eellann

- "Jaså, du var vaken?!"
Det var kommentaren som jag fick av pappa när han kom in till mitt rum med drycken. Jag hade varit vaken ett tag, fast jag låg och kollade på MTV en stund och myste med Svea som tvärsov. Det var mysigt!
Drycken gick bra att dricka. Det har nog blivit ett tvång nu har jag insett. Det ska alltid vara Svartavinbär nu på morgonen. Men jag har bestämt mig för att bryta det mönstret, så jag ska testa och ta hallon i morgon istället. Jag får hoppas på att det går lika bra..

När jag hade druckit upp dricken så gick jag och Svea i vanlig ordning in till mamma som låg i sängen. Fast denna morgon så låg inte mamma kvar så länge, utan hon kom strax därefter att jag hade lagt ner Svea där. Men Svea låg kvar och sov så sött precis som hon gjorde igår också. Jag verkligen smälter när jag ser henne!
Sedan så fixade jag mig iordning lite smått. Kände mig äcklig i håret, men slängde upp det i en hög tofs och så tog jag på mig jogginbyxor och en stickad tröja. Det såg ju inte ut att bli så fint väder i morse.

Innan det var dags för att äta frukost så busade jag lite med Svea som hade vaknat till. Efter det så åt jag en stabil frukost tillsammans med mamma, som hon har stenkoll på så att jag verkligen äter allt och inte petar undan något. Det blev lite jobbigt under stunden som jag åt. Tankarna kom, men framförallt så visste jag att det var samtal som väntade på mig direkt efter frukosten och just nu så känner jag inte alls för samtal. Jag orkar inte öppna mig längre, inte fullt ut iallafall.
Men frukosten kom iallafall ner i magen och tårarna slutade att komma för att mamma var ju där och stöttade mig.
När jag hade ätit klart så blev det ytterligare lite tårar p g a att då var det dags att sätta sig i bilen för att bli skjutsad till min behandlare för att ha ett samtal där. Åh, jag ville verkligen inte dit!
Men mötet i sig gick väl ganska bra sen ändå. Jag hade inget val idag, jag kunde inte bara sitta tyst eller nicka för att jag fick en uppgift och då var jag tvungen att förklara en massa saker. Även om det var jobbigt så gav det nog något.
Efter ca. 45 min. så kom mamma och hämtade mig. Det var skönt det. Svea satt även i framsätet och blev glad över att se mig. För övrigt så gillar hon att åka bil. Det tycker hon är spännande.

När jag kom hem så satte mamma ihop det nya utemöblerna som pappa och mamma hade köpt på JYSK igår. Jag kände att jag behövde vara lite ensam inne för att gå igenom mina tankar. Jag brukar inte vara så jättemunter när jag kommer hem ifrån ett samtal så det är alltid skönt att få vara lite för sig själv då så att ingen bara rusar fram till en och frågar på. Så när hon var klar så kom hon in. Då var jag på bättre humör igen. Direkt då så duschade vi mitt hår, eftersom att jag tyckte att det var så ofräscht. Sen var det då dags för förmiddagsdrycken. Den gick också bra att dricka, men lite motstånd var det såklart. Vi spelade Mulle för att lätta lite på trycket och det hjälper mig faktiskt lite varje gång.
Jag försökte att inte behöva dricka upp hela drycken, men det sade mamma att jag tvungen till..

När jag hade druckit upp så började mamma att städa lite, medans jag busade för fullt med Svea som var jättepigg, trots att hon hade varit vaken enda sedan i morse.
Vi lekte ett ganska bra tag, men sedan så föll hennes ögonlock ihop sakta men säkert när jag väl lyfte upp henne i soffan.

                                                                      

När mamma hade städat klart och Svea hade somnat så fick jag ensamtid en stund medans mamma åkt och postade några brev + köpte ett refilkort till mig. Det behövdes. Så nu kan jag äntligen sms:a igen som jag inte har kunnat  på ett tag nu. Under ensamtiden så gjorde jag inte så mycket. "M" var såklart framme och sade en massvis med saker till mig:
- "Du förtjänar inte ett lyckligt liv".
- "Du ska inte bli frisk, du kommer att få ett helvete då".
- "Om du inte börjar lyssna på mig igen så kommer din familj att råka illa ut".
- "Jag kommer göra så att du skadar någon".
- M.m.
Detta gör mig så ledsen och det skrämmer mig en held del. Framförallt det här med att min familj kommer att råka illa ut eller att hon kommer göra så att jag skadar någon. Det vill jag inte. Så därför så ska den sunda biten utav Elin stå på sig och visa att hon inte alls tänker göra någon illa även om "M" kommer kämpa åt det andra hållet. Jag känner att jag börjar bli allt mer och mer splittrad.

När mamma kom hem så åt vi lunch. Dagens lunch blev min näst intill favoriträtt för tillfället, blodpudding. Det var gott, men trots att jag tyckte att det var gott och verkligen kunde känna av smaken så fick jag inte njuta och jag fick inte en lugn lunch utan tankar heller.
Jag kände hur "M" kom intill mig. Hon viskade inom mitt huvud att jag blev större och att jag inte skulle äta så där mycket. Jag var heller inte värd att få njuta av blodpuddingen för jag hade ju druckit näringsdrycker innan och ätit en megastor frukost innan, så det var inte tillåtet.
Men mamma sade att mat måste man ha, så jag fick i mig allt.
Efter maten så var det vila som gällde. Då så satte jag mig bekvämt i soffan och så plattade mamma håret på mig. Det var jätte längesen som jag gjorde det, så det var lite kul faktiskt. Och längre blev ju håret också, haha.
Några tårar kom det, men inget direkt ångestattack så, men det var väl för att jag ansåg att blodpudding var en rätt så okej mat ändå trots allt.
Så här blev slutresultatet..

