Lördag 16/5
Även denna morgonen började bra. Jag vaknade av att Svea låg uppe vid min kudde och drog mig/ bet mig i håret. Haha. Hon var alltså busig redan vid 06.15 på morgonen och det kan jag ju inte direkt påstå att jag var.
Vi låg och myste en stund tillsammans sedan så gick vi ut i "hagen". I morse var hon duktig och gjorde sina besvär utomhus, det är inte alltid som jag hinner ut i tid med henne innan det händer en olycka.
Sedan så gick vi in till mammas och pappas sovrum där de låg och sov så sött båda 2, men idag så var det mammas tur att gå upp och då så väckte vi henne och så tog jag näringsdrycken inne hos henne på sängen.
Sedan så fixade jag mig iordning. Blev myskläder för hela slanten idag också. Jag tycker inte om att ha för tajta kläder på mig nu. Det gör att jag ser min kropp ännu mer ordentligen. Jag ser mina breda höfter, mina feta och stora lår, min tjocka mage som putar ut och min enorma rumpa. Det gör att man ser en del människor framför sig som är så perfekta i sina kroppar, smala och fina och det leder till att det känns som att om jag ska få se ut som dem så måste jag gå ner i vikt, alltså inte upp. Det är krånligt för mig att få ihop allt detta, de vill att jag ska gå upp i vikt, men jag vill ju vara smal och se ut som en del som jag föreställer mig och enligt mig så måste jag gå ner i vikt då.
Men när jag var som allra magrast så kände jag mig enormt stor då också, men omgivnigen kanske inte såg mig som det. De kanske inte såg mig som äcklig, som de kanske gör nu när jag verkligen har gått upp i vikt. Jag äcklas av mig själv, jag är så missnöjd med min kropp.
Nog om mina tankar nu.. När jag hade fixat mig iordning, eller iordning, jag klädde iallafall på mig. Då så busade jag lite med Svea innan det var dags för frukost. Frukosten åt jag tillsammans med mamma eftersom att pappa åkte iväg för att tvätta bilen.
Frukosten fungerade bra och efter det så var det vila som gällde. Den tog vi i soffan tillsammans med ett varmt fotbad och OC. Det var bra, både fotbadet och OC.
När vilan var slut så dröjde det inte länge förens Håkan, Annika, Jonna och Alice kom hit. De är min morbror, moster, kusin och deras hund. Vi tänkte att Alice och Svea skulle få träffa varandra en stund så att de kunde få lära känna varandra lite bättre, eftersom att vi kommer att ses så mycket på släktträffar och så. Då är det ju bra att det har vant sig vid varandra. De har nämligen 2 stycken till hundar som heter Jojo och Betzy, men de väntade vi med. Vi nöjde oss med 1 hund idag, gulliga Alice alltså.
Precis i början när Alice kom så var Svea jätterädd, eller jag vet inte riktigt vad det var med henne. Men hon sprang iallafall runt och pep och skrek ett bra tag innan det fick sig ett slut och hon lugnade ner sig. Då så nosade de på varandra och tog det bara lugnt tillsammans. Det fungerade riktigt bra och de båda var riktigt duktiga och sötnosar är de också!
Moster Annika med Alice och kusin Jonna med Svea!
När de hade fått luktat klart på varandra och vant sig lite med varandra så fikade vi och pratade. När vi hade fikat klart så ville de båda hundarna komma upp i soffan. Eller det var först och främst Alice som hoppade upp och då ville Svea göra likadant, men stackars liten så kunde ju inte hon komma upp. Hon var för lite. Men Jonna lufte upp henne och där sov de ett tag i varsina knän och hade det hur gott som helst.
En stund efter det så visade Jonna sina datorkunskaper för mig, haha. Hon visade mig hur man kunde ändra bakgrund och så på sin blogg och det blev jag väldigt tacksam över att hon gjorde, för jag visste nämligen inte hur man gjorde men ville verkligen lära mig, så nu vet jag äntligen hur man gör tack vare henne.
Innan det var dags för de att åka så råkade jag rapa och då började Jonna och mamma skratta och så började mamma rabbla upp en historia om mig när jag hade rapat på ett visst ställe och det tyckte både jag, Jonna och mamma var roligt, så vi skrattade hej vilt. Haha. Skrattar man så lever man längre!
