eellann

Tjoho!
Morgonen började bra. Gick ut en sväng med Svea i "hagen" sedan så gick vi in till mammas och pappas sovrum för att väcka pappa som skulle hålla koll på mig så att jag drack min näringsdryck. Som väckning fick han en busig och slickig Svea i sängen, men det tror jag inte pappa tog illa upp för, utan han blev nog mycket gladare av den sortens väckning än mot den han annars väcks av, den så kallade väckarklockan.
När jag hade druckit upp drycken så klädde jag på mig och fixade mig i ordning. I dag så tänkte jag att jag kunde ta på mig mina nya kläder som jag köpte igår. Dels jeansen och 1 utav tröjorna. Jag var nöjd, men inte lika nöjd med att se mig i spegeln.

                               

När jag hade gjort mig iordning så busade jag lite med Svea och gav henne mat. Hon är alltid så busig på morgnarna, men det är bara kul tycker jag.
En stund senare så åt jag frukost tillsammans med pappa eftersom att det var han som gick upp med mig idag. Mamma fick alltså sovmorgon idag och det uppskattade hon nog som vanligt.
Under frukosten så ville gärna Svea också sitta i soffan tillsammans med mig, men jag valde att inte ta upp henne för att visa att hon inte ska tigga och så, så där satt hon snällt på golvet, men provade ett x-antal gånger att hoppa upp, men hon är så liten än så hon kan inte hoppa så "högt", haha.
När jag hade ätit upp frukosten under några protester alls så körde pappa och jag ett parti Mulle under vilan och när vi hade gjort det så väckte vi till mamma som fick fortsätta att vila med mig eftersom att pappa skulle gå ut i trädgården och fixa i ordning där.
När mamma kom upp så hällde hon upp ett varmt fotbad till mig. Det var skönt, eftersom att jag frös ganska mycket och blir man varm om fötterna så värms den mesta delen utav kroppen upp.

Efter vilan så gjorde jag inget speciellt. Jag kollade lite på datorn och jag kunde ju inte busa med Svea för hon sov. Men som tur var så gick tiden ganska fort tills klockan var 10.30. Då så gick jag ner till Jennifer och dit hade jag såklart med mig lilla Svea så att hon kunde busa tillsammans med Molle medans jag och Jennifer kunde prata lite med varandra.
När vi var där så busade som sagt var Svea och Molle med varandra för fullt, medans jag och Jennifer tog kort, skrattade och pratade. Jag känner en så enorm glädje när jag är med dig. Du får mig på helt andra tankar. Jag kan koppla bort "M" i från mitt huvud när jag är med dig, det är så skönt. Det måste ju vara ett väldigt stort tecken på att du verkligen gör mig till den lyckligaste Elin i världen som har en sådan underbar vän som dig.
Här kommer lite bilder på oss..

                                                                                              

                            


                        


Och så får vi inte glömma bilderna på våra små gullepluttar också..

                                                      
 
                                 

När vi hade varit där ett tag så var det dags att gå hem med Svea för att hon skulle äta.
När vi kom hem så åt Svea och sedan så gick mamma en sväng med henne och så fick jag ensamtid. Under den tiden så gjorde jag inte så mycket. Jag gick och funderade som jag brukar, men jag kände mig ändå stark på något vis och jag kände glädje. Och likaså så berättade jag det för mamma och att jag kände glädje berodde nog på att jag hade varit med Jennifer och fått bort lite "M"- tankar som är hemska.