                            

Eftersom att vilan inte var avklarad framåt 14.30 egentligen och att Emilia skulle komma så valde vi att vi kunde minska ner vilan lite så att jag bara var tvungen att sitta fram till 14.00 så att jag hann att fixa mig i ordning lite.
Så direkt efter vilan så fixade jag mig iordning lite. Bytte kläder och kelade lite med Svea.
Sedan så åkte mamma efter ett tag och då var det bara jag och Svea hemma och så inväntade vi att Emilia och Lucy skulle komma. Det såg vi båda framemot!

Klockan 15.00 så kom det en brummande bil utanför. Det var Emilia.
Och så knackde det på dörren och där stod söta Emilia och söta Lucy. De var båda 2 så söta, hihi.
Svea vart ivrig direkt och ville busa med Lucy direkt, men Lucy blev väldigt farscinerad utav Fnutte. Hon hade aldrig sett en kanin innan, så det kanske inte var så konstigt.
När jag och Emilia hade stått och pratat en stund och hållt på lite med hundarna så satte vi oss ner på altanen och fikade. Denna dagen så gjorde jag en annorlunda sak. Jag tog en kanelbulle som jag hade bakat igår istället för näringsdrycken. Det skulle jag aldrig ha gjort om inte Emilia hade varit här, då hade jag suttit med min gamla näringsdrck hårt i min hand. Men i och med att hon tog en så kände jag att jag också ville klara av det och jag visste ju att jag hade ett jättebra stöd hos mig.
Så hon åt sin bulle och jag min. Men mina tankar kom vart om varandra hela tiden.
"M" var där..
- "Varför gör du såhär? Det står inte i regelboken".
- "Nu äter du för onyttigt igen".
- "Du kommer att bli jättetjock av den där bullen, den kommer jäsa i magen på dig".
Men Emilia sade några kloka ord till mig som fick mig att tänka på rätt bana igen.
Emilia och jag satt och pratade ett ganska bra tag och det kändes faktiskt som vi hade träffat varandra tidigare och som om vi på något vis pratat tidigare också. Emilia var verkligen en underbar människa rakt igenom och hon har så goda råd till mig.
Hon förstod mig så väl och det kändes jätteskönt.
När vi hade njutit tillräckligt ute på altanen där solen gastade på så gick vi in igen. Då var det dags för Emilia och Lucy att åka hem igen. Men tiden rann verkligen bara iväg, kl. var redan 17.00. Men det var iallafall jättekul att träffa dig!
Här är lite bilder..

                              
                                                       Båda sötnosarna, Lucy och Svea!
                             
                                                 Emilia, Lucy och Svea har fullt upp med Fnutte!
                             
                                                                     Söta Emilia och jag!
                             
                                                                          De 3 sötnosarna!

Det var en glad känsla som stannade hos mig när Emilia och Lucy hade åkt hem. Jag var så glad över att få pratat av mig lite över sådant som bara hon förstod och glad över att äntligen fått träffa Emilia.
Tack Emilia för idag, den var en superrolig eftermiddag tillsammans med dig, hoppas att vi träffas någon mer dag! <3

På kvällen så grillade vi. Det blev fisk för hela slanten. Laxburgare blev det för min del tillsammans med bröd och coleslow. Måltiden började bra men efter en stund så slutade det med att jag kände att det blev för jobbigt och gick in på mitt rum och lät några tårar rinna. Men då så kom pappa och kramade om mig och sa:
- "Kom ut och sätt dig och ät igen, det klarar du".
Men det är inte alltid så lätt som mamma och pappa tror att det är. Det tar emot!
Sådär satt jag, inte så lyckligt i att äta. Det var en stor laxburgare. Jag ville gärna ta bort lite på den eftersom att jag ansåg att det var mer än 100 gram, men varken mamma eller pappa gick med på den idén. Så där satt jag ute på altanen och kände knappt någon smak alls utav maten och kunde inte njuta ett dugg. Jag satt bara och tuggade och väntade på att den sista tuggan skulle hamna på gaffeln och tillslut så gjorde den det. Men då så blev jag ledsen.
Dels för att jag hade ätit för mycket - för mycket kolhydrater och för mycket fisk.
Dels för att jag stod emot "M" alldeles för mycket.
Dels för att jag saknade mormor så mycket.
Det blev alltså en enda stor röra utav alla tankar på en och samma gång. Men mamma satte sig i stolen bredvid mig och så pratade vi lite om mina känslor och mitt mående. Det kändes inget vidare efter det heller, men lite bättre iallafall.

Nu så sitter jag här. Jag har matvila. Men ska snart få gå ut på min vanliga kvällspromenad med mamma. Det ska bli skönt att få röra på sig efter allt onyttigt som man har stoppat i sig under hela dagen. Jag måste verkligen verligen bli bättre på att tänka efter vad jag stoppar i mig. I slutändan kommer jag att kunna rulla fram, vilket jag snart redan gör dessvärre. "/
Sen ikväll när vi kommer in så blir det att mysa framför TV:n tillsammans med mamma, pappa och lilla Svea. En oinbjuden näringsdryck ska också ner i magen innan sängen vankas för mig.
Det ska bli skönt att få sova bort alla mina tankar och ångest, för att idag så har jag valt att inte visa mina känslor så pass stark som jag brukar göra. Jag ville testa idag. Jag vill ju inte heller beslasta mina föräldrar med massor ledsamhet m.m.
I morgon är det nya tag som ska tas, kanske utamana "M" på något, vem vet?
Kämpar på det gör jag iallafall!

Ha det så bra!
/ Elin.