröra. Det väckte tjockkänslor kan jag lova. Kände mina stora kinder och flötig var hela jag, äckelbarn!
Det blev lite jobbigt men mamma hjälpte mig genom att vi började att lösa lite korsord.
När jag hade ätit klart så var pappa tillbaka ifrån macken, då han hade varit och tankar motorcykeln.
Så då var det bara för mig att ta på sig mc-kläderna eftersom att vi skulle åka upp till farmor och farfar i stugan ungefär vid Malexander. Jag var inte så jätteglad i det men både mamma och pappa tyckte att det var en bra idé då jag kunde få tänka på något annat och sedan byta lite miljö, alltså inte bara vara hemma.
När vi väl satt på motorcykeln så hade jag ångest. Jag mådde inte alls så bra, men det var inget som jag ville sprida ut. Utan jag satt där bak på cykeln och höll om pappa. På något sätt så kände jag mig ändå ganska fri. Det var härligt med solen rakt i ansiktet och blåsten vinande i ansiktet.
En ganska farlig sak som hände några gånger på ditvägen var att jag höll på att somna. Pappa märkte det genom att jag dunsade i med huvudet i hans ryggen ett antal gånger. Det kunde ju ha gått riktigt illa, men som tur var så slumrade jag ju lite bara. Jag vet inte hur det kan komma sig att jag bara blev så trött helt plötsligt, det kanske var all ångest som byggdes på och jag ville bara lämna den och den enda utvägen som jag såg var att försöka sova bort den. Men det kanske inte var det bästa sättet att välja det på..
Väl uppe i stugan så var jag lite illamående och trött. Kände mig lite konstig, men det var nog ren och skär ångest. Både pappa och farfar sa att jag inte såg ut att må så bra, men jag svarade att det var okej. Jag vill inte börja må dåligt där, jag ville hålla det för mig själv.
Så för att distrahera tankarna och för att vara glad gentemot farmor och farfar som jag älskar så tog jag mig i kragen och föreslog att vi kunde köra lite spel. Så vi kastade ringar runt pinnar, passade boll och så körde vi bool. Men det var inte så roligt för hur nära jag än låg den lilla kulan så var det alltid någon som kom ännu närmare och vann - den fick alltså kasta den lilla kulan till ett annat ställe och så började det om på nytt.
Vi fikade även och satt och pratade. De fikade lagom tills det var dags för mig att ta min kaloririka dryck..
Men drycken gick väl bra. Över förväntan. Men jag njöt så pass utav solen så att jag tog en klunk då och då och det gjorde det hela mycket lättare. Älskar solen!
Här kommer lite bilder..
När vi hade varit där så var det dags för oss att åka hem. Jag uppskattade verkligen att åka upp hit men samtidigt så var ju "M" med och fick mina tankar på mycket negativt. Men jag kände ändå att det var nyttigt att följa med och det är ju aldrig helt fel att vara ute när det är så fint väder. Vad har ni gjort idag?
När vi kom hem så fick jag och pappa ett glatt välkomnande både ifrån Svea och mamma. Svea ville komma till min famn direkt och dränkte verkligen ner mig med pussar i ansiktet, haha.
Jag kan faktiskt erkänna att jag hann att sakna henne under den här tiden. Hon hjälper mig så mycket nu, för att t.ex. klara att hålla tillbaka "M" så långt det går.
Annars när jag kom hem så gjorde jag inte så mycket. Jag kollade lite på datorn och så klädde jag om till min pyjamas. Det är så härligt att gå i, slappt och skönt!
Innan kvällsmaten så kokade jag och kände mig jättehet. Jag visste inte vad det var med mig. Kanske var det ångesten som började att sätta fram sina spår, det trodde iallafall pappa.
Sen var det dags för kvällsmat. Det blev grillat. Mycket bättre än stekt mat tycker jag!
Under maten så kom det lite tårar och ångest. Tankarna rann iväg på hur tjock jag blev och på hur tjock jag var. Jag åt för mycket och det var inte "M" som ansåg det utan det var JAG.
Jag åt även för onyttigt idag också, snälla Elin, börja tänka efter lite på vad du äter nu!
Jag har blivit så himla dålig på det, inte konstigt att jag ser ut som jag gör och blir tjockare för var dag som går. Jag äter alldeles för mycket kolhydrater och kcal per dag för att inte röra på mig.
JAG ÄT SKIT TJOCK, JÄVLA TJOCKIS!
Men fick stöttning av både mamma och pappa.
Fick den vanliga kommentaren:
- "Alla människor är värda mat och att få njuta. Det är du också och du måste äta det där. Det är din portion och det behöer du!"
Nu så ska jag och mamma gå ut på en promenad med Svea. Det ska bli så himla skönt. Jag känner fortfarande en stor klump i magen som gör ont, men den kanske minskar lite när jag får röra på mig, vem vet. Jag hoppas på det iallafall. Jag måste bara få röra på mig känner jag och det är nuu!
Annars när vi kommer in så blir det kortspel och Robinson. Tillsammans med det så blir det mys och stöttning av mamma och pappa när jag ska dricka näringsdrycken. Det kommer jag nog att behöva. Men jag vill inte släppa ut för mycket, jag ska lära mig att hålla lite mer för mig själv igen, jag tycker så synd om mamma och pappa över att behöva ha en sådan dotter som de har idag. Som alltid gråter och typ tycker synd om sig själv. "/
Men jag vet att de inte tycker så, men så är det enligt mig.
De älskar mig, det vet jag och likaså älskar jag dem! <3
Stå emot och kämpa vidare är vad som stor på schemat inför morgondagen.
Ha det så bra!
/ Elin.
Lördagsmorgonen började iallafall med att mamma kom in med drycken till mig. Pappa fick alltså en efterlängtad sovmorgon, men det var han värd.
Medans jag drack den så pratade jag ganska mycket med mamma för att försöka att distrahera tankarna och så kelade vi lite med Svea också som fortfarande var inne i sin skönhetssömn, haha.
När jag hade druckit klart drycken så fixade jag mig iordning sedan så fick jag en konstig känsla ikroppen och det var nog "M" som var där och ville intala mig något och det var att,
Jag hatade mamma, pappa och Svea idag!
Jag berättade det för mamma, men hon visste mycket väl att jag inte menade det.
Efter ett tag så åt jag frukost tillsammans med mamma. Det var lite motstånd, men fungerade ändå så pass bra som den brukar. Men på frukostvilan så kom det lite ångest. Ledsamhet och ilska. Jag är verkligen trött på det här helvetet, det känns som om man lever i ett fängelse och jag ansåg att jag hade fått i mig alldeles för mycket under bara några enstaka timmar som jag hade varit upp.
Men då sade mamma att alla männsikor äter frukost, det behöver din kropp.
Då tänkte jag att visst, alla behöver frukost. Men jag behöver verkligen inte äta en sådan stor frukost som jag gör nu och jag behöver verkligen inte dricka en hel näringsdryck på morgonen. Det är ju inte ett dugg normalt! Det ger för mycket kcal och för mycket kolhydrater. Det är inte bra för min kropp som inte är i någon form av rörelse alls.
Men tack och lov så satt mamma med mig i soffan. Vi kröp under en varm och skön filt och så kramade hon om mig och tröstade mig. Jag mår inte alls bra nu, jag mår dåligt.. Men snart vänder det nog så att det börjar kännas bättre och bättre för var dag som går. Det är vad mina behandlare säger och mina föräldrar.
Efter vilan så borstade jag tänderna. Sedan så busade jag lite med Svea innan det var dags för mig att gå ner till Nattis en stund. När jag kom ner till henne så gick vi direkt in till Cilla för att jag så gärna ville se deras ny hemkommna lilla hundvalp. Den var jättesöt och Jessi hette den tydligen. Vi satt även och pratade en stund. Vi kunde tyvärr inte busa med Jessi eftersom att hon låg och sov, det var lite synd.
När jag kom hem så mötes jag av en glad hund här hemma. Hon såg så liten ut om man jämnförde med Jessi, men Jessi såg nu större ut p g a all päls som hon hade. Jag älskar Svea!
I stort sätt direkt när jag kom hem så skulle jag få ensamtid, men då inträffade en sak eftersom att "M" var så stark då just för tillfället. Därför så ville mamma stanna hemma hos mig för att hjälpa mig att stå emot, men jag sade att jag klarade det själv. Så jag fick min ensamtid, medans mamma och pappa åkte och handlade mat till lunchen.
Under enstamtiden så försökte jag att få bort "M" och hennes hemska tankar. Hon får bara inte vinna striden tänkte jag för mig själv. Jag försökte att tänka positivt, att om jag inte gör som hon säger, även om det gör ont så kommer jag, den friska delen utav mig bara få mer och mer plats igen. Det kommer göra så att jag blir friskare i psyket men också i ett ännu bättre fysiskt skickan, då jag t o m ska nå min normalvikt, det är då mitt roliga liv börjar igen!
Jag tänkte också på att det negativa. Att om jag gör som hon säger så blir jag bara mer deppig för att hon säger en sådana negativa saker och jag går kanske ner i vikt också. Det leder till att jag hamnar längre och längre ner i skiten igen och negativa konsekvenser kommer upp på tapeten.
Så jag klarade av att stå emot medans mamma och pappa var bort trots att det var jobbigt och ett himla slit mellan 2 individer i min kropp.
När mamma och pappa kom hem så blev de stolta över mig att jag hade klarat av att stå emot "M" och likaså var jag, men ändå så kändes det som ett svek mot henne, men hon är inte min vän längre, det ska jag försöka att säga till mig själv varje dag!
En stund efter att de hade kommit hem så åt mamma och pappa först eftersom att jag inte var speciellt hungrig. Jag tyckte alltså att det skulle bli alldeles för tidig lunch, så jag väntade en stund.
Men när klockan närmade sig den tiden som jag ville äta så höll mamma mig sällskap medans jag åt. Dagens lunch blev baguette med skagenröra. Det väckte tjockkänslor kan jag lova. Kände mina stora kinder och flötig var hela jag, äckelbarn!
Det blev lite jobbigt men mamma hjälpte mig genom att vi började att lösa lite korsord.
När jag hade ätit klart så var pappa tillbaka ifrån macken, då han hade varit och tankar motorcykeln.
Så då var det bara för mig att ta på sig mc-kläderna eftersom att vi skulle åka upp till farmor och farfar i stugan ungefär vid Malexander. Jag var inte så jätteglad i det men både mamma och pappa tyckte att det var en bra idé då jag kunde få tänka på något annat och sedan byta lite miljö, alltså inte bara vara hemma.
När vi väl satt på motorcykeln så hade jag ångest. Jag mådde inte alls så bra, men det var inget som jag ville sprida ut. Utan jag satt där bak på cykeln och höll om pappa. På något sätt så kände jag mig ändå ganska fri. Det var härligt med solen rakt i ansiktet och blåsten vinande i ansiktet.
En ganska farlig sak som hände några gånger på ditvägen var att jag höll på att somna. Pappa märkte det genom att jag dunsade i med huvudet i hans ryggen ett antal gånger. Det kunde ju ha gått riktigt illa, men som tur var så slumrade jag ju lite bara. Jag vet inte hur det kan komma sig att jag bara blev så trött helt plötsligt, det kanske var all ångest som byggdes på och jag ville bara lämna den och den enda utvägen som jag såg var att försöka sova bort den. Men det kanske inte var det bästa sättet att välja det på..
Väl uppe i stugan så var jag lite illamående och trött. Kände mig lite konstig, men det var nog ren och skär ångest. Både pappa och farfar sa att jag inte såg ut att må så bra, men jag svarade att det var okej. Jag vill inte börja må dåligt där, jag ville hålla det för mig själv.
Så för att distrahera tankarna och för att vara glad gentemot farmor och farfar som jag älskar så tog jag mig i kragen och föreslog att vi kunde köra lite spel. Så vi kastade ringar runt pinnar, passade boll och så körde vi bool. Men det var inte så roligt för hur nära jag än låg den lilla kulan så var det alltid någon som kom ännu närmare och vann - den fick alltså kasta den lilla kulan till ett annat ställe och så började det om på nytt.
Vi fikade även och satt och pratade. De fikade lagom tills det var dags för mig att ta min kaloririka dryck..
Men drycken gick väl bra. Över förväntan. Men jag njöt så pass utav solen så att jag tog en klunk då och då och det gjorde det hela mycket lättare. Älskar solen!
Här kommer lite bilder..
När vi hade varit där så var det dags för oss att åka hem. Jag uppskattade verkligen att åka upp hit men samtidigt så var ju "M" med och fick mina tankar på mycket negativt. Men jag kände ändå att det var nyttigt att följa med och det är ju aldrig helt fel att vara ute när det är så fint väder. Vad har ni gjort idag?
När vi kom hem så fick jag och pappa ett glatt välkomnande både ifrån Svea och mamma. Svea ville komma till min famn direkt och dränkte verkligen ner mig med pussar i ansiktet, haha.
Jag kan faktiskt erkänna att jag hann att sakna henne under den här tiden. Hon hjälper mig så mycket nu, för att t.ex. klara att hålla tillbaka "M" så långt det går.
Annars när jag kom hem så gjorde jag inte så mycket. Jag kollade lite på datorn och så klädde jag om till min pyjamas. Det är så härligt att gå i, slappt och skönt!
Innan kvällsmaten så kokade jag och kände mig jättehet. Jag visste inte vad det var med mig. Kanske var det ångesten som började att sätta fram sina spår, det trodde iallafall pappa.
Sen var det dags för kvällsmat. Det blev grillat. Mycket bättre än stekt mat tycker jag!
Under maten så kom det lite tårar och ångest. Tankarna rann iväg på hur tjock jag blev och på hur tjock jag var. Jag åt för mycket och det var inte "M" som ansåg det utan det var JAG.
Jag åt även för onyttigt idag också, snälla Elin, börja tänka efter lite på vad du äter nu!
Jag har blivit så himla dålig på det, inte konstigt att jag ser ut som jag gör och blir tjockare för var dag som går. Jag äter alldeles för mycket kolhydrater och kcal per dag för att inte röra på mig.
JAG ÄT SKIT TJOCK, JÄVLA TJOCKIS!
Men fick stöttning av både mamma och pappa.
Fick den vanliga kommentaren:
- "Alla människor är värda mat och att få njuta. Det är du också och du måste äta det där. Det är din portion och det behöer du!"
Nu så ska jag och mamma gå ut på en promenad med Svea. Det ska bli så himla skönt. Jag känner fortfarande en stor klump i magen som gör ont, men den kanske minskar lite när jag får röra på mig, vem vet. Jag hoppas på det iallafall. Jag måste bara få röra på mig känner jag och det är nuu!
Annars när vi kommer in så blir det kortspel och Robinson. Tillsammans med det så blir det mys och stöttning av mamma och pappa när jag ska dricka näringsdrycken. Det kommer jag nog att behöva. Men jag vill inte släppa ut för mycket, jag ska lära mig att hålla lite mer för mig själv igen, jag tycker så synd om mamma och pappa över att behöva ha en sådan dotter som de har idag. Som alltid gråter och typ tycker synd om sig själv. "/
Men jag vet att de inte tycker så, men så är det enligt mig.
De älskar mig, det vet jag och likaså älskar jag dem! <3
Stå emot och kämpa vidare är vad som stor på schemat inför morgondagen.
Ha det så bra!
/ Elin.
Fredag 29/5
- "Jaså, du var vaken?!"
Det var kommentaren som jag fick av pappa när han kom in till mitt rum med drycken. Jag hade varit vaken ett tag, fast jag låg och kollade på MTV en stund och myste med Svea som tvärsov. Det var mysigt!
Drycken gick bra att dricka. Det har nog blivit ett tvång nu har jag insett. Det ska alltid vara Svartavinbär nu på morgonen. Men jag har bestämt mig för att bryta det mönstret, så jag ska testa och ta hallon i morgon istället. Jag får hoppas på att det går lika bra..
När jag hade druckit upp dricken så gick jag och Svea i vanlig ordning in till mamma som låg i sängen. Fast denna morgon så låg inte mamma kvar så länge, utan hon kom strax därefter att jag hade lagt ner Svea där. Men Svea låg kvar och sov så sött precis som hon gjorde igår också. Jag verkligen smälter när jag ser henne!
Sedan så fixade jag mig iordning lite smått. Kände mig äcklig i håret, men slängde upp det i en hög tofs och så tog jag på mig jogginbyxor och en stickad tröja. Det såg ju inte ut att bli så fint väder i morse.
Innan det var dags för att äta frukost så busade jag lite med Svea som hade vaknat till. Efter det så åt jag en stabil frukost tillsammans med mamma, som hon har stenkoll på så att jag verkligen äter allt och inte petar undan något. Det blev lite jobbigt under stunden som jag åt. Tankarna kom, men framförallt så visste jag att det var samtal som väntade på mig direkt efter frukosten och just nu så känner jag inte alls för samtal. Jag orkar inte öppna mig längre, inte fullt ut iallafall.
Men frukosten kom iallafall ner i magen och tårarna slutade att komma för att mamma var ju där och stöttade mig.
När jag hade ätit klart så blev det ytterligare lite tårar p g a att då var det dags att sätta sig i bilen för att bli skjutsad till min behandlare för att ha ett samtal där. Åh, jag ville verkligen inte dit!
Men mötet i sig gick väl ganska bra sen ändå. Jag hade inget val idag, jag kunde inte bara sitta tyst eller nicka för att jag fick en uppgift och då var jag tvungen att förklara en massa saker. Även om det var jobbigt så gav det nog något.
Efter ca. 45 min. så kom mamma och hämtade mig. Det var skönt det. Svea satt även i framsätet och blev glad över att se mig. För övrigt så gillar hon att åka bil. Det tycker hon är spännande.
När jag kom hem så satte mamma ihop det nya utemöblerna som pappa och mamma hade köpt på JYSK igår. Jag kände att jag behövde vara lite ensam inne för att gå igenom mina tankar. Jag brukar inte vara så jättemunter när jag kommer hem ifrån ett samtal så det är alltid skönt att få vara lite för sig själv då så att ingen bara rusar fram till en och frågar på. Så när hon var klar så kom hon in. Då var jag på bättre humör igen. Direkt då så duschade vi mitt hår, eftersom att jag tyckte att det var så ofräscht. Sen var det då dags för förmiddagsdrycken. Den gick också bra att dricka, men lite motstånd var det såklart. Vi spelade Mulle för att lätta lite på trycket och det hjälper mig faktiskt lite varje gång.
Jag försökte att inte behöva dricka upp hela drycken, men det sade mamma att jag tvungen till..
När jag hade druckit upp så började mamma att städa lite, medans jag busade för fullt med Svea som var jättepigg, trots att hon hade varit vaken enda sedan i morse.
Vi lekte ett ganska bra tag, men sedan så föll hennes ögonlock ihop sakta men säkert när jag väl lyfte upp henne i soffan.
När mamma hade städat klart och Svea hade somnat så fick jag ensamtid en stund medans mamma åkt och postade några brev + köpte ett refilkort till mig. Det behövdes. Så nu kan jag äntligen sms:a igen som jag inte har kunnat på ett tag nu. Under ensamtiden så gjorde jag inte så mycket. "M" var såklart framme och sade en massvis med saker till mig:
- "Du förtjänar inte ett lyckligt liv".
- "Du ska inte bli frisk, du kommer att få ett helvete då".
- "Om du inte börjar lyssna på mig igen så kommer din familj att råka illa ut".
- "Jag kommer göra så att du skadar någon".
- M.m.
Detta gör mig så ledsen och det skrämmer mig en held del. Framförallt det här med att min familj kommer att råka illa ut eller att hon kommer göra så att jag skadar någon. Det vill jag inte. Så därför så ska den sunda biten utav Elin stå på sig och visa att hon inte alls tänker göra någon illa även om "M" kommer kämpa åt det andra hållet. Jag känner att jag börjar bli allt mer och mer splittrad.
När mamma kom hem så åt vi lunch. Dagens lunch blev min näst intill favoriträtt för tillfället, blodpudding. Det var gott, men trots att jag tyckte att det var gott och verkligen kunde känna av smaken så fick jag inte njuta och jag fick inte en lugn lunch utan tankar heller.
Jag kände hur "M" kom intill mig. Hon viskade inom mitt huvud att jag blev större och att jag inte skulle äta så där mycket. Jag var heller inte värd att få njuta av blodpuddingen för jag hade ju druckit näringsdrycker innan och ätit en megastor frukost innan, så det var inte tillåtet.
Men mamma sade att mat måste man ha, så jag fick i mig allt.
Efter maten så var det vila som gällde. Då så satte jag mig bekvämt i soffan och så plattade mamma håret på mig. Det var jätte längesen som jag gjorde det, så det var lite kul faktiskt. Och längre blev ju håret också, haha.
Några tårar kom det, men inget direkt ångestattack så, men det var väl för att jag ansåg att blodpudding var en rätt så okej mat ändå trots allt.
Så här blev slutresultatet..
Eftersom att vilan inte var avklarad framåt 14.30 egentligen och att Emilia skulle komma så valde vi att vi kunde minska ner vilan lite så att jag bara var tvungen att sitta fram till 14.00 så att jag hann att fixa mig i ordning lite.
Så direkt efter vilan så fixade jag mig iordning lite. Bytte kläder och kelade lite med Svea.
Sedan så åkte mamma efter ett tag och då var det bara jag och Svea hemma och så inväntade vi att Emilia och Lucy skulle komma. Det såg vi båda framemot!
Klockan 15.00 så kom det en brummande bil utanför. Det var Emilia.
Och så knackde det på dörren och där stod söta Emilia och söta Lucy. De var båda 2 så söta, hihi.
Svea vart ivrig direkt och ville busa med Lucy direkt, men Lucy blev väldigt farscinerad utav Fnutte. Hon hade aldrig sett en kanin innan, så det kanske inte var så konstigt.
När jag och Emilia hade stått och pratat en stund och hållt på lite med hundarna så satte vi oss ner på altanen och fikade. Denna dagen så gjorde jag en annorlunda sak. Jag tog en kanelbulle som jag hade bakat igår istället för näringsdrycken. Det skulle jag aldrig ha gjort om inte Emilia hade varit här, då hade jag suttit med min gamla näringsdrck hårt i min hand. Men i och med att hon tog en så kände jag att jag också ville klara av det och jag visste ju att jag hade ett jättebra stöd hos mig.
Så hon åt sin bulle och jag min. Men mina tankar kom vart om varandra hela tiden.
"M" var där..
- "Varför gör du såhär? Det står inte i regelboken".
- "Nu äter du för onyttigt igen".
- "Du kommer att bli jättetjock av den där bullen, den kommer jäsa i magen på dig".
Men Emilia sade några kloka ord till mig som fick mig att tänka på rätt bana igen.
Emilia och jag satt och pratade ett ganska bra tag och det kändes faktiskt som vi hade träffat varandra tidigare och som om vi på något vis pratat tidigare också. Emilia var verkligen en underbar människa rakt igenom och hon har så goda råd till mig.
Hon förstod mig så väl och det kändes jätteskönt.
När vi hade njutit tillräckligt ute på altanen där solen gastade på så gick vi in igen. Då var det dags för Emilia och Lucy att åka hem igen. Men tiden rann verkligen bara iväg, kl. var redan 17.00. Men det var iallafall jättekul att träffa dig!
Här är lite bilder..
Båda sötnosarna, Lucy och Svea!
Emilia, Lucy och Svea har fullt upp med Fnutte!
Söta Emilia och jag!
De 3 sötnosarna!
Det var en glad känsla som stannade hos mig när Emilia och Lucy hade åkt hem. Jag var så glad över att få pratat av mig lite över sådant som bara hon förstod och glad över att äntligen fått träffa Emilia.
Tack Emilia för idag, den var en superrolig eftermiddag tillsammans med dig, hoppas att vi träffas någon mer dag! <3
På kvällen så grillade vi. Det blev fisk för hela slanten. Laxburgare blev det för min del tillsammans med bröd och coleslow. Måltiden började bra men efter en stund så slutade det med att jag kände att det blev för jobbigt och gick in på mitt rum och lät några tårar rinna. Men då så kom pappa och kramade om mig och sa:
- "Kom ut och sätt dig och ät igen, det klarar du".
Men det är inte alltid så lätt som mamma och pappa tror att det är. Det tar emot!
Sådär satt jag, inte så lyckligt i att äta. Det var en stor laxburgare. Jag ville gärna ta bort lite på den eftersom att jag ansåg att det var mer än 100 gram, men varken mamma eller pappa gick med på den idén. Så där satt jag ute på altanen och kände knappt någon smak alls utav maten och kunde inte njuta ett dugg. Jag satt bara och tuggade och väntade på att den sista tuggan skulle hamna på gaffeln och tillslut så gjorde den det. Men då så blev jag ledsen.
Dels för att jag hade ätit för mycket - för mycket kolhydrater och för mycket fisk.
Dels för att jag stod emot "M" alldeles för mycket.
Dels för att jag saknade mormor så mycket.
Det blev alltså en enda stor röra utav alla tankar på en och samma gång. Men mamma satte sig i stolen bredvid mig och så pratade vi lite om mina känslor och mitt mående. Det kändes inget vidare efter det heller, men lite bättre iallafall.
Nu så sitter jag här. Jag har matvila. Men ska snart få gå ut på min vanliga kvällspromenad med mamma. Det ska bli skönt att få röra på sig efter allt onyttigt som man har stoppat i sig under hela dagen. Jag måste verkligen verligen bli bättre på att tänka efter vad jag stoppar i mig. I slutändan kommer jag att kunna rulla fram, vilket jag snart redan gör dessvärre. "/
Sen ikväll när vi kommer in så blir det att mysa framför TV:n tillsammans med mamma, pappa och lilla Svea. En oinbjuden näringsdryck ska också ner i magen innan sängen vankas för mig.
Det ska bli skönt att få sova bort alla mina tankar och ångest, för att idag så har jag valt att inte visa mina känslor så pass stark som jag brukar göra. Jag ville testa idag. Jag vill ju inte heller beslasta mina föräldrar med massor ledsamhet m.m.
I morgon är det nya tag som ska tas, kanske utamana "M" på något, vem vet?
Kämpar på det gör jag iallafall!
Ha det så bra!
/ Elin.
Torsdag 28/5
Morgonen började som vanligt med att pappa kom in med drycken till mig och gjorde mig sällskap sittande på en utav barstolarna.
Efter att jag hade druckit upp drycken och att pappa hade cyklat iväg till jobbet så gick jag och Svea in till mamma i vanlig ordning. Där så gosade sig Svea ner direkt tillsammans med mamma, men jag valde att inte delta för att jag kände mig pigg och alert.
Så medans de låg där ett tag så gjorde jag mig iordning lite. Det fick bli myskläder för hela slanten idag för det såg inte så klart ut på himlen idag.
När mamma sedan kom upp efter några min. så sa hon lite tyst till mig att jag skulle gå in och kolla på Svea som fortfarande låg kvar i mammas säng. Och gud så söt hon var, haha!
En stund senare så vaknade hon ju upp och då så åt hon först sedan så ville hon givetvis busa lite. Jag tog då fram hennes absoluta favorit leksak, men den märkte jag hade gått sönder så den pep inte alls lika mycket längre, men det är inte hela världen. Det är bara att köpa en ny. När vi hade busat en stund så var det dags för mig att äta min vanliga frukost och då gjorde mamma mig sällskap. Det gick faktiskt bra. Osten har blivit mindre svår nu. Jag kan dock inte tugga den och känna efter smaken utan jag sväljer den hel tillsammans med juicen. Jag klarar inte av att känna smaken, jag gillar inte ost.
När vi hade ätit frukost så vilade vi. Då så satt jag vid datorn och chattade lite. Det var inte så många inne eftersom att de flesta går ju i skolan vid den tiden, men Cilla var faktiskt inne för att hon hade sovmorgon. Så det var kul att prata lite med henne. Jag är glad för hennes skull, för hon ska nämligen åka och hämta sin lilla vovve idag. Det var en Lagotto tror jag att rasen hette, sött!
Efter vilan så ringde jag till morfar för att höra om han ville komma hit lagom till förmiddagsmelliset och spela en omgång Mulle och det ville han såklart. Han blir lika glad för varje gång som vi ringer och frågar och vi blir alltid lika glada över att han svarar ja. Han är så snäll min lilla morfar, helt klart den bästa morfar´n i världen!
Under tiden som jag inväntade att morfar skulle komma så gjorde jag inte så mycket. Jag brukar inte hitta på så mycket på förmiddagarna iallafall inte innan jag har avslutat förmiddagsdrycken. Jag lekte lite med Svea, men hon var lite trött. En stund senare så kom morfar. Då så var det Mulle som gällde + att dricka den där hemska drycken. Drycken gick bra att dricka men jag gav några obehagliga blickar till mamma för att visa att jag inte mådde så bra, men hon skakade på huvudet och då förstod jag vad hon menade med det, det kändes bra.
Ställningen blev som den alltid brukar sluta när vi 3 kör. Jag kom första, morfar på andra plats och mamma kom sist. Stackars mamma, men hon får förhoppningsvis ta revansch nästa gång som vi kör.
En stund efter att morfar hade åkt hem så fick jag ensamtid utav mamma. Hon skulle åka ner till Nordiska eftersom att de hade 50% på allt i butiken där. Jag var lite inne på att följa med men sedan så ångrade jag mig och så tjafsade jag och mamma litegrann innan och då kände jag ytterligare mindre för det. Det kunde vara skönt att vara hemma och rensa tankarna och få vara en stund för sig själv istället, så att mamma och jag kunde vara glada på varandra när hon kom hem istället. Alltså vi var inte osams på det sättet, men när man går hack i häll på varandra dag in och dag ut så är det lätt att man tjafsar lite då och då. Det liksom bara flyger ut några dumma ord. Oftast så får jag en sådan himla ångerkänsla efteråt, men mamma har lärt sig hur jag fungerar. Att nu är det inte bara Elin som består utav 1 del, utan nu finns det 2 delar. 1 som är den "riktiga" Elin och en som är "M"..
Men under tiden som mamma var borta så kunde jag dra en stor lättnad och känna att det här var vad jag behövde, att få tänka på mig själv. Men det får jag ju dock aldrig, för "M" kom ju givetvis med sina negativa ord direkt:
- "Kom igen nu, förbränn!"
- "Du anar inte hur du ser ut, du är så äcklig".
- "Det ska bli du och jag igen, vi ska bli tajta. Så lyssna på mig nu".
Men aldrig, försvinn äckliga "M"!
Tyvärr är det ju inte så lätt att bara trycka på en off-knapp och så försvinner tankarna. Nej, utan tankarna ligger och gnager i bakhuvudet på mig hela tiden.
Men jag kände att jag var ju tvungen att ta fram min sunda del nu och istället försöka distrahera bort dessa negativa tankarna som "M" säger till mig. Så jag lekte lite med Svea sedan så lade jag mig i några sekunder tillsammans med henne inne på mammas och pappas sängar. Det blev inga längre stunder innan "M" sade till mig:
- "Nu får det vara nog. Inte ska du ligga här och lata dig. Du ska inte gå upp mer i vikt och det göra du om du sitter eller ligger för mycket, särskilt nu när du äter så mycket och inte är ett dugg aktiv. Skärpning på dig nu Elin!"
Så jag gick upp ifrån sängen precis som "M" ville, men för det så gjorde jag inget dumt. Utan jag tog fram bilden och tog några ego-kort. Här är ett utav dem..
Tillslut så kom mamma hem. Då så åt vi på direkten. Vi värmde varm smörgåstårta som vi hade i frysen. Det var inget som jag egentligen ville äta, men jag blev så illa tvungen eftersom att kl. var redan 13.00 och det var lite sent att ställa sig och laga mat då. Så det blev att vara smidiga. Jag blev lite ledsen under måltiden och tankarna kom på en gång.
- Alldeles för onyttigt.
- För mycket.
- Mycket kolhydrater.
Usch, jag äter för onyttigt nu. Jag måste få ett stopp på det, jag håller med "M" om det. Jag får tänka efter lite på vad jag stoppar i mig. Men jag var iallafall tvungen att äta upp allt som låg på tallriken även att jag inte vill det. Men mamma och jag löste lite korsord som gjorde att det gick lite lättare och man tänkte inte på samma sätt att man stoppade i sig den onyttiga maten. Så även idag så fick jag i mig allt och då menar jag verkligen allt!
Efter maten så var det vila som gällde. För att försöka att uthålla ångesten så lade jag mig ner en stund och försökte att andas lugnt och tänka på något positivt, men det gick inget vidare. Jag mådde kasst så det blev ett litet ångestpys då jag fick ur mig lite utav alla tankar. Jag var inte tom på långa vägar, men jag tänkte att nu så skulle jag försöka att hålla resten för mig själv och likaså så gjorde jag det.
När vilan var slut så kollade jag en snabbis på datorn och en stund efteråt så frågade mamma mig om jag ville baka bullar och det kände jag för att göra. Dels för att distrahera tankarna och dels för att JAG-ELIN älskar att baka.
Så jag tog på mig förklädet och började att baka på direkten..
Det blev även att baka en äpplekaka på det också eftersom att jag ändå var igång. Medans bullarna jäste och äppelkakan stod i ugnen så kom pappa hem ifrån jobbet. Då så tog jag, mamma och pappa eftermiddagsmelliset tillsammans. Då så spelade vi lite kort tillsammans och pratade. Även då så blev det lite jobbigt, men jag fick peppning ifrån både mamma och pappa och jag är så himla tacksam över att de finns där för mig! <3
När drycken var fördrucken och vi var färdigspelade så åkte mamma och pappa till City Gross. Då så fick jag klara med hemma själv en stund. Men det gjorde inte mig ett dugg, för jag hade fullt upp med baket + att leka med Svea som var jättebusig och kelig.
Bullarna blev klarar i ugnen väldigt fort, det tog inga större stunder och så här blev slutresultatet..
När det väl var klart så gjorde inte jag så mycket. Det var fortfarande lite tid kvar tills mamma och pappa skulle komma hem så då tog jag upp lilla Svea i min famn och så tog vi lite kort på oss..
Senare sen så kom då och då var det dags för kvällsmat. Det var på tiden tyckte jag, för att jag vill inte äta för sent. Det rubbar alldeles för mycket på tiderna, det blir jobbigt med andra ord.
Kvällens middag fick bli något smidigt det också eftersom att det var så ont om tid (enligt mig). Det var ganska jobbigt att få i sig middagen, det kom tankarna hela tiden. Och det kändes som att jag var den som åt mest och onyttigast. Jag åt mest fett och kolhydrater..
Jag kände hur mina kinder blev stora och hur hela jag också växte. Fan Elin, tänk efter på vad du äter!
I kväll så blir det första promenaden för idag och även första gången som jag går utanför dörren för dag. Det låter hemskt, men jag har faktiskt inte varit ute något idag. Så det ska bli skönt att få ta risk luft nu och njuta av varje steg man får gå, jag älskar att promenera, för att det är tyvärr det enda som jag får göra nu. Men jag ser framemot en sak.. Jag ska nämligen få testa på powerbalance tillsammans med min behandlare den 4 juni om vikten ser bra ut, hoppas hoppas!
Men den lär inte gå annat än upp nu, för jag äter ju skit mycket och hur onyttigt som helst, så jag har säkert rasat upp i vikt tills på måndag. "/ Usch..
Ikväll så ska jag inte kolla på något speciellt på TV utan det blir nog att ta ett parti kort med mamma och ta näringsrycken till det. Kommer säkert att komma en och annan tår, men det kommer jag, mamma och pappa lösa på ett bra sätt. Sedan så ska jag gå och lägga mig och kolla på det sista programet utav det som jag alltid följer på vardagar. Att jag aldrig kommer ihåg vad det heter, men kul är det iallafall.
Jag ska samla nya krafter inför imorgon och kämpa på.
Ha det så bra!
/Elin.
Efter att jag hade druckit upp drycken och att pappa hade cyklat iväg till jobbet så gick jag och Svea in till mamma i vanlig ordning. Där så gosade sig Svea ner direkt tillsammans med mamma, men jag valde att inte delta för att jag kände mig pigg och alert.
Så medans de låg där ett tag så gjorde jag mig iordning lite. Det fick bli myskläder för hela slanten idag för det såg inte så klart ut på himlen idag.
När mamma sedan kom upp efter några min. så sa hon lite tyst till mig att jag skulle gå in och kolla på Svea som fortfarande låg kvar i mammas säng. Och gud så söt hon var, haha!
En stund senare så vaknade hon ju upp och då så åt hon först sedan så ville hon givetvis busa lite. Jag tog då fram hennes absoluta favorit leksak, men den märkte jag hade gått sönder så den pep inte alls lika mycket längre, men det är inte hela världen. Det är bara att köpa en ny. När vi hade busat en stund så var det dags för mig att äta min vanliga frukost och då gjorde mamma mig sällskap. Det gick faktiskt bra. Osten har blivit mindre svår nu. Jag kan dock inte tugga den och känna efter smaken utan jag sväljer den hel tillsammans med juicen. Jag klarar inte av att känna smaken, jag gillar inte ost.
När vi hade ätit frukost så vilade vi. Då så satt jag vid datorn och chattade lite. Det var inte så många inne eftersom att de flesta går ju i skolan vid den tiden, men Cilla var faktiskt inne för att hon hade sovmorgon. Så det var kul att prata lite med henne. Jag är glad för hennes skull, för hon ska nämligen åka och hämta sin lilla vovve idag. Det var en Lagotto tror jag att rasen hette, sött!
Efter vilan så ringde jag till morfar för att höra om han ville komma hit lagom till förmiddagsmelliset och spela en omgång Mulle och det ville han såklart. Han blir lika glad för varje gång som vi ringer och frågar och vi blir alltid lika glada över att han svarar ja. Han är så snäll min lilla morfar, helt klart den bästa morfar´n i världen!
Under tiden som jag inväntade att morfar skulle komma så gjorde jag inte så mycket. Jag brukar inte hitta på så mycket på förmiddagarna iallafall inte innan jag har avslutat förmiddagsdrycken. Jag lekte lite med Svea, men hon var lite trött. En stund senare så kom morfar. Då så var det Mulle som gällde + att dricka den där hemska drycken. Drycken gick bra att dricka men jag gav några obehagliga blickar till mamma för att visa att jag inte mådde så bra, men hon skakade på huvudet och då förstod jag vad hon menade med det, det kändes bra.
Ställningen blev som den alltid brukar sluta när vi 3 kör. Jag kom första, morfar på andra plats och mamma kom sist. Stackars mamma, men hon får förhoppningsvis ta revansch nästa gång som vi kör.
En stund efter att morfar hade åkt hem så fick jag ensamtid utav mamma. Hon skulle åka ner till Nordiska eftersom att de hade 50% på allt i butiken där. Jag var lite inne på att följa med men sedan så ångrade jag mig och så tjafsade jag och mamma litegrann innan och då kände jag ytterligare mindre för det. Det kunde vara skönt att vara hemma och rensa tankarna och få vara en stund för sig själv istället, så att mamma och jag kunde vara glada på varandra när hon kom hem istället. Alltså vi var inte osams på det sättet, men när man går hack i häll på varandra dag in och dag ut så är det lätt att man tjafsar lite då och då. Det liksom bara flyger ut några dumma ord. Oftast så får jag en sådan himla ångerkänsla efteråt, men mamma har lärt sig hur jag fungerar. Att nu är det inte bara Elin som består utav 1 del, utan nu finns det 2 delar. 1 som är den "riktiga" Elin och en som är "M"..
Men under tiden som mamma var borta så kunde jag dra en stor lättnad och känna att det här var vad jag behövde, att få tänka på mig själv. Men det får jag ju dock aldrig, för "M" kom ju givetvis med sina negativa ord direkt:
- "Kom igen nu, förbränn!"
- "Du anar inte hur du ser ut, du är så äcklig".
- "Det ska bli du och jag igen, vi ska bli tajta. Så lyssna på mig nu".
Men aldrig, försvinn äckliga "M"!
Tyvärr är det ju inte så lätt att bara trycka på en off-knapp och så försvinner tankarna. Nej, utan tankarna ligger och gnager i bakhuvudet på mig hela tiden.
Men jag kände att jag var ju tvungen att ta fram min sunda del nu och istället försöka distrahera bort dessa negativa tankarna som "M" säger till mig. Så jag lekte lite med Svea sedan så lade jag mig i några sekunder tillsammans med henne inne på mammas och pappas sängar. Det blev inga längre stunder innan "M" sade till mig:
- "Nu får det vara nog. Inte ska du ligga här och lata dig. Du ska inte gå upp mer i vikt och det göra du om du sitter eller ligger för mycket, särskilt nu när du äter så mycket och inte är ett dugg aktiv. Skärpning på dig nu Elin!"
Så jag gick upp ifrån sängen precis som "M" ville, men för det så gjorde jag inget dumt. Utan jag tog fram bilden och tog några ego-kort. Här är ett utav dem..
Tillslut så kom mamma hem. Då så åt vi på direkten. Vi värmde varm smörgåstårta som vi hade i frysen. Det var inget som jag egentligen ville äta, men jag blev så illa tvungen eftersom att kl. var redan 13.00 och det var lite sent att ställa sig och laga mat då. Så det blev att vara smidiga. Jag blev lite ledsen under måltiden och tankarna kom på en gång.
- Alldeles för onyttigt.
- För mycket.
- Mycket kolhydrater.
Usch, jag äter för onyttigt nu. Jag måste få ett stopp på det, jag håller med "M" om det. Jag får tänka efter lite på vad jag stoppar i mig. Men jag var iallafall tvungen att äta upp allt som låg på tallriken även att jag inte vill det. Men mamma och jag löste lite korsord som gjorde att det gick lite lättare och man tänkte inte på samma sätt att man stoppade i sig den onyttiga maten. Så även idag så fick jag i mig allt och då menar jag verkligen allt!
Efter maten så var det vila som gällde. För att försöka att uthålla ångesten så lade jag mig ner en stund och försökte att andas lugnt och tänka på något positivt, men det gick inget vidare. Jag mådde kasst så det blev ett litet ångestpys då jag fick ur mig lite utav alla tankar. Jag var inte tom på långa vägar, men jag tänkte att nu så skulle jag försöka att hålla resten för mig själv och likaså så gjorde jag det.
När vilan var slut så kollade jag en snabbis på datorn och en stund efteråt så frågade mamma mig om jag ville baka bullar och det kände jag för att göra. Dels för att distrahera tankarna och dels för att JAG-ELIN älskar att baka.
Så jag tog på mig förklädet och började att baka på direkten..
Det blev även att baka en äpplekaka på det också eftersom att jag ändå var igång. Medans bullarna jäste och äppelkakan stod i ugnen så kom pappa hem ifrån jobbet. Då så tog jag, mamma och pappa eftermiddagsmelliset tillsammans. Då så spelade vi lite kort tillsammans och pratade. Även då så blev det lite jobbigt, men jag fick peppning ifrån både mamma och pappa och jag är så himla tacksam över att de finns där för mig! <3
När drycken var fördrucken och vi var färdigspelade så åkte mamma och pappa till City Gross. Då så fick jag klara med hemma själv en stund. Men det gjorde inte mig ett dugg, för jag hade fullt upp med baket + att leka med Svea som var jättebusig och kelig.
Bullarna blev klarar i ugnen väldigt fort, det tog inga större stunder och så här blev slutresultatet..
När det väl var klart så gjorde inte jag så mycket. Det var fortfarande lite tid kvar tills mamma och pappa skulle komma hem så då tog jag upp lilla Svea i min famn och så tog vi lite kort på oss..
Senare sen så kom då och då var det dags för kvällsmat. Det var på tiden tyckte jag, för att jag vill inte äta för sent. Det rubbar alldeles för mycket på tiderna, det blir jobbigt med andra ord.
Kvällens middag fick bli något smidigt det också eftersom att det var så ont om tid (enligt mig). Det var ganska jobbigt att få i sig middagen, det kom tankarna hela tiden. Och det kändes som att jag var den som åt mest och onyttigast. Jag åt mest fett och kolhydrater..
Jag kände hur mina kinder blev stora och hur hela jag också växte. Fan Elin, tänk efter på vad du äter!
I kväll så blir det första promenaden för idag och även första gången som jag går utanför dörren för dag. Det låter hemskt, men jag har faktiskt inte varit ute något idag. Så det ska bli skönt att få ta risk luft nu och njuta av varje steg man får gå, jag älskar att promenera, för att det är tyvärr det enda som jag får göra nu. Men jag ser framemot en sak.. Jag ska nämligen få testa på powerbalance tillsammans med min behandlare den 4 juni om vikten ser bra ut, hoppas hoppas!
Men den lär inte gå annat än upp nu, för jag äter ju skit mycket och hur onyttigt som helst, så jag har säkert rasat upp i vikt tills på måndag. "/ Usch..
Ikväll så ska jag inte kolla på något speciellt på TV utan det blir nog att ta ett parti kort med mamma och ta näringsrycken till det. Kommer säkert att komma en och annan tår, men det kommer jag, mamma och pappa lösa på ett bra sätt. Sedan så ska jag gå och lägga mig och kolla på det sista programet utav det som jag alltid följer på vardagar. Att jag aldrig kommer ihåg vad det heter, men kul är det iallafall.
Jag ska samla nya krafter inför imorgon och kämpa på.
Ha det så bra!
/Elin.
Onsdag 27/5
Morgonen började bra med en gemensam pratstund tillsammans med pappa medans jag drack drycken. Nu så har jag blivit insnöad på att dricka svarta vinbär varje morgon, men jag vet inte varför. Det kanske har blivit som ett tvång för mig, så det är väl något som jag måste bryta så att det inte går för långt då jag inte kan dricka någon annan smak på morgonen.
Förr så drack jag alltid hallon på morgonen, sedan banan men nu som sagt så har jag fått in något nytt tvång att det helst ska vara svarta vinbär på morgonen.
I morse var Svea faktiskt ganska pigg för en gång skull, så hon viftade för fullt på svansen när pappa väl satt inne på mitt rum. Hon är bara för söt!
När jag hade druckit upp drycken så cyklade pappa till jobbet och innan det så fick jag även några positiva ord ifrån pappa eftersom att han tyckte att jag var en kämpe när jag hade druckit upp drycken. Det värmde, men samtidigt så kändes det jobbigt att höra ordet bra, eftersom att då blev "M" lite extra stark.
När pappa väl hade cyklat iväg så gick jag och Svea in till mamma som låg inne i sovrummet. Vi sade god morgon till varandra och när vi hade gjort det så trodde jag att jag skulle få busa lite med Svea eftersom att hon verkade vara så pigg, men så blev det inte. För att hon gjorde mamma sällskap en stund och sedan så låg hon och sov där ett tag, men som sagt hon har ju blivit en riktig sjusovare, haha.
Efter det så fixade jag mig i ordning lite innan det var dags för frukost. Dagens kläder fick bli min sköna fleecetröja och jeansleggings. Det trivas jag i, mjuka kläder alltså. Inte stela jeans. Men det som jag inte gillar med leggings är att när det sitter så pass åt som de gör på mig så blir det att man studerar sin kropp extra noga. Jag ser då mina höfter puta ut ännu mera och min rumpa också. Det gör mig illa tillfreds med min kropp. Jag hatar min kropp. Jag är så himla tjock!
När jag hade gjort det så hade Svea vaknat. Så då busade jag lite med henne en stund.
Mennär jag hade gjort det ett tag så åt jag och mamma frukost tillsammans. Det gick faktiskt bra idag och fick inte alls någon ångest under tiden som jag åt. Jag testade även på min nya yoghurt idag. Det var en yoghurt med smak av rabarber, jordgubbar och smultron, alltså en som smakade sommar. Det var härligt, jag längtar till sommaren och jag har höga förväntningar inför denna sommaren. Jag vill vara så gott som frisk då så att jag kan leva som en normal tonåring gör under en sommar. Alltså bara njuta av att leva!
Efter frukosten så var det vila som gällde. Då så kollade jag och mamma på något engelskt program som vi hade spelat in sedan gårdagen. Jag kommer dock inte på vad det heter men det handlar i alla fall om att det är tjejer som ska dejta 3 olika killar och så bor killarnas mammor tillsammans med tjejerna. Det kanske låter lite komplicerat.. Är det någon mer som vet med sig att de ser det programmet? Det går på 3:an.
Under vilan så mös jag lite Svea i soffan också. Hon älskar att vara tätt intill en hela tiden och likaså gör jag det med henne också!
När vilan var slut så gjorde jag inte så mycket. Eller jag hann inte göra något snarare eftersom att strax därpå så var det dags för förmiddagsdrycken. Under tiden som jag drack den så blev det lite jobbigt, men inget större. Mamma sade några ord till mig som gjorde att jag drack upp drycken och så spelade vi såklart en omgång Mulle. Jag vann, jippie!
När vi hade kört klart så dröjde det inte länge förens morfar kom förbi här och hämtade upp mamma för att de skulle nämligen åka till Viby för att köpa blommor. Jag kände inte för att följa med så jag stannade hemma och fick ensamtid, vilket var skönt.
"M" var givetvis där under denna tiden, mycket vill säga. Men jag kan ändå säga att det gick bra. Jag stod emot hennes tillsägelser men dock inte vad hon ville få mig att inse, som t.ex. hur värdelös jag är, hur äcklig jag är, hur tjock jag har blivit o s v. Alltså allt angående min kropp. Hon ville bara framhäva det negativa och jag kan inte undgå att lyssna på det.
För att distrahera tankarna på något annat så busade jag lite med Svea som tack och lov var hemma. Det är alltid lika kul. Jag satte även igång maten så att vi kunde äta direkt när mamma kom hem därifrån.
Så i stort sätt direkt när mamma kom hem så åt vi lunch. Dagens lunch blev potatismos och fisk. Det blev förstås lite småprotester angående portionen, framförallt på moset. Det var 2 alldeles för stora klickar på min tallrik och det smakade bara margarin. "M" började genast att agera i mitt huvud och tankar bara malde på.
- "Ät inte mer, det är bara massor med margarin i".
- "Du blir bara tjockare och tjockare för varje tugga som du tar".
- "Hallå, lyssna på mig, du vill väl inte gå upp i vikt?!"
Jag fick hjälp utav mamma att distrahera tankarna och till följd av det så klarade jag av att äta upp portionen.
Sedan så var det dags för vila. Jag ångrade mig att jag hade ätit upp ALLT, eller så var det kanske "M". Det är lite svårt att skilja på ibland. Så ångesten kom under vilan. Jag var ledsen över att jag hade blivit så stor över att jag hade ätit, sorg över mormor och sorg över att jag kände mig så ensam och värdelös. Att aldrig tankarna ska få sitt slut. Jag vill inte ha med dem att göra längre, det förstör allting. Jag har snart ingen livslust kvar längre.
När vilan var slut så var jag ganska trött, men kände mig inte på långa vägar tom. Jag hade mycket ångest kvar, klumpen var liksom fortfarande stor.
Men jag fick iallafall ytterligare lite ensamtid igen för att mamma var tvungen att åka och handla en snabbis eftersom att vi skulle gå på handledarkurs på kvällen. Så hon åkte till Lungbyhallen för att köpa en macka till mig som jag skulle äta som kvällsmat innan vi skulle gå dit.
Men under den ensamtiden så pucklade "M" till mig extra hårt. Hon ville få mig att göra saker (vilket jag inte skriver) och så hotade hon även med saker. Jag försökte att nå mamma på mobilen så att hon eventuellt kunde komma hem igen, men hon hade tyvärr glömt mobilen hemma.
Det fungerade bra tillslut sen ändå eftersom att mamma kom strax efter att jag hade ringt. Så när hon kom hem så berätta jag för henne hur jag kände och då bestämde vi oss för att jag skulle slå på en kudde så att jag eventuellt kunde få bli lite tommare.. Det kändes lite bättre efteråt, men fortfarande lite fanns kvar.
Direkt efter det så åkte vi hem till farmor och farfar för att lämna Svea. Jag skulle även äta där, men innan det så gick vi över till Ahlséns för att ta syntest. Vi hade nämligen hört att man kunde komma in och ta det mellan 15.30-16.00. Men såklart så var ju ingen lärare inne just då så då fick vi gå upp till farmor och farfar igen. En stund efter att vi hade gått till de igen så åt jag min macka. Det gick väl ganska bra men fick lite ångest, men det var inget som jag ville visa där så jag härdade ut. Men jag, mamma, farmor och farfar spelade även lite kort medans jag åt och det gjorde ju saken bättre.
Efter att jag hade ätit klart så traskade vi ner till Ahlséns igen och mötte upp pappa där, sedan så var det bara en lång 3 timmars kurs som väntade en. Det väckte mycket tankar inom mig. Att jag skulle få sitta så länge och det tycker jag inte om.
Det går man ju upp i vikt av och blir fet av, har jag fått för signaler av "M".
Men kursen i sig gick bra och jag klarade faktiskt av att sitta ner alla 3 timmarna, men kämpigt var det.
När kursen väl var slut så kunde jag dra mig en lång suck. Nu var detta orosmoment över, vilken lättnad.
Efter kursen så gick vi upp och hämtade Svea och sedan så åkte vi hem. När vi kom hem så tog jag på mig andra skor sedan så gick mamma och jag våran kvällspromenad. Den var extra efterlängtad nu när man hade suttit still så pass länge och knappt få något syre. Så det var skönt med frisk luft och rörelse.
Svea följde också med och hon har blivit exemplarisk på att gå i koppel nu. Hon är så duktig!
När vi kom in så blev det att sätta sig i soffan och dricka näringsdruyck och sedan så hoppade jag ner i sänge och kollade på Champions Leagun-finalen. Barcelona vann, men jag hoppades på Mancheter United. Somande som en stock efter, det var skönt!
Ha det så bra!
/ Elin.
Tisdag 26/5
Morgonen började som vanligt att pappa kom in med drycken. Morgonens smak blev svartavinbär och den var kall som tur var, eftersom att pappa hade stoppat in den i frysen ett tag innan antar jag.
När jag vaknade så märkte jag även att det hade varit strömavbrott för att min väckarklocka stod och blinckade hej villt. Men det gjorde inte mig något eftersom att jag ändå inte har den som alarm, stackars de krakar som använder sina väckarklockor och ska upp tidigt för att sedan åka och jobba, de kanske kom försent..
Men men, nog om väckarklockor.
Morgondrycken gick bra att dricka, bara det att pappa ville att jag skulle skynda på lite för att han skulle hinna gå på toan innan han skulle cykla till jobbet, haha.
När pappa hade cyklat till jobbet så gick jag in med Svea till mamma i deras sovrum. Då så låg hon och mamma och gosa en liten stund tillsammans och då så passade jag på att ta fram videokameran. Men det gick inte så himla bra för att batteriet tog slut eller så var det att bandet tog slut, synd ansåg jag men dock inte mamma som ej ville vara med på film eftersom att hon var nyvaken.
Bilden är inte tagen från idag, den är från 3 maj, 2008.
Sedan så fixade jag mig iordning lite smått.
När jag hade gjort det så busade jag med Svea sedan så åt jag frukost tillsammans med mamma. Det fungerade väl bra, men det blev lite motstånd, fast jag fick puschning utav mamma.
