eellann

Nu sitter jag här, utmattad och helt uttorkad i ögonen. Jag har inga tårar att klämma ut mer, det har blivit tillräckligt idag.
Det var på morgonen det hela började. Mamma kom som vanligt in med drycken till mig ocj jag drack den och visade att jag hade "sörjan" i munnen och det såg hon. När jag sedan skulle resa mig upp ifån min säng så tyckte hon att jag fibblade med något under täcket och undrade genst vad det var. Jag sa att det inte var något, men mamma tog bort täcket och upptäckte att där låg en hel näringsdryck.
Jag blev genast ifrågasatt om att:
Varför ligger den där?, Har du fuskat?, Har du låtats druckit en hel, men haft en tom?
Jag blev då ledsen och frustrerad och förklarde för mamma att jag inte hade fuskat, för jag hade ju själv visat att jag hade "sörjan" i min mun, så varför skulle jag då fuska?
Anledningen till att jag hade en hel näringsdryck i sängen var för att den var TVUNGEN att göra det, annars så skulle jag vakna tjock dagen efter eller så skulle det hända något ont. Det var liksom något magiskt som "M" intalade mig att det var och jag litar på henne då. Så i morgon är jag nervös över hur allt kommer att se ut och hur dagen kommer att bli! "/
Mamma tog iallafall den fulla drycken ifrån mig och lade den någonstans, men jag hittade den igen och tänkte att nu ska jag ta den igen och fortsätta på samma spår, jag skulle inte berätta för mamma vart jag hade gömt drycken den här gången..

Morgonen fortsatte i samma spår. Mamma ville lätta upp på stämningen, men jag kände att jag inte längre orkade. Jag orkar helt enkelt inte vara glad, det kändes som att mamma gick runt och tvivlade på mig hela tiden, men innerst inne så visste jag att jag hade druckit drycken och JAG-ElIN, hade inte fuskat eftersom att jag är så himla motiverad till att bli frisk nu!
Men som sagt var så var jag inget vidare glad under frukosten och inte heller på vilan. Jag försökte att ignorera mamma totalt, vilket jag nu i efterhand tycker var väldigt dumt gjort av mig.
Men ju närmare vi kom förmiddagsmelliset desto mer öppen blev jag, men jag kände att jag fortfarande ville vara i stort sätt ganska ensam och inte ens prata om den tidigare insidenten som hade skett. Jag ville glömma den. Samtidigt som jag känner att det var skönt att mamma upptäckte den var att nu så fick jag äntligen hjälp med att bryta ett tvång ifrån "M", men samtidigt så ville jag inte att hon skulle se den för nu känner jag mig inte riktigt säker.. Jag vet inte hur jag kommer se ut eller hur det kommer att bli nu när den är bort, men det är "M" som säger åt mig att göra dessa saker, den friska Elin skulle aldrig göra något sådant, det vet jag!

Under förmiddagsmelliset så spelade jag och mamma Mulle utan att säga ett knyst till varandra. Mamma försökte, men jag mest bara kollade ner och bara nickade. När vi sedan hade kört klart så skulle jag gå på toan, men då kände jag hur trött jag blev. Mina ben gav lite vika så mamma kom med en filt och en kudde in på toan och så fick jag ligga där inne och andas lite och vila en stund. Det kändes bättre efteråt och jag kunde faktiskt distrahera tankarna lite åt ett annat håll då och gå vidare en lite bit..
Eftersom att luften i mellan oss lättade så vart jag mycket mer pratglad gent emot mamma och jag började även att sysselsätta mig lite. Jag busade med Svea en stund sedan så fick jag lite ensamtid.
När jag hade ensamtid så gick jag och funderade på varför "M" försökte intala mig sådana här saker och vad var det nödvändigt för egentligen? Jag kom inte fram till något direkt svar, men jag kom fram till att i eftermiddag så skulle jag iallafall berätta vart jag hade gömt den fulla drycken som jag tidigare hade gömt i från mamma, eftersom att hon så gärna ville ta den så att det inte skulle ske någon mer gång och dels hjälpa mig att bryta tvånget.

När mamma kom hem så började hon med maten. Idag så blev det blodpudding och rårivna morötter, mums!
Eftersom att hon ändå höll på att riva morötter så gav vi både Svea och Fnutte varsin morot. De båda var så söta och de såg så kul ut därför att båda låg inne i Fnutte´s rum och knaprade på varsin morot.

                                                              Älskar mina som sötingar massvis! <3
                                        
                                                   
                                                          Fnutte!                                   Svea!

                              

När de hade knaprat i sig morötterna så satte sig mamma och jag och åt. Det var nog den godaste maten som jag har ätit på länge. Jag gillar blodpudding, det är en av mina favoriträtter tror jag, iallafall för tillfället. Så dagen lunchtillfälle fungerade bra.
Men direkt efter så var "M" där med sina ord:
"Vet du egentligen hur mycket kcal det där egentligen ger?!?!"
"Det har lagt sig på dina kinder".
"Det här var mer än en normalportion".
Oh, alla dessa tankar. När tar det slut? Jag vill ha slut på tjockkänslorna, jag vill stycka "M" i bitar och aldrig mer få tillbaka henne igen. Jag hatar henne!

Under vilan så fick jag mitt ångestpys som vanligt. Inte så konstigt kanske eftersom att jag har mått så himla dåligt under hela förmiddagen och det höll i sig nu också, det satt liksom kvar någonstans där bak i huvudet. Jag kunde inte släppa morgonens insident, om hur jag hade blivit anklagad. Jag funderade mycket.
Efter ångesten så somnade jag i hela 30 min. Det behövdes nog, men jag kände mig nfortfarande ledsen inombords.

Klockan 16.00 så åkte jag och mamma till BUP för att vi skulle ha familjesamtal. Pappa kom också dit. Han cyklade dit direkt efter jobbet.
Detta familjemötet var inte lika lyckat som i måndags, utan jag hade det så fruktansvärt jobbigt att jag sprang därifrån gårtandes. Men pappa kom efter mig och lugnade ner mig och sa:
"Att det här klarar vi gumman. Vi ska kämpa tillsammans!"
Och ska jag vara älig så stärkte det mig och gjorde så att jag gick in i rummet tillsammans med de andra igen, men jag medverkade dock inte i samtalet något mer för jag var alldeles för ledsen för det och tyckte att det var jätte jobbigt.

När vi kom hem så åt vi kvällsmat. Kvällens mat blev grillad korv  med bröd. Det gick bra att få ner, men jag kände mig ganska stor efteråt.. och "M" spökade som vanligt.
Senare på kvällen när jag tog kvällsvila så kom Jennifer, Tony och Molle hit. Då så  nosade Molle och Svea på varandra förfullt och pussades, så det ser just ut på framtiden för de 2, haha!
Jag och Jennifer bestämde även att vi äntligen skulle träffas en stund i morgon med hundarna och leka lite, det ser jag fram emot.

Snart så ska mamma och jag gå på en skööööön promenad. Jag behöver rensa huvudet.
Sedan så blir det sängdags tidigt idag, jag vill helst glömma morgonen insident och ta nya krafttag i morgon och hoppas på att den dagen blir bättre. Eller nya krafttag?! Jag fuskade faktiskt inte med näringsdrycken i morse, men det jag menar är att jag måste gå vidare och släppa det som har hänt, det måste jag bli bättre på.
Det ska bli lite myspys med Svea i sängen.

                                                                    

Ha det så bra!
/ Elin.