eellann

Igår kollade jag då på Eurovisonsong contest. Jag och Svea låg i min säng och myste när de sista bidragen framfördes. Hon var så söt när hon låg där i min säng. Både jag och mamma skrattade åt henne, så kvällen avlsutades alltså med ett gott skratt. Vi var bara tvugna att ta ett kort på henne..

                          

Aja. Imorse så var det pappas tur att gå upp tillsammans med mig så att mamma kunde få lite sovmorgon idag, som hon oftast brukar få på söndagar. Det är någon en utav hennes favortidagar, för hon gillar verkligen att ligga och dra sig i sängen om morgnarna.
Som morgonväckning så fick pappa en mycket busig och slickande Svea på sig i sängen. Han skrattade och visste inte hur han skulle bär sig åt för Svea var alldeles ivrig. Under tiden som de busade lite i sängen så drack jag min dryck inne på pappas sängkant, morgonens smak var banan.
När jag hade druckit upp den så klädde jag på mig och fixade mig i ordning. Sedan så busade jag lite med Svea och försökte att få henne att äta, men hon total vägrade. Så hon blev utan mat i morse.
Just vid det tillfället så kände jag.. eller kanske var det "M", att varför bryr sig inte mamma och pappa om det lika mycket att inte Svea äter som det gör om jag inte skulle äta? Jag menar Svea behövde ju egentligen också mat i magen i morse, men de ville inte lära henne några konstigheter, t.ex. att mata henne ifrån handen för då kanske det skulle bli en vana och att det inte skulle kunna gå och bryta det sen.
Sedan så kom mamma upp efter ett tag, eller det var snarare vi som väckte henne för att pappa skulle ut ganska tidigt för att polera bilen. Så mamma och jag gjorde varandra sällskap vid frukostbordet. Det var trevligt och det kändes inte som att jag fick någon direkt ångest över den. Allt har bara gått lättare och lättare med den jämns med tiden som har gått. Osten, smöret och mängden är inte lika svårt längre som den en gång har varit.. Visst finns det en del nojor kvar, men det är inte så mycket.


                        

Sedan så var det frukostvila som gällde. Men idag blev det ingen vanlig vila utan idag så fick jag hjälpa mamma ute i Dannes rum istället. Vi skulle nämligen överraska honom tills han kom hem idag efter att han hade varit och lanat i helgen. Vi möblerade om och då krävdes det lite skruvmejseltag här och där, så jag hjälpte glatt till där ute att montera om soffan. Vi fick inte var ensamma där ute utan Svea ville gärna också vara med på ett hörn. Hon var inte till någon större hjälp, haha.

                                                               

När klockan började närma sig 09.30 så gick jag därifrån för att borsta tänderna och sedan så gick jag ner till Nattis. Då så tog jag med mig lilla Svea. Där så pratade vi med varandra om lite allt möjligt och så busade vi såklart med Svea.
Eftersom att inte Svea varken hade ätit eller sovit under morgonen så blev vi inte så långvariga där, så vi var väl där i drygt en halv timme.
När vi kom hem så var iallafall Svea duktig och åt sin mat, det lättade.
Inte långt tid efter att hon hade ätit upp sin mat så fick jag lite ensamtid av mamma och pappa. Då så dök "M" tankarna upp. Jag visste först inte vad jag skulle göra, skulle jag lyssna på henne? Nej, det skulle ju inte göra mig gladare. Det kanske skulle göra mig lugnare för stunden men i långa loppet så skulle det inte leda till något positivt alls. Så jag försökte att distrahera mina tankar genom att duka till lunch.

