eellann

Härlig morgon som vanligt med en sovande Svea uppe i sängen. Vilken lite rackare att hoppa upp i sängen mitt i natten sådär, men mysigt är det. Det känns som någon slags trygghetskänsla.
Jag klädde på mig och sedan så gick jag ut med henne en snabbis i "hagen" som brukar vara den 1:a morgonsysslan för mig. Det var dock inte så kallt idag, utan det var ganska uppfriskande att få sig en nypa luft så dags på morgonkvisten.
Vid ungefär 06.45 så gick jag in till mammas och pappas sovrum för att visa mamma att jag tog min näringsdryck. Så jag, mamma och Svea myste lite i sängen ett tag och småpratade lite.

När jag hade druckit upp drycken så fick jag lite tid på mig att fixa iordning mig klart och så busade jag lite med Svea som alltid är pigg som en mört på morgonen. Sedan så var det frukostdags. Frukosten gick bra utan några som helst konflikter. Konflikter kring frukosten blir det aldrig längre, det är skönt tycker jag. Jag tror att jag har insett att det går inte att smita undan med något och om jag under all förmodan skulle göra det så skulle jag ångra mig efteråt, för då så skulle allt andra som jag kämpar med gå åt skogen också och då skulle jag vara nere på ruta ett igen och det vill jag inte. Så det är bara att tugga och svälja och hålla god min..

Efter frukosten så var det dags för mig och mamma att ta vila. Då så skulle jag försöka att vänja Svea lite med att bli borstad, men det tycktes inte gillas hos henne, så det är något som jag måste träna henne mer på, för hennes päls kommer bli en sådan som man måste sköta väldigt bra. Men det ska nog gå bättre med tiden.
Under vilan så kom även min moster Annika förbi en sväng för att kolla på Svea. Hon har nämligen inte sett Svea ännu, men hon tyckte iallafall att hon var jättesöt.
Min morbror och moster har nämligen 3 hundar, sheppland sheepdog. Så vi pratade lite tyst om att vi kanske skulle se om vi kunde träffas någon gång i helgen, så att Svea får chansen att bekanta sig med någon utav hundarna. De visste inte vilka hund de skulle välja ännu, men de trodde nog att Alice var bäst. Det ska bli kul och även nyttigt för Svea!

Framåt förmiddagen så bestämde sig mamma och jag för att åka upp till Skogssjön för att ta förmiddagsdrycken där eftersom att det ändå var så fint väder ute. Bäst att passa på!
Så vi åkte dit i det varma solskenet tillsammans med Svea såklart.

                               

                                  



                                

Nä vi väl satt på bryggan så blev Svea jättenyfiken på vattnet. Då så höll jag henne ovanför vattnet och då så började hon simma i luften och sedan så satte jag henne på bryggan igen. Men det dröjde inte lång stund innan hon var jätte nyfiken på vattnet igen så denna gången så släppte jag ner henne i vattnet och gus vad duktig hon var. Hon simmade, min pärla!

När vi kom hem så fick jag lite ensamtid. Mamma gick en sväng med Svea i knektaskogen och jag gjorde inget speciellt. Jag tog det bara lugnt. Jag känner bara att det är skönt att få stunder för sig själv nu om dagarna. Det känns som ett "fängelse" annars. Jag som helst isolerar mig och lever oftast inom mig själv och hemma i hemmet, men jag har blivit mycket mer öppen igen och orkat ta tag i saker. Det känner jag och det gör mig ännu starkare.
När de kom hem så lagade mamma till lite mat, sedan så åt vi.
Under måltiden så blev det väl inga direkta protetser. Jovisst, några prostester blev det väl men jag åt iallafall upp. Men efteråt så kom "M´s" tankar.
- "Du har ätit för mycket kolhydrater".
- "Du har ätit för mycket fett".
- "Du ska inte äta så där mycket överhuvudtaget, du skulle inte ha ätit något alls".
- "Du förjänar inte denna mat".
Så för att ta ut min frustration så tog mamma fram en kudde om jag slog på och låtsades som att det var "M". Det fungerade väl ganska bra, men jag får fortfarande svårt med andningen och ledsamheten inom mig sitter kvar. Jag känner att det inte ger någon direkt lugnande effekt. Jag känner mig mycket tröttare/tomare/lugnare efter en ångestattack då jag "faller" ifrån.

Men mamma ville få mig att må ännu bättre så då så tog vi bilen och åkte ut till Sharpman och vi hade även med oss Svea dit. När vi väl var på Sharpman så kände jag att mina ben gav vika i mellan åt, men jag klarade av det, jag var bara tvungen. Inne på Sharpman så köpte vi 2 leksaker till Svea som det märktes att hon gillade redan från första början. Hon följde nämligen med in och då så luktade hon på dem och slickade på dem, så vi käde oss nöjda efter de köpen.
Efter att vi hade varit där så fortsatte vi våran bilresa till City Gross. Där så gick vi in en snabbis medans Svea var kvar i bilen och sov så sött.
Köpte inget speciellt, utan det blev lite mer matprodukter, inget intresant med andra ord.
När vi kom ut i bilen igen så blev Svea jätteglad igen och vaknade upp, då fick hon en belöning såklart eftersom att hon hade varit så duktig.

När vi kom hem så var det dags för eftermiddagsmellis. Då så spelade jag och mamma Mulle medans pappa satt bredvid och läste Östgötatidningen, haha. Men jag kände att jag var ju som sagt var inte tom så då kom det några tårar rullandes på min kind, men jag fick tröst ifrån pappa som satt bredvid mig.
Efter melliset så åkte mamma och pappa iväg en sväng så att jag skulle få lite ensamtid igen. Då så busade jag massvis med Svea med hennes nya leksaker. Hon tyckte de var jätteroliga. Men så plötsligt så hände det ngåot med mig.. jag satte mig ner på golvet i vardagsrummet och grät. Jag var så ledsen, men jag vet inte varför egentligen?
Det var nog ångesten. Jag tänkte ringa efter mamma och pappa, men jag bestämde mig för att inte göra det etersom att jag ville att de skulle få passa på att ha lite kul tillsammans nu. För jag hade ju sagt att det gick bra att de åkte iväg en sväng och att jag mådde bra.. så jag fick skylla mig själv.
Men det gick över som tur var. Det var bara några tårar som behövde komma och lite tröst i från Svea, sedan kändes det bättre igen.

När de kom hem igen så åt vi kvällsmat. Efter maten så kände jag mig tjock igen och onyttig! Det kändes som att jag hade ätit alldeles för mycket och att min mage svällde upp, dessa tankar är hemska. Om det nu är tankar?

Nu så ska jag och mamma gå en promenad snart. Det ska bli skönt, jag känner att jag behöver få lite luft nu. Jag känner mig trött efter allt gråt.
Sedan så blir det nog att spela ett parti Mulle med mamma och kolla på TV tillsammans med mamma och pappa i soffan, men näringsdrycken i handen.

Ha det så bra!
/ Elin.