När de hade åkt så fick jag ensamtid. Då så gjorde jag inget speciellt. Jag var duktig att sätta på potatisen så att den kokade upp annars gjorde jag inget speciellt. Gick i min ensamhet tillsammans med mina hemska "M" tankar.
Hennes tankar får mig att få mig så dåligt, men det är väl det hon vill också. Hon vill att jag ska må så pass dåligt så att jag kan börja ge upp igen. Men det kan hon glömma.. har jag kommit såhär långt ännu en gång så tänker jag inte tappa orken igen som tidigare. Jag ska bli frisk nu.
När mamma och pappa kom hem så åt vi. Dagen lunch blev rester för mamma och pappa, men eftersom att inte den maten var min starka sida och att jag utsatte mig för den igår så fick jag potatis, fisk och sås istället. Mycket bättre.
Jag protesterade på upplägget och tog bort en del utav potatisen, det var alldeles för mycket. Mer än vad jag klarar av!
Efter maten så svimmade jag nästan omkull. Jag kände mig så yrslig och jag hade så mycket ångest över maten. Som tur var så tog jag inte ut min agressation på mamma eller pappa utan mamma tog fram en kudde idag så jag klådde upp ordentligt. Det kanske låter orealistiskt, men det hjälper mig iallafall till en viss del. Jag är inte tom på långa vägar men det lugnar mig ett litet tag iallafall. Jag får ut min ångest genom att slå på kudden som jag då försöker låtatas är "M". Usch, vad gör hon i mitt liv? Vad har jag gjort för ont för att förtjäna henne som kompis?
När jag kunde andas normalt igen och kommit ner på jorden igen så satte sig jag, mamma och Svea i bilen för att åka till Sharpman idag igen. Vi skulle nämligen köpa foder, men det blev desto mer.
Vi köpte foder, bajspåsar och ett schampoo. Det luktade helt ljuvligt. Så lilla Svea ska få lukta melon nu, jummmiiee!
När vi kom hem därifrån så gjorde jag inget speciellt. Jag väntade på pappa som skulle komma hem eftersom att han var ute och åkte motorcykel. Så när han äntligen kom hem så gick vi ner till Kungshögaplanen för att kolla på fotboll. Det var Turabdin. Vi hade även med oss Svea dit och jag tror faktiskt att fotboll intreserade henne, haha.
Vi blev inte så långvariga där för att solen gick i moln och det blåste lite kallt så vi valde att gå hemåt igen.
När vi kom hem igen var jag en stund inne på mitt rum, men så helt plötsligt bara sådär så kom det för mycket tankar på en och samma gång så jag föll omkull på mitt rum. Jag mår inte alls bra nu. Mina tankar och "M" är hos mig mer nu än vad hon någonsin har varit tidigare. Det är mycket svårare att vända nu än vad det var förra gången som jag vände.. Tyvärr så slog jag i pannan i min bardisk, men det döljer jag lätt som en plätt med puder. Mamma kom på direkten och hjälpte mig upp och så tog vi det lugnt i soffan en stund. Sedan så fikade jag, mamma och pappa framför TV:n.
Jag och mamma spelade Mulle medans pappa låg i soffan och läste Aftonbladet.
När vi hade fikat klart så gjorde vi inte så mycket. Eller jo, pappa fortsatte med bilen och mamma plockade lite. Så då var det bara jag och Svea kvar som inte hade något att göra, men ho sov som en stock så jag kunde ju inte ta hjälp utav henne och distrahera mina tankar genom att busa med henne heller. Men dum som jag var så var jag ju såklart så klåfingrig att jag väckte till henne lite. Vi bara myste en stund..
BILDER PÅ MIG OCH SVEA, MIN LILLA ÄLSKLING!
Sedan så bytte jag om till pyjamas. Det är så skönt att bara gå runt i pyjamas så här tidigt om kvällarna när man ändå bara går hemma. Jag har nästan ingen ork till att hitta på något. Det tar emot på något viss ändå om jag gärna vill göra massviss med saker engentligen, men någonting talar emot.
Så var det dags för kvällsmat. Vi grillade och det är väl en självklar mat en lördagskväll, iallafall inom våran familj.
Det väckte känslor inom mig under kvällsmaten också. Det var jobbigt att få i sig den. Tankarna och ångesten kom:
- "Jag äter för mycket".
