eellann

Igår kväll när jag hade gått och lagt mig så skulle mamma komma och säga god natt till mig. Jag kände att jag hade sådan oro inför att börja ta morgondrycken imorgon bitti igen, men mamma sa att det klarar du och du får göra så gott du kan. Men jag sade att jag inte tänkte göra det och så kom det ångest. Jag skrek och grät, men mamma försökte att trösta mig, men det gjorde mig inte mindre lugn. Tillslut så kom pappa in och försökte att lugna ner mig men det gick inte så bra till en början då heller utan det blev nästan värre. Men efter ett tag så lade jag mig ner i sängen igen och kunde koppla bort morgondagens dryck. Det sista jag tänkte innan jag somnade vid ungefär 23.30 var att jag skulle iallafall försöka att klara av att dricka hela drycken..

Morgonen började som vi hade bestämt. Att idag så fick pappa komma in med drycken till mig istället så att jag fick dricka den i lugn och ro i min säng. Vi hade bestämt det för att då visste de att den var full, för att de hade nämligen gömt drycken på kvällen så att jag absolut inte kunde hälla ut något utav den.
Så pappa höll mig sällskap i mitt rum medans jag drack den. Han satt på en utav min barstolar vid bardisken och så pratade vi lite. Men lite jobbigt blev det emot slutet och då så kom han och kramade om mig och sa att:
" Du är stark, du måste dricka den där. Du klarar det!"
Och visst gjorde jag det, jag klarade av att dricka hela drycken.

Direkt efter så kom "M" med sina klagoord:
- "Nu har du fått i dig för mycket kcal".
- "Kolhydrater har du också fått i dig för mycket av".
- "Du ska inte dricka den drycken på morgonen, det behöver inte din kropp".
Men jag försökte att undvika de genom att tänka att ju fortare jag ökar i vikt och dricker mina drycker som jag ska, desto fortare blir jag ju av med dem också. Så det måste ju bara vara bra att faktiskt dricka dem.
Sedan så fixade jag mig i ordning. Jag invigde min nya linne/klänning.

                              

Jag trivdes mycket bra i kläderna. Skönt och slappt. Jag fick lite ro när jag gick flrbi speglarna här hemma, för linne döljde min feta kropp. Det var så pass slappt så att man inte kunde se den feta kroppen, skönt!
Sedan så åt jag frukost tillsammans med pappa. Det gick väl bra till en början, men sedan så blev det lite jobbigt eftersom att då kom jag på mig själv med att jag hade ju faktiskt druckit drycken i morse. Så då så frågade jag om jag kunde få ta bort lite saker ifrån frukosten, men det fick jag inte. Så där satt jag och tryckte i mig hela frukosten. Jobbigt var det och jag kände mig väldigt stor efteråt. Onyttiga Elin!
Efter frukosten så var det vila. Då så spelade jag och pappa Mulle och jag vann och då kom kommentare:
- "Ha, det var bara tur. Nu är du kaxig va?"
Haha, dålig förlorare kallar jag det med ett beskrivande ord.

När vilan var slut så hann jag inte göra så mycket innan jag traskade ner till Nattis. Jag hade sällskap med mamma och Svea ner dit. Hemma hos Nattis så fortsatte vi att kolla på Twilight. Shit, den är så himla bra. Den är så spännande. Lite jobbigt att behöva stanna mitt i sådär om och om igen, men jag har ju mina tider som jag måste passsa och så.
Så vi hann tyvärr inte att kolla klart på den idag heller men vi sa att vi skulle fortsätta att kolla på den nästa gång, för jag vill ju verkligen se klart den.

När jag kom hem så pratade jag lite med mamma. Eller ganska mycket faktiskt. Vi pratade typ under hela tiden som hon förberede lunchen. Sedan så kom Danne och Mimi ut i köket som skulle steka pannkakor. Det gick väl inte sådär jättelycka för dem, för det luktade en aning bränt. Haha. Men de blev nog bra tillslut..
Någon ensamtid hann jag inte med att få direkt på förmiddagen innan lunchen därför att det tog lite tid för mamma att förbereda maten och sedan så stod hon och pratade med Danne och Mimi i köket en hel del och hjälpte dem lite, haha.
Men utav pappa kan man lugnt säga att jag fick ensamtid därför att han höll på för fullt på ute i trädgården.
Idag så blev det ganska tidigt lunch. Dagens lunch blev lasagnette. Det brukar gå relativt bra för mig att äta det, men idag så blev det protester på portionen. Det var upplagt alldeles för mycket på tallriken, och då var det inte "M" som talade utan det var den friska delen utav mig. Det var världen berg med både pasta och köttfärs, det fick ju knappt inte plats på tallriken. Så jag ville lägga tillbaka lite, men både mamma och pappa hindrade mig från att göra det för att det ansåg att det var vad min kropp behövde det och då hade jag inget mer att säga till om.
Så ångest fick jag, men samtidigt stöd ifrån både mamma och pappa. Jag kände hur stor jag blev under tiden som jag åt, mina kinder bara växte och jaa.. hela jag blev större. Det var alltså för mycket mat rent ut sagt!

