eellann

Vaknade skapligt som vanligt. Jag kan inte sova längre om morgnarna. Förut så kunde jag åtminstonde sova till 07.00 men nu så vaknar jag runt 06.15, vet inte vad det har blivit för vana?
Men det har väl med att jag har Svea liggandes i sängen på morgonen. Hon brukar börja röra lite på sig då, haha.
Gick ut med Svea en snabbis sedan så gjorde jag sällskap med mamma i sängen medans jag drack min näringsdryck. Svea ville ju såklart också komma upp och mysa i den stora dubbelsängen och inte kan man motstå att ta upp henne.
Så där låg vi ett tag och pratade lite, sedan så gick jag därifrån när jag var klar med drycken..
Då så klädde jag på mig och tro det eller ej så hade jag de nya jeansen på mig idag också. Jag trivs nämligen inte i jeans annars. Jag har inte haft det på jättelänge, eller jag kan ha jeans om vi ska bort eller om vi ska göra något speciellt, men annars så brukar jag köra på mina jeansleggings eller mjukisbyxor. Men dessa jeans var ganska mjuka så jag bar de idag också..

                               

Vid klockan 08.00 så åkte jag och mamma till BUP för det var dags för vägning idag igen, som det är varje måndag. Idag var jag inte ett dugg orolig över att jag skulle gått ner utan snarare tvärtom. Kanske lite orolig för att det hade gått upp alldeles för mycket på bara en vecka. Rätt hade jag, jag tyckte att det var mycket, men de andra anser ju att det är lagom, men det kändes lite tufft. "M" kom direkt med sina negativa ord till mig:
- Kolla nu, nu har du ökat i vikt för att du inte har lyssnat på mig.
- Du är fet nu och ännu fetare kommer du bli.
- Du får sluta att öka i vikt nu, du ska lyssna mer på mig igen, jag är din vän.
- Du måte börja träna.
- M.m.
Samtidigt som det var väldigt tufft att ha ökat i vikt så var den sunda Elin glad och lättad över att siffrorna visade uppåt, för jag vill verkligen inte spendera mera tid på den där "M", men tragiskt nog så är det så attans svårt att bryta vissa saker. Hon vet mina svaga länkar och tar till vara på dem vid alla tillfällen som hon får, det gör mig så förbannad. Jag måste lämna henne helt snart, det går inte att leva så här längre. Att ha "M" som kompis har inte gjort mitt liv något roligt alls, det har varit rena förlusten.

När vi kom hem så var mamma såklart jättestolt över mig, men jag sa att jag inte ville prata om det. Det blir alldeles för jobbigt att bli påmind om att man har gått upp i vikt. Så under frukosten så småpratade vi lite om andra saker om positiva saker istället. Sedan så vilade vi i soffan. Då så kollade vi på Gossip Girl som vi spelade in från i går. Alltså gud vad bra det är, jag bara älskar den serien, längtar redan till nästa avsnitt!
När vilan var slut så gjorde jag inte alls mycket. Jag kollade lite på datorn som jag brukar göra en stund på förmiddagen innan det är dags för ännu en näringsdryck.

När vi tog förmiddagsdrycken så spelade vi Mulle, jag och mamma. Mamma vann och jag var ingen dålig förlorare för det utan tvärtom jag gratulerade henne eftersom att det faktiskt var hennes tur att vinna.
En stund senare så fick jag ensamtid medans mamma åkte iväg till stan och handlade.
Då så kom "M" med sina negativa tankar och tjockkänslorna kom som en storm över mig. Jag kände en stor efterlängtan till att förbränna, eller det var "M" som ville det, men jag kände mig på något sätt stark och kunde stå emot. Jag vill verkligen inte vandra på fel stig igen, jag vill vandra den rätta stigen nu. Jag har bestämt mig. Jag får må skit ett tag nu, men under en snarare framtid så kommer jag att må mycket bättre och "M" kommer som nästan vara borta helt och hållet.
Jag längtar till den dagen då man kan gå upp och tänka att det här ska bli en rolig dag och inte som i nuläget känna att det känns tungt och att det ligger en massa tvång och negativa tankar som väntar på en.
Svea sov en ganska lång stund innan mamma kom hem, men en liten stund innan mamma kom hem så vaknade hon till. Då så lekte jag lite med henne, den lilla sötnosen!

