Måndag 4/5
Morgonen började som vilken annan morgon som helst, men denna gången så var det ju ett litet orosmoment som väntade mig, strax 1 h efter att jag hade druckit min dryck. Jag skulle nämligen väga mig då. Jag var inte så orolig över att jag hade gått ner i vikt, men däremot att jag hade ökat alldeles för mycket under veckan som gått, eftersom att det kunde jag ju se på hela min kropp. Och inte hade jag fel, vikten hade gått upp. Det blev blandade känslor, men ändå en stor lättnad, för då visste jag att jag skulle få en positiv konsekvens och jag närmare mig ett mer friskt tillstånd, men samtidigt så kom ju "M" som inte alls var nöjd utan ville få mig sin uppmärksamhet genom att hugga på direkten:
"Du har gått upp för mycket".
"Du ska inte öka i vikt, du ska gå ner".
"Där ser du, jag ljuger inte om vad du ser i spegeln, du är fet".
M.m.
Inombords blir jag ledsen, men samtidigt så tror jag på henne, jag måste skärpa mig. Jag vet ju att jag inte vill ha det så här och den enda vägen att gå är att våga öka i vikt och inte låta "M" ta kontrollen över mig riktigt ordentligt igen.
Jag vill inte tillbaka till när jag mådde som sämst..
En sak som jag kom till instinkt med idag var att "M" är aldrig nöjd och hon kommer aldrig att bli det heller. När jag vägde som minst så kände jag mig enorm och ville bli ännu tunnare och även nu när jag ökar i vikt så känner jag mig också enorm. Nu kanske det inte är så konstigt att jag känner mig större eftersom att jag faktiskt har lagt på mig ett X-antal kilon, men jag vet att "M" kommer aldrig bli nöjd ovansett åt vilket håll jag än vrider och vänder på det.
Gammal bild, men jag ser ändå ganska nöjd ut!
Men efter dagens vägning så var det nog ändå Elin som vann striden, jag känner mig starkare nu, starkare än på länge!
Jag vände viktens läge till att det ska leda till något positivt i slutändag, det vet jag.
När jag kom hem så åt jag frukost tillsammans med mamma, sedan så var det vila som gällde. Då kollade vi på Gossip Girl som vi hade spelat in från gårdagen. Oh, det är så bra och det händer så mycket nu. Jag vill verkligen inte missa ett enda avsnitt, det får jag inte heller göra, det har jag bestämt mig för. Jag vill se nästa avsnitt redan nu..
På förmiddagsmelliset så spelade jag och mamma Mulle. Mamma vann idag, men nu säger jag som pappa, "Det var bara ren tur". Så ikväll blir det jag som får ta revanschen.
Efter melliset så ringde Agneta hit och pratade lite med mamma och det bestämdes att hon skulle komma hit i morgon eftermiddag och fika lite. Hon ska nämligen få hälsa på Svea då, hoppas bara inte att Svea är så folkskygg då, haha.
Sedan så fick jag ensamtid när de hade pratat klart i telefonen. Det var skönt. Kände att jag behövde lite ensamtid, skönt att rensa tankarna och verkligen komma underfun med varför dem finns där och vad de gör för nytta.
Så busade jag lite med Svea förstås, härliga lilla hund! <3
När mamma kom hem så dröjde det inte länge innan det var lunchdags. Dagens lunch blev potatismos, ugnsstekt lax och rårivna morötter. Lite jobbig matsiuation. Tyckte att mängden mat var alldeles för mycket, både på kolhydratsfronten men också på proteinet och denna gången så hade jag inte fel. Jag tyckte inte att jag behövde så mycket nu eftersom att jag ändå hade gått upp så mycket i vikt nu, men mamma sa att det ska du fortsätta att göra tills du når din normalvikt.
Det här med normalvikt skrämmer mig lite. Jag tänker på kort som jag kan sitta och kolla på mig själv och se hur tjock jag var då och mina höfter var stora. Jag skäms över korten och det skrämmer mig att återfå den normala vikten.
Men mamma kommer ju alltid med sina meningar:
"Det kortet du kollar på var ju innan du började växa. Nu har du ju växt på längden och fått former på ett helt annat sätt. Du kan inte gemföra dig med den Elin du ser på bilden. Du kommer aldrig att bli så igen, du har liksom "dragit ut" . paketet". Det tycker inte jag låter något vidare logiskt, men jag får väl ge det ett försök att gå upp till en normal vikt och se hur jag trivs med min kropp då och hur jag mår psykist. Jag vet iallafall att jag måste kunna se mig själv i spegeln en vacker dag och säga, att det här är min kropp och jag trivs med den!