När jag hade ätit min gamla vanliga frukost så var det dags för vila. Då så satte mamma på nya plåster på mig som ska vara bra mot förhårdnader som jag har på mina fötter. Det hjälpte förra gången, så jag hoppas att de verkar lika bra som då, men de lär de säkert göra.
Under vilan så kollade vi även på Hundcochen. Det var väl ganska intresant men inte det roligaste programet, men det är ju alltid bra att kolla på nu när man har hund för då kanske man kan lära sig ett och annat tips.
Efter att vilan var slut så gjorde jag inte så mycket. Jag sysselsatte mig lite i att busa med Svea som det var fullt fart på. Sedan så var det dags för förmiddagsdrycken. Som tur är så dricker jag så pass många olika smaker så att jag kan variera mig eftersom att jag dricker ganska många. 3 ensure plus och 1 fotimel.
Under tiden som jag drack den så körde jag och mamma Mulle i vanlig ordning. Och gissa vem som vann? Jo, jag såklart!
Det blev även lite jobbiga tankar och jag sa lite snällt till mamma att måste jag verkligen dricka upp hela drycken?
Hon svarade givetvis. Inerst inne så vet jag att jag måste det, men ibland så vet man aldrig och ibland så känns det som att jag bara måste ha det bekräftat.
När det var färdigspelat så försökte jag att få tag i en utav mina behandlare för att fråga henne om det var samtal idag eftersom att hon var tvugen att åka hem i går för vård av sjukt barn. Jag fick dock inte tag på henne varken på mobilen eller jobbet, men jag hoppades innerligt på att det skulle vara inställt för att just nu så orkar jag inte ta hjälp. Jag vill inte öppna mig för någon, jag vill inte berätta vad jag har för problem, jag vill inte berätta vad jag har för tankar, jag vill helt enkelt inte ta emot hjälpen som jag kan få just nu. Det känns som att det måste ligga lite lågt just nu.. Jag vill klara mig på egen hand och eventuellt få peppning utav mamma och pappa. Det räcker känns det som, jag vill inte ha några behandlare inblandade längre, men tyvärr så måste det ju vara det i nuläget. "/
Så jag fick ensamtid av mamma när hon hade förberedit maten lite. Hon tog med sig Svea ut på en promenad.
Och en stund senare så ringde det på hemtelefonen och då svarade jag och självklart så var det ju min behandlare då och sa att hon var på jobbet och att jag var välkommen på mötet som vi hade inbokat kl. 14.30. Fan, vad det första jag tänkte inom mig.
Så gick den känslan igenom hela min kropp. Jag blev arg och "M" blev starkare. Hon fick mig att lyssna på henne.
Som t.ex.
- "Det är du och jag, Rebecca ska inte få sära på oss".
- "Du ska inte gå på något möte, du ska inte ta hjälp".
- "Behandlarna tror fel om dig, du behöver inte öka i vikt".
Men jag visste att jag var tvungen att gå på samtalet ovansett hur många gånger jag ens skulle protestera till det så det var bara att bita ihop.
När mamma kom hem så åt vi lucnh direkt. Det var mycket potatis på tallriken idag och även sås, det väckte en del tankar inom mig. Fisken var också mer än 100g, men jag tänkte att lax innehåller ju inget onyttigt, för det är ju nyttigt rakt igenom och innehåller bra fetter m.m, så den gick väl an. Men resten fick jag ångest över, jag snyftade ut några tårar, men mamma greppade tag om min hand och sa:
- "Det här klarar du. Det är inte ett dugg för mycket, det är precis vad du ska äta, alltså en normalportion".
Det kändes som att hon blåste mig, men efter det så fick jag ändå i mig allt. Det var uppskrapat!
På vilan kom däremot ångesten som en vind blåsande på mig. Jag kände hur alla tankar blev ett enda hokuspokus.
Det var alltifrån saknaden av mormor och på att jag hade ätit för mycket - men rört på mig för lite.
Jag förtjänade inte att äta så mycket mat.
Men mamma förklarade så att alla männsikor måste äta och alla förtjänar det. Men det hade jag ett bra och tydligt motargument till..
- "Visst, alla kanske förtjänar mat. Men då måste man på någotvis röra på sig och så ska man inte dricka massor drycker inpå det också som innehåller 300 kcal per styck".
Det blev ingen större disskusion utav det utan jag var väldigt ledsen och andades fort, det kändes som att jag var i chock. Men mamma hjälpte mig som vanligt och jag är så himla tacksam över att hon alltid finns där. Hon vet verkligen hur man handskas med min ångest och får mig att överleva den och samtigit vara vid medvetande.
Ångestattacken och ledsamheten tog på mina krafter så jag slumrade till en stund efteråt och kände att jag knappt inte orkade att gå upp när mamma försökte att väcka mig.
Men jag var ju så illa tvungen eftersom att det var dags för det förbaskade samtalet då.
Så vi 14.30 så skjutsade mamma mig till Rebecca.
Samtalet gick väl inget vidare. Jag kände inte för att öppna mig ett dugg utan kollade mest ner på mattan nedanför mig och nickade och ryckte på axlarna.
Även om jag lyssnade idag med ett öra så tyckte jag inte att samtalet var till någon hjälp alls.
Efter ca. 45 min. så var äntligen samtalet slut. Då så kom mamma och hämtade mig, det var en stor lättnad att ha avklarat dagens möte.
När jag kom hem så fick jag ett glatt välkomnande av Svea som kom i full fart springade mot mig i dörrhålet. Det är alltid lika härligt!
Sedan så tog mamma och jag eftermiddagmelliset direkt därpå. Vi satte oss i utemöblerna ute i "hagen". Där så satt vi och pratade och så fick Svea leka lite ute också, så vi slog ju 2 flugor i 1 smäll.
Tankar kom även upp då. Fast denna gången så valde jag att inte berätta de för mamma.
Det var "M" som intalade mig massor med saker..
- "Nu ska du inte sitta mer, du har suttit tillräckligt idag".
- "Nu när du sitter så här mycket så kommer du gå upp massor".
- "Känner du inte vad näringsdrycken gör med din kropp, du växer ju på en gång?!"
Jag var ledsen inombords.. Det gjorde ont!
Efter en stund så klarde jag inte av att sitta mer så jag gick in, men tur ar väl det för det kom världen regnskur då. Sedan så frågade mamma mig om jag ville följa med till Lunbyhallen och handla och det var lite veligt att bestämma sig. Först så ville jag stanna hemma och bara ta det lugt och eventuellt få lyssna massor på "M" men också så kände jag för att följa med för att få tänka på något annat för en stund, men senare sen så visste jag ju att jag skulle få lite skit ifrån "M" för att jag följde med, men det fick jag ta då, för att jag valde att följa med.
Så då åkte jag och mamma dit en snabbis och handlade lite.
När vi kom hem så visade pappa att han hade tagit med sig som "pinnar" hem till mig som jag kunde använda till slalombana och det blev jag väldigt tacksam över. Så snart blir det att träna Svea på slalom.
Så tack pappa. <3
Sedan så åt vi kvällsmat. Vi hade tänkt att grilla men vädret tillät inte riktigt det, så det blev att sätta på grill i ugnen. Det blev korv med börd. Ingen bra mat för mig, alldeles för onyttigt. Fettig korv och kolhydratiskt bröd. Usch vad jag äter illa, jag måste bli bättre på vad jag äter känner jag. Mindre kolhydrater. "/
Väckte även lite känslor under denna måltid också såklart. Ville slippa undan lite mat, men mamma och pappa gav inte vika för 5 öre. Jag var tvungen att äta upp allt. Det är så jobbigt. Det har nästan blivit värre att äta igen. Jag bara känner hur min kropp tillgodogör sig all näring på direkten och att jag bara blir tjockare och tjockare. Och det märker jag, för jag har just kollat mig i spegel och fy vad äcklad jag blir av mig själv!
Nu så ska jag inte skriva mer för ikväll. Utan nu så ska jag och mamma gå en promenad medans det ändå är uppehåll, vilket är bra. Det ska bli skönt. Det känns som att man får rensa huvudet lite när man får röra på sig. Jag lovar att när jag får börja träna så kommer jag att må mycket bättre både fysiskt och psykiskt.
Ikväll så blir det nog att kolla på Äntligen hemma och till det blir det näringsdryck. "/
Hoppas att eran dag har varit bra.
Är det någon som har lust att träffas? Jag går nämligen bara hemma och gör ingenting, skriv gärna om ni vill det!
I morgon ska jag kämpa på lika bra som idag trots motgångar och "M´s" ständiga hot!
Ha det så bra!
/ Elin.
När jag vaknade så märkte jag även att det hade varit strömavbrott för att min väckarklocka stod och blinckade hej villt. Men det gjorde inte mig något eftersom att jag ändå inte har den som alarm, stackars de krakar som använder sina väckarklockor och ska upp tidigt för att sedan åka och jobba, de kanske kom försent..
Men men, nog om väckarklockor.
Morgondrycken gick bra att dricka, bara det att pappa ville att jag skulle skynda på lite för att han skulle hinna gå på toan innan han skulle cykla till jobbet, haha.
När pappa hade cyklat till jobbet så gick jag in med Svea till mamma i deras sovrum. Då så låg hon och mamma och gosa en liten stund tillsammans och då så passade jag på att ta fram videokameran. Men det gick inte så himla bra för att batteriet tog slut eller så var det att bandet tog slut, synd ansåg jag men dock inte mamma som ej ville vara med på film eftersom att hon var nyvaken.
Bilden är inte tagen från idag, den är från 3 maj, 2008.
Sedan så fixade jag mig iordning lite smått.
När jag hade gjort det så busade jag med Svea sedan så åt jag frukost tillsammans med mamma. Det fungerade väl bra, men det blev lite motstånd, fast jag fick puschning utav mamma.
När jag hade ätit min gamla vanliga frukost så var det dags för vila. Då så satte mamma på nya plåster på mig som ska vara bra mot förhårdnader som jag har på mina fötter. Det hjälpte förra gången, så jag hoppas att de verkar lika bra som då, men de lär de säkert göra.
Under vilan så kollade vi även på Hundcochen. Det var väl ganska intresant men inte det roligaste programet, men det är ju alltid bra att kolla på nu när man har hund för då kanske man kan lära sig ett och annat tips.
Efter att vilan var slut så gjorde jag inte så mycket. Jag sysselsatte mig lite i att busa med Svea som det var fullt fart på. Sedan så var det dags för förmiddagsdrycken. Som tur är så dricker jag så pass många olika smaker så att jag kan variera mig eftersom att jag dricker ganska många. 3 ensure plus och 1 fotimel.
Under tiden som jag drack den så körde jag och mamma Mulle i vanlig ordning. Och gissa vem som vann? Jo, jag såklart!
Det blev även lite jobbiga tankar och jag sa lite snällt till mamma att måste jag verkligen dricka upp hela drycken?
Hon svarade givetvis. Inerst inne så vet jag att jag måste det, men ibland så vet man aldrig och ibland så känns det som att jag bara måste ha det bekräftat.
När det var färdigspelat så försökte jag att få tag i en utav mina behandlare för att fråga henne om det var samtal idag eftersom att hon var tvugen att åka hem i går för vård av sjukt barn. Jag fick dock inte tag på henne varken på mobilen eller jobbet, men jag hoppades innerligt på att det skulle vara inställt för att just nu så orkar jag inte ta hjälp. Jag vill inte öppna mig för någon, jag vill inte berätta vad jag har för problem, jag vill inte berätta vad jag har för tankar, jag vill helt enkelt inte ta emot hjälpen som jag kan få just nu. Det känns som att det måste ligga lite lågt just nu.. Jag vill klara mig på egen hand och eventuellt få peppning utav mamma och pappa. Det räcker känns det som, jag vill inte ha några behandlare inblandade längre, men tyvärr så måste det ju vara det i nuläget. "/
Så jag fick ensamtid av mamma när hon hade förberedit maten lite. Hon tog med sig Svea ut på en promenad.
Och en stund senare så ringde det på hemtelefonen och då svarade jag och självklart så var det ju min behandlare då och sa att hon var på jobbet och att jag var välkommen på mötet som vi hade inbokat kl. 14.30. Fan, vad det första jag tänkte inom mig.
Så gick den känslan igenom hela min kropp. Jag blev arg och "M" blev starkare. Hon fick mig att lyssna på henne.
Som t.ex.
- "Det är du och jag, Rebecca ska inte få sära på oss".
- "Du ska inte gå på något möte, du ska inte ta hjälp".
- "Behandlarna tror fel om dig, du behöver inte öka i vikt".
Men jag visste att jag var tvungen att gå på samtalet ovansett hur många gånger jag ens skulle protestera till det så det var bara att bita ihop.
När mamma kom hem så åt vi lucnh direkt. Det var mycket potatis på tallriken idag och även sås, det väckte en del tankar inom mig. Fisken var också mer än 100g, men jag tänkte att lax innehåller ju inget onyttigt, för det är ju nyttigt rakt igenom och innehåller bra fetter m.m, så den gick väl an. Men resten fick jag ångest över, jag snyftade ut några tårar, men mamma greppade tag om min hand och sa:
- "Det här klarar du. Det är inte ett dugg för mycket, det är precis vad du ska äta, alltså en normalportion".
Det kändes som att hon blåste mig, men efter det så fick jag ändå i mig allt. Det var uppskrapat!
På vilan kom däremot ångesten som en vind blåsande på mig. Jag kände hur alla tankar blev ett enda hokuspokus.
Det var alltifrån saknaden av mormor och på att jag hade ätit för mycket - men rört på mig för lite.
Jag förtjänade inte att äta så mycket mat.
Men mamma förklarade så att alla männsikor måste äta och alla förtjänar det. Men det hade jag ett bra och tydligt motargument till..
- "Visst, alla kanske förtjänar mat. Men då måste man på någotvis röra på sig och så ska man inte dricka massor drycker inpå det också som innehåller 300 kcal per styck".
Det blev ingen större disskusion utav det utan jag var väldigt ledsen och andades fort, det kändes som att jag var i chock. Men mamma hjälpte mig som vanligt och jag är så himla tacksam över att hon alltid finns där. Hon vet verkligen hur man handskas med min ångest och får mig att överleva den och samtigit vara vid medvetande.
Ångestattacken och ledsamheten tog på mina krafter så jag slumrade till en stund efteråt och kände att jag knappt inte orkade att gå upp när mamma försökte att väcka mig.
Men jag var ju så illa tvungen eftersom att det var dags för det förbaskade samtalet då.
Så vi 14.30 så skjutsade mamma mig till Rebecca.
Samtalet gick väl inget vidare. Jag kände inte för att öppna mig ett dugg utan kollade mest ner på mattan nedanför mig och nickade och ryckte på axlarna.
Även om jag lyssnade idag med ett öra så tyckte jag inte att samtalet var till någon hjälp alls.
Efter ca. 45 min. så var äntligen samtalet slut. Då så kom mamma och hämtade mig, det var en stor lättnad att ha avklarat dagens möte.
När jag kom hem så fick jag ett glatt välkomnande av Svea som kom i full fart springade mot mig i dörrhålet. Det är alltid lika härligt!
Sedan så tog mamma och jag eftermiddagmelliset direkt därpå. Vi satte oss i utemöblerna ute i "hagen". Där så satt vi och pratade och så fick Svea leka lite ute också, så vi slog ju 2 flugor i 1 smäll.
Tankar kom även upp då. Fast denna gången så valde jag att inte berätta de för mamma.
Det var "M" som intalade mig massor med saker..
- "Nu ska du inte sitta mer, du har suttit tillräckligt idag".
- "Nu när du sitter så här mycket så kommer du gå upp massor".
- "Känner du inte vad näringsdrycken gör med din kropp, du växer ju på en gång?!"
Jag var ledsen inombords.. Det gjorde ont!
Efter en stund så klarde jag inte av att sitta mer så jag gick in, men tur ar väl det för det kom världen regnskur då. Sedan så frågade mamma mig om jag ville följa med till Lunbyhallen och handla och det var lite veligt att bestämma sig. Först så ville jag stanna hemma och bara ta det lugt och eventuellt få lyssna massor på "M" men också så kände jag för att följa med för att få tänka på något annat för en stund, men senare sen så visste jag ju att jag skulle få lite skit ifrån "M" för att jag följde med, men det fick jag ta då, för att jag valde att följa med.
Så då åkte jag och mamma dit en snabbis och handlade lite.
När vi kom hem så visade pappa att han hade tagit med sig som "pinnar" hem till mig som jag kunde använda till slalombana och det blev jag väldigt tacksam över. Så snart blir det att träna Svea på slalom.
Så tack pappa. <3
Sedan så åt vi kvällsmat. Vi hade tänkt att grilla men vädret tillät inte riktigt det, så det blev att sätta på grill i ugnen. Det blev korv med börd. Ingen bra mat för mig, alldeles för onyttigt. Fettig korv och kolhydratiskt bröd. Usch vad jag äter illa, jag måste bli bättre på vad jag äter känner jag. Mindre kolhydrater. "/
Väckte även lite känslor under denna måltid också såklart. Ville slippa undan lite mat, men mamma och pappa gav inte vika för 5 öre. Jag var tvungen att äta upp allt. Det är så jobbigt. Det har nästan blivit värre att äta igen. Jag bara känner hur min kropp tillgodogör sig all näring på direkten och att jag bara blir tjockare och tjockare. Och det märker jag, för jag har just kollat mig i spegel och fy vad äcklad jag blir av mig själv!
Nu så ska jag inte skriva mer för ikväll. Utan nu så ska jag och mamma gå en promenad medans det ändå är uppehåll, vilket är bra. Det ska bli skönt. Det känns som att man får rensa huvudet lite när man får röra på sig. Jag lovar att när jag får börja träna så kommer jag att må mycket bättre både fysiskt och psykiskt.
Ikväll så blir det nog att kolla på Äntligen hemma och till det blir det näringsdryck. "/
Hoppas att eran dag har varit bra.
Är det någon som har lust att träffas? Jag går nämligen bara hemma och gör ingenting, skriv gärna om ni vill det!
I morgon ska jag kämpa på lika bra som idag trots motgångar och "M´s" ständiga hot!
Ha det så bra!
/ Elin.
Måndag 25/5
Idag så gick det över förväntan att ta drycken på morgonen, fast för att det skulle fungera så var det jag som hade stått för förslaget. Och det löd att jag ville ta den helst så tidigt som möjligt, så att ångesten skulle hinna lägga sig lite innan frukosten och det gick både mamma och pappa med på. Huvudsaken var ju att jag drack den.
Så eftersom att pappa redan var uppe vid 06.00 så var det han som fick komma in med drycken.
Den gick bra att få ner, men lite motstånd ju närmare slutet man kom. Men då så fick jag extra stöttning ifrån pappa och det hjälpte.
dan så gick jag upp och fixade mig iordning. Väckte mamma och försökte att vara glad mot henne trots att det hade växt en del tankar i huvudet eftersom att jag hade druckit en hel dryck nu på hela 300 kcal.
Men det gick. Jag höll glad min gentemot mamma och hon likaså tillbaka. Jag hade vaknat på den rätta sidan idag, det kände jag. Jag hade kämparglöden där, idag skulle jag inte fuska med något, jag skulle försöka att ungå allt det som "M" ville få mig att göra.
Svea var sjusovare idag så hon sov enda till klockan 07.30 idag om inte senare.
Men tillslut så fick vi väcka henne för att hon var tvungen att få i sig lite mat. Sedan så passade jag på att busa med henne innan det var dags för mig och mamma att åka till BUP för vägning.
Hatar alltid måndagsmorgnar.. man får alltid den där obehagliga känslan över vad vågen man ska visa, man är liksom aldrig riktigt säker. Även om jag oftast gissar på att jag har gått upp mängder, så vet jag inte om det är mitt riktiga jag eller om det är "M" som försöker att intala mig det.
Men idag så ljög hon för mig. Vågen visade inte alls det jag hade tänkt mig, utan den visade mindre.
Denna gången trodde jag inte på att jag hade gått upp massor eftersom att jag hade fuskat med en utav mina näringsdrycker, men deffentivt mer än vad vågen visade. 1 hekto upp, var det allt som visades på vågen efter allt de andra som jag hade kämpat med under alla dagar? Det måste ha varit något fel på vågen känns det som..
Men vågen ljuger aldrig säger båda mina behandlare!
Så ifrån BUP huset gick jag med en ganska så besviken känsla inom mig. Faktiskt en stor besvikelse över mig själv.
Att varför kunde jag inte motstå "M" med att inte hälla ut drycken? Varför är jag så svag?
För nu i efterhand så inser jag hur dumt det var. Jag vill ju verkligen inte ner i trasslet igen, det mår jag inte bättre av. Jag vill bli frisk och leva som alla andra, ett helt underbart liv med massor av fascinerade äventyr! Jag vill inte leva i denna isolering sm jag lever i idag, det är ett helvete.
När jag kom hem så var det att slänga i sig frukosten. Eller slängde i mig gjorde jag väl inte men eftersom att den blev lite försenad p g a vägningen så kände jag mig lite stressad, men om jag hade varit frisk så hade det inte alls varit några bekymmer. Men frukosten gick iallafall bra. Mamma och jag spelade kort och så pratade vi lite angående min vikt, men det var inga längre meningar vi tog om det, för jag ville inte tänka på det så mycket. Jag ville gå vidare, ta ny krafter och kämpa på lika bra som jag gjorde för 3 veckor sedan. Jag ska finna den styrkan igen!
Sedan så vilade vi i 1 h. Då så kollade vi såklart på Gossip Girl som vi hade spelat in. Jag smälter när jag ser det, det får mig att må så bra genom att titta på det programet. Men jag blev lite less på Chuck när han lät Blair gå, jag vill att de ska bli tillsammans. De passar så bra i hop, är det någon mer än jag som också tycker det?
När vilan var slut så gjorde jag inte så mycket. Jag kollade lite på datorn innan det var dags för att sätta sig igen för att ta näringsdryck. Då tog jag kaffe, den smakar faktiskt inte bara kaffe utan den är en kombination utav många smaker, alltså ganska god. Under tiden som jag drack den så blev jag lite ledsen men mamma puschade på och så körde vi såklart Mulle som jag alltid nuförtiden vinner på och likaså så gjorde jag det idag också. Haha.
Efter det så kelade jag lite lätt med Svea innan hon slog sig till ro och somnade.
Mamma städade bort allt på altanen och dammsugde där och spolade av. När mamma kom in så började hon förbereda maten som skulle in i ugnen eftersom att jag skulle få ensamtid.
Först så var jag lite tveksam till ensamtiden, men efter hand så blev jag lite smått irriterad på mamma för hon gick hela tiden och frågade om allt kändes okej och varje gång så fick hon samma svar.
Så jag tog ensamtid. Då så vaknade Svea till och följde med mamma till Knekta-skogen.
Ensamtiden tog jag till vara på väl. Jag lyssnade inte på "M´s" tillsägeleser, men jag lyssnade absolut till vad hon sade till mig. Som t.ex.
- "Nu har du druckit en extra dryck idag igen, att du inte lär dig".
- "Du ska gå emot dina föräldrar, inte kämpa dig frisk tillsammans med dem".
- "Vi är vänner du och jag, ta mina ord till fånga".
M.m.
Det var riktigt sura ord som jag fick höra på idag, men "M" har nog inte riktigt smällt att hon och jag har blivit upptäckta med morgondrycken. Vi var ju kompanjoner tillsammans då, så nu är hon riktigt förbaskad på mig, att hur kunde jag göra så att mamma upptäckte det?
När mamma kom hem så hade jag redan varit duktig och satt in korven i ugnen som vi skulle äta tillsammans med lkyftpotatisen som redan var i ugnen.
Så det var matdags.. Det blev jobbigt redan vid första tuggan. Mina händer började skaka och jag kände att "M" kom till orda inom mig. Hur skulle jag klara det här? Men det gjorde jag. Jag åt upp all korv och klyftpotatis. Fast jag hade aldrig klarat det om inte mamma var med, då hade det säkert blivit att min ork hade trytit och så hade jag gett vika till "M" och fuskat.
Efter maten så var det vila som gällde som vanligt. Jag satte mig ner i soffan och så tänkte jag för mig själv att idag så ska jag försöka att hålla mina känslor inom mig och inte släppa ut ångesten, jag ska se hur länge jag klarar det. Men det dröjde inte länge innan tårarna rann ner för min kind.
Jag hade ångest och var ledsen för hur mycket som helst. Jag orkar snart inte med denna ångest och ledsamhet som ständigt dyker upp hur som helst, men jag måste klara mig igenom det. Det kommer att göra mig ännu friskare!
Kylklamp, papper och en kärlekfull mamma var allt jag behövde för att överleva ångesten och ledsamheten. Det känns skönt att ha mamma där, hon förstår mig så väl nu och kan hjälpa mig på ett sådant bra sätt. Det är jag tacksam över.
När vilan var slut så var jag så pass trött och utmattad efter all ångest och alla tårar så jag ville nästan bara ligga kvar i soffan och sova en stund, men icke sa nicke. Det gjorde jag inte, det var "M" närvarande på och såg till att jag inte låg några extra minuter på min vila.
Fast några extra minuter blev det faktiskt ändå, men hon acceptera absolut inte ännu mer liggande i soffan, det fick vara bra med det som redan hade blivit övertid.
Sedan efter det så blev det lite jobbigt ännu en gång för min del, för då så hade vi fått klartecken i att det faktiskt var familjesamtal idag. Det hade jag inte planerat, så det blev jobbigt. Jag hatar samtal, det hjälper mig inte ett dugg. Jag bara isolerar mig själv när vi väl sitter där och så säger jag inte en flaska och så börjar jag alltid gråta och får ångest över att jag sitter för länge. Och likaså så hade jag rätt om allt det jag skrev om ovan, det blev så idag.
Tårarna kom, ångesten kom och "M" tog mer och mer plats i mig. Hon fick näst intill övertaget över mig när det började närma sig slutet. Över 1h satt vi där och pratade, eller inte jag, jag satt i min egna värld och lyssnade på "M" som talade inom mig. Ska jag vara ärlig så vet jag knappt inte vad vi pratade om idag, inte en blekaste.
När vi kom hem så fick jag ensamtid ifrån mamma och pappa. De åkte till ÖB en snabbis och så handlade de på hemvägen. Under tiden som de var borta så kände jag att jag bara var tvugen på att hitta på något att göra för att hålla tankarna borta för att inte göra något som "M" ville att jag skulle göra. Då så busade jag lite med Svea ute i "hagen" först och sedan så kom jag på idén att jag ville överraska mamma och pappa med altanen. Alltså bära in möblerna igen, lägga på nya mattan och ställa i ordning blomkrukorna. Så jag tog mig i kragen och klättrade upp på vinden för att hämta ner 2 mattor. Sedan så ställde jag iordning allt och VIIIPPS så var det klart efter lite konkande och bärande, men det var det värt för att hålla "M" borta för ett tag iallafall.
Och när mamma och pappa väl kom hem så fick jag 2 glada leende och en stor kram ifrån vardera för de blev så glada och de tyckte att det blev jättefint!
Sedan efter det så åt vi kvällsmat. Ikväll så gjorde vi "minipizzor" på tortillabröd. Jag tog tonfisk, skinka och chaminjoner på min. Det smakade sisådär. Det väckte ångest och katastroftankar på hur min kropp förändrades. Det kändes som att jag var så tjock om magen så att jag såg gravid ut efteråt. Men mamma och pappa nekade, men jag vill inte direkt ta till mig de orden, jag var tjock det bara var så!!
Utav pizza så blir man det, iallafall jag. Jag har ju som sagt vad en annorlunda kropp än vad alla andra har. "/
t ska bli skönt att gå ut och gå nu med mamma och Svea. Få gå av sig lite utav allt man har proppat i sig och även skönt med frisk luft i detta sköna kvällsväder. Ikväll krävs det nog inte ens en jacka utan det räcker nog med enbart en tjocktröja.
När vi kommer in så är det näringsdryck som gäller igen, usch, fy och blä!
Sedan så blir det att gå och lägga sig ganska så skapligt. Kollar nog antagligen på TV som jag brukar.
Imorgon hoppas jag på en bra dag, då jag kan finna styrkan i mig själv och kämpa lika tappert som jag har gjort idag.
Ha det så bra!
/ Elin.
Så eftersom att pappa redan var uppe vid 06.00 så var det han som fick komma in med drycken.
Den gick bra att få ner, men lite motstånd ju närmare slutet man kom. Men då så fick jag extra stöttning ifrån pappa och det hjälpte.
dan så gick jag upp och fixade mig iordning. Väckte mamma och försökte att vara glad mot henne trots att det hade växt en del tankar i huvudet eftersom att jag hade druckit en hel dryck nu på hela 300 kcal.
Men det gick. Jag höll glad min gentemot mamma och hon likaså tillbaka. Jag hade vaknat på den rätta sidan idag, det kände jag. Jag hade kämparglöden där, idag skulle jag inte fuska med något, jag skulle försöka att ungå allt det som "M" ville få mig att göra.
Svea var sjusovare idag så hon sov enda till klockan 07.30 idag om inte senare.
Men tillslut så fick vi väcka henne för att hon var tvungen att få i sig lite mat. Sedan så passade jag på att busa med henne innan det var dags för mig och mamma att åka till BUP för vägning.
Hatar alltid måndagsmorgnar.. man får alltid den där obehagliga känslan över vad vågen man ska visa, man är liksom aldrig riktigt säker. Även om jag oftast gissar på att jag har gått upp mängder, så vet jag inte om det är mitt riktiga jag eller om det är "M" som försöker att intala mig det.
Men idag så ljög hon för mig. Vågen visade inte alls det jag hade tänkt mig, utan den visade mindre.
Denna gången trodde jag inte på att jag hade gått upp massor eftersom att jag hade fuskat med en utav mina näringsdrycker, men deffentivt mer än vad vågen visade. 1 hekto upp, var det allt som visades på vågen efter allt de andra som jag hade kämpat med under alla dagar? Det måste ha varit något fel på vågen känns det som..
Men vågen ljuger aldrig säger båda mina behandlare!
Så ifrån BUP huset gick jag med en ganska så besviken känsla inom mig. Faktiskt en stor besvikelse över mig själv.
Att varför kunde jag inte motstå "M" med att inte hälla ut drycken? Varför är jag så svag?
För nu i efterhand så inser jag hur dumt det var. Jag vill ju verkligen inte ner i trasslet igen, det mår jag inte bättre av. Jag vill bli frisk och leva som alla andra, ett helt underbart liv med massor av fascinerade äventyr! Jag vill inte leva i denna isolering sm jag lever i idag, det är ett helvete.
När jag kom hem så var det att slänga i sig frukosten. Eller slängde i mig gjorde jag väl inte men eftersom att den blev lite försenad p g a vägningen så kände jag mig lite stressad, men om jag hade varit frisk så hade det inte alls varit några bekymmer. Men frukosten gick iallafall bra. Mamma och jag spelade kort och så pratade vi lite angående min vikt, men det var inga längre meningar vi tog om det, för jag ville inte tänka på det så mycket. Jag ville gå vidare, ta ny krafter och kämpa på lika bra som jag gjorde för 3 veckor sedan. Jag ska finna den styrkan igen!
Sedan så vilade vi i 1 h. Då så kollade vi såklart på Gossip Girl som vi hade spelat in. Jag smälter när jag ser det, det får mig att må så bra genom att titta på det programet. Men jag blev lite less på Chuck när han lät Blair gå, jag vill att de ska bli tillsammans. De passar så bra i hop, är det någon mer än jag som också tycker det?
När vilan var slut så gjorde jag inte så mycket. Jag kollade lite på datorn innan det var dags för att sätta sig igen för att ta näringsdryck. Då tog jag kaffe, den smakar faktiskt inte bara kaffe utan den är en kombination utav många smaker, alltså ganska god. Under tiden som jag drack den så blev jag lite ledsen men mamma puschade på och så körde vi såklart Mulle som jag alltid nuförtiden vinner på och likaså så gjorde jag det idag också. Haha.
Efter det så kelade jag lite lätt med Svea innan hon slog sig till ro och somnade.
Mamma städade bort allt på altanen och dammsugde där och spolade av. När mamma kom in så började hon förbereda maten som skulle in i ugnen eftersom att jag skulle få ensamtid.
Först så var jag lite tveksam till ensamtiden, men efter hand så blev jag lite smått irriterad på mamma för hon gick hela tiden och frågade om allt kändes okej och varje gång så fick hon samma svar.
Så jag tog ensamtid. Då så vaknade Svea till och följde med mamma till Knekta-skogen.
Ensamtiden tog jag till vara på väl. Jag lyssnade inte på "M´s" tillsägeleser, men jag lyssnade absolut till vad hon sade till mig. Som t.ex.
- "Nu har du druckit en extra dryck idag igen, att du inte lär dig".
- "Du ska gå emot dina föräldrar, inte kämpa dig frisk tillsammans med dem".
- "Vi är vänner du och jag, ta mina ord till fånga".
M.m.
Det var riktigt sura ord som jag fick höra på idag, men "M" har nog inte riktigt smällt att hon och jag har blivit upptäckta med morgondrycken. Vi var ju kompanjoner tillsammans då, så nu är hon riktigt förbaskad på mig, att hur kunde jag göra så att mamma upptäckte det?
När mamma kom hem så hade jag redan varit duktig och satt in korven i ugnen som vi skulle äta tillsammans med lkyftpotatisen som redan var i ugnen.
Så det var matdags.. Det blev jobbigt redan vid första tuggan. Mina händer började skaka och jag kände att "M" kom till orda inom mig. Hur skulle jag klara det här? Men det gjorde jag. Jag åt upp all korv och klyftpotatis. Fast jag hade aldrig klarat det om inte mamma var med, då hade det säkert blivit att min ork hade trytit och så hade jag gett vika till "M" och fuskat.
Efter maten så var det vila som gällde som vanligt. Jag satte mig ner i soffan och så tänkte jag för mig själv att idag så ska jag försöka att hålla mina känslor inom mig och inte släppa ut ångesten, jag ska se hur länge jag klarar det. Men det dröjde inte länge innan tårarna rann ner för min kind.
Jag hade ångest och var ledsen för hur mycket som helst. Jag orkar snart inte med denna ångest och ledsamhet som ständigt dyker upp hur som helst, men jag måste klara mig igenom det. Det kommer att göra mig ännu friskare!
Kylklamp, papper och en kärlekfull mamma var allt jag behövde för att överleva ångesten och ledsamheten. Det känns skönt att ha mamma där, hon förstår mig så väl nu och kan hjälpa mig på ett sådant bra sätt. Det är jag tacksam över.
När vilan var slut så var jag så pass trött och utmattad efter all ångest och alla tårar så jag ville nästan bara ligga kvar i soffan och sova en stund, men icke sa nicke. Det gjorde jag inte, det var "M" närvarande på och såg till att jag inte låg några extra minuter på min vila.
Fast några extra minuter blev det faktiskt ändå, men hon acceptera absolut inte ännu mer liggande i soffan, det fick vara bra med det som redan hade blivit övertid.
Sedan efter det så blev det lite jobbigt ännu en gång för min del, för då så hade vi fått klartecken i att det faktiskt var familjesamtal idag. Det hade jag inte planerat, så det blev jobbigt. Jag hatar samtal, det hjälper mig inte ett dugg. Jag bara isolerar mig själv när vi väl sitter där och så säger jag inte en flaska och så börjar jag alltid gråta och får ångest över att jag sitter för länge. Och likaså så hade jag rätt om allt det jag skrev om ovan, det blev så idag.
Tårarna kom, ångesten kom och "M" tog mer och mer plats i mig. Hon fick näst intill övertaget över mig när det började närma sig slutet. Över 1h satt vi där och pratade, eller inte jag, jag satt i min egna värld och lyssnade på "M" som talade inom mig. Ska jag vara ärlig så vet jag knappt inte vad vi pratade om idag, inte en blekaste.
När vi kom hem så fick jag ensamtid ifrån mamma och pappa. De åkte till ÖB en snabbis och så handlade de på hemvägen. Under tiden som de var borta så kände jag att jag bara var tvugen på att hitta på något att göra för att hålla tankarna borta för att inte göra något som "M" ville att jag skulle göra. Då så busade jag lite med Svea ute i "hagen" först och sedan så kom jag på idén att jag ville överraska mamma och pappa med altanen. Alltså bära in möblerna igen, lägga på nya mattan och ställa i ordning blomkrukorna. Så jag tog mig i kragen och klättrade upp på vinden för att hämta ner 2 mattor. Sedan så ställde jag iordning allt och VIIIPPS så var det klart efter lite konkande och bärande, men det var det värt för att hålla "M" borta för ett tag iallafall.
Och när mamma och pappa väl kom hem så fick jag 2 glada leende och en stor kram ifrån vardera för de blev så glada och de tyckte att det blev jättefint!
Sedan efter det så åt vi kvällsmat. Ikväll så gjorde vi "minipizzor" på tortillabröd. Jag tog tonfisk, skinka och chaminjoner på min. Det smakade sisådär. Det väckte ångest och katastroftankar på hur min kropp förändrades. Det kändes som att jag var så tjock om magen så att jag såg gravid ut efteråt. Men mamma och pappa nekade, men jag vill inte direkt ta till mig de orden, jag var tjock det bara var så!!
Utav pizza så blir man det, iallafall jag. Jag har ju som sagt vad en annorlunda kropp än vad alla andra har. "/
t ska bli skönt att gå ut och gå nu med mamma och Svea. Få gå av sig lite utav allt man har proppat i sig och även skönt med frisk luft i detta sköna kvällsväder. Ikväll krävs det nog inte ens en jacka utan det räcker nog med enbart en tjocktröja.
När vi kommer in så är det näringsdryck som gäller igen, usch, fy och blä!
Sedan så blir det att gå och lägga sig ganska så skapligt. Kollar nog antagligen på TV som jag brukar.
Imorgon hoppas jag på en bra dag, då jag kan finna styrkan i mig själv och kämpa lika tappert som jag har gjort idag.
Ha det så bra!
/ Elin.
Söndag 24/5
Igår kväll när jag hade gått och lagt mig så skulle mamma komma och säga god natt till mig. Jag kände att jag hade sådan oro inför att börja ta morgondrycken imorgon bitti igen, men mamma sa att det klarar du och du får göra så gott du kan. Men jag sade att jag inte tänkte göra det och så kom det ångest. Jag skrek och grät, men mamma försökte att trösta mig, men det gjorde mig inte mindre lugn. Tillslut så kom pappa in och försökte att lugna ner mig men det gick inte så bra till en början då heller utan det blev nästan värre. Men efter ett tag så lade jag mig ner i sängen igen och kunde koppla bort morgondagens dryck. Det sista jag tänkte innan jag somnade vid ungefär 23.30 var att jag skulle iallafall försöka att klara av att dricka hela drycken..
Morgonen började som vi hade bestämt. Att idag så fick pappa komma in med drycken till mig istället så att jag fick dricka den i lugn och ro i min säng. Vi hade bestämt det för att då visste de att den var full, för att de hade nämligen gömt drycken på kvällen så att jag absolut inte kunde hälla ut något utav den.
Så pappa höll mig sällskap i mitt rum medans jag drack den. Han satt på en utav min barstolar vid bardisken och så pratade vi lite. Men lite jobbigt blev det emot slutet och då så kom han och kramade om mig och sa att:
" Du är stark, du måste dricka den där. Du klarar det!"
Och visst gjorde jag det, jag klarade av att dricka hela drycken.
Direkt efter så kom "M" med sina klagoord:
- "Nu har du fått i dig för mycket kcal".
- "Kolhydrater har du också fått i dig för mycket av".
- "Du ska inte dricka den drycken på morgonen, det behöver inte din kropp".
Men jag försökte att undvika de genom att tänka att ju fortare jag ökar i vikt och dricker mina drycker som jag ska, desto fortare blir jag ju av med dem också. Så det måste ju bara vara bra att faktiskt dricka dem.
Sedan så fixade jag mig i ordning. Jag invigde min nya linne/klänning.
Jag trivdes mycket bra i kläderna. Skönt och slappt. Jag fick lite ro när jag gick flrbi speglarna här hemma, för linne döljde min feta kropp. Det var så pass slappt så att man inte kunde se den feta kroppen, skönt!
Sedan så åt jag frukost tillsammans med pappa. Det gick väl bra till en början, men sedan så blev det lite jobbigt eftersom att då kom jag på mig själv med att jag hade ju faktiskt druckit drycken i morse. Så då så frågade jag om jag kunde få ta bort lite saker ifrån frukosten, men det fick jag inte. Så där satt jag och tryckte i mig hela frukosten. Jobbigt var det och jag kände mig väldigt stor efteråt. Onyttiga Elin!
Efter frukosten så var det vila. Då så spelade jag och pappa Mulle och jag vann och då kom kommentare:
- "Ha, det var bara tur. Nu är du kaxig va?"
Haha, dålig förlorare kallar jag det med ett beskrivande ord.
När vilan var slut så hann jag inte göra så mycket innan jag traskade ner till Nattis. Jag hade sällskap med mamma och Svea ner dit. Hemma hos Nattis så fortsatte vi att kolla på Twilight. Shit, den är så himla bra. Den är så spännande. Lite jobbigt att behöva stanna mitt i sådär om och om igen, men jag har ju mina tider som jag måste passsa och så.
Så vi hann tyvärr inte att kolla klart på den idag heller men vi sa att vi skulle fortsätta att kolla på den nästa gång, för jag vill ju verkligen se klart den.
När jag kom hem så pratade jag lite med mamma. Eller ganska mycket faktiskt. Vi pratade typ under hela tiden som hon förberede lunchen. Sedan så kom Danne och Mimi ut i köket som skulle steka pannkakor. Det gick väl inte sådär jättelycka för dem, för det luktade en aning bränt. Haha. Men de blev nog bra tillslut..
Någon ensamtid hann jag inte med att få direkt på förmiddagen innan lunchen därför att det tog lite tid för mamma att förbereda maten och sedan så stod hon och pratade med Danne och Mimi i köket en hel del och hjälpte dem lite, haha.
Men utav pappa kan man lugnt säga att jag fick ensamtid därför att han höll på för fullt på ute i trädgården.
Idag så blev det ganska tidigt lunch. Dagens lunch blev lasagnette. Det brukar gå relativt bra för mig att äta det, men idag så blev det protester på portionen. Det var upplagt alldeles för mycket på tallriken, och då var det inte "M" som talade utan det var den friska delen utav mig. Det var världen berg med både pasta och köttfärs, det fick ju knappt inte plats på tallriken. Så jag ville lägga tillbaka lite, men både mamma och pappa hindrade mig från att göra det för att det ansåg att det var vad min kropp behövde det och då hade jag inget mer att säga till om.
Så ångest fick jag, men samtidigt stöd ifrån både mamma och pappa. Jag kände hur stor jag blev under tiden som jag åt, mina kinder bara växte och jaa.. hela jag blev större. Det var alltså för mycket mat rent ut sagt!
Efter maten så var det vila som gällde som vanligt. Idag var det pappa som började att ta vila med mig. Eller vila kan man väl inte kalla det, utan han fick snarare ta hand om mig och min ångestattack som jag fick efteråt och det kanske inte var så konstigt heller p g a allt som jag hade fått i mig under dagen.
"M" var där på direkten:
- "Nu får du inte äta mer för idag, du har ätit alldeles för mycket".
- "Du kommer att öka massor i vikt tills i morgon".
- "Du måste börja lyssna på mig igen, för du vill väl inte bli fet?"
Osv.
Så jag låg och åmade mig i soffan, var ledsen och svettig. Men som tur vad som fanns det en kylklamp till hands och den var välbehövlig. Jag kände att efter att jag hade haft ångestattacken så var jag någorlunda tom igen, mina känslor hade jag fått ut, framförallt min ledsamhet.
Både mamma och pappa fanns vid varsin sida om mig, det kändes tryggt.
Tack för att ni bryr er så mycket om mig. <3
När vilan var slut så åkte pappa iväg med några utav hans kompisar och åkte motorcykel. Mamma kom med ett förslag om att hon kunde göra fransk manikyr på mig, nu när mina naglar har växt så pass mycket och givetvis så ville jag det. Jag blev riktigt nöjd faktiskt.
Så här blev resultatet..
Efter att det hade torkat så fick jag min första ensamtid för dagen. Först så gick mamma en promenad med Svea sedan så höll hon på lite ute i trädgården.
Under tiden som både mamma och Svea var bort så gick jag i min egna lilla värld. Jag gick tyvärr gång på gång och kikade mig i spegeln och såg mig själv så fetare än fetast. Det kändes för jäkligt rent ut sagt. Kanske hade jag lagt på mig så mycket efter dagens alla intag?
"M" ville få mig att må så dåligt så att jag skulle göra något mot mig själv, men jag total vägrade. Jag bestämde mig att här skulle jag stå still. Jag skulle varken hoppa eller göra mig själv illa. Jag ska bli frisk nu!
Sen så var det hela mycket lättare sen när mamma släppte in Svea ifrån det att de kom hem ifrån promenaden. Då så kunde jag distrahera mina tankar på ett relativt bra sätt genom att busa för fullt med Svea. Hon fick mig till ett gott skratt!
När ensamtiden var slut så vinkade mamma på mig att jag skulle komma ut. Hon frågade mig om vi skulle så våra frön och det hade jag faktiskt lust med att göra idag, så jag tog mig i kragen och hjälpte till och det var kul. Även om jag först inte trodde det. Nu är det bara att hoppas på att det tar sig och bli något. Att solen lyser på så att vi får färska grönsaker. Här kommer lite härliga bilder ifrån våran försådning..
När vi hade sått klart så tog vi eftermiddagsmelliset. Det gick väl ganska bra. Det kom väl lite tårar då också, men inga större mängder utan det gick över ganska fort med hjälpa av lite kortspel. Vi spelade Mulle och jag även över mamma. Haha.
När det var färdigdruckit så åkte jag, mamma och Svea hem till morfar. Vi skulle hjälpa honom med en sak på balkongen, men när vi väl kom dit så hade han redan fixat det själv. Så jag hjälpte honom med en sak på datorn istället. Så nu kan han och jag chatta med varandra på msn, gud vad kul! Det ser jag fram emot.
När vi kom hem så gjorde vi en smidig kvällsmat. Det blev toast med rårivna morötter. Det var ganska segt att få i sig toasten p g a att jag kände hur min kropp förändrades ytterligare och jag visste vad jag hade ätit tidigare under dagen och jag ansåg att toasten inehöll också alldeles för mycket. Min kropp suger ju upp allt och omvandlar det till fett som lägger sig som lager på min kropp. Jag blir så ledsen. "/
Men jag fick iallafall i mig det efter en ganska så lång tid. Jag kämpade verkligen!
Nu sitter jag här och har min vila. Denna dagen har varit mycket bättre än igår. Så jag har insett att gör man allting rätt utifrån det man ska göra, så blir dagen bra. Då kan det inte bli några konflikter över att man har fuskat eller vad det nu kan vara. Det är klart att dagen har varit jobbig men den har fungerat deffenetift bättre än igår som sagt.
Snart så ska jag och mamma gå ut på våran vanliga promenad, det ser jag fram emot något oerhört. Det känns som att jag verkligen inte har gjort något alls nyttigt idag, utan att jag bara har varit lat och bara ätit och ätit. Vilket inte känns helt okej. Men att röra på sig lite ska bli skönt, det behöver jag efter denna dag.
När vi kommer in så blir det att sätta sig i soffan och dricka näringsdryck + att ta något extra till. Det blir nog att utmana "M" totalt idag, så det blir något riktigt stabilt och ONYTTIGT!
Jadu, tänk vad det kommer att visa sig på vågen i morgon.. jag är lite rädd. "/
Det får inte visa alldeles för mycket!
Jag vill gå upp i vikt och leva ett friskt liv och bli friskt smal (som en utav mina vänner sa till mig), men samtidigt så är jag så himla rädd för att öka i vikt. Det tar emot. Det känns som att jag på något vis vill stanna här jag är idag, men ändå få träna. Men det går ju tyävrr inte hand i hand.
Hoppas att eran dag har varit bra.
Ha det så bra!
/ Elin.
Dålig stämmning.
JAG VILL DÖÖ!!!!!!!!!!!!
Lördag 23/5
Denna morgonen började inte lika bra.
Jag gick in till mammas och pappas sovrum för att väcka mamma. Då så frågade jag henne om jag skulle hämta min dryck i kylskåpet och ta med mig den in till hennes rum, men då så svarade hon:
- Jag måste gå ut till garaget och hämta en. För att när jag kände på drycken igår kväll så var den inte full så "M" har gjort ett ingrepp där. Så jag ska hämta en oöppnad åt dig som är full.
Det bultade till i mitt hjärta och jag tänkte att oh nej, varför var hon tvungen att känna på den igår kväll, för jag visste ju att jag hade hällt ut lite utav den.
Men så gick mamma út och hämtade en ny hallondryck och sedan så gjorde hon sig i ordning.
När hon hade gjort det så ropade hon på mig och sa att nu är det dags att dricka drycken.
Men jag tvär vägrade och det tyckte hon var konstigt eftersom att det hade gått bra tidigare attt dricka den. Men då kände jag att jag var tvugen att berätta sanningen..
- "Mamma, jag har aldrig druckit en dryck på morgonen, jag har hällt ut den varje gång enda sedan jag blev utskriven. Så jag tänker inte dricka den nu heller, för jag tänker inte dricka mer än de 3 som jag redan dricker i nuläget".
Mamma blev nog ganska ledsen men också frustrerad över att hon inte hade märkt mer att jag inte hade haft något i tetrapaketet.
Men som sagt var. Morgonen fortsatte att rulla på, men jag försökte att hålla mig en bit bort i från mamma så att det inte skulle bli några konflikter, för jag hade redan satt ner min fot för att jag inte tänkte dricka drycken. Så mamma gav sig, iallafall för stunden. Sedan så fixade jag mig iordning lite smått och efter det så åt jag frukost tillsammans med mamma.
Idag så testade jag en ny yoghurt. Den var med ananassmak. Den var ingen jätthitt direkt, men nu så får man väl äta upp den innan jag går tillbaka till den gamla igen om det nu kommer att bli så..
Frukosten gick väl ganska bra, vi pratade inte så mycket om det som hade hänt tidigare. Utan vi pratade om något annat och så spelade vi kort.
När frukosten var uppäten så var det vila som gällde. Den blev desto jobbigare, för då så tvingade mamma mig att dricka drycken och då så kom mina tankar upp:
- "Ohnej, jag tänker inte dricka den där. Jag har ju aldrig gjort det tidigare".
- "Nu kommer jag att få i mig massor med mer kcal".
- "Den innehåller för mycket kolhydrater".
Efter mycket om och men, cirkus 1h, så hade jag fått i mig lite utav drycken men inte hela. Men det tyckte jag inte att varken mamma eller pappa kunde begära heller eftersom att det var ett stort steg att ta något utav den överhuvudtaget. Jag mådde inte så bra efteråt. Hade därför gråtit ganska mycket under vilan och så var det såklart ångest över den. Det kändes inte heller som att jag fick någon direkt bekräftelse på att det var duktigt gjort utav mamma och pappa, utan jag gick bara därifrån och väntade på att någon skulle säga något, men icke sa nicke.
De var nog bara besvikna och arga på mig tror jag.. Det kändes så iallafall!
Jag, ledsen och nedstämd efter en jobbig frukostvila!
När vilan var slut så kollade jag lite på datorn. Sedan så busade jag med Svea. Det var kul. Vid ca. 10.30 så gick jag ner till Nattis. Först så satt vi och småpratade lite men sedan så började vi kolla på Twilight igen som vi hade börjat se en annan gång. Jag längtar tills den gången vi ses nästa gång så att vi kan fortsätta att kolla på den. Den är verkligen jättebra.
Jag var inte hos Nattis så länge, men ett tag blev det iallafall och det uppskattades i mina ögon.
När jag kom hem så gjorde jag inget speciellt. Jag kollade lite på mamma när hon planterade blommor och sedan så gick jag in och hälsade på Svea och pappa.
Pappa åkte då lagom när jag kom in för att åka och tippa och då så kom mamma in och gjorde mig och Svea sällskap. Mamma började lite smått med maten eftersom att den skulle stå och små puttra ett tag för att köttet skulle bli mört så medans hon gjorde det så sysselsatte jag mig med lite olika saker. Jag läggde mig iallafall inte i matlagningen för 5 öre. Det var mer mamma som frågade om det var okej med olika saker att ha i och det gick jag med på, där var jag duktig!
Sedan så fick jag ensamtid.
För att distrahera mina kraftiga tankar så höll jag på lite med Svea. Jag försökte att ta bort kluddet som vi hade satt i hennes öron (för att hon ska få hängande öron). Men det satt som berget och lilla stackaren skrek ett x-antal gånger, så jag gav upp och lät det sitta kvar. Vi skulle nämligen duscha henne idag och då så ville mamma att vi skulle ta bort kluddet innan vi gjorde det, men det var som sagt vad inte det lättaste.
När mamma och pappa kom in igen så ät vi.
Idag var det verkligen inte min favoritmat, utan snarare en som inte ens finns med på min lista överhuvudtaget. Det var ris och köttgryta. När jag satte mig tillbord så hade jag redan byggt upp massor med tankar om maten och det förvärrades ännu mer när jag såg vilken STOR portion de hade lagt upp till mig. Jag sa direkt att det var alldeles för mycket ris, men de nekade. Men jag tog bort lite, men det tyckte mamma var för mycket som jag tog bort, så hon visade hur mycket jag fick ta bort och sedan så sa hon att resten får du äta.
Men sen så var jag fortfarande inte nöjd utan tyckte att det fortfarande var för mycket och då tog jag bort så ytterst lite ris till, men det såg såklart pappa och blev arg och sa:
- "Vad håller du på med? Nu ska du ju inte ta bort mer. Du ska ju äta det där".
Jag nekade till att jag hade tagit bort något men då blev pappa ännu argare och sa:
- "Hur kan du luga mig rakt upp i ansiktet? Jag såg ju klart och tydligt att du tog bort ytterligare med ris ifrån tallriken".
Jag blev ledsen, men den hela konflikten slutade iallafall med att jag åt det som skulle ligga på tallriken och det ångrade jag efteråt.
På vilan fick jag en JÄTTE kraftig ångestattack. Jag bara skrek och grät.
Jag kände mig tjock, värdelös och det kändes som att alla bara klagade på mig idag och att ingen ville ha mig levande. Jag vill bara dö, för att få slippa all den här skiten!
Detta var nog min värsta ångestattack på länge. Det tror jag att mamma och pappa också tycker.
Eftersom att den var så pass kraftig och ansträngande så somnade jag en stund efteråt. Det tror jag att min kropp behövde.
Min söta lilla Svea efter första duschningen!
När jag vaknade upp så kände jag mig alldeles matt i hela kroppen. Jag orkade inte göra något och jag var jättevarm. Men då efter en stund så var det dags att duscha Svea i badkaret. Det var mamma som fick göra det. Och gud så lite hon blev, men ack så gott hon luktade. Melon, mums!
Efter det så gjorde jag inte så mycket igen. Det fanns inte så mycket tid till att göra något eftersom att det inom snar framtid var dags för eftermiddagsmelliset
Så blev klockan dags. Melliset tog jag och mamma tillsammans för att pappa var så pass godissugen så han åkte motorcykel till Lundbyhallen och köpte en redig godispåse.
