eellann

Även denna morgonen började bra. Jag vaknade av att Svea låg uppe vid min kudde och drog mig/ bet mig i håret. Haha. Hon var alltså busig redan vid 06.15 på morgonen och det kan jag ju inte direkt påstå att jag var.
Vi låg och myste en stund tillsammans sedan så gick vi ut i "hagen". I morse var hon duktig och gjorde sina besvär utomhus, det är inte alltid som jag hinner ut i tid med henne innan det händer en olycka.
Sedan så gick vi in till mammas och pappas sovrum där de låg och sov så sött båda 2, men idag så var det mammas tur att gå upp och då så väckte vi henne och så tog jag näringsdrycken inne hos henne på sängen.

Sedan så fixade jag mig iordning. Blev myskläder för hela slanten idag också. Jag tycker inte om att ha för tajta kläder på mig nu. Det gör att jag ser min kropp ännu mer ordentligen. Jag ser mina breda höfter, mina feta och stora lår, min tjocka mage som putar ut och min enorma rumpa. Det gör att man ser en del människor framför sig som är så perfekta i sina kroppar, smala och fina och det leder till att det känns som att om jag ska få se ut som dem så måste jag gå ner i vikt, alltså inte upp. Det är krånligt för mig att få ihop allt detta, de vill att jag ska gå upp i vikt, men jag vill ju vara smal och se ut som en del som jag föreställer mig och enligt mig så måste jag gå ner i vikt då.
Men när jag var som allra magrast så kände jag mig enormt stor då också, men omgivnigen kanske inte såg mig som det. De kanske inte såg mig som äcklig, som de kanske gör nu när jag verkligen har gått upp i vikt. Jag äcklas av mig själv, jag är så missnöjd med min kropp.
Nog om mina tankar nu.. När jag hade fixat mig iordning, eller iordning, jag klädde iallafall på mig. Då så busade jag lite med Svea innan det var dags för frukost. Frukosten åt jag tillsammans med mamma eftersom att pappa åkte iväg för att tvätta bilen.
Frukosten fungerade bra och efter det så var det vila som gällde. Den tog vi i soffan tillsammans med ett varmt fotbad och OC. Det var bra, både fotbadet och OC.

När vilan var slut så dröjde det inte länge förens Håkan, Annika, Jonna och Alice kom hit. De är min morbror, moster, kusin och deras hund. Vi tänkte att Alice och Svea skulle få träffa varandra en stund så att de kunde få lära känna varandra lite bättre, eftersom att vi kommer att ses så mycket på släktträffar och så. Då är det ju bra att det har vant sig vid varandra. De har nämligen 2 stycken till hundar som heter Jojo och Betzy, men de väntade vi med. Vi nöjde oss med 1 hund idag, gulliga Alice alltså.

                            

Precis i början när Alice kom så var Svea jätterädd, eller jag vet inte riktigt vad det var med henne. Men hon sprang iallafall runt och pep och skrek ett bra tag innan det fick sig ett slut och hon lugnade ner sig. Då så nosade de på varandra och tog det bara lugnt tillsammans. Det fungerade riktigt bra och de båda var riktigt duktiga och sötnosar är de också!

                             
                                           Moster Annika med Alice och kusin Jonna med Svea!

När de hade fått luktat klart på varandra och vant sig lite med varandra så fikade vi och pratade. När vi hade fikat klart så ville de båda hundarna komma upp i soffan. Eller det var först och främst Alice som hoppade upp och då ville Svea göra likadant, men stackars liten så kunde ju inte hon komma upp. Hon var för lite. Men Jonna lufte upp henne och där sov de ett tag i varsina knän och hade det hur gott som helst.
En stund efter det så visade Jonna sina datorkunskaper för mig, haha. Hon visade mig hur man kunde ändra bakgrund och så på sin blogg och det blev jag väldigt tacksam över att hon gjorde, för jag visste nämligen inte hur man gjorde men ville verkligen lära mig, så nu vet jag äntligen hur man gör tack vare henne.
Innan det var dags för de att åka så råkade jag rapa och då började Jonna och mamma skratta och så började mamma rabbla upp en historia om mig när jag hade rapat på ett visst ställe och det tyckte både jag, Jonna och mamma var roligt, så vi skrattade hej vilt. Haha. Skrattar man så lever man längre!

När de hade åkt så fick jag ensamtid. Då så gjorde jag inget speciellt. Jag var duktig att sätta på potatisen så att den kokade upp annars gjorde jag inget speciellt. Gick i min ensamhet tillsammans med mina hemska "M" tankar.
Hennes tankar får mig att få mig så dåligt, men det är väl det hon vill också. Hon vill att jag ska må så pass dåligt så att jag kan börja ge upp igen. Men det kan hon glömma.. har jag kommit såhär långt ännu en gång så tänker jag inte tappa orken igen som tidigare. Jag ska bli frisk nu.
När mamma och pappa kom hem så åt vi. Dagen lunch blev rester för mamma och pappa, men eftersom att inte den maten var min starka sida och att jag utsatte mig för den igår så fick jag potatis, fisk och sås istället. Mycket bättre.
Jag protesterade på upplägget och tog bort en del utav potatisen, det var alldeles för mycket. Mer än vad jag klarar av!

