eellann

Oh, stackars lilla Svea. Jag har vaknat i natt av att hon har gnällt och sedan spytt 3 gånger om vart annat. Som tröst så fick hon sova tillsammans med mig i sängen och det är alltid lika mysigt.

När jag och Svea gick upp på morgonen för att gå ut i "hagen", så märktes det att det inte var några större problem på henne. Hon verkade inte alls sjuk eller så, så det kändes som en stor lättnad.
Sedan så kom mamma in med drycken som vanligt vid 07.00, idag tog jag faktiskt inte banansmak till frukost som jag hörde att Jossan också brukade göra, haha rätt så komiskt, utan idag så tog jag hallon.

Sedan så klädde jag på mig lite lätt. Idag så fick det bli leggings och en stor stickad tröja. Det var varmt och skönt eftersom att jag frös så mycket i morse.
En stund efter det så åt jag frukost tillsammans med mamma. Då så småpratade vi lite om hur dagens upplägg såg ut och då visste vi att idag så skulle ju Agneta komma och hälsa på oss en stund på eftermiddagen. Då kom vi på att vi lika gärna kunde bjuda hem morfar också vid den tidpunkten. Ju fler desto bättre som man brukar säga!
Efter frukosten så slog sig mamma och jag ner i soffan för att kolla på Nytt Läge som vi spelade in i från gårdagen. Då så tog jag upp Svea som alltid vill komma upp i knät under varje vila som jag har. Men denna gången så var det något annorlunda med henne. Hon gnällde och pep massor och så ville hon slita sig loss och sedan så hände det.. hon spydde. Och det var inte lite heller. Nu kanske inte detta är något intresant att läsa om på bloggen, men jag tycker så synd om min Svea som jag tycker så mycket om! <3

Innan det var dags för förmiddagsmelliset så kollade jag lite på datorn sedan så busade jag såklart lite med Svea och så gick jag ut en sväng med henne i "hagen".
Under tiden som mamma och jag tog melliset så spelade vi Mulle. Jag vann, jippie!
Medans vi fikade så åt Svea sin mat och denna gången kunde hon behålla den och det var vi mycket lättade över.

Innan det var dags för lunch så fick jag ensamtid. Under den tiden så gosa jag lite med Svea som låg och sov och småplockade lite för att distrahera "M´s" hemska tankar. Jag försökte också att undgå att inte kolla mig i spegeln när jag var i närheten, men det var omöjligt. För vare gång jag ser mig i spegeln desto större blick får jag över min kropp. Det känns som att för varje gång jag kollar mig i spegeln så har en liten del på mig växt och gången därpå så är jag ännu större. Det är så jobbigt nu, med alla dessa tjockkänslor. Det känns som att jag aldrig kommer komma över dem, jag kommer aldrig bli nöjd med min kropp.. Jag måste få börja träna!

När mamma kom hem så var det matdags. Dagens mat blev inte populär måltid.. Pasta och köttbullar. Som jag tidigare har skrivit så hatar jag köttbullar och jag tycker det är så svårt att äta det. Det känns så mycket och när man tar på dem så är dem alldeles fettiga, men mamma säger att det bara är köttsaft, men det tror inte jag på, men men..
Eftersom att jag har så himla svårt för köttbullar så klarade jag mig undan med en, eller undan?! Mamma fick se att jag hade smufflat undan en genom att jag tappade ner den på golvet så att Svea fick tag på den och mumsade i sig den direkt.
Jag erkände direkt att det var jag, för jag kunde ju inte skylla på någon annan och eftersom att jag har så svårt med just köttbullar så kunde jag inte stå emot "M" i just det tillfället. Dumma mig!
Men som mamma sa som peppning efteråt till mig:
"Vi tar nya tag, vi får gå vidare. Jag vet att du tycker att köttbullar är svårt för dig, men nästa gång så får vi se till att du får mer stöd".
Men om jag ska vara ärlig så skäms jag bara nu efteråt, jag ångrar det. Varför kan jag inte vara så stark och motstå "M" och istället ätit köttbullen. Den kunde väl inte göra så mycket?!