Under tiden som jag drack drycken så kom det massor med tankar, så även några tårar kom. Men jag satte mig en stund i mammas knä och fick stöd ifrån henne och hon lovade mig att det här skulle vi fixa nu!
Så jag bet ihop och drack drycken. Vi körde även Mulle också och givetvis så vann jag, haha.
När jag hade druckit klart drycken och vi hade kört klart omgången så var det mamma som åkte iväg. Hon skulle handla lite till kvällsmaten, det behövdes.
Jag valde att inte följa med, för att jag kände mig så pass utmattad och trött + ofräsch, så jag stannade hemma istället. Då så passade jag på att ta en dusch, vilket inte alltid är så lätt för mig. Det är inte jag lockas till direkt. Jag hatar att se hela min kropp. Se mina breda höfter, min tjocka mage, mina dallrande lår och stora rumpa. Det gör jätteont i mig och det är så som "M" klämmer i sina klor lite extra i mig för att få mig att må ännu sämre.
Det blev iallafall en någorlunda bra dusch, men väldigt kall. Jag klarade inte av att vrida på graderna, så jag fick duscha kalldusch, haha.
En nyduschad Elin med pyjamasen på.
Om ni undrar vad det är jag har i ansiktet, så har jag rivit mig själv, inte bra!
För att distrahera mina tankar som hade kommit under tiden som jag hade duschat och över ångesten som hade kommit när jag hade studerat min kropp så valde jag att gå ut tillsammans med pappa och Svea i "hagen". Då så busade vi lite med Svea, men även jag och pappa busade lite. Vi sparkade lite boll, eller han gjorde snarare tunnel på mig i stort sätt hela tiden. Haha, en loser är jag!
Här är lite bilder som vi tog..
Efter ett tag så kom mamma hem. Då så pratade jag lite med henne. Sedan så var jag inne på datorn en stund och pratade lite med några på msn. Det är alltid kul att få tankarna på något postivt istället.
Sen så började mamma lite smått med maten. Hon brynde till köttfärsen men sedan så fick jag hjälpa till att sleva upp den på tortillabröden. Vi gjorde som "minipizzor" med köttfärs, ost, cremfraiche osv. Till det så serverades det sallad.
Maten gick väl ganska bra att få i sig. Visst väckte det tankar direkt på hur maten skulle sätta sig på min kropp, men samtidigt så kändes det som att jag inte hade några tårar kvar att gråta ut.
Men mamma och pappa nekade till att det inte syntes något på mig efter att jag hade ätit och det var väl skönt det, men det fick ändå inte bort det som "M" intalade mig så nu sitter jag här och skriver på min blogg och känner mig enorm efter dagens alla intag.
Det känns som att jag äter mer än alla andra och det gör jag nog också. Inte konstigt att jag är så stor som jag är. "/
Skönt ska det iallafall bli at gå en promenad nu med mamma och Svea. Jag vet inte om pappa följer med, men det är inte alls otroligt. Sedan så blir det att proppa i sig ännu mer, usch jag bävar för det. Kommer säkert att komma en och annan tår då också. Och så blir det givetvis Robinson på det, det är desto roligare!
När jag väl går och lägger mig så kommer jag nog att somna ganska tidigt eftersom att jag är så pass trött. Denna dagen har tagit hårt på mina krafter, det känner jag.
Jag hoppas att dagen blir bättre i morgon, jag undrar hur den kommer att bli..
Men den kommer säkert att bli bra, det tror jag!
Hoppas att eran lördag har varit bra.
Ha det så bra!
/ Elin.
Jag gick in till mammas och pappas sovrum för att väcka mamma. Då så frågade jag henne om jag skulle hämta min dryck i kylskåpet och ta med mig den in till hennes rum, men då så svarade hon:
- Jag måste gå ut till garaget och hämta en. För att när jag kände på drycken igår kväll så var den inte full så "M" har gjort ett ingrepp där. Så jag ska hämta en oöppnad åt dig som är full.
Det bultade till i mitt hjärta och jag tänkte att oh nej, varför var hon tvungen att känna på den igår kväll, för jag visste ju att jag hade hällt ut lite utav den.
Men så gick mamma út och hämtade en ny hallondryck och sedan så gjorde hon sig i ordning.
När hon hade gjort det så ropade hon på mig och sa att nu är det dags att dricka drycken.
Men jag tvär vägrade och det tyckte hon var konstigt eftersom att det hade gått bra tidigare attt dricka den. Men då kände jag att jag var tvugen att berätta sanningen..
- "Mamma, jag har aldrig druckit en dryck på morgonen, jag har hällt ut den varje gång enda sedan jag blev utskriven. Så jag tänker inte dricka den nu heller, för jag tänker inte dricka mer än de 3 som jag redan dricker i nuläget".
Mamma blev nog ganska ledsen men också frustrerad över att hon inte hade märkt mer att jag inte hade haft något i tetrapaketet.
Men som sagt var. Morgonen fortsatte att rulla på, men jag försökte att hålla mig en bit bort i från mamma så att det inte skulle bli några konflikter, för jag hade redan satt ner min fot för att jag inte tänkte dricka drycken. Så mamma gav sig, iallafall för stunden. Sedan så fixade jag mig iordning lite smått och efter det så åt jag frukost tillsammans med mamma.
Idag så testade jag en ny yoghurt. Den var med ananassmak. Den var ingen jätthitt direkt, men nu så får man väl äta upp den innan jag går tillbaka till den gamla igen om det nu kommer att bli så..
Frukosten gick väl ganska bra, vi pratade inte så mycket om det som hade hänt tidigare. Utan vi pratade om något annat och så spelade vi kort.
När frukosten var uppäten så var det vila som gällde. Den blev desto jobbigare, för då så tvingade mamma mig att dricka drycken och då så kom mina tankar upp:
- "Ohnej, jag tänker inte dricka den där. Jag har ju aldrig gjort det tidigare".
- "Nu kommer jag att få i mig massor med mer kcal".
- "Den innehåller för mycket kolhydrater".
Efter mycket om och men, cirkus 1h, så hade jag fått i mig lite utav drycken men inte hela. Men det tyckte jag inte att varken mamma eller pappa kunde begära heller eftersom att det var ett stort steg att ta något utav den överhuvudtaget. Jag mådde inte så bra efteråt. Hade därför gråtit ganska mycket under vilan och så var det såklart ångest över den. Det kändes inte heller som att jag fick någon direkt bekräftelse på att det var duktigt gjort utav mamma och pappa, utan jag gick bara därifrån och väntade på att någon skulle säga något, men icke sa nicke.
De var nog bara besvikna och arga på mig tror jag.. Det kändes så iallafall!
Jag, ledsen och nedstämd efter en jobbig frukostvila!
När vilan var slut så kollade jag lite på datorn. Sedan så busade jag med Svea. Det var kul. Vid ca. 10.30 så gick jag ner till Nattis. Först så satt vi och småpratade lite men sedan så började vi kolla på Twilight igen som vi hade börjat se en annan gång. Jag längtar tills den gången vi ses nästa gång så att vi kan fortsätta att kolla på den. Den är verkligen jättebra.
Jag var inte hos Nattis så länge, men ett tag blev det iallafall och det uppskattades i mina ögon.
När jag kom hem så gjorde jag inget speciellt. Jag kollade lite på mamma när hon planterade blommor och sedan så gick jag in och hälsade på Svea och pappa.
Pappa åkte då lagom när jag kom in för att åka och tippa och då så kom mamma in och gjorde mig och Svea sällskap. Mamma började lite smått med maten eftersom att den skulle stå och små puttra ett tag för att köttet skulle bli mört så medans hon gjorde det så sysselsatte jag mig med lite olika saker. Jag läggde mig iallafall inte i matlagningen för 5 öre. Det var mer mamma som frågade om det var okej med olika saker att ha i och det gick jag med på, där var jag duktig!
Sedan så fick jag ensamtid.
För att distrahera mina kraftiga tankar så höll jag på lite med Svea. Jag försökte att ta bort kluddet som vi hade satt i hennes öron (för att hon ska få hängande öron). Men det satt som berget och lilla stackaren skrek ett x-antal gånger, så jag gav upp och lät det sitta kvar. Vi skulle nämligen duscha henne idag och då så ville mamma att vi skulle ta bort kluddet innan vi gjorde det, men det var som sagt vad inte det lättaste.
När mamma och pappa kom in igen så ät vi.
Idag var det verkligen inte min favoritmat, utan snarare en som inte ens finns med på min lista överhuvudtaget. Det var ris och köttgryta. När jag satte mig tillbord så hade jag redan byggt upp massor med tankar om maten och det förvärrades ännu mer när jag såg vilken STOR portion de hade lagt upp till mig. Jag sa direkt att det var alldeles för mycket ris, men de nekade. Men jag tog bort lite, men det tyckte mamma var för mycket som jag tog bort, så hon visade hur mycket jag fick ta bort och sedan så sa hon att resten får du äta.
Men sen så var jag fortfarande inte nöjd utan tyckte att det fortfarande var för mycket och då tog jag bort så ytterst lite ris till, men det såg såklart pappa och blev arg och sa:
- "Vad håller du på med? Nu ska du ju inte ta bort mer. Du ska ju äta det där".
Jag nekade till att jag hade tagit bort något men då blev pappa ännu argare och sa:
- "Hur kan du luga mig rakt upp i ansiktet? Jag såg ju klart och tydligt att du tog bort ytterligare med ris ifrån tallriken".
Jag blev ledsen, men den hela konflikten slutade iallafall med att jag åt det som skulle ligga på tallriken och det ångrade jag efteråt.
På vilan fick jag en JÄTTE kraftig ångestattack. Jag bara skrek och grät.
Jag kände mig tjock, värdelös och det kändes som att alla bara klagade på mig idag och att ingen ville ha mig levande. Jag vill bara dö, för att få slippa all den här skiten!
Detta var nog min värsta ångestattack på länge. Det tror jag att mamma och pappa också tycker.
Eftersom att den var så pass kraftig och ansträngande så somnade jag en stund efteråt. Det tror jag att min kropp behövde.
Min söta lilla Svea efter första duschningen!
När jag vaknade upp så kände jag mig alldeles matt i hela kroppen. Jag orkade inte göra något och jag var jättevarm. Men då efter en stund så var det dags att duscha Svea i badkaret. Det var mamma som fick göra det. Och gud så lite hon blev, men ack så gott hon luktade. Melon, mums!
Efter det så gjorde jag inte så mycket igen. Det fanns inte så mycket tid till att göra något eftersom att det inom snar framtid var dags för eftermiddagsmelliset
Så blev klockan dags. Melliset tog jag och mamma tillsammans för att pappa var så pass godissugen så han åkte motorcykel till Lundbyhallen och köpte en redig godispåse.
Under tiden som jag drack drycken så kom det massor med tankar, så även några tårar kom. Men jag satte mig en stund i mammas knä och fick stöd ifrån henne och hon lovade mig att det här skulle vi fixa nu!
Så jag bet ihop och drack drycken. Vi körde även Mulle också och givetvis så vann jag, haha.
När jag hade druckit klart drycken och vi hade kört klart omgången så var det mamma som åkte iväg. Hon skulle handla lite till kvällsmaten, det behövdes.
Jag valde att inte följa med, för att jag kände mig så pass utmattad och trött + ofräsch, så jag stannade hemma istället. Då så passade jag på att ta en dusch, vilket inte alltid är så lätt för mig. Det är inte jag lockas till direkt. Jag hatar att se hela min kropp. Se mina breda höfter, min tjocka mage, mina dallrande lår och stora rumpa. Det gör jätteont i mig och det är så som "M" klämmer i sina klor lite extra i mig för att få mig att må ännu sämre.
Det blev iallafall en någorlunda bra dusch, men väldigt kall. Jag klarade inte av att vrida på graderna, så jag fick duscha kalldusch, haha.
En nyduschad Elin med pyjamasen på.
Om ni undrar vad det är jag har i ansiktet, så har jag rivit mig själv, inte bra!
För att distrahera mina tankar som hade kommit under tiden som jag hade duschat och över ångesten som hade kommit när jag hade studerat min kropp så valde jag att gå ut tillsammans med pappa och Svea i "hagen". Då så busade vi lite med Svea, men även jag och pappa busade lite. Vi sparkade lite boll, eller han gjorde snarare tunnel på mig i stort sätt hela tiden. Haha, en loser är jag!
Här är lite bilder som vi tog..
Efter ett tag så kom mamma hem. Då så pratade jag lite med henne. Sedan så var jag inne på datorn en stund och pratade lite med några på msn. Det är alltid kul att få tankarna på något postivt istället.
Sen så började mamma lite smått med maten. Hon brynde till köttfärsen men sedan så fick jag hjälpa till att sleva upp den på tortillabröden. Vi gjorde som "minipizzor" med köttfärs, ost, cremfraiche osv. Till det så serverades det sallad.
Maten gick väl ganska bra att få i sig. Visst väckte det tankar direkt på hur maten skulle sätta sig på min kropp, men samtidigt så kändes det som att jag inte hade några tårar kvar att gråta ut.
Men mamma och pappa nekade till att det inte syntes något på mig efter att jag hade ätit och det var väl skönt det, men det fick ändå inte bort det som "M" intalade mig så nu sitter jag här och skriver på min blogg och känner mig enorm efter dagens alla intag.
Det känns som att jag äter mer än alla andra och det gör jag nog också. Inte konstigt att jag är så stor som jag är. "/
Skönt ska det iallafall bli at gå en promenad nu med mamma och Svea. Jag vet inte om pappa följer med, men det är inte alls otroligt. Sedan så blir det att proppa i sig ännu mer, usch jag bävar för det. Kommer säkert att komma en och annan tår då också. Och så blir det givetvis Robinson på det, det är desto roligare!
När jag väl går och lägger mig så kommer jag nog att somna ganska tidigt eftersom att jag är så pass trött. Denna dagen har tagit hårt på mina krafter, det känner jag.
Jag hoppas att dagen blir bättre i morgon, jag undrar hur den kommer att bli..
Men den kommer säkert att bli bra, det tror jag!
Hoppas att eran lördag har varit bra.
Ha det så bra!
/ Elin.
Fredag 22/5
Idag så vaknade jag i en varm och skön säng tillsammans med Svea som låg tätt inpå mig. Jag var inte speciellt trött i morse och det märkte pappa också eftersom att han kom inrusande och hejade på mig och Svea. Då så gick jag upp och bäddade sängen.
Imorse så tog pappa med Svea ut i "hagen", efter det så cyklade han till jobbet.
Då så kom mamma upp direkt när han hade åkt och gjorde ett toalettbesök. Sedan så tog jag med mig min näringsdryck in till mammas och pappas sovrum och så satt vi där ett tag och pratade. Det var lite jobbigt med drycken imorse, jag ville gärna få slippa lite, men mamma sa ett tvärt nej.
Så hela drycken blev jag tvungen att dricka upp.. men jag visste egentligen att hon skulle svara så, men jag tänkte att det var värt ett försök.
Jag i min sköna joggingoverall!
Efter frukosten så fixade jag mig iordning. Idag så fick det bli min gamla joggingoverall som jag har haft sedan år 2006. Den overallen fick vi i vårat fotbollslag när vi skulle vara med i Gothia Cup.
Gud vad jag längtar tillbaka till den tiden, det väcker verkligen massor med roliga och härliga minnen. <3
Det var ju sådant fruktansvärt väder imorse också. Regnigt och ruskigt, men på något vis så tycker jag ändå att det är lite mysigt. Man kan mysa till det lite extra inomhus, med tända ljus osv.
Jag kunde dock inte busa med Svea så mycket i morse för att hon låg och tvär sov inne på mammas kudde, det var så sött. Sedan så blev det frukost och kortspel tillsammans med mamma.
Det gick bra, men efteråt så blev det desto jobbigare. Jag kände att jag var tvungen att få ut alla mina känslor, men jag hade inte möjlighet tilldet för att vid kl. 09.00 så skulle en utav mina behandlare komma och hämta mig och så skulle vi åka till BUP och ha samtal där.
Men när hon kom så kunde jag inte hålla mig fullt ut, utan det kom några tårar men både hon och mamma TVINGADE iväg mig på samtalet. Jag ville verkligen inte prata med henne idag. Jag orkar inte öppna mig för någon nu, speciellt inte mina behandlare. Det känns som att en del av mig inte vill ta emot hjälpen som jag ska få, utan att jag hellre vill klara mig på egen hand. Jag vet att jag skulle klara mig på egen hand!
Väl på samtalet så tände vi ett ljus. Det doftade ljuvligt. Samtalet gick väl någorlunda bra, jag pratade ju iallafall, men jag förstod inte vad detta samtal hade för nytta. Det hjälpte inte mig ett dugg tyckte inte jag, varken från mina tjockkänslor eller något annat. Det fick bara mina tankar att rulla på ännu mer.
Hämtningen i från BUP blev det mamma som gjorde. Hon hade även med sig lilla Svea i bilen oh det gjorde mig extra glad. Jag blir alltid så nedstämd efter alla samtal som vi har så därför är jag så glad över att jag har Svea nu som kan göra mig på bättre humör på momangen.
När vi kom hem så busade jag lite med Svea sedan så var det förmiddagsmelliset som gällde. Medans jag tog min dryck så spelade jag och mamma Mulle som i vanlig ordning. Jag vann även idag.
Under tiden som jag drack drycken så kom det några tårar rullandes ner ifrån mina kinder, lite känslor hade jag äntligen tid till att släppa på, men absolut inte på gränsen till på allt jag bär på.
När vi hade spelat klart så gjorde jag inte så mycket fram till lunch. Jag busade med Svea och så kollade jag lite på datorn och så hjälpte jag även mamma att vara lite smakråd när hon höll på att ordna lite inne i vardagsrummet och i deras sovrum. Det var kul och resultatet blev definitivt bättre än innan.
Sedan så kom pappa hem, han slutade middag. Då så kom även en jobbarkompis till han med hem hit, vid namn Glenn, för att kolla in Svea. Han blev helt förälskad i henne, det märktes.
Svea var ganska feg i början, men under tiden så artade det till sig bra.
När han hade åkt hem så fick jag ensamtid av båda mamma och pappa. Pappa åkte en vända till soptippen medans mamma gick en sväng med Svea. Men jag skrattade lite för mig själv när det hade gått för precis då så kom det världens regnskur och jag bara såg framför mig hur blöt och rädd Svea skulle bli.
Under tiden som de var borta så gick det bra för mig, men huvudet fungerade desto sämre. Tankarna kom angående både det ena och det andra. Det var jobbigt. Men dessa tillsägeler att jag skulle göra något kunde jag stå emot, men det var svårt.
När mamma och pappa kom hem, så var som sagt var Svea genomvått. Stackars liten!
Sedan så åt vi lunch. Direkt när jag såg tallriken som stod framför mig så protesterade jag direkt på min portion som mamma hade lagt upp på tallriken. Det var alledels för mycket sås. Så jag tog bort lite utav den..
Det började bra men efterhand så byggdes tankarna och ångest bara på mer och det blev allt tuffare och tuffare att få i sig maten. Så jag blev lite ledsen, men fick stöd ifrån både mamma och pappa.
Sedan så var det vila som gällde på det. Den var inte lika avslappnande och skön som jag hade hoppats på. Utan då så fick jag mitt utbrott med alla känslor som jag annars brukar få på morgonen, men i morse hade jag som sagt vad inte tid med det eftersom att jag var tvugen att åka på det förbaskade samtalet.
Det kom massor känslor på samma gång, men samtidigt så visste jag inte vad det var för känslor, så det kom bara en flod av tårar. Jag var förvirrad över precis allting. Det är så himla jobbigt just nu, men det är en fas som jag måste gå igenom. Det känns inte som att jag kommer att klara av det den här gången heller. "/
Måste hitta kraften! Och jag vet att jag har den någonstans..
När vilan var slut så var klockan ganska mycket. Jag var trött, men kände mig ändå ganska tom på något vis. En stor lättnad. Sedan så fick jag lite ensamtid igen, men jag hade inte så mycket för mig då så jag gick ut lite då och då till pappa som var i garaget. Sedan så väckte jag Svea för att jag kände att jag ville busa lite med henne och hon piggnade till fort.
Sedan så kom mamma hem som hade varit på apoteket för att köpa fästinghalsband till Svea. Jag tror inte att hon kommer att gilla det, men det lär behövas nu vid den här årstiden.
En stund senare så var det eftermiddagsmellis som gällde, men precis innan vi skulle ta det så föll jag ihop, bara så där. Både mamma och pappa tyckte att det var obehagligt men de sa att det kunde bero på att jag bar på så himla mycket känslor nu och att jag hade det så tufft nu..
Jag hade tidigare under dagen sagt till pappa att jag kände mig kallsvettig, fast det var nog samma anledning till det också.
Men efter att jag hade legat inne på mammas och pappas sängar en stnund så slog vi oss till bord och så tog jag min dryck.
Direkt efter det så åkte jag och mamma till Mantorp.
Viby!
Jag och mamma i bilen!
Jag!
Först så åkte vi till Viby. Där så köpte vi massor med fina blommor som vi eventuellt ska plantera i helgen. Det kommer nog att bli jättefint tror jag. Sedan så tog vi City Gross på hemvägen, eftersom att det var dit som vi skulle egentligen. Där blev det att handla lite matvaror, inget roligt alltså.
När vi kom hem så lagade mamma middag direkt.
Pappa hade främmat utav Glenn igen eftersom att de skulle iväg och prata lite skitsnack med några andra nere på "Garaget" som det heter, haha.
Så ikväll så blev det bara mamma och jag som åt tillsammans. Det tog emot. Jag kände mig fet och onyttig. Det kändes som att jag åt alldeles för mycke mat + att den innehöll väldigt mycket kalorier och kolhydrater, fett också för den delen. "/
Så mamma fick trösta mig under tiden som jag åt, det hjälpte.
Efteråt så mådde jag inte så bra, så mamma och jag ställde oss på altanen en snabbis och tog några djupa andetag. Jag hade proppat i mig alldeles för mycket, fan ta dig Elin!
Nu så ska jag och mamma äntligen gå våran promenad. Hon sitter inne i soffan och väntar på mig att jag ska blogga klart. Det ska bli skönt med frisk luft och känna att man får sysslesätta sin kropp lite. Gud vad fri jag kommer känna mig när jag får träna. Det är rena drömmen för mig just nu!
Senare sen så blir det myspys framför TV:n med mamma.
Något som inte är lika trevligt är näringsdrycken + det extra som jag måste ta. Jag vill egenligen inte ta något på kvällen, det känns inte naturligt. Liksom.. vem sitter och äter/dricker något över 300 kcal varje kväll innan man går och lägger sig? Ingen. Joo, bara jag, som är så tjock och fet! "/
Mamma och jag ska iallafall mysa till det så gott som det går och kommer det några mer tårar ikväll, vilket det säkert gör så kommer mamma att trösta mig till 110% det vet jag.
Mamma, pappa och Danne finns alltid där för mig. <3
Ha det så bra!
/ Elin.
Imorse så tog pappa med Svea ut i "hagen", efter det så cyklade han till jobbet.
Då så kom mamma upp direkt när han hade åkt och gjorde ett toalettbesök. Sedan så tog jag med mig min näringsdryck in till mammas och pappas sovrum och så satt vi där ett tag och pratade. Det var lite jobbigt med drycken imorse, jag ville gärna få slippa lite, men mamma sa ett tvärt nej.
Så hela drycken blev jag tvungen att dricka upp.. men jag visste egentligen att hon skulle svara så, men jag tänkte att det var värt ett försök.
Jag i min sköna joggingoverall!
Efter frukosten så fixade jag mig iordning. Idag så fick det bli min gamla joggingoverall som jag har haft sedan år 2006. Den overallen fick vi i vårat fotbollslag när vi skulle vara med i Gothia Cup.
Gud vad jag längtar tillbaka till den tiden, det väcker verkligen massor med roliga och härliga minnen. <3
Det var ju sådant fruktansvärt väder imorse också. Regnigt och ruskigt, men på något vis så tycker jag ändå att det är lite mysigt. Man kan mysa till det lite extra inomhus, med tända ljus osv.
Jag kunde dock inte busa med Svea så mycket i morse för att hon låg och tvär sov inne på mammas kudde, det var så sött. Sedan så blev det frukost och kortspel tillsammans med mamma.
Det gick bra, men efteråt så blev det desto jobbigare. Jag kände att jag var tvungen att få ut alla mina känslor, men jag hade inte möjlighet tilldet för att vid kl. 09.00 så skulle en utav mina behandlare komma och hämta mig och så skulle vi åka till BUP och ha samtal där.
Men när hon kom så kunde jag inte hålla mig fullt ut, utan det kom några tårar men både hon och mamma TVINGADE iväg mig på samtalet. Jag ville verkligen inte prata med henne idag. Jag orkar inte öppna mig för någon nu, speciellt inte mina behandlare. Det känns som att en del av mig inte vill ta emot hjälpen som jag ska få, utan att jag hellre vill klara mig på egen hand. Jag vet att jag skulle klara mig på egen hand!
Väl på samtalet så tände vi ett ljus. Det doftade ljuvligt. Samtalet gick väl någorlunda bra, jag pratade ju iallafall, men jag förstod inte vad detta samtal hade för nytta. Det hjälpte inte mig ett dugg tyckte inte jag, varken från mina tjockkänslor eller något annat. Det fick bara mina tankar att rulla på ännu mer.
Hämtningen i från BUP blev det mamma som gjorde. Hon hade även med sig lilla Svea i bilen oh det gjorde mig extra glad. Jag blir alltid så nedstämd efter alla samtal som vi har så därför är jag så glad över att jag har Svea nu som kan göra mig på bättre humör på momangen.
När vi kom hem så busade jag lite med Svea sedan så var det förmiddagsmelliset som gällde. Medans jag tog min dryck så spelade jag och mamma Mulle som i vanlig ordning. Jag vann även idag.
Under tiden som jag drack drycken så kom det några tårar rullandes ner ifrån mina kinder, lite känslor hade jag äntligen tid till att släppa på, men absolut inte på gränsen till på allt jag bär på.
När vi hade spelat klart så gjorde jag inte så mycket fram till lunch. Jag busade med Svea och så kollade jag lite på datorn och så hjälpte jag även mamma att vara lite smakråd när hon höll på att ordna lite inne i vardagsrummet och i deras sovrum. Det var kul och resultatet blev definitivt bättre än innan.
Sedan så kom pappa hem, han slutade middag. Då så kom även en jobbarkompis till han med hem hit, vid namn Glenn, för att kolla in Svea. Han blev helt förälskad i henne, det märktes.
Svea var ganska feg i början, men under tiden så artade det till sig bra.
När han hade åkt hem så fick jag ensamtid av båda mamma och pappa. Pappa åkte en vända till soptippen medans mamma gick en sväng med Svea. Men jag skrattade lite för mig själv när det hade gått för precis då så kom det världens regnskur och jag bara såg framför mig hur blöt och rädd Svea skulle bli.
Under tiden som de var borta så gick det bra för mig, men huvudet fungerade desto sämre. Tankarna kom angående både det ena och det andra. Det var jobbigt. Men dessa tillsägeler att jag skulle göra något kunde jag stå emot, men det var svårt.
När mamma och pappa kom hem, så var som sagt var Svea genomvått. Stackars liten!
Sedan så åt vi lunch. Direkt när jag såg tallriken som stod framför mig så protesterade jag direkt på min portion som mamma hade lagt upp på tallriken. Det var alledels för mycket sås. Så jag tog bort lite utav den..
Det började bra men efterhand så byggdes tankarna och ångest bara på mer och det blev allt tuffare och tuffare att få i sig maten. Så jag blev lite ledsen, men fick stöd ifrån både mamma och pappa.
Sedan så var det vila som gällde på det. Den var inte lika avslappnande och skön som jag hade hoppats på. Utan då så fick jag mitt utbrott med alla känslor som jag annars brukar få på morgonen, men i morse hade jag som sagt vad inte tid med det eftersom att jag var tvugen att åka på det förbaskade samtalet.
Det kom massor känslor på samma gång, men samtidigt så visste jag inte vad det var för känslor, så det kom bara en flod av tårar. Jag var förvirrad över precis allting. Det är så himla jobbigt just nu, men det är en fas som jag måste gå igenom. Det känns inte som att jag kommer att klara av det den här gången heller. "/
Måste hitta kraften! Och jag vet att jag har den någonstans..
När vilan var slut så var klockan ganska mycket. Jag var trött, men kände mig ändå ganska tom på något vis. En stor lättnad. Sedan så fick jag lite ensamtid igen, men jag hade inte så mycket för mig då så jag gick ut lite då och då till pappa som var i garaget. Sedan så väckte jag Svea för att jag kände att jag ville busa lite med henne och hon piggnade till fort.
Sedan så kom mamma hem som hade varit på apoteket för att köpa fästinghalsband till Svea. Jag tror inte att hon kommer att gilla det, men det lär behövas nu vid den här årstiden.
En stund senare så var det eftermiddagsmellis som gällde, men precis innan vi skulle ta det så föll jag ihop, bara så där. Både mamma och pappa tyckte att det var obehagligt men de sa att det kunde bero på att jag bar på så himla mycket känslor nu och att jag hade det så tufft nu..
Jag hade tidigare under dagen sagt till pappa att jag kände mig kallsvettig, fast det var nog samma anledning till det också.
Men efter att jag hade legat inne på mammas och pappas sängar en stnund så slog vi oss till bord och så tog jag min dryck.
Direkt efter det så åkte jag och mamma till Mantorp.
Viby! Jag och mamma i bilen! Jag! Först så åkte vi till Viby. Där så köpte vi massor med fina blommor som vi eventuellt ska plantera i helgen. Det kommer nog att bli jättefint tror jag. Sedan så tog vi City Gross på hemvägen, eftersom att det var dit som vi skulle egentligen. Där blev det att handla lite matvaror, inget roligt alltså.
När vi kom hem så lagade mamma middag direkt.
Pappa hade främmat utav Glenn igen eftersom att de skulle iväg och prata lite skitsnack med några andra nere på "Garaget" som det heter, haha.
Så ikväll så blev det bara mamma och jag som åt tillsammans. Det tog emot. Jag kände mig fet och onyttig. Det kändes som att jag åt alldeles för mycke mat + att den innehöll väldigt mycket kalorier och kolhydrater, fett också för den delen. "/
Så mamma fick trösta mig under tiden som jag åt, det hjälpte.
Efteråt så mådde jag inte så bra, så mamma och jag ställde oss på altanen en snabbis och tog några djupa andetag. Jag hade proppat i mig alldeles för mycket, fan ta dig Elin!
Nu så ska jag och mamma äntligen gå våran promenad. Hon sitter inne i soffan och väntar på mig att jag ska blogga klart. Det ska bli skönt med frisk luft och känna att man får sysslesätta sin kropp lite. Gud vad fri jag kommer känna mig när jag får träna. Det är rena drömmen för mig just nu!
Senare sen så blir det myspys framför TV:n med mamma.
Något som inte är lika trevligt är näringsdrycken + det extra som jag måste ta. Jag vill egenligen inte ta något på kvällen, det känns inte naturligt. Liksom.. vem sitter och äter/dricker något över 300 kcal varje kväll innan man går och lägger sig? Ingen. Joo, bara jag, som är så tjock och fet! "/
Mamma och jag ska iallafall mysa till det så gott som det går och kommer det några mer tårar ikväll, vilket det säkert gör så kommer mamma att trösta mig till 110% det vet jag.
Mamma, pappa och Danne finns alltid där för mig. <3
Ha det så bra!
/ Elin.
Torsdag 21/5
Idag så vaknade jag upp efter en tidigare jobbig dag, men kände mig otroligt utvilad och det kändes enormt skönt.
När jag gick upp så kände jag på mig att det skulle bli en ganska tuff dag i dag också, men idag så skulle jag ta nya tag och kämpa på.
Morgonen började med att mamma faktiskt gick upp samtidigt som mig. Så medans hon plockade ut diskmaskinen så drack jag min dryck. Det var inte lika mysigt att sitta vid köksbordet så dags på morgonen som det är att sitta inne i mammas och pappas sängar.
En bild på mig i från Tunisien!
När jag hade druckit upp den så fixade jag mig i ordning i vanlig ordning. Sedan så busade jag med Svea. Men efter ett tag så vaknade pappa till också som låg inne i sängen och då så lyfte mamma upp Svea där. Så då gick jag och greppa tag i videokameran och filmade en kortis. Jag tror att det blev bra!
En stund efter att pappa också var uppe så åt vi frukost tillsammans. Då så spelade jag, mamma och pappa kort tillsammans för att distrahera mina tankar lite. Det var kul!
Det väckte ingen direkt större ångest utan den kom vilan istället. Egentligen så var nog inte ångest just så specifikt på frukosten i sig, utan det var nog egentligen allt, precis allting. Om jag ville bli frisk, om jag hade orken kvar, om jag vågade att släppa taget om "M", om "M" någonsin skulle släppa taget om mig, att jag var tjock, sorgen efter mormor och att inte mamma och pappa förstod sig på mig m.m. Allt kändes som rena kaoset. Även idag så mådde mamma så dåligt över att se mig ledsen så att hon också blev det. Jag tyckte så synd om henne, för jag vill inte få henne att må ännu sämre och belasta henne med saker, det får jag så himla dåligt samvete över.
När jag hade legat i soffan och gårtit i ca. 50 min var det nog så kunde jag äntligen pusta ut och känna att en stor klump inom mig hade lättat lite på sig, det behövdes det kände jag.
När vilan var slut så gick jag ut med Svea i hagen. Då så hade jag väldigt ont i magen. Den kändes alldeles stel och konstig. Men då hände det en liten kul sak, eller snarare en mycket rolig sak. Egentligen är det lite pinsamt att skriva det här, men jag känner att jag är så illa tvungen.
Det var så här att när jag kom ut så var pappa redan ute för han höll på att rensa ogräs. Då så kramade han om mig och frågade om jag mådde bättre. Och precis när han kramade om mig så råkade jag lägga en jättehög fis. Då så sa pappa en kommentar som var så spontan men ändå så klockren:
- "Jag klämde visst skiten ur dig".
Både jag, mamma och pappa fick oss ett gapskratt. Det kändes skönt och det var verkligen ett äkta skratt som kom ifrån hjärtat. Detta var kanske lite väl pinsamt att skriva här och ni som läser detta kanske tycker att det är äckligt, men vi fick oss som sagt var ett mycket gott skratt.
Sedan så gjorde jag inte så mycket. Jag kollade lite på datorn en snabbis innan det var dags för melliset. Förmiddagsmelliset tog jag och mamma tillsammans eftersom att pappa höll på för fullt ute i landet. Då så spelade vi Mulle och jag vann. Under tiden som jag drack drycken så kom det några tårar, men inga större mängder.
Ajust det.. igår så fick vi reda på utav min behandlare att eftersom att jag var så ledsen just nu berodde på att friskhetstecken. Det var tydligen en fas som man var tvungen att gå igenom och det gjorde alla anorexitjejer. Varför vet jag inte, eftersom att jag inte var så delaktig i samtalet igår.
Efter att jag hade besegrat mamma i Mulle så gjorde jag inget speciellt. Jag busade lite med Svea, men sedan så tog mamma med henne på en promenad och pappa åkte iväg och handlade tills kvällen, eftersom att jag skulle få lite ensamtid.
Ensamtiden kände jag behövdes för min del. Den klarade jag av bra. Jag hade tid till att bara tänka på mig själv och inte på någon annan, men tyvärr så dök ju "M" upp och sa ditten och datten.
Hon ville få mig till att inse hur stor jag hade blivit och att jag hade svikti henne. Hon ville bli nära vän med mig igen så att det bara kunde vara ho och jag igen, men det är något som jag verkligen inte vill ha tillbaka.
Direkt när mamma och pappa kom hem så var det pappa som stod för matlagningen. Jag kan villigt erkänna att hjärtat bultade på lite extra då jag visste att pappa kunde använda mer margaring att steka i. Jag tyckte inte att maten smakade endast margaring så jag antar att han inte tog överdrivet mycket och jag litar faktiskt på honom mer nu.
Dagens lunch blev pasta med köttfärssås. Till en början gick det bra, men jag ansåg att det var för mycket pasta, alltså för mycket kolhydrater och det gjorde det lite svårt. Så under måltiden så ville jag gå därifrån, men mamma hindrade mig. Så där satt jag på mig stol i pest och pina och tuggade i mig maten samtidigt som "M" var där med sina hotord:
- "Hallå, du ska inte äta sådär mycket kolhydrater".
- "Oops, nu äter du väl lite för mycket va?! Du vill väl inte rulla fram?"
- "Du ska hålla dig till vad jag säger. Lyssna på mig. Sluta äta nu genast".
- M.m.
Men den friska Elin tänkte att vad har jag att vinna på att inte äta? Inte ett dugg..
En gammal bild på mig men detta är iallafall våra sköna solstolar.
Gud, vad kaxig jag ser ut!
Efter maten så tog jag och pappa vila ute i solstolarna för att njuta utav solen som äntligen var framme för stunden. Svea var också ute och njöt gjorde även hon, det märktes. Trots att vi var utomhus, då man kanske borde känna sig lite mer till ro, så var "M" där och hotade hela tiden. Jag orkar inte med alla tankar som finns i mit huvud just nu, skönt att det finns ett slut och en ljus framtid för mig när jag har klarat mig ut ur det här.
Efter vilan så kände jag mig så äcklad av mig själv så att jag var tvugen att fräscha till mig lite. Min omgivning äcklades säkert utav mig också. Så jag tvättade håret och pudrade till mig lite och vips så kände jag mig lite bättre.
En någorlunda ny bild på mig och min älskade Svea!
Framåt eftermiddagen så cyklade jag och pappa upp till Södragården för att kolla på herrarna. Mjölby Södra - Turabdin. Vi hade även med oss Svea upp dit, så hon fick sitta i cykelkorgen tillsammans med hennes gosiga filt. Det fungerade faktiskt bra. Hon var så söt min lilla gumsan.
Väl på matchen så var det många som tittade på henne och sa att hon var söt och så lite, och vem tycker inte det? <3
Matchen var också helt okej, men jag cyklade hem tillsammans med Svea lite inpå andra halvlek. Men pappa stannade kvar och såg hela matchen.
När jag kom hem så fick jag ett varmt välkomnande ifrån mamma. Då gick vi in och inne så busade jag lite med Svea sedan så tränade jag och mamma Svea på inkallning. Det gick över förväntan. Jag blev jättestolt över henne!
När pappa kom hem så berättade han att Södra vann, jippie!
Sedan så var det kvällsmat som vankades.
Jag var inte direkt hungrig och det märktes likaså. Det tog verkligen emot på kvällsmaten idag. Tankarna kom upp och "M" var där. Jag kände att för varje tugga som jag tog så blev jag bara större och större och fick ett hot ifrån "M" vid varenda liten tugga.
Men efter mycket om och men så fick jag tillslut i mig allt. Mamma stöttade mig massvis och det behövdes verkligen, det kändes. Jag skulle aldrig klarat det annars, så tack mamma. <3
När jag hade fått i mig allt så berättade jag för mamma och pappa att jag inte längre kunde se mina händer som jag höll framför mig p g a att mina kinder hade svullnat upp så dant. Jag mådde skit rent ut sagt och jag ångrade att jag hade tryckt i mig allt!
Nu sitter jag här med "M" på ena axeln och Elin-den friska på andra. De är disskusioner sins emellan och det känns läskigt. Att inom mig så träter 2 stycken helt olika sidor utav mig med varandra. Men jag har bestämt mig att hur ont det än gör och hur mycket ångest jag än får så ska Elin-den friska delen vinna. Jag ska kämpa för den delen. Så är det bara, jag ska inte ge upp. Inte när jag har kommmit så här långt!
Snart så ska jag och mamma trampa iväg på våran vanliga kvällspromenad. Det ska bli skönt att få röra på sig lite nu när man känner sig så enormt stor och att man har lagt på sig massor.
Men ack så tråkigt så måste jag dricka 1 näringsdryck + äta något extra till innan jag kan gå och lägga mig. Usch, då kommer jag bli ännu rundare. "/
Ikväll när jag ligger i sängen så blir det att kolla på mitt vanliga pogram som jag alltid kollar på. Jag minns inte vad det heter men det är på veckokvällarna och går på MTV.
Hoppas att eran dag har varit bra!
/ Elin.
När jag gick upp så kände jag på mig att det skulle bli en ganska tuff dag i dag också, men idag så skulle jag ta nya tag och kämpa på.
Morgonen började med att mamma faktiskt gick upp samtidigt som mig. Så medans hon plockade ut diskmaskinen så drack jag min dryck. Det var inte lika mysigt att sitta vid köksbordet så dags på morgonen som det är att sitta inne i mammas och pappas sängar.
En bild på mig i från Tunisien!
När jag hade druckit upp den så fixade jag mig i ordning i vanlig ordning. Sedan så busade jag med Svea. Men efter ett tag så vaknade pappa till också som låg inne i sängen och då så lyfte mamma upp Svea där. Så då gick jag och greppa tag i videokameran och filmade en kortis. Jag tror att det blev bra!
En stund efter att pappa också var uppe så åt vi frukost tillsammans. Då så spelade jag, mamma och pappa kort tillsammans för att distrahera mina tankar lite. Det var kul!
Det väckte ingen direkt större ångest utan den kom vilan istället. Egentligen så var nog inte ångest just så specifikt på frukosten i sig, utan det var nog egentligen allt, precis allting. Om jag ville bli frisk, om jag hade orken kvar, om jag vågade att släppa taget om "M", om "M" någonsin skulle släppa taget om mig, att jag var tjock, sorgen efter mormor och att inte mamma och pappa förstod sig på mig m.m. Allt kändes som rena kaoset. Även idag så mådde mamma så dåligt över att se mig ledsen så att hon också blev det. Jag tyckte så synd om henne, för jag vill inte få henne att må ännu sämre och belasta henne med saker, det får jag så himla dåligt samvete över.
När jag hade legat i soffan och gårtit i ca. 50 min var det nog så kunde jag äntligen pusta ut och känna att en stor klump inom mig hade lättat lite på sig, det behövdes det kände jag.
När vilan var slut så gick jag ut med Svea i hagen. Då så hade jag väldigt ont i magen. Den kändes alldeles stel och konstig. Men då hände det en liten kul sak, eller snarare en mycket rolig sak. Egentligen är det lite pinsamt att skriva det här, men jag känner att jag är så illa tvungen.
Det var så här att när jag kom ut så var pappa redan ute för han höll på att rensa ogräs. Då så kramade han om mig och frågade om jag mådde bättre. Och precis när han kramade om mig så råkade jag lägga en jättehög fis. Då så sa pappa en kommentar som var så spontan men ändå så klockren:
- "Jag klämde visst skiten ur dig".
Både jag, mamma och pappa fick oss ett gapskratt. Det kändes skönt och det var verkligen ett äkta skratt som kom ifrån hjärtat. Detta var kanske lite väl pinsamt att skriva här och ni som läser detta kanske tycker att det är äckligt, men vi fick oss som sagt var ett mycket gott skratt.
Sedan så gjorde jag inte så mycket. Jag kollade lite på datorn en snabbis innan det var dags för melliset. Förmiddagsmelliset tog jag och mamma tillsammans eftersom att pappa höll på för fullt ute i landet. Då så spelade vi Mulle och jag vann. Under tiden som jag drack drycken så kom det några tårar, men inga större mängder.
Ajust det.. igår så fick vi reda på utav min behandlare att eftersom att jag var så ledsen just nu berodde på att friskhetstecken. Det var tydligen en fas som man var tvungen att gå igenom och det gjorde alla anorexitjejer. Varför vet jag inte, eftersom att jag inte var så delaktig i samtalet igår.
Efter att jag hade besegrat mamma i Mulle så gjorde jag inget speciellt. Jag busade lite med Svea, men sedan så tog mamma med henne på en promenad och pappa åkte iväg och handlade tills kvällen, eftersom att jag skulle få lite ensamtid.
Ensamtiden kände jag behövdes för min del. Den klarade jag av bra. Jag hade tid till att bara tänka på mig själv och inte på någon annan, men tyvärr så dök ju "M" upp och sa ditten och datten.
Hon ville få mig till att inse hur stor jag hade blivit och att jag hade svikti henne. Hon ville bli nära vän med mig igen så att det bara kunde vara ho och jag igen, men det är något som jag verkligen inte vill ha tillbaka.
Direkt när mamma och pappa kom hem så var det pappa som stod för matlagningen. Jag kan villigt erkänna att hjärtat bultade på lite extra då jag visste att pappa kunde använda mer margaring att steka i. Jag tyckte inte att maten smakade endast margaring så jag antar att han inte tog överdrivet mycket och jag litar faktiskt på honom mer nu.
Dagens lunch blev pasta med köttfärssås. Till en början gick det bra, men jag ansåg att det var för mycket pasta, alltså för mycket kolhydrater och det gjorde det lite svårt. Så under måltiden så ville jag gå därifrån, men mamma hindrade mig. Så där satt jag på mig stol i pest och pina och tuggade i mig maten samtidigt som "M" var där med sina hotord:
- "Hallå, du ska inte äta sådär mycket kolhydrater".
- "Oops, nu äter du väl lite för mycket va?! Du vill väl inte rulla fram?"
- "Du ska hålla dig till vad jag säger. Lyssna på mig. Sluta äta nu genast".
- M.m.
Men den friska Elin tänkte att vad har jag att vinna på att inte äta? Inte ett dugg..
En gammal bild på mig men detta är iallafall våra sköna solstolar.
Gud, vad kaxig jag ser ut!
Efter maten så tog jag och pappa vila ute i solstolarna för att njuta utav solen som äntligen var framme för stunden. Svea var också ute och njöt gjorde även hon, det märktes. Trots att vi var utomhus, då man kanske borde känna sig lite mer till ro, så var "M" där och hotade hela tiden. Jag orkar inte med alla tankar som finns i mit huvud just nu, skönt att det finns ett slut och en ljus framtid för mig när jag har klarat mig ut ur det här.
Efter vilan så kände jag mig så äcklad av mig själv så att jag var tvugen att fräscha till mig lite. Min omgivning äcklades säkert utav mig också. Så jag tvättade håret och pudrade till mig lite och vips så kände jag mig lite bättre.
En någorlunda ny bild på mig och min älskade Svea!
Framåt eftermiddagen så cyklade jag och pappa upp till Södragården för att kolla på herrarna. Mjölby Södra - Turabdin. Vi hade även med oss Svea upp dit, så hon fick sitta i cykelkorgen tillsammans med hennes gosiga filt. Det fungerade faktiskt bra. Hon var så söt min lilla gumsan.
Väl på matchen så var det många som tittade på henne och sa att hon var söt och så lite, och vem tycker inte det? <3
Matchen var också helt okej, men jag cyklade hem tillsammans med Svea lite inpå andra halvlek. Men pappa stannade kvar och såg hela matchen.
När jag kom hem så fick jag ett varmt välkomnande ifrån mamma. Då gick vi in och inne så busade jag lite med Svea sedan så tränade jag och mamma Svea på inkallning. Det gick över förväntan. Jag blev jättestolt över henne!
När pappa kom hem så berättade han att Södra vann, jippie!
Sedan så var det kvällsmat som vankades.
Jag var inte direkt hungrig och det märktes likaså. Det tog verkligen emot på kvällsmaten idag. Tankarna kom upp och "M" var där. Jag kände att för varje tugga som jag tog så blev jag bara större och större och fick ett hot ifrån "M" vid varenda liten tugga.
Men efter mycket om och men så fick jag tillslut i mig allt. Mamma stöttade mig massvis och det behövdes verkligen, det kändes. Jag skulle aldrig klarat det annars, så tack mamma. <3
När jag hade fått i mig allt så berättade jag för mamma och pappa att jag inte längre kunde se mina händer som jag höll framför mig p g a att mina kinder hade svullnat upp så dant. Jag mådde skit rent ut sagt och jag ångrade att jag hade tryckt i mig allt!
Nu sitter jag här med "M" på ena axeln och Elin-den friska på andra. De är disskusioner sins emellan och det känns läskigt. Att inom mig så träter 2 stycken helt olika sidor utav mig med varandra. Men jag har bestämt mig att hur ont det än gör och hur mycket ångest jag än får så ska Elin-den friska delen vinna. Jag ska kämpa för den delen. Så är det bara, jag ska inte ge upp. Inte när jag har kommmit så här långt!
Snart så ska jag och mamma trampa iväg på våran vanliga kvällspromenad. Det ska bli skönt att få röra på sig lite nu när man känner sig så enormt stor och att man har lagt på sig massor.
Men ack så tråkigt så måste jag dricka 1 näringsdryck + äta något extra till innan jag kan gå och lägga mig. Usch, då kommer jag bli ännu rundare. "/
Ikväll när jag ligger i sängen så blir det att kolla på mitt vanliga pogram som jag alltid kollar på. Jag minns inte vad det heter men det är på veckokvällarna och går på MTV.
Hoppas att eran dag har varit bra!
/ Elin.
Onsdag 20/5
Denna morgonen fungerade lika bra som igår till en början.
Jag hann tyvärr inte att gå ut med Svea innan det skedde ett litet kissanfall, men det är ju inte alltid man kan göra det. Men ska försöka att bättra mig på det. Som tur var så slapp jag att torka upp det, för det fick pappa göra som inte hade hunnit med att cykla till jobbet ännu, haha, stackars honom!
Sedan efter det så gick jag och Svea in till mamma i sovrummet så att jag kunde göra henne sällskap medans jag drack min dryck. Morgonens dryck blev hallon.
Efter det så fixade jag i ordning mig lite smått. Jag sminkade mig inte eller något eftersom att jag kände i luften att det skulle bli en tuff dag idag också och vad fanns det för mening med att sminka sig då?
Jag med min nyinköpta klänning/linne!
Givetvis så tog jag självklart på mig mitt nya inköp. Mamma tyckte att jag var jättefin i det och hon tyckte likaså som jag om färgerna som var på det. Svea var en lite kelgris på morgonen så jag kelade lite med henne och gick och bar på henne i min famn.
Sedan så åt vi frukost. Redan då så kände jag att det började bli jobbigt, men vi distraherade det med lite kortspel som vanligt. Efter frukosten så var det 1h vila som gällde. Då så kom ångesten krypande redan då, precis som igår.
Likaså idag så skrek jag att jag inte tänkte att bli frisk, att jag inte hade någon ork kvar, att jag inte ville leva mer, allt var bara så jobbigt och mina tankar tar stryk på mig m.m. Jag grät massor och mådde skitdåligt, jag fick svårt att andas men då så kom mamma med en kylklamp som lugnade ner mig lite. Eftersom att jag mådde så dåligt och mamma såg det så började hon också att gråta. Hon tyckte inte om att se mig så ledsen. Så denna morgon var inte så lyckad heller med andra ord. Efterå så var jag väldigt trött. Jag hade ingen lust till något idag heller..
Förmiddagen gick relativt fort. Jag var väldigt "down" och gjorde inte alls mycket.
Ser inte klok ut, men är trött efter så mycket ångest!
Men sedan så var det ju dags för att ta förmiddagsmelliset tillsammans. Då så började jag gråta igen. Varför ska allting vara så svårt nu? Vad har förändrats sedan tidigare? Ingenting med andra ord. Kanske har jag börjat lyssna för mycket på "M" nu igen. Det får jag bara inte göra. Jag vill inte hamna i samma klister igen, jag vill inte falla tillbaka.
När vi hade tagit oss igenom mellanmålet så gjorde jag inget speciellt. Jag gick mest i min egna lilla värld och var ledsen med alla tankar som yrde runt i mitt huvud. Mamma sysselsatte sig lite här hemma. Hon började förbereda maten lite lätt, innan det var dags för henne att ge sig av så att jag kunde få lite ensamtid.
Så efter en stund så fick jag ensamtid när hon hade skjutsat in en del utav maten i ugnen. Hon tog med sig Svea på en promenad.
Ensamtiden gick väl sisådär. Jag kunde inte koppla bort "M" och hennes tankar, men jag kan ärligt säga att jag lyssnade iallafall inte på vad hon sa till mig att göra. Sådana saker som inte hör till ett friskt liv. Det är jag stolt över. Men däremot så lyssnade jag till hennes ord, som låter som de brukar göra. De med min fula kropp och hur äckligt stor jag är.
När mamma kom hem så gjorde hon det sista till lunchen. Sedan när det var klart så lunchade vi tillsammans. Dagen lunch blev rotfruktsgratäng och köttfärs med olika kryddor i. Det var välgit starkt kan jag lova och det är inte min starka sida direkt. Under luchen idag så lättade jag lite på mina känslor igen. Mamma tröstade mig och sa att:
- "Kom igen Elin, du klarar det här. Du måste äta det här, du behöver det".
Det kändes bättre att höra än att bara höra ordet du klarar det här. För allt som oftast så känns det som att mina föräldrar ibland tror att det bara är att ställa fram en portion mat, en näringsdryck eller vad det nu kan vara och att jag bara kan äta det utan att tycka att det tar emot och att det inte väcker några som helst tankar. Men så är det inte. Vad jag än äter eller dricker så väcker det tankar. Dricker jag en endaste liten vattenklunk så kommer en tanke upp om:
- "Ohnej, den där klunken skulle jag inte dricka. Nu kommer jag gå upp i vikt".
Visst så fungerar det ju inte, men det är vad "M" för mig att inbilla mig och det låter så himla klokt i vissa fall.
Men jag tror att mamma och pappa börjar att förstå sig på mig lite mer nu iallafall, för nu så har jag förklarat lite mer vad som rör sig i mitt huvud och att det kanske inte alltid är så lätt även om de må tyckas tro det.
När jag hade fått i mig ALL mat så tog mamma och jag en rundtur i bilen som lunchvila. Det var skönt att få komma bort i från hemmet ett tag, men "M" var med mig i bilen också. Hon fick mig att kolla ner på mina breda höfter och mina tjocka lår. Hon fick mig att greppa tag om min kropp på alla möjliga ställen, men framförallt om min mage och min dubbelhaka. Jag blev så ledsen. "/
När vi kom hem så gjorde vi inte så mycket. Jag fick lite ensamtid.
Då så gjorde jag inte så mycket. Jag hade inte ork till att varken småplocka eller pyssla. Jag busade lite med Svea bara och tillslut blev det till att kela lite för att hon började bli lite småtrött.
Sedan när mamma kom hem så dröjde det inte länge tills vi packade in oss i bilen igen för att först åka och handla och sedan möta upp pappa på BUP för ett familjesamtal.
Jag ville egentligen inte följa med och handla, det tog emot.. men jag gjorde det ändå. Fast det fungerade bra!
Samtalet fungerade inte alls lika bra. Det första jag gjorde när jag satte mig ner var att börja gråta för att vi började direkt gå in på hur jag hade haft det igår och idag. Och svaret var ju naturligtvis jättetuff och jättejobbigt.
Men jag härdade ut, en stund iallafall. Vi började prata lite smått om näringsdrycker. Jag ville nämligen ta bort en, men det tyckte inte min behandlare utan hon ville avvakta 1 vecka till. Men då så protesterade jag och det ledde till lite disskusioner. Tillslut så sa min behandlare att nu så är det ingen Elin kvar här inne i rummet, utan bara "M". Då blev jag extremt ledsen. Mesta dels för disskusionen som vi hade haft om näringsdrycken, så jag sprang därifrån.
