eellann

Morgonen började som vanligt att pappa kom in med drycken. Morgonens smak blev svartavinbär och den var kall som tur var, eftersom att pappa hade stoppat in den i frysen ett tag innan antar jag.
När jag vaknade så märkte jag även att det hade varit strömavbrott för att min väckarklocka stod och blinckade hej villt. Men det gjorde inte mig något eftersom att jag ändå inte har den som alarm, stackars de krakar som använder sina väckarklockor och ska upp tidigt för att sedan åka och jobba, de kanske kom försent..
Men men, nog om väckarklockor.
Morgondrycken gick bra att dricka, bara det att pappa ville att jag skulle skynda på lite för att han skulle hinna gå på toan innan han skulle cykla till jobbet, haha.
När pappa hade cyklat till jobbet så gick jag in med Svea till mamma i deras sovrum. Då så låg hon och mamma och gosa en liten stund tillsammans och då så passade jag på att ta fram videokameran. Men det gick inte så himla bra för att batteriet tog slut eller så var det att bandet tog slut, synd ansåg jag men dock inte mamma som ej ville vara med på film eftersom att hon var nyvaken.

                             
                                               Bilden är inte tagen från idag, den är från 3 maj, 2008.

Sedan så fixade jag mig iordning lite smått.
När jag hade gjort det så busade jag med Svea sedan så åt jag frukost tillsammans med mamma. Det fungerade väl bra, men det blev lite motstånd, fast jag fick puschning utav mamma.
När jag hade ätit min gamla vanliga frukost så var det dags för vila. Då så satte mamma på nya plåster på mig som ska vara bra mot förhårdnader som jag har på mina fötter. Det hjälpte förra gången, så jag hoppas att de verkar lika bra som då, men de lär de säkert göra.
Under vilan så kollade vi även på Hundcochen. Det var väl ganska intresant men inte det roligaste programet, men  det är ju alltid bra att kolla på nu när man har hund för då kanske man kan lära sig ett och annat tips.

Efter att vilan var slut så gjorde jag inte så mycket. Jag sysselsatte mig lite i att busa med Svea som det var fullt fart på. Sedan så var det dags för förmiddagsdrycken. Som tur är så dricker jag så pass många olika smaker så att jag kan variera mig eftersom att jag dricker ganska många. 3 ensure plus och 1 fotimel.
Under tiden som jag drack den så körde jag och mamma Mulle i vanlig ordning. Och gissa vem som vann? Jo, jag såklart!
Det blev även lite jobbiga tankar och jag sa lite snällt till mamma att måste jag verkligen dricka upp hela drycken?
Hon svarade givetvis. Inerst inne så vet jag att jag måste det, men ibland så vet man aldrig och ibland så känns det som att jag bara måste ha det bekräftat.

När det var färdigspelat så försökte jag att få tag i en utav mina behandlare för att fråga henne om det var samtal idag eftersom att hon var tvugen att åka hem i går för vård av sjukt barn. Jag fick dock inte tag på henne varken på mobilen eller jobbet, men jag hoppades innerligt på att det skulle vara inställt för att just nu så orkar jag inte ta hjälp. Jag vill inte öppna mig för någon, jag vill inte berätta vad jag har för problem, jag vill inte berätta vad jag har för tankar, jag vill helt enkelt inte ta emot hjälpen som jag kan få just nu. Det känns som att det måste ligga lite lågt just nu.. Jag vill klara mig på egen hand och eventuellt få peppning utav mamma och pappa. Det räcker känns det som, jag vill inte ha några behandlare inblandade längre, men tyvärr så måste det ju vara det i nuläget. "/
Så jag fick ensamtid av mamma när hon hade förberedit maten lite. Hon tog med sig Svea ut på en promenad.
Och en stund senare så ringde det på hemtelefonen och då svarade jag och självklart så var det ju min behandlare då och sa att hon var på jobbet och att jag var välkommen på mötet som vi hade inbokat kl. 14.30. Fan, vad det första jag tänkte inom mig.
Så gick den känslan igenom hela min kropp. Jag blev arg och "M" blev starkare. Hon fick mig att lyssna på henne.
Som t.ex.
- "Det är du och jag, Rebecca ska inte få sära på oss".
- "Du ska inte gå på något möte, du ska inte ta hjälp".
- "Behandlarna tror fel om dig, du behöver inte öka i vikt".
Men jag visste att jag var tvungen att gå på samtalet ovansett hur många gånger jag ens skulle protestera till det så det var bara att bita ihop.
När mamma kom hem så åt vi lucnh direkt. Det var mycket potatis på tallriken idag och även sås, det väckte en del tankar inom mig. Fisken var också mer än 100g, men jag tänkte att lax innehåller ju inget onyttigt, för det är ju nyttigt rakt igenom och innehåller bra fetter m.m, så den gick väl an. Men resten fick jag ångest över, jag snyftade ut några tårar, men mamma greppade tag om min hand och sa:
- "Det här klarar du. Det är inte ett dugg för mycket, det är precis vad du ska äta, alltså en normalportion".
Det kändes som att hon blåste mig, men efter det så fick jag ändå i mig allt. Det var uppskrapat!
På vilan kom däremot ångesten som en vind blåsande på mig. Jag kände hur alla tankar blev ett enda hokuspokus.
Det var alltifrån saknaden av mormor och på att jag hade ätit för mycket - men rört på mig för lite.
Jag förtjänade inte att äta så mycket mat.
Men mamma förklarade så att alla männsikor måste äta och alla förtjänar det. Men det hade jag ett bra och tydligt motargument till..
- "Visst, alla kanske förtjänar mat. Men då måste man på någotvis röra på sig och så ska man inte dricka massor drycker inpå det också som innehåller 300 kcal per styck".
Det blev ingen större disskusion utav det utan jag var väldigt ledsen och andades fort, det kändes som att jag var i chock. Men mamma hjälpte mig som vanligt och jag är så himla tacksam över att hon alltid finns där. Hon vet verkligen hur man handskas med min ångest och får mig att överleva den och samtigit vara vid medvetande.
Ångestattacken och ledsamheten tog på mina krafter så jag slumrade till en stund efteråt och kände att jag knappt inte orkade att gå upp när mamma försökte att väcka mig.
Men jag var ju så illa tvungen eftersom att det var dags för det förbaskade samtalet då.

