eellann

Denna morgonen fungerade lika bra som igår till en början.
Jag hann tyvärr inte att gå ut med Svea innan det skedde ett litet kissanfall, men det är ju inte alltid man kan göra det. Men ska försöka att bättra mig på det. Som tur var så slapp jag att torka upp det, för det fick pappa göra som inte hade hunnit med att cykla till jobbet ännu, haha, stackars honom!
Sedan efter det så gick jag och Svea in till mamma i sovrummet så att jag kunde göra henne sällskap medans jag drack min dryck. Morgonens dryck blev hallon.

Efter det så fixade jag i ordning mig lite smått. Jag sminkade mig inte eller något eftersom att jag kände i luften att det skulle bli en tuff dag idag också och vad fanns det för mening med att sminka sig då?

                           
                                                Jag med min nyinköpta klänning/linne!

Givetvis så tog jag självklart på mig mitt nya inköp. Mamma tyckte att jag var jättefin i det och hon tyckte likaså som jag om färgerna som var på det. Svea var en lite kelgris på morgonen så jag kelade lite med henne och gick och bar på henne i min famn.
Sedan så åt vi frukost. Redan då så kände jag att det började bli jobbigt, men vi distraherade det med lite kortspel som vanligt. Efter frukosten så var det 1h vila som gällde. Då så kom ångesten krypande redan då, precis som igår.
Likaså idag så skrek jag att jag inte tänkte att bli frisk, att jag inte hade någon ork kvar, att jag inte ville leva mer, allt var bara så jobbigt och mina tankar tar stryk på mig m.m. Jag grät massor och mådde skitdåligt, jag fick svårt att andas men då så kom mamma med en kylklamp som lugnade ner mig lite. Eftersom att jag mådde så dåligt och mamma såg det så började hon också att gråta. Hon tyckte inte om att se mig så ledsen. Så denna morgon var inte så lyckad heller med andra ord. Efterå så var jag väldigt trött. Jag hade ingen lust till något idag heller..

Förmiddagen gick relativt fort. Jag var väldigt "down" och gjorde inte alls mycket.

                            
                                             Ser inte klok ut, men är trött efter så mycket ångest!

Men sedan så var det ju dags för att ta förmiddagsmelliset tillsammans. Då så började jag gråta igen. Varför ska allting vara så svårt nu? Vad har förändrats sedan tidigare? Ingenting med andra ord. Kanske har jag börjat lyssna för mycket på "M" nu igen. Det får jag bara inte göra. Jag vill inte hamna i samma klister igen, jag vill inte falla tillbaka.
När vi hade tagit oss igenom mellanmålet så gjorde jag inget speciellt. Jag gick mest i min egna lilla värld och var ledsen med alla tankar som yrde runt i mitt huvud. Mamma sysselsatte sig lite här hemma. Hon började förbereda maten lite lätt, innan det var dags för henne att ge sig av så att jag kunde få lite ensamtid.
Så efter en stund så fick jag ensamtid när hon hade skjutsat in en del utav maten i ugnen. Hon tog med sig Svea på en promenad.
Ensamtiden gick väl sisådär. Jag kunde inte koppla bort "M" och hennes tankar, men jag kan ärligt säga att jag lyssnade iallafall inte på vad hon sa till mig att göra. Sådana saker som inte hör till ett friskt liv. Det är jag stolt över. Men däremot så lyssnade jag till hennes ord, som låter som de brukar göra. De med min fula kropp och hur äckligt stor jag är.