Jag behöver inte berätta här vart jag tog vägen och hur mamma och pappa hittade mig, men hem kom jag iallafall. När vi kom hem så åt vi kvällsmat. Det gick bättre än de tidigare måltiderna iallafall. Men kände mig större efteråt, kände hur mina kinder växte.. of course!
Nu så sitter jag här vilket oftast är mest vanligast nu vid denna tidpunk.
Men nu så ska jag och mamma gå en härlig kvällspromenad i ett skönt väder. Det ser ut att vara fint väder ute för tillfället iallafall. Även Svea ska följa med.
Sedan när vi kommer in så blir det att kurra ihop sig i soffan tillsammans med mamma, pappa och Svea. Måste även ta en näringsdryck + något extra till det. Vad det blir till vet jag inte riktigt ännu. Har inte bestämt mig.. så vi får se.
Sängdags hoppas jag blir skaplig idag. Jag är trött och jag orkar inte vara upp mer och tänka på allt som "M" säger och på jaa allt, livet t.ex. Jag hoppas på en mindre jobbig dag i morgon.
Ha det så bra!
/ Elin.
Jag hann tyvärr inte att gå ut med Svea innan det skedde ett litet kissanfall, men det är ju inte alltid man kan göra det. Men ska försöka att bättra mig på det. Som tur var så slapp jag att torka upp det, för det fick pappa göra som inte hade hunnit med att cykla till jobbet ännu, haha, stackars honom!
Sedan efter det så gick jag och Svea in till mamma i sovrummet så att jag kunde göra henne sällskap medans jag drack min dryck. Morgonens dryck blev hallon.
Efter det så fixade jag i ordning mig lite smått. Jag sminkade mig inte eller något eftersom att jag kände i luften att det skulle bli en tuff dag idag också och vad fanns det för mening med att sminka sig då?
Jag med min nyinköpta klänning/linne!
Givetvis så tog jag självklart på mig mitt nya inköp. Mamma tyckte att jag var jättefin i det och hon tyckte likaså som jag om färgerna som var på det. Svea var en lite kelgris på morgonen så jag kelade lite med henne och gick och bar på henne i min famn.
Sedan så åt vi frukost. Redan då så kände jag att det började bli jobbigt, men vi distraherade det med lite kortspel som vanligt. Efter frukosten så var det 1h vila som gällde. Då så kom ångesten krypande redan då, precis som igår.
Likaså idag så skrek jag att jag inte tänkte att bli frisk, att jag inte hade någon ork kvar, att jag inte ville leva mer, allt var bara så jobbigt och mina tankar tar stryk på mig m.m. Jag grät massor och mådde skitdåligt, jag fick svårt att andas men då så kom mamma med en kylklamp som lugnade ner mig lite. Eftersom att jag mådde så dåligt och mamma såg det så började hon också att gråta. Hon tyckte inte om att se mig så ledsen. Så denna morgon var inte så lyckad heller med andra ord. Efterå så var jag väldigt trött. Jag hade ingen lust till något idag heller..
Förmiddagen gick relativt fort. Jag var väldigt "down" och gjorde inte alls mycket.
Ser inte klok ut, men är trött efter så mycket ångest!
Men sedan så var det ju dags för att ta förmiddagsmelliset tillsammans. Då så började jag gråta igen. Varför ska allting vara så svårt nu? Vad har förändrats sedan tidigare? Ingenting med andra ord. Kanske har jag börjat lyssna för mycket på "M" nu igen. Det får jag bara inte göra. Jag vill inte hamna i samma klister igen, jag vill inte falla tillbaka.
När vi hade tagit oss igenom mellanmålet så gjorde jag inget speciellt. Jag gick mest i min egna lilla värld och var ledsen med alla tankar som yrde runt i mitt huvud. Mamma sysselsatte sig lite här hemma. Hon började förbereda maten lite lätt, innan det var dags för henne att ge sig av så att jag kunde få lite ensamtid.
Så efter en stund så fick jag ensamtid när hon hade skjutsat in en del utav maten i ugnen. Hon tog med sig Svea på en promenad.
Ensamtiden gick väl sisådär. Jag kunde inte koppla bort "M" och hennes tankar, men jag kan ärligt säga att jag lyssnade iallafall inte på vad hon sa till mig att göra. Sådana saker som inte hör till ett friskt liv. Det är jag stolt över. Men däremot så lyssnade jag till hennes ord, som låter som de brukar göra. De med min fula kropp och hur äckligt stor jag är.
När mamma kom hem så gjorde hon det sista till lunchen. Sedan när det var klart så lunchade vi tillsammans. Dagen lunch blev rotfruktsgratäng och köttfärs med olika kryddor i. Det var välgit starkt kan jag lova och det är inte min starka sida direkt. Under luchen idag så lättade jag lite på mina känslor igen. Mamma tröstade mig och sa att:
- "Kom igen Elin, du klarar det här. Du måste äta det här, du behöver det".
Det kändes bättre att höra än att bara höra ordet du klarar det här. För allt som oftast så känns det som att mina föräldrar ibland tror att det bara är att ställa fram en portion mat, en näringsdryck eller vad det nu kan vara och att jag bara kan äta det utan att tycka att det tar emot och att det inte väcker några som helst tankar. Men så är det inte. Vad jag än äter eller dricker så väcker det tankar. Dricker jag en endaste liten vattenklunk så kommer en tanke upp om:
- "Ohnej, den där klunken skulle jag inte dricka. Nu kommer jag gå upp i vikt".
Visst så fungerar det ju inte, men det är vad "M" för mig att inbilla mig och det låter så himla klokt i vissa fall.
Men jag tror att mamma och pappa börjar att förstå sig på mig lite mer nu iallafall, för nu så har jag förklarat lite mer vad som rör sig i mitt huvud och att det kanske inte alltid är så lätt även om de må tyckas tro det.
När jag hade fått i mig ALL mat så tog mamma och jag en rundtur i bilen som lunchvila. Det var skönt att få komma bort i från hemmet ett tag, men "M" var med mig i bilen också. Hon fick mig att kolla ner på mina breda höfter och mina tjocka lår. Hon fick mig att greppa tag om min kropp på alla möjliga ställen, men framförallt om min mage och min dubbelhaka. Jag blev så ledsen. "/
När vi kom hem så gjorde vi inte så mycket. Jag fick lite ensamtid.
Då så gjorde jag inte så mycket. Jag hade inte ork till att varken småplocka eller pyssla. Jag busade lite med Svea bara och tillslut blev det till att kela lite för att hon började bli lite småtrött.
Sedan när mamma kom hem så dröjde det inte länge tills vi packade in oss i bilen igen för att först åka och handla och sedan möta upp pappa på BUP för ett familjesamtal.
Jag ville egentligen inte följa med och handla, det tog emot.. men jag gjorde det ändå. Fast det fungerade bra!
Samtalet fungerade inte alls lika bra. Det första jag gjorde när jag satte mig ner var att börja gråta för att vi började direkt gå in på hur jag hade haft det igår och idag. Och svaret var ju naturligtvis jättetuff och jättejobbigt.
Men jag härdade ut, en stund iallafall. Vi började prata lite smått om näringsdrycker. Jag ville nämligen ta bort en, men det tyckte inte min behandlare utan hon ville avvakta 1 vecka till. Men då så protesterade jag och det ledde till lite disskusioner. Tillslut så sa min behandlare att nu så är det ingen Elin kvar här inne i rummet, utan bara "M". Då blev jag extremt ledsen. Mesta dels för disskusionen som vi hade haft om näringsdrycken, så jag sprang därifrån.
Jag behöver inte berätta här vart jag tog vägen och hur mamma och pappa hittade mig, men hem kom jag iallafall. När vi kom hem så åt vi kvällsmat. Det gick bättre än de tidigare måltiderna iallafall. Men kände mig större efteråt, kände hur mina kinder växte.. of course!
Nu så sitter jag här vilket oftast är mest vanligast nu vid denna tidpunk.
Men nu så ska jag och mamma gå en härlig kvällspromenad i ett skönt väder. Det ser ut att vara fint väder ute för tillfället iallafall. Även Svea ska följa med.
Sedan när vi kommer in så blir det att kurra ihop sig i soffan tillsammans med mamma, pappa och Svea. Måste även ta en näringsdryck + något extra till det. Vad det blir till vet jag inte riktigt ännu. Har inte bestämt mig.. så vi får se.
Sängdags hoppas jag blir skaplig idag. Jag är trött och jag orkar inte vara upp mer och tänka på allt som "M" säger och på jaa allt, livet t.ex. Jag hoppas på en mindre jobbig dag i morgon.
Ha det så bra!
/ Elin.
Tisdag 19/5
Morgonen rullade på som vanligt. Med dryck på sängen tillsammans med mamma men dock inte Svea för att hon låg och sov som en stock. Igår kväll ville hon nämligen inte gå och lägga sig utan var vaken enda fram till lite efter 23.00. Men det behövde inte jag bry mig och för jag sov som en stock redan då.
Jag fixade mig iordning en snabbis och sedan så åt jag och mamma frukost tillsammans. Det fungerade bra med det och det blev ingen direkt ångest över den, men det brukar det ju inte heller.
Men efter frukosten så vet jag inte vad som hände med mig. Jag blev jätteledsen och kände att allt var hopplöst. Orkade jag verkligen att kämpa på mer nu? Det känns inte som det.
Så jag skrek att jag inte ville bli frisk, att jag inte ville gå upp mer i vikt att det fick vara på den vikten som jag låg på nu, att jag inte tänkte dricka mer näringsdrycker och att jag struntade i framtiden.. Men innerst inne så var det nog inte jag som talade utan "M". Eller till viss del var det nog jag, för jag vill egentligen inte gå upp mer i vikt, men det måste jag ju för annars så räknas jag ju inte som frisk och då får jag varken träna, bli av med dryckerna och mindre kontrollerad. Så det blev som sagt var en riktigt dyster start på morgonkvisten.
Detta höll i sig även på förmiddagen. Men för att eventuellet lätta upp lite på stämningen så ringde vi till morfar och frågade om han ville komma hit och köra Mulle och det ville han. När han kom så kände jag mig lite mer lugn igen, men var mycket trött. När han väl var här så körde vi Mulle, vilket gick bra eftersom att jag vann. Det som inte var lika postivit var att jag kände av den där ledsamheten igen och gick en stund därifån, men mamma kom efter mig och kramde om mig och sa några ord till mig som gjorde att jag gick och satte mig igen och drack upp drycken och spelade klart Mullen som vi hade påbörjat.
När morfar hade åkt hem så gjorde varken jag eller mamma något speciellt. Men efter en stund så fick jag en liten stund för mig själv, då mamma gick en promenad med Svea.
Medans de var borta så mådde jag inget vidare, jag kände att jag längre inte hade kraften kvar till att tänka på positiva saker utan det blev som "M" ville. Jag tänkte negativit.
Hon ville få mig att inse:
- "Kolla själv, du har inga krafter kvar nu. Du vill vara min vän".
-"Det är rätta takter som du tänkte i morse, du vill ska inte bli frisk".
-"Du kommer inte att klara dig utan mig".
-M.M.
Jag vill egentligen inte lyssna till hennes röst, men just nu så tar jag till mig i stort sätt varenda liten bit som hon försöker att intala mig. För inte alls länge sen så kände jag mig jättestark. Jag kunde hålla bort "M" på ett annat sätt än mot vad jag kan idag. Men jag vill bli av med henne, men jag vet inte hur?
När mamma kom hem så fixade hon till maten. Dagens lunch blev pasta och biffar. Biffarna var nog det som smakade bäst, bra kryddade. Så mamma fick beröm utav mig. Under lunchen så kom det några tårar då också, men mamma kom på förslag att vi kunde spela kort för att distrahera tankarna på något annat. Det fungerade väl sädår, men det gick så pass bra att jag iallafall kunde sluta gråta och koncentrera mig på maten och att äta upp den.
Efter maten så vilade mamma och jag i soffan i 1h.
Den gick bra, men även där kom det tårar. Jag fattar inte vad som händer med mig. Jag är nedstämd hela tiden och har varit det under hela dagen. Ledsamheten och tankarna bara är som ett rent kaos inne i mitt huvud. Jag vet inte vad jag vill just nu..
När vilan var slut så var jag fortfarande väldigt trött. Jag kände för att bara gå och lägga mig och jag hade ingen som helst lust att hitta på något. Men då kom mamma med ett förslag att vi kunde ha "picknick" med oss till Måndalen och så kunde vi ha med oss Svea upp dit. Först så var jag tveksam med sedan så tog jag mig i kragen och sa okej då.
Men innan vi åkte dit så fick jag lite ensamtid.
Under den tiden så bytte jag till andra kläder, för jag såg så himla äcklig och sunkig ut. Då så ställde jag mig såklart framför spegeln vilket kanske inte var det mest ultimata vid just det tillfället. Det förvärrade ju mitt mående ätter mer. Jag fick se min kropp i helbild.
"M" tog fram sina argsinta ord om hur tjock och eländig jag ser ut och hur tajt mina jeansleggins började sitta på mig. Och det hade ju hon inte helt fel i, för de gjorde det också!
Sedan så kom mamma hem. Då så packade vi in oss i bilen och åkte till Måndalen och njöt utav solen. Jag kunde faktiskt koppla av till viss mån trots att jag egentligen inte ville vara där.
Här kommer lite bilder..
Jag sparkar fotboll med Svea!
Mamma, Svea och jag!
När vi hade varit där en stund så åkte vi hemåt. Då så klippte pappa gräset. Det luktar härligt med nyklippt gräs, det påminner mig så mycket om sommaren då man kan springa barfota.
Direkt när vi kom hem så fick mamma och jag ett ryck till för att göra så att jag eventuellt kunde tränga bort "M" ytterligare lite och det var att åka till Linköping.
Så vi satte oss i bilen igen och åkte in till IKANO-huset.
Där så gick vi lite i affärer och dagens inköp blev en klänning/tunika. Jag var riktigt nöjd.
Vi åt även ute där. Jag provade något nytt, foccatcia. Det var inte det godaste, men nu har jag ju iallafall testat.
´
Jag kan inte säga att jag lämnade "M" hemma direkt, för hon var där och gnagde lite både här och där. Men mamma ville få bort henne så hon försökte att få mig på andra tankar och det gick. Framförallt när det inte handlade om maten och när jag stod i provhytten.. utan det var när vi var på Coop som jag hade kul. Då lättade det lite på ledsamheten och känslan GLÄDJE kom fram istället. Jag blev sprallig och busade och skrattade massor där inne, visst hade vi det kul där mamma?
När vi kom hem så blev det lite jobbigt igen, men mamma och jag gick iallafall en promenad innan det var dags för dryck + att jag var tvugen att äta en vaniljbulle till det.
Det blev tårar och ångest på kvällen också. Det var inte det lättaste att få i sig både en näringsdryck + en STORA vaniljbulle på det också. Men jag fick tröst i från både mamma och pappa. De satt på varsin sida om mig i soffan.
På kvällen så somande jag fort och det var lika skönt det tyckte jag eftersom att denna dag har varit skittuff. Jag har verkligen varit nära på att ge upp idag, eller kanske inte ge upp, men att ge efter lite till "M" kanske.
Men det ska jag inte.. jag ska hissa mina flagga i topp. Det får kräva den tid som det behövs, men det ska iallafall vara jag som segrar!
Hoppas att eran dag har varit bättre än min.
Ha det så bra!
/ Elin.
Jag fixade mig iordning en snabbis och sedan så åt jag och mamma frukost tillsammans. Det fungerade bra med det och det blev ingen direkt ångest över den, men det brukar det ju inte heller.
Men efter frukosten så vet jag inte vad som hände med mig. Jag blev jätteledsen och kände att allt var hopplöst. Orkade jag verkligen att kämpa på mer nu? Det känns inte som det.
Så jag skrek att jag inte ville bli frisk, att jag inte ville gå upp mer i vikt att det fick vara på den vikten som jag låg på nu, att jag inte tänkte dricka mer näringsdrycker och att jag struntade i framtiden.. Men innerst inne så var det nog inte jag som talade utan "M". Eller till viss del var det nog jag, för jag vill egentligen inte gå upp mer i vikt, men det måste jag ju för annars så räknas jag ju inte som frisk och då får jag varken träna, bli av med dryckerna och mindre kontrollerad. Så det blev som sagt var en riktigt dyster start på morgonkvisten.
Detta höll i sig även på förmiddagen. Men för att eventuellet lätta upp lite på stämningen så ringde vi till morfar och frågade om han ville komma hit och köra Mulle och det ville han. När han kom så kände jag mig lite mer lugn igen, men var mycket trött. När han väl var här så körde vi Mulle, vilket gick bra eftersom att jag vann. Det som inte var lika postivit var att jag kände av den där ledsamheten igen och gick en stund därifån, men mamma kom efter mig och kramde om mig och sa några ord till mig som gjorde att jag gick och satte mig igen och drack upp drycken och spelade klart Mullen som vi hade påbörjat.
När morfar hade åkt hem så gjorde varken jag eller mamma något speciellt. Men efter en stund så fick jag en liten stund för mig själv, då mamma gick en promenad med Svea.
Medans de var borta så mådde jag inget vidare, jag kände att jag längre inte hade kraften kvar till att tänka på positiva saker utan det blev som "M" ville. Jag tänkte negativit.
Hon ville få mig att inse:
- "Kolla själv, du har inga krafter kvar nu. Du vill vara min vän".
-"Det är rätta takter som du tänkte i morse, du vill ska inte bli frisk".
-"Du kommer inte att klara dig utan mig".
-M.M.
Jag vill egentligen inte lyssna till hennes röst, men just nu så tar jag till mig i stort sätt varenda liten bit som hon försöker att intala mig. För inte alls länge sen så kände jag mig jättestark. Jag kunde hålla bort "M" på ett annat sätt än mot vad jag kan idag. Men jag vill bli av med henne, men jag vet inte hur?
När mamma kom hem så fixade hon till maten. Dagens lunch blev pasta och biffar. Biffarna var nog det som smakade bäst, bra kryddade. Så mamma fick beröm utav mig. Under lunchen så kom det några tårar då också, men mamma kom på förslag att vi kunde spela kort för att distrahera tankarna på något annat. Det fungerade väl sädår, men det gick så pass bra att jag iallafall kunde sluta gråta och koncentrera mig på maten och att äta upp den.
Efter maten så vilade mamma och jag i soffan i 1h.
Den gick bra, men även där kom det tårar. Jag fattar inte vad som händer med mig. Jag är nedstämd hela tiden och har varit det under hela dagen. Ledsamheten och tankarna bara är som ett rent kaos inne i mitt huvud. Jag vet inte vad jag vill just nu..
När vilan var slut så var jag fortfarande väldigt trött. Jag kände för att bara gå och lägga mig och jag hade ingen som helst lust att hitta på något. Men då kom mamma med ett förslag att vi kunde ha "picknick" med oss till Måndalen och så kunde vi ha med oss Svea upp dit. Först så var jag tveksam med sedan så tog jag mig i kragen och sa okej då.
Men innan vi åkte dit så fick jag lite ensamtid.
Under den tiden så bytte jag till andra kläder, för jag såg så himla äcklig och sunkig ut. Då så ställde jag mig såklart framför spegeln vilket kanske inte var det mest ultimata vid just det tillfället. Det förvärrade ju mitt mående ätter mer. Jag fick se min kropp i helbild.
"M" tog fram sina argsinta ord om hur tjock och eländig jag ser ut och hur tajt mina jeansleggins började sitta på mig. Och det hade ju hon inte helt fel i, för de gjorde det också!
Sedan så kom mamma hem. Då så packade vi in oss i bilen och åkte till Måndalen och njöt utav solen. Jag kunde faktiskt koppla av till viss mån trots att jag egentligen inte ville vara där.
Här kommer lite bilder..
Jag sparkar fotboll med Svea!
Mamma, Svea och jag!
När vi hade varit där en stund så åkte vi hemåt. Då så klippte pappa gräset. Det luktar härligt med nyklippt gräs, det påminner mig så mycket om sommaren då man kan springa barfota.
Direkt när vi kom hem så fick mamma och jag ett ryck till för att göra så att jag eventuellt kunde tränga bort "M" ytterligare lite och det var att åka till Linköping.
Så vi satte oss i bilen igen och åkte in till IKANO-huset.
Där så gick vi lite i affärer och dagens inköp blev en klänning/tunika. Jag var riktigt nöjd.
Vi åt även ute där. Jag provade något nytt, foccatcia. Det var inte det godaste, men nu har jag ju iallafall testat.
´Jag kan inte säga att jag lämnade "M" hemma direkt, för hon var där och gnagde lite både här och där. Men mamma ville få bort henne så hon försökte att få mig på andra tankar och det gick. Framförallt när det inte handlade om maten och när jag stod i provhytten.. utan det var när vi var på Coop som jag hade kul. Då lättade det lite på ledsamheten och känslan GLÄDJE kom fram istället. Jag blev sprallig och busade och skrattade massor där inne, visst hade vi det kul där mamma?
När vi kom hem så blev det lite jobbigt igen, men mamma och jag gick iallafall en promenad innan det var dags för dryck + att jag var tvugen att äta en vaniljbulle till det.
Det blev tårar och ångest på kvällen också. Det var inte det lättaste att få i sig både en näringsdryck + en STORA vaniljbulle på det också. Men jag fick tröst i från både mamma och pappa. De satt på varsin sida om mig i soffan.
På kvällen så somande jag fort och det var lika skönt det tyckte jag eftersom att denna dag har varit skittuff. Jag har verkligen varit nära på att ge upp idag, eller kanske inte ge upp, men att ge efter lite till "M" kanske.
Men det ska jag inte.. jag ska hissa mina flagga i topp. Det får kräva den tid som det behövs, men det ska iallafall vara jag som segrar!
Hoppas att eran dag har varit bättre än min.
Ha det så bra!
/ Elin.
Måndag 18/5
Idag kan man väl säga att det minst sagt har varit en "downday" för mig. Jag har känt mig äckligt stor hela dagen och ledsamhet har jag bärt på, men har senare brutit ut i tårar.
Morgonen började iallafall som vilken annan morgon som helst. Jag gick upp med Svea i "hagen" och senare så gick vi in till mamma som låg och sov och så drack jag min dryck där inne. Medans jag drack den så satt vi och pratade en stund medans Svea var jättepigg till en början iallafall.
En pigg Elin på morgonen!
När jag hade druckit upp drycken så fixade jag mig iordning sedan så kollade jag lite på datorn. Jag kunde dock inte busa med Svea eftersom att under några konstigheter så låg hon och sov.
Sedan så var det dags för mig och mamma att åka till BUP där jag skulle väga mig, som jag gör varje måndag. Vägningen kändes väl sådär. Varken negativ eller positiv, jag vet inte hur jag kände efter den.. Jag orkar inte tänka på det känns det som. Ibland känns det som att allting verkligen hänger på vikten. Det tycker jag är så himla fel, för huvudsaken tycker jag är att man mår bra sedan så får vikten var där den är, men så fungerar det ju inte riktigt. Inte i den behandligen som jag har nu iallafall.
När jag väl var där så stötte jag även på Nora, så vi hälsade lite på varandra.
Sedan så sprang jag ut i ösregnet igen till bilen för att åka hem till frukostbordet.
Väl hemma så åt jag och mamma frukost tillsammans. Mamma spärrade ögonen i mig som vanligt när jag ska äta ostmackan. Hon är så himla orolig över att jag ska smuffla undan osten och det gör mig så himla arg. Varför kan hon inte bara lära sig att lita på mig? Jag har ju insett att ost inte gör så mycket på vågen ändå, jag har lärt mig att äta den nu och smufflar därför inte undan den längre. När jag har ökat i vikt så kan det ju inte bara vara osten som har den stora effekten till det, utan det är ju det stora hela som har gjort så att jag har ökat i vikt. Och även när jag har ätit ost så har jag stått still också.. så ost är kanske inte så farligt ändå som sagt!
Efter frukosten så vilade vi oss. Vi bänkade oss i varsin soffa och kollade på Gossip Girl som vi hade spelat in sedan i går. Shit, vad bra det är alltså. Det är verkligen mitt favoritpogram på hela veckan, det är veckans hökpunkt.
När vilan sedan var slut så gjorde jag inte så mycket. Gick i min egna lilla värld med tankar och min så kallade vän "M", som inte längre ska få finnas där inom snar framtid. Hon är inte min vän längre, hon är en svikare!
Sedan så tog mamma och jag förmiddagsmellis. Då så spelade vi Mulle medans vi gjorde det. Det var kul, men jag förlorade tyvärr och det var t o m storstryk, haha. Under den tiden så kunde jag vara glad när jag fokuserade på kortspelet, men någonstans i bakhuvudet så finns "M" där med sina hemska tankar och påminner mig ständigt om hur tjock och ful jag är. Jag börjar lita på henne mer och mer nu.. jag är nog så som hon intalar mig att jag är!
Snälla hjälpa mig, är det någon som har några knep över hur man kan komma vidare?
När jag hade druckit upp drycken så gjorde jag inte så mycket. Busade lite med Svea och tränade henne lite. Vacker tass, sitt m.m. Hon är så duktig. Och så har även mamma tagit fram videokameran så att vi kan börja filma mer igen, så det gjorde jag också en stund. Jag filmade Svea när hon busade som en liten toka.
Sedan så fick jag ensamtid medans mamma åkte och handlade. Då så kom jag in i min egna lilla värld igen, där "M" existerar. Hon fick mig att må sämre än sämst. Jag kände tjockheten komma som en våg över mig och hon sade en del saker till mig som:
- "Du är inte sjuk, du är överviktigt, det är därför du har behandling".
- "Du får inte öka mer i vikt nu, du ska gå ner".
- "Du är ju så tjock, allt bara dallrar ju på dig".
- M.M.
Usch, jag orkar snart inte leva mer. Det känns som att tankarna aldrig kommer att gå över eller så kommer det gå överstyr så att jag börjar lyssna alldeles för mycket på "M" igen och göra som hon säger. Alltså gå ner i vikt..
Nej, så får jag inte tänka. Jag är stark, jag ska klara det här denna gången, jag ska inte ge vika. Jag får må så här pass skit som jag gör nu, men en dag så kan jag vakna upp med en stor lättnad och tänka tillbaka på tiden då jag var sjuk och säga till mig själv:
- "Gud vad duktig jag var som kämpa. Det var tur att jag inte gav vika och lyssnade på "M". Det var tur at jag släppte henne för gott, för titta så lyckligt jag lever nu. Det känns som att jag lever i ett paradis, då det inte existerar tvång, tjockkänslor, näringsdrycker, behandlare och en ständig uppvaktning!"
När mamma kom hem så gjorde hon mat. Dagen mat blev potatismos med laxpanetter, inte min starka sida direkt. Jag tycker alltid att mamma lägger upp på tok för mycket mos och att det för jämnan smakar alldeles för mycket smör. Det äcklar mig. Och tyvärr så var det så idag också. Dagens lunch gav motstånd. Jag kunde inte hålla tårarna inne. De kom medans jag åt, men jag fick stöttning ifrån mamma och för att distrahera tankar på något annat än bara just maten så tog vi fram kortleken och spelade SVÄLTA RÄV. Det lättade lite men jag mådde inget vidare när jag hade fått i mig det.
Efter maten så skulle vi sätta oss ner och vila, men jag kände att jag inte klarade de utan att jag var i behov av att slå först och givetvis så ställde mamma upp på det.
Så mamma tog fram kudden och jag mina hårdhandskar och så slog jag på kudden medans tårarna rullade ner från mina kinder.
Varför ska hon få mig att må så dåligt? Alla männsikor äter väl mat, det förtjänar väl alla?
När jag hade lugnat ner mig så satte sig mamma och jag ner i soffan och så pratade vi lite om mina känslor och hur jag kände. Det känns ganska skönt att få ut känslorna, men oftast så tror jag inte att varken mamma eller pappa förstår de så bra som de i samma sits gör. Det känns lite svårt att förklara och de kanske också tycker det är svårt att förstå och vet inte riktigt hur de ska agera. Men mamma hjälpte mig iallafall en bra bit till en mycket mer lugnande Elin.
Under vilans tid som var kvar så målade jag en bild och så började jag skriva lite på en berättelse. Jag kände jag blev sugen på det, men jag vet inte om jag kommer att fortsätta på den. Det återstå att se.
Efter vilan så gick jag och mamma en kort promenad med Svea. Det var skönt ute och jag njöjt verkligen av varenda liten sekund. Det känns som att man kommer ut i från "fängelset" och att man får en chans att få testa på friheten. Med ordet "fängelse" så menar jag att här i hemmet så kopplas alla mina tanakar åt "M", tvång, kontroll, näringsdrycker och att ständigt vara bevkad utav sina föräldrar m.m. Det låter kanske tufft, men lite så upplever jag det.
När vi kom hem i från promenaden så fick jag lite ensamtid igen medans mamma åkte en sväng. Då skulle jag busa lite med Svea och likaså gjorde jag det, men dock bara en stund innan "M" tog överhand totalt. Hon fick mig att ställa mig framför speglen och studera min kropp från topp till tå, mycket nogrant. Det blev ingen positiv bild jag såg framför mig utan bara en äckligt tjock tjej. Detta ledde till att jag fick ångest över att se min STORA kropp så jag började gråta. Men som tur var så kom mamma hem strax därpå och tröstade mig. Det var väl inte till någon vidare större hjälp, men jag fick iallafall en bekräftelese på att jag inte var det.
Klockan 16.00 så skulle vi egentligen på familjesamtal, men mina behandlare ringde och ställde in det p g a att de hade fått ett annat "uppdrag" att åka ut på. Men lika skönt var det tyckte jag för just nu känner jag mig inte tillräckligt tillgänglig till att ta emot hjälp. Jag orkar inte längre öppna mig på samma sätt längre, jag känner mig så nere nu, men det är nu som jag kanske verkligen behöver ta emot den. Men under de tidigare samtalen som vi har haft nu så har jag mest bara varit ledsen och inte sagt ett knyst. Jag orkar liksom inte hålla humöret uppe nu när jag mår som jag mår.
Så direkt när det hade ringt så tog mamma och jag min eftermiddagsdryck. Det gick väl helt okej att få i sig den trots min ångest över min kropp, men det kom även några tårar där också. Men då så fick jag tröst utav pappa som precis kom hem ifrån jobbet. Han sa att han skulle prata med mina behandlare om detta, så att jag evetuellt kan få mer hjälp med alla mina tankar just nu.
Sedan så åkte han och fixade det sista med bilen eftersom att den ska besiktas imorgon och mamma fick besök utav en arbetskamrat uppifrån skolan. Hon fick en blomma och en inbjudan på något.
Men medans de stod i hallen och pratade så kände jag återigen den här obehagliga känslan över att inte må bra, så jag gick ut till trädgården och tog lite luft och grät lite för mig själv en stund. Men efter en snar tid så kom mamma ut till mig och kramade om mig.
Gammal bild, men jag får iallafall en varm och härlig kram av mamma!
Sedan så åt vi kvällsmat när pappa väl kom hem. Då så kom tankarna på direkten, eller snarare framtidstankarna, på hur stor jag skulle bli utav maten och hur allting skulle lägga sig på min kropp. Jag mådde inget vidare varken under måltiden eller efteråt. Usch, jag borde inte äta!
Nu så ska snart jag och mamma gå en promenad med Svea som nyss har vaknat till liv igen. Det ska bli skönt att få röra på sig och känna att man kanske kan få bli lite mer tillfreds med sin kropp och känna att lite utav den man har ätit kanske går åt till att gå. Men så är ju tyvärr inte alla mål avslutade för min del ännu. Utan en näringsdryck och youghurt väntar på att få slinka ner i min mage också. Gud vad jag äter, inte konstigt att jag får sådana tankar som jag får och att jag ser ut som jag gör.
Sedan så hoppas jag på att det blir sängdags tidigt så att jag kan somna bort alla tankarna och all ångest.
Jag önskar att jag kunde vakna upp frisk imorgon, men så lätt fungerar det ju inte, tyvärr.
Ha det så bra.
/ Elin.
Morgonen började iallafall som vilken annan morgon som helst. Jag gick upp med Svea i "hagen" och senare så gick vi in till mamma som låg och sov och så drack jag min dryck där inne. Medans jag drack den så satt vi och pratade en stund medans Svea var jättepigg till en början iallafall.
En pigg Elin på morgonen!
När jag hade druckit upp drycken så fixade jag mig iordning sedan så kollade jag lite på datorn. Jag kunde dock inte busa med Svea eftersom att under några konstigheter så låg hon och sov.
Sedan så var det dags för mig och mamma att åka till BUP där jag skulle väga mig, som jag gör varje måndag. Vägningen kändes väl sådär. Varken negativ eller positiv, jag vet inte hur jag kände efter den.. Jag orkar inte tänka på det känns det som. Ibland känns det som att allting verkligen hänger på vikten. Det tycker jag är så himla fel, för huvudsaken tycker jag är att man mår bra sedan så får vikten var där den är, men så fungerar det ju inte riktigt. Inte i den behandligen som jag har nu iallafall.
När jag väl var där så stötte jag även på Nora, så vi hälsade lite på varandra.
Sedan så sprang jag ut i ösregnet igen till bilen för att åka hem till frukostbordet.
Väl hemma så åt jag och mamma frukost tillsammans. Mamma spärrade ögonen i mig som vanligt när jag ska äta ostmackan. Hon är så himla orolig över att jag ska smuffla undan osten och det gör mig så himla arg. Varför kan hon inte bara lära sig att lita på mig? Jag har ju insett att ost inte gör så mycket på vågen ändå, jag har lärt mig att äta den nu och smufflar därför inte undan den längre. När jag har ökat i vikt så kan det ju inte bara vara osten som har den stora effekten till det, utan det är ju det stora hela som har gjort så att jag har ökat i vikt. Och även när jag har ätit ost så har jag stått still också.. så ost är kanske inte så farligt ändå som sagt!
Efter frukosten så vilade vi oss. Vi bänkade oss i varsin soffa och kollade på Gossip Girl som vi hade spelat in sedan i går. Shit, vad bra det är alltså. Det är verkligen mitt favoritpogram på hela veckan, det är veckans hökpunkt.
När vilan sedan var slut så gjorde jag inte så mycket. Gick i min egna lilla värld med tankar och min så kallade vän "M", som inte längre ska få finnas där inom snar framtid. Hon är inte min vän längre, hon är en svikare!
Sedan så tog mamma och jag förmiddagsmellis. Då så spelade vi Mulle medans vi gjorde det. Det var kul, men jag förlorade tyvärr och det var t o m storstryk, haha. Under den tiden så kunde jag vara glad när jag fokuserade på kortspelet, men någonstans i bakhuvudet så finns "M" där med sina hemska tankar och påminner mig ständigt om hur tjock och ful jag är. Jag börjar lita på henne mer och mer nu.. jag är nog så som hon intalar mig att jag är!
Snälla hjälpa mig, är det någon som har några knep över hur man kan komma vidare?
När jag hade druckit upp drycken så gjorde jag inte så mycket. Busade lite med Svea och tränade henne lite. Vacker tass, sitt m.m. Hon är så duktig. Och så har även mamma tagit fram videokameran så att vi kan börja filma mer igen, så det gjorde jag också en stund. Jag filmade Svea när hon busade som en liten toka.
Sedan så fick jag ensamtid medans mamma åkte och handlade. Då så kom jag in i min egna lilla värld igen, där "M" existerar. Hon fick mig att må sämre än sämst. Jag kände tjockheten komma som en våg över mig och hon sade en del saker till mig som:
- "Du är inte sjuk, du är överviktigt, det är därför du har behandling".
- "Du får inte öka mer i vikt nu, du ska gå ner".
- "Du är ju så tjock, allt bara dallrar ju på dig".
- M.M.
Usch, jag orkar snart inte leva mer. Det känns som att tankarna aldrig kommer att gå över eller så kommer det gå överstyr så att jag börjar lyssna alldeles för mycket på "M" igen och göra som hon säger. Alltså gå ner i vikt..
Nej, så får jag inte tänka. Jag är stark, jag ska klara det här denna gången, jag ska inte ge vika. Jag får må så här pass skit som jag gör nu, men en dag så kan jag vakna upp med en stor lättnad och tänka tillbaka på tiden då jag var sjuk och säga till mig själv:
- "Gud vad duktig jag var som kämpa. Det var tur att jag inte gav vika och lyssnade på "M". Det var tur at jag släppte henne för gott, för titta så lyckligt jag lever nu. Det känns som att jag lever i ett paradis, då det inte existerar tvång, tjockkänslor, näringsdrycker, behandlare och en ständig uppvaktning!"
När mamma kom hem så gjorde hon mat. Dagen mat blev potatismos med laxpanetter, inte min starka sida direkt. Jag tycker alltid att mamma lägger upp på tok för mycket mos och att det för jämnan smakar alldeles för mycket smör. Det äcklar mig. Och tyvärr så var det så idag också. Dagens lunch gav motstånd. Jag kunde inte hålla tårarna inne. De kom medans jag åt, men jag fick stöttning ifrån mamma och för att distrahera tankar på något annat än bara just maten så tog vi fram kortleken och spelade SVÄLTA RÄV. Det lättade lite men jag mådde inget vidare när jag hade fått i mig det.
Efter maten så skulle vi sätta oss ner och vila, men jag kände att jag inte klarade de utan att jag var i behov av att slå först och givetvis så ställde mamma upp på det.
Så mamma tog fram kudden och jag mina hårdhandskar och så slog jag på kudden medans tårarna rullade ner från mina kinder.
Varför ska hon få mig att må så dåligt? Alla männsikor äter väl mat, det förtjänar väl alla?
När jag hade lugnat ner mig så satte sig mamma och jag ner i soffan och så pratade vi lite om mina känslor och hur jag kände. Det känns ganska skönt att få ut känslorna, men oftast så tror jag inte att varken mamma eller pappa förstår de så bra som de i samma sits gör. Det känns lite svårt att förklara och de kanske också tycker det är svårt att förstå och vet inte riktigt hur de ska agera. Men mamma hjälpte mig iallafall en bra bit till en mycket mer lugnande Elin.
Under vilans tid som var kvar så målade jag en bild och så började jag skriva lite på en berättelse. Jag kände jag blev sugen på det, men jag vet inte om jag kommer att fortsätta på den. Det återstå att se.
Efter vilan så gick jag och mamma en kort promenad med Svea. Det var skönt ute och jag njöjt verkligen av varenda liten sekund. Det känns som att man kommer ut i från "fängelset" och att man får en chans att få testa på friheten. Med ordet "fängelse" så menar jag att här i hemmet så kopplas alla mina tanakar åt "M", tvång, kontroll, näringsdrycker och att ständigt vara bevkad utav sina föräldrar m.m. Det låter kanske tufft, men lite så upplever jag det.
När vi kom hem i från promenaden så fick jag lite ensamtid igen medans mamma åkte en sväng. Då skulle jag busa lite med Svea och likaså gjorde jag det, men dock bara en stund innan "M" tog överhand totalt. Hon fick mig att ställa mig framför speglen och studera min kropp från topp till tå, mycket nogrant. Det blev ingen positiv bild jag såg framför mig utan bara en äckligt tjock tjej. Detta ledde till att jag fick ångest över att se min STORA kropp så jag började gråta. Men som tur var så kom mamma hem strax därpå och tröstade mig. Det var väl inte till någon vidare större hjälp, men jag fick iallafall en bekräftelese på att jag inte var det.
Klockan 16.00 så skulle vi egentligen på familjesamtal, men mina behandlare ringde och ställde in det p g a att de hade fått ett annat "uppdrag" att åka ut på. Men lika skönt var det tyckte jag för just nu känner jag mig inte tillräckligt tillgänglig till att ta emot hjälp. Jag orkar inte längre öppna mig på samma sätt längre, jag känner mig så nere nu, men det är nu som jag kanske verkligen behöver ta emot den. Men under de tidigare samtalen som vi har haft nu så har jag mest bara varit ledsen och inte sagt ett knyst. Jag orkar liksom inte hålla humöret uppe nu när jag mår som jag mår.
Så direkt när det hade ringt så tog mamma och jag min eftermiddagsdryck. Det gick väl helt okej att få i sig den trots min ångest över min kropp, men det kom även några tårar där också. Men då så fick jag tröst utav pappa som precis kom hem ifrån jobbet. Han sa att han skulle prata med mina behandlare om detta, så att jag evetuellt kan få mer hjälp med alla mina tankar just nu.
Sedan så åkte han och fixade det sista med bilen eftersom att den ska besiktas imorgon och mamma fick besök utav en arbetskamrat uppifrån skolan. Hon fick en blomma och en inbjudan på något.
Men medans de stod i hallen och pratade så kände jag återigen den här obehagliga känslan över att inte må bra, så jag gick ut till trädgården och tog lite luft och grät lite för mig själv en stund. Men efter en snar tid så kom mamma ut till mig och kramade om mig.
Gammal bild, men jag får iallafall en varm och härlig kram av mamma!
Sedan så åt vi kvällsmat när pappa väl kom hem. Då så kom tankarna på direkten, eller snarare framtidstankarna, på hur stor jag skulle bli utav maten och hur allting skulle lägga sig på min kropp. Jag mådde inget vidare varken under måltiden eller efteråt. Usch, jag borde inte äta!
Nu så ska snart jag och mamma gå en promenad med Svea som nyss har vaknat till liv igen. Det ska bli skönt att få röra på sig och känna att man kanske kan få bli lite mer tillfreds med sin kropp och känna att lite utav den man har ätit kanske går åt till att gå. Men så är ju tyvärr inte alla mål avslutade för min del ännu. Utan en näringsdryck och youghurt väntar på att få slinka ner i min mage också. Gud vad jag äter, inte konstigt att jag får sådana tankar som jag får och att jag ser ut som jag gör.
Sedan så hoppas jag på att det blir sängdags tidigt så att jag kan somna bort alla tankarna och all ångest.
Jag önskar att jag kunde vakna upp frisk imorgon, men så lätt fungerar det ju inte, tyvärr.
Ha det så bra.
/ Elin.
Söndag 17/5
Igår kollade jag då på Eurovisonsong contest. Jag och Svea låg i min säng och myste när de sista bidragen framfördes. Hon var så söt när hon låg där i min säng. Både jag och mamma skrattade åt henne, så kvällen avlsutades alltså med ett gott skratt. Vi var bara tvugna att ta ett kort på henne..
Aja. Imorse så var det pappas tur att gå upp tillsammans med mig så att mamma kunde få lite sovmorgon idag, som hon oftast brukar få på söndagar. Det är någon en utav hennes favortidagar, för hon gillar verkligen att ligga och dra sig i sängen om morgnarna.
Som morgonväckning så fick pappa en mycket busig och slickande Svea på sig i sängen. Han skrattade och visste inte hur han skulle bär sig åt för Svea var alldeles ivrig. Under tiden som de busade lite i sängen så drack jag min dryck inne på pappas sängkant, morgonens smak var banan.
När jag hade druckit upp den så klädde jag på mig och fixade mig i ordning. Sedan så busade jag lite med Svea och försökte att få henne att äta, men hon total vägrade. Så hon blev utan mat i morse.
Just vid det tillfället så kände jag.. eller kanske var det "M", att varför bryr sig inte mamma och pappa om det lika mycket att inte Svea äter som det gör om jag inte skulle äta? Jag menar Svea behövde ju egentligen också mat i magen i morse, men de ville inte lära henne några konstigheter, t.ex. att mata henne ifrån handen för då kanske det skulle bli en vana och att det inte skulle kunna gå och bryta det sen.
Sedan så kom mamma upp efter ett tag, eller det var snarare vi som väckte henne för att pappa skulle ut ganska tidigt för att polera bilen. Så mamma och jag gjorde varandra sällskap vid frukostbordet. Det var trevligt och det kändes inte som att jag fick någon direkt ångest över den. Allt har bara gått lättare och lättare med den jämns med tiden som har gått. Osten, smöret och mängden är inte lika svårt längre som den en gång har varit.. Visst finns det en del nojor kvar, men det är inte så mycket.
Sedan så var det frukostvila som gällde. Men idag blev det ingen vanlig vila utan idag så fick jag hjälpa mamma ute i Dannes rum istället. Vi skulle nämligen överraska honom tills han kom hem idag efter att han hade varit och lanat i helgen. Vi möblerade om och då krävdes det lite skruvmejseltag här och där, så jag hjälpte glatt till där ute att montera om soffan. Vi fick inte var ensamma där ute utan Svea ville gärna också vara med på ett hörn. Hon var inte till någon större hjälp, haha.
När klockan började närma sig 09.30 så gick jag därifrån för att borsta tänderna och sedan så gick jag ner till Nattis. Då så tog jag med mig lilla Svea. Där så pratade vi med varandra om lite allt möjligt och så busade vi såklart med Svea.
Eftersom att inte Svea varken hade ätit eller sovit under morgonen så blev vi inte så långvariga där, så vi var väl där i drygt en halv timme.
När vi kom hem så var iallafall Svea duktig och åt sin mat, det lättade.
Inte långt tid efter att hon hade ätit upp sin mat så fick jag lite ensamtid av mamma och pappa. Då så dök "M" tankarna upp. Jag visste först inte vad jag skulle göra, skulle jag lyssna på henne? Nej, det skulle ju inte göra mig gladare. Det kanske skulle göra mig lugnare för stunden men i långa loppet så skulle det inte leda till något positivt alls. Så jag försökte att distrahera mina tankar genom att duka till lunch.
När de kom hem så var Svea jättetrött. Hon följde nämligen med mamma ut på en promenad och pappa var däremot glad för han hade åkt en tur på motorcykeln. Svea somnade som en stock.
En stund efter att de hade kommit hem så började pappa med maten. Idag var det pappa som fick ta köksansvaret för att mamma hållde på för fullt på ute i Dannes rum.
Lunchen gick väl rätt okej idag, men ångesten kom däremot efteråt. Jag känner att jag inte klarar av att lägga locket på längre utan mina känslor måste komma ut.
Så även idag så slog jag på en kudde det hårdaste jag kunde och låtsades att det var "M". Det fungerade hyfsat, men inne i min själ så känner jag att det är något som gör så fruktansvärt ont, det är all ledsamhet över alla tankar, tvång och den delen utav "M" som finns kvar, den delen som är så himla stark nu.
Det känns som att mina huvud sprängs snart. Alla mina tankar som jag har där inne handlar hela tiden om sjukdom. Det handlar alltifrån tvång och tvång m.m. Det känns hopplöst på något vis. Finns det ingen ände på det?
När det hade lättat lite på allt, andningen hade kommit tillbaka på en normal nivå och jag kände mig lite mer till ro, men var dock mycket ledsen fortfarande över alla tankar. Jag kände mig smällfet! Pappa och jag tog iallafall motorcykeln och åkte en sväng. Det var skönt och fick mig att tänka i lite andra banor iallafall, men vad jag än gör så är "M" där hela tiden och stör, jag blir så trött på henne. Men tack ändå pappa för åkturen, det behövdes att komma i från hemmet ett tag.
När vi kom hem så traskade vi ner till familjen Avenstedt för att vi hade blivit bjudna på fika där. Eller fikade gjorde ju inte jag, utan jag tog min näringsdryck som jag känner mig trygg i att ta. Jag vågar inte att utmana mig för vad som helst, så det kände enklast så.
Det var mycket trevligt där, framförallt att få träffa Jennifer och prata med henne. Medans vi satt och fikade så busade Svea och Molle med varandra förfullt. De sprang in och ut och runt och jaa.. gud vad de sprank omkring!
När vi väl satt vi bordet så var det lite roligt. Jag och Jennifer pratade med varandra, våra mammor pratade med varandra och våra pappor pratade med varandra. Haha.
Vi tog såklart några härliga bilder..
När vi hade fikat klart så gick jag och Jennifer upp på hennes rum. Då så pratade vi ännu mer. Jag känner verkligen att vi kan prata om allt, du är verkligen en ÄKTA vän. Jag vill alltid ha dig vid min sida. Du betyder massor för mig, glöm aldrig det. Älskar dig!
En till sak som vi också hann med att göra innan det var dags för oss att gå hemåt igen så kollade vi lite på en DVD-film, där Jennifer hade spelat in Molle och Svea när de busade med varandra för ett par dagar sedan. Det var riktigt kul att se.
När vi kom hem så gjorde vi inte så mycket. Pappa åkte till Mantorp för att hämta Danne ifrån lanet som han hade varit på under helgen medans mamma gjorde det sista kraftansträngningen i Dannes rum innan han kom hem.
Sedan så åt mamma och jag kvällsmat tillsammans. Det gick väl sådär. Jag fick i mig allt, men under tiden som jag åt så kom det några tårar över hur jobbigt det kände i kroppen. Jag verkligen kände hur mina kinder svällde upp och blev stora. Ärligt talat så blev de så stora att jag knappt kunde se vad som var framför mig, de täckte liksom ögonen. Detta låter säkert hur töntigt som helst, men det var känslan som kom just då.
Efter kvällsmaten så satte jag mig här nu och bloggade.
Denna dagen har varit väldigt jobbig med mycket tankar och "M" har varit närvarande i stort sätt hela tiden, men det positiva har varit att träffa Jennifer. Det förgyllde min dag, det kan jag lova.
Detta får bli slutet på min dag. Nu så ska jag och mamma gå en härlig promenad i det sköna vädret. Jag mår ganska dåligt nu. Känner mig lite yr och ledsen. Har så mycket tjockhetskänsla över mig nu så ni anar inte, men är man tjock och fet så är man!
Ha det så bra!
/ Elin.
Aja. Imorse så var det pappas tur att gå upp tillsammans med mig så att mamma kunde få lite sovmorgon idag, som hon oftast brukar få på söndagar. Det är någon en utav hennes favortidagar, för hon gillar verkligen att ligga och dra sig i sängen om morgnarna.
Som morgonväckning så fick pappa en mycket busig och slickande Svea på sig i sängen. Han skrattade och visste inte hur han skulle bär sig åt för Svea var alldeles ivrig. Under tiden som de busade lite i sängen så drack jag min dryck inne på pappas sängkant, morgonens smak var banan.
När jag hade druckit upp den så klädde jag på mig och fixade mig i ordning. Sedan så busade jag lite med Svea och försökte att få henne att äta, men hon total vägrade. Så hon blev utan mat i morse.
Just vid det tillfället så kände jag.. eller kanske var det "M", att varför bryr sig inte mamma och pappa om det lika mycket att inte Svea äter som det gör om jag inte skulle äta? Jag menar Svea behövde ju egentligen också mat i magen i morse, men de ville inte lära henne några konstigheter, t.ex. att mata henne ifrån handen för då kanske det skulle bli en vana och att det inte skulle kunna gå och bryta det sen.
Sedan så kom mamma upp efter ett tag, eller det var snarare vi som väckte henne för att pappa skulle ut ganska tidigt för att polera bilen. Så mamma och jag gjorde varandra sällskap vid frukostbordet. Det var trevligt och det kändes inte som att jag fick någon direkt ångest över den. Allt har bara gått lättare och lättare med den jämns med tiden som har gått. Osten, smöret och mängden är inte lika svårt längre som den en gång har varit.. Visst finns det en del nojor kvar, men det är inte så mycket.
Sedan så var det frukostvila som gällde. Men idag blev det ingen vanlig vila utan idag så fick jag hjälpa mamma ute i Dannes rum istället. Vi skulle nämligen överraska honom tills han kom hem idag efter att han hade varit och lanat i helgen. Vi möblerade om och då krävdes det lite skruvmejseltag här och där, så jag hjälpte glatt till där ute att montera om soffan. Vi fick inte var ensamma där ute utan Svea ville gärna också vara med på ett hörn. Hon var inte till någon större hjälp, haha.
När klockan började närma sig 09.30 så gick jag därifrån för att borsta tänderna och sedan så gick jag ner till Nattis. Då så tog jag med mig lilla Svea. Där så pratade vi med varandra om lite allt möjligt och så busade vi såklart med Svea.
Eftersom att inte Svea varken hade ätit eller sovit under morgonen så blev vi inte så långvariga där, så vi var väl där i drygt en halv timme.
När vi kom hem så var iallafall Svea duktig och åt sin mat, det lättade.
Inte långt tid efter att hon hade ätit upp sin mat så fick jag lite ensamtid av mamma och pappa. Då så dök "M" tankarna upp. Jag visste först inte vad jag skulle göra, skulle jag lyssna på henne? Nej, det skulle ju inte göra mig gladare. Det kanske skulle göra mig lugnare för stunden men i långa loppet så skulle det inte leda till något positivt alls. Så jag försökte att distrahera mina tankar genom att duka till lunch.
När de kom hem så var Svea jättetrött. Hon följde nämligen med mamma ut på en promenad och pappa var däremot glad för han hade åkt en tur på motorcykeln. Svea somnade som en stock.
En stund efter att de hade kommit hem så började pappa med maten. Idag var det pappa som fick ta köksansvaret för att mamma hållde på för fullt på ute i Dannes rum.
Lunchen gick väl rätt okej idag, men ångesten kom däremot efteråt. Jag känner att jag inte klarar av att lägga locket på längre utan mina känslor måste komma ut.
Så även idag så slog jag på en kudde det hårdaste jag kunde och låtsades att det var "M". Det fungerade hyfsat, men inne i min själ så känner jag att det är något som gör så fruktansvärt ont, det är all ledsamhet över alla tankar, tvång och den delen utav "M" som finns kvar, den delen som är så himla stark nu.
Det känns som att mina huvud sprängs snart. Alla mina tankar som jag har där inne handlar hela tiden om sjukdom. Det handlar alltifrån tvång och tvång m.m. Det känns hopplöst på något vis. Finns det ingen ände på det?
När det hade lättat lite på allt, andningen hade kommit tillbaka på en normal nivå och jag kände mig lite mer till ro, men var dock mycket ledsen fortfarande över alla tankar. Jag kände mig smällfet! Pappa och jag tog iallafall motorcykeln och åkte en sväng. Det var skönt och fick mig att tänka i lite andra banor iallafall, men vad jag än gör så är "M" där hela tiden och stör, jag blir så trött på henne. Men tack ändå pappa för åkturen, det behövdes att komma i från hemmet ett tag.
När vi kom hem så traskade vi ner till familjen Avenstedt för att vi hade blivit bjudna på fika där. Eller fikade gjorde ju inte jag, utan jag tog min näringsdryck som jag känner mig trygg i att ta. Jag vågar inte att utmana mig för vad som helst, så det kände enklast så.
Det var mycket trevligt där, framförallt att få träffa Jennifer och prata med henne. Medans vi satt och fikade så busade Svea och Molle med varandra förfullt. De sprang in och ut och runt och jaa.. gud vad de sprank omkring!
När vi väl satt vi bordet så var det lite roligt. Jag och Jennifer pratade med varandra, våra mammor pratade med varandra och våra pappor pratade med varandra. Haha.
Vi tog såklart några härliga bilder..
När vi hade fikat klart så gick jag och Jennifer upp på hennes rum. Då så pratade vi ännu mer. Jag känner verkligen att vi kan prata om allt, du är verkligen en ÄKTA vän. Jag vill alltid ha dig vid min sida. Du betyder massor för mig, glöm aldrig det. Älskar dig!
