Torsdag 21/5
Idag så vaknade jag upp efter en tidigare jobbig dag, men kände mig otroligt utvilad och det kändes enormt skönt.
När jag gick upp så kände jag på mig att det skulle bli en ganska tuff dag i dag också, men idag så skulle jag ta nya tag och kämpa på.
Morgonen började med att mamma faktiskt gick upp samtidigt som mig. Så medans hon plockade ut diskmaskinen så drack jag min dryck. Det var inte lika mysigt att sitta vid köksbordet så dags på morgonen som det är att sitta inne i mammas och pappas sängar.
En bild på mig i från Tunisien!
När jag hade druckit upp den så fixade jag mig i ordning i vanlig ordning. Sedan så busade jag med Svea. Men efter ett tag så vaknade pappa till också som låg inne i sängen och då så lyfte mamma upp Svea där. Så då gick jag och greppa tag i videokameran och filmade en kortis. Jag tror att det blev bra!
En stund efter att pappa också var uppe så åt vi frukost tillsammans. Då så spelade jag, mamma och pappa kort tillsammans för att distrahera mina tankar lite. Det var kul!
Det väckte ingen direkt större ångest utan den kom vilan istället. Egentligen så var nog inte ångest just så specifikt på frukosten i sig, utan det var nog egentligen allt, precis allting. Om jag ville bli frisk, om jag hade orken kvar, om jag vågade att släppa taget om "M", om "M" någonsin skulle släppa taget om mig, att jag var tjock, sorgen efter mormor och att inte mamma och pappa förstod sig på mig m.m. Allt kändes som rena kaoset. Även idag så mådde mamma så dåligt över att se mig ledsen så att hon också blev det. Jag tyckte så synd om henne, för jag vill inte få henne att må ännu sämre och belasta henne med saker, det får jag så himla dåligt samvete över.
När jag hade legat i soffan och gårtit i ca. 50 min var det nog så kunde jag äntligen pusta ut och känna att en stor klump inom mig hade lättat lite på sig, det behövdes det kände jag.
När vilan var slut så gick jag ut med Svea i hagen. Då så hade jag väldigt ont i magen. Den kändes alldeles stel och konstig. Men då hände det en liten kul sak, eller snarare en mycket rolig sak. Egentligen är det lite pinsamt att skriva det här, men jag känner att jag är så illa tvungen.
Det var så här att när jag kom ut så var pappa redan ute för han höll på att rensa ogräs. Då så kramade han om mig och frågade om jag mådde bättre. Och precis när han kramade om mig så råkade jag lägga en jättehög fis. Då så sa pappa en kommentar som var så spontan men ändå så klockren:
- "Jag klämde visst skiten ur dig".
Både jag, mamma och pappa fick oss ett gapskratt. Det kändes skönt och det var verkligen ett äkta skratt som kom ifrån hjärtat. Detta var kanske lite väl pinsamt att skriva här och ni som läser detta kanske tycker att det är äckligt, men vi fick oss som sagt var ett mycket gott skratt.
Sedan så gjorde jag inte så mycket. Jag kollade lite på datorn en snabbis innan det var dags för melliset. Förmiddagsmelliset tog jag och mamma tillsammans eftersom att pappa höll på för fullt ute i landet. Då så spelade vi Mulle och jag vann. Under tiden som jag drack drycken så kom det några tårar, men inga större mängder.
Ajust det.. igår så fick vi reda på utav min behandlare att eftersom att jag var så ledsen just nu berodde på att friskhetstecken. Det var tydligen en fas som man var tvungen att gå igenom och det gjorde alla anorexitjejer. Varför vet jag inte, eftersom att jag inte var så delaktig i samtalet igår.
Efter att jag hade besegrat mamma i Mulle så gjorde jag inget speciellt. Jag busade lite med Svea, men sedan så tog mamma med henne på en promenad och pappa åkte iväg och handlade tills kvällen, eftersom att jag skulle få lite ensamtid.
Ensamtiden kände jag behövdes för min del. Den klarade jag av bra. Jag hade tid till att bara tänka på mig själv och inte på någon annan, men tyvärr så dök ju "M" upp och sa ditten och datten.
Hon ville få mig till att inse hur stor jag hade blivit och att jag hade svikti henne. Hon ville bli nära vän med mig igen så att det bara kunde vara ho och jag igen, men det är något som jag verkligen inte vill ha tillbaka.
Direkt när mamma och pappa kom hem så var det pappa som stod för matlagningen. Jag kan villigt erkänna att hjärtat bultade på lite extra då jag visste att pappa kunde använda mer margaring att steka i. Jag tyckte inte att maten smakade endast margaring så jag antar att han inte tog överdrivet mycket och jag litar faktiskt på honom mer nu.