Efter maten så svimmade jag nästan omkull. Jag kände mig så yrslig och jag hade så mycket ångest över maten. Som tur var så tog jag inte ut min agressation på mamma eller pappa utan mamma tog fram en kudde idag så jag klådde upp ordentligt. Det kanske låter orealistiskt, men det hjälper mig iallafall till en viss del. Jag är inte tom på långa vägar men det lugnar mig ett litet tag iallafall. Jag får ut min ångest genom att slå på kudden som jag då försöker låtatas är "M". Usch, vad gör hon i mitt liv? Vad har jag gjort för ont för att förtjäna henne som kompis?
När jag kunde andas normalt igen och kommit ner på jorden igen så satte sig jag, mamma och Svea i bilen för att åka till Sharpman idag igen. Vi skulle nämligen köpa foder, men det blev desto mer.
Vi köpte foder, bajspåsar och ett schampoo. Det luktade helt ljuvligt. Så lilla Svea ska få lukta melon nu, jummmiiee!

När vi kom hem därifrån så gjorde jag inget speciellt. Jag väntade på pappa som skulle komma hem eftersom att han var ute och åkte motorcykel. Så när han äntligen kom hem så gick vi ner till Kungshögaplanen för att kolla på fotboll. Det var Turabdin. Vi hade även med oss Svea dit och jag tror faktiskt att fotboll intreserade henne, haha.
Vi blev inte så långvariga där för att solen gick i moln och det blåste lite kallt så vi valde att gå hemåt igen.
När vi kom hem igen var jag en stund inne på mitt rum, men så helt plötsligt bara sådär så kom det för mycket tankar på en och samma gång så jag föll omkull på mitt rum. Jag mår inte alls bra nu. Mina tankar och "M" är hos mig mer nu än vad hon någonsin har varit tidigare. Det är mycket svårare att vända nu än vad det var förra gången som jag vände.. Tyvärr så slog jag i pannan i min bardisk, men det döljer jag lätt som en plätt med puder. Mamma kom på direkten och hjälpte mig upp och så tog vi det lugnt i soffan en stund. Sedan så fikade jag, mamma och pappa framför TV:n.
Jag och mamma spelade Mulle medans pappa låg i soffan och läste Aftonbladet.

När vi hade fikat klart så gjorde vi inte så mycket. Eller jo, pappa fortsatte med bilen och mamma plockade lite. Så då var det bara jag och Svea kvar som inte hade något att göra, men ho sov som en stock så jag kunde ju inte ta hjälp utav henne och distrahera mina tankar genom att busa med henne heller. Men dum som jag var så var jag ju såklart så klåfingrig att jag väckte till henne lite. Vi bara myste en stund..


                                          BILDER PÅ MIG OCH SVEA, MIN LILLA ÄLSKLING!
                                                               
                                             
                                                                                                                
                                                                                   
                          

Sedan så bytte jag om till pyjamas. Det är så skönt att bara gå runt i pyjamas så här tidigt om kvällarna när man ändå bara går hemma. Jag har nästan ingen ork till att hitta på något. Det tar emot på något viss ändå om jag gärna vill göra massviss med saker engentligen, men någonting talar emot.
Så var det dags för kvällsmat. Vi grillade och det är väl en självklar mat en lördagskväll, iallafall inom våran familj.
Det väckte känslor inom mig under kvällsmaten också. Det var jobbigt att få i sig den. Tankarna och ångesten kom:
- "Jag äter för mycket".
- "Jag bör inte äta, jag är ju redan så stor".
- "För mycket kolhydrater".
- M.m.
Men mamma och pappa peppade mig till att ta alla tuggor och då mådde jag inte bra för det heller. Det kändes som ett misslyckande för "M". Nu så skulle jag ju bli ännu fetare och öka massor i vikt enligt henne. Vet inte hur mycket jag ska tro på henne och hur mycket jag ska tro på mamma och pappa?
Jag känner ju själv på min kropp att jag har gått upp massor och att det dallrar fett och likaså så ser jag ju det klart och tydligt med mina egna ögon i spegeln.
Men samtidigt så säger ju mamma och pappa att jag har fel kroppsuppfattning och att om jag inte var sjuk och lågviktig så skulle jag ju inte behöva ha någon form av behandling, m.m.
Så hur ska jag gå vidare, vem ska jag tro på, mig själv eller dem? Det är så svårt med allt nu, det är tufft, minst sagt!

Ikväll nu så blir det först att gå en promenad med mamma och Svea sedan så blir det att spela in Robinson som vi istället ska se imorgon. Vi ska kolla på melodifestivalen istället, det är en tradition. Även om det inte är så bra bidrag varje gång, så blir det alltid så att vi kollar på det trots allt.
Så det blir att mysa lite i soffan med mamma och pappa framför TV:n och lite kortspel också kanske.
Jag hoppas att jag kan få en trevlig lördagkväll nu resten utav tiden innan jag ska gå och lägga mig, men det kommer säkert komma några tårar i kväll igen, som det alltid gör när jag dricker drycken.

                             
                                         Jag i kvällens pyjamas som jag ska mysa i framför TV:n!

Nej nu ska jag ta på mig ytterplaggen över pyjamasen, ska bli skönt med en promenad. Jag har typ inte varit ute på hela dagen idag. Ska bli skönt att röra lite på sig, även om det inte är något ansträngande direkt. Jag längtar till den dagen då jag får börja träna, det ska bli så skönt!

Ha det så bra!
/ Elin.