eellann

Denna lördag har varit som en berg- och dalbana för mig. Eller det är väl i stort sätt alla dagarna för mig nu förtiden.
Lördagsmorgonen började iallafall med att mamma kom in med drycken till mig. Pappa fick alltså en efterlängtad sovmorgon, men det var han värd.
Medans jag drack den så pratade jag ganska mycket med mamma för att försöka att distrahera tankarna och så kelade vi lite med Svea också som fortfarande var inne i sin skönhetssömn, haha.
När jag hade druckit klart drycken så fixade jag mig iordning sedan så fick jag en konstig känsla ikroppen och det var nog "M" som var där och ville intala mig något och det var att,
Jag hatade mamma, pappa och Svea idag!
Jag berättade det för mamma, men hon visste mycket väl att jag inte menade det.

Efter ett tag så åt jag frukost tillsammans med mamma. Det var lite motstånd, men fungerade ändå så pass bra som den brukar. Men på frukostvilan så kom det lite ångest. Ledsamhet och ilska. Jag är verkligen trött på det här helvetet, det känns som om man lever i ett fängelse och jag ansåg att jag hade fått i mig alldeles för mycket under bara några enstaka timmar som jag hade varit upp.
Men då sade mamma att alla männsikor äter frukost, det behöver din kropp.
Då tänkte jag att visst, alla behöver frukost. Men jag behöver verkligen inte äta en sådan stor frukost som jag gör nu och jag behöver verkligen inte dricka en hel näringsdryck på morgonen. Det är ju inte ett dugg normalt! Det ger för mycket kcal och för mycket kolhydrater. Det är inte bra för min kropp som inte är i någon form av rörelse alls.
Men tack och lov så satt mamma med mig i soffan. Vi kröp under en varm och skön filt och så kramade hon om mig och tröstade mig. Jag mår inte alls bra nu, jag mår dåligt.. Men snart vänder det nog så att det börjar kännas bättre och bättre för var dag som går. Det är vad mina behandlare säger och mina föräldrar.

Efter vilan så borstade jag tänderna. Sedan så busade jag lite med Svea innan det var dags för mig att gå ner till Nattis en stund. När jag kom ner till henne så gick vi direkt in till Cilla för att jag så gärna ville se deras ny hemkommna lilla hundvalp. Den var jättesöt och Jessi hette den tydligen. Vi satt även och pratade en stund. Vi kunde tyvärr inte busa med Jessi eftersom att hon låg och sov, det var lite synd.
När jag kom hem så mötes jag av en glad hund här hemma. Hon såg så liten ut om man jämnförde med Jessi, men Jessi såg nu större ut p g a all päls som hon hade. Jag älskar Svea!

                   

I stort sätt direkt när jag kom hem så skulle jag få ensamtid, men då inträffade en sak eftersom att "M" var så stark då just för tillfället. Därför så ville mamma stanna hemma hos mig för att hjälpa mig att stå emot, men jag sade att jag klarade det själv. Så jag fick min ensamtid, medans mamma och pappa åkte och handlade mat till lunchen.
Under enstamtiden så försökte jag att få bort "M" och hennes hemska tankar. Hon får bara inte vinna striden tänkte jag för mig själv. Jag försökte att tänka positivt, att om jag inte gör som hon säger, även om det gör ont så kommer jag, den friska delen utav mig bara få mer och mer plats igen. Det kommer göra så att jag blir friskare i psyket men också i ett ännu bättre fysiskt skickan, då jag t o m ska nå min normalvikt, det är då mitt roliga liv börjar igen!
Jag tänkte också på att det negativa. Att om jag gör som hon säger så blir jag bara mer deppig för att hon säger en sådana negativa saker och jag går kanske ner i vikt också. Det leder till att jag hamnar längre och längre ner i skiten igen och negativa konsekvenser kommer upp på tapeten.
Så jag klarade av att stå emot medans mamma och pappa var bort trots att det var jobbigt och ett himla slit mellan 2 individer i min kropp.

När mamma och pappa kom hem så blev de stolta över mig att jag hade klarat av att stå emot "M" och likaså var jag, men ändå så kändes det som ett svek mot henne, men hon är inte min vän längre, det ska jag försöka att säga till mig själv varje dag!
En stund efter att de hade kommit hem så åt mamma och pappa först eftersom att jag inte var speciellt hungrig. Jag tyckte alltså att det skulle bli alldeles för tidig lunch, så jag väntade en stund.
Men när klockan närmade sig den tiden som jag ville äta så höll mamma mig sällskap medans jag åt. Dagens lunch blev baguette med skagenröra. Det väckte tjockkänslor kan jag lova. Kände mina stora kinder och flötig var hela jag, äckelbarn!
Det blev lite jobbigt men mamma hjälpte mig genom att vi började att lösa lite korsord.
När jag hade ätit klart så var pappa tillbaka ifrån macken, då han hade varit och tankar motorcykeln.
Så då var det bara för mig att ta på sig mc-kläderna eftersom att vi skulle åka upp till farmor och farfar i stugan ungefär vid Malexander. Jag var inte så jätteglad i det men både mamma och pappa tyckte att det var en bra idé då jag kunde få tänka på något annat och sedan byta lite miljö, alltså inte bara vara hemma.

