eellann

Idag så gick det över förväntan att ta drycken på morgonen, fast för att det skulle fungera så var det jag som hade stått för förslaget. Och det löd att jag ville ta den helst så tidigt som möjligt, så att ångesten skulle hinna lägga sig lite innan frukosten och det gick både mamma och pappa med på. Huvudsaken var ju att jag drack den.
Så eftersom att pappa redan var uppe vid 06.00 så var det han som fick komma in med drycken.
Den gick bra att få ner, men lite motstånd ju närmare slutet man kom. Men då så fick jag extra stöttning ifrån pappa och det hjälpte.

                                  

dan så gick jag upp och fixade mig iordning. Väckte mamma och försökte att vara glad mot henne trots att det hade växt en del tankar i huvudet eftersom att jag hade druckit en hel dryck nu på hela 300 kcal.
Men det gick. Jag höll glad min gentemot mamma och hon likaså tillbaka. Jag hade vaknat på den rätta sidan idag, det kände jag. Jag hade kämparglöden där, idag skulle jag inte fuska med något, jag skulle försöka att ungå allt det som  "M" ville få mig att göra.
Svea var sjusovare idag så hon sov enda till klockan 07.30 idag om inte senare.
Men tillslut så fick vi väcka henne för att hon var tvungen att få i sig lite mat. Sedan så passade jag på att busa med henne innan det var dags för mig och mamma att åka till BUP för vägning.
Hatar alltid måndagsmorgnar.. man får alltid den där obehagliga känslan över vad vågen man ska visa, man är liksom aldrig riktigt säker. Även om jag oftast gissar på att jag har gått upp mängder, så vet jag inte om det är mitt riktiga jag eller om det är "M" som försöker att intala mig det.
Men idag så ljög hon för mig. Vågen visade inte alls det jag hade tänkt mig, utan den visade mindre.
Denna gången trodde jag inte på att jag hade gått upp massor eftersom att jag hade fuskat med en utav mina näringsdrycker, men deffentivt mer än vad vågen visade. 1 hekto upp, var det allt som visades på vågen efter allt de andra som jag hade kämpat med under alla dagar? Det måste ha varit något fel på vågen känns det som..
Men vågen ljuger aldrig säger båda mina behandlare!

Så ifrån BUP huset gick jag med en ganska så besviken känsla inom mig. Faktiskt en stor besvikelse över mig själv.
Att varför kunde jag inte motstå "M" med att inte hälla ut drycken? Varför är jag så svag?
För nu i efterhand så inser jag hur dumt det var. Jag vill ju verkligen inte ner i trasslet igen, det mår jag inte bättre av. Jag vill bli frisk och leva som alla andra, ett helt underbart liv med massor av fascinerade äventyr! Jag vill inte leva i denna isolering sm jag lever i idag, det är ett helvete.
När jag kom hem så var det att slänga i sig frukosten. Eller slängde i mig gjorde jag väl inte men eftersom att den blev lite försenad p g a vägningen så kände jag mig lite stressad, men om jag hade varit frisk så hade det inte alls varit några bekymmer. Men frukosten gick iallafall bra. Mamma och jag spelade kort och så pratade vi lite angående min vikt, men det var inga längre meningar vi tog om det, för jag ville inte tänka på det så mycket. Jag ville gå vidare, ta ny krafter och kämpa på lika bra som jag gjorde för 3 veckor sedan. Jag ska finna den styrkan igen!
Sedan så vilade vi i 1 h. Då så kollade vi såklart på Gossip Girl som vi hade spelat in. Jag smälter när jag ser det, det får mig att må så bra genom att titta på det programet. Men jag blev lite less på Chuck när han lät Blair gå, jag vill att de ska bli tillsammans. De passar så bra i hop, är det någon mer än jag som också tycker det?

När vilan var slut så gjorde jag inte så mycket. Jag kollade lite på datorn innan det var dags för att sätta sig igen för att ta näringsdryck. Då tog jag kaffe, den smakar faktiskt inte bara kaffe utan den är en kombination utav många smaker, alltså ganska god. Under tiden som jag drack den så blev jag lite ledsen men mamma puschade på och så körde vi såklart Mulle som jag alltid nuförtiden vinner på och likaså så gjorde jag det idag också. Haha.

Efter det så kelade jag lite lätt med Svea innan hon slog sig till ro och somnade.
Mamma städade bort allt på altanen och dammsugde där och spolade av. När mamma kom in så började hon förbereda maten som skulle in i ugnen eftersom att jag skulle få ensamtid.
Först så var jag lite tveksam till ensamtiden, men efter hand så blev jag lite smått irriterad på mamma för hon gick hela tiden och frågade om allt kändes okej och varje gång så fick hon samma svar.
Så jag tog ensamtid. Då så vaknade Svea till och följde med mamma till Knekta-skogen.
Ensamtiden tog jag till vara på väl. Jag lyssnade inte på "M´s" tillsägeleser, men jag lyssnade absolut till vad hon sade till mig. Som t.ex.
- "Nu har du druckit en extra dryck idag igen, att du inte lär dig".
- "Du ska gå emot dina föräldrar, inte kämpa dig frisk tillsammans med dem".
- "Vi är vänner du och jag, ta mina ord till fånga".
M.m.
Det var riktigt sura ord som jag fick höra på idag, men "M" har nog inte riktigt smällt att hon och jag har blivit upptäckta med morgondrycken. Vi var ju kompanjoner tillsammans då, så nu är hon riktigt förbaskad på mig, att hur kunde jag göra så att mamma upptäckte det?
När mamma kom hem så hade jag redan varit duktig och satt in korven i ugnen som vi skulle äta tillsammans med lkyftpotatisen som redan var i ugnen.
Så det var matdags.. Det blev jobbigt redan vid första tuggan. Mina händer började skaka och jag kände att "M" kom till orda inom mig. Hur skulle jag klara det här? Men det gjorde jag. Jag åt upp all korv och klyftpotatis. Fast jag hade aldrig klarat det om inte mamma var med, då hade det säkert blivit att min ork hade trytit och så hade jag gett vika till "M" och fuskat.