- "Jag bör inte äta, jag är ju redan så stor".
- "För mycket kolhydrater".
- M.m.
Men mamma och pappa peppade mig till att ta alla tuggor och då mådde jag inte bra för det heller. Det kändes som ett misslyckande för "M". Nu så skulle jag ju bli ännu fetare och öka massor i vikt enligt henne. Vet inte hur mycket jag ska tro på henne och hur mycket jag ska tro på mamma och pappa?
Jag känner ju själv på min kropp att jag har gått upp massor och att det dallrar fett och likaså så ser jag ju det klart och tydligt med mina egna ögon i spegeln.
Men samtidigt så säger ju mamma och pappa att jag har fel kroppsuppfattning och att om jag inte var sjuk och lågviktig så skulle jag ju inte behöva ha någon form av behandling, m.m.
Så hur ska jag gå vidare, vem ska jag tro på, mig själv eller dem? Det är så svårt med allt nu, det är tufft, minst sagt!
Ikväll nu så blir det först att gå en promenad med mamma och Svea sedan så blir det att spela in Robinson som vi istället ska se imorgon. Vi ska kolla på melodifestivalen istället, det är en tradition. Även om det inte är så bra bidrag varje gång, så blir det alltid så att vi kollar på det trots allt.
Så det blir att mysa lite i soffan med mamma och pappa framför TV:n och lite kortspel också kanske.
Jag hoppas att jag kan få en trevlig lördagkväll nu resten utav tiden innan jag ska gå och lägga mig, men det kommer säkert komma några tårar i kväll igen, som det alltid gör när jag dricker drycken.
Jag i kvällens pyjamas som jag ska mysa i framför TV:n!
Nej nu ska jag ta på mig ytterplaggen över pyjamasen, ska bli skönt med en promenad. Jag har typ inte varit ute på hela dagen idag. Ska bli skönt att röra lite på sig, även om det inte är något ansträngande direkt. Jag längtar till den dagen då jag får börja träna, det ska bli så skönt!
Ha det så bra!
/ Elin.
Vi låg och myste en stund tillsammans sedan så gick vi ut i "hagen". I morse var hon duktig och gjorde sina besvär utomhus, det är inte alltid som jag hinner ut i tid med henne innan det händer en olycka.
Sedan så gick vi in till mammas och pappas sovrum där de låg och sov så sött båda 2, men idag så var det mammas tur att gå upp och då så väckte vi henne och så tog jag näringsdrycken inne hos henne på sängen.
Sedan så fixade jag mig iordning. Blev myskläder för hela slanten idag också. Jag tycker inte om att ha för tajta kläder på mig nu. Det gör att jag ser min kropp ännu mer ordentligen. Jag ser mina breda höfter, mina feta och stora lår, min tjocka mage som putar ut och min enorma rumpa. Det gör att man ser en del människor framför sig som är så perfekta i sina kroppar, smala och fina och det leder till att det känns som att om jag ska få se ut som dem så måste jag gå ner i vikt, alltså inte upp. Det är krånligt för mig att få ihop allt detta, de vill att jag ska gå upp i vikt, men jag vill ju vara smal och se ut som en del som jag föreställer mig och enligt mig så måste jag gå ner i vikt då.
Men när jag var som allra magrast så kände jag mig enormt stor då också, men omgivnigen kanske inte såg mig som det. De kanske inte såg mig som äcklig, som de kanske gör nu när jag verkligen har gått upp i vikt. Jag äcklas av mig själv, jag är så missnöjd med min kropp.
Nog om mina tankar nu.. När jag hade fixat mig iordning, eller iordning, jag klädde iallafall på mig. Då så busade jag lite med Svea innan det var dags för frukost. Frukosten åt jag tillsammans med mamma eftersom att pappa åkte iväg för att tvätta bilen.
Frukosten fungerade bra och efter det så var det vila som gällde. Den tog vi i soffan tillsammans med ett varmt fotbad och OC. Det var bra, både fotbadet och OC.
När vilan var slut så dröjde det inte länge förens Håkan, Annika, Jonna och Alice kom hit. De är min morbror, moster, kusin och deras hund. Vi tänkte att Alice och Svea skulle få träffa varandra en stund så att de kunde få lära känna varandra lite bättre, eftersom att vi kommer att ses så mycket på släktträffar och så. Då är det ju bra att det har vant sig vid varandra. De har nämligen 2 stycken till hundar som heter Jojo och Betzy, men de väntade vi med. Vi nöjde oss med 1 hund idag, gulliga Alice alltså.