Efter maten så kom mitt vanliga pys på lunchvilan. Men det skötte mamma bra som var väl utrustad med kylklampar och papper. Jag kände mig stor efter maten och kände att jag hade ätit alldeles för mycket. Det var för mycket margarin i moset, det kände jag på smaken. Jag mådde inte alls bra. Men när jag väl hade pyst på mådde jag bättre efteråt.
Varför måste alla dessa tankar finnas, vad gör "M" i min kropp? Hopplöst!
Nej, på eftermiddagen så fick jag inte deppa i hop. Så jag tog nya tag och hade nya krafter. Som jag skrev tidigare i detta inlägg så kände jag mig stark idag, jag klarade av att motstå alla tvång och hot som "M" sade till mig. Så på eftermiddagen så gick jag ut en sväng med Svea i "hagen" och busade lite. Mamma har nämligen förstorat den lite så det blev lite upptäcktsfärd för Svea också.
När vi kom in så somnade Svea som en stock. Jag blev erbjuden att få ensamtid utav mamma då men jag avstod så då gjorde varken mamma eller jag något speciellt. Vi väntade på att klockan skulle bli 16.00 då vi skulle åka till BUP för ett familjesamtal.
Till BUP så tog vi med oss Svea och så träffade vi pappa som redan var där. Han cyklade nämligen dit direkt efter jobbet. Sedan så var det ungefär 1 timmes samtal med mina behandlare. Det var väl ett ganska bra samtal, jag uttryckte och pratade ganska mycket idag. Jag tog för mig mer än vad jag brukar göra annars, men det tyckte både mamma och pappa var positivt.
När samtalet var slut så åkte jag och pappa bilen hem och så ledde mamma cykeln gåendes hem.
Väl hemma sen så började vi att göra iordning kvällsmaten. Det blev en mycket smidig kvällsmat, men ganska smakrik, men fettig. Fett bara rann och efter att jag hade ätit så kändes mitt huvud och kinder som stora klot och inte tal om min stjärt. Fan, vad stor den är, den petar ju ut massor. Jag behöver verkligen inte sittkuddar och jag skulle ramla, för jag har så mycket fett som tar emot så väl utan några helst problem.
Shit, vad jag hatar min kropp!
Nu så ska snart jag och mamma gå en promenad. Förhoppningsvis så får vi med oss Svea, men hon sover nu så vi får se hur det går med den biten. Ska bli skönt att få röra på sig lite och få lite frisk luft också. Jag måste röra på mig nu det känner jag, det spritter i hela kroppen. Så det passar ju alldels utmärkt med en promenad så att jag distraherar "M´s" tankar för att istället göra något "förbjudet".
Nemen ojsan, nu vakna Svea. Så hon följer med mig och mamma, jippie! <3
Ha det så bra!
/ Elin.
"Du har gått upp för mycket".
"Du ska inte öka i vikt, du ska gå ner".
"Där ser du, jag ljuger inte om vad du ser i spegeln, du är fet".
M.m.
Inombords blir jag ledsen, men samtidigt så tror jag på henne, jag måste skärpa mig. Jag vet ju att jag inte vill ha det så här och den enda vägen att gå är att våga öka i vikt och inte låta "M" ta kontrollen över mig riktigt ordentligt igen.
Jag vill inte tillbaka till när jag mådde som sämst..
En sak som jag kom till instinkt med idag var att "M" är aldrig nöjd och hon kommer aldrig att bli det heller. När jag vägde som minst så kände jag mig enorm och ville bli ännu tunnare och även nu när jag ökar i vikt så känner jag mig också enorm. Nu kanske det inte är så konstigt att jag känner mig större eftersom att jag faktiskt har lagt på mig ett X-antal kilon, men jag vet att "M" kommer aldrig bli nöjd ovansett åt vilket håll jag än vrider och vänder på det.
Gammal bild, men jag ser ändå ganska nöjd ut!
Men efter dagens vägning så var det nog ändå Elin som vann striden, jag känner mig starkare nu, starkare än på länge!
Jag vände viktens läge till att det ska leda till något positivt i slutändag, det vet jag.
När jag kom hem så åt jag frukost tillsammans med mamma, sedan så var det vila som gällde. Då kollade vi på Gossip Girl som vi hade spelat in från gårdagen. Oh, det är så bra och det händer så mycket nu. Jag vill verkligen inte missa ett enda avsnitt, det får jag inte heller göra, det har jag bestämt mig för. Jag vill se nästa avsnitt redan nu..
På förmiddagsmelliset så spelade jag och mamma Mulle. Mamma vann idag, men nu säger jag som pappa, "Det var bara ren tur". Så ikväll blir det jag som får ta revanschen.