Efter maten så var det vila som gällde som vanligt. Jag satte mig ner i soffan och så tänkte jag för mig själv att idag så ska jag försöka att hålla mina känslor inom mig och inte släppa ut ångesten, jag ska se hur länge jag klarar det. Men det dröjde inte länge innan tårarna rann ner för min kind.
Jag hade ångest och var ledsen för hur mycket som helst. Jag orkar snart inte med denna ångest och ledsamhet som ständigt dyker upp hur som helst, men jag måste klara mig igenom det. Det kommer att göra mig ännu friskare!
Kylklamp, papper och en kärlekfull mamma var allt jag behövde för att överleva ångesten och ledsamheten. Det känns skönt att ha mamma där, hon förstår mig så väl nu och kan hjälpa mig på ett sådant bra sätt. Det är jag tacksam över.
När vilan var slut så var jag så pass trött och utmattad efter all ångest och alla tårar så jag ville nästan bara ligga kvar i soffan och sova en stund, men icke sa nicke. Det gjorde jag inte, det var "M" närvarande på och såg till att jag inte låg några extra minuter på min vila.
Fast några extra minuter blev det faktiskt ändå, men hon acceptera absolut inte ännu mer liggande i soffan, det fick vara bra med det som redan hade blivit övertid.

Sedan efter det så blev det lite jobbigt ännu en gång för min del, för då så hade vi fått klartecken i att det faktiskt var familjesamtal idag. Det hade jag inte planerat, så det blev jobbigt. Jag hatar samtal, det hjälper mig inte ett dugg. Jag bara isolerar mig själv när vi väl sitter där och så säger jag inte en flaska och så börjar jag alltid gråta och får ångest över att jag sitter för länge. Och likaså så hade jag rätt om allt det jag skrev om ovan, det blev så idag.
Tårarna kom, ångesten kom och "M" tog mer och mer plats i mig. Hon fick näst intill övertaget över mig när det började närma sig slutet. Över 1h satt vi där och pratade, eller inte jag, jag satt i min egna värld och lyssnade på "M" som talade inom mig. Ska jag vara ärlig så vet jag knappt inte vad vi pratade om idag, inte en blekaste.

När vi kom hem så fick jag ensamtid ifrån mamma och pappa. De åkte till ÖB en snabbis och så handlade de på hemvägen. Under tiden som de var borta så kände jag att jag bara var tvugen på att hitta på något att göra för att hålla tankarna borta för att inte göra något som "M" ville att jag skulle göra. Då så busade jag lite med Svea ute i "hagen" först och sedan så kom jag på idén att jag ville överraska mamma och pappa med altanen. Alltså bära in möblerna igen, lägga på nya mattan och ställa i ordning blomkrukorna. Så jag tog mig i kragen och klättrade upp på vinden för att hämta ner 2 mattor. Sedan så ställde jag iordning allt och VIIIPPS så var det klart efter lite konkande och bärande, men det var det värt för att hålla "M" borta för ett tag iallafall.
Och när mamma och pappa väl kom hem så fick jag 2 glada leende och en stor kram ifrån vardera för de blev så glada och de tyckte att det blev jättefint!

Sedan efter det så åt vi kvällsmat. Ikväll så gjorde vi "minipizzor" på tortillabröd. Jag tog tonfisk, skinka och chaminjoner på min. Det smakade sisådär. Det väckte ångest och katastroftankar på hur min kropp förändrades. Det kändes som att jag var så tjock om magen så att jag såg gravid ut efteråt. Men mamma och pappa nekade, men jag vill inte direkt ta till mig de orden, jag var tjock det bara var så!!
Utav pizza så blir man det, iallafall jag. Jag har ju som sagt vad en annorlunda kropp än vad alla andra har. "/

                                

t ska bli skönt att gå ut och gå nu med mamma och Svea. Få gå av sig lite utav allt man har proppat i sig och även skönt med frisk luft i detta sköna kvällsväder. Ikväll krävs det nog inte ens en jacka utan det räcker nog med enbart en tjocktröja.
När vi kommer in så är det näringsdryck som gäller igen, usch, fy och blä!
Sedan så blir det att gå och lägga sig ganska så skapligt. Kollar nog antagligen på TV som jag brukar.
Imorgon hoppas jag på en bra dag, då jag kan finna styrkan i mig själv och kämpa lika tappert som jag har gjort idag.

Ha det så bra!
/ Elin.