Dagens lunch blev pasta med köttfärssås. Till en början gick det bra, men jag ansåg att det var för mycket pasta, alltså för mycket kolhydrater och det gjorde det lite svårt. Så under måltiden så ville jag gå därifrån, men mamma hindrade mig. Så där satt jag på mig stol i pest och pina och tuggade i mig maten samtidigt som "M" var där med sina hotord:
- "Hallå, du ska inte äta sådär mycket kolhydrater".
- "Oops, nu äter du väl lite för mycket va?! Du vill väl inte rulla fram?"
- "Du ska hålla dig till vad jag säger. Lyssna på mig. Sluta äta nu genast".
- M.m.
Men den friska Elin tänkte att vad har jag att vinna på att inte äta? Inte ett dugg..
En gammal bild på mig men detta är iallafall våra sköna solstolar.
Gud, vad kaxig jag ser ut!
Efter maten så tog jag och pappa vila ute i solstolarna för att njuta utav solen som äntligen var framme för stunden. Svea var också ute och njöt gjorde även hon, det märktes. Trots att vi var utomhus, då man kanske borde känna sig lite mer till ro, så var "M" där och hotade hela tiden. Jag orkar inte med alla tankar som finns i mit huvud just nu, skönt att det finns ett slut och en ljus framtid för mig när jag har klarat mig ut ur det här.
Efter vilan så kände jag mig så äcklad av mig själv så att jag var tvugen att fräscha till mig lite. Min omgivning äcklades säkert utav mig också. Så jag tvättade håret och pudrade till mig lite och vips så kände jag mig lite bättre.
En någorlunda ny bild på mig och min älskade Svea!
Framåt eftermiddagen så cyklade jag och pappa upp till Södragården för att kolla på herrarna. Mjölby Södra - Turabdin. Vi hade även med oss Svea upp dit, så hon fick sitta i cykelkorgen tillsammans med hennes gosiga filt. Det fungerade faktiskt bra. Hon var så söt min lilla gumsan.
Väl på matchen så var det många som tittade på henne och sa att hon var söt och så lite, och vem tycker inte det? <3
Matchen var också helt okej, men jag cyklade hem tillsammans med Svea lite inpå andra halvlek. Men pappa stannade kvar och såg hela matchen.
När jag kom hem så fick jag ett varmt välkomnande ifrån mamma. Då gick vi in och inne så busade jag lite med Svea sedan så tränade jag och mamma Svea på inkallning. Det gick över förväntan. Jag blev jättestolt över henne!
När pappa kom hem så berättade han att Södra vann, jippie!
Sedan så var det kvällsmat som vankades.
Jag var inte direkt hungrig och det märktes likaså. Det tog verkligen emot på kvällsmaten idag. Tankarna kom upp och "M" var där. Jag kände att för varje tugga som jag tog så blev jag bara större och större och fick ett hot ifrån "M" vid varenda liten tugga.
Men efter mycket om och men så fick jag tillslut i mig allt. Mamma stöttade mig massvis och det behövdes verkligen, det kändes. Jag skulle aldrig klarat det annars, så tack mamma. <3
När jag hade fått i mig allt så berättade jag för mamma och pappa att jag inte längre kunde se mina händer som jag höll framför mig p g a att mina kinder hade svullnat upp så dant. Jag mådde skit rent ut sagt och jag ångrade att jag hade tryckt i mig allt!
Nu sitter jag här med "M" på ena axeln och Elin-den friska på andra. De är disskusioner sins emellan och det känns läskigt. Att inom mig så träter 2 stycken helt olika sidor utav mig med varandra. Men jag har bestämt mig att hur ont det än gör och hur mycket ångest jag än får så ska Elin-den friska delen vinna. Jag ska kämpa för den delen. Så är det bara, jag ska inte ge upp. Inte när jag har kommmit så här långt!
Snart så ska jag och mamma trampa iväg på våran vanliga kvällspromenad. Det ska bli skönt att få röra på sig lite nu när man känner sig så enormt stor och att man har lagt på sig massor.
Men ack så tråkigt så måste jag dricka 1 näringsdryck + äta något extra till innan jag kan gå och lägga mig. Usch, då kommer jag bli ännu rundare. "/
Ikväll när jag ligger i sängen så blir det att kolla på mitt vanliga pogram som jag alltid kollar på. Jag minns inte vad det heter men det är på veckokvällarna och går på MTV.
Hoppas att eran dag har varit bra!
/ Elin.