När vi väl satt på motorcykeln så hade jag ångest. Jag mådde inte alls så bra, men det var inget som jag ville sprida ut. Utan jag satt där bak på cykeln och höll om pappa. På något sätt så kände jag mig ändå ganska fri. Det var härligt med solen rakt i ansiktet och blåsten vinande i ansiktet.
En ganska farlig sak som hände några gånger på ditvägen var att jag höll på att somna. Pappa märkte det genom att jag dunsade i med huvudet i hans ryggen ett antal gånger. Det kunde ju ha gått riktigt illa, men som tur var så slumrade jag ju lite bara. Jag vet inte hur det kan komma sig att jag bara blev så trött helt plötsligt, det kanske var all ångest som byggdes på och jag ville bara lämna den och den enda utvägen som jag såg var att försöka sova bort den. Men det kanske inte var det bästa sättet att välja det på..

Väl uppe i stugan så var jag lite illamående och trött. Kände mig lite konstig, men det var nog ren och skär ångest. Både pappa och farfar sa att jag inte såg ut att må så bra, men jag svarade att det var okej. Jag vill inte börja må dåligt där, jag ville hålla det för mig själv.
Så för att distrahera tankarna och för att vara glad gentemot farmor och farfar som jag älskar så tog jag mig i kragen och föreslog att vi kunde köra lite spel. Så vi kastade ringar runt pinnar, passade boll och så körde vi bool. Men det var inte så roligt för hur nära jag än låg den lilla kulan så var det alltid någon som kom ännu närmare och vann - den fick alltså kasta den lilla kulan till ett annat ställe och så började det om på nytt.
Vi fikade även och satt och pratade. De fikade lagom tills det var dags för mig att ta min kaloririka dryck..
Men drycken gick väl bra. Över förväntan. Men jag njöt så pass utav solen så att jag tog en klunk då och då och det gjorde det hela mycket lättare. Älskar solen!
Här kommer lite bilder..

                               

                              
 
                               

                              

När vi hade varit där så var det dags för oss att åka hem. Jag uppskattade verkligen att åka upp hit men samtidigt så var ju "M" med och fick mina tankar på mycket negativt. Men jag kände ändå att det var nyttigt att följa med och det är ju aldrig helt fel att vara ute när det är så fint väder. Vad har ni gjort idag?
När vi kom hem så fick jag och pappa ett glatt välkomnande både ifrån Svea och mamma. Svea ville komma till min famn direkt och dränkte verkligen ner mig med pussar i ansiktet, haha.
Jag kan faktiskt erkänna att jag hann att sakna henne under den här tiden. Hon hjälper mig så mycket nu, för att t.ex. klara att hålla tillbaka "M" så långt det går.
Annars när jag kom hem så gjorde jag inte så mycket. Jag kollade lite på datorn och så klädde jag om till min pyjamas. Det är så härligt att gå i, slappt och skönt!
Innan kvällsmaten så kokade jag och kände mig jättehet. Jag visste inte vad det var med mig. Kanske var det ångesten som började att sätta fram sina spår, det trodde iallafall pappa.
Sen var det dags för kvällsmat. Det blev grillat. Mycket bättre än stekt mat tycker jag!
Under maten så kom det lite tårar och ångest. Tankarna rann iväg på hur tjock jag blev och på hur tjock jag var. Jag åt för mycket och det var inte "M" som ansåg det utan det var JAG.
Jag åt även för onyttigt idag också, snälla Elin, börja tänka efter lite på vad du äter nu!
Jag har blivit så himla dålig på det, inte konstigt att jag ser ut som jag gör och blir tjockare för var dag som går. Jag äter alldeles för mycket kolhydrater och kcal per dag för att inte röra på mig.
JAG ÄT SKIT TJOCK, JÄVLA TJOCKIS!
Men fick stöttning av både mamma och pappa.
Fick den vanliga kommentaren:
- "Alla människor är värda mat och att få njuta. Det är du också och du måste äta det där. Det är din portion och det behöer du!"

Nu så ska jag och mamma gå ut på en promenad med Svea. Det ska bli så himla skönt. Jag känner fortfarande en stor klump i magen som gör ont, men den kanske minskar lite när jag får röra på mig, vem vet. Jag hoppas på det iallafall. Jag måste bara få röra på mig känner jag och det är nuu!
Annars när vi kommer in så blir det kortspel och Robinson. Tillsammans med det så blir det mys och stöttning av mamma och pappa när jag ska dricka näringsdrycken. Det kommer jag nog att behöva. Men jag vill inte släppa ut för mycket, jag ska lära mig att hålla lite mer för mig själv igen, jag tycker så synd om mamma och pappa över att behöva ha en sådan dotter som de har idag. Som alltid gråter och typ tycker synd om sig själv. "/
Men jag vet att de inte tycker så, men så är det enligt mig.
De älskar mig, det vet jag och likaså älskar jag dem! <3

Stå emot och kämpa vidare är vad som stor på schemat inför morgondagen.
Ha det så bra!
/ Elin.