Efter maten så var det vila som gällde som vanligt. Idag var det pappa som började att ta vila med mig. Eller vila kan man väl inte kalla det, utan han fick snarare ta hand om mig och min ångestattack som jag fick efteråt och det kanske inte var så konstigt heller p g a allt som jag hade fått i mig under dagen.
"M" var där på direkten:
- "Nu får du inte äta mer för idag, du har ätit alldeles för mycket".
- "Du kommer att öka massor i vikt tills i morgon".
- "Du måste börja lyssna på mig igen, för du vill väl inte bli fet?"
Osv.
Så jag låg och åmade mig i soffan, var ledsen och svettig. Men som tur vad som fanns det en  kylklamp till hands och den var välbehövlig. Jag kände att efter att jag hade haft ångestattacken så var jag någorlunda tom igen, mina känslor hade jag fått ut, framförallt min ledsamhet.
Både mamma och pappa fanns vid varsin sida om mig, det kändes tryggt.
Tack för att ni bryr er så mycket om mig. <3
När vilan var slut så åkte pappa iväg med några utav hans kompisar och åkte motorcykel. Mamma kom med ett förslag om att hon kunde göra fransk manikyr på mig, nu när mina naglar har växt så pass mycket och givetvis så ville jag det. Jag blev riktigt nöjd faktiskt.
Så här blev resultatet..



Efter att det hade torkat så fick jag min första ensamtid för dagen. Först så gick mamma en promenad med Svea sedan så höll hon på lite ute i trädgården.
Under tiden som både mamma och Svea var bort så gick jag i min egna lilla värld. Jag gick tyvärr gång på gång och kikade mig i spegeln och såg mig själv så fetare än fetast. Det kändes för jäkligt rent ut sagt. Kanske hade jag lagt på mig så mycket efter dagens alla intag?
"M" ville få mig att må så dåligt så att jag skulle göra något mot mig själv, men jag total vägrade. Jag bestämde mig att här skulle jag stå still. Jag skulle varken hoppa eller göra mig själv illa. Jag ska bli frisk nu!
Sen så var det hela mycket lättare sen när mamma släppte in Svea ifrån det att de kom hem ifrån promenaden. Då så kunde jag distrahera mina tankar på ett relativt bra sätt genom att busa för fullt med Svea. Hon fick mig till ett gott skratt!

När ensamtiden var slut så vinkade mamma på mig att jag skulle komma ut. Hon frågade mig om vi skulle så våra frön och det hade jag faktiskt lust med att göra idag, så jag tog mig i kragen och hjälpte till och det var kul. Även om jag först inte trodde det. Nu är det bara att hoppas på att det tar sig och bli något. Att solen lyser på så att vi får färska grönsaker. Här kommer lite härliga bilder ifrån våran försådning..

                                                       
                                      

När vi hade sått klart så tog vi eftermiddagsmelliset. Det gick väl ganska bra. Det kom väl lite tårar då också, men inga större mängder utan det gick över ganska fort med hjälpa av lite kortspel. Vi spelade Mulle och jag även över mamma. Haha.
När det var färdigdruckit så åkte jag, mamma och Svea hem till morfar. Vi skulle hjälpa honom med en sak på balkongen, men när vi väl kom dit så hade han redan fixat det själv. Så jag hjälpte honom med en sak på datorn istället. Så nu kan han och jag chatta med varandra på msn, gud vad kul! Det ser jag fram emot.

När vi kom hem så gjorde vi en smidig kvällsmat. Det blev toast med rårivna morötter. Det var ganska segt att få i sig toasten p g a att jag kände hur min kropp förändrades ytterligare och jag visste vad jag hade ätit tidigare under dagen och jag ansåg att toasten inehöll också alldeles för mycket. Min kropp suger ju upp allt och omvandlar det till fett som lägger sig som lager på min kropp. Jag blir så ledsen. "/
Men jag fick iallafall i mig det efter en ganska så lång tid. Jag kämpade verkligen!

Nu sitter jag här och har min vila. Denna dagen har varit mycket bättre än igår. Så jag har insett att gör man allting rätt utifrån det man ska göra, så blir dagen bra. Då kan det inte bli några konflikter över att man har fuskat eller vad det nu kan vara. Det är klart att dagen har varit jobbig men den har fungerat deffenetift bättre än igår som sagt.
Snart så ska jag och mamma gå ut på våran vanliga promenad, det ser jag fram emot något oerhört. Det känns som att jag verkligen inte har gjort något alls nyttigt idag, utan att jag bara har varit lat och bara ätit och ätit. Vilket inte känns helt okej. Men att röra på sig lite ska bli skönt, det behöver jag efter denna dag.
När vi kommer in så blir det att sätta sig i soffan och dricka näringsdryck + att ta något extra till. Det blir nog att utmana "M" totalt idag, så det blir något riktigt stabilt och ONYTTIGT!
Jadu, tänk vad det kommer att visa sig på vågen i morgon.. jag är lite rädd. "/
Det får inte visa alldeles för mycket!
Jag vill gå upp i vikt och leva ett friskt liv och bli friskt smal (som en utav mina vänner sa till mig), men samtidigt så är jag så himla rädd för att öka i vikt. Det tar emot. Det känns som att jag på något vis vill stanna här jag är idag, men ändå få träna. Men det går ju tyävrr inte hand i hand.

Hoppas att eran dag har varit bra.
Ha det så bra!
/ Elin.