En till sak som vi också hann med att göra innan det var dags för oss att gå hemåt igen så kollade vi lite på en DVD-film, där Jennifer hade spelat in Molle och Svea när de busade med varandra för ett par dagar sedan. Det var riktigt kul att se.
När vi kom hem så gjorde vi inte så mycket. Pappa åkte till Mantorp för att hämta Danne ifrån lanet som han hade varit på under helgen medans mamma gjorde det sista kraftansträngningen i Dannes rum innan han kom hem.
Sedan så åt mamma och jag kvällsmat tillsammans. Det gick väl sådär. Jag fick i mig allt, men under tiden som jag åt så kom det några tårar över hur jobbigt det kände i kroppen. Jag verkligen kände hur mina kinder svällde upp och blev stora. Ärligt talat så blev de så stora att jag knappt kunde se vad som var framför mig, de täckte liksom ögonen. Detta låter säkert hur töntigt som helst, men det var känslan som kom just då.
Efter kvällsmaten så satte jag mig här nu och bloggade.
Denna dagen har varit väldigt jobbig med mycket tankar och "M" har varit närvarande i stort sätt hela tiden, men det positiva har varit att träffa Jennifer. Det förgyllde min dag, det kan jag lova.
Detta får bli slutet på min dag. Nu så ska jag och mamma gå en härlig promenad i det sköna vädret. Jag mår ganska dåligt nu. Känner mig lite yr och ledsen. Har så mycket tjockhetskänsla över mig nu så ni anar inte, men är man tjock och fet så är man!
Ha det så bra!
/ Elin.
Lördag 16/5
Även denna morgonen började bra. Jag vaknade av att Svea låg uppe vid min kudde och drog mig/ bet mig i håret. Haha. Hon var alltså busig redan vid 06.15 på morgonen och det kan jag ju inte direkt påstå att jag var.
Vi låg och myste en stund tillsammans sedan så gick vi ut i "hagen". I morse var hon duktig och gjorde sina besvär utomhus, det är inte alltid som jag hinner ut i tid med henne innan det händer en olycka.
Sedan så gick vi in till mammas och pappas sovrum där de låg och sov så sött båda 2, men idag så var det mammas tur att gå upp och då så väckte vi henne och så tog jag näringsdrycken inne hos henne på sängen.
Sedan så fixade jag mig iordning. Blev myskläder för hela slanten idag också. Jag tycker inte om att ha för tajta kläder på mig nu. Det gör att jag ser min kropp ännu mer ordentligen. Jag ser mina breda höfter, mina feta och stora lår, min tjocka mage som putar ut och min enorma rumpa. Det gör att man ser en del människor framför sig som är så perfekta i sina kroppar, smala och fina och det leder till att det känns som att om jag ska få se ut som dem så måste jag gå ner i vikt, alltså inte upp. Det är krånligt för mig att få ihop allt detta, de vill att jag ska gå upp i vikt, men jag vill ju vara smal och se ut som en del som jag föreställer mig och enligt mig så måste jag gå ner i vikt då.
Men när jag var som allra magrast så kände jag mig enormt stor då också, men omgivnigen kanske inte såg mig som det. De kanske inte såg mig som äcklig, som de kanske gör nu när jag verkligen har gått upp i vikt. Jag äcklas av mig själv, jag är så missnöjd med min kropp.
Nog om mina tankar nu.. När jag hade fixat mig iordning, eller iordning, jag klädde iallafall på mig. Då så busade jag lite med Svea innan det var dags för frukost. Frukosten åt jag tillsammans med mamma eftersom att pappa åkte iväg för att tvätta bilen.
Frukosten fungerade bra och efter det så var det vila som gällde. Den tog vi i soffan tillsammans med ett varmt fotbad och OC. Det var bra, både fotbadet och OC.
När vilan var slut så dröjde det inte länge förens Håkan, Annika, Jonna och Alice kom hit. De är min morbror, moster, kusin och deras hund. Vi tänkte att Alice och Svea skulle få träffa varandra en stund så att de kunde få lära känna varandra lite bättre, eftersom att vi kommer att ses så mycket på släktträffar och så. Då är det ju bra att det har vant sig vid varandra. De har nämligen 2 stycken till hundar som heter Jojo och Betzy, men de väntade vi med. Vi nöjde oss med 1 hund idag, gulliga Alice alltså.
Precis i början när Alice kom så var Svea jätterädd, eller jag vet inte riktigt vad det var med henne. Men hon sprang iallafall runt och pep och skrek ett bra tag innan det fick sig ett slut och hon lugnade ner sig. Då så nosade de på varandra och tog det bara lugnt tillsammans. Det fungerade riktigt bra och de båda var riktigt duktiga och sötnosar är de också!
Moster Annika med Alice och kusin Jonna med Svea!
När de hade fått luktat klart på varandra och vant sig lite med varandra så fikade vi och pratade. När vi hade fikat klart så ville de båda hundarna komma upp i soffan. Eller det var först och främst Alice som hoppade upp och då ville Svea göra likadant, men stackars liten så kunde ju inte hon komma upp. Hon var för lite. Men Jonna lufte upp henne och där sov de ett tag i varsina knän och hade det hur gott som helst.
En stund efter det så visade Jonna sina datorkunskaper för mig, haha. Hon visade mig hur man kunde ändra bakgrund och så på sin blogg och det blev jag väldigt tacksam över att hon gjorde, för jag visste nämligen inte hur man gjorde men ville verkligen lära mig, så nu vet jag äntligen hur man gör tack vare henne.
Innan det var dags för de att åka så råkade jag rapa och då började Jonna och mamma skratta och så började mamma rabbla upp en historia om mig när jag hade rapat på ett visst ställe och det tyckte både jag, Jonna och mamma var roligt, så vi skrattade hej vilt. Haha. Skrattar man så lever man längre!
När de hade åkt så fick jag ensamtid. Då så gjorde jag inget speciellt. Jag var duktig att sätta på potatisen så att den kokade upp annars gjorde jag inget speciellt. Gick i min ensamhet tillsammans med mina hemska "M" tankar.
Hennes tankar får mig att få mig så dåligt, men det är väl det hon vill också. Hon vill att jag ska må så pass dåligt så att jag kan börja ge upp igen. Men det kan hon glömma.. har jag kommit såhär långt ännu en gång så tänker jag inte tappa orken igen som tidigare. Jag ska bli frisk nu.
När mamma och pappa kom hem så åt vi. Dagen lunch blev rester för mamma och pappa, men eftersom att inte den maten var min starka sida och att jag utsatte mig för den igår så fick jag potatis, fisk och sås istället. Mycket bättre.
Jag protesterade på upplägget och tog bort en del utav potatisen, det var alldeles för mycket. Mer än vad jag klarar av!
Efter maten så svimmade jag nästan omkull. Jag kände mig så yrslig och jag hade så mycket ångest över maten. Som tur var så tog jag inte ut min agressation på mamma eller pappa utan mamma tog fram en kudde idag så jag klådde upp ordentligt. Det kanske låter orealistiskt, men det hjälper mig iallafall till en viss del. Jag är inte tom på långa vägar men det lugnar mig ett litet tag iallafall. Jag får ut min ångest genom att slå på kudden som jag då försöker låtatas är "M". Usch, vad gör hon i mitt liv? Vad har jag gjort för ont för att förtjäna henne som kompis?
När jag kunde andas normalt igen och kommit ner på jorden igen så satte sig jag, mamma och Svea i bilen för att åka till Sharpman idag igen. Vi skulle nämligen köpa foder, men det blev desto mer.
Vi köpte foder, bajspåsar och ett schampoo. Det luktade helt ljuvligt. Så lilla Svea ska få lukta melon nu, jummmiiee!
När vi kom hem därifrån så gjorde jag inget speciellt. Jag väntade på pappa som skulle komma hem eftersom att han var ute och åkte motorcykel. Så när han äntligen kom hem så gick vi ner till Kungshögaplanen för att kolla på fotboll. Det var Turabdin. Vi hade även med oss Svea dit och jag tror faktiskt att fotboll intreserade henne, haha.
Vi blev inte så långvariga där för att solen gick i moln och det blåste lite kallt så vi valde att gå hemåt igen.
När vi kom hem igen var jag en stund inne på mitt rum, men så helt plötsligt bara sådär så kom det för mycket tankar på en och samma gång så jag föll omkull på mitt rum. Jag mår inte alls bra nu. Mina tankar och "M" är hos mig mer nu än vad hon någonsin har varit tidigare. Det är mycket svårare att vända nu än vad det var förra gången som jag vände.. Tyvärr så slog jag i pannan i min bardisk, men det döljer jag lätt som en plätt med puder. Mamma kom på direkten och hjälpte mig upp och så tog vi det lugnt i soffan en stund. Sedan så fikade jag, mamma och pappa framför TV:n.
Jag och mamma spelade Mulle medans pappa låg i soffan och läste Aftonbladet.
När vi hade fikat klart så gjorde vi inte så mycket. Eller jo, pappa fortsatte med bilen och mamma plockade lite. Så då var det bara jag och Svea kvar som inte hade något att göra, men ho sov som en stock så jag kunde ju inte ta hjälp utav henne och distrahera mina tankar genom att busa med henne heller. Men dum som jag var så var jag ju såklart så klåfingrig att jag väckte till henne lite. Vi bara myste en stund..
BILDER PÅ MIG OCH SVEA, MIN LILLA ÄLSKLING!
Sedan så bytte jag om till pyjamas. Det är så skönt att bara gå runt i pyjamas så här tidigt om kvällarna när man ändå bara går hemma. Jag har nästan ingen ork till att hitta på något. Det tar emot på något viss ändå om jag gärna vill göra massviss med saker engentligen, men någonting talar emot.
Så var det dags för kvällsmat. Vi grillade och det är väl en självklar mat en lördagskväll, iallafall inom våran familj.
Det väckte känslor inom mig under kvällsmaten också. Det var jobbigt att få i sig den. Tankarna och ångesten kom:
- "Jag äter för mycket".
- "Jag bör inte äta, jag är ju redan så stor".
- "För mycket kolhydrater".
- M.m.
Men mamma och pappa peppade mig till att ta alla tuggor och då mådde jag inte bra för det heller. Det kändes som ett misslyckande för "M". Nu så skulle jag ju bli ännu fetare och öka massor i vikt enligt henne. Vet inte hur mycket jag ska tro på henne och hur mycket jag ska tro på mamma och pappa?
Jag känner ju själv på min kropp att jag har gått upp massor och att det dallrar fett och likaså så ser jag ju det klart och tydligt med mina egna ögon i spegeln.
Men samtidigt så säger ju mamma och pappa att jag har fel kroppsuppfattning och att om jag inte var sjuk och lågviktig så skulle jag ju inte behöva ha någon form av behandling, m.m.
Så hur ska jag gå vidare, vem ska jag tro på, mig själv eller dem? Det är så svårt med allt nu, det är tufft, minst sagt!
Ikväll nu så blir det först att gå en promenad med mamma och Svea sedan så blir det att spela in Robinson som vi istället ska se imorgon. Vi ska kolla på melodifestivalen istället, det är en tradition. Även om det inte är så bra bidrag varje gång, så blir det alltid så att vi kollar på det trots allt.
Så det blir att mysa lite i soffan med mamma och pappa framför TV:n och lite kortspel också kanske.
Jag hoppas att jag kan få en trevlig lördagkväll nu resten utav tiden innan jag ska gå och lägga mig, men det kommer säkert komma några tårar i kväll igen, som det alltid gör när jag dricker drycken.
Jag i kvällens pyjamas som jag ska mysa i framför TV:n!
Nej nu ska jag ta på mig ytterplaggen över pyjamasen, ska bli skönt med en promenad. Jag har typ inte varit ute på hela dagen idag. Ska bli skönt att röra lite på sig, även om det inte är något ansträngande direkt. Jag längtar till den dagen då jag får börja träna, det ska bli så skönt!
Ha det så bra!
/ Elin.
Vi låg och myste en stund tillsammans sedan så gick vi ut i "hagen". I morse var hon duktig och gjorde sina besvär utomhus, det är inte alltid som jag hinner ut i tid med henne innan det händer en olycka.
Sedan så gick vi in till mammas och pappas sovrum där de låg och sov så sött båda 2, men idag så var det mammas tur att gå upp och då så väckte vi henne och så tog jag näringsdrycken inne hos henne på sängen.
Sedan så fixade jag mig iordning. Blev myskläder för hela slanten idag också. Jag tycker inte om att ha för tajta kläder på mig nu. Det gör att jag ser min kropp ännu mer ordentligen. Jag ser mina breda höfter, mina feta och stora lår, min tjocka mage som putar ut och min enorma rumpa. Det gör att man ser en del människor framför sig som är så perfekta i sina kroppar, smala och fina och det leder till att det känns som att om jag ska få se ut som dem så måste jag gå ner i vikt, alltså inte upp. Det är krånligt för mig att få ihop allt detta, de vill att jag ska gå upp i vikt, men jag vill ju vara smal och se ut som en del som jag föreställer mig och enligt mig så måste jag gå ner i vikt då.
Men när jag var som allra magrast så kände jag mig enormt stor då också, men omgivnigen kanske inte såg mig som det. De kanske inte såg mig som äcklig, som de kanske gör nu när jag verkligen har gått upp i vikt. Jag äcklas av mig själv, jag är så missnöjd med min kropp.
Nog om mina tankar nu.. När jag hade fixat mig iordning, eller iordning, jag klädde iallafall på mig. Då så busade jag lite med Svea innan det var dags för frukost. Frukosten åt jag tillsammans med mamma eftersom att pappa åkte iväg för att tvätta bilen.
Frukosten fungerade bra och efter det så var det vila som gällde. Den tog vi i soffan tillsammans med ett varmt fotbad och OC. Det var bra, både fotbadet och OC.
När vilan var slut så dröjde det inte länge förens Håkan, Annika, Jonna och Alice kom hit. De är min morbror, moster, kusin och deras hund. Vi tänkte att Alice och Svea skulle få träffa varandra en stund så att de kunde få lära känna varandra lite bättre, eftersom att vi kommer att ses så mycket på släktträffar och så. Då är det ju bra att det har vant sig vid varandra. De har nämligen 2 stycken till hundar som heter Jojo och Betzy, men de väntade vi med. Vi nöjde oss med 1 hund idag, gulliga Alice alltså.
Precis i början när Alice kom så var Svea jätterädd, eller jag vet inte riktigt vad det var med henne. Men hon sprang iallafall runt och pep och skrek ett bra tag innan det fick sig ett slut och hon lugnade ner sig. Då så nosade de på varandra och tog det bara lugnt tillsammans. Det fungerade riktigt bra och de båda var riktigt duktiga och sötnosar är de också!
Moster Annika med Alice och kusin Jonna med Svea!
När de hade fått luktat klart på varandra och vant sig lite med varandra så fikade vi och pratade. När vi hade fikat klart så ville de båda hundarna komma upp i soffan. Eller det var först och främst Alice som hoppade upp och då ville Svea göra likadant, men stackars liten så kunde ju inte hon komma upp. Hon var för lite. Men Jonna lufte upp henne och där sov de ett tag i varsina knän och hade det hur gott som helst.
En stund efter det så visade Jonna sina datorkunskaper för mig, haha. Hon visade mig hur man kunde ändra bakgrund och så på sin blogg och det blev jag väldigt tacksam över att hon gjorde, för jag visste nämligen inte hur man gjorde men ville verkligen lära mig, så nu vet jag äntligen hur man gör tack vare henne.
Innan det var dags för de att åka så råkade jag rapa och då började Jonna och mamma skratta och så började mamma rabbla upp en historia om mig när jag hade rapat på ett visst ställe och det tyckte både jag, Jonna och mamma var roligt, så vi skrattade hej vilt. Haha. Skrattar man så lever man längre!
När de hade åkt så fick jag ensamtid. Då så gjorde jag inget speciellt. Jag var duktig att sätta på potatisen så att den kokade upp annars gjorde jag inget speciellt. Gick i min ensamhet tillsammans med mina hemska "M" tankar.
Hennes tankar får mig att få mig så dåligt, men det är väl det hon vill också. Hon vill att jag ska må så pass dåligt så att jag kan börja ge upp igen. Men det kan hon glömma.. har jag kommit såhär långt ännu en gång så tänker jag inte tappa orken igen som tidigare. Jag ska bli frisk nu.
När mamma och pappa kom hem så åt vi. Dagen lunch blev rester för mamma och pappa, men eftersom att inte den maten var min starka sida och att jag utsatte mig för den igår så fick jag potatis, fisk och sås istället. Mycket bättre.
Jag protesterade på upplägget och tog bort en del utav potatisen, det var alldeles för mycket. Mer än vad jag klarar av!
Efter maten så svimmade jag nästan omkull. Jag kände mig så yrslig och jag hade så mycket ångest över maten. Som tur var så tog jag inte ut min agressation på mamma eller pappa utan mamma tog fram en kudde idag så jag klådde upp ordentligt. Det kanske låter orealistiskt, men det hjälper mig iallafall till en viss del. Jag är inte tom på långa vägar men det lugnar mig ett litet tag iallafall. Jag får ut min ångest genom att slå på kudden som jag då försöker låtatas är "M". Usch, vad gör hon i mitt liv? Vad har jag gjort för ont för att förtjäna henne som kompis?
När jag kunde andas normalt igen och kommit ner på jorden igen så satte sig jag, mamma och Svea i bilen för att åka till Sharpman idag igen. Vi skulle nämligen köpa foder, men det blev desto mer.
Vi köpte foder, bajspåsar och ett schampoo. Det luktade helt ljuvligt. Så lilla Svea ska få lukta melon nu, jummmiiee!
När vi kom hem därifrån så gjorde jag inget speciellt. Jag väntade på pappa som skulle komma hem eftersom att han var ute och åkte motorcykel. Så när han äntligen kom hem så gick vi ner till Kungshögaplanen för att kolla på fotboll. Det var Turabdin. Vi hade även med oss Svea dit och jag tror faktiskt att fotboll intreserade henne, haha.
Vi blev inte så långvariga där för att solen gick i moln och det blåste lite kallt så vi valde att gå hemåt igen.
När vi kom hem igen var jag en stund inne på mitt rum, men så helt plötsligt bara sådär så kom det för mycket tankar på en och samma gång så jag föll omkull på mitt rum. Jag mår inte alls bra nu. Mina tankar och "M" är hos mig mer nu än vad hon någonsin har varit tidigare. Det är mycket svårare att vända nu än vad det var förra gången som jag vände.. Tyvärr så slog jag i pannan i min bardisk, men det döljer jag lätt som en plätt med puder. Mamma kom på direkten och hjälpte mig upp och så tog vi det lugnt i soffan en stund. Sedan så fikade jag, mamma och pappa framför TV:n.
Jag och mamma spelade Mulle medans pappa låg i soffan och läste Aftonbladet.
När vi hade fikat klart så gjorde vi inte så mycket. Eller jo, pappa fortsatte med bilen och mamma plockade lite. Så då var det bara jag och Svea kvar som inte hade något att göra, men ho sov som en stock så jag kunde ju inte ta hjälp utav henne och distrahera mina tankar genom att busa med henne heller. Men dum som jag var så var jag ju såklart så klåfingrig att jag väckte till henne lite. Vi bara myste en stund..
BILDER PÅ MIG OCH SVEA, MIN LILLA ÄLSKLING!
Sedan så bytte jag om till pyjamas. Det är så skönt att bara gå runt i pyjamas så här tidigt om kvällarna när man ändå bara går hemma. Jag har nästan ingen ork till att hitta på något. Det tar emot på något viss ändå om jag gärna vill göra massviss med saker engentligen, men någonting talar emot.
Så var det dags för kvällsmat. Vi grillade och det är väl en självklar mat en lördagskväll, iallafall inom våran familj.
Det väckte känslor inom mig under kvällsmaten också. Det var jobbigt att få i sig den. Tankarna och ångesten kom:
- "Jag äter för mycket".
- "Jag bör inte äta, jag är ju redan så stor".
- "För mycket kolhydrater".
- M.m.
Men mamma och pappa peppade mig till att ta alla tuggor och då mådde jag inte bra för det heller. Det kändes som ett misslyckande för "M". Nu så skulle jag ju bli ännu fetare och öka massor i vikt enligt henne. Vet inte hur mycket jag ska tro på henne och hur mycket jag ska tro på mamma och pappa?
Jag känner ju själv på min kropp att jag har gått upp massor och att det dallrar fett och likaså så ser jag ju det klart och tydligt med mina egna ögon i spegeln.
Men samtidigt så säger ju mamma och pappa att jag har fel kroppsuppfattning och att om jag inte var sjuk och lågviktig så skulle jag ju inte behöva ha någon form av behandling, m.m.
Så hur ska jag gå vidare, vem ska jag tro på, mig själv eller dem? Det är så svårt med allt nu, det är tufft, minst sagt!
Ikväll nu så blir det först att gå en promenad med mamma och Svea sedan så blir det att spela in Robinson som vi istället ska se imorgon. Vi ska kolla på melodifestivalen istället, det är en tradition. Även om det inte är så bra bidrag varje gång, så blir det alltid så att vi kollar på det trots allt.
Så det blir att mysa lite i soffan med mamma och pappa framför TV:n och lite kortspel också kanske.
Jag hoppas att jag kan få en trevlig lördagkväll nu resten utav tiden innan jag ska gå och lägga mig, men det kommer säkert komma några tårar i kväll igen, som det alltid gör när jag dricker drycken.
Jag i kvällens pyjamas som jag ska mysa i framför TV:n!
Nej nu ska jag ta på mig ytterplaggen över pyjamasen, ska bli skönt med en promenad. Jag har typ inte varit ute på hela dagen idag. Ska bli skönt att röra lite på sig, även om det inte är något ansträngande direkt. Jag längtar till den dagen då jag får börja träna, det ska bli så skönt!
Ha det så bra!
/ Elin.
Fredag 15/5
Vaknade som vanligt först utav mig och Svea. Väckte henne lite lätt, men sedan så låg vi ett tag i sängen och myste. Efter en stund så kom pappa in för att säga hej då innan han skulle åka till jobbet och skönt var det för även idag så erbjöd han sig att gå ut med Svea i "hagen" en snabbis.
När pappa hade cyklat till jobbet så gick jag och Svea in till mamma i sängen och tog drycken. Svea tycker om näringsdrycker och sjäv så gillar jag de inte alls speciellt mycket. Jag har tröttnat på de så vida pass..
Men idag så fick inte Svea smaka något på den. Hon brukar få ta den sista droppen ibland, men inte idag som sagt.
Sedan så fixade jag mig iordning när jag hade druckit upp drycken. Dagens kläder fick bli min nya aprikosa tröja som jag köpte i Norrköping när vi var där förra veckan. Jag var också på bra humör i morse, men hade lite ont i huvudet. En stund efter det så åt jag frukost tillsammans med mamma.
Under tiden som vi åt frukost så satt vi och pratade lite, sedan så gick jag och borstade tänderna lite fort innan Rebecca, min behandlare, skulle komma och hämta mig för att vi skulle åka till BUP och ha ett möte där. Men tiden rann iväg över 09.00, då hon egentligen skulle komma, men hon dök aldrig upp. Så mamma ringde och det hela hade blivit ett missförstånd, så mamma fick skjutsa dit mig. Och det mådde jag inte direkt bra över eftersom att då hade ju mötet rubbat på tiden, det vart ju 20 minuter försenat och det kände lite jobbigt..
Väl på mötet så skulle vi lägga upp en planering över hur det skulle se ut nu framöver, men det blev inte så mycket av det därför att såklart så var jag så himla känslosam och ledsen då och tankarna bara välde över i huvudet. Mitt huvud bestod inte inte längre av Elin tankar längre, utav det var "M" som tog övertaget helt och hållet. Det kändes som att jag längre inte kunde ta till mig det som Rebecca sa till mig och så kom tårarna. Rebecca satte sig bredvid mig och försökte att trösta mig och sedan så skjutsade hon hem mig eftersom att hon märkte på mig att jag inte mådde bra.
När jag kom hem så gjorde jag inget speciellt, klockan hade börjat närma sig förmiddagsmellis, så det bar i stort sätt bara att sätta sig ner igen och dricka den. Under tiden som jag drack den så spelade jag och mamma Mulle. Mamma frågade även hur jag mådde eftersom att hon så lätt ser på mig när jag är nedstämd/inte mår bra. Men jag sa att jag inte ville prata om det utan att jag hellre ville gå vidare och det lyssnade hon på, tack och lov. Jag kände att jag bara inte orkade sitta och berätta alla mina känslor.
Efter det så gjorde jag inget speciellt. Busade lite med Svea innan mamma tog med sig henne ut på en promenad. Idag så skulle mamma försöka att vänja henne vid att gå i halsband, innan har hon gått med sele och slutresultatet blev att hon klarade det galant. Hon är så duktig. Under tiden som de var borta så mådde jag inget vidare, utan det var svårt att låta bli "M". Jag ställde mig framför spegeln för att studera min kropp och saken gjorde ju inte tankarna desto bättre utan jag fick mina kommentarer ifrån "M", men de kändes klockrena..
"Du är tjock".
"Du har breda höfter".
"Du har stor rumpa. Det är som 2 stora fettklumpar".
"Det syns att du har gått upp massor i vikt, du äcklar andra".
Sedan så kom de hem då så lagade mamma mat. Dagen lunch blev blodpudding. Det gick bra att få ner, men tankarna kom efteråt. Jag kände mig tjock, tjockare än innan. Och på vilan så kom ångesten direkt. Men jag hade inte ork till att stå emot "M". Jag orkade inte skrika på henne eller slå på henne, utan jag somnade mig ifrån henne i stället. När jag vaknade upp så kände jag mig inte så mycket tommare, men lite iallafall.
En stund efter det så skulle jag egentligen få ensamtid medans mamma skulle åka till stan, men jag ångrade mig och ville följa med. Så vi bestämde att jag skulle få ensamtid efteråt, när vi hade avklarat eftermiddagsdrycken och allt.
Så vi åkte och handlade en snabbis och när vi kom hem så kom pappa också hem precis samtidigt. När vi kom in så fick vi alla ett gott välkomnande ifrån Svea som hade varit hemma själv under tiden.
Sedan så tog vi eftermiddagsmelliset. Även idag så kom det några tårar som rullade ner ifrån min kind. Det känns som att det har blivit som en ny slags ritual att gråta under eftermiddagsdrycken. Men jag tror att det beror på att nu så försöker jag att undvika de riktig kraftiga ångestattackerna och då blir det att jag får små "pys" lite då och då istället.
Eftersom att jag inte mådde så bra så bestämde vi oss för att vänta lite med ensamtiden så att jag skulle hinna att känna mig lite mer tillfreds med mina tankar och ångesten. Sedan när det var till det bättre så fick jag ensamtid medans pappa dammsög bilen ute på garageuppfarten och mamma gick en promenad.
Jag kan inte påstå att jag mådde sådär jättebra under tiden, men Svea fick mig iallafall på bättre humör och gjorde så att jag kunde distrahera mina tankar lite iallafall. Vi busade massor. Faktiskt enda tills hon somande, haha.
När de kom hem så var det dags för att laga kvällsmat. Jag blev erbjuden att hjälpa till för att distrahera tankarna, men jag sade nej. Då så blev jag erbjuden att baka istället och det svarade jag ja på. Dagens bakverk blev morotskaka.
Jag hoppas att den blev lyckad..
Under tiden som maten var i ugnen så blev det lite jobbigt igen. Men jag fick tröst i från både mamma och pappa. Det känns skönt att ha någon som kan trösta en, men ännu bättre hade det kännts om det verkligen var någon som verkligen verkligen förstod en helt ut, utan att man måste förklara sig hela tiden. Men det är ju inte så lätt för ens föräldrar kanske..
Kvällsmaten i sig var ganska jobbig. Det var ingen favoriträtt direkt, utan den står nog ganska långt ner på min lista, om den överhuvudtaget finns med på min list.. det tror jag inte.
Tankarna angående maten blev mycket på en och samma gång. Det var för mycket på tallriken, det var fet mat, det gav alldeles för mycket kalorier, jag skulle öka massor i vikt m.m. Men jag fick i mig allt, men jobbigt var det att brottas med alla tankarna inom mig.
Nu så ska jag ut i friska luften med mamma och Svea, det ska bli skönt. Sedan så blir det förhoppningsvis lite fredagsmys i soffan tillsammans med mamma, pappa och Svea + en oinbjuden näringsdryck. Jag längtar till den dagen då jag slipper de äckliga dryckerna..
Hoppas också på att jag inte får någon mer ångest idag, jag har haft det tillräckligt jobbigt och tufft idag, men det kommer säkert att komma en och annan tår innan jag somnar, tyvärr.
Ha det så bra!
/ Elin.
När pappa hade cyklat till jobbet så gick jag och Svea in till mamma i sängen och tog drycken. Svea tycker om näringsdrycker och sjäv så gillar jag de inte alls speciellt mycket. Jag har tröttnat på de så vida pass..
Men idag så fick inte Svea smaka något på den. Hon brukar få ta den sista droppen ibland, men inte idag som sagt.
Sedan så fixade jag mig iordning när jag hade druckit upp drycken. Dagens kläder fick bli min nya aprikosa tröja som jag köpte i Norrköping när vi var där förra veckan. Jag var också på bra humör i morse, men hade lite ont i huvudet. En stund efter det så åt jag frukost tillsammans med mamma.
Under tiden som vi åt frukost så satt vi och pratade lite, sedan så gick jag och borstade tänderna lite fort innan Rebecca, min behandlare, skulle komma och hämta mig för att vi skulle åka till BUP och ha ett möte där. Men tiden rann iväg över 09.00, då hon egentligen skulle komma, men hon dök aldrig upp. Så mamma ringde och det hela hade blivit ett missförstånd, så mamma fick skjutsa dit mig. Och det mådde jag inte direkt bra över eftersom att då hade ju mötet rubbat på tiden, det vart ju 20 minuter försenat och det kände lite jobbigt..
Väl på mötet så skulle vi lägga upp en planering över hur det skulle se ut nu framöver, men det blev inte så mycket av det därför att såklart så var jag så himla känslosam och ledsen då och tankarna bara välde över i huvudet. Mitt huvud bestod inte inte längre av Elin tankar längre, utav det var "M" som tog övertaget helt och hållet. Det kändes som att jag längre inte kunde ta till mig det som Rebecca sa till mig och så kom tårarna. Rebecca satte sig bredvid mig och försökte att trösta mig och sedan så skjutsade hon hem mig eftersom att hon märkte på mig att jag inte mådde bra.
När jag kom hem så gjorde jag inget speciellt, klockan hade börjat närma sig förmiddagsmellis, så det bar i stort sätt bara att sätta sig ner igen och dricka den. Under tiden som jag drack den så spelade jag och mamma Mulle. Mamma frågade även hur jag mådde eftersom att hon så lätt ser på mig när jag är nedstämd/inte mår bra. Men jag sa att jag inte ville prata om det utan att jag hellre ville gå vidare och det lyssnade hon på, tack och lov. Jag kände att jag bara inte orkade sitta och berätta alla mina känslor.
Efter det så gjorde jag inget speciellt. Busade lite med Svea innan mamma tog med sig henne ut på en promenad. Idag så skulle mamma försöka att vänja henne vid att gå i halsband, innan har hon gått med sele och slutresultatet blev att hon klarade det galant. Hon är så duktig. Under tiden som de var borta så mådde jag inget vidare, utan det var svårt att låta bli "M". Jag ställde mig framför spegeln för att studera min kropp och saken gjorde ju inte tankarna desto bättre utan jag fick mina kommentarer ifrån "M", men de kändes klockrena..
"Du är tjock".
"Du har breda höfter".
"Du har stor rumpa. Det är som 2 stora fettklumpar".
"Det syns att du har gått upp massor i vikt, du äcklar andra".
Sedan så kom de hem då så lagade mamma mat. Dagen lunch blev blodpudding. Det gick bra att få ner, men tankarna kom efteråt. Jag kände mig tjock, tjockare än innan. Och på vilan så kom ångesten direkt. Men jag hade inte ork till att stå emot "M". Jag orkade inte skrika på henne eller slå på henne, utan jag somnade mig ifrån henne i stället. När jag vaknade upp så kände jag mig inte så mycket tommare, men lite iallafall.
En stund efter det så skulle jag egentligen få ensamtid medans mamma skulle åka till stan, men jag ångrade mig och ville följa med. Så vi bestämde att jag skulle få ensamtid efteråt, när vi hade avklarat eftermiddagsdrycken och allt.
Så vi åkte och handlade en snabbis och när vi kom hem så kom pappa också hem precis samtidigt. När vi kom in så fick vi alla ett gott välkomnande ifrån Svea som hade varit hemma själv under tiden.
Sedan så tog vi eftermiddagsmelliset. Även idag så kom det några tårar som rullade ner ifrån min kind. Det känns som att det har blivit som en ny slags ritual att gråta under eftermiddagsdrycken. Men jag tror att det beror på att nu så försöker jag att undvika de riktig kraftiga ångestattackerna och då blir det att jag får små "pys" lite då och då istället.
Eftersom att jag inte mådde så bra så bestämde vi oss för att vänta lite med ensamtiden så att jag skulle hinna att känna mig lite mer tillfreds med mina tankar och ångesten. Sedan när det var till det bättre så fick jag ensamtid medans pappa dammsög bilen ute på garageuppfarten och mamma gick en promenad.
Jag kan inte påstå att jag mådde sådär jättebra under tiden, men Svea fick mig iallafall på bättre humör och gjorde så att jag kunde distrahera mina tankar lite iallafall. Vi busade massor. Faktiskt enda tills hon somande, haha.
När de kom hem så var det dags för att laga kvällsmat. Jag blev erbjuden att hjälpa till för att distrahera tankarna, men jag sade nej. Då så blev jag erbjuden att baka istället och det svarade jag ja på. Dagens bakverk blev morotskaka.
Jag hoppas att den blev lyckad..
Under tiden som maten var i ugnen så blev det lite jobbigt igen. Men jag fick tröst i från både mamma och pappa. Det känns skönt att ha någon som kan trösta en, men ännu bättre hade det kännts om det verkligen var någon som verkligen verkligen förstod en helt ut, utan att man måste förklara sig hela tiden. Men det är ju inte så lätt för ens föräldrar kanske..
Kvällsmaten i sig var ganska jobbig. Det var ingen favoriträtt direkt, utan den står nog ganska långt ner på min lista, om den överhuvudtaget finns med på min list.. det tror jag inte.
Tankarna angående maten blev mycket på en och samma gång. Det var för mycket på tallriken, det var fet mat, det gav alldeles för mycket kalorier, jag skulle öka massor i vikt m.m. Men jag fick i mig allt, men jobbigt var det att brottas med alla tankarna inom mig.
Nu så ska jag ut i friska luften med mamma och Svea, det ska bli skönt. Sedan så blir det förhoppningsvis lite fredagsmys i soffan tillsammans med mamma, pappa och Svea + en oinbjuden näringsdryck. Jag längtar till den dagen då jag slipper de äckliga dryckerna..
Hoppas också på att jag inte får någon mer ångest idag, jag har haft det tillräckligt jobbigt och tufft idag, men det kommer säkert att komma en och annan tår innan jag somnar, tyvärr.
Ha det så bra!
/ Elin.
Torsdag 14/5
Kan väl säga att dagen har varit upp och ner idag. Till en början i morse så kände jag mig glad som en solstråle från topp till tå. Jag kände att det skulle bli min dag idag och att jag skulle kunna möta "M".
Så som vanligt så gick jag upp tillsammans med Svea på morgonen men denna gången så var det pappa som tog med Svea ut i "hagen" innan han åkte till jobbet, det var tacksamt gjort.
När han hade åkt så gick jag och Svea in till mamma som låg i sängen och så drack jag drycken där inne som jag brukar.
Gammal bild. Funderar på att skaffa lugg igen. Ska jag det?
Sedan så fixade jag mig iordning. Idag så fick det bli myskläder för hela slanten, alltså mysbyxor och en stor tjocktröja på sig, skönt. Så jag fick lite tid på mig på morgonen med det innan det var dags för frukost. Samma gamla vanliga frukost serverades, börjar tröttna på den. Är det någon som har något förslag på vad man kan äta till frukost, så att man kan variera sig lite?
Efter frukosten så tog mamma och jag vila framför TV:N, då så kollade vi på Roomservice från igår. Det är lite kul nu när det är kändisar som får vara med och vara indredare, i detta pogram så var det han som sjunger i Timbuktu.
Under vilan så ringde vi även till morfar för att fråga om han ville komma och spela Mulle lagom till förmiddagsmelliset och det ville han.
När frukostvilan var slut så gjorde jag inget speciellt. Jag väntade i stort sätt bara på att morfar skulle dyka upp så att vi kunde köra Mulle och tillslut så kom han. Då så spelade vi Mulle och gissa vem som vann? Jo, det går ju i sin normala bana, så det var jag som vann idag också, men det var dock inte mamma som kom sist utan det gjorde morfar, haha.
När han hade åkt hem så städade mamma lite här hemma och då så lekte jag lite med Svea.
Innan mamma skulle börja med maten så fick vi en snabb impuls att åka till Netto för att kolla på en sak där, så vi åkte dit en snabbis. Där så köpte vi en till hundbädd till Svea som vi kunde ha i vardagsrummet och lite andra oviktiga saker.
När vi kom hem där ifrån så fick jag lite ensamtid. Det vart verkligen en kort en eftersom att mamma var tvungen att komma hem ganska skapligt eftersom att klockan hade börjat att rinna iväg och det var ju dags för mat. Och äter jag för sen lunch så får jag ångest för det, det rubbar på saker och ting, det stör mig.
Under tiden som hon var bort så gjorde jag inte så mycket. Jag kände att ångesten började komma lite krypande eftersom att jag kände på mig att maten skulle bli lite sen, men eftersom att mamma kom ganska skapligt igen och att vi åt en rätt så smidig lunch så funkade det bra.
Jag fick mig allt trots att det blev senare. Jag fick även testa att lägga upp pasta själv idag, men det gick väl sådär. Mamma sa hela tiden lite till, men tillslut så sa jag ifrån och förklarade för henne att nu räcker det annars blir det på tok för mycket. Det blir mer än en normalportion, jag ska inte ha mer pasta.
Efter maten så kunde jag hålla locket på ganska länge, men tillslut så kände jag att ångesten kom krypande på vilan, men även idag så klarade jag av att vara med medvetandet trots att jag drabbades av ångest.
"M" var där med sina bittra ord och jag tror till viss del på henne och det gör mig själv så ledsen, hon sade t.ex. :
- "Du har ätit för mycket kolhydrater".
- "Du går upp i vikt utav all pasta som du åt".
- "Utav korv blir man tjock".
Och det som gör att jag litade på henne var att jag kände hur min kropp förändrades. Jag kände att mina kinder hade blivit större..
Så även idag så tog mamma fram en kudden som jag slog på ett x-antal gånger på och skrek på. Jag kände att nu så fick sig verkligen "M" en smäll, för hon skulle inte få mig att tro på henne.
Jag grät även, men fick tala ut med mamma och hon stöttade mig och försökte att få mig att inse det friska och inte "M´s" tankar.
Jag kände mig inte helt tom efteråt, utan det låg fortfarande kvar en hel del ledsamhet, tjockkänslor, tankar och ångest kvar, men jag kände att jag hade ingen ork kvar till att slå eller skrika, så jag fick hålla det för mig själv ett tag.
Efter vilan så åkte vi till en djuraffär här i Mjölby för att vi skulle köpa foder åt Svea. Men det fanns bara STORA påsar med foder i och vi var ute efter en lite påse, så inget foder blev det. Innan vi åkte hem så gick vi in en snabbis på ICA för att köpa gröt + smörgåsmargarin. Det är ganska kul att komma ut lite ifrån hemmet, iallafall när man väl har kommit iväg.
När vi kom hem så var det dags för eftermiddagsdrycken direkt. Då så kom även pappa hem lagom tills dess så då så körde jag, mamma och pappa en omgång YATZY tillsammans. Nu behöver jag inte berätta hur ställningen blev för det är inget som jag vill skryta över, för jag kom nämligen sist, haha.
Under tiden som jag drack drycken så kände jag att jag var tvungen att släppa på trycket lite som låg där i kroppen, så det blev några tårar och lite ord till mamma och pappa för att berätta om hur jag kände mig. De båda tröstade mig och det hjälpte till viss del, men ibland är det bara jobbigt.
Jag kunde dock inte busa med Svea för hon låg och sov som en stock i sin nya hundbädd och jag ville inte väcka henne. Men det blev alltså ett lyckat köp med hundbädden, för den trivdes hon verkligen i. Det märktes!
Egentligen så skulle jag få ensamtid i ca. 40 min. efter men jag kände att jag inte mådde så bra och var då helt ärlig mot mamma och sade det. Så då bestämdes det att vi hoppade över det idag, men att jag kanske kunde få lite till godo istället. Jag kände mig ledsen och nedstämd hela jag, jag kände mig värdelös och det kände på något sätt hopplöst.
Senare framåt kvällsmiddagen så gjorde mamma och jag den tillsammans eftersom att pappa hade åkt iväg för att fixa en sak på bilen.
Till kvällsmat så åt jag gröt med kanel. Det fick mig en smak av jul och det var en härlig känsla!
Efter maten så kom tankarna ännu en gång och jag klämde mig i ansiktet och på kroppen, det kändes som att det hade lagt sig på kroppen. "/
Nu så sitter jag här i pyjamas, men ska snart ta på mig joggingbyxorna över och en jacka för mamma och jag ska gå en promenad. Det ska bli skönt, men det tycker jag ju alltid. Svea kommer nog också att följa med. Hon blir duktigare och duktigare för varje dag nu med att gå i koppel.
Men innan vi går ut så ska jag och mamma göra en milkshake till mig ikväll som jag ska dricka. Det var längesen som jag drack milkshake, men det är ju en utmaning.
"M" är inte så förtjust i den idén, men jag ska krossa henne nu. Det har jag bestämt mig för, jag känner för att utmana henne ikväll, trots att jag har det otroligt tufft nu.
Ha det så bra!
/ Elin.
Så som vanligt så gick jag upp tillsammans med Svea på morgonen men denna gången så var det pappa som tog med Svea ut i "hagen" innan han åkte till jobbet, det var tacksamt gjort.
När han hade åkt så gick jag och Svea in till mamma som låg i sängen och så drack jag drycken där inne som jag brukar.
Gammal bild. Funderar på att skaffa lugg igen. Ska jag det?
Sedan så fixade jag mig iordning. Idag så fick det bli myskläder för hela slanten, alltså mysbyxor och en stor tjocktröja på sig, skönt. Så jag fick lite tid på mig på morgonen med det innan det var dags för frukost. Samma gamla vanliga frukost serverades, börjar tröttna på den. Är det någon som har något förslag på vad man kan äta till frukost, så att man kan variera sig lite?
Efter frukosten så tog mamma och jag vila framför TV:N, då så kollade vi på Roomservice från igår. Det är lite kul nu när det är kändisar som får vara med och vara indredare, i detta pogram så var det han som sjunger i Timbuktu.
Under vilan så ringde vi även till morfar för att fråga om han ville komma och spela Mulle lagom till förmiddagsmelliset och det ville han.
När frukostvilan var slut så gjorde jag inget speciellt. Jag väntade i stort sätt bara på att morfar skulle dyka upp så att vi kunde köra Mulle och tillslut så kom han. Då så spelade vi Mulle och gissa vem som vann? Jo, det går ju i sin normala bana, så det var jag som vann idag också, men det var dock inte mamma som kom sist utan det gjorde morfar, haha.
När han hade åkt hem så städade mamma lite här hemma och då så lekte jag lite med Svea.
Innan mamma skulle börja med maten så fick vi en snabb impuls att åka till Netto för att kolla på en sak där, så vi åkte dit en snabbis. Där så köpte vi en till hundbädd till Svea som vi kunde ha i vardagsrummet och lite andra oviktiga saker.
När vi kom hem där ifrån så fick jag lite ensamtid. Det vart verkligen en kort en eftersom att mamma var tvungen att komma hem ganska skapligt eftersom att klockan hade börjat att rinna iväg och det var ju dags för mat. Och äter jag för sen lunch så får jag ångest för det, det rubbar på saker och ting, det stör mig.
Under tiden som hon var bort så gjorde jag inte så mycket. Jag kände att ångesten började komma lite krypande eftersom att jag kände på mig att maten skulle bli lite sen, men eftersom att mamma kom ganska skapligt igen och att vi åt en rätt så smidig lunch så funkade det bra.
Jag fick mig allt trots att det blev senare. Jag fick även testa att lägga upp pasta själv idag, men det gick väl sådär. Mamma sa hela tiden lite till, men tillslut så sa jag ifrån och förklarade för henne att nu räcker det annars blir det på tok för mycket. Det blir mer än en normalportion, jag ska inte ha mer pasta.
Efter maten så kunde jag hålla locket på ganska länge, men tillslut så kände jag att ångesten kom krypande på vilan, men även idag så klarade jag av att vara med medvetandet trots att jag drabbades av ångest.
"M" var där med sina bittra ord och jag tror till viss del på henne och det gör mig själv så ledsen, hon sade t.ex. :
- "Du har ätit för mycket kolhydrater".
- "Du går upp i vikt utav all pasta som du åt".
- "Utav korv blir man tjock".
Och det som gör att jag litade på henne var att jag kände hur min kropp förändrades. Jag kände att mina kinder hade blivit större..
Så även idag så tog mamma fram en kudden som jag slog på ett x-antal gånger på och skrek på. Jag kände att nu så fick sig verkligen "M" en smäll, för hon skulle inte få mig att tro på henne.
Jag grät även, men fick tala ut med mamma och hon stöttade mig och försökte att få mig att inse det friska och inte "M´s" tankar.
Jag kände mig inte helt tom efteråt, utan det låg fortfarande kvar en hel del ledsamhet, tjockkänslor, tankar och ångest kvar, men jag kände att jag hade ingen ork kvar till att slå eller skrika, så jag fick hålla det för mig själv ett tag.
Efter vilan så åkte vi till en djuraffär här i Mjölby för att vi skulle köpa foder åt Svea. Men det fanns bara STORA påsar med foder i och vi var ute efter en lite påse, så inget foder blev det. Innan vi åkte hem så gick vi in en snabbis på ICA för att köpa gröt + smörgåsmargarin. Det är ganska kul att komma ut lite ifrån hemmet, iallafall när man väl har kommit iväg.
När vi kom hem så var det dags för eftermiddagsdrycken direkt. Då så kom även pappa hem lagom tills dess så då så körde jag, mamma och pappa en omgång YATZY tillsammans. Nu behöver jag inte berätta hur ställningen blev för det är inget som jag vill skryta över, för jag kom nämligen sist, haha.
Under tiden som jag drack drycken så kände jag att jag var tvungen att släppa på trycket lite som låg där i kroppen, så det blev några tårar och lite ord till mamma och pappa för att berätta om hur jag kände mig. De båda tröstade mig och det hjälpte till viss del, men ibland är det bara jobbigt.
Jag kunde dock inte busa med Svea för hon låg och sov som en stock i sin nya hundbädd och jag ville inte väcka henne. Men det blev alltså ett lyckat köp med hundbädden, för den trivdes hon verkligen i. Det märktes!
Egentligen så skulle jag få ensamtid i ca. 40 min. efter men jag kände att jag inte mådde så bra och var då helt ärlig mot mamma och sade det. Så då bestämdes det att vi hoppade över det idag, men att jag kanske kunde få lite till godo istället. Jag kände mig ledsen och nedstämd hela jag, jag kände mig värdelös och det kände på något sätt hopplöst.
Senare framåt kvällsmiddagen så gjorde mamma och jag den tillsammans eftersom att pappa hade åkt iväg för att fixa en sak på bilen.
Till kvällsmat så åt jag gröt med kanel. Det fick mig en smak av jul och det var en härlig känsla!
Efter maten så kom tankarna ännu en gång och jag klämde mig i ansiktet och på kroppen, det kändes som att det hade lagt sig på kroppen. "/
Nu så sitter jag här i pyjamas, men ska snart ta på mig joggingbyxorna över och en jacka för mamma och jag ska gå en promenad. Det ska bli skönt, men det tycker jag ju alltid. Svea kommer nog också att följa med. Hon blir duktigare och duktigare för varje dag nu med att gå i koppel.
Men innan vi går ut så ska jag och mamma göra en milkshake till mig ikväll som jag ska dricka. Det var längesen som jag drack milkshake, men det är ju en utmaning.
"M" är inte så förtjust i den idén, men jag ska krossa henne nu. Det har jag bestämt mig för, jag känner för att utmana henne ikväll, trots att jag har det otroligt tufft nu.
Ha det så bra!
/ Elin.
Onsdag 13/5
Härlig morgon som vanligt med en sovande Svea uppe i sängen. Vilken lite rackare att hoppa upp i sängen mitt i natten sådär, men mysigt är det. Det känns som någon slags trygghetskänsla.
Jag klädde på mig och sedan så gick jag ut med henne en snabbis i "hagen" som brukar vara den 1:a morgonsysslan för mig. Det var dock inte så kallt idag, utan det var ganska uppfriskande att få sig en nypa luft så dags på morgonkvisten.
Vid ungefär 06.45 så gick jag in till mammas och pappas sovrum för att visa mamma att jag tog min näringsdryck. Så jag, mamma och Svea myste lite i sängen ett tag och småpratade lite.
När jag hade druckit upp drycken så fick jag lite tid på mig att fixa iordning mig klart och så busade jag lite med Svea som alltid är pigg som en mört på morgonen. Sedan så var det frukostdags. Frukosten gick bra utan några som helst konflikter. Konflikter kring frukosten blir det aldrig längre, det är skönt tycker jag. Jag tror att jag har insett att det går inte att smita undan med något och om jag under all förmodan skulle göra det så skulle jag ångra mig efteråt, för då så skulle allt andra som jag kämpar med gå åt skogen också och då skulle jag vara nere på ruta ett igen och det vill jag inte. Så det är bara att tugga och svälja och hålla god min..
Efter frukosten så var det dags för mig och mamma att ta vila. Då så skulle jag försöka att vänja Svea lite med att bli borstad, men det tycktes inte gillas hos henne, så det är något som jag måste träna henne mer på, för hennes päls kommer bli en sådan som man måste sköta väldigt bra. Men det ska nog gå bättre med tiden.
Under vilan så kom även min moster Annika förbi en sväng för att kolla på Svea. Hon har nämligen inte sett Svea ännu, men hon tyckte iallafall att hon var jättesöt.
Min morbror och moster har nämligen 3 hundar, sheppland sheepdog. Så vi pratade lite tyst om att vi kanske skulle se om vi kunde träffas någon gång i helgen, så att Svea får chansen att bekanta sig med någon utav hundarna. De visste inte vilka hund de skulle välja ännu, men de trodde nog att Alice var bäst. Det ska bli kul och även nyttigt för Svea!
Framåt förmiddagen så bestämde sig mamma och jag för att åka upp till Skogssjön för att ta förmiddagsdrycken där eftersom att det ändå var så fint väder ute. Bäst att passa på!
Så vi åkte dit i det varma solskenet tillsammans med Svea såklart.
Nä vi väl satt på bryggan så blev Svea jättenyfiken på vattnet. Då så höll jag henne ovanför vattnet och då så började hon simma i luften och sedan så satte jag henne på bryggan igen. Men det dröjde inte lång stund innan hon var jätte nyfiken på vattnet igen så denna gången så släppte jag ner henne i vattnet och gus vad duktig hon var. Hon simmade, min pärla!
När vi kom hem så fick jag lite ensamtid. Mamma gick en sväng med Svea i knektaskogen och jag gjorde inget speciellt. Jag tog det bara lugnt. Jag känner bara att det är skönt att få stunder för sig själv nu om dagarna. Det känns som ett "fängelse" annars. Jag som helst isolerar mig och lever oftast inom mig själv och hemma i hemmet, men jag har blivit mycket mer öppen igen och orkat ta tag i saker. Det känner jag och det gör mig ännu starkare.
När de kom hem så lagade mamma till lite mat, sedan så åt vi.
Under måltiden så blev det väl inga direkta protetser. Jovisst, några prostester blev det väl men jag åt iallafall upp. Men efteråt så kom "M´s" tankar.
- "Du har ätit för mycket kolhydrater".
- "Du har ätit för mycket fett".
- "Du ska inte äta så där mycket överhuvudtaget, du skulle inte ha ätit något alls".
- "Du förjänar inte denna mat".
Så för att ta ut min frustration så tog mamma fram en kudde om jag slog på och låtsades som att det var "M". Det fungerade väl ganska bra, men jag får fortfarande svårt med andningen och ledsamheten inom mig sitter kvar. Jag känner att det inte ger någon direkt lugnande effekt. Jag känner mig mycket tröttare/tomare/lugnare efter en ångestattack då jag "faller" ifrån.
Men mamma ville få mig att må ännu bättre så då så tog vi bilen och åkte ut till Sharpman och vi hade även med oss Svea dit. När vi väl var på Sharpman så kände jag att mina ben gav vika i mellan åt, men jag klarade av det, jag var bara tvungen. Inne på Sharpman så köpte vi 2 leksaker till Svea som det märktes att hon gillade redan från första början. Hon följde nämligen med in och då så luktade hon på dem och slickade på dem, så vi käde oss nöjda efter de köpen.
Efter att vi hade varit där så fortsatte vi våran bilresa till City Gross. Där så gick vi in en snabbis medans Svea var kvar i bilen och sov så sött.
Köpte inget speciellt, utan det blev lite mer matprodukter, inget intresant med andra ord.
När vi kom ut i bilen igen så blev Svea jätteglad igen och vaknade upp, då fick hon en belöning såklart eftersom att hon hade varit så duktig.
När vi kom hem så var det dags för eftermiddagsmellis. Då så spelade jag och mamma Mulle medans pappa satt bredvid och läste Östgötatidningen, haha. Men jag kände att jag var ju som sagt var inte tom så då kom det några tårar rullandes på min kind, men jag fick tröst ifrån pappa som satt bredvid mig.
Efter melliset så åkte mamma och pappa iväg en sväng så att jag skulle få lite ensamtid igen. Då så busade jag massvis med Svea med hennes nya leksaker. Hon tyckte de var jätteroliga. Men så plötsligt så hände det ngåot med mig.. jag satte mig ner på golvet i vardagsrummet och grät. Jag var så ledsen, men jag vet inte varför egentligen?
Det var nog ångesten. Jag tänkte ringa efter mamma och pappa, men jag bestämde mig för att inte göra det etersom att jag ville att de skulle få passa på att ha lite kul tillsammans nu. För jag hade ju sagt att det gick bra att de åkte iväg en sväng och att jag mådde bra.. så jag fick skylla mig själv.
Men det gick över som tur var. Det var bara några tårar som behövde komma och lite tröst i från Svea, sedan kändes det bättre igen.
När de kom hem igen så åt vi kvällsmat. Efter maten så kände jag mig tjock igen och onyttig! Det kändes som att jag hade ätit alldeles för mycket och att min mage svällde upp, dessa tankar är hemska. Om det nu är tankar?