Efter melliset så ringde Agneta hit och pratade lite med mamma och det bestämdes att hon skulle komma hit i morgon eftermiddag och fika lite. Hon ska nämligen få hälsa på Svea då, hoppas bara inte att Svea är så folkskygg då, haha.
Sedan så fick jag ensamtid när de hade pratat klart i telefonen. Det var skönt. Kände att jag behövde lite ensamtid, skönt att rensa tankarna och verkligen komma underfun med varför dem finns där och vad de gör för nytta.
Så busade jag lite med Svea förstås, härliga lilla hund! <3
När mamma kom hem så dröjde det inte länge innan det var lunchdags. Dagens lunch blev potatismos, ugnsstekt lax och rårivna morötter. Lite jobbig matsiuation. Tyckte att mängden mat var alldeles för mycket, både på kolhydratsfronten men också på proteinet och denna gången så hade jag inte fel. Jag tyckte inte att jag behövde så mycket nu eftersom att jag ändå hade gått upp så mycket i vikt nu, men mamma sa att det ska du fortsätta att göra tills du når din normalvikt.
Det här med normalvikt skrämmer mig lite. Jag tänker på kort som jag kan sitta och kolla på mig själv och se hur tjock jag var då och mina höfter var stora. Jag skäms över korten och det skrämmer mig att återfå den normala vikten.
Men mamma kommer ju alltid med sina meningar:
"Det kortet du kollar på var ju innan du började växa. Nu har du ju växt på längden och fått former på ett helt annat sätt. Du kan inte gemföra dig med den Elin du ser på bilden. Du kommer aldrig att bli så igen, du har liksom "dragit ut" . paketet". Det tycker inte jag låter något vidare logiskt, men jag får väl ge det ett försök att gå upp till en normal vikt och se hur jag trivs med min kropp då och hur jag mår psykist. Jag vet iallafall att jag måste kunna se mig själv i spegeln en vacker dag och säga, att det här är min kropp och jag trivs med den!
Efter maten så kom mitt vanliga pys på lunchvilan. Men det skötte mamma bra som var väl utrustad med kylklampar och papper. Jag kände mig stor efter maten och kände att jag hade ätit alldeles för mycket. Det var för mycket margarin i moset, det kände jag på smaken. Jag mådde inte alls bra. Men när jag väl hade pyst på mådde jag bättre efteråt.
Varför måste alla dessa tankar finnas, vad gör "M" i min kropp? Hopplöst!
Nej, på eftermiddagen så fick jag inte deppa i hop. Så jag tog nya tag och hade nya krafter. Som jag skrev tidigare i detta inlägg så kände jag mig stark idag, jag klarade av att motstå alla tvång och hot som "M" sade till mig. Så på eftermiddagen så gick jag ut en sväng med Svea i "hagen" och busade lite. Mamma har nämligen förstorat den lite så det blev lite upptäcktsfärd för Svea också.
När vi kom in så somnade Svea som en stock. Jag blev erbjuden att få ensamtid utav mamma då men jag avstod så då gjorde varken mamma eller jag något speciellt. Vi väntade på att klockan skulle bli 16.00 då vi skulle åka till BUP för ett familjesamtal.
Till BUP så tog vi med oss Svea och så träffade vi pappa som redan var där. Han cyklade nämligen dit direkt efter jobbet. Sedan så var det ungefär 1 timmes samtal med mina behandlare. Det var väl ett ganska bra samtal, jag uttryckte och pratade ganska mycket idag. Jag tog för mig mer än vad jag brukar göra annars, men det tyckte både mamma och pappa var positivt.
När samtalet var slut så åkte jag och pappa bilen hem och så ledde mamma cykeln gåendes hem.
Väl hemma sen så började vi att göra iordning kvällsmaten. Det blev en mycket smidig kvällsmat, men ganska smakrik, men fettig. Fett bara rann och efter att jag hade ätit så kändes mitt huvud och kinder som stora klot och inte tal om min stjärt. Fan, vad stor den är, den petar ju ut massor. Jag behöver verkligen inte sittkuddar och jag skulle ramla, för jag har så mycket fett som tar emot så väl utan några helst problem.
Shit, vad jag hatar min kropp!
Nu så ska snart jag och mamma gå en promenad. Förhoppningsvis så får vi med oss Svea, men hon sover nu så vi får se hur det går med den biten. Ska bli skönt att få röra på sig lite och få lite frisk luft också. Jag måste röra på mig nu det känner jag, det spritter i hela kroppen. Så det passar ju alldels utmärkt med en promenad så att jag distraherar "M´s" tankar för att istället göra något "förbjudet".
Nemen ojsan, nu vakna Svea. Så hon följer med mig och mamma, jippie! <3
Ha det så bra!
/ Elin.
Kommentarer
Trackback