När jag gick upp så kände jag på mig att det skulle bli en ganska tuff dag i dag också, men idag så skulle jag ta nya tag och kämpa på.
Morgonen började med att mamma faktiskt gick upp samtidigt som mig. Så medans hon plockade ut diskmaskinen så drack jag min dryck. Det var inte lika mysigt att sitta vid köksbordet så dags på morgonen som det är att sitta inne i mammas och pappas sängar.
En bild på mig i från Tunisien!
När jag hade druckit upp den så fixade jag mig i ordning i vanlig ordning. Sedan så busade jag med Svea. Men efter ett tag så vaknade pappa till också som låg inne i sängen och då så lyfte mamma upp Svea där. Så då gick jag och greppa tag i videokameran och filmade en kortis. Jag tror att det blev bra!
En stund efter att pappa också var uppe så åt vi frukost tillsammans. Då så spelade jag, mamma och pappa kort tillsammans för att distrahera mina tankar lite. Det var kul!
Det väckte ingen direkt större ångest utan den kom vilan istället. Egentligen så var nog inte ångest just så specifikt på frukosten i sig, utan det var nog egentligen allt, precis allting. Om jag ville bli frisk, om jag hade orken kvar, om jag vågade att släppa taget om "M", om "M" någonsin skulle släppa taget om mig, att jag var tjock, sorgen efter mormor och att inte mamma och pappa förstod sig på mig m.m. Allt kändes som rena kaoset. Även idag så mådde mamma så dåligt över att se mig ledsen så att hon också blev det. Jag tyckte så synd om henne, för jag vill inte få henne att må ännu sämre och belasta henne med saker, det får jag så himla dåligt samvete över.
När jag hade legat i soffan och gårtit i ca. 50 min var det nog så kunde jag äntligen pusta ut och känna att en stor klump inom mig hade lättat lite på sig, det behövdes det kände jag.
När vilan var slut så gick jag ut med Svea i hagen. Då så hade jag väldigt ont i magen. Den kändes alldeles stel och konstig. Men då hände det en liten kul sak, eller snarare en mycket rolig sak. Egentligen är det lite pinsamt att skriva det här, men jag känner att jag är så illa tvungen.
Det var så här att när jag kom ut så var pappa redan ute för han höll på att rensa ogräs. Då så kramade han om mig och frågade om jag mådde bättre. Och precis när han kramade om mig så råkade jag lägga en jättehög fis. Då så sa pappa en kommentar som var så spontan men ändå så klockren:
- "Jag klämde visst skiten ur dig".
Både jag, mamma och pappa fick oss ett gapskratt. Det kändes skönt och det var verkligen ett äkta skratt som kom ifrån hjärtat. Detta var kanske lite väl pinsamt att skriva här och ni som läser detta kanske tycker att det är äckligt, men vi fick oss som sagt var ett mycket gott skratt.
Sedan så gjorde jag inte så mycket. Jag kollade lite på datorn en snabbis innan det var dags för melliset. Förmiddagsmelliset tog jag och mamma tillsammans eftersom att pappa höll på för fullt ute i landet. Då så spelade vi Mulle och jag vann. Under tiden som jag drack drycken så kom det några tårar, men inga större mängder.
Ajust det.. igår så fick vi reda på utav min behandlare att eftersom att jag var så ledsen just nu berodde på att friskhetstecken. Det var tydligen en fas som man var tvungen att gå igenom och det gjorde alla anorexitjejer. Varför vet jag inte, eftersom att jag inte var så delaktig i samtalet igår.
Efter att jag hade besegrat mamma i Mulle så gjorde jag inget speciellt. Jag busade lite med Svea, men sedan så tog mamma med henne på en promenad och pappa åkte iväg och handlade tills kvällen, eftersom att jag skulle få lite ensamtid.
Ensamtiden kände jag behövdes för min del. Den klarade jag av bra. Jag hade tid till att bara tänka på mig själv och inte på någon annan, men tyvärr så dök ju "M" upp och sa ditten och datten.
Hon ville få mig till att inse hur stor jag hade blivit och att jag hade svikti henne. Hon ville bli nära vän med mig igen så att det bara kunde vara ho och jag igen, men det är något som jag verkligen inte vill ha tillbaka.
Direkt när mamma och pappa kom hem så var det pappa som stod för matlagningen. Jag kan villigt erkänna att hjärtat bultade på lite extra då jag visste att pappa kunde använda mer margaring att steka i. Jag tyckte inte att maten smakade endast margaring så jag antar att han inte tog överdrivet mycket och jag litar faktiskt på honom mer nu.