Nu så ska jag och mamma gå en promenad snart. Det ska bli skönt, jag känner att jag behöver få lite luft nu. Jag känner mig trött efter allt gråt.
Sedan så blir det nog att spela ett parti Mulle med mamma och kolla på TV tillsammans med mamma och pappa i soffan, men näringsdrycken i handen.
Ha det så bra!
/ Elin.
Jag klädde på mig och sedan så gick jag ut med henne en snabbis i "hagen" som brukar vara den 1:a morgonsysslan för mig. Det var dock inte så kallt idag, utan det var ganska uppfriskande att få sig en nypa luft så dags på morgonkvisten.
Vid ungefär 06.45 så gick jag in till mammas och pappas sovrum för att visa mamma att jag tog min näringsdryck. Så jag, mamma och Svea myste lite i sängen ett tag och småpratade lite.
När jag hade druckit upp drycken så fick jag lite tid på mig att fixa iordning mig klart och så busade jag lite med Svea som alltid är pigg som en mört på morgonen. Sedan så var det frukostdags. Frukosten gick bra utan några som helst konflikter. Konflikter kring frukosten blir det aldrig längre, det är skönt tycker jag. Jag tror att jag har insett att det går inte att smita undan med något och om jag under all förmodan skulle göra det så skulle jag ångra mig efteråt, för då så skulle allt andra som jag kämpar med gå åt skogen också och då skulle jag vara nere på ruta ett igen och det vill jag inte. Så det är bara att tugga och svälja och hålla god min..
Efter frukosten så var det dags för mig och mamma att ta vila. Då så skulle jag försöka att vänja Svea lite med att bli borstad, men det tycktes inte gillas hos henne, så det är något som jag måste träna henne mer på, för hennes päls kommer bli en sådan som man måste sköta väldigt bra. Men det ska nog gå bättre med tiden.
Under vilan så kom även min moster Annika förbi en sväng för att kolla på Svea. Hon har nämligen inte sett Svea ännu, men hon tyckte iallafall att hon var jättesöt.
Min morbror och moster har nämligen 3 hundar, sheppland sheepdog. Så vi pratade lite tyst om att vi kanske skulle se om vi kunde träffas någon gång i helgen, så att Svea får chansen att bekanta sig med någon utav hundarna. De visste inte vilka hund de skulle välja ännu, men de trodde nog att Alice var bäst. Det ska bli kul och även nyttigt för Svea!
Framåt förmiddagen så bestämde sig mamma och jag för att åka upp till Skogssjön för att ta förmiddagsdrycken där eftersom att det ändå var så fint väder ute. Bäst att passa på!
Så vi åkte dit i det varma solskenet tillsammans med Svea såklart.
Nä vi väl satt på bryggan så blev Svea jättenyfiken på vattnet. Då så höll jag henne ovanför vattnet och då så började hon simma i luften och sedan så satte jag henne på bryggan igen. Men det dröjde inte lång stund innan hon var jätte nyfiken på vattnet igen så denna gången så släppte jag ner henne i vattnet och gus vad duktig hon var. Hon simmade, min pärla!
När vi kom hem så fick jag lite ensamtid. Mamma gick en sväng med Svea i knektaskogen och jag gjorde inget speciellt. Jag tog det bara lugnt. Jag känner bara att det är skönt att få stunder för sig själv nu om dagarna. Det känns som ett "fängelse" annars. Jag som helst isolerar mig och lever oftast inom mig själv och hemma i hemmet, men jag har blivit mycket mer öppen igen och orkat ta tag i saker. Det känner jag och det gör mig ännu starkare.
När de kom hem så lagade mamma till lite mat, sedan så åt vi.
Under måltiden så blev det väl inga direkta protetser. Jovisst, några prostester blev det väl men jag åt iallafall upp. Men efteråt så kom "M´s" tankar.
- "Du har ätit för mycket kolhydrater".
- "Du har ätit för mycket fett".
- "Du ska inte äta så där mycket överhuvudtaget, du skulle inte ha ätit något alls".
- "Du förjänar inte denna mat".
Så för att ta ut min frustration så tog mamma fram en kudde om jag slog på och låtsades som att det var "M". Det fungerade väl ganska bra, men jag får fortfarande svårt med andningen och ledsamheten inom mig sitter kvar. Jag känner att det inte ger någon direkt lugnande effekt. Jag känner mig mycket tröttare/tomare/lugnare efter en ångestattack då jag "faller" ifrån.
Men mamma ville få mig att må ännu bättre så då så tog vi bilen och åkte ut till Sharpman och vi hade även med oss Svea dit. När vi väl var på Sharpman så kände jag att mina ben gav vika i mellan åt, men jag klarade av det, jag var bara tvungen. Inne på Sharpman så köpte vi 2 leksaker till Svea som det märktes att hon gillade redan från första början. Hon följde nämligen med in och då så luktade hon på dem och slickade på dem, så vi käde oss nöjda efter de köpen.
Efter att vi hade varit där så fortsatte vi våran bilresa till City Gross. Där så gick vi in en snabbis medans Svea var kvar i bilen och sov så sött.
Köpte inget speciellt, utan det blev lite mer matprodukter, inget intresant med andra ord.
När vi kom ut i bilen igen så blev Svea jätteglad igen och vaknade upp, då fick hon en belöning såklart eftersom att hon hade varit så duktig.
När vi kom hem så var det dags för eftermiddagsmellis. Då så spelade jag och mamma Mulle medans pappa satt bredvid och läste Östgötatidningen, haha. Men jag kände att jag var ju som sagt var inte tom så då kom det några tårar rullandes på min kind, men jag fick tröst ifrån pappa som satt bredvid mig.
Efter melliset så åkte mamma och pappa iväg en sväng så att jag skulle få lite ensamtid igen. Då så busade jag massvis med Svea med hennes nya leksaker. Hon tyckte de var jätteroliga. Men så plötsligt så hände det ngåot med mig.. jag satte mig ner på golvet i vardagsrummet och grät. Jag var så ledsen, men jag vet inte varför egentligen?
Det var nog ångesten. Jag tänkte ringa efter mamma och pappa, men jag bestämde mig för att inte göra det etersom att jag ville att de skulle få passa på att ha lite kul tillsammans nu. För jag hade ju sagt att det gick bra att de åkte iväg en sväng och att jag mådde bra.. så jag fick skylla mig själv.
Men det gick över som tur var. Det var bara några tårar som behövde komma och lite tröst i från Svea, sedan kändes det bättre igen.
När de kom hem igen så åt vi kvällsmat. Efter maten så kände jag mig tjock igen och onyttig! Det kändes som att jag hade ätit alldeles för mycket och att min mage svällde upp, dessa tankar är hemska. Om det nu är tankar?
Nu så ska jag och mamma gå en promenad snart. Det ska bli skönt, jag känner att jag behöver få lite luft nu. Jag känner mig trött efter allt gråt.
Sedan så blir det nog att spela ett parti Mulle med mamma och kolla på TV tillsammans med mamma och pappa i soffan, men näringsdrycken i handen.
Ha det så bra!
/ Elin.
Tisdag 12/5
Morgonen fungerade bra men jag var väldigt nervös inför MFT:n. Jag såg fram emot att träffa alla igen, men dock inte mot allt det känslomässiga som kanske skulle kunna komma underdagen och den ständiga jämnförelsen..
Frukosten fick jag i mig under några omständigheter som helst.
Direkt när jag hade ätit klart så åkte vi och lämnade Svea hemma hos farmor och farfar, som skulle vara hundvakt.
Det kändes lite vemodigt att lämna bort Svea nu när hon är så liten och kanske inte har hunnit att vänja sig så mycket med allt det nya, men jag kände ändå på mig att det skulle fuungera bra.
Klockan 09.00 så började det inne i Motala, alltså MFT:N. Där så träffades vi alla igen och det var kul. Men genast så kände jag att ångesten och "M" tankarna kom sakta men säkert smygande direkt. Mina tankar snurrade runt i stort sätt hela dagen där inne på:
- "Du hör inte hemma här".
- "Du är störst utav alla, de andra är ju jättemagra".
- "Du kommer att bli ännu större nu när du sitter så mycket".
- M.m.
Dagen slutade iallafall bra. Vi tjejer pratade mycket med varandra och bestämde lite saker att vi t.ex. skulle ta tag i att träffas nu efter det här eftersom att det var så långt mellanrum tills nästa gång vi skulle träffas.
Vi kramade om varanda och önskade varandra ett STORT LYCKA TILL!
Lina:
Jag känner att du och jag ligger ungefär på samma nivå. Vi båda har fått in livsglädjen igen, vi vet att det roliga finns framför oss, vi vill inte vara kvar i dessa skeden som vi är i längre. Vi har fått nog av anorexin. Jag tror på dig, du kommer klara det, det vet jag. Låt dina drömmar göra dig frisk, som jag skrev i din "kompost". Att kämpa sig frisk kan gå som en berg- och dalbana, men i slutändan så kommer det var du Lina, den friska delen utav dig som kommer att härska. Du kommer att segra!
Hoppas att vi ses snart, kramar Elin. <3
Jossan:
Jag blev så ledsen när jag så att du var ledsen idag. Jag ville bara krama om dig och likaså gjorde jag. Jag vill verkligen hjälpa dig på alla sätt och vis. Du kan ringa till mig eller sms:a eller vad du vill när du behöver stöttning. Jag vet hur det är att ta klivet till att gå mot ett friskare liv, det är svårt men det fixar du. Du ska bli frisk, så är det bara. Jag vill se en lycklig Jossan igen, inte en sjuk Jossan som bara tynar bort mer och mer. Snälla Jossan, hitta kraften, den finns där inom dig, du måste plocka fram den nu!
Hoppas att vi ses snart, kramar Elin. <3
Nora:
Jag känner verkligen att du har blivit mycket starkare nu efter de 4 dagarna som vi träffades sedan sist. Jag blir så glad över att du äntligen har bestämt dig. Trots att du möter mycket motstånd nu så kan jag lova dig att du kommer att glädjas åt att du tog kampen när du väl mår bättre, för det lär du göra. Jag hejar på dig!
Du får gärna komma och hälsa på mig och Svea någon dag eftersom att du gillar hundar.
Hoppas att vi ses snart, kramar Elin. <3
När vi kom hem därifrån så fick jag ensamtid direkt. Det var skönt. Jag kände att jag behövde vara själv tillsammans med mina tankar nu efter en sådan här dag. Det tar på krafterna trots att man bara satt still i stort sätt hela tiden, men jag tror att "M" har varit där med så mycket tankar att det har tagit så mycket kraft åt att låtas tänka på hennes tankar hela tiden.
Jag känner att det här med MFT:N är nyttig för mig, jag behöver det. Det är skönt att träffa andra tjejer i samma situation, som då förstår precis hur man menar utan att man måste förklara med över 140 ord, det är jag tacksam över. Men det svåraste för mig är nog ändå det här med jämnförelsen. Det ser jag som något negativt. Egentligen handlar det ju inte om vem som är störst eller minst, utan det handlar ju om att vi alla ska bli friska. Men ändå så jämför jag så mycket. Jag jämförde både våra kroppsstorlekar (JAG VAR JU GIVETVIS STÖRST UNDER INGA OMSTÄNDIGHETER ALLS!), portionerna på maten och våra mellanmål som vi tog, men visst alla vi kanske behöver olika mycket näring för att klara av att gå upp i vikt, men det var nog det jobbigaste med MFT:N. Och en sak till, allt sittande. Jag gillar verkligen inte att sitta still, iallafall inga längre stunder.
När jag hade fått min ensamtid så pratade jag och mamma lite om hur dagen hade varit och då så fick mamma trösta mig lite eftersom att jag blev lite ledsen. Jag berättade precis om hur jag hade uppfattat mig själv och att det hade varit lite andra saker som hade varit jobbigt där inne under dagen och så sade jag även så här:
- Tror du att jag kommer vakna upp imorgon?
Jag var så himla rädd att jag kanske inte skulle vakna upp i morgon p g a att jag skulle vara så fet. Men innerst inne så visste jag ju att det var "M" som ville få mig att inbilla mig den tanken. För ingen männsika går ju från en kroppsstorlek till en enorm kroppsstorlek under bara en natt.. Men det kändes ändå skönt att få en bekräftelse av mamma just då.
Och en sak till, gud vad härligt det var att träffa Svea igen. Trots att det bara var knappt en dag så kändes det som en evighet, hon är min ängel. <3
Lekte och myste med Svea massor när vi hade hämtat hem henne igen!
Sedan så åt vi kvällsmat. Vi åt grillade hamburgare med bröd. Det gick bra att få ner trots att dagen hade varit tuff, men efteråt så kände jag mig större än störst igen, fy!
Jag äcklades verkligen utav min kropp. Men jag vet att jag måste gå igenom dessa tankar, det är den enda vägen att bli frisk. Det är ett friskhetstecken.. att kunna kontrollera sina känslor och ta i tu med dem istället för att lägga locket på och göra något "olagligt" som "M" säger åt mig.
När vi hade ätit så gick jag och mamma en kvällspromenad med Svea. Det var jätteskönt med syre, det behövde verkligen mitt huvud. Jag kände mig verkligen tung, hela jag med andra ord. Kanske hade jag trots allt ökat i vikt och blivit större under denna dagen, det kanske inte är "M" som ljuger?
När vi kom hem så mådde jag lite bättre igen. Då så var det dags att sitta igen för att ta kvällsfika. Jag kämpar på som bara sjutton nu så jag tog ett fikabröd extra till drycken trots att dagen hade varit så jobbig, så mamma och pappa var jättestolta över mig och efter denna dagen så sade även båda så här till mig:
- Gud vad vi är stolta över dig. Det är nu vi verkligen ser hur många framsteg du har gjort!
Och det stämmer nog in väldigt mycket, för framsteg det har jag verkligen gjort och det är för att nu så ska jag bli kvitt med "M".
Ha det så bra!
/ Elin.
Måndag 11/5
Vaknade skapligt som vanligt. Jag kan inte sova längre om morgnarna. Förut så kunde jag åtminstonde sova till 07.00 men nu så vaknar jag runt 06.15, vet inte vad det har blivit för vana?
Men det har väl med att jag har Svea liggandes i sängen på morgonen. Hon brukar börja röra lite på sig då, haha.
Gick ut med Svea en snabbis sedan så gjorde jag sällskap med mamma i sängen medans jag drack min näringsdryck. Svea ville ju såklart också komma upp och mysa i den stora dubbelsängen och inte kan man motstå att ta upp henne.
Så där låg vi ett tag och pratade lite, sedan så gick jag därifrån när jag var klar med drycken..
Då så klädde jag på mig och tro det eller ej så hade jag de nya jeansen på mig idag också. Jag trivs nämligen inte i jeans annars. Jag har inte haft det på jättelänge, eller jag kan ha jeans om vi ska bort eller om vi ska göra något speciellt, men annars så brukar jag köra på mina jeansleggings eller mjukisbyxor. Men dessa jeans var ganska mjuka så jag bar de idag också..
Vid klockan 08.00 så åkte jag och mamma till BUP för det var dags för vägning idag igen, som det är varje måndag. Idag var jag inte ett dugg orolig över att jag skulle gått ner utan snarare tvärtom. Kanske lite orolig för att det hade gått upp alldeles för mycket på bara en vecka. Rätt hade jag, jag tyckte att det var mycket, men de andra anser ju att det är lagom, men det kändes lite tufft. "M" kom direkt med sina negativa ord till mig:
- Kolla nu, nu har du ökat i vikt för att du inte har lyssnat på mig.
- Du är fet nu och ännu fetare kommer du bli.
- Du får sluta att öka i vikt nu, du ska lyssna mer på mig igen, jag är din vän.
- Du måte börja träna.
- M.m.
Samtidigt som det var väldigt tufft att ha ökat i vikt så var den sunda Elin glad och lättad över att siffrorna visade uppåt, för jag vill verkligen inte spendera mera tid på den där "M", men tragiskt nog så är det så attans svårt att bryta vissa saker. Hon vet mina svaga länkar och tar till vara på dem vid alla tillfällen som hon får, det gör mig så förbannad. Jag måste lämna henne helt snart, det går inte att leva så här längre. Att ha "M" som kompis har inte gjort mitt liv något roligt alls, det har varit rena förlusten.
När vi kom hem så var mamma såklart jättestolt över mig, men jag sa att jag inte ville prata om det. Det blir alldeles för jobbigt att bli påmind om att man har gått upp i vikt. Så under frukosten så småpratade vi lite om andra saker om positiva saker istället. Sedan så vilade vi i soffan. Då så kollade vi på Gossip Girl som vi spelade in från i går. Alltså gud vad bra det är, jag bara älskar den serien, längtar redan till nästa avsnitt!
När vilan var slut så gjorde jag inte alls mycket. Jag kollade lite på datorn som jag brukar göra en stund på förmiddagen innan det är dags för ännu en näringsdryck.
När vi tog förmiddagsdrycken så spelade vi Mulle, jag och mamma. Mamma vann och jag var ingen dålig förlorare för det utan tvärtom jag gratulerade henne eftersom att det faktiskt var hennes tur att vinna.
En stund senare så fick jag ensamtid medans mamma åkte iväg till stan och handlade.
Då så kom "M" med sina negativa tankar och tjockkänslorna kom som en storm över mig. Jag kände en stor efterlängtan till att förbränna, eller det var "M" som ville det, men jag kände mig på något sätt stark och kunde stå emot. Jag vill verkligen inte vandra på fel stig igen, jag vill vandra den rätta stigen nu. Jag har bestämt mig. Jag får må skit ett tag nu, men under en snarare framtid så kommer jag att må mycket bättre och "M" kommer som nästan vara borta helt och hållet.
Jag längtar till den dagen då man kan gå upp och tänka att det här ska bli en rolig dag och inte som i nuläget känna att det känns tungt och att det ligger en massa tvång och negativa tankar som väntar på en.
Svea sov en ganska lång stund innan mamma kom hem, men en liten stund innan mamma kom hem så vaknade hon till. Då så lekte jag lite med henne, den lilla sötnosen!
Strax efter att mamma kom hem så åt vi mat. Vi åt lite rester sedan helgen. Det väckte lite orosmoment eftersom att då så kom mina tankar fram att tänk om jag ökar alldes för mycket i vikt till nästa vecka också. Det kanske är just denna mat som gjorde att jag hade ökat i vikt så mycket och blivit så fet.
Men det gick väl bra tillslut att få i sig maten, lite motstånd var det allt men mamma peppade mig för fullt.
Efter maten så tog vi vila. Då så kollade vi på OC, gamla avsnitt alltså. Det är också en serie som jag saknar så mycket. Den var så himla bra, så mamma och jag har bestämt att vi ska kolla om på alla avsnitt nu.
Men det dröjde inte länge innan jag försvann inom mig själv, ångesten tog mig.
Jag hade ångest över mycket. "M" straffade mig. Jag hade haft för roligt i helgen, jag hade brutit på för mycket "regler", jag hade ätit för onyttig mat, jag var fet och jag var värdelös efter allt detta. Jag kunde inte hålla det inom mig längre utan det bröt ut, men det var lika skönt det. Ångestattacken var dock inte så kraftig utan att som jag har sagt tidigare så tar det enormt mycket på mina krafter att bara stå emot så jag somnade efteråt, men jag mådde inget vidare bättre efteråt.
När vilan var slut och jag hade vaknat upp så fick jag lite ensamtid igen utav mamma på kort varsel. Då så gjorde jag inget speciellt eftersom att mamma tog med sig Svea ut på en promenad en snabbis. Jag fick ensamtid i ca. 20 min. Sp när mamma kom hem så var det bara att ta på sig ytterkläderna för att det var dags för familjesamtal igen. Men jag kände att jag inte mådde tillräckligt bra för det. Jag mådde skitdåligt. Jag var ledsen, hade ångest och var allmänt nere. Jag var också nervös inför morgondagen och det är ett orosmoment som väntar mig. Det ska bli kul att träffa alla igen verkligen så det är inte det!
Så jag vägrade att följa med till mötet och så blev det till ett nytt litet "pys" igen. Jag började gråta och så hann jag tyvärr riva mig lite innan mamma hann ta bort händerna, men det syns inte så mycket. Det är bara att pudra över lite puder tills i morgon så ska det nog inte vara någon större fara. Men efter mycket om och men, så sa mamma att om jag inte följde med så skulle det bli en negativ konsekvens på det och det ville jag inte ha, för det kände jag att jag inte klarade av. Så jag följde med sedan, men det var inget positivt möte i från mina ögon. Jag var nästan inte närvarande för fem öre, mina tårar föll i stort sätt hela tiden och jag sa inte alls mycket, jag var deppig. Men som tur var ju Svea med dit så jag kunde ta upp henne i min famn och gosa lite med henne.
Men pappa tröstade även mig och det tackar jag för, han vill verkligen mig så väl det märker jag. Han vill ha tillbaka den gamla Elin igen, det vet jag!
När vi kom hem så lekte jag med Svea och så pratade jag lite med både mamma och pappa.
Sedan så åt pappa och jag tillsammans. Mamma åt inte eftersom att hon skulle åka bort och fira en kompis till henne, så hon skulle bli bjuden på mat där.
Så ikvälls så blev det en "Elin- och pappakväll", mysigt. Så efter maten så kom de där äckliga känslorna fram igen. Hur stor jag hade blivit efter dagens intag och vikttagning och hur maten som vi hade ätit i kväll hade gjort både mina kinder och lår större.
När vi hade ätit klart så spelade vi ett parti Mulle, men tyvärr så vann pappa. Jag bara väntade på att han skulle komma med kommentaren: "Detta kortspel kräver skicklighet bara så att du visste det". Men den slapp jag undan idag, haha.
Nu så ska jag inte skriva mer för idag. Utan jag hoppas på en bra dag i morgon, då det inte kommer att vara så många negatvia tankar, men tråkigt nog så kommer det nog dyka upp en hel del. Och så kommer jag att sakna Svea imorgon när vi ska åka till Motala på MFT:n, då vi ska lämna henne hos farmor och farfar.
Skönt det ska bli med en promenad nu. Ikväll blir det pappa och jag som får ta kvällspromenaden med Svea. Gud vad jag längtar ut efter luft och få röra på mig lite.
När vi kommer in så blir det att slå sig ner i soffan tillsammans med näringsdrycken i handen och så ska jag och pappa köra Mulle. Han lovade mig att jag skulle få en chans att ta revansch, så önska mig lycka till!
Ha det så bra!
/ Elin.
Men det har väl med att jag har Svea liggandes i sängen på morgonen. Hon brukar börja röra lite på sig då, haha.
Gick ut med Svea en snabbis sedan så gjorde jag sällskap med mamma i sängen medans jag drack min näringsdryck. Svea ville ju såklart också komma upp och mysa i den stora dubbelsängen och inte kan man motstå att ta upp henne.
Så där låg vi ett tag och pratade lite, sedan så gick jag därifrån när jag var klar med drycken..
Då så klädde jag på mig och tro det eller ej så hade jag de nya jeansen på mig idag också. Jag trivs nämligen inte i jeans annars. Jag har inte haft det på jättelänge, eller jag kan ha jeans om vi ska bort eller om vi ska göra något speciellt, men annars så brukar jag köra på mina jeansleggings eller mjukisbyxor. Men dessa jeans var ganska mjuka så jag bar de idag också..
Vid klockan 08.00 så åkte jag och mamma till BUP för det var dags för vägning idag igen, som det är varje måndag. Idag var jag inte ett dugg orolig över att jag skulle gått ner utan snarare tvärtom. Kanske lite orolig för att det hade gått upp alldeles för mycket på bara en vecka. Rätt hade jag, jag tyckte att det var mycket, men de andra anser ju att det är lagom, men det kändes lite tufft. "M" kom direkt med sina negativa ord till mig:
- Kolla nu, nu har du ökat i vikt för att du inte har lyssnat på mig.
- Du är fet nu och ännu fetare kommer du bli.
- Du får sluta att öka i vikt nu, du ska lyssna mer på mig igen, jag är din vän.
- Du måte börja träna.
- M.m.
Samtidigt som det var väldigt tufft att ha ökat i vikt så var den sunda Elin glad och lättad över att siffrorna visade uppåt, för jag vill verkligen inte spendera mera tid på den där "M", men tragiskt nog så är det så attans svårt att bryta vissa saker. Hon vet mina svaga länkar och tar till vara på dem vid alla tillfällen som hon får, det gör mig så förbannad. Jag måste lämna henne helt snart, det går inte att leva så här längre. Att ha "M" som kompis har inte gjort mitt liv något roligt alls, det har varit rena förlusten.
När vi kom hem så var mamma såklart jättestolt över mig, men jag sa att jag inte ville prata om det. Det blir alldeles för jobbigt att bli påmind om att man har gått upp i vikt. Så under frukosten så småpratade vi lite om andra saker om positiva saker istället. Sedan så vilade vi i soffan. Då så kollade vi på Gossip Girl som vi spelade in från i går. Alltså gud vad bra det är, jag bara älskar den serien, längtar redan till nästa avsnitt!
När vilan var slut så gjorde jag inte alls mycket. Jag kollade lite på datorn som jag brukar göra en stund på förmiddagen innan det är dags för ännu en näringsdryck.
När vi tog förmiddagsdrycken så spelade vi Mulle, jag och mamma. Mamma vann och jag var ingen dålig förlorare för det utan tvärtom jag gratulerade henne eftersom att det faktiskt var hennes tur att vinna.
En stund senare så fick jag ensamtid medans mamma åkte iväg till stan och handlade.
Då så kom "M" med sina negativa tankar och tjockkänslorna kom som en storm över mig. Jag kände en stor efterlängtan till att förbränna, eller det var "M" som ville det, men jag kände mig på något sätt stark och kunde stå emot. Jag vill verkligen inte vandra på fel stig igen, jag vill vandra den rätta stigen nu. Jag har bestämt mig. Jag får må skit ett tag nu, men under en snarare framtid så kommer jag att må mycket bättre och "M" kommer som nästan vara borta helt och hållet.
Jag längtar till den dagen då man kan gå upp och tänka att det här ska bli en rolig dag och inte som i nuläget känna att det känns tungt och att det ligger en massa tvång och negativa tankar som väntar på en.
Svea sov en ganska lång stund innan mamma kom hem, men en liten stund innan mamma kom hem så vaknade hon till. Då så lekte jag lite med henne, den lilla sötnosen!
Strax efter att mamma kom hem så åt vi mat. Vi åt lite rester sedan helgen. Det väckte lite orosmoment eftersom att då så kom mina tankar fram att tänk om jag ökar alldes för mycket i vikt till nästa vecka också. Det kanske är just denna mat som gjorde att jag hade ökat i vikt så mycket och blivit så fet.
Men det gick väl bra tillslut att få i sig maten, lite motstånd var det allt men mamma peppade mig för fullt.
Efter maten så tog vi vila. Då så kollade vi på OC, gamla avsnitt alltså. Det är också en serie som jag saknar så mycket. Den var så himla bra, så mamma och jag har bestämt att vi ska kolla om på alla avsnitt nu.
Men det dröjde inte länge innan jag försvann inom mig själv, ångesten tog mig.
Jag hade ångest över mycket. "M" straffade mig. Jag hade haft för roligt i helgen, jag hade brutit på för mycket "regler", jag hade ätit för onyttig mat, jag var fet och jag var värdelös efter allt detta. Jag kunde inte hålla det inom mig längre utan det bröt ut, men det var lika skönt det. Ångestattacken var dock inte så kraftig utan att som jag har sagt tidigare så tar det enormt mycket på mina krafter att bara stå emot så jag somnade efteråt, men jag mådde inget vidare bättre efteråt.
När vilan var slut och jag hade vaknat upp så fick jag lite ensamtid igen utav mamma på kort varsel. Då så gjorde jag inget speciellt eftersom att mamma tog med sig Svea ut på en promenad en snabbis. Jag fick ensamtid i ca. 20 min. Sp när mamma kom hem så var det bara att ta på sig ytterkläderna för att det var dags för familjesamtal igen. Men jag kände att jag inte mådde tillräckligt bra för det. Jag mådde skitdåligt. Jag var ledsen, hade ångest och var allmänt nere. Jag var också nervös inför morgondagen och det är ett orosmoment som väntar mig. Det ska bli kul att träffa alla igen verkligen så det är inte det!
Så jag vägrade att följa med till mötet och så blev det till ett nytt litet "pys" igen. Jag började gråta och så hann jag tyvärr riva mig lite innan mamma hann ta bort händerna, men det syns inte så mycket. Det är bara att pudra över lite puder tills i morgon så ska det nog inte vara någon större fara. Men efter mycket om och men, så sa mamma att om jag inte följde med så skulle det bli en negativ konsekvens på det och det ville jag inte ha, för det kände jag att jag inte klarade av. Så jag följde med sedan, men det var inget positivt möte i från mina ögon. Jag var nästan inte närvarande för fem öre, mina tårar föll i stort sätt hela tiden och jag sa inte alls mycket, jag var deppig. Men som tur var ju Svea med dit så jag kunde ta upp henne i min famn och gosa lite med henne.
Men pappa tröstade även mig och det tackar jag för, han vill verkligen mig så väl det märker jag. Han vill ha tillbaka den gamla Elin igen, det vet jag!
När vi kom hem så lekte jag med Svea och så pratade jag lite med både mamma och pappa.
Sedan så åt pappa och jag tillsammans. Mamma åt inte eftersom att hon skulle åka bort och fira en kompis till henne, så hon skulle bli bjuden på mat där.
Så ikvälls så blev det en "Elin- och pappakväll", mysigt. Så efter maten så kom de där äckliga känslorna fram igen. Hur stor jag hade blivit efter dagens intag och vikttagning och hur maten som vi hade ätit i kväll hade gjort både mina kinder och lår större.
När vi hade ätit klart så spelade vi ett parti Mulle, men tyvärr så vann pappa. Jag bara väntade på att han skulle komma med kommentaren: "Detta kortspel kräver skicklighet bara så att du visste det". Men den slapp jag undan idag, haha.
Nu så ska jag inte skriva mer för idag. Utan jag hoppas på en bra dag i morgon, då det inte kommer att vara så många negatvia tankar, men tråkigt nog så kommer det nog dyka upp en hel del. Och så kommer jag att sakna Svea imorgon när vi ska åka till Motala på MFT:n, då vi ska lämna henne hos farmor och farfar.
Skönt det ska bli med en promenad nu. Ikväll blir det pappa och jag som får ta kvällspromenaden med Svea. Gud vad jag längtar ut efter luft och få röra på mig lite.
När vi kommer in så blir det att slå sig ner i soffan tillsammans med näringsdrycken i handen och så ska jag och pappa köra Mulle. Han lovade mig att jag skulle få en chans att ta revansch, så önska mig lycka till!
Ha det så bra!
/ Elin.
Söndag 10/5
Tjoho!
Morgonen började bra. Gick ut en sväng med Svea i "hagen" sedan så gick vi in till mammas och pappas sovrum för att väcka pappa som skulle hålla koll på mig så att jag drack min näringsdryck. Som väckning fick han en busig och slickig Svea i sängen, men det tror jag inte pappa tog illa upp för, utan han blev nog mycket gladare av den sortens väckning än mot den han annars väcks av, den så kallade väckarklockan.
När jag hade druckit upp drycken så klädde jag på mig och fixade mig i ordning. I dag så tänkte jag att jag kunde ta på mig mina nya kläder som jag köpte igår. Dels jeansen och 1 utav tröjorna. Jag var nöjd, men inte lika nöjd med att se mig i spegeln.
När jag hade gjort mig iordning så busade jag lite med Svea och gav henne mat. Hon är alltid så busig på morgnarna, men det är bara kul tycker jag.
En stund senare så åt jag frukost tillsammans med pappa eftersom att det var han som gick upp med mig idag. Mamma fick alltså sovmorgon idag och det uppskattade hon nog som vanligt.
Under frukosten så ville gärna Svea också sitta i soffan tillsammans med mig, men jag valde att inte ta upp henne för att visa att hon inte ska tigga och så, så där satt hon snällt på golvet, men provade ett x-antal gånger att hoppa upp, men hon är så liten än så hon kan inte hoppa så "högt", haha.
När jag hade ätit upp frukosten under några protester alls så körde pappa och jag ett parti Mulle under vilan och när vi hade gjort det så väckte vi till mamma som fick fortsätta att vila med mig eftersom att pappa skulle gå ut i trädgården och fixa i ordning där.
När mamma kom upp så hällde hon upp ett varmt fotbad till mig. Det var skönt, eftersom att jag frös ganska mycket och blir man varm om fötterna så värms den mesta delen utav kroppen upp.
Efter vilan så gjorde jag inget speciellt. Jag kollade lite på datorn och jag kunde ju inte busa med Svea för hon sov. Men som tur var så gick tiden ganska fort tills klockan var 10.30. Då så gick jag ner till Jennifer och dit hade jag såklart med mig lilla Svea så att hon kunde busa tillsammans med Molle medans jag och Jennifer kunde prata lite med varandra.
När vi var där så busade som sagt var Svea och Molle med varandra för fullt, medans jag och Jennifer tog kort, skrattade och pratade. Jag känner en så enorm glädje när jag är med dig. Du får mig på helt andra tankar. Jag kan koppla bort "M" i från mitt huvud när jag är med dig, det är så skönt. Det måste ju vara ett väldigt stort tecken på att du verkligen gör mig till den lyckligaste Elin i världen som har en sådan underbar vän som dig.
Här kommer lite bilder på oss..
Och så får vi inte glömma bilderna på våra små gullepluttar också..
När vi hade varit där ett tag så var det dags att gå hem med Svea för att hon skulle äta.
När vi kom hem så åt Svea och sedan så gick mamma en sväng med henne och så fick jag ensamtid. Under den tiden så gjorde jag inte så mycket. Jag gick och funderade som jag brukar, men jag kände mig ändå stark på något vis och jag kände glädje. Och likaså så berättade jag det för mamma och att jag kände glädje berodde nog på att jag hade varit med Jennifer och fått bort lite "M"- tankar som är hemska.
När mamma kom hem så lagade hon mat. Sedan så åt jag, mamma och pappa tillsammans och då så frågade pappa mig om jag ville ha ett sommarjobb, eller sommarjobb och sommarjobb, men det är ju alltid något. Om jag ville så kunde jag få måla våran lilla bod och stockarna som vi har i landet och så skulle jag få en viss peng i timmen. Jag tyckte att det lät som en bra idé, så vi ska lägga upp en planering snart så att jag kan inskaffa mig lite pengar och desutom göra lite nytta här hemma.
Efter maten så skulle vi ta vila som vanligt. Idag så tog mamma lunchvilan med mig eftersom att pappa skulle fortsätta ute iträdgården. Då så skulle vi testa en nytt sätt för att eventuellt kunna hantera ångesten så att det inte blev någon sådär kraftig attack.
Så mamma kom på att jag kunde baka tills i eftermiddag då vi skulle få gäster, så det testade jag att göra. Det fungerade inte alls bra i början. Jag kände hur tårarna började komma sakta, men då så kom pappa in och sa att jag kunde följa med han ut en snabbis bara för att ta lite luft och det hjälpte tills viss mån. Sedan så gick jag in och provade att baka igen och denna gången så lyckades jag att baka klart..
Men när jag hade bakat klart så kunde jag inte hålla igen längre utan då så tog mamma fram en kudde som jag fick slå på även idag och låtsas att det var "M", och jag läxade upp henne rejällt, för jag var så himla förbaskad på henne och ledsen. För varför skulle hon straffa mig, jag är väl också en människa som förtjänar att leva precis som alla andra?
När jag hade boxats tillräckligt så satte sig mamma och jag ner i soffan en stund och pratade om vad det var som var jobbigt. Jag sa att jag kände mig tjock efter maten och att jag hade ätit för mycket kolhydrater. Jag var ledsen.. tårarna kom, men mamma tröstade mig.
När jag hade piggnat till lite och kände mig mer tillfreds inombords, men jag hade dock mycket känslor kvar och mådde egentligen inget vidare. Då så gick jag ut en snabbis med Svea i "hagen" och pratade lite med pappa som var där ute. Han jobbade på förfullt och det blir så fint där ute i våran trådgärd.
Klockan 15.00 så kom vårat besök. Det var Patrik, Hanna och Wilma som kom. De var intreserade av att se lilla Svea så vi bjöd hit de under eftermiddagen på fika. Vi bjöd på kladdkaka förstås som jag hade bakat tidigare under dagen. När de var här så pratade vi och så tog jag hand lite om Wilma och lekte lite med henne. Hon är ju så söt!
Men under tiden som de var här så mådde jag inget vidare. "M" var där konstant, men jag höll ihop för jag ville inte visa några känslor inför Patrik och Hanna. Det skulle vara alldeles för pinsamt och så kändes det som att jag skulle skämma ut mamma och pappa också. Jag hatar alla dessa känslor, tankar och tvång som "M" vill intala mig, hur länge ska det hålla på så här? Det känns hopplöst, jag orkar snart inte mer. Mitt huvud tar massor med stryk just nu. Det känns som att tankarna bara snurrar om vart annat och att det aldrig finns någon ände på det. "/
När de hade åkt hem så kom tårarna och ångesten direkt. Jag kädde mig värdelös rent ut sagt och jag hade verkligen stått emot "M" hela dagen idag. Hon ville få mig till att göra saker men också till att inte göra saker. Men trots min rädsla för henne så kände jag mig så pass stark att jag ville möta henne. Vad kunde hända mer än att jag fick ångest tänkte jag. Tröst fick jag självklart utav mamma och pappa.
Sedan så åt vi kvällsmat och då kom det ytterligare lite tårar, fy vilken jobbig dag, men ändå nyttig och väldigt kul och händelserik må jag säga!
Nu så ska jag inte skriva mer för idag, jag ska väl ta och tacka för mig.
Ni som läser min blogg, är den tråkig, skriver jag för mycket? Tyck till!'
Vad skönt det ska bli med en promenad nu. Jag känner att både jag, mitt huvud och min kropp behöver det. Det ska bli skönt att komma ut i friska luften.
Usch vad jag är fet, ett j*vla stort berg är jag, fettet bara dallrar på mig! :(
Ha det så bra!
/ Elin.
Morgonen började bra. Gick ut en sväng med Svea i "hagen" sedan så gick vi in till mammas och pappas sovrum för att väcka pappa som skulle hålla koll på mig så att jag drack min näringsdryck. Som väckning fick han en busig och slickig Svea i sängen, men det tror jag inte pappa tog illa upp för, utan han blev nog mycket gladare av den sortens väckning än mot den han annars väcks av, den så kallade väckarklockan.
När jag hade druckit upp drycken så klädde jag på mig och fixade mig i ordning. I dag så tänkte jag att jag kunde ta på mig mina nya kläder som jag köpte igår. Dels jeansen och 1 utav tröjorna. Jag var nöjd, men inte lika nöjd med att se mig i spegeln.
När jag hade gjort mig iordning så busade jag lite med Svea och gav henne mat. Hon är alltid så busig på morgnarna, men det är bara kul tycker jag.
En stund senare så åt jag frukost tillsammans med pappa eftersom att det var han som gick upp med mig idag. Mamma fick alltså sovmorgon idag och det uppskattade hon nog som vanligt.
Under frukosten så ville gärna Svea också sitta i soffan tillsammans med mig, men jag valde att inte ta upp henne för att visa att hon inte ska tigga och så, så där satt hon snällt på golvet, men provade ett x-antal gånger att hoppa upp, men hon är så liten än så hon kan inte hoppa så "högt", haha.
När jag hade ätit upp frukosten under några protester alls så körde pappa och jag ett parti Mulle under vilan och när vi hade gjort det så väckte vi till mamma som fick fortsätta att vila med mig eftersom att pappa skulle gå ut i trädgården och fixa i ordning där.
När mamma kom upp så hällde hon upp ett varmt fotbad till mig. Det var skönt, eftersom att jag frös ganska mycket och blir man varm om fötterna så värms den mesta delen utav kroppen upp.
Efter vilan så gjorde jag inget speciellt. Jag kollade lite på datorn och jag kunde ju inte busa med Svea för hon sov. Men som tur var så gick tiden ganska fort tills klockan var 10.30. Då så gick jag ner till Jennifer och dit hade jag såklart med mig lilla Svea så att hon kunde busa tillsammans med Molle medans jag och Jennifer kunde prata lite med varandra.
När vi var där så busade som sagt var Svea och Molle med varandra för fullt, medans jag och Jennifer tog kort, skrattade och pratade. Jag känner en så enorm glädje när jag är med dig. Du får mig på helt andra tankar. Jag kan koppla bort "M" i från mitt huvud när jag är med dig, det är så skönt. Det måste ju vara ett väldigt stort tecken på att du verkligen gör mig till den lyckligaste Elin i världen som har en sådan underbar vän som dig.
Här kommer lite bilder på oss..
Blir alltid så glad över att vara med dig. Älskar dig verkligen av hela mitt hjärta. Jag behöver din hjälp och jag vet att du kan hjälpa mig. Du förstår mig så väl och vad jag än skulle säga så skulle du kunna svara på det känns det som. Du är min hjärtevän och det kommer du alltid att vara. Du och jag är bästa vänner för alltid, så är det bara! <3
Och så får vi inte glömma bilderna på våra små gullepluttar också..
När vi hade varit där ett tag så var det dags att gå hem med Svea för att hon skulle äta.
När vi kom hem så åt Svea och sedan så gick mamma en sväng med henne och så fick jag ensamtid. Under den tiden så gjorde jag inte så mycket. Jag gick och funderade som jag brukar, men jag kände mig ändå stark på något vis och jag kände glädje. Och likaså så berättade jag det för mamma och att jag kände glädje berodde nog på att jag hade varit med Jennifer och fått bort lite "M"- tankar som är hemska.
När mamma kom hem så lagade hon mat. Sedan så åt jag, mamma och pappa tillsammans och då så frågade pappa mig om jag ville ha ett sommarjobb, eller sommarjobb och sommarjobb, men det är ju alltid något. Om jag ville så kunde jag få måla våran lilla bod och stockarna som vi har i landet och så skulle jag få en viss peng i timmen. Jag tyckte att det lät som en bra idé, så vi ska lägga upp en planering snart så att jag kan inskaffa mig lite pengar och desutom göra lite nytta här hemma.
Efter maten så skulle vi ta vila som vanligt. Idag så tog mamma lunchvilan med mig eftersom att pappa skulle fortsätta ute iträdgården. Då så skulle vi testa en nytt sätt för att eventuellt kunna hantera ångesten så att det inte blev någon sådär kraftig attack.
Så mamma kom på att jag kunde baka tills i eftermiddag då vi skulle få gäster, så det testade jag att göra. Det fungerade inte alls bra i början. Jag kände hur tårarna började komma sakta, men då så kom pappa in och sa att jag kunde följa med han ut en snabbis bara för att ta lite luft och det hjälpte tills viss mån. Sedan så gick jag in och provade att baka igen och denna gången så lyckades jag att baka klart..
Men när jag hade bakat klart så kunde jag inte hålla igen längre utan då så tog mamma fram en kudde som jag fick slå på även idag och låtsas att det var "M", och jag läxade upp henne rejällt, för jag var så himla förbaskad på henne och ledsen. För varför skulle hon straffa mig, jag är väl också en människa som förtjänar att leva precis som alla andra?
När jag hade boxats tillräckligt så satte sig mamma och jag ner i soffan en stund och pratade om vad det var som var jobbigt. Jag sa att jag kände mig tjock efter maten och att jag hade ätit för mycket kolhydrater. Jag var ledsen.. tårarna kom, men mamma tröstade mig.
När jag hade piggnat till lite och kände mig mer tillfreds inombords, men jag hade dock mycket känslor kvar och mådde egentligen inget vidare. Då så gick jag ut en snabbis med Svea i "hagen" och pratade lite med pappa som var där ute. Han jobbade på förfullt och det blir så fint där ute i våran trådgärd.
Klockan 15.00 så kom vårat besök. Det var Patrik, Hanna och Wilma som kom. De var intreserade av att se lilla Svea så vi bjöd hit de under eftermiddagen på fika. Vi bjöd på kladdkaka förstås som jag hade bakat tidigare under dagen. När de var här så pratade vi och så tog jag hand lite om Wilma och lekte lite med henne. Hon är ju så söt!
Men under tiden som de var här så mådde jag inget vidare. "M" var där konstant, men jag höll ihop för jag ville inte visa några känslor inför Patrik och Hanna. Det skulle vara alldeles för pinsamt och så kändes det som att jag skulle skämma ut mamma och pappa också. Jag hatar alla dessa känslor, tankar och tvång som "M" vill intala mig, hur länge ska det hålla på så här? Det känns hopplöst, jag orkar snart inte mer. Mitt huvud tar massor med stryk just nu. Det känns som att tankarna bara snurrar om vart annat och att det aldrig finns någon ände på det. "/
När de hade åkt hem så kom tårarna och ångesten direkt. Jag kädde mig värdelös rent ut sagt och jag hade verkligen stått emot "M" hela dagen idag. Hon ville få mig till att göra saker men också till att inte göra saker. Men trots min rädsla för henne så kände jag mig så pass stark att jag ville möta henne. Vad kunde hända mer än att jag fick ångest tänkte jag. Tröst fick jag självklart utav mamma och pappa.
Sedan så åt vi kvällsmat och då kom det ytterligare lite tårar, fy vilken jobbig dag, men ändå nyttig och väldigt kul och händelserik må jag säga!
Nu så ska jag inte skriva mer för idag, jag ska väl ta och tacka för mig.
Ni som läser min blogg, är den tråkig, skriver jag för mycket? Tyck till!'
Vad skönt det ska bli med en promenad nu. Jag känner att både jag, mitt huvud och min kropp behöver det. Det ska bli skönt att komma ut i friska luften.
Usch vad jag är fet, ett j*vla stort berg är jag, fettet bara dallrar på mig! :(
Ha det så bra!
/ Elin.
Lördag 9/5
Morgonen började som vanligt. Vaknade med att lilla Svea låg tätt intill mig i sängen, det är alltid lika mysigt att vakna upp till. Sedan då klädde jag på mig för att sedan gå ut med Svea i "hagen" så att hon kunde springa av sig lite sådär på morgonkvisten. När vi kom in så gick jag in till mamma i sovrummet, som jag också brukar göra nu förtiden. Pappa var nämligen inte hemma i morse för att han var på fiskepremiär i Skogssjön..
Så mamma och jag tillbringade morgonen tillsammans denna lördag, men det var inte helt fel det heller.
En stund senare så åt jag och mamma frukost tillsammans. Då pratade vi lite och kom fram till att idag så skulle vi nog inte göra något speciellt utan att det faktiskt skulle bli en relativt lugn dag, då man kanske kunde plocka lite här hemma och så. Medans vi åt frukost så kom pappa hem efter några timmars fiskande. Han åkte nämligen redan klockan 04.00.
När vi hade ätit klart frukosten som fungerade bra så gick vi in till soffan för att vila. Då hade vi på TV:n, men så lade jag in allas mobilnummer ifrån min gamla mobil till min nya. Jag har nämligen fått en ny nu, igår om man ska vara exakt. Jag tror att det är en likadan som Cilla har om jag inte miss minner mig helt fel. Den är jättefin och jättebra tycker jag, riktigt nöjd med andra ord!
När vilan var klar så ringde farmor hit. Hon frågade vad mamma och jag skulle hitta på idag och frågade sedan om vi ville åka till Linköping en sväng, och sådant nekar inte jag och mamma nej till så då bestämdes det att vi skulle åka till Linköping direkt efter lunchen.
Sedan gjorde jag inte så mycket. Busade lite med Svea innan det var dags för förmiddagsdrycken. Då så spelade jag och mamma lite kort och så småpratade vi lite. Jag vann som vanligt, haha!
När drycken var uppdrucken och vilan var slut så fick jag ensamtid direkt. Då så gjorde jag inget speciellt, försökte att distrahera mina tankar på något positivt för att "M" ville få mig på andra tankar.
"M" ville intala mig till att inte åka till Linköping, för det var jag inte värd och det rubbade på "mina" rutiner och hur jag hade tänkt att min dag skulle se ut. Så när mamma kom hem så sa jag att jag inte var så sugen på att åka och pappa kom även hem i från stan då också och då så sa han att Tony hade ringt till hans mobil, då han hade frågat om vi ville komma ner till Jennifer och de och fika. Men tyvärr så hade ju mamma och jag bokat in oss på Linköping när de ringde, så vi bestämde att vi fick ta det en annan dag.
Som sagt så var jag inte så sugen på att åka till Linköping längre, men mamam sa så här:
- "Att nu är det inte du Elin som nekar, utan nu är det "M". Elin skulle inte banga till det här, det här gillar ju du. Nu så åker vi dit för att ha kul och så lämnar vi "M" hemma här i huset istället".
Troligt tänkte jag, men jag försökte att tänka i de banorna.
Eftersom att vi skulle försöka att komma iväg så skapligt som möjligt så åt vi nästan direkt efter att vi hade pratat lite.. Det blev en smidig lunch, men den väckte dock inga positiva tankar inom mig utan dessvärre tvärtom.
Jag kände mig tjock och mina kinder kändes som att de hade svullnat upp. Det var absolut för mycket kolhydratsmat som vi åt till lunch idag, jag ångrade mig efteråt att jag hade ätit det..
Oh, det kommer visa sig massor på vågen och min kropp kommer bara att bli större och större.
Eftersom att vi strax skulle åka så skulle vi försöka att undvika den riktigt kraftga ångestattacken, så då så tog mamma fram kudden som jag fick slå på, som vi gjorde när vi skulle åka till Norrköping. Det fungerade ganska bra, men även denna gången så kändes det att jag hade mycket frustration kvar och nedstämdhet.
Men jag bet ihop och tänkte att nu ska du klara det här igen, jag ska inte förstöra denna resa till Linköping nu!
Så ca. 5 min. efter att jag hade lugnat ner mig så kom farmor med bilen utanför. Då så bar det av till Linköping.
Väl inne i Linköping så åkte vi först in till stan för att kolla om det fanns en tröja inne på Ginatricot där, men tyvärr så var den slut där också. Den finns verkligen inte på någon Ginatricot alls, jag blir så trött på det. Men det är ju inget att göra något åt. Så eftersom att den inte fanns där så fortsatte vi våran resa till IKANO-huset istället. Där så blev det desto mer shopping. Mamma och farmor satte sig ner för att ta en fika, men då så passade jag på att gå och kolla i affärer istället. Men jag hann bara med en affär och det var Ginatricot. Där så provade jag lite kläder och därifrån gick jag inte barhänt utan jag köpte 2 tröjor och 1 par jeans. Jag var riktigt nöjd över det också! Ajust det, jag köpte ett par till skor också på Skopunkten..
Men "M" var närvarande under hela resan det kände jag, det var inte alls samma glädje där som jag hade när vi var i Norrköping, tyvärr. Hon fick mig att inse hur tjock jag var och att det var därför folk kikade på mig och jag kände mig allmänt äcklig när jag gick där bland alla människor. "/
En nöjd Elin efter ett kort Linköpingsbesök!
När vi kom hem så följde farmor med in en sväng för att hälsa på Svea. Då så kom jag på idén att hon kunde komma hit och äta kvällsmat här, eftersom att farfar var uppe i stugan och skulle övernatta där. Farmor tackade ja och sedan så åkte hon hem. Sedan så mannekängade jag lite för mamma och pappa, för att visa upp vad jag hade köpt. De båda tyckte att det var fina kläder och det slutade med att mamma sa att jag fick jeansen av henne och pappa sa att jag fick båda tröjorna av honom. Gissa om jag blev glad?! Jo tack, det kan jag lova.
Tack så hemskt mycket, jag älskar er! <3
Efter det så tyckte mamma att hon märkte på mig att jag inte mådde särskilt bra, men jag nekade och sa att allt var bra. Jag kände att jag ville lägga locket på. Jag ville inte göra någon större succé utav mina tankar som rörde sig i mitt huvud. De var inte alls trevliga.. "M" var jättearg på mig för att jag åkte till Linköping trots att hon hade sagt till mig att jag inte skulle det. Kanske hade hon rätt, jag borde kanske ha lyssnat på henne trots allt, för då hade jag inte mått så där dåligt som jag gjorde.. men som sagt, jag måste utamana, det är det enda sättet att bli frisk och det vill jag bli!
Det dröjde inte länge förens farmor kom vid 18.00. Då så hade vi hunnit att förbereda maten och även jag fick hjälpa till lite idag. Det är kul att laga mat tycker jag. Till kvällen så bjöd vi på smördegsrullar. Det uppskattades utav farmor. Jag mådde inte så bra under tiden som farmor var här så innan vi åt så gick mamma och jag ut en stund på altanen för att ta lite luft och så pratade vi lite om varför jag mådde som jag gjorde. Men mamma sa att hon var stolt över mig fö att jag hade följt med till Linköping trots att "M" hade sagt att det var förbjudet.
Jag mådde delvis lite bättre efter en nypa luft, men jag kände att jag var tvungen att bita ihop eftersom att farmor var här. Och så åt vi..
När vi hade ätit så visade jag lite filmer för farmor som jag hade gjort själv och även för mamma. De tyckte att de var jättebra. Är det någon som vet hur man laddar upp filmer på sin blogg?
En utav filmerna handlar bland annat om hur jag blev sjuk och hur det utvecklades och blev värre. Jag skulle kunna tänka mig att lägga ut den här på min blogg men jag vet tyvärr inte hur man gör.
Nu så väntar mamma på mig för nu så ska hon och jag gå en promenad tillsammans med Svea också.
Sedan så blir det mys med mamma, pappa och Svea framför TV:n. Vi ska kolla på Robinson. Riktigt lördagsmys ska det bli, men ännu mysigare hade det blivit utan att behöva ta en näringsdryck.
Detta har varit en tuff men ändå nyttig dag, jag har vunnit en bit utav "M" idag, det känner jag. Jag har klarat av att göra något som hon har förbjudit och trots det så lever jag fortfarande. Men jag är orolig över hur jag kommer vakna upp i morgon över all kolhydratsmat, hoppas att jag vaknar upp!
Jag vill inte vakna upp ännu fetare än vad jag redan ÄR! "/
Ha det så bra!
/ Elin.
Så mamma och jag tillbringade morgonen tillsammans denna lördag, men det var inte helt fel det heller.
En stund senare så åt jag och mamma frukost tillsammans. Då pratade vi lite och kom fram till att idag så skulle vi nog inte göra något speciellt utan att det faktiskt skulle bli en relativt lugn dag, då man kanske kunde plocka lite här hemma och så. Medans vi åt frukost så kom pappa hem efter några timmars fiskande. Han åkte nämligen redan klockan 04.00.
När vi hade ätit klart frukosten som fungerade bra så gick vi in till soffan för att vila. Då hade vi på TV:n, men så lade jag in allas mobilnummer ifrån min gamla mobil till min nya. Jag har nämligen fått en ny nu, igår om man ska vara exakt. Jag tror att det är en likadan som Cilla har om jag inte miss minner mig helt fel. Den är jättefin och jättebra tycker jag, riktigt nöjd med andra ord!
När vilan var klar så ringde farmor hit. Hon frågade vad mamma och jag skulle hitta på idag och frågade sedan om vi ville åka till Linköping en sväng, och sådant nekar inte jag och mamma nej till så då bestämdes det att vi skulle åka till Linköping direkt efter lunchen.