Precis i början när Alice kom så var Svea jätterädd, eller jag vet inte riktigt vad det var med henne. Men hon sprang iallafall runt och pep och skrek ett bra tag innan det fick sig ett slut och hon lugnade ner sig. Då så nosade de på varandra och tog det bara lugnt tillsammans. Det fungerade riktigt bra och de båda var riktigt duktiga och sötnosar är de också!
Moster Annika med Alice och kusin Jonna med Svea!
När de hade fått luktat klart på varandra och vant sig lite med varandra så fikade vi och pratade. När vi hade fikat klart så ville de båda hundarna komma upp i soffan. Eller det var först och främst Alice som hoppade upp och då ville Svea göra likadant, men stackars liten så kunde ju inte hon komma upp. Hon var för lite. Men Jonna lufte upp henne och där sov de ett tag i varsina knän och hade det hur gott som helst.
En stund efter det så visade Jonna sina datorkunskaper för mig, haha. Hon visade mig hur man kunde ändra bakgrund och så på sin blogg och det blev jag väldigt tacksam över att hon gjorde, för jag visste nämligen inte hur man gjorde men ville verkligen lära mig, så nu vet jag äntligen hur man gör tack vare henne.
Innan det var dags för de att åka så råkade jag rapa och då började Jonna och mamma skratta och så började mamma rabbla upp en historia om mig när jag hade rapat på ett visst ställe och det tyckte både jag, Jonna och mamma var roligt, så vi skrattade hej vilt. Haha. Skrattar man så lever man längre!
När de hade åkt så fick jag ensamtid. Då så gjorde jag inget speciellt. Jag var duktig att sätta på potatisen så att den kokade upp annars gjorde jag inget speciellt. Gick i min ensamhet tillsammans med mina hemska "M" tankar.
Hennes tankar får mig att få mig så dåligt, men det är väl det hon vill också. Hon vill att jag ska må så pass dåligt så att jag kan börja ge upp igen. Men det kan hon glömma.. har jag kommit såhär långt ännu en gång så tänker jag inte tappa orken igen som tidigare. Jag ska bli frisk nu.
När mamma och pappa kom hem så åt vi. Dagen lunch blev rester för mamma och pappa, men eftersom att inte den maten var min starka sida och att jag utsatte mig för den igår så fick jag potatis, fisk och sås istället. Mycket bättre.
Jag protesterade på upplägget och tog bort en del utav potatisen, det var alldeles för mycket. Mer än vad jag klarar av!
Efter maten så svimmade jag nästan omkull. Jag kände mig så yrslig och jag hade så mycket ångest över maten. Som tur var så tog jag inte ut min agressation på mamma eller pappa utan mamma tog fram en kudde idag så jag klådde upp ordentligt. Det kanske låter orealistiskt, men det hjälper mig iallafall till en viss del. Jag är inte tom på långa vägar men det lugnar mig ett litet tag iallafall. Jag får ut min ångest genom att slå på kudden som jag då försöker låtatas är "M". Usch, vad gör hon i mitt liv? Vad har jag gjort för ont för att förtjäna henne som kompis?
När jag kunde andas normalt igen och kommit ner på jorden igen så satte sig jag, mamma och Svea i bilen för att åka till Sharpman idag igen. Vi skulle nämligen köpa foder, men det blev desto mer.
Vi köpte foder, bajspåsar och ett schampoo. Det luktade helt ljuvligt. Så lilla Svea ska få lukta melon nu, jummmiiee!
När vi kom hem därifrån så gjorde jag inget speciellt. Jag väntade på pappa som skulle komma hem eftersom att han var ute och åkte motorcykel. Så när han äntligen kom hem så gick vi ner till Kungshögaplanen för att kolla på fotboll. Det var Turabdin. Vi hade även med oss Svea dit och jag tror faktiskt att fotboll intreserade henne, haha.
Vi blev inte så långvariga där för att solen gick i moln och det blåste lite kallt så vi valde att gå hemåt igen.