Efter maten så var det vila som gällde. Jag ville först inte ta vila. Jag kände mig så arg på mig själv, att jag inte kunde motstå "M" och låta den friska Elin fått bestämma. Men det räckte inte tillräckligt den här gången. Men jag ska klara köttbullarna nästa gång, det har jag gett mig sjutton på!
När jag hade fått lite kramar av mamma och några goda ord så satte jag mig väl i soffan. Men idag så dröjde det inte alls länge tills jag började må så dåligt att ångestattacken kom. Den var i 30 min. som den alltid är nu för tiden. Jag mår verkligen skit nu. Jag orkar inte med mer tankar, jag vill bli frisk och kunna leva ett normalt liv utan en massa hemska tankar och slippa tänka på vad man stoppar i sig och vad allting innehåller.
Jag orkar inte längre leva upp till "M", jag ska släppa henne helt och hållet, men det får ta den tid som behövs. För jag ska ta det steg för steg, men jag ska fixa det!
                        
                          

När vilan var slut så hade Agneta redan knackat på dörren. Då hälsade hon på Svea som var lite feg i början men hon artade till sig ganska bra. En stund senare så kom även morfar, men då blev Svea rädd. Hon är mycket mer rädd för killar än vad hon är för tjejer, det märks klart och tydlgt.
När Agneta ocg morfar var här så fikade vi, pratade, busade med Svea och så körde vi givetvis vårat favoritkortspel, Mulle.
Jag spelade tillsammans med Agneta, men tyvärr så torskade vi ganska stort mot mamma och morfar som körde i samma lag. Men som tur var så är varken jag eller Agneta dåliga förlorare, haha!
Men en sak som dock inte var så rolig var att Svea spydde igen, 3 gånger. Usch, jag undrar vad det är med henne, kanske är det köttbullen som hon fick tag på som sätter i gång hennes mage så pass? Jag hoppas bara inte att det är något allvarligt och att det kommer att hålla i sig. MIN ÄLSKADE LILLA SVEA! <3

När de hade åkt hem vid ca. 17.00 så åkte jag och mamma ner till stan och kollade lite. Först så gick vi i lite klädesaffärer sedan så gick vi in på kvarnen en snabbis och handlade lite bröd m.m.
När vi kom hem därifrån så åt vi kvällsmat och jag mådde verkligen dåligt under måltiden, men ännu värre blev det efteråt. Jag kände mig jättefet och jag förknippade maten som vi hade ätit med feta personer och då menar jag verkligen feta personer. Och då kunde jag se mig där framför mig, liggandes i min säng i morgon och knappt kunna ta sig upp för att jag var så överviktig. Men mamma tröstade mig och sa:
"Att man blir inte tjock på en dag och du kommer aldrig bli tjock heller. När du börjar närma dig din normal vikt så kommer du att få börja träna och på så sätt så kommer du att lära känna din kropp bättre."
Visst har hon väl lite rätt i det hon säger men att jag inte kommer gå upp i vikt och bli fet, det litar jag inte på. Då litar jag på "M". Henne litar jag mest på i just det syftet, annars så litar jag nog mest på mina underbara och älskade föräldrar som verkligen vill göra allt för att göra mig frisk igen.

Gud vad skönt det ska bli att få gå ut och röra på sig nu. Jag känner mig tung i huvudet, tung i kroppen och jaa.. i stort sett utmattad, trots att jag inte har gjort något speciellt. Nu vill jag bara få igång kroppen, jag vill röra på mig. Jag får panik över min kropp, den måste komma i bättre form och i bättre balans.
Så nu ska jag slänga på mig jackan och skorna och så ska jag och mama gå våran vanliga kvällspromenad tillsammans med Svea.
När jag kommer hem så blir det att trycka i sig ännu mer kalorier, nämligen dryck + något extra. Alltså gud vad jag äter hela tiden. Inte undra på att jag är så tjock! "/
Sedan ska jag och Svea krypa ner i sängen och så ska jag försöka sova och hoppas på att jag drömmer något riktigt positivt!

Ha det så bra!
/ Elin.