När mamma kom hem så gjorde hon det sista till lunchen. Sedan när det var klart så lunchade vi tillsammans. Dagen lunch blev rotfruktsgratäng och köttfärs med olika kryddor i. Det var välgit starkt kan jag lova och det är inte min starka sida direkt. Under luchen idag så lättade jag lite på mina känslor igen. Mamma tröstade mig och sa att:
- "Kom igen Elin, du klarar det här. Du måste äta det här, du behöver det".
Det kändes bättre att höra än att bara höra ordet du klarar det här. För allt som oftast så känns det som att mina föräldrar ibland tror att det bara är att ställa fram en portion mat, en näringsdryck eller vad det nu kan vara och att jag bara kan äta det utan att tycka att det tar emot och att det inte väcker några som helst tankar. Men så är det inte. Vad jag än äter eller dricker så väcker det tankar. Dricker jag en endaste liten vattenklunk så kommer en tanke upp om:
- "Ohnej, den där klunken skulle jag inte dricka. Nu kommer jag gå upp i vikt".
Visst så fungerar det ju inte, men det är vad "M" för mig att inbilla mig och det låter så himla klokt i vissa fall.
Men jag tror att mamma och pappa börjar att förstå sig på mig lite mer nu iallafall, för nu så har jag förklarat lite mer vad som rör sig i mitt huvud och att det kanske inte alltid är så lätt även om de må tyckas tro det.

När jag hade fått i mig ALL mat så tog mamma och jag en rundtur i bilen som lunchvila. Det var skönt att få komma bort i från hemmet ett tag, men "M" var med mig i bilen också. Hon fick mig att kolla ner på mina breda höfter och mina tjocka lår. Hon fick mig att greppa tag om min kropp på alla möjliga ställen, men framförallt om min mage och min dubbelhaka. Jag blev så ledsen. "/
När vi kom hem så gjorde vi inte så mycket. Jag fick lite ensamtid.
Då så gjorde jag inte så mycket. Jag hade inte ork till att varken småplocka eller pyssla. Jag busade lite med Svea bara och tillslut blev det till att kela lite för att hon började bli lite småtrött.
Sedan när mamma kom hem så dröjde det inte länge tills vi packade in oss i bilen igen för att först åka och handla och sedan möta upp pappa på BUP för ett familjesamtal.
Jag ville egentligen inte följa med och handla, det tog emot.. men jag gjorde det ändå. Fast det fungerade bra!
Samtalet fungerade inte alls lika bra. Det första jag gjorde när jag satte mig ner var att börja gråta för att vi började direkt gå in på hur jag hade haft det igår och idag. Och svaret var ju naturligtvis jättetuff och jättejobbigt.
Men jag härdade ut, en stund iallafall. Vi började prata lite smått om näringsdrycker. Jag ville nämligen ta bort en, men det tyckte inte min behandlare utan hon ville avvakta 1 vecka till. Men då så protesterade jag och det ledde till lite disskusioner. Tillslut så sa min behandlare att nu så är det ingen Elin kvar här inne i rummet, utan bara "M". Då blev jag extremt ledsen. Mesta dels för disskusionen som vi hade haft om näringsdrycken, så jag sprang därifrån.

Jag behöver inte berätta här vart jag tog vägen och hur mamma och pappa hittade mig, men hem kom jag iallafall. När vi kom hem så åt vi kvällsmat. Det gick bättre än de tidigare måltiderna iallafall. Men kände mig större efteråt, kände hur mina kinder växte.. of course!
Nu så sitter jag här vilket oftast är mest vanligast nu vid denna tidpunk.



Men nu så ska jag och mamma gå en härlig kvällspromenad i ett skönt väder. Det ser ut att vara fint väder ute för tillfället iallafall. Även Svea ska följa med.
Sedan när vi kommer in så blir det att kurra ihop sig i soffan tillsammans med mamma, pappa och Svea. Måste även ta en näringsdryck + något extra till det. Vad det blir till vet jag inte riktigt ännu. Har inte bestämt mig.. så vi får se.
Sängdags hoppas jag blir skaplig idag. Jag är trött och jag orkar inte vara upp mer och tänka på allt som "M" säger och på jaa allt, livet t.ex. Jag hoppas på en mindre jobbig dag i morgon.

Ha det så bra!
/ Elin.