När vi kom hem igen var jag en stund inne på mitt rum, men så helt plötsligt bara sådär så kom det för mycket tankar på en och samma gång så jag föll omkull på mitt rum. Jag mår inte alls bra nu. Mina tankar och "M" är hos mig mer nu än vad hon någonsin har varit tidigare. Det är mycket svårare att vända nu än vad det var förra gången som jag vände.. Tyvärr så slog jag i pannan i min bardisk, men det döljer jag lätt som en plätt med puder. Mamma kom på direkten och hjälpte mig upp och så tog vi det lugnt i soffan en stund. Sedan så fikade jag, mamma och pappa framför TV:n.
Jag och mamma spelade Mulle medans pappa låg i soffan och läste Aftonbladet.
När vi hade fikat klart så gjorde vi inte så mycket. Eller jo, pappa fortsatte med bilen och mamma plockade lite. Så då var det bara jag och Svea kvar som inte hade något att göra, men ho sov som en stock så jag kunde ju inte ta hjälp utav henne och distrahera mina tankar genom att busa med henne heller. Men dum som jag var så var jag ju såklart så klåfingrig att jag väckte till henne lite. Vi bara myste en stund..
BILDER PÅ MIG OCH SVEA, MIN LILLA ÄLSKLING!
Sedan så bytte jag om till pyjamas. Det är så skönt att bara gå runt i pyjamas så här tidigt om kvällarna när man ändå bara går hemma. Jag har nästan ingen ork till att hitta på något. Det tar emot på något viss ändå om jag gärna vill göra massviss med saker engentligen, men någonting talar emot.
Så var det dags för kvällsmat. Vi grillade och det är väl en självklar mat en lördagskväll, iallafall inom våran familj.
Det väckte känslor inom mig under kvällsmaten också. Det var jobbigt att få i sig den. Tankarna och ångesten kom:
- "Jag äter för mycket".
- "Jag bör inte äta, jag är ju redan så stor".
- "För mycket kolhydrater".
- M.m.
Men mamma och pappa peppade mig till att ta alla tuggor och då mådde jag inte bra för det heller. Det kändes som ett misslyckande för "M". Nu så skulle jag ju bli ännu fetare och öka massor i vikt enligt henne. Vet inte hur mycket jag ska tro på henne och hur mycket jag ska tro på mamma och pappa?
Jag känner ju själv på min kropp att jag har gått upp massor och att det dallrar fett och likaså så ser jag ju det klart och tydligt med mina egna ögon i spegeln.
Men samtidigt så säger ju mamma och pappa att jag har fel kroppsuppfattning och att om jag inte var sjuk och lågviktig så skulle jag ju inte behöva ha någon form av behandling, m.m.
Så hur ska jag gå vidare, vem ska jag tro på, mig själv eller dem? Det är så svårt med allt nu, det är tufft, minst sagt!
Ikväll nu så blir det först att gå en promenad med mamma och Svea sedan så blir det att spela in Robinson som vi istället ska se imorgon. Vi ska kolla på melodifestivalen istället, det är en tradition. Även om det inte är så bra bidrag varje gång, så blir det alltid så att vi kollar på det trots allt.
Så det blir att mysa lite i soffan med mamma och pappa framför TV:n och lite kortspel också kanske.
Jag hoppas att jag kan få en trevlig lördagkväll nu resten utav tiden innan jag ska gå och lägga mig, men det kommer säkert komma några tårar i kväll igen, som det alltid gör när jag dricker drycken.
Jag i kvällens pyjamas som jag ska mysa i framför TV:n!
Nej nu ska jag ta på mig ytterplaggen över pyjamasen, ska bli skönt med en promenad. Jag har typ inte varit ute på hela dagen idag. Ska bli skönt att röra lite på sig, även om det inte är något ansträngande direkt. Jag längtar till den dagen då jag får börja träna, det ska bli så skönt!
Ha det så bra!
/ Elin.
Fredag 15/5
Vaknade som vanligt först utav mig och Svea. Väckte henne lite lätt, men sedan så låg vi ett tag i sängen och myste. Efter en stund så kom pappa in för att säga hej då innan han skulle åka till jobbet och skönt var det för även idag så erbjöd han sig att gå ut med Svea i "hagen" en snabbis.
När pappa hade cyklat till jobbet så gick jag och Svea in till mamma i sängen och tog drycken. Svea tycker om näringsdrycker och sjäv så gillar jag de inte alls speciellt mycket. Jag har tröttnat på de så vida pass..