Dagens lunch blev pasta med köttfärssås. Till en början gick det bra, men jag ansåg att det var för mycket pasta, alltså för mycket kolhydrater och det gjorde det lite svårt. Så under måltiden så ville jag gå därifrån, men mamma hindrade mig. Så där satt jag på mig stol i pest och pina och tuggade i mig maten samtidigt som "M" var där med sina hotord:
- "Hallå, du ska inte äta sådär mycket kolhydrater".
- "Oops, nu äter du väl lite för mycket va?! Du vill väl inte rulla fram?"
- "Du ska hålla dig till vad jag säger. Lyssna på mig. Sluta äta nu genast".
- M.m.
Men den friska Elin tänkte att vad har jag att vinna på att inte äta? Inte ett dugg..
En gammal bild på mig men detta är iallafall våra sköna solstolar.
Gud, vad kaxig jag ser ut!
Efter maten så tog jag och pappa vila ute i solstolarna för att njuta utav solen som äntligen var framme för stunden. Svea var också ute och njöt gjorde även hon, det märktes. Trots att vi var utomhus, då man kanske borde känna sig lite mer till ro, så var "M" där och hotade hela tiden. Jag orkar inte med alla tankar som finns i mit huvud just nu, skönt att det finns ett slut och en ljus framtid för mig när jag har klarat mig ut ur det här.
Efter vilan så kände jag mig så äcklad av mig själv så att jag var tvugen att fräscha till mig lite. Min omgivning äcklades säkert utav mig också. Så jag tvättade håret och pudrade till mig lite och vips så kände jag mig lite bättre.
En någorlunda ny bild på mig och min älskade Svea!
Framåt eftermiddagen så cyklade jag och pappa upp till Södragården för att kolla på herrarna. Mjölby Södra - Turabdin. Vi hade även med oss Svea upp dit, så hon fick sitta i cykelkorgen tillsammans med hennes gosiga filt. Det fungerade faktiskt bra. Hon var så söt min lilla gumsan.
Väl på matchen så var det många som tittade på henne och sa att hon var söt och så lite, och vem tycker inte det? <3
Matchen var också helt okej, men jag cyklade hem tillsammans med Svea lite inpå andra halvlek. Men pappa stannade kvar och såg hela matchen.
När jag kom hem så fick jag ett varmt välkomnande ifrån mamma. Då gick vi in och inne så busade jag lite med Svea sedan så tränade jag och mamma Svea på inkallning. Det gick över förväntan. Jag blev jättestolt över henne!
När pappa kom hem så berättade han att Södra vann, jippie!
Sedan så var det kvällsmat som vankades.
Jag var inte direkt hungrig och det märktes likaså. Det tog verkligen emot på kvällsmaten idag. Tankarna kom upp och "M" var där. Jag kände att för varje tugga som jag tog så blev jag bara större och större och fick ett hot ifrån "M" vid varenda liten tugga.
Men efter mycket om och men så fick jag tillslut i mig allt. Mamma stöttade mig massvis och det behövdes verkligen, det kändes. Jag skulle aldrig klarat det annars, så tack mamma. <3
När jag hade fått i mig allt så berättade jag för mamma och pappa att jag inte längre kunde se mina händer som jag höll framför mig p g a att mina kinder hade svullnat upp så dant. Jag mådde skit rent ut sagt och jag ångrade att jag hade tryckt i mig allt!
Nu sitter jag här med "M" på ena axeln och Elin-den friska på andra. De är disskusioner sins emellan och det känns läskigt. Att inom mig så träter 2 stycken helt olika sidor utav mig med varandra. Men jag har bestämt mig att hur ont det än gör och hur mycket ångest jag än får så ska Elin-den friska delen vinna. Jag ska kämpa för den delen. Så är det bara, jag ska inte ge upp. Inte när jag har kommmit så här långt!
Snart så ska jag och mamma trampa iväg på våran vanliga kvällspromenad. Det ska bli skönt att få röra på sig lite nu när man känner sig så enormt stor och att man har lagt på sig massor.
Men ack så tråkigt så måste jag dricka 1 näringsdryck + äta något extra till innan jag kan gå och lägga mig. Usch, då kommer jag bli ännu rundare. "/
Ikväll när jag ligger i sängen så blir det att kolla på mitt vanliga pogram som jag alltid kollar på. Jag minns inte vad det heter men det är på veckokvällarna och går på MTV.
Hoppas att eran dag har varit bra!
/ Elin.
Kommentarer
Postat av: Agneta
Hej Elin!
Jag läser din blogg nästan varje dag, jag tycker du kämpar på bra. Jag vet att du klarar det.
Fortsätt kampen, vi ses någon dag.
Många kramar till dej. Hälsa övriga familjen inkl Svea
Trackback