Så vi 14.30 så skjutsade mamma mig till Rebecca.
Samtalet gick väl inget vidare. Jag kände inte för att öppna mig ett dugg utan kollade mest ner på mattan nedanför mig och nickade och ryckte på axlarna.
Även om jag lyssnade idag med ett öra så tyckte jag inte att samtalet var till någon hjälp alls.
Efter ca. 45 min. så var äntligen samtalet slut. Då så kom mamma och hämtade mig, det var en stor lättnad att ha avklarat dagens möte.
När jag kom hem så fick jag ett glatt välkomnande av Svea som kom i full fart springade mot mig i dörrhålet. Det är alltid lika härligt!
Sedan så tog mamma och jag eftermiddagmelliset direkt därpå. Vi satte oss i utemöblerna ute i "hagen". Där så satt vi och pratade och så fick Svea leka lite ute också, så vi slog ju 2 flugor i 1 smäll.
Tankar kom även upp då. Fast denna gången så valde jag att inte berätta de för mamma.
Det var "M" som intalade mig massor med saker..
- "Nu ska du inte sitta mer, du har suttit tillräckligt idag".
- "Nu när du sitter så här mycket så kommer du gå upp massor".
- "Känner du inte vad näringsdrycken gör med din kropp, du växer ju på en gång?!"
Jag var ledsen inombords.. Det gjorde ont!

Efter en stund så klarde jag inte av att sitta mer så jag gick in, men tur ar väl det för det kom världen regnskur då. Sedan så frågade mamma mig om jag ville följa med till Lunbyhallen och handla och det var lite veligt att bestämma sig. Först så ville jag stanna hemma och bara ta det lugt och eventuellt få lyssna massor på "M" men också så kände jag för att följa med för att få tänka på något annat för en stund, men senare sen så visste jag ju att jag skulle få lite skit ifrån "M" för att jag följde med, men det fick jag ta då, för att jag valde att följa med.
Så då åkte jag och mamma dit en snabbis och handlade lite.
När vi kom hem så visade pappa att han hade tagit med sig som "pinnar" hem till mig som jag kunde använda till slalombana och det blev jag väldigt tacksam över. Så snart blir det att träna Svea på slalom.
Så tack pappa. <3

Sedan så åt vi kvällsmat. Vi hade tänkt att grilla men vädret tillät inte riktigt det, så det blev att sätta på grill i ugnen. Det blev korv med börd. Ingen bra mat för mig, alldeles för onyttigt. Fettig korv och kolhydratiskt bröd. Usch vad jag äter illa, jag måste bli bättre på vad jag äter känner jag. Mindre kolhydrater. "/
Väckte även lite känslor under denna måltid också såklart. Ville slippa undan lite mat, men mamma och pappa gav inte vika för 5 öre. Jag var tvungen att äta upp allt. Det är så jobbigt. Det har nästan blivit värre att äta igen. Jag bara känner hur min kropp tillgodogör sig all näring på direkten och att jag bara blir tjockare och tjockare. Och det märker jag, för jag har just kollat mig i spegel och fy vad äcklad jag blir av mig själv!

Nu så ska jag inte skriva mer för ikväll. Utan nu så ska jag och mamma gå en promenad medans det ändå är uppehåll, vilket är bra. Det ska bli skönt. Det känns som att man får rensa huvudet lite när man får röra på sig. Jag lovar att när jag får börja träna så kommer jag att må mycket bättre både fysiskt och psykiskt.
Ikväll så blir det nog att kolla på Äntligen hemma och till det blir det näringsdryck. "/
Hoppas att eran dag har varit bra.
Är det någon som har lust att träffas? Jag går nämligen bara hemma och gör ingenting, skriv gärna om ni vill det!
I morgon ska jag kämpa på lika bra som idag trots motgångar och "M´s" ständiga hot!

Ha det så bra!
/ Elin.