Men idag så fick inte Svea smaka något på den. Hon brukar få ta den sista droppen ibland, men inte idag som sagt.
Sedan så fixade jag mig iordning när jag hade druckit upp drycken. Dagens kläder fick bli min nya aprikosa tröja som jag köpte i Norrköping när vi var där förra veckan. Jag var också på bra humör i morse, men hade lite ont i huvudet. En stund efter det så åt jag frukost tillsammans med mamma.
Under tiden som vi åt frukost så satt vi och pratade lite, sedan så gick jag och borstade tänderna lite fort innan Rebecca, min behandlare, skulle komma och hämta mig för att vi skulle åka till BUP och ha ett möte där. Men tiden rann iväg över 09.00, då hon egentligen skulle komma, men hon dök aldrig upp. Så mamma ringde och det hela hade blivit ett missförstånd, så mamma fick skjutsa dit mig. Och det mådde jag inte direkt bra över eftersom att då hade ju mötet rubbat på tiden, det vart ju 20 minuter försenat och det kände lite jobbigt..
Väl på mötet så skulle vi lägga upp en planering över hur det skulle se ut nu framöver, men det blev inte så mycket av det därför att såklart så var jag så himla känslosam och ledsen då och tankarna bara välde över i huvudet. Mitt huvud bestod inte inte längre av Elin tankar längre, utav det var "M" som tog övertaget helt och hållet. Det kändes som att jag längre inte kunde ta till mig det som Rebecca sa till mig och så kom tårarna. Rebecca satte sig bredvid mig och försökte att trösta mig och sedan så skjutsade hon hem mig eftersom att hon märkte på mig att jag inte mådde bra.
När jag kom hem så gjorde jag inget speciellt, klockan hade börjat närma sig förmiddagsmellis, så det bar i stort sätt bara att sätta sig ner igen och dricka den. Under tiden som jag drack den så spelade jag och mamma Mulle. Mamma frågade även hur jag mådde eftersom att hon så lätt ser på mig när jag är nedstämd/inte mår bra. Men jag sa att jag inte ville prata om det utan att jag hellre ville gå vidare och det lyssnade hon på, tack och lov. Jag kände att jag bara inte orkade sitta och berätta alla mina känslor.
Efter det så gjorde jag inget speciellt. Busade lite med Svea innan mamma tog med sig henne ut på en promenad. Idag så skulle mamma försöka att vänja henne vid att gå i halsband, innan har hon gått med sele och slutresultatet blev att hon klarade det galant. Hon är så duktig. Under tiden som de var borta så mådde jag inget vidare, utan det var svårt att låta bli "M". Jag ställde mig framför spegeln för att studera min kropp och saken gjorde ju inte tankarna desto bättre utan jag fick mina kommentarer ifrån "M", men de kändes klockrena..
"Du är tjock".
"Du har breda höfter".
"Du har stor rumpa. Det är som 2 stora fettklumpar".
"Det syns att du har gått upp massor i vikt, du äcklar andra".
Sedan så kom de hem då så lagade mamma mat. Dagen lunch blev blodpudding. Det gick bra att få ner, men tankarna kom efteråt. Jag kände mig tjock, tjockare än innan. Och på vilan så kom ångesten direkt. Men jag hade inte ork till att stå emot "M". Jag orkade inte skrika på henne eller slå på henne, utan jag somnade mig ifrån henne i stället. När jag vaknade upp så kände jag mig inte så mycket tommare, men lite iallafall.
En stund efter det så skulle jag egentligen få ensamtid medans mamma skulle åka till stan, men jag ångrade mig och ville följa med. Så vi bestämde att jag skulle få ensamtid efteråt, när vi hade avklarat eftermiddagsdrycken och allt.
Så vi åkte och handlade en snabbis och när vi kom hem så kom pappa också hem precis samtidigt. När vi kom in så fick vi alla ett gott välkomnande ifrån Svea som hade varit hemma själv under tiden.
Sedan så tog vi eftermiddagsmelliset. Även idag så kom det några tårar som rullade ner ifrån min kind. Det känns som att det har blivit som en ny slags ritual att gråta under eftermiddagsdrycken. Men jag tror att det beror på att nu så försöker jag att undvika de riktig kraftiga ångestattackerna och då blir det att jag får små "pys" lite då och då istället.