                                   

Strax efter att mamma kom hem så åt vi mat. Vi åt lite rester sedan helgen. Det väckte lite orosmoment eftersom att då så kom mina tankar fram att tänk om jag ökar alldes för mycket i vikt till nästa vecka också. Det kanske är just denna mat som gjorde att jag hade ökat i vikt så mycket och blivit så fet.
Men det gick väl bra tillslut att få i sig maten, lite motstånd var det allt men mamma peppade mig för fullt.
Efter maten så tog vi vila. Då så kollade vi på OC, gamla avsnitt alltså. Det är också en serie som jag saknar så mycket. Den var så himla bra, så mamma och jag har bestämt att vi ska kolla om på alla avsnitt nu.
Men det dröjde inte länge innan jag försvann inom mig själv, ångesten tog mig.
Jag hade ångest över mycket. "M" straffade mig. Jag hade haft för roligt i helgen, jag hade brutit på för mycket "regler", jag hade ätit för onyttig mat, jag var fet och jag var värdelös efter allt detta. Jag kunde inte hålla det inom mig längre utan det bröt ut, men det var lika skönt det. Ångestattacken var dock inte så kraftig utan att som jag har sagt tidigare så tar det enormt mycket på mina krafter att bara stå emot så jag somnade efteråt, men jag mådde inget vidare bättre efteråt.

När vilan var slut och jag hade vaknat upp så fick jag lite ensamtid igen utav mamma på kort varsel. Då så gjorde jag inget speciellt eftersom att mamma tog med sig Svea ut på en promenad en snabbis. Jag fick ensamtid i ca. 20 min. Sp när mamma kom hem så var det bara att ta på sig ytterkläderna för att det var dags för familjesamtal igen. Men jag kände att jag inte mådde tillräckligt bra för det. Jag mådde skitdåligt. Jag var ledsen, hade ångest och var allmänt nere. Jag var också nervös inför morgondagen och det är ett orosmoment som väntar mig. Det ska bli kul att träffa alla igen verkligen så det är inte det!
Så jag vägrade att följa med till mötet och så blev det till ett nytt litet "pys" igen. Jag började gråta och så hann jag tyvärr riva mig lite innan mamma hann ta bort händerna, men det syns inte så mycket. Det är bara att pudra över lite puder tills i morgon så ska det nog inte vara någon större fara. Men efter mycket om och men, så sa mamma att om jag inte följde med så skulle det bli en negativ konsekvens på det och det ville jag inte ha, för det kände jag att jag inte klarade av. Så jag följde med sedan, men det var inget positivt möte i från mina ögon. Jag var nästan inte närvarande för fem öre, mina tårar föll i stort sätt hela tiden och jag sa inte alls mycket, jag var deppig. Men som tur var ju Svea med dit så jag kunde ta upp henne i min famn och gosa lite med henne.
Men pappa tröstade även mig och det tackar jag för, han vill verkligen mig så väl det märker jag. Han vill ha tillbaka den gamla Elin igen, det vet jag!

När vi kom hem så lekte jag med Svea och så pratade jag lite med både mamma och pappa.
Sedan så åt pappa och jag tillsammans. Mamma åt inte eftersom att hon skulle åka bort och fira en kompis till henne, så hon skulle bli bjuden på mat där.
Så ikvälls så blev det en "Elin- och pappakväll", mysigt. Så efter maten så kom de där äckliga känslorna fram igen. Hur stor jag hade blivit efter dagens intag och vikttagning och hur maten som vi hade ätit i kväll hade gjort både mina kinder och lår större.
När vi hade ätit klart så spelade vi ett parti Mulle, men tyvärr så vann pappa. Jag bara väntade på att han skulle komma med kommentaren: "Detta kortspel kräver skicklighet bara så att du visste det". Men den slapp jag undan idag, haha.

Nu så ska jag inte skriva mer för idag. Utan jag hoppas på en bra dag i morgon, då det inte kommer att vara så många negatvia tankar, men tråkigt nog så kommer det nog dyka upp en hel del. Och så kommer jag att sakna Svea imorgon när vi ska åka till Motala på MFT:n, då vi ska lämna henne hos farmor och farfar.
Skönt det ska bli med en promenad nu. Ikväll blir det pappa och jag som får ta kvällspromenaden med Svea. Gud vad jag längtar ut efter luft och få röra på mig lite.
När vi kommer in så blir det att slå sig ner i soffan tillsammans med näringsdrycken i handen och så ska jag och pappa köra Mulle. Han lovade mig att jag skulle få en chans att ta revansch, så önska mig lycka till!

Ha det så bra!
/ Elin.