När mamma kom hem så lagade hon mat. Sedan så åt jag, mamma och pappa tillsammans och då så frågade pappa mig om jag ville ha ett sommarjobb, eller sommarjobb och sommarjobb, men det är ju alltid något. Om jag ville så kunde jag få måla våran lilla bod och stockarna som vi har i landet och så skulle jag få en viss peng i timmen. Jag tyckte att det lät som en bra idé, så vi ska lägga upp en planering snart så att jag kan inskaffa mig lite pengar och desutom göra lite nytta här hemma. 
Efter maten så skulle vi ta vila som vanligt. Idag så tog mamma lunchvilan med mig eftersom att pappa skulle fortsätta ute iträdgården. Då så skulle vi testa en nytt sätt för att eventuellt kunna hantera ångesten så att det inte blev någon sådär kraftig attack.
Så mamma kom på att jag kunde baka tills i eftermiddag då vi skulle få gäster, så det testade jag att göra. Det fungerade inte alls bra i början. Jag kände hur tårarna började komma sakta, men då så kom pappa in och sa att jag kunde följa med han ut en snabbis bara för att ta lite luft och det hjälpte tills viss mån. Sedan så gick jag in och provade att baka igen och denna gången så lyckades jag att baka klart..

                                                   

Men när jag hade bakat klart så kunde jag inte hålla igen längre utan då så tog mamma fram en kudde som jag fick slå på även idag och låtsas att det var "M", och jag läxade upp henne rejällt, för jag var så himla förbaskad på henne och ledsen. För varför skulle hon straffa mig, jag är väl också en människa som förtjänar att leva precis som alla andra?
När jag hade boxats tillräckligt så satte sig mamma och jag ner i soffan en stund och pratade om vad det var som var jobbigt. Jag sa att jag kände mig tjock efter maten och att jag hade ätit för mycket kolhydrater. Jag var ledsen.. tårarna kom, men mamma tröstade mig.

När jag hade piggnat till lite och kände mig mer tillfreds inombords, men jag hade dock mycket känslor kvar och mådde egentligen inget vidare. Då så gick jag ut en snabbis med Svea i "hagen" och pratade lite med pappa som var där ute. Han jobbade på förfullt och det blir så fint där ute i våran trådgärd.

                                                     

Klockan 15.00 så kom vårat besök. Det var Patrik, Hanna och Wilma som kom. De var intreserade av att se lilla Svea så vi bjöd hit de under eftermiddagen på fika. Vi bjöd på kladdkaka förstås som jag hade bakat tidigare under dagen. När de var här så pratade vi och så tog jag hand lite om Wilma och lekte lite med henne. Hon är ju så söt!

                                                                                              
 
Men under tiden som de var här så mådde jag inget vidare. "M" var där konstant, men jag höll ihop för jag ville inte visa några känslor inför Patrik och Hanna. Det skulle vara alldeles för pinsamt och så kändes det som att jag skulle skämma ut mamma och pappa också. Jag hatar alla dessa känslor, tankar och tvång som "M" vill intala mig, hur länge ska det hålla på så här? Det känns hopplöst, jag orkar snart inte mer. Mitt huvud tar massor med stryk just nu. Det känns som att tankarna bara snurrar om vart annat och att det aldrig finns någon ände på det. "/

När de hade åkt hem så kom tårarna och ångesten direkt. Jag kädde mig värdelös rent ut sagt och jag hade verkligen stått emot "M" hela dagen idag. Hon ville få mig till att göra saker men också till att inte göra saker. Men trots min rädsla för henne så kände jag mig så pass stark att jag ville möta henne. Vad kunde hända mer än att jag fick ångest tänkte jag. Tröst fick jag självklart utav mamma och pappa.
Sedan så åt vi kvällsmat och då kom det ytterligare lite tårar, fy vilken jobbig dag, men ändå nyttig och väldigt kul och händelserik må jag säga!

Nu så ska jag inte skriva mer för idag, jag ska väl ta och tacka för mig.
Ni som läser min blogg, är den tråkig, skriver jag för mycket? Tyck till!'

Vad skönt det ska bli med en promenad nu. Jag känner att både jag, mitt huvud och min kropp behöver det. Det ska bli skönt att komma ut i friska luften.
Usch vad jag är fet, ett j*vla stort berg är jag, fettet bara dallrar på mig! :(

Ha det så bra!
/ Elin.