Eftersom att jag inte mådde så bra så bestämde vi oss för att vänta lite med ensamtiden så att jag skulle hinna att känna mig lite mer tillfreds med mina tankar och ångesten. Sedan när det var till det bättre så fick jag ensamtid medans pappa dammsög bilen ute på garageuppfarten och mamma gick en promenad.
Jag kan inte påstå att jag mådde sådär jättebra under tiden, men Svea fick mig iallafall på bättre humör och gjorde så att jag kunde distrahera mina tankar lite iallafall. Vi busade massor. Faktiskt enda tills hon somande, haha.
När de kom hem så var det dags för att laga kvällsmat. Jag blev erbjuden att hjälpa till för att distrahera tankarna, men jag sade nej. Då så blev jag erbjuden att baka istället och det svarade jag ja på. Dagens bakverk blev morotskaka.
Jag hoppas att den blev lyckad..
Under tiden som maten var i ugnen så blev det lite jobbigt igen. Men jag fick tröst i från både mamma och pappa. Det känns skönt att ha någon som kan trösta en, men ännu bättre hade det kännts om det verkligen var någon som verkligen verkligen förstod en helt ut, utan att man måste förklara sig hela tiden. Men det är ju inte så lätt för ens föräldrar kanske..
Kvällsmaten i sig var ganska jobbig. Det var ingen favoriträtt direkt, utan den står nog ganska långt ner på min lista, om den överhuvudtaget finns med på min list.. det tror jag inte.
Tankarna angående maten blev mycket på en och samma gång. Det var för mycket på tallriken, det var fet mat, det gav alldeles för mycket kalorier, jag skulle öka massor i vikt m.m. Men jag fick i mig allt, men jobbigt var det att brottas med alla tankarna inom mig.
Nu så ska jag ut i friska luften med mamma och Svea, det ska bli skönt. Sedan så blir det förhoppningsvis lite fredagsmys i soffan tillsammans med mamma, pappa och Svea + en oinbjuden näringsdryck. Jag längtar till den dagen då jag slipper de äckliga dryckerna..
Hoppas också på att jag inte får någon mer ångest idag, jag har haft det tillräckligt jobbigt och tufft idag, men det kommer säkert att komma en och annan tår innan jag somnar, tyvärr.
Ha det så bra!
/ Elin.
När pappa hade cyklat till jobbet så gick jag och Svea in till mamma i sängen och tog drycken. Svea tycker om näringsdrycker och sjäv så gillar jag de inte alls speciellt mycket. Jag har tröttnat på de så vida pass..
Men idag så fick inte Svea smaka något på den. Hon brukar få ta den sista droppen ibland, men inte idag som sagt.
Sedan så fixade jag mig iordning när jag hade druckit upp drycken. Dagens kläder fick bli min nya aprikosa tröja som jag köpte i Norrköping när vi var där förra veckan. Jag var också på bra humör i morse, men hade lite ont i huvudet. En stund efter det så åt jag frukost tillsammans med mamma.
Under tiden som vi åt frukost så satt vi och pratade lite, sedan så gick jag och borstade tänderna lite fort innan Rebecca, min behandlare, skulle komma och hämta mig för att vi skulle åka till BUP och ha ett möte där. Men tiden rann iväg över 09.00, då hon egentligen skulle komma, men hon dök aldrig upp. Så mamma ringde och det hela hade blivit ett missförstånd, så mamma fick skjutsa dit mig. Och det mådde jag inte direkt bra över eftersom att då hade ju mötet rubbat på tiden, det vart ju 20 minuter försenat och det kände lite jobbigt..
Väl på mötet så skulle vi lägga upp en planering över hur det skulle se ut nu framöver, men det blev inte så mycket av det därför att såklart så var jag så himla känslosam och ledsen då och tankarna bara välde över i huvudet. Mitt huvud bestod inte inte längre av Elin tankar längre, utav det var "M" som tog övertaget helt och hållet. Det kändes som att jag längre inte kunde ta till mig det som Rebecca sa till mig och så kom tårarna. Rebecca satte sig bredvid mig och försökte att trösta mig och sedan så skjutsade hon hem mig eftersom att hon märkte på mig att jag inte mådde bra.