Sedan gjorde jag inte så mycket. Busade lite med Svea innan det var dags för förmiddagsdrycken. Då så spelade jag och mamma lite kort och så småpratade vi lite. Jag vann som vanligt, haha!
När drycken var uppdrucken och vilan var slut så fick jag ensamtid direkt. Då så gjorde jag inget speciellt, försökte att distrahera mina tankar på något positivt för att "M" ville få mig på andra tankar.
"M" ville intala mig till att inte åka till Linköping, för det var jag inte värd och det rubbade på "mina" rutiner och hur jag hade tänkt att min dag skulle se ut. Så när mamma kom hem så sa jag att jag inte var så sugen på att åka och pappa kom även hem i från stan då också och då så sa han att Tony hade ringt till hans mobil, då han hade frågat om vi ville komma ner till Jennifer och de och fika. Men tyvärr så hade ju mamma och jag bokat in oss på Linköping när de ringde, så vi bestämde att vi fick ta det en annan dag.
Som sagt så var jag inte så sugen på att åka till Linköping längre, men mamam sa så här:
- "Att nu är det inte du Elin som nekar, utan nu är det "M". Elin skulle inte banga till det här, det här gillar ju du. Nu så åker vi dit för att ha kul och så lämnar vi "M" hemma här i huset istället".
Troligt tänkte jag, men jag försökte att tänka i de banorna.
Eftersom att vi skulle försöka att komma iväg så skapligt som möjligt så åt vi nästan direkt efter att vi hade pratat lite.. Det blev en smidig lunch, men den väckte dock inga positiva tankar inom mig utan dessvärre tvärtom.
Jag kände mig tjock och mina kinder kändes som att de hade svullnat upp. Det var absolut för mycket kolhydratsmat som vi åt till lunch idag, jag ångrade mig efteråt att jag hade ätit det..
Oh, det kommer visa sig massor på vågen och min kropp kommer bara att bli större och större.
Eftersom att vi strax skulle åka så skulle vi försöka att undvika den riktigt kraftga ångestattacken, så då så tog mamma fram kudden som jag fick slå på, som vi gjorde när vi skulle åka till Norrköping. Det fungerade ganska bra, men även denna gången så kändes det att jag hade mycket frustration kvar och nedstämdhet.
Men jag bet ihop och tänkte att nu ska du klara det här igen, jag ska inte förstöra denna resa till Linköping nu!
Så ca. 5 min. efter att jag hade lugnat ner mig så kom farmor med bilen utanför. Då så bar det av till Linköping.
Väl inne i Linköping så åkte vi först in till stan för att kolla om det fanns en tröja inne på Ginatricot där, men tyvärr så var den slut där också. Den finns verkligen inte på någon Ginatricot alls, jag blir så trött på det. Men det är ju inget att göra något åt. Så eftersom att den inte fanns där så fortsatte vi våran resa till IKANO-huset istället. Där så blev det desto mer shopping. Mamma och farmor satte sig ner för att ta en fika, men då så passade jag på att gå och kolla i affärer istället. Men jag hann bara med en affär och det var Ginatricot. Där så provade jag lite kläder och därifrån gick jag inte barhänt utan jag köpte 2 tröjor och 1 par jeans. Jag var riktigt nöjd över det också! Ajust det, jag köpte ett par till skor också på Skopunkten..
Men "M" var närvarande under hela resan det kände jag, det var inte alls samma glädje där som jag hade när vi var i Norrköping, tyvärr. Hon fick mig att inse hur tjock jag var och att det var därför folk kikade på mig och jag kände mig allmänt äcklig när jag gick där bland alla människor. "/
En nöjd Elin efter ett kort Linköpingsbesök!
När vi kom hem så följde farmor med in en sväng för att hälsa på Svea. Då så kom jag på idén att hon kunde komma hit och äta kvällsmat här, eftersom att farfar var uppe i stugan och skulle övernatta där. Farmor tackade ja och sedan så åkte hon hem. Sedan så mannekängade jag lite för mamma och pappa, för att visa upp vad jag hade köpt. De båda tyckte att det var fina kläder och det slutade med att mamma sa att jag fick jeansen av henne och pappa sa att jag fick båda tröjorna av honom. Gissa om jag blev glad?! Jo tack, det kan jag lova.
Tack så hemskt mycket, jag älskar er! <3
Efter det så tyckte mamma att hon märkte på mig att jag inte mådde särskilt bra, men jag nekade och sa att allt var bra. Jag kände att jag ville lägga locket på. Jag ville inte göra någon större succé utav mina tankar som rörde sig i mitt huvud. De var inte alls trevliga.. "M" var jättearg på mig för att jag åkte till Linköping trots att hon hade sagt till mig att jag inte skulle det. Kanske hade hon rätt, jag borde kanske ha lyssnat på henne trots allt, för då hade jag inte mått så där dåligt som jag gjorde.. men som sagt, jag måste utamana, det är det enda sättet att bli frisk och det vill jag bli!
Det dröjde inte länge förens farmor kom vid 18.00. Då så hade vi hunnit att förbereda maten och även jag fick hjälpa till lite idag. Det är kul att laga mat tycker jag. Till kvällen så bjöd vi på smördegsrullar. Det uppskattades utav farmor. Jag mådde inte så bra under tiden som farmor var här så innan vi åt så gick mamma och jag ut en stund på altanen för att ta lite luft och så pratade vi lite om varför jag mådde som jag gjorde. Men mamma sa att hon var stolt över mig fö att jag hade följt med till Linköping trots att "M" hade sagt att det var förbjudet.
Jag mådde delvis lite bättre efter en nypa luft, men jag kände att jag var tvungen att bita ihop eftersom att farmor var här. Och så åt vi..
När vi hade ätit så visade jag lite filmer för farmor som jag hade gjort själv och även för mamma. De tyckte att de var jättebra. Är det någon som vet hur man laddar upp filmer på sin blogg?
En utav filmerna handlar bland annat om hur jag blev sjuk och hur det utvecklades och blev värre. Jag skulle kunna tänka mig att lägga ut den här på min blogg men jag vet tyvärr inte hur man gör.
Nu så väntar mamma på mig för nu så ska hon och jag gå en promenad tillsammans med Svea också.
Sedan så blir det mys med mamma, pappa och Svea framför TV:n. Vi ska kolla på Robinson. Riktigt lördagsmys ska det bli, men ännu mysigare hade det blivit utan att behöva ta en näringsdryck.
Detta har varit en tuff men ändå nyttig dag, jag har vunnit en bit utav "M" idag, det känner jag. Jag har klarat av att göra något som hon har förbjudit och trots det så lever jag fortfarande. Men jag är orolig över hur jag kommer vakna upp i morgon över all kolhydratsmat, hoppas att jag vaknar upp!
Jag vill inte vakna upp ännu fetare än vad jag redan ÄR! "/
Ha det så bra!
/ Elin.
Fredag 8/5
I morse så började med att bädda och sedan så gick jag ut med Svea i "hagen", men inget gjorde hon. Konstigt tyckte jag, för det brukar hon alltid göra..
Men när vi kom in igen efter ca. 5 min. så märkte jag att det var 1 pisshög på golvet och 1 bajskorv på det också, blää!
Sedan när jag hade städat upp det så gick jag in till mamma i sovrummet och drack näringsdrycken. Morgonens smak blev svarta vinbär.
Innan det var dags att äta frukost så ringde morfar hit. Han ringde för att kolla läget lite och så undrade han om vi skulle köra Mulle senare sen på förmiddagen och det ville både mamma och jag så vi bestämde att han skulle komma lagom till förmiddagsmelliset.
När mamma hade pratat klart med morfar så åt vi frukost tillsammans. Det fungerade bra tyckte jag.
På vilan så kollade vi lite på TV och så väntade vi på att Danne skulle komma hem ifrån Mimi vid lite innan 09.00 så att vi kunde ta bilen för att åka och sola solarium.
Så när han kom så bytte han bara om till arbetskläder och så skjutsade vi honom till jobbet och sedan så åkte jag och mamma och solade solarium. Det var varmt och skönt och jag kände mig faktiskt ganska så solbränd efteråt, så lite resultat gav det allt.
Gammal bild, men det är ändå på mig och ett solarium!
När vi kom hem därifrån så kollade jag en snabbis på datorn, sedan så kom morfar hit. Då var det Mulle som gällde och näringsdryck. Ställningen blev ingen större skilland. Jag vann som vanligt, men det ända ovanliga var faktiskt att mamma och morfar kom på samma poäng, så de delade på andra platsen, haha!
När morfar hade åkt hem så busade jag lite med Svea. Sedan så fick jag lite ensamtid medans mamma gick en liten promenad med Svea, för att träna henne med koppel.
Under den tiden så kom det "M" tankar, men jag kunde distrahera de genom att tänka på allt det negativa som skulle ske om jag lyssnade på dem. Så jag tänkte framåt, på ett friskt liv istället.
Men efter lite mindre än 20 min. så kom de tillbaka igen och lika bra var väl det, eftersom att jag kände en viss oro inom mig. Jag sa dock inte det till mamma, men så fort som de kom igen så kändes det bättre igen. Då kunde jag liksom inte göra som "M" ville ändå, för då var det mamma som bestämde åt mig.
En stund senare så var det matdags. Idag blev det protester på proteindelen. Vi åt nämligen biffar idag och jag tyckte att det var mer än vad jag skulle äta, men mamma nekade som vanligt och sa att det är det som gäller.
Jag tog det med en nypa salt och åt upp ALLT!
Mådde inget vidare efteråt och idag blev det en så kallad "ordinary" ångestattck då jag verkligen ger utlopp för mina känslor och tankar.
Jag kände mig stor efter maten och "M" var där och gnagde direkt. Jag var ganska trött efter ångestattacken, men det gick över lite fortare och jag somande inte efteråt. Och tack och lov det, för jag vill ju inte sitta/ligga mer än nödvändigt när jag inte har vilor..
På eftermiddagen så gjorde vi inte så mycket. Jag fick lite ensamtid igen, men då var Svea hemma denna gång, fast hon sov som en stock.
"M" var där igen, men jag kände att både Fnutte och Svea vakade över mig så att jag inte skulle göra något dåligt eller "olagligt" som bjuder in anorexin mer i mitt liv. Denna gången så kunde jag också ta fram mitt sunda förnuft och distrahera mig med något annat.. det fungerade relativt bra trots att det var lite jobbigt, men det måste det vara..
När mamma kom hem så dröjde det inte länge förens pappa kom hem ifrån jobbet. Då så fikade vi tillsammans, eller fikade.. jag tog min näringsdryck och de andra drack kaffe. Under melliset så kom det några tårar. Jag tror nog att det beror på att jag är inne i en sådan tuff situation just nu där jag verkligen strider mot "M" och försöker att stå emot och göra precis tvärtemot vad hon säger. Jag klarar det inte till 100%, men jag är en god bit på väg..
För att lätta på trycket lite så följde jag med mamma och handlade lite inför kvällen.
Det kändes skönt att få komma iväg lite och se lite folk, men det var inte lika skönt att komma ut i ÖSREGNET, och då menar jag verkligen ÖSREGN. Jag blev genomvåt bara genom att gå till bilen, så mycket regnade det.
När vi kom hem så åt vi kvällsmat. Det gick väl bra, men kände mig stor efteråt. Dessa tjockkänslor.. jag vill att de ska ta sluuuuut nu, snälla!
Jag hoppas att det ska lätta på det någon dag, det kommer kännas som att något väldigt tungt som har hängt på min kropp äntligen har släppt.
Nu så ska mamma och jag trampa iväg. Vi ska nog ha med oss lilla Svea också om vi nu år liv i henne. Hon sover nämligen. Till kvällsdrycken så blir det att kolla på hockey tillsammans med mamma och pappa i soffan, en mysig fredagskväll.
Danne får man klara sig utan i helgen för han har nämligen åkt till Göteborg med Mimi och 2 stycken andra som jag inte har en blekaste aning om vilka de är. Hoppas bara på att det får en bra helg det nere!
Ha det så bra!
/ Elin.
Men när vi kom in igen efter ca. 5 min. så märkte jag att det var 1 pisshög på golvet och 1 bajskorv på det också, blää!
Sedan när jag hade städat upp det så gick jag in till mamma i sovrummet och drack näringsdrycken. Morgonens smak blev svarta vinbär.
Innan det var dags att äta frukost så ringde morfar hit. Han ringde för att kolla läget lite och så undrade han om vi skulle köra Mulle senare sen på förmiddagen och det ville både mamma och jag så vi bestämde att han skulle komma lagom till förmiddagsmelliset.
När mamma hade pratat klart med morfar så åt vi frukost tillsammans. Det fungerade bra tyckte jag.
På vilan så kollade vi lite på TV och så väntade vi på att Danne skulle komma hem ifrån Mimi vid lite innan 09.00 så att vi kunde ta bilen för att åka och sola solarium.
Så när han kom så bytte han bara om till arbetskläder och så skjutsade vi honom till jobbet och sedan så åkte jag och mamma och solade solarium. Det var varmt och skönt och jag kände mig faktiskt ganska så solbränd efteråt, så lite resultat gav det allt.
Gammal bild, men det är ändå på mig och ett solarium!
När vi kom hem därifrån så kollade jag en snabbis på datorn, sedan så kom morfar hit. Då var det Mulle som gällde och näringsdryck. Ställningen blev ingen större skilland. Jag vann som vanligt, men det ända ovanliga var faktiskt att mamma och morfar kom på samma poäng, så de delade på andra platsen, haha!
När morfar hade åkt hem så busade jag lite med Svea. Sedan så fick jag lite ensamtid medans mamma gick en liten promenad med Svea, för att träna henne med koppel.
Under den tiden så kom det "M" tankar, men jag kunde distrahera de genom att tänka på allt det negativa som skulle ske om jag lyssnade på dem. Så jag tänkte framåt, på ett friskt liv istället.
Men efter lite mindre än 20 min. så kom de tillbaka igen och lika bra var väl det, eftersom att jag kände en viss oro inom mig. Jag sa dock inte det till mamma, men så fort som de kom igen så kändes det bättre igen. Då kunde jag liksom inte göra som "M" ville ändå, för då var det mamma som bestämde åt mig.
En stund senare så var det matdags. Idag blev det protester på proteindelen. Vi åt nämligen biffar idag och jag tyckte att det var mer än vad jag skulle äta, men mamma nekade som vanligt och sa att det är det som gäller.
Jag tog det med en nypa salt och åt upp ALLT!
Mådde inget vidare efteråt och idag blev det en så kallad "ordinary" ångestattck då jag verkligen ger utlopp för mina känslor och tankar.
Jag kände mig stor efter maten och "M" var där och gnagde direkt. Jag var ganska trött efter ångestattacken, men det gick över lite fortare och jag somande inte efteråt. Och tack och lov det, för jag vill ju inte sitta/ligga mer än nödvändigt när jag inte har vilor..
På eftermiddagen så gjorde vi inte så mycket. Jag fick lite ensamtid igen, men då var Svea hemma denna gång, fast hon sov som en stock.
"M" var där igen, men jag kände att både Fnutte och Svea vakade över mig så att jag inte skulle göra något dåligt eller "olagligt" som bjuder in anorexin mer i mitt liv. Denna gången så kunde jag också ta fram mitt sunda förnuft och distrahera mig med något annat.. det fungerade relativt bra trots att det var lite jobbigt, men det måste det vara..
När mamma kom hem så dröjde det inte länge förens pappa kom hem ifrån jobbet. Då så fikade vi tillsammans, eller fikade.. jag tog min näringsdryck och de andra drack kaffe. Under melliset så kom det några tårar. Jag tror nog att det beror på att jag är inne i en sådan tuff situation just nu där jag verkligen strider mot "M" och försöker att stå emot och göra precis tvärtemot vad hon säger. Jag klarar det inte till 100%, men jag är en god bit på väg..
För att lätta på trycket lite så följde jag med mamma och handlade lite inför kvällen.
Det kändes skönt att få komma iväg lite och se lite folk, men det var inte lika skönt att komma ut i ÖSREGNET, och då menar jag verkligen ÖSREGN. Jag blev genomvåt bara genom att gå till bilen, så mycket regnade det.
När vi kom hem så åt vi kvällsmat. Det gick väl bra, men kände mig stor efteråt. Dessa tjockkänslor.. jag vill att de ska ta sluuuuut nu, snälla!
Jag hoppas att det ska lätta på det någon dag, det kommer kännas som att något väldigt tungt som har hängt på min kropp äntligen har släppt.
Nu så ska mamma och jag trampa iväg. Vi ska nog ha med oss lilla Svea också om vi nu år liv i henne. Hon sover nämligen. Till kvällsdrycken så blir det att kolla på hockey tillsammans med mamma och pappa i soffan, en mysig fredagskväll.
Danne får man klara sig utan i helgen för han har nämligen åkt till Göteborg med Mimi och 2 stycken andra som jag inte har en blekaste aning om vilka de är. Hoppas bara på att det får en bra helg det nere!
Ha det så bra!
/ Elin.
Torsdag 7/5
Denna morgon började betyderligt bättre än gårdagen.
I morse så gick jag in till mammas och pappas sovrum istället och gjorde mamma sällskap med drycken där inne. Det var mysigt och Svea var kelsjuk och ville så gärna komma upp i sängen och givestvis så fick hon det.
Frukosten idag fungerade också bra. Jag och mamma småpratade lite och då så kom vi på spontant att vi kanske skulle åka till Norrköping i eftermiddag, så det bestämdes.
Eftersom att farmor alltid är så snäll och ställer upp när det är något så tänkte vi att vi kunde fråga henne också, så vi ringde till henne och hon tackade ja.
Jag hade även som idé att vi kunde ringa till Fia och fråga om hon också kunde åka in till Norrköping så kunde vi träffas där, men det vart lite för kort varsel för det.
Efter frukosten så var jag full av glädje. Jag kände på mig att det här skulle bli en roligare dag än vad jag hade haft på länge. Vilan gick också bra med en sovande Svea i famnen. Mamma och jag kollade även lite på Rent Hus och så löste vi korsord.
När vilan var slut så gick jag ner tillsammans med Svea till Jennifer och Molle som vi bestämde igår.
Genast när vi kom dit så fick vi ett varmt och "slickande" välkomnande både ifrån Jennifer och Molle. Fast det där med "slickandet" var förstås ifrån Molle, haha.
Så jag och Svea var där nere i ungefär 30-40 min och under den tiden så busade Svea och Molle med varandra hela tiden. Jag trodde inte att Svea skulle orka och att hon skulle vara fegare än vad hon har visat hittills, men så var det inte. Hon brottades på för fullt och tyckte att det var jättekul att träffa Molle.
När vi även var där så berättade jag för Jennifer att jag och mamma skulle till Norrköping och att Svea skulle få klara sig själv hemma i ca. 2 h, men då så sa hon att Svea kunde få vara hemma hos dem under den tiden. Jag tackade ja, men sa att jag skulle höra av mig när jag hade pratat med mamma om det.
Det var knappt att hon ville följa med hem för att äta, hon satt i sin lilla väska och bara gnällde när vi skulle gå därifrån.
Svea och Molle leker för fulla rullar!
När vi kom hem därifrån så fick jag lite ensamtid medans mamma åkte och handlade lite till lunchen, bland annat fisk.
Under tiden som vi åt så pratade vi om Svea skulle få klara sig själv och få träna eller om hon skulle få vara hos Jennifer så länge och beslutet blev att Svea skulle få gå ner till Jennifer igen. Så jag ringde dit och sa det.
När vi hade ätit så mådde jag inte så bra. Som alltid så brukar jag få mitt pys efteråt, men denna gången så skulle mamma och jag försöka oss på något som kanske kunde hjälpa mig lite så att jag inte "föll bort" i från verkligheten. Så mamma tog fram en kudde och höll och så låtsades vi att det var "M" och så fick jag slå.
Det var jobbigt och jag blev både arg och ledsen, men det hjälpte faktiskt till en ganska stor del. Jag kände mig bättre efteråt, men jag kan erkänna att jag känner mig mycket tommare efter en ångestattack, så det kändes som att det fortfarande fanns en massa hemska tankar och tjockkänslor kvar som låg där i bakhuvudet.
Men under hela tiden, fram tills det att jag skulle gå ner till Jennifer med Svea, så försökte jag att tänka:
- Jag är stark, jag klarar det här. Jag får inte "falla ifån", jag måste hålla mig kvar i verkligheten. Vi ska ju snart åka till Norrköping.
Och det som gjorde att jag klarde att hålla tillbaka så pass mycket var nog främst min vilja, men också att jag visste att det var något kul som väntade.
När jag hade lugnat ner mig och kände mig ganska stabil i mitt mående igen så gick jag ner med Svea till Jennifer och Molle igen. Jag kände på mig att det här skulle gå galant!
När jag hade gjort det så kom farfar, farmor och mamma ner och hämtade mig med bilen. Farfar skulle nämligen skjutsa oss till stationen.
Väl på tåget så satt vi 3 och pratade med varandra om jaa.. i stort sätt allt!
Jag och farmor på tåget!
När vi kom fram så var det shoppingdags som gällde. Gud, vad glad jag kände mig men samtidigt nervös för att ångesten skulle häva sig fram mitt framför alla folk. Men det fungerade bra. Visst gick jag till mamma lite titt som tätt och sa att folk kollade på mig för att jag var så tjock, att jag var tjock, jag har panik m.m. Men mamma försökte att lugna ner mig genom att säga att nu är vi här för att ha kul, släpp "M", hon ska inte följa med oss hit till Norrköping.
Och likaså tänkte jag. Jag försökte inte tänka på min kroppsfigur, på "M" och inte heller på att jag var sjuk. Utan istället på det som mamma sa, vi var där för att ha kul och så tänkte jag att detta är vad den friska Elin skulle ha gjort!
Lyckade inköp blev det också.. Jag är jättenöjd!
- 3 tröjor
- 1 linne/klänning
- 1 par skor
- 1 par shorts
På vägen ner till station när vi skulle gå dit så stannade vi till i den fina parken och tog några kort.
Det är verkligen jättevackert där med alla blommor och fontänen..
På vägen hem så var jag mitt gamla vanliga Elin, det kände nog vi alla 3 på oss. Jag kände mig alldeles sprallig och var busig och allmänt glad. Jag skojade och jaa.. vilken känsla!
När vi var i Mjölby igen så skrattade vi så dant när vi gick av tåget för att Mjölby var tågets slutstation så det åkte lite längre bort så att man fick gå av där man kliver på bussarna i vanliga fall.
Så borta vid pressbyrån så stod farfar och väntade på oss i bilen och då tänkte vi:
- "Tänk om han såg oss komma med tåget och tänkte att vi kanske det var så kul att ååka tåg, så att vi fortsatte ända till Tranås!"
Haha, vi skratta sjukt mycket vill jag lova. Det kanske inte låter så roligt, men det var väl en humor som passade oss just i smaken. Men vi var nog rätt så trötta, så vi kan skylla lite på det också.
När vi kom hem så fick jag träffa min lilla sötnos Svea igen, som pappa hade varit nere och hämtat hos Jennifer.
Tack för hjälpen! <3
Och Jennifer, vi måste träffas snart igen, jag saknar dig massor och jag har inte haft så här roligt med någon på riktigt riktigt länge. Det kallar jag äkta vänskap. Älskar dig massvis, min BÄSTA vän! <3
Och Svea och Molle är perfekta för varandra de också, älskar dem också båda 2.
Svea blev jätteglad när jag kom hem, hon vickade på svansen så det stod härliga till och tungan fick jag nog i stort sätt i hela ansiktet, men jag var lika ivirig i att träffa henne som hon var i mig. Älskar henne.
Sedan så gick jag och mamma en promenad på kvällen innan kvällsfikat. Vi tog även med oss Svea. Det var ganska kallt ute och blåsigt, men skönt med frisk luft när man har gått i varuhus på eftermiddagen, där inne var det varmt, väldigt hett!
När vi kom hem så drack jag näringsdryck + att jag var duktig att äta något extra till det eftersom att mamma och pappa tyckte det nu när jag hade gått inne i Norrköping, så vad gör man inte?
Mådde inget vidare efteråt, men jag försökte att få bort de hemska tankarna så fort som möjligt genom att krya ner i sängen på direkten.
Ha det så bra!
/ Elin.
I morse så gick jag in till mammas och pappas sovrum istället och gjorde mamma sällskap med drycken där inne. Det var mysigt och Svea var kelsjuk och ville så gärna komma upp i sängen och givestvis så fick hon det.
Frukosten idag fungerade också bra. Jag och mamma småpratade lite och då så kom vi på spontant att vi kanske skulle åka till Norrköping i eftermiddag, så det bestämdes.
Eftersom att farmor alltid är så snäll och ställer upp när det är något så tänkte vi att vi kunde fråga henne också, så vi ringde till henne och hon tackade ja.
Jag hade även som idé att vi kunde ringa till Fia och fråga om hon också kunde åka in till Norrköping så kunde vi träffas där, men det vart lite för kort varsel för det.
Efter frukosten så var jag full av glädje. Jag kände på mig att det här skulle bli en roligare dag än vad jag hade haft på länge. Vilan gick också bra med en sovande Svea i famnen. Mamma och jag kollade även lite på Rent Hus och så löste vi korsord.
När vilan var slut så gick jag ner tillsammans med Svea till Jennifer och Molle som vi bestämde igår.
Genast när vi kom dit så fick vi ett varmt och "slickande" välkomnande både ifrån Jennifer och Molle. Fast det där med "slickandet" var förstås ifrån Molle, haha.
Så jag och Svea var där nere i ungefär 30-40 min och under den tiden så busade Svea och Molle med varandra hela tiden. Jag trodde inte att Svea skulle orka och att hon skulle vara fegare än vad hon har visat hittills, men så var det inte. Hon brottades på för fullt och tyckte att det var jättekul att träffa Molle.
När vi även var där så berättade jag för Jennifer att jag och mamma skulle till Norrköping och att Svea skulle få klara sig själv hemma i ca. 2 h, men då så sa hon att Svea kunde få vara hemma hos dem under den tiden. Jag tackade ja, men sa att jag skulle höra av mig när jag hade pratat med mamma om det.
Det var knappt att hon ville följa med hem för att äta, hon satt i sin lilla väska och bara gnällde när vi skulle gå därifrån.
Svea och Molle leker för fulla rullar!
När vi kom hem därifrån så fick jag lite ensamtid medans mamma åkte och handlade lite till lunchen, bland annat fisk.
Under tiden som vi åt så pratade vi om Svea skulle få klara sig själv och få träna eller om hon skulle få vara hos Jennifer så länge och beslutet blev att Svea skulle få gå ner till Jennifer igen. Så jag ringde dit och sa det.
När vi hade ätit så mådde jag inte så bra. Som alltid så brukar jag få mitt pys efteråt, men denna gången så skulle mamma och jag försöka oss på något som kanske kunde hjälpa mig lite så att jag inte "föll bort" i från verkligheten. Så mamma tog fram en kudde och höll och så låtsades vi att det var "M" och så fick jag slå.
Det var jobbigt och jag blev både arg och ledsen, men det hjälpte faktiskt till en ganska stor del. Jag kände mig bättre efteråt, men jag kan erkänna att jag känner mig mycket tommare efter en ångestattack, så det kändes som att det fortfarande fanns en massa hemska tankar och tjockkänslor kvar som låg där i bakhuvudet.
Men under hela tiden, fram tills det att jag skulle gå ner till Jennifer med Svea, så försökte jag att tänka:
- Jag är stark, jag klarar det här. Jag får inte "falla ifån", jag måste hålla mig kvar i verkligheten. Vi ska ju snart åka till Norrköping.
Och det som gjorde att jag klarde att hålla tillbaka så pass mycket var nog främst min vilja, men också att jag visste att det var något kul som väntade.
När jag hade lugnat ner mig och kände mig ganska stabil i mitt mående igen så gick jag ner med Svea till Jennifer och Molle igen. Jag kände på mig att det här skulle gå galant!
När jag hade gjort det så kom farfar, farmor och mamma ner och hämtade mig med bilen. Farfar skulle nämligen skjutsa oss till stationen.
Väl på tåget så satt vi 3 och pratade med varandra om jaa.. i stort sätt allt!
Jag och farmor på tåget!
När vi kom fram så var det shoppingdags som gällde. Gud, vad glad jag kände mig men samtidigt nervös för att ångesten skulle häva sig fram mitt framför alla folk. Men det fungerade bra. Visst gick jag till mamma lite titt som tätt och sa att folk kollade på mig för att jag var så tjock, att jag var tjock, jag har panik m.m. Men mamma försökte att lugna ner mig genom att säga att nu är vi här för att ha kul, släpp "M", hon ska inte följa med oss hit till Norrköping.
Och likaså tänkte jag. Jag försökte inte tänka på min kroppsfigur, på "M" och inte heller på att jag var sjuk. Utan istället på det som mamma sa, vi var där för att ha kul och så tänkte jag att detta är vad den friska Elin skulle ha gjort!
Lyckade inköp blev det också.. Jag är jättenöjd!
- 3 tröjor
- 1 linne/klänning
- 1 par skor
- 1 par shorts
På vägen ner till station när vi skulle gå dit så stannade vi till i den fina parken och tog några kort.
Det är verkligen jättevackert där med alla blommor och fontänen..
På vägen hem så var jag mitt gamla vanliga Elin, det kände nog vi alla 3 på oss. Jag kände mig alldeles sprallig och var busig och allmänt glad. Jag skojade och jaa.. vilken känsla!
När vi var i Mjölby igen så skrattade vi så dant när vi gick av tåget för att Mjölby var tågets slutstation så det åkte lite längre bort så att man fick gå av där man kliver på bussarna i vanliga fall.
Så borta vid pressbyrån så stod farfar och väntade på oss i bilen och då tänkte vi:
- "Tänk om han såg oss komma med tåget och tänkte att vi kanske det var så kul att ååka tåg, så att vi fortsatte ända till Tranås!"
Haha, vi skratta sjukt mycket vill jag lova. Det kanske inte låter så roligt, men det var väl en humor som passade oss just i smaken. Men vi var nog rätt så trötta, så vi kan skylla lite på det också.
När vi kom hem så fick jag träffa min lilla sötnos Svea igen, som pappa hade varit nere och hämtat hos Jennifer.
Tack för hjälpen! <3
Och Jennifer, vi måste träffas snart igen, jag saknar dig massor och jag har inte haft så här roligt med någon på riktigt riktigt länge. Det kallar jag äkta vänskap. Älskar dig massvis, min BÄSTA vän! <3
Och Svea och Molle är perfekta för varandra de också, älskar dem också båda 2.
Svea blev jätteglad när jag kom hem, hon vickade på svansen så det stod härliga till och tungan fick jag nog i stort sätt i hela ansiktet, men jag var lika ivirig i att träffa henne som hon var i mig. Älskar henne.
Sedan så gick jag och mamma en promenad på kvällen innan kvällsfikat. Vi tog även med oss Svea. Det var ganska kallt ute och blåsigt, men skönt med frisk luft när man har gått i varuhus på eftermiddagen, där inne var det varmt, väldigt hett!
När vi kom hem så drack jag näringsdryck + att jag var duktig att äta något extra till det eftersom att mamma och pappa tyckte det nu när jag hade gått inne i Norrköping, så vad gör man inte?
Mådde inget vidare efteråt, men jag försökte att få bort de hemska tankarna så fort som möjligt genom att krya ner i sängen på direkten.
Ha det så bra!
/ Elin.
Onsdag 6/5
Nu sitter jag här, utmattad och helt uttorkad i ögonen. Jag har inga tårar att klämma ut mer, det har blivit tillräckligt idag.
Det var på morgonen det hela började. Mamma kom som vanligt in med drycken till mig ocj jag drack den och visade att jag hade "sörjan" i munnen och det såg hon. När jag sedan skulle resa mig upp ifån min säng så tyckte hon att jag fibblade med något under täcket och undrade genst vad det var. Jag sa att det inte var något, men mamma tog bort täcket och upptäckte att där låg en hel näringsdryck.
Jag blev genast ifrågasatt om att:
Varför ligger den där?, Har du fuskat?, Har du låtats druckit en hel, men haft en tom?
Jag blev då ledsen och frustrerad och förklarde för mamma att jag inte hade fuskat, för jag hade ju själv visat att jag hade "sörjan" i min mun, så varför skulle jag då fuska?
Anledningen till att jag hade en hel näringsdryck i sängen var för att den var TVUNGEN att göra det, annars så skulle jag vakna tjock dagen efter eller så skulle det hända något ont. Det var liksom något magiskt som "M" intalade mig att det var och jag litar på henne då. Så i morgon är jag nervös över hur allt kommer att se ut och hur dagen kommer att bli! "/
Mamma tog iallafall den fulla drycken ifrån mig och lade den någonstans, men jag hittade den igen och tänkte att nu ska jag ta den igen och fortsätta på samma spår, jag skulle inte berätta för mamma vart jag hade gömt drycken den här gången..
Morgonen fortsatte i samma spår. Mamma ville lätta upp på stämningen, men jag kände att jag inte längre orkade. Jag orkar helt enkelt inte vara glad, det kändes som att mamma gick runt och tvivlade på mig hela tiden, men innerst inne så visste jag att jag hade druckit drycken och JAG-ElIN, hade inte fuskat eftersom att jag är så himla motiverad till att bli frisk nu!
Men som sagt var så var jag inget vidare glad under frukosten och inte heller på vilan. Jag försökte att ignorera mamma totalt, vilket jag nu i efterhand tycker var väldigt dumt gjort av mig.
Men ju närmare vi kom förmiddagsmelliset desto mer öppen blev jag, men jag kände att jag fortfarande ville vara i stort sätt ganska ensam och inte ens prata om den tidigare insidenten som hade skett. Jag ville glömma den. Samtidigt som jag känner att det var skönt att mamma upptäckte den var att nu så fick jag äntligen hjälp med att bryta ett tvång ifrån "M", men samtidigt så ville jag inte att hon skulle se den för nu känner jag mig inte riktigt säker.. Jag vet inte hur jag kommer se ut eller hur det kommer att bli nu när den är bort, men det är "M" som säger åt mig att göra dessa saker, den friska Elin skulle aldrig göra något sådant, det vet jag!
Under förmiddagsmelliset så spelade jag och mamma Mulle utan att säga ett knyst till varandra. Mamma försökte, men jag mest bara kollade ner och bara nickade. När vi sedan hade kört klart så skulle jag gå på toan, men då kände jag hur trött jag blev. Mina ben gav lite vika så mamma kom med en filt och en kudde in på toan och så fick jag ligga där inne och andas lite och vila en stund. Det kändes bättre efteråt och jag kunde faktiskt distrahera tankarna lite åt ett annat håll då och gå vidare en lite bit..
Eftersom att luften i mellan oss lättade så vart jag mycket mer pratglad gent emot mamma och jag började även att sysselsätta mig lite. Jag busade med Svea en stund sedan så fick jag lite ensamtid.
När jag hade ensamtid så gick jag och funderade på varför "M" försökte intala mig sådana här saker och vad var det nödvändigt för egentligen? Jag kom inte fram till något direkt svar, men jag kom fram till att i eftermiddag så skulle jag iallafall berätta vart jag hade gömt den fulla drycken som jag tidigare hade gömt i från mamma, eftersom att hon så gärna ville ta den så att det inte skulle ske någon mer gång och dels hjälpa mig att bryta tvånget.
När mamma kom hem så började hon med maten. Idag så blev det blodpudding och rårivna morötter, mums!
Eftersom att hon ändå höll på att riva morötter så gav vi både Svea och Fnutte varsin morot. De båda var så söta och de såg så kul ut därför att båda låg inne i Fnutte´s rum och knaprade på varsin morot.
Älskar mina som sötingar massvis! <3
Fnutte! Svea!
När de hade knaprat i sig morötterna så satte sig mamma och jag och åt. Det var nog den godaste maten som jag har ätit på länge. Jag gillar blodpudding, det är en av mina favoriträtter tror jag, iallafall för tillfället. Så dagen lunchtillfälle fungerade bra.
Men direkt efter så var "M" där med sina ord:
"Vet du egentligen hur mycket kcal det där egentligen ger?!?!"
"Det har lagt sig på dina kinder".
"Det här var mer än en normalportion".
Oh, alla dessa tankar. När tar det slut? Jag vill ha slut på tjockkänslorna, jag vill stycka "M" i bitar och aldrig mer få tillbaka henne igen. Jag hatar henne!
Under vilan så fick jag mitt ångestpys som vanligt. Inte så konstigt kanske eftersom att jag har mått så himla dåligt under hela förmiddagen och det höll i sig nu också, det satt liksom kvar någonstans där bak i huvudet. Jag kunde inte släppa morgonens insident, om hur jag hade blivit anklagad. Jag funderade mycket.
Efter ångesten så somnade jag i hela 30 min. Det behövdes nog, men jag kände mig nfortfarande ledsen inombords.
Klockan 16.00 så åkte jag och mamma till BUP för att vi skulle ha familjesamtal. Pappa kom också dit. Han cyklade dit direkt efter jobbet.
Detta familjemötet var inte lika lyckat som i måndags, utan jag hade det så fruktansvärt jobbigt att jag sprang därifrån gårtandes. Men pappa kom efter mig och lugnade ner mig och sa:
"Att det här klarar vi gumman. Vi ska kämpa tillsammans!"
Och ska jag vara älig så stärkte det mig och gjorde så att jag gick in i rummet tillsammans med de andra igen, men jag medverkade dock inte i samtalet något mer för jag var alldeles för ledsen för det och tyckte att det var jätte jobbigt.
När vi kom hem så åt vi kvällsmat. Kvällens mat blev grillad korv med bröd. Det gick bra att få ner, men jag kände mig ganska stor efteråt.. och "M" spökade som vanligt.
Senare på kvällen när jag tog kvällsvila så kom Jennifer, Tony och Molle hit. Då så nosade Molle och Svea på varandra förfullt och pussades, så det ser just ut på framtiden för de 2, haha!
Jag och Jennifer bestämde även att vi äntligen skulle träffas en stund i morgon med hundarna och leka lite, det ser jag fram emot.
Snart så ska mamma och jag gå på en skööööön promenad. Jag behöver rensa huvudet.
Sedan så blir det sängdags tidigt idag, jag vill helst glömma morgonen insident och ta nya krafttag i morgon och hoppas på att den dagen blir bättre. Eller nya krafttag?! Jag fuskade faktiskt inte med näringsdrycken i morse, men det jag menar är att jag måste gå vidare och släppa det som har hänt, det måste jag bli bättre på.
Det ska bli lite myspys med Svea i sängen.
Ha det så bra!
/ Elin.
Det var på morgonen det hela började. Mamma kom som vanligt in med drycken till mig ocj jag drack den och visade att jag hade "sörjan" i munnen och det såg hon. När jag sedan skulle resa mig upp ifån min säng så tyckte hon att jag fibblade med något under täcket och undrade genst vad det var. Jag sa att det inte var något, men mamma tog bort täcket och upptäckte att där låg en hel näringsdryck.
Jag blev genast ifrågasatt om att:
Varför ligger den där?, Har du fuskat?, Har du låtats druckit en hel, men haft en tom?
Jag blev då ledsen och frustrerad och förklarde för mamma att jag inte hade fuskat, för jag hade ju själv visat att jag hade "sörjan" i min mun, så varför skulle jag då fuska?
Anledningen till att jag hade en hel näringsdryck i sängen var för att den var TVUNGEN att göra det, annars så skulle jag vakna tjock dagen efter eller så skulle det hända något ont. Det var liksom något magiskt som "M" intalade mig att det var och jag litar på henne då. Så i morgon är jag nervös över hur allt kommer att se ut och hur dagen kommer att bli! "/
Mamma tog iallafall den fulla drycken ifrån mig och lade den någonstans, men jag hittade den igen och tänkte att nu ska jag ta den igen och fortsätta på samma spår, jag skulle inte berätta för mamma vart jag hade gömt drycken den här gången..
Morgonen fortsatte i samma spår. Mamma ville lätta upp på stämningen, men jag kände att jag inte längre orkade. Jag orkar helt enkelt inte vara glad, det kändes som att mamma gick runt och tvivlade på mig hela tiden, men innerst inne så visste jag att jag hade druckit drycken och JAG-ElIN, hade inte fuskat eftersom att jag är så himla motiverad till att bli frisk nu!
Men som sagt var så var jag inget vidare glad under frukosten och inte heller på vilan. Jag försökte att ignorera mamma totalt, vilket jag nu i efterhand tycker var väldigt dumt gjort av mig.
Men ju närmare vi kom förmiddagsmelliset desto mer öppen blev jag, men jag kände att jag fortfarande ville vara i stort sätt ganska ensam och inte ens prata om den tidigare insidenten som hade skett. Jag ville glömma den. Samtidigt som jag känner att det var skönt att mamma upptäckte den var att nu så fick jag äntligen hjälp med att bryta ett tvång ifrån "M", men samtidigt så ville jag inte att hon skulle se den för nu känner jag mig inte riktigt säker.. Jag vet inte hur jag kommer se ut eller hur det kommer att bli nu när den är bort, men det är "M" som säger åt mig att göra dessa saker, den friska Elin skulle aldrig göra något sådant, det vet jag!
Under förmiddagsmelliset så spelade jag och mamma Mulle utan att säga ett knyst till varandra. Mamma försökte, men jag mest bara kollade ner och bara nickade. När vi sedan hade kört klart så skulle jag gå på toan, men då kände jag hur trött jag blev. Mina ben gav lite vika så mamma kom med en filt och en kudde in på toan och så fick jag ligga där inne och andas lite och vila en stund. Det kändes bättre efteråt och jag kunde faktiskt distrahera tankarna lite åt ett annat håll då och gå vidare en lite bit..
Eftersom att luften i mellan oss lättade så vart jag mycket mer pratglad gent emot mamma och jag började även att sysselsätta mig lite. Jag busade med Svea en stund sedan så fick jag lite ensamtid.
När jag hade ensamtid så gick jag och funderade på varför "M" försökte intala mig sådana här saker och vad var det nödvändigt för egentligen? Jag kom inte fram till något direkt svar, men jag kom fram till att i eftermiddag så skulle jag iallafall berätta vart jag hade gömt den fulla drycken som jag tidigare hade gömt i från mamma, eftersom att hon så gärna ville ta den så att det inte skulle ske någon mer gång och dels hjälpa mig att bryta tvånget.
När mamma kom hem så började hon med maten. Idag så blev det blodpudding och rårivna morötter, mums!
Eftersom att hon ändå höll på att riva morötter så gav vi både Svea och Fnutte varsin morot. De båda var så söta och de såg så kul ut därför att båda låg inne i Fnutte´s rum och knaprade på varsin morot.
Älskar mina som sötingar massvis! <3
Fnutte! Svea!
När de hade knaprat i sig morötterna så satte sig mamma och jag och åt. Det var nog den godaste maten som jag har ätit på länge. Jag gillar blodpudding, det är en av mina favoriträtter tror jag, iallafall för tillfället. Så dagen lunchtillfälle fungerade bra.
Men direkt efter så var "M" där med sina ord:
"Vet du egentligen hur mycket kcal det där egentligen ger?!?!"
"Det har lagt sig på dina kinder".
"Det här var mer än en normalportion".
Oh, alla dessa tankar. När tar det slut? Jag vill ha slut på tjockkänslorna, jag vill stycka "M" i bitar och aldrig mer få tillbaka henne igen. Jag hatar henne!
Under vilan så fick jag mitt ångestpys som vanligt. Inte så konstigt kanske eftersom att jag har mått så himla dåligt under hela förmiddagen och det höll i sig nu också, det satt liksom kvar någonstans där bak i huvudet. Jag kunde inte släppa morgonens insident, om hur jag hade blivit anklagad. Jag funderade mycket.
Efter ångesten så somnade jag i hela 30 min. Det behövdes nog, men jag kände mig nfortfarande ledsen inombords.
Klockan 16.00 så åkte jag och mamma till BUP för att vi skulle ha familjesamtal. Pappa kom också dit. Han cyklade dit direkt efter jobbet.
Detta familjemötet var inte lika lyckat som i måndags, utan jag hade det så fruktansvärt jobbigt att jag sprang därifrån gårtandes. Men pappa kom efter mig och lugnade ner mig och sa:
"Att det här klarar vi gumman. Vi ska kämpa tillsammans!"
Och ska jag vara älig så stärkte det mig och gjorde så att jag gick in i rummet tillsammans med de andra igen, men jag medverkade dock inte i samtalet något mer för jag var alldeles för ledsen för det och tyckte att det var jätte jobbigt.
När vi kom hem så åt vi kvällsmat. Kvällens mat blev grillad korv med bröd. Det gick bra att få ner, men jag kände mig ganska stor efteråt.. och "M" spökade som vanligt.
Senare på kvällen när jag tog kvällsvila så kom Jennifer, Tony och Molle hit. Då så nosade Molle och Svea på varandra förfullt och pussades, så det ser just ut på framtiden för de 2, haha!
Jag och Jennifer bestämde även att vi äntligen skulle träffas en stund i morgon med hundarna och leka lite, det ser jag fram emot.
Snart så ska mamma och jag gå på en skööööön promenad. Jag behöver rensa huvudet.
Sedan så blir det sängdags tidigt idag, jag vill helst glömma morgonen insident och ta nya krafttag i morgon och hoppas på att den dagen blir bättre. Eller nya krafttag?! Jag fuskade faktiskt inte med näringsdrycken i morse, men det jag menar är att jag måste gå vidare och släppa det som har hänt, det måste jag bli bättre på.
Det ska bli lite myspys med Svea i sängen.
Ha det så bra!
/ Elin.
Tisdag 5/5
Oh, stackars lilla Svea. Jag har vaknat i natt av att hon har gnällt och sedan spytt 3 gånger om vart annat. Som tröst så fick hon sova tillsammans med mig i sängen och det är alltid lika mysigt.
När jag och Svea gick upp på morgonen för att gå ut i "hagen", så märktes det att det inte var några större problem på henne. Hon verkade inte alls sjuk eller så, så det kändes som en stor lättnad.
Sedan så kom mamma in med drycken som vanligt vid 07.00, idag tog jag faktiskt inte banansmak till frukost som jag hörde att Jossan också brukade göra, haha rätt så komiskt, utan idag så tog jag hallon.
Sedan så klädde jag på mig lite lätt. Idag så fick det bli leggings och en stor stickad tröja. Det var varmt och skönt eftersom att jag frös så mycket i morse.
En stund efter det så åt jag frukost tillsammans med mamma. Då så småpratade vi lite om hur dagens upplägg såg ut och då visste vi att idag så skulle ju Agneta komma och hälsa på oss en stund på eftermiddagen. Då kom vi på att vi lika gärna kunde bjuda hem morfar också vid den tidpunkten. Ju fler desto bättre som man brukar säga!
Efter frukosten så slog sig mamma och jag ner i soffan för att kolla på Nytt Läge som vi spelade in i från gårdagen. Då så tog jag upp Svea som alltid vill komma upp i knät under varje vila som jag har. Men denna gången så var det något annorlunda med henne. Hon gnällde och pep massor och så ville hon slita sig loss och sedan så hände det.. hon spydde. Och det var inte lite heller. Nu kanske inte detta är något intresant att läsa om på bloggen, men jag tycker så synd om min Svea som jag tycker så mycket om! <3
Innan det var dags för förmiddagsmelliset så kollade jag lite på datorn sedan så busade jag såklart lite med Svea och så gick jag ut en sväng med henne i "hagen".
Under tiden som mamma och jag tog melliset så spelade vi Mulle. Jag vann, jippie!
Medans vi fikade så åt Svea sin mat och denna gången kunde hon behålla den och det var vi mycket lättade över.
Innan det var dags för lunch så fick jag ensamtid. Under den tiden så gosa jag lite med Svea som låg och sov och småplockade lite för att distrahera "M´s" hemska tankar. Jag försökte också att undgå att inte kolla mig i spegeln när jag var i närheten, men det var omöjligt. För vare gång jag ser mig i spegeln desto större blick får jag över min kropp. Det känns som att för varje gång jag kollar mig i spegeln så har en liten del på mig växt och gången därpå så är jag ännu större. Det är så jobbigt nu, med alla dessa tjockkänslor. Det känns som att jag aldrig kommer komma över dem, jag kommer aldrig bli nöjd med min kropp.. Jag måste få börja träna!
När mamma kom hem så var det matdags. Dagens mat blev inte populär måltid.. Pasta och köttbullar. Som jag tidigare har skrivit så hatar jag köttbullar och jag tycker det är så svårt att äta det. Det känns så mycket och när man tar på dem så är dem alldeles fettiga, men mamma säger att det bara är köttsaft, men det tror inte jag på, men men..
Eftersom att jag har så himla svårt för köttbullar så klarade jag mig undan med en, eller undan?! Mamma fick se att jag hade smufflat undan en genom att jag tappade ner den på golvet så att Svea fick tag på den och mumsade i sig den direkt.
Jag erkände direkt att det var jag, för jag kunde ju inte skylla på någon annan och eftersom att jag har så svårt med just köttbullar så kunde jag inte stå emot "M" i just det tillfället. Dumma mig!
Men som mamma sa som peppning efteråt till mig:
"Vi tar nya tag, vi får gå vidare. Jag vet att du tycker att köttbullar är svårt för dig, men nästa gång så får vi se till att du får mer stöd".
Men om jag ska vara ärlig så skäms jag bara nu efteråt, jag ångrar det. Varför kan jag inte vara så stark och motstå "M" och istället ätit köttbullen. Den kunde väl inte göra så mycket?!
Efter maten så var det vila som gällde. Jag ville först inte ta vila. Jag kände mig så arg på mig själv, att jag inte kunde motstå "M" och låta den friska Elin fått bestämma. Men det räckte inte tillräckligt den här gången. Men jag ska klara köttbullarna nästa gång, det har jag gett mig sjutton på!
När jag hade fått lite kramar av mamma och några goda ord så satte jag mig väl i soffan. Men idag så dröjde det inte alls länge tills jag började må så dåligt att ångestattacken kom. Den var i 30 min. som den alltid är nu för tiden. Jag mår verkligen skit nu. Jag orkar inte med mer tankar, jag vill bli frisk och kunna leva ett normalt liv utan en massa hemska tankar och slippa tänka på vad man stoppar i sig och vad allting innehåller.
Jag orkar inte längre leva upp till "M", jag ska släppa henne helt och hållet, men det får ta den tid som behövs. För jag ska ta det steg för steg, men jag ska fixa det!
När vilan var slut så hade Agneta redan knackat på dörren. Då hälsade hon på Svea som var lite feg i början men hon artade till sig ganska bra. En stund senare så kom även morfar, men då blev Svea rädd. Hon är mycket mer rädd för killar än vad hon är för tjejer, det märks klart och tydlgt.
När Agneta ocg morfar var här så fikade vi, pratade, busade med Svea och så körde vi givetvis vårat favoritkortspel, Mulle.
Jag spelade tillsammans med Agneta, men tyvärr så torskade vi ganska stort mot mamma och morfar som körde i samma lag. Men som tur var så är varken jag eller Agneta dåliga förlorare, haha!
Men en sak som dock inte var så rolig var att Svea spydde igen, 3 gånger. Usch, jag undrar vad det är med henne, kanske är det köttbullen som hon fick tag på som sätter i gång hennes mage så pass? Jag hoppas bara inte att det är något allvarligt och att det kommer att hålla i sig. MIN ÄLSKADE LILLA SVEA! <3
När de hade åkt hem vid ca. 17.00 så åkte jag och mamma ner till stan och kollade lite. Först så gick vi i lite klädesaffärer sedan så gick vi in på kvarnen en snabbis och handlade lite bröd m.m.
När vi kom hem därifrån så åt vi kvällsmat och jag mådde verkligen dåligt under måltiden, men ännu värre blev det efteråt. Jag kände mig jättefet och jag förknippade maten som vi hade ätit med feta personer och då menar jag verkligen feta personer. Och då kunde jag se mig där framför mig, liggandes i min säng i morgon och knappt kunna ta sig upp för att jag var så överviktig. Men mamma tröstade mig och sa:
"Att man blir inte tjock på en dag och du kommer aldrig bli tjock heller. När du börjar närma dig din normal vikt så kommer du att få börja träna och på så sätt så kommer du att lära känna din kropp bättre."
Visst har hon väl lite rätt i det hon säger men att jag inte kommer gå upp i vikt och bli fet, det litar jag inte på. Då litar jag på "M". Henne litar jag mest på i just det syftet, annars så litar jag nog mest på mina underbara och älskade föräldrar som verkligen vill göra allt för att göra mig frisk igen.
Gud vad skönt det ska bli att få gå ut och röra på sig nu. Jag känner mig tung i huvudet, tung i kroppen och jaa.. i stort sett utmattad, trots att jag inte har gjort något speciellt. Nu vill jag bara få igång kroppen, jag vill röra på mig. Jag får panik över min kropp, den måste komma i bättre form och i bättre balans.
Så nu ska jag slänga på mig jackan och skorna och så ska jag och mama gå våran vanliga kvällspromenad tillsammans med Svea.
När jag kommer hem så blir det att trycka i sig ännu mer kalorier, nämligen dryck + något extra. Alltså gud vad jag äter hela tiden. Inte undra på att jag är så tjock! "/
Sedan ska jag och Svea krypa ner i sängen och så ska jag försöka sova och hoppas på att jag drömmer något riktigt positivt!
Ha det så bra!
/ Elin.
När jag och Svea gick upp på morgonen för att gå ut i "hagen", så märktes det att det inte var några större problem på henne. Hon verkade inte alls sjuk eller så, så det kändes som en stor lättnad.
Sedan så kom mamma in med drycken som vanligt vid 07.00, idag tog jag faktiskt inte banansmak till frukost som jag hörde att Jossan också brukade göra, haha rätt så komiskt, utan idag så tog jag hallon.
Sedan så klädde jag på mig lite lätt. Idag så fick det bli leggings och en stor stickad tröja. Det var varmt och skönt eftersom att jag frös så mycket i morse.
En stund efter det så åt jag frukost tillsammans med mamma. Då så småpratade vi lite om hur dagens upplägg såg ut och då visste vi att idag så skulle ju Agneta komma och hälsa på oss en stund på eftermiddagen. Då kom vi på att vi lika gärna kunde bjuda hem morfar också vid den tidpunkten. Ju fler desto bättre som man brukar säga!
Efter frukosten så slog sig mamma och jag ner i soffan för att kolla på Nytt Läge som vi spelade in i från gårdagen. Då så tog jag upp Svea som alltid vill komma upp i knät under varje vila som jag har. Men denna gången så var det något annorlunda med henne. Hon gnällde och pep massor och så ville hon slita sig loss och sedan så hände det.. hon spydde. Och det var inte lite heller. Nu kanske inte detta är något intresant att läsa om på bloggen, men jag tycker så synd om min Svea som jag tycker så mycket om! <3
Innan det var dags för förmiddagsmelliset så kollade jag lite på datorn sedan så busade jag såklart lite med Svea och så gick jag ut en sväng med henne i "hagen".
Under tiden som mamma och jag tog melliset så spelade vi Mulle. Jag vann, jippie!
