eellann

Morgonen rullade på som vanligt. Med dryck på sängen tillsammans med mamma men dock inte Svea för att hon låg och sov som en stock. Igår kväll ville hon nämligen inte gå och lägga sig utan var vaken enda fram till lite efter 23.00. Men det behövde inte jag bry mig och för jag sov som en stock redan då.

Jag fixade mig iordning en snabbis och sedan så åt jag och mamma frukost tillsammans. Det fungerade bra med det och det blev ingen direkt ångest över den, men det brukar det ju inte heller.
Men efter frukosten så vet jag inte vad som hände med mig. Jag blev jätteledsen och kände att allt var hopplöst. Orkade jag verkligen att kämpa på mer nu? Det känns inte som det.
Så jag skrek att jag inte ville bli frisk, att jag inte ville gå upp mer i vikt att det fick vara på den vikten som jag låg på nu, att jag inte tänkte dricka mer näringsdrycker och att jag struntade i framtiden.. Men innerst inne så var det nog inte jag som talade utan "M". Eller till viss del var det nog jag, för jag vill egentligen inte gå upp mer i vikt, men det måste jag ju för annars så räknas jag ju inte som frisk och då får jag varken träna, bli av med dryckerna och mindre kontrollerad. Så det blev som sagt var en riktigt dyster start på morgonkvisten.

Detta höll i sig även på förmiddagen. Men för att eventuellet lätta upp lite på stämningen så ringde vi till morfar och frågade om han ville komma hit och köra Mulle och det ville han. När han kom så kände jag mig lite mer lugn igen, men var mycket trött. När han väl var här så körde vi Mulle, vilket gick bra eftersom att jag vann. Det som inte var lika postivit var att jag kände av den där ledsamheten igen och gick en stund därifån, men mamma kom efter mig och kramde om mig och sa några ord till mig som gjorde att jag gick och satte mig igen och drack upp drycken och spelade klart Mullen som vi hade påbörjat.
När morfar hade åkt hem så gjorde varken jag eller mamma något speciellt. Men efter en stund så fick jag en liten stund för mig själv, då mamma gick en promenad med Svea.
Medans de var borta så mådde jag inget vidare, jag kände att jag längre inte hade kraften kvar till att tänka på positiva saker utan det blev som "M" ville. Jag tänkte negativit.
Hon ville få mig att inse:
- "Kolla själv, du har inga krafter kvar nu. Du vill vara min vän".
-"Det är rätta takter som du tänkte i morse, du vill ska inte bli frisk".
-"Du kommer inte att klara dig utan mig".
-M.M.
Jag vill egentligen inte lyssna till hennes röst, men just nu så tar jag till mig i stort sätt varenda liten bit som hon försöker att intala mig. För inte alls länge sen så kände jag mig jättestark. Jag kunde hålla bort "M" på ett annat sätt än mot vad jag kan idag. Men jag vill bli av med henne, men jag vet inte hur?

När mamma kom hem så fixade hon till maten. Dagens lunch blev pasta och biffar. Biffarna var nog det som smakade bäst, bra kryddade. Så mamma fick beröm utav mig. Under lunchen så kom det några tårar då också, men mamma kom på förslag att vi kunde spela kort för att distrahera tankarna på något annat. Det fungerade väl sädår, men det gick så pass bra att jag iallafall kunde sluta gråta och koncentrera mig på maten och att äta upp den.
Efter maten så vilade mamma och jag i soffan i 1h.
Den gick bra, men även där kom det tårar. Jag fattar inte vad som händer med mig. Jag är nedstämd hela tiden och har varit det under hela dagen. Ledsamheten och tankarna bara är som ett rent kaos inne i mitt huvud. Jag vet inte vad jag vill just nu..

När vilan var slut så var jag fortfarande väldigt trött. Jag kände för att bara gå och lägga mig och jag hade ingen som helst lust att hitta på något. Men då kom mamma med ett förslag att vi kunde ha "picknick" med oss till Måndalen och så kunde vi ha med oss Svea upp dit. Först så var jag tveksam med sedan så tog jag mig i kragen och sa okej då.
Men innan vi åkte dit så fick jag lite ensamtid.
Under den tiden så bytte jag till andra kläder, för jag såg så himla äcklig och sunkig ut. Då så ställde jag mig såklart framför spegeln vilket kanske inte var det mest ultimata vid just det tillfället. Det förvärrade ju mitt mående ätter mer. Jag fick se min kropp i helbild.
"M" tog fram sina argsinta ord om hur tjock och eländig jag ser ut och hur tajt mina jeansleggins började sitta på mig. Och det hade ju hon inte helt fel i, för de gjorde det också!
Sedan så kom mamma hem. Då så packade vi in oss i bilen och åkte till Måndalen och njöt utav solen. Jag kunde faktiskt koppla av till viss mån trots att jag egentligen inte ville vara där.
Här kommer lite bilder..

                                     
                                                                Jag sparkar fotboll med Svea!
                        
                               
                                                                      Mamma, Svea och jag!
                     
         
        

När vi hade varit där en stund så åkte vi hemåt. Då så klippte pappa gräset. Det luktar härligt med nyklippt gräs, det påminner mig så mycket om sommaren då man kan springa barfota.
Direkt när vi kom hem så fick mamma och jag ett ryck till för att göra så att jag eventuellt kunde tränga bort "M" ytterligare lite och det var att åka till Linköping.
Så vi satte oss i bilen igen och åkte in till IKANO-huset.
Där så gick vi lite i affärer och dagens inköp blev en klänning/tunika. Jag var riktigt nöjd.
Vi åt även ute där. Jag provade något nytt, foccatcia. Det var inte det godaste, men nu har jag ju iallafall testat.

                              ´

Jag kan inte säga att jag lämnade "M" hemma direkt, för hon var där och gnagde lite både här och där. Men mamma ville få bort henne så hon försökte att få mig på andra tankar och det gick. Framförallt när det inte handlade om maten och när jag stod i provhytten.. utan det var när vi var på Coop som jag hade kul. Då lättade det lite på ledsamheten och känslan GLÄDJE kom fram istället. Jag blev sprallig och busade och skrattade massor där inne, visst hade vi det kul där mamma?
När vi kom hem så blev det lite jobbigt igen, men mamma och jag gick iallafall en promenad innan det var dags för dryck + att jag var tvugen att äta en vaniljbulle till det.
Det blev tårar och ångest på kvällen också. Det var inte det lättaste att få i sig både en näringsdryck + en STORA vaniljbulle på det också. Men jag fick tröst i från både mamma och pappa. De satt på varsin sida om mig i soffan.
På kvällen så somande jag fort och det var lika skönt det tyckte jag eftersom att denna dag har varit skittuff. Jag har verkligen varit nära på att ge upp idag, eller kanske inte ge upp, men att ge efter lite till "M" kanske.
Men det ska jag inte.. jag ska hissa mina flagga i topp. Det får kräva den tid som det behövs, men det ska iallafall vara jag som segrar!

Hoppas att eran dag har varit bättre än min.
Ha det så bra!
/ Elin.