När de kom hem så var Svea jättetrött. Hon följde nämligen med mamma ut på en promenad och pappa var däremot glad för han hade åkt en tur på motorcykeln. Svea somnade som en stock.
En stund efter att de hade kommit hem så började pappa med maten. Idag var det pappa som fick ta köksansvaret för att mamma hållde på för fullt på ute i Dannes rum.
Lunchen gick väl rätt okej idag, men ångesten kom däremot efteråt. Jag känner att jag inte klarar av att lägga locket på längre utan mina känslor måste komma ut.
Så även idag så slog jag på en kudde det hårdaste jag kunde och låtsades att det var "M". Det fungerade hyfsat, men inne i min själ så känner jag att det är något som gör så fruktansvärt ont, det är all ledsamhet över alla tankar, tvång och den delen utav "M" som finns kvar, den delen som är så himla stark nu.
Det känns som att mina huvud sprängs snart. Alla mina tankar som jag har där inne handlar hela tiden om sjukdom. Det handlar alltifrån tvång och tvång m.m. Det känns hopplöst på något vis. Finns det ingen ände på det?

När det hade lättat lite på allt, andningen hade kommit tillbaka på en normal nivå och jag kände mig lite mer till ro, men var dock mycket ledsen fortfarande över alla tankar. Jag kände mig smällfet! Pappa och jag tog iallafall motorcykeln och åkte en sväng. Det var skönt och fick mig att tänka i lite andra banor iallafall, men vad jag än gör så är "M" där hela tiden och stör, jag blir så trött på henne. Men tack ändå pappa för åkturen, det behövdes att komma i från hemmet ett tag.

När vi kom hem så traskade vi ner till familjen Avenstedt för att vi hade blivit bjudna på fika där. Eller fikade gjorde ju inte jag, utan jag tog min näringsdryck som jag känner mig trygg i att ta. Jag vågar inte att utmana mig för vad som helst, så det kände enklast så.
Det var mycket trevligt där, framförallt att få träffa Jennifer och prata med henne. Medans vi satt och fikade så busade Svea och Molle med varandra förfullt. De sprang in och ut och runt och jaa.. gud vad de sprank omkring!
När vi väl satt vi bordet så var det lite roligt. Jag och Jennifer pratade med varandra, våra mammor pratade med varandra och våra pappor pratade med varandra. Haha.
Vi tog såklart några härliga bilder..

                                  

                                  

                                  

                                       

När vi hade fikat klart så gick jag och Jennifer upp på hennes rum. Då så pratade vi ännu mer. Jag känner verkligen att vi kan prata om allt, du är verkligen en ÄKTA vän. Jag vill alltid ha dig vid min sida. Du betyder massor för mig, glöm aldrig det. Älskar dig!
En till sak som vi också hann med att göra innan det var dags för oss att gå hemåt igen så kollade vi lite på en DVD-film, där Jennifer hade spelat in Molle och Svea när de busade med varandra för ett par dagar sedan. Det var riktigt kul att se.

När vi kom hem så gjorde vi inte så mycket. Pappa åkte till Mantorp för att hämta Danne ifrån lanet som han hade varit på under helgen medans mamma gjorde det sista kraftansträngningen i Dannes rum innan han kom hem.
Sedan så åt mamma och jag kvällsmat tillsammans. Det gick väl sådär. Jag fick i mig allt, men under tiden som jag åt så kom det några tårar över hur jobbigt det kände i kroppen. Jag verkligen kände hur mina kinder svällde upp och blev stora. Ärligt talat så blev de så stora att jag knappt kunde se vad som var framför mig, de täckte liksom ögonen. Detta låter säkert hur töntigt som helst, men det var känslan som kom just då.
Efter kvällsmaten så satte jag mig här nu och bloggade.
Denna dagen har varit väldigt jobbig med mycket tankar och "M" har varit närvarande i stort sätt hela tiden, men det positiva har varit att träffa Jennifer. Det förgyllde min dag, det kan jag lova.

Detta får bli slutet på min dag. Nu så ska jag och mamma gå en härlig promenad i det sköna vädret. Jag mår ganska dåligt nu. Känner mig lite yr och ledsen. Har så mycket tjockhetskänsla över mig nu så ni anar inte, men är man tjock och fet så är man!

Ha det så bra!
/ Elin.