Medans vi fikade så åt Svea sin mat och denna gången kunde hon behålla den och det var vi mycket lättade över.
Innan det var dags för lunch så fick jag ensamtid. Under den tiden så gosa jag lite med Svea som låg och sov och småplockade lite för att distrahera "M´s" hemska tankar. Jag försökte också att undgå att inte kolla mig i spegeln när jag var i närheten, men det var omöjligt. För vare gång jag ser mig i spegeln desto större blick får jag över min kropp. Det känns som att för varje gång jag kollar mig i spegeln så har en liten del på mig växt och gången därpå så är jag ännu större. Det är så jobbigt nu, med alla dessa tjockkänslor. Det känns som att jag aldrig kommer komma över dem, jag kommer aldrig bli nöjd med min kropp.. Jag måste få börja träna!
När mamma kom hem så var det matdags. Dagens mat blev inte populär måltid.. Pasta och köttbullar. Som jag tidigare har skrivit så hatar jag köttbullar och jag tycker det är så svårt att äta det. Det känns så mycket och när man tar på dem så är dem alldeles fettiga, men mamma säger att det bara är köttsaft, men det tror inte jag på, men men..
Eftersom att jag har så himla svårt för köttbullar så klarade jag mig undan med en, eller undan?! Mamma fick se att jag hade smufflat undan en genom att jag tappade ner den på golvet så att Svea fick tag på den och mumsade i sig den direkt.
Jag erkände direkt att det var jag, för jag kunde ju inte skylla på någon annan och eftersom att jag har så svårt med just köttbullar så kunde jag inte stå emot "M" i just det tillfället. Dumma mig!
Men som mamma sa som peppning efteråt till mig:
"Vi tar nya tag, vi får gå vidare. Jag vet att du tycker att köttbullar är svårt för dig, men nästa gång så får vi se till att du får mer stöd".
Men om jag ska vara ärlig så skäms jag bara nu efteråt, jag ångrar det. Varför kan jag inte vara så stark och motstå "M" och istället ätit köttbullen. Den kunde väl inte göra så mycket?!
Efter maten så var det vila som gällde. Jag ville först inte ta vila. Jag kände mig så arg på mig själv, att jag inte kunde motstå "M" och låta den friska Elin fått bestämma. Men det räckte inte tillräckligt den här gången. Men jag ska klara köttbullarna nästa gång, det har jag gett mig sjutton på!
När jag hade fått lite kramar av mamma och några goda ord så satte jag mig väl i soffan. Men idag så dröjde det inte alls länge tills jag började må så dåligt att ångestattacken kom. Den var i 30 min. som den alltid är nu för tiden. Jag mår verkligen skit nu. Jag orkar inte med mer tankar, jag vill bli frisk och kunna leva ett normalt liv utan en massa hemska tankar och slippa tänka på vad man stoppar i sig och vad allting innehåller.
Jag orkar inte längre leva upp till "M", jag ska släppa henne helt och hållet, men det får ta den tid som behövs. För jag ska ta det steg för steg, men jag ska fixa det!
När vilan var slut så hade Agneta redan knackat på dörren. Då hälsade hon på Svea som var lite feg i början men hon artade till sig ganska bra. En stund senare så kom även morfar, men då blev Svea rädd. Hon är mycket mer rädd för killar än vad hon är för tjejer, det märks klart och tydlgt.
När Agneta ocg morfar var här så fikade vi, pratade, busade med Svea och så körde vi givetvis vårat favoritkortspel, Mulle.
Jag spelade tillsammans med Agneta, men tyvärr så torskade vi ganska stort mot mamma och morfar som körde i samma lag. Men som tur var så är varken jag eller Agneta dåliga förlorare, haha!
Men en sak som dock inte var så rolig var att Svea spydde igen, 3 gånger. Usch, jag undrar vad det är med henne, kanske är det köttbullen som hon fick tag på som sätter i gång hennes mage så pass? Jag hoppas bara inte att det är något allvarligt och att det kommer att hålla i sig. MIN ÄLSKADE LILLA SVEA! <3
När de hade åkt hem vid ca. 17.00 så åkte jag och mamma ner till stan och kollade lite. Först så gick vi i lite klädesaffärer sedan så gick vi in på kvarnen en snabbis och handlade lite bröd m.m.
När vi kom hem därifrån så åt vi kvällsmat och jag mådde verkligen dåligt under måltiden, men ännu värre blev det efteråt. Jag kände mig jättefet och jag förknippade maten som vi hade ätit med feta personer och då menar jag verkligen feta personer. Och då kunde jag se mig där framför mig, liggandes i min säng i morgon och knappt kunna ta sig upp för att jag var så överviktig. Men mamma tröstade mig och sa:
"Att man blir inte tjock på en dag och du kommer aldrig bli tjock heller. När du börjar närma dig din normal vikt så kommer du att få börja träna och på så sätt så kommer du att lära känna din kropp bättre."
Visst har hon väl lite rätt i det hon säger men att jag inte kommer gå upp i vikt och bli fet, det litar jag inte på. Då litar jag på "M". Henne litar jag mest på i just det syftet, annars så litar jag nog mest på mina underbara och älskade föräldrar som verkligen vill göra allt för att göra mig frisk igen.
Gud vad skönt det ska bli att få gå ut och röra på sig nu. Jag känner mig tung i huvudet, tung i kroppen och jaa.. i stort sett utmattad, trots att jag inte har gjort något speciellt. Nu vill jag bara få igång kroppen, jag vill röra på mig. Jag får panik över min kropp, den måste komma i bättre form och i bättre balans.
Så nu ska jag slänga på mig jackan och skorna och så ska jag och mama gå våran vanliga kvällspromenad tillsammans med Svea.
När jag kommer hem så blir det att trycka i sig ännu mer kalorier, nämligen dryck + något extra. Alltså gud vad jag äter hela tiden. Inte undra på att jag är så tjock! "/
Sedan ska jag och Svea krypa ner i sängen och så ska jag försöka sova och hoppas på att jag drömmer något riktigt positivt!
Ha det så bra!
/ Elin.
Måndag 4/5
Morgonen började som vilken annan morgon som helst, men denna gången så var det ju ett litet orosmoment som väntade mig, strax 1 h efter att jag hade druckit min dryck. Jag skulle nämligen väga mig då. Jag var inte så orolig över att jag hade gått ner i vikt, men däremot att jag hade ökat alldeles för mycket under veckan som gått, eftersom att det kunde jag ju se på hela min kropp. Och inte hade jag fel, vikten hade gått upp. Det blev blandade känslor, men ändå en stor lättnad, för då visste jag att jag skulle få en positiv konsekvens och jag närmare mig ett mer friskt tillstånd, men samtidigt så kom ju "M" som inte alls var nöjd utan ville få mig sin uppmärksamhet genom att hugga på direkten:
"Du har gått upp för mycket".
"Du ska inte öka i vikt, du ska gå ner".
"Där ser du, jag ljuger inte om vad du ser i spegeln, du är fet".
M.m.
Inombords blir jag ledsen, men samtidigt så tror jag på henne, jag måste skärpa mig. Jag vet ju att jag inte vill ha det så här och den enda vägen att gå är att våga öka i vikt och inte låta "M" ta kontrollen över mig riktigt ordentligt igen.
Jag vill inte tillbaka till när jag mådde som sämst..
En sak som jag kom till instinkt med idag var att "M" är aldrig nöjd och hon kommer aldrig att bli det heller. När jag vägde som minst så kände jag mig enorm och ville bli ännu tunnare och även nu när jag ökar i vikt så känner jag mig också enorm. Nu kanske det inte är så konstigt att jag känner mig större eftersom att jag faktiskt har lagt på mig ett X-antal kilon, men jag vet att "M" kommer aldrig bli nöjd ovansett åt vilket håll jag än vrider och vänder på det.
Gammal bild, men jag ser ändå ganska nöjd ut!
Men efter dagens vägning så var det nog ändå Elin som vann striden, jag känner mig starkare nu, starkare än på länge!
Jag vände viktens läge till att det ska leda till något positivt i slutändag, det vet jag.
När jag kom hem så åt jag frukost tillsammans med mamma, sedan så var det vila som gällde. Då kollade vi på Gossip Girl som vi hade spelat in från gårdagen. Oh, det är så bra och det händer så mycket nu. Jag vill verkligen inte missa ett enda avsnitt, det får jag inte heller göra, det har jag bestämt mig för. Jag vill se nästa avsnitt redan nu..
På förmiddagsmelliset så spelade jag och mamma Mulle. Mamma vann idag, men nu säger jag som pappa, "Det var bara ren tur". Så ikväll blir det jag som får ta revanschen.
Efter melliset så ringde Agneta hit och pratade lite med mamma och det bestämdes att hon skulle komma hit i morgon eftermiddag och fika lite. Hon ska nämligen få hälsa på Svea då, hoppas bara inte att Svea är så folkskygg då, haha.
Sedan så fick jag ensamtid när de hade pratat klart i telefonen. Det var skönt. Kände att jag behövde lite ensamtid, skönt att rensa tankarna och verkligen komma underfun med varför dem finns där och vad de gör för nytta.
Så busade jag lite med Svea förstås, härliga lilla hund! <3
När mamma kom hem så dröjde det inte länge innan det var lunchdags. Dagens lunch blev potatismos, ugnsstekt lax och rårivna morötter. Lite jobbig matsiuation. Tyckte att mängden mat var alldeles för mycket, både på kolhydratsfronten men också på proteinet och denna gången så hade jag inte fel. Jag tyckte inte att jag behövde så mycket nu eftersom att jag ändå hade gått upp så mycket i vikt nu, men mamma sa att det ska du fortsätta att göra tills du når din normalvikt.
Det här med normalvikt skrämmer mig lite. Jag tänker på kort som jag kan sitta och kolla på mig själv och se hur tjock jag var då och mina höfter var stora. Jag skäms över korten och det skrämmer mig att återfå den normala vikten.
Men mamma kommer ju alltid med sina meningar:
"Det kortet du kollar på var ju innan du började växa. Nu har du ju växt på längden och fått former på ett helt annat sätt. Du kan inte gemföra dig med den Elin du ser på bilden. Du kommer aldrig att bli så igen, du har liksom "dragit ut" . paketet". Det tycker inte jag låter något vidare logiskt, men jag får väl ge det ett försök att gå upp till en normal vikt och se hur jag trivs med min kropp då och hur jag mår psykist. Jag vet iallafall att jag måste kunna se mig själv i spegeln en vacker dag och säga, att det här är min kropp och jag trivs med den!
Efter maten så kom mitt vanliga pys på lunchvilan. Men det skötte mamma bra som var väl utrustad med kylklampar och papper. Jag kände mig stor efter maten och kände att jag hade ätit alldeles för mycket. Det var för mycket margarin i moset, det kände jag på smaken. Jag mådde inte alls bra. Men när jag väl hade pyst på mådde jag bättre efteråt.
Varför måste alla dessa tankar finnas, vad gör "M" i min kropp? Hopplöst!
Nej, på eftermiddagen så fick jag inte deppa i hop. Så jag tog nya tag och hade nya krafter. Som jag skrev tidigare i detta inlägg så kände jag mig stark idag, jag klarade av att motstå alla tvång och hot som "M" sade till mig. Så på eftermiddagen så gick jag ut en sväng med Svea i "hagen" och busade lite. Mamma har nämligen förstorat den lite så det blev lite upptäcktsfärd för Svea också.
När vi kom in så somnade Svea som en stock. Jag blev erbjuden att få ensamtid utav mamma då men jag avstod så då gjorde varken mamma eller jag något speciellt. Vi väntade på att klockan skulle bli 16.00 då vi skulle åka till BUP för ett familjesamtal.
Till BUP så tog vi med oss Svea och så träffade vi pappa som redan var där. Han cyklade nämligen dit direkt efter jobbet. Sedan så var det ungefär 1 timmes samtal med mina behandlare. Det var väl ett ganska bra samtal, jag uttryckte och pratade ganska mycket idag. Jag tog för mig mer än vad jag brukar göra annars, men det tyckte både mamma och pappa var positivt.
När samtalet var slut så åkte jag och pappa bilen hem och så ledde mamma cykeln gåendes hem.
Väl hemma sen så började vi att göra iordning kvällsmaten. Det blev en mycket smidig kvällsmat, men ganska smakrik, men fettig. Fett bara rann och efter att jag hade ätit så kändes mitt huvud och kinder som stora klot och inte tal om min stjärt. Fan, vad stor den är, den petar ju ut massor. Jag behöver verkligen inte sittkuddar och jag skulle ramla, för jag har så mycket fett som tar emot så väl utan några helst problem.
Shit, vad jag hatar min kropp!
Nu så ska snart jag och mamma gå en promenad. Förhoppningsvis så får vi med oss Svea, men hon sover nu så vi får se hur det går med den biten. Ska bli skönt att få röra på sig lite och få lite frisk luft också. Jag måste röra på mig nu det känner jag, det spritter i hela kroppen. Så det passar ju alldels utmärkt med en promenad så att jag distraherar "M´s" tankar för att istället göra något "förbjudet".
Nemen ojsan, nu vakna Svea. Så hon följer med mig och mamma, jippie! <3
Ha det så bra!
/ Elin.
"Du har gått upp för mycket".
"Du ska inte öka i vikt, du ska gå ner".
"Där ser du, jag ljuger inte om vad du ser i spegeln, du är fet".
M.m.
Inombords blir jag ledsen, men samtidigt så tror jag på henne, jag måste skärpa mig. Jag vet ju att jag inte vill ha det så här och den enda vägen att gå är att våga öka i vikt och inte låta "M" ta kontrollen över mig riktigt ordentligt igen.
Jag vill inte tillbaka till när jag mådde som sämst..
En sak som jag kom till instinkt med idag var att "M" är aldrig nöjd och hon kommer aldrig att bli det heller. När jag vägde som minst så kände jag mig enorm och ville bli ännu tunnare och även nu när jag ökar i vikt så känner jag mig också enorm. Nu kanske det inte är så konstigt att jag känner mig större eftersom att jag faktiskt har lagt på mig ett X-antal kilon, men jag vet att "M" kommer aldrig bli nöjd ovansett åt vilket håll jag än vrider och vänder på det.
Gammal bild, men jag ser ändå ganska nöjd ut!
Men efter dagens vägning så var det nog ändå Elin som vann striden, jag känner mig starkare nu, starkare än på länge!
Jag vände viktens läge till att det ska leda till något positivt i slutändag, det vet jag.
När jag kom hem så åt jag frukost tillsammans med mamma, sedan så var det vila som gällde. Då kollade vi på Gossip Girl som vi hade spelat in från gårdagen. Oh, det är så bra och det händer så mycket nu. Jag vill verkligen inte missa ett enda avsnitt, det får jag inte heller göra, det har jag bestämt mig för. Jag vill se nästa avsnitt redan nu..
På förmiddagsmelliset så spelade jag och mamma Mulle. Mamma vann idag, men nu säger jag som pappa, "Det var bara ren tur". Så ikväll blir det jag som får ta revanschen.
Efter melliset så ringde Agneta hit och pratade lite med mamma och det bestämdes att hon skulle komma hit i morgon eftermiddag och fika lite. Hon ska nämligen få hälsa på Svea då, hoppas bara inte att Svea är så folkskygg då, haha.
Sedan så fick jag ensamtid när de hade pratat klart i telefonen. Det var skönt. Kände att jag behövde lite ensamtid, skönt att rensa tankarna och verkligen komma underfun med varför dem finns där och vad de gör för nytta.
Så busade jag lite med Svea förstås, härliga lilla hund! <3
När mamma kom hem så dröjde det inte länge innan det var lunchdags. Dagens lunch blev potatismos, ugnsstekt lax och rårivna morötter. Lite jobbig matsiuation. Tyckte att mängden mat var alldeles för mycket, både på kolhydratsfronten men också på proteinet och denna gången så hade jag inte fel. Jag tyckte inte att jag behövde så mycket nu eftersom att jag ändå hade gått upp så mycket i vikt nu, men mamma sa att det ska du fortsätta att göra tills du når din normalvikt.
Det här med normalvikt skrämmer mig lite. Jag tänker på kort som jag kan sitta och kolla på mig själv och se hur tjock jag var då och mina höfter var stora. Jag skäms över korten och det skrämmer mig att återfå den normala vikten.
Men mamma kommer ju alltid med sina meningar:
"Det kortet du kollar på var ju innan du började växa. Nu har du ju växt på längden och fått former på ett helt annat sätt. Du kan inte gemföra dig med den Elin du ser på bilden. Du kommer aldrig att bli så igen, du har liksom "dragit ut" . paketet". Det tycker inte jag låter något vidare logiskt, men jag får väl ge det ett försök att gå upp till en normal vikt och se hur jag trivs med min kropp då och hur jag mår psykist. Jag vet iallafall att jag måste kunna se mig själv i spegeln en vacker dag och säga, att det här är min kropp och jag trivs med den!
Efter maten så kom mitt vanliga pys på lunchvilan. Men det skötte mamma bra som var väl utrustad med kylklampar och papper. Jag kände mig stor efter maten och kände att jag hade ätit alldeles för mycket. Det var för mycket margarin i moset, det kände jag på smaken. Jag mådde inte alls bra. Men när jag väl hade pyst på mådde jag bättre efteråt.
Varför måste alla dessa tankar finnas, vad gör "M" i min kropp? Hopplöst!
Nej, på eftermiddagen så fick jag inte deppa i hop. Så jag tog nya tag och hade nya krafter. Som jag skrev tidigare i detta inlägg så kände jag mig stark idag, jag klarade av att motstå alla tvång och hot som "M" sade till mig. Så på eftermiddagen så gick jag ut en sväng med Svea i "hagen" och busade lite. Mamma har nämligen förstorat den lite så det blev lite upptäcktsfärd för Svea också.
När vi kom in så somnade Svea som en stock. Jag blev erbjuden att få ensamtid utav mamma då men jag avstod så då gjorde varken mamma eller jag något speciellt. Vi väntade på att klockan skulle bli 16.00 då vi skulle åka till BUP för ett familjesamtal.
Till BUP så tog vi med oss Svea och så träffade vi pappa som redan var där. Han cyklade nämligen dit direkt efter jobbet. Sedan så var det ungefär 1 timmes samtal med mina behandlare. Det var väl ett ganska bra samtal, jag uttryckte och pratade ganska mycket idag. Jag tog för mig mer än vad jag brukar göra annars, men det tyckte både mamma och pappa var positivt.
När samtalet var slut så åkte jag och pappa bilen hem och så ledde mamma cykeln gåendes hem.
Väl hemma sen så började vi att göra iordning kvällsmaten. Det blev en mycket smidig kvällsmat, men ganska smakrik, men fettig. Fett bara rann och efter att jag hade ätit så kändes mitt huvud och kinder som stora klot och inte tal om min stjärt. Fan, vad stor den är, den petar ju ut massor. Jag behöver verkligen inte sittkuddar och jag skulle ramla, för jag har så mycket fett som tar emot så väl utan några helst problem.
Shit, vad jag hatar min kropp!
Nu så ska snart jag och mamma gå en promenad. Förhoppningsvis så får vi med oss Svea, men hon sover nu så vi får se hur det går med den biten. Ska bli skönt att få röra på sig lite och få lite frisk luft också. Jag måste röra på mig nu det känner jag, det spritter i hela kroppen. Så det passar ju alldels utmärkt med en promenad så att jag distraherar "M´s" tankar för att istället göra något "förbjudet".
Nemen ojsan, nu vakna Svea. Så hon följer med mig och mamma, jippie! <3
Ha det så bra!
/ Elin.
Söndag 3/5
Morgonen började med en glad men mycket trött pappa som kom in med en dryck till mig. Stackars lilla pappa att han inte får sovmorgon, han som var så trött.
När jag hade druckit upp drycken i min varma och sköna säng tillsammans med Svea så gick gjorde jag mig iordning.
Sedan så fixade jag till lite mat åt Svea som skulle stå i blöt ett tag och under tiden så gick vi ut i "hagen" så att hon kunde göra sina begär, haha.
En bild på pappa och mig, dock sen förra sommaren!
Frukost åt jag tillsammans med pappa under några som helst bekymmer. Det var inga större problem att få i sig frukost idag, men det brukar det inte var nu förtiden. När jag hade ätit klart så spelade pappa och jag ett parti Mulle och jag vann även idag och fick kommentaren som han för vanligt kör med: "Det var bara tur". Dålig förlorare kallar jag det bara.. Det var iallafall en trevlig stund tillsammans med pappa.
Efter vilan så kollade jag lite på datorn sedan så väckte jag till Svea som låg och sov i sin igloo eftersom att jag skulle ha med mig henne ner till Nattis.
Väl nere hos Nattis så busade vi för fullt med Svea, men som som vanligt så var ju Svea lite rädd mot Nattis, men det fungerade bra ändå tyckte jag.
När jag kom hem så var både mamma och pappa ute, men det dröjde inte länge förens mamma kom in och tjatade. Hon frågade om jag mådde bra och jag svarade lite omuntert: Ja, varför skulle jag inte?
Men mamma märkte att jag inte mådde så bra och det hade hon faktiskt mycket rätt i. Jag mådde helt enkelt skit, så mycket "M" var inom mig och mamma sa likså att hon såg att idag var det "M" som hade greppet om mig. Jag visste om att hon hade det, men jag ville inte erkänna utan jag ville klara mig på egen hand.
Så mamma och jag tjafsade lite, men då så kom pappa in och höll mig sällskap medans mamma gick en lite promenad för att lätta på trycket lite och när hon kom hem igen så pratade vi med varandra som om ingenting hade hänt. Det kändes bra. Pappa som då var hemma peppade på mig för fullt och sa att det här fixar du, vi ska klara det här tillsammans nu. Även om jag gärna vill tro på det så kunde jag inte det idag, inte när "M" var så stark.
Pappa och jag har även kommit överens om ett löfte som vi ska hålla, jag hoppas att båda ska kämpa lika tappert för att klara av det, men det ska vi, eller hur världens bästa pappa?
Sedan så var det dags för lunch. Det var pappa som stod för matlagningen idag och det är inte direkt min starka sida att pappa lagar maten, för jag är alltid rädd för att han ska använda mer "feta" produkter än mamma, men jag kände att jag ska kämpa och lita på min pappa nu. Har jag kunnat göra det i alla mina tidigare år innan jag blev sjuk så vad skulle tyda på att han skulle ljuga för mig nu? Det är vad mitt sunda förnuft säger till mig och innerst inne så vet jag att det är det som jag ska lyssna till..
Dagens lunch blev ris och torskfilégryta, det är pappas favoritmat tror jag. Det är iallafall en chansning i från min sida efter så många gånger som han sa att det var såååå gott idag, haha.
Det är dock ingen hit i mina ögon, men jag klarade av att äta utav den iallafall och det var utav en fetare produkt som såsen var gjord av också, en stor stjärna till mig!
Om ni vill veta så var det efter denna torskfilégryta, som vi åt för första gången för 2 års sedan ungefär, som pappa och jag började prata lite skojsigt om att starta en egen restaurang som ska ha fisk och skaldjur som huvudrätt. Så vi pratade lite om restaurangen idag också, men det är bara en massa vilda fantasier som jag och pappa har, haha.
Efter maten så kollade jag, mamma och pappa på Robinson som vi hade spelat in från gårdagen. Men jag hann inte kolla så mycket förens ångesten bröt ut, inte undra på att den kom så tjock som jag kände mig efter maten och alla tankar som "M" kom med på en gång. Det kom som en enda stor våg med massvis med tankar som jag inte kunde hantera. Jag mådde verklige skit och det hade jag gjort hela förmiddagen!
När jag sedan vaknade upp så fick jag lite fotmassage av mamma och efter ångesten så kände jag mig gensta mycket mer tillfreds med mig själv. Jag kunde mer acceptera att situationen var som den var, att jag hade ätit för att jag behöver det och det kommer göra mig frisk. Jag äter inte för att bli tjock och överviktig, utan för att bli normalviktig.
Så eftermiddagen så måde jag mycket bättre. Visst tänkte jag mycket på hur min kropp så ut och i vilken spegel som jag än går förbi här hemma så bara ser jag hur tjock jag är. Men under eftermiddagen så busade jag lite med Svea och så tränade jag lite trix med henne, så som sitt m.m. Det var kul och hon var duktigare än vad jag trodde att hon skulle vara.
Eftersom att jag kände mig så ofräsch och äcklad av mig själv så gick jag in och tog en dusch innan det var dags för eftermiddagsmelliset. Men det gjorde ju inte saken bättre.. Jag kände mig ju fräschare på så sätt att jag luktade gott och håret var rent, men att se sin kropp och fettet dallrande på sin kropp gjorde mig bara ännu mer äcklad och förtvivlad. Jag blev ledsen, men mamma försökte att trötsa mig med att säga: "Du ser inte din kropp, du har helt fel kroppsuppfattning". Men jag trodde inte ett dugg på henne, för jag kunde ju liksom själv ta på mina lår och bara låta fettet dallara, det såg jag ju med egna ögon. Så fel ögonsyn kan jag ju inte ha, det är sanning. "M" ljuger inte för mig i den bekräftelsen!
Vi eftermiddagsmelliset så myste jag med Svea i soffan. ( Bilden är inte tagen idag )
Sen så gik jag ut med Svea i koppel i trädgården medans mamma tog min andra lilla sötnos Fnutte i sitt koppel. Gissa om Svea ville busa med Fnutte? Ja, det ville hon verkligen. Hon gjorde sig till så vida pass och ville verkligen få Fnuttes uppmärksamhet, men Fnutte brydde sig inte så mycket utan sat mest och åt gräs i lugn och ro. Haha!
När vi kom in så fick jag hjälpa mamma med matlagningen. Det var kul och såklart så var även Svea med på ett hörn. Hon känner på sig när det luktar mat.
Nu efter kvällsmaten så känner jag mig också jättetjock och "M" spökar där inne i mitt huvud. Men med lite tröst ifrån mamma och musik spelande på datorn så fick jag tankarna på lite annat håll.
Det känns som att "M" aldrig kommer att släppa greppet om mig, men jag måste stå emot, jag ska orka denna gången, jag ska inte fall tillbaka!
Elin ska vill bli frisk!
Detta har varit en väldigt tuff dag och "M" har verkligen haft ett stadigt grepp om mig, iallafall angående tankarna. Det har rört sig i mitt huvud i stort sätt hela dagen och det är inget positivt, tyvärr. Jag vill verkligen bli av med detta och jag hoppas att jag får jobba mer med att sakta men säkert få mitt huvud friskare!
Hoppas att eran dag har varit bättre än min.
Ha det så bra!
/ Elin.
När jag hade druckit upp drycken i min varma och sköna säng tillsammans med Svea så gick gjorde jag mig iordning.
Sedan så fixade jag till lite mat åt Svea som skulle stå i blöt ett tag och under tiden så gick vi ut i "hagen" så att hon kunde göra sina begär, haha.
En bild på pappa och mig, dock sen förra sommaren!
Frukost åt jag tillsammans med pappa under några som helst bekymmer. Det var inga större problem att få i sig frukost idag, men det brukar det inte var nu förtiden. När jag hade ätit klart så spelade pappa och jag ett parti Mulle och jag vann även idag och fick kommentaren som han för vanligt kör med: "Det var bara tur". Dålig förlorare kallar jag det bara.. Det var iallafall en trevlig stund tillsammans med pappa.
Efter vilan så kollade jag lite på datorn sedan så väckte jag till Svea som låg och sov i sin igloo eftersom att jag skulle ha med mig henne ner till Nattis.
Väl nere hos Nattis så busade vi för fullt med Svea, men som som vanligt så var ju Svea lite rädd mot Nattis, men det fungerade bra ändå tyckte jag.
När jag kom hem så var både mamma och pappa ute, men det dröjde inte länge förens mamma kom in och tjatade. Hon frågade om jag mådde bra och jag svarade lite omuntert: Ja, varför skulle jag inte?
Men mamma märkte att jag inte mådde så bra och det hade hon faktiskt mycket rätt i. Jag mådde helt enkelt skit, så mycket "M" var inom mig och mamma sa likså att hon såg att idag var det "M" som hade greppet om mig. Jag visste om att hon hade det, men jag ville inte erkänna utan jag ville klara mig på egen hand.
Så mamma och jag tjafsade lite, men då så kom pappa in och höll mig sällskap medans mamma gick en lite promenad för att lätta på trycket lite och när hon kom hem igen så pratade vi med varandra som om ingenting hade hänt. Det kändes bra. Pappa som då var hemma peppade på mig för fullt och sa att det här fixar du, vi ska klara det här tillsammans nu. Även om jag gärna vill tro på det så kunde jag inte det idag, inte när "M" var så stark.
Pappa och jag har även kommit överens om ett löfte som vi ska hålla, jag hoppas att båda ska kämpa lika tappert för att klara av det, men det ska vi, eller hur världens bästa pappa?
Sedan så var det dags för lunch. Det var pappa som stod för matlagningen idag och det är inte direkt min starka sida att pappa lagar maten, för jag är alltid rädd för att han ska använda mer "feta" produkter än mamma, men jag kände att jag ska kämpa och lita på min pappa nu. Har jag kunnat göra det i alla mina tidigare år innan jag blev sjuk så vad skulle tyda på att han skulle ljuga för mig nu? Det är vad mitt sunda förnuft säger till mig och innerst inne så vet jag att det är det som jag ska lyssna till..
Dagens lunch blev ris och torskfilégryta, det är pappas favoritmat tror jag. Det är iallafall en chansning i från min sida efter så många gånger som han sa att det var såååå gott idag, haha.
Det är dock ingen hit i mina ögon, men jag klarade av att äta utav den iallafall och det var utav en fetare produkt som såsen var gjord av också, en stor stjärna till mig!
Om ni vill veta så var det efter denna torskfilégryta, som vi åt för första gången för 2 års sedan ungefär, som pappa och jag började prata lite skojsigt om att starta en egen restaurang som ska ha fisk och skaldjur som huvudrätt. Så vi pratade lite om restaurangen idag också, men det är bara en massa vilda fantasier som jag och pappa har, haha.
Efter maten så kollade jag, mamma och pappa på Robinson som vi hade spelat in från gårdagen. Men jag hann inte kolla så mycket förens ångesten bröt ut, inte undra på att den kom så tjock som jag kände mig efter maten och alla tankar som "M" kom med på en gång. Det kom som en enda stor våg med massvis med tankar som jag inte kunde hantera. Jag mådde verklige skit och det hade jag gjort hela förmiddagen!
När jag sedan vaknade upp så fick jag lite fotmassage av mamma och efter ångesten så kände jag mig gensta mycket mer tillfreds med mig själv. Jag kunde mer acceptera att situationen var som den var, att jag hade ätit för att jag behöver det och det kommer göra mig frisk. Jag äter inte för att bli tjock och överviktig, utan för att bli normalviktig.
Så eftermiddagen så måde jag mycket bättre. Visst tänkte jag mycket på hur min kropp så ut och i vilken spegel som jag än går förbi här hemma så bara ser jag hur tjock jag är. Men under eftermiddagen så busade jag lite med Svea och så tränade jag lite trix med henne, så som sitt m.m. Det var kul och hon var duktigare än vad jag trodde att hon skulle vara.
Eftersom att jag kände mig så ofräsch och äcklad av mig själv så gick jag in och tog en dusch innan det var dags för eftermiddagsmelliset. Men det gjorde ju inte saken bättre.. Jag kände mig ju fräschare på så sätt att jag luktade gott och håret var rent, men att se sin kropp och fettet dallrande på sin kropp gjorde mig bara ännu mer äcklad och förtvivlad. Jag blev ledsen, men mamma försökte att trötsa mig med att säga: "Du ser inte din kropp, du har helt fel kroppsuppfattning". Men jag trodde inte ett dugg på henne, för jag kunde ju liksom själv ta på mina lår och bara låta fettet dallara, det såg jag ju med egna ögon. Så fel ögonsyn kan jag ju inte ha, det är sanning. "M" ljuger inte för mig i den bekräftelsen!
Vi eftermiddagsmelliset så myste jag med Svea i soffan. ( Bilden är inte tagen idag )
Sen så gik jag ut med Svea i koppel i trädgården medans mamma tog min andra lilla sötnos Fnutte i sitt koppel. Gissa om Svea ville busa med Fnutte? Ja, det ville hon verkligen. Hon gjorde sig till så vida pass och ville verkligen få Fnuttes uppmärksamhet, men Fnutte brydde sig inte så mycket utan sat mest och åt gräs i lugn och ro. Haha!
När vi kom in så fick jag hjälpa mamma med matlagningen. Det var kul och såklart så var även Svea med på ett hörn. Hon känner på sig när det luktar mat.
Nu efter kvällsmaten så känner jag mig också jättetjock och "M" spökar där inne i mitt huvud. Men med lite tröst ifrån mamma och musik spelande på datorn så fick jag tankarna på lite annat håll.
Det känns som att "M" aldrig kommer att släppa greppet om mig, men jag måste stå emot, jag ska orka denna gången, jag ska inte fall tillbaka!
Elin ska vill bli frisk!
Detta har varit en väldigt tuff dag och "M" har verkligen haft ett stadigt grepp om mig, iallafall angående tankarna. Det har rört sig i mitt huvud i stort sätt hela dagen och det är inget positivt, tyvärr. Jag vill verkligen bli av med detta och jag hoppas att jag får jobba mer med att sakta men säkert få mitt huvud friskare!
Hoppas att eran dag har varit bättre än min.
Ha det så bra!
/ Elin.
Lördag 2/4
Oh herregud vilket natt.. Vet inte vart jag ska börja men jag kan väl iallafall börja i den rätta änden.
Det började med att Svea försökte att komma upp i min säng på alla möjliga sätt och vis, men det fungerade inte så bra för henne eftersom att hon inte kan hoppa så högt. Men under några omständigheter så kom hon faktiskt upp i min säng och jag tror att hon kan ha krypit upp på mina kuddar som låg på golvet och sedan hoppat där ifrån. Väl i sängen så ville hon börja busa mitt i natten men jag försökte att inte visa intresse och då så blev hon väl kanske lite putt på mig. Så då hördes det bara ett duns och ett litet svagt skrik och det var Svea som hade hoppat ner ifrån sängen.
När jag då hörde det så tyckte jag så synd om henne och ropade på henne och då kom hon glatt till mig igen och ville åter igen upp i sängen, så denna gången så kunde jag inte motstå att ta upp henne. Så det slutade med att både jag och hon somnade uppe i min säng inatt, så det är alltså första gången som Svea har sovit i min säng och inte i sin igloo. Det var mysigt!
Imorse så var det då mamma som väckte mig med näringsdryck på sängen, morgondagens dryck fick bli banan idag och den tycker jag nog smakar som bäst på morgonen, jag vet faktiskt inte varför men så är det.
Sedan så gjorde jag mig i ordning lite och sedan så var det dags att sätta sig ner för att äta en stabil frukost, åter igen den gamla vanliga. När frukosten hade åkt ner i magen så var det dags för vila.
Under vilan så kollade jag, mamma och pappa lite på ett gamalt avsnitt ifrån Big Brother. Trots att vi redan vet vem som vinner så är det ändå så kul att se på.
När vilan var slut så hade jag hoppats på att kunna träffa Jennifer, men hon låg tyvärr och sov då, så det blev tyvärr inget med henne idag, men vi sa att vi skulle träffas någon annan dag och den dagen ser jag fram emot. <3
När vilan var slut så gjorde jag inget speciellt. Jag plockade iordning lite på Sveas leksaker som hon hade släpat med sig lite här och där och lade i hennes lilla korg inne i vardagsrummet.
Och inte lång tid hade jag på mig att göra det innan det var dags för förmiddagsmellis. Som tur var så dricker jag alla smakerna i Ensure +, så det är bra att det kan bli lite variation på dryckerna nu när jag dricker 3 utav dem och 1 utav 1 annan sort.
Under förmiddagsmelliset så spelade jag och mamma Mulle, medans pappa satt och kollade på eftersom att han lekte lite lätt med Svea som ville vara ute.
När drycken var uppdrucken och vilan var slut så åkte mamma till stan och pappa gick ut och fortsatte i trädgården som han hade gjort under hela förmiddagen, så då fick jag passa på att utnyttja min ensamtid. Under den tiden så var "M" där och pucklade på ganska rejällt. Men jag är stark nu, jag klarar att kämpa emot.
Så eftersom att "M" var stark just då så försökte jag att engagera mig med något. Så då lekte jag med Svea, gick ut med Svea i "hagen", småplockade lite och så kollade jag lite på datorn. Det hjälpte till viss del må jag säga..
När mamma kom hem så var det dags för lunch. Vi åt rester från i går. Som vanligt så hade jag protester på "kolhydratsbiten" om att det var alldeles för mycket för min del, men mamma och pappa nekade konstant och ville få mig att inse att det inte alls var det. Jag tolkade det som jag ville, men jag åt faktiskt upp hela portionen.
Eftersom att jag inte alls mådde bra under lunchen så dröjde det knappt 1 min. innan jag och mamma gick inte till mammas och pappas sovrum för att ta hand om min ångestattack.
Jag kände att hela min kropp hade förändrats under måltiden. Den hade svällt upp och jag hade ätit alldeles för mycket kolhydrater, fy på mig!
Så ångesten tog väl ungefär 30 min. att ta sig igenom innan den lugnade sig och att jag inte hade orken kvar till att vara arg på "M" mer, utan jag hade liksom sagt mitt till henne under den.
Så direkt efter ångestattacken så satte jag lite fart eftersom att vid 14.20 så skulle pappa och jag ta motorcykeln till Motala för att kolla när Mjölby Södra damer mötte Borens IK.
En lättklädd Elin, som ska ut och njuta i solen och kolla på fotboll!
Så när pappa och jag väl satte oss på motorcykeln så kändes allt mycket lättare. Jag blev glad över att få komma ut i solen och jag kände mig fri på något vis som jag alltid gör när jag åker där bak på motorcykeln och idag var det ju ett givande "MC-väder", det kan man ju inte klaga på.
När vi kom fram till Motala så började matchen precis. Men det dröjde inte länge innan vi bestämde oss för att åka därifrån och åka hem till Mjölby istället och kolla på herrarna som körde där. Så vi var väl i Motala och kollade i max. en kvart, haha!
Men det var iallafall jättekul att åka en tur med pappa, men också att få kolla på fotboll. Jag längtar verkligen tillbaka till fotbollen, det kan jag lova!
När jag skulle gå hem ifrån Södragården (pappa stannade kvar), så kom mamma med lilla Svea och mötte mig och direkt när hon såg mig så släppte mamma hennes koppel för då kom hon i full fart i mot mig och ville komma och hälsa, det är min lilla Svea det! <3
När jag kom hem så gjorde jag inte så mycket eftersom att klockan var ganska nära kvällsmat. Så det blev att jag bytte om till pyjamas bara för att gå och mysa i under resten utav denna lördagskväll.
När jag hade gjort det så gjorde mamma och pappa mig sällskap medans jag åt. Vi satt ute på altanen och bara njöt utav vädret. De åt inte eftersom att de skulle ut och äta med Matz och Vailett.
Under måltiden och efter måltiden så kände jag hur mina kinder svällde upp. Det blev som 2 tora ballonger och jag kände mig skitfet!
Men mamma och pappa vill att jag ska tänka postivit, att jag ska tänka att det här måste jag äta för att bli frisk, det finns ingen annan väg att gå.
Visst har de rätt, men det känns som att tjockkänslorna aldrig kommer att försvinna och enligt mig så är det verkligen. Det finns absolut ingen som kan intala mig att jag är mager/smal/tunn, för då kommer det kännas som att de ljuger mig rakt upp i ansiktet! "/
Nu är jag hemma själv med Danne, men han sitter ute på sitt rum. Så snart ska jag ta på mig mjukisbyxor och en tjocktröja över min pyjamas och sedan så ska jag gå en promenad. Jag tänkte att jag skulle försöka att få med mig Svea och träna henne att gå i koppel. Men vi får se hur det går med det, för just nu ligger hon och sover.
Senare ikväll så blir det nog att kanske kolla på Robinson och dricka näringsdryck innan det är dags att knyta sig och samla nya kämpartag tills morgondagen!
Ha det så bra!
/ Elin.
Fredag 1/5
Idag vaknade jag på rätt sida och det kändes som att det låg en bra dag framför mig som väntade på mig. Solen sken, fåglarna kvittrade och så låg Svea där som vanligt tätt intill min säng. Hon är för mysig så här och morgnarn, då man bara kan ta upp henne och mysa hur länge som helst. Men tyvärr så kunde vi ju inte göra det för då kom pappa in i morse med näringsdrycken som jag var tvungen att ta.
En stund senare så var det dags för frukost som vanligt. Denna morgon så åt jag tillsammans med pappa eftersom att mamma tog lite sovmorgon idag, vilket hon säkert tyckte var jätteskönt.
Frukosten slank ner bra som den brukar göra nu för tiden, den går ju lättare och lättare med tidens gång.
Under frukostvilan så satt jag och pappa inne i vardagsrummet och spelade Mulle. Det var kul eftersom att jag vann, haha. "Det var bara tur", är kommentaren som pappa brukar komma med och likså så kom den idag.
När vilan var slut så kollade jag lite på datorn och tog kort på olika saker. Dels på mig själv men också på Svea som var så söt när hon låg och busade på sin filt. Sedan så tröttnade jag på att ta kort så då blev det att jag busade lite med Svea innan det var dags att dricka nästa näringsdryck. Då så fikade jag och mamma tillsammans eftersom att pappa hade gått ut i trädgården och höll på att fixa och dona där ute. Så under mellisets gång så spelade mamma och jag kort, som vanligt. Sedan så småpratade vi lite också och då kom mamma med ett förslag om att vi kunde åka och sola solarium nu på vilan som jag skulle ta efter att jag hade drucikit upp drycken. Det tyckte inte jag lät som någon dum idé, så mamma och jag åkte och solade solarium på vilan. Gud vad skönt det var, jag njöt så dant utav värmen att jag råkade somna till lite smått, men direkt när solariet stängdes av så vaknade jag till igen.
När vi kom hem så fick jag lite ensamtid medans pappa var ute i trädgården och mamma åkte till stan och handlade lite. Under tiden som jag var hemma själv, eller snarare ensam i huset så busade jag lite med Svea, men annars så gjorde jag inte så mycket mer. När mamma kom hem så lagade hon till lunchen. Idag så åt vi pasta och köttfärssås. Som vanligt så var det protester ifrån min sida om att det var för mycket mat och "M" var igång rejällt i mitt huvud redan då. Hon sa det ena efter det andra:
Nu har du legat i ett solarium och tagit det alldels för lugnt.
Du har rört på dig för lite.
Du är tjock.
Du ska inte äta så där mycket.
Du förtjänar inte att äta. osv.
Ahhh, shit alltså, min hjärna tar så himla mycket stryk just nu, jag mår så psykiskt dåligt men det fysiska ser bra ut.
VI inom familj har pratat mycket om det här med att det fysiska kanske ser bra ut, men att hjärna inte riktigt hänger med och genast när man ser att någon ser mer fysiskt bra ut att man ser friskare ut i kroppen så tror många att man är frisk, men inombords så kanske man är splittrad i tusen bitar och tankarna snurrar hit och dit. Men som tur är så vet mamma och pappa om detta och kommer hjälpa mig med båda sakerna och det är jag väldigt tacksam över.
Efter maten så var det vila som gällde. Då gosade jag med Svea en stund innan jag verkligen inte kunde hålla alla mina tankar inom mig längre, så det bröt ut till en ångestattack. För att ännu idag "skydda" Svea ifrån detta så gick jag och pappa in till mammas och pappas sovrum. Där inne så tog pappa väl hand om mig. Alltså jag mår så himla dåligt nu. Det enda jag går och tänker på är hur min kropp ser ut. Hur äcklig jag faktiskt är och hur fet jag har blivit sedans dess att jag vägde som minst. Visst, jag vill bli frisk och måste genomgå dessa saker, jag tror faktiskt att jag är inne i den värsta och sista fasen nu.. att kunna övervinna tjockkänslorna och faktiskt vara nöjd över sin kropp istället!
Tack pappa för hjälpen iallafall, det kändes bra med dig vid min sida.
När ångestattacken var över efter ca. 30 min. så kom mamma in med Svea till mig på sängen igen. Då fick jag massor med pussar av henne i hela ansiktet och det tror jag att jag fick för att hon ville trösta mig och såg att jag var ledsen.
Vid strax innan 15.00 så kom farmor och farfar hit. Vi bjöd hit dem för att vi ville bjuda de på lite fika. Dels för att farfar fyller år idag, så grattis till världens bästa farfar, men också för att bara sitta och småprata lite. När de kom så mådde jag inte så bra, men det var inget som jag ville gå ut i ord med till mamma och pappa eftersom att jag ville inte att det skulle hända något med mig då när farmor och farfar var här, det skulle kännas alldels för skämsigt. Så jag höll mig här inne i huset medans de satt ute på altan och fikade. Mamma och pappa kom in var och varannan minut för att kolla till mig men jag mådde inte dåligt hela tiden men plötsligt så kom det en del infall då "M" var där och gnagde och hotade mig med diverse sakerna. Tillslut så kom min känslomässiga sida fram och jag lade mig ner på mammas och pappas sängar för att jag hade det så tufft med "M", jag kunde liksom inte hålla det för mig själv längre. Som tur var så kom pappa in just då och tröstade mig och sa att jag skulle komma ut tillsammans med de andra och dricka min näringsdryck. Jag var väl inte sådär stormförtjust i idén, men jag följde med ut och gjorde som han sa och genast så kändes det mycket bättre. Jag fick något mycket roligare att tänka på än allt som "M" ville få mig att tänka på.
När jag hade druckit upp min dryck så kände jag att jag lika gärna kunde vara ute eftersom att det faktiskt fick mig till att må så pass mycket bättre och det minskade "M´s" hot och tankarna kring allt det otäcka minskade också. Så alla vi gick ut i "hagen" och busade med Svea. Men också jag och pappa busade med varandra och brottades lite, det kändes faktiskt som att den gamla Elin framträde där en gnutta.
Så jag var ute i stort sett hela tiden enda fram tills farmor och farfar skulle åka hem och det var dags för förberedelser inför kvällsmaten. Ikväll så fick jag hjälpa till, men det var nog utav ren och skär omtanke utav pappa eftersom att han visste att jag hade haft en tuff dag idag. Så jag fick göra romsås, kanske inte det roligaste men det fick mig iallafall på andra tankar.
När jag var klar med det så kunde jag dock inte busa med Svea för hon var jättetrött efter all lek utomhus så hon somnade som en stock på sin "hund-kudde".
Men ändå så kände jag mig så glad när jag hade varit ute idag under eftermiddagen. Det tror jag kan bero på att jag fick uppleva sol, glädje, kärlek, bus, omtanke och framförallt att någonstans där inom mig och det är inte långt kvar innan den tar över helt, så finns den gamla Elin!
Trots att jag har haft en tuff dag idag så har jag ändå vunnit. Jag ska fixa det här och jag ska kämpa lika bra imorgon som jag har gjort idag..
Till kvällsmat så blev det grillad lax. Laxen var dock inte så lyckade eftersom att den var rå inuti, men det fixade pappa till åt mig genom att grilla den ytterligare en stund.
Det dröjde inte länge innan Danne kom ut till altanen där vi satt och åt och sa:
" Hallå, jag ska ju till Mimi nu, men bilen är inte tankad. Hur tankar man?"
Och han som har körkort och vet inte ens hur man tankar.. Så jag fick följa med honom i bilen till JET för att visa hur man tankade och det klarade vi 2 av galant tillsammans.
Snart så ska jag, mamma och pappa gå en kvällspromenad i detta sköna 1:a maj vädret. Vädret kan inte bli mycket bättre än så här.
Hoppas att eran 1:a maj har varit bra och så vill jag självklart önska Lina ett stort grattis i efterskott som fyllde år igår!
Ha det så bra!
/ Elin.
En stund senare så var det dags för frukost som vanligt. Denna morgon så åt jag tillsammans med pappa eftersom att mamma tog lite sovmorgon idag, vilket hon säkert tyckte var jätteskönt.
Frukosten slank ner bra som den brukar göra nu för tiden, den går ju lättare och lättare med tidens gång.
Under frukostvilan så satt jag och pappa inne i vardagsrummet och spelade Mulle. Det var kul eftersom att jag vann, haha. "Det var bara tur", är kommentaren som pappa brukar komma med och likså så kom den idag.
När vilan var slut så kollade jag lite på datorn och tog kort på olika saker. Dels på mig själv men också på Svea som var så söt när hon låg och busade på sin filt. Sedan så tröttnade jag på att ta kort så då blev det att jag busade lite med Svea innan det var dags att dricka nästa näringsdryck. Då så fikade jag och mamma tillsammans eftersom att pappa hade gått ut i trädgården och höll på att fixa och dona där ute. Så under mellisets gång så spelade mamma och jag kort, som vanligt. Sedan så småpratade vi lite också och då kom mamma med ett förslag om att vi kunde åka och sola solarium nu på vilan som jag skulle ta efter att jag hade drucikit upp drycken. Det tyckte inte jag lät som någon dum idé, så mamma och jag åkte och solade solarium på vilan. Gud vad skönt det var, jag njöt så dant utav värmen att jag råkade somna till lite smått, men direkt när solariet stängdes av så vaknade jag till igen.
När vi kom hem så fick jag lite ensamtid medans pappa var ute i trädgården och mamma åkte till stan och handlade lite. Under tiden som jag var hemma själv, eller snarare ensam i huset så busade jag lite med Svea, men annars så gjorde jag inte så mycket mer. När mamma kom hem så lagade hon till lunchen. Idag så åt vi pasta och köttfärssås. Som vanligt så var det protester ifrån min sida om att det var för mycket mat och "M" var igång rejällt i mitt huvud redan då. Hon sa det ena efter det andra:
Nu har du legat i ett solarium och tagit det alldels för lugnt.
Du har rört på dig för lite.
Du är tjock.
Du ska inte äta så där mycket.
Du förtjänar inte att äta. osv.
Ahhh, shit alltså, min hjärna tar så himla mycket stryk just nu, jag mår så psykiskt dåligt men det fysiska ser bra ut.
VI inom familj har pratat mycket om det här med att det fysiska kanske ser bra ut, men att hjärna inte riktigt hänger med och genast när man ser att någon ser mer fysiskt bra ut att man ser friskare ut i kroppen så tror många att man är frisk, men inombords så kanske man är splittrad i tusen bitar och tankarna snurrar hit och dit. Men som tur är så vet mamma och pappa om detta och kommer hjälpa mig med båda sakerna och det är jag väldigt tacksam över.
Efter maten så var det vila som gällde. Då gosade jag med Svea en stund innan jag verkligen inte kunde hålla alla mina tankar inom mig längre, så det bröt ut till en ångestattack. För att ännu idag "skydda" Svea ifrån detta så gick jag och pappa in till mammas och pappas sovrum. Där inne så tog pappa väl hand om mig. Alltså jag mår så himla dåligt nu. Det enda jag går och tänker på är hur min kropp ser ut. Hur äcklig jag faktiskt är och hur fet jag har blivit sedans dess att jag vägde som minst. Visst, jag vill bli frisk och måste genomgå dessa saker, jag tror faktiskt att jag är inne i den värsta och sista fasen nu.. att kunna övervinna tjockkänslorna och faktiskt vara nöjd över sin kropp istället!
Tack pappa för hjälpen iallafall, det kändes bra med dig vid min sida.
När ångestattacken var över efter ca. 30 min. så kom mamma in med Svea till mig på sängen igen. Då fick jag massor med pussar av henne i hela ansiktet och det tror jag att jag fick för att hon ville trösta mig och såg att jag var ledsen.
Vid strax innan 15.00 så kom farmor och farfar hit. Vi bjöd hit dem för att vi ville bjuda de på lite fika. Dels för att farfar fyller år idag, så grattis till världens bästa farfar, men också för att bara sitta och småprata lite. När de kom så mådde jag inte så bra, men det var inget som jag ville gå ut i ord med till mamma och pappa eftersom att jag ville inte att det skulle hända något med mig då när farmor och farfar var här, det skulle kännas alldels för skämsigt. Så jag höll mig här inne i huset medans de satt ute på altan och fikade. Mamma och pappa kom in var och varannan minut för att kolla till mig men jag mådde inte dåligt hela tiden men plötsligt så kom det en del infall då "M" var där och gnagde och hotade mig med diverse sakerna. Tillslut så kom min känslomässiga sida fram och jag lade mig ner på mammas och pappas sängar för att jag hade det så tufft med "M", jag kunde liksom inte hålla det för mig själv längre. Som tur var så kom pappa in just då och tröstade mig och sa att jag skulle komma ut tillsammans med de andra och dricka min näringsdryck. Jag var väl inte sådär stormförtjust i idén, men jag följde med ut och gjorde som han sa och genast så kändes det mycket bättre. Jag fick något mycket roligare att tänka på än allt som "M" ville få mig att tänka på.
När jag hade druckit upp min dryck så kände jag att jag lika gärna kunde vara ute eftersom att det faktiskt fick mig till att må så pass mycket bättre och det minskade "M´s" hot och tankarna kring allt det otäcka minskade också. Så alla vi gick ut i "hagen" och busade med Svea. Men också jag och pappa busade med varandra och brottades lite, det kändes faktiskt som att den gamla Elin framträde där en gnutta.
Så jag var ute i stort sett hela tiden enda fram tills farmor och farfar skulle åka hem och det var dags för förberedelser inför kvällsmaten. Ikväll så fick jag hjälpa till, men det var nog utav ren och skär omtanke utav pappa eftersom att han visste att jag hade haft en tuff dag idag. Så jag fick göra romsås, kanske inte det roligaste men det fick mig iallafall på andra tankar.
När jag var klar med det så kunde jag dock inte busa med Svea för hon var jättetrött efter all lek utomhus så hon somnade som en stock på sin "hund-kudde".
Men ändå så kände jag mig så glad när jag hade varit ute idag under eftermiddagen. Det tror jag kan bero på att jag fick uppleva sol, glädje, kärlek, bus, omtanke och framförallt att någonstans där inom mig och det är inte långt kvar innan den tar över helt, så finns den gamla Elin!
Trots att jag har haft en tuff dag idag så har jag ändå vunnit. Jag ska fixa det här och jag ska kämpa lika bra imorgon som jag har gjort idag..
Till kvällsmat så blev det grillad lax. Laxen var dock inte så lyckade eftersom att den var rå inuti, men det fixade pappa till åt mig genom att grilla den ytterligare en stund.
Det dröjde inte länge innan Danne kom ut till altanen där vi satt och åt och sa:
" Hallå, jag ska ju till Mimi nu, men bilen är inte tankad. Hur tankar man?"
Och han som har körkort och vet inte ens hur man tankar.. Så jag fick följa med honom i bilen till JET för att visa hur man tankade och det klarade vi 2 av galant tillsammans.
Snart så ska jag, mamma och pappa gå en kvällspromenad i detta sköna 1:a maj vädret. Vädret kan inte bli mycket bättre än så här.
Hoppas att eran 1:a maj har varit bra och så vill jag självklart önska Lina ett stort grattis i efterskott som fyllde år igår!
Ha det så bra!
/ Elin.
