eellann

Vaknade som vanligt först utav mig och Svea. Väckte henne lite lätt, men sedan så låg vi ett tag i sängen och myste.  Efter en stund så kom pappa in för att säga hej då innan han skulle åka till jobbet och skönt var det för även idag så erbjöd han sig att gå ut med Svea i "hagen" en snabbis.
När pappa hade cyklat till jobbet så gick jag och Svea in till mamma i sängen och tog drycken. Svea tycker om näringsdrycker och sjäv så gillar jag de inte alls speciellt mycket. Jag har tröttnat på de så vida pass..
Men idag så fick inte Svea smaka något på den. Hon brukar få ta den sista droppen ibland, men inte idag som sagt.


                                

Sedan så fixade jag mig iordning när jag hade druckit upp drycken. Dagens kläder fick bli min nya aprikosa tröja som jag köpte i Norrköping när vi var där förra veckan. Jag var också på bra humör i morse, men hade lite ont i huvudet. En stund efter det så åt jag frukost tillsammans med mamma.
Under tiden som vi åt frukost så satt vi och pratade lite, sedan så gick jag och borstade tänderna lite fort innan Rebecca, min behandlare, skulle komma och hämta mig för att vi skulle åka till BUP och ha ett möte där. Men tiden rann iväg över 09.00, då hon egentligen skulle komma, men hon dök aldrig upp. Så mamma ringde och det hela hade blivit ett missförstånd, så mamma fick skjutsa dit mig. Och det mådde jag inte direkt bra över eftersom att då hade ju mötet rubbat på tiden, det vart ju 20 minuter försenat och det kände lite jobbigt..

Väl på mötet så skulle vi lägga upp en planering över hur det skulle se ut nu framöver, men det blev inte så mycket av det därför att såklart så var jag så himla känslosam och ledsen då och tankarna bara välde över i huvudet. Mitt huvud bestod inte inte längre av Elin tankar längre, utav det var "M" som tog övertaget helt och hållet. Det kändes som att jag längre inte kunde ta till mig det som Rebecca sa till mig och så kom tårarna. Rebecca satte sig bredvid mig och försökte att trösta mig och sedan så skjutsade hon hem mig eftersom att hon märkte på mig att jag inte mådde bra.

När jag kom hem så gjorde jag inget speciellt, klockan hade börjat närma sig förmiddagsmellis, så det bar i stort sätt bara att sätta sig ner igen och dricka den. Under tiden som jag drack den så spelade jag och mamma Mulle. Mamma frågade även hur jag mådde eftersom att hon så lätt ser på mig när jag är nedstämd/inte mår bra. Men jag sa att jag inte ville prata om det utan att jag hellre ville gå vidare och det lyssnade hon på, tack och lov. Jag kände att jag bara inte orkade sitta och berätta alla mina känslor.

Efter det så gjorde jag inget speciellt. Busade lite med Svea innan mamma tog med sig henne ut på en promenad. Idag så skulle mamma försöka att vänja henne vid att gå i halsband, innan har hon gått med sele och slutresultatet blev att hon klarade det galant. Hon är så duktig. Under tiden som de var borta så mådde jag inget vidare, utan det var svårt att låta bli "M". Jag ställde mig framför spegeln för att studera min kropp och saken gjorde ju inte tankarna desto bättre utan jag fick mina kommentarer ifrån "M", men de kändes klockrena..
"Du är tjock".
"Du har breda höfter".
"Du har stor rumpa. Det är som 2 stora fettklumpar".
"Det syns att du har gått upp massor i vikt, du äcklar andra".
Sedan så kom de hem då så lagade mamma mat. Dagen lunch blev blodpudding. Det gick bra att få ner, men tankarna kom efteråt. Jag kände mig tjock, tjockare än innan. Och på vilan så kom ångesten direkt. Men jag hade inte ork till att stå emot "M". Jag orkade inte skrika på henne eller slå på henne, utan jag somnade mig ifrån henne i stället. När jag vaknade upp så kände jag mig inte så mycket tommare, men lite iallafall.

En stund efter det så skulle jag egentligen få ensamtid medans mamma skulle åka till stan, men jag ångrade mig och ville följa med. Så vi bestämde att jag skulle få ensamtid efteråt, när vi hade avklarat eftermiddagsdrycken och allt.
Så vi åkte och handlade en snabbis och när vi kom hem så kom pappa också hem precis samtidigt. När vi kom in så fick vi alla ett gott välkomnande ifrån Svea som hade varit hemma själv under tiden.
Sedan så tog vi eftermiddagsmelliset. Även idag så kom det några tårar som rullade ner ifrån min kind. Det känns som att det har blivit som en ny slags ritual att gråta under eftermiddagsdrycken. Men jag tror att det beror på att nu så försöker jag att undvika de riktig kraftiga ångestattackerna och då blir det att jag får små "pys" lite då och då istället.

Eftersom att jag inte mådde så bra så bestämde vi oss för att vänta lite med ensamtiden så att jag skulle hinna att känna mig lite mer tillfreds med mina tankar och ångesten. Sedan när det var till det bättre så fick jag ensamtid medans pappa dammsög bilen ute på garageuppfarten och mamma gick en promenad.
Jag kan inte påstå att jag mådde sådär jättebra under tiden, men Svea fick mig iallafall på bättre humör och gjorde så att jag kunde distrahera mina tankar lite iallafall. Vi busade massor. Faktiskt enda tills hon somande, haha.

När de kom hem så var det dags för att laga kvällsmat. Jag blev erbjuden att hjälpa till för att distrahera tankarna, men jag sade nej. Då så blev jag erbjuden att baka istället och det svarade jag ja på. Dagens bakverk blev morotskaka.
Jag hoppas att den blev lyckad..



Under tiden som maten var i ugnen så blev det lite jobbigt igen. Men jag fick tröst i från både mamma och pappa. Det känns skönt att ha någon som kan trösta en, men ännu bättre hade det kännts om det verkligen var någon som verkligen verkligen förstod en helt ut, utan att man måste förklara sig hela tiden. Men det är ju inte så lätt för ens föräldrar kanske..
Kvällsmaten i sig var ganska jobbig. Det var ingen favoriträtt direkt, utan den står nog ganska långt ner på min lista, om den överhuvudtaget finns med på min list.. det tror jag inte.
Tankarna angående maten blev mycket på en och samma gång. Det var för mycket på tallriken, det var fet mat, det gav alldeles för mycket kalorier, jag skulle öka massor i vikt m.m. Men jag fick i mig allt, men jobbigt var det att brottas med alla tankarna inom mig.

Nu så ska jag ut i friska luften med mamma och Svea, det ska bli skönt. Sedan så blir det förhoppningsvis lite fredagsmys i soffan tillsammans med mamma, pappa och Svea + en oinbjuden näringsdryck. Jag längtar till den dagen då jag slipper de äckliga dryckerna..
Hoppas också på att jag inte får någon mer ångest idag, jag har haft det tillräckligt jobbigt och tufft idag, men det kommer säkert att komma en och annan tår innan jag somnar, tyvärr.

Ha det så bra!
/ Elin.