När jag kom hem så gjorde jag inget speciellt, klockan hade börjat närma sig förmiddagsmellis, så det bar i stort sätt bara att sätta sig ner igen och dricka den. Under tiden som jag drack den så spelade jag och mamma Mulle. Mamma frågade även hur jag mådde eftersom att hon så lätt ser på mig när jag är nedstämd/inte mår bra. Men jag sa att jag inte ville prata om det utan att jag hellre ville gå vidare och det lyssnade hon på, tack och lov. Jag kände att jag bara inte orkade sitta och berätta alla mina känslor.
Efter det så gjorde jag inget speciellt. Busade lite med Svea innan mamma tog med sig henne ut på en promenad. Idag så skulle mamma försöka att vänja henne vid att gå i halsband, innan har hon gått med sele och slutresultatet blev att hon klarade det galant. Hon är så duktig. Under tiden som de var borta så mådde jag inget vidare, utan det var svårt att låta bli "M". Jag ställde mig framför spegeln för att studera min kropp och saken gjorde ju inte tankarna desto bättre utan jag fick mina kommentarer ifrån "M", men de kändes klockrena..
"Du är tjock".
"Du har breda höfter".
"Du har stor rumpa. Det är som 2 stora fettklumpar".
"Det syns att du har gått upp massor i vikt, du äcklar andra".
Sedan så kom de hem då så lagade mamma mat. Dagen lunch blev blodpudding. Det gick bra att få ner, men tankarna kom efteråt. Jag kände mig tjock, tjockare än innan. Och på vilan så kom ångesten direkt. Men jag hade inte ork till att stå emot "M". Jag orkade inte skrika på henne eller slå på henne, utan jag somnade mig ifrån henne i stället. När jag vaknade upp så kände jag mig inte så mycket tommare, men lite iallafall.
En stund efter det så skulle jag egentligen få ensamtid medans mamma skulle åka till stan, men jag ångrade mig och ville följa med. Så vi bestämde att jag skulle få ensamtid efteråt, när vi hade avklarat eftermiddagsdrycken och allt.
Så vi åkte och handlade en snabbis och när vi kom hem så kom pappa också hem precis samtidigt. När vi kom in så fick vi alla ett gott välkomnande ifrån Svea som hade varit hemma själv under tiden.
Sedan så tog vi eftermiddagsmelliset. Även idag så kom det några tårar som rullade ner ifrån min kind. Det känns som att det har blivit som en ny slags ritual att gråta under eftermiddagsdrycken. Men jag tror att det beror på att nu så försöker jag att undvika de riktig kraftiga ångestattackerna och då blir det att jag får små "pys" lite då och då istället.
Eftersom att jag inte mådde så bra så bestämde vi oss för att vänta lite med ensamtiden så att jag skulle hinna att känna mig lite mer tillfreds med mina tankar och ångesten. Sedan när det var till det bättre så fick jag ensamtid medans pappa dammsög bilen ute på garageuppfarten och mamma gick en promenad.
Jag kan inte påstå att jag mådde sådär jättebra under tiden, men Svea fick mig iallafall på bättre humör och gjorde så att jag kunde distrahera mina tankar lite iallafall. Vi busade massor. Faktiskt enda tills hon somande, haha.
När de kom hem så var det dags för att laga kvällsmat. Jag blev erbjuden att hjälpa till för att distrahera tankarna, men jag sade nej. Då så blev jag erbjuden att baka istället och det svarade jag ja på. Dagens bakverk blev morotskaka.
Jag hoppas att den blev lyckad..
Under tiden som maten var i ugnen så blev det lite jobbigt igen. Men jag fick tröst i från både mamma och pappa. Det känns skönt att ha någon som kan trösta en, men ännu bättre hade det kännts om det verkligen var någon som verkligen verkligen förstod en helt ut, utan att man måste förklara sig hela tiden. Men det är ju inte så lätt för ens föräldrar kanske..
Kvällsmaten i sig var ganska jobbig. Det var ingen favoriträtt direkt, utan den står nog ganska långt ner på min lista, om den överhuvudtaget finns med på min list.. det tror jag inte.
Tankarna angående maten blev mycket på en och samma gång. Det var för mycket på tallriken, det var fet mat, det gav alldeles för mycket kalorier, jag skulle öka massor i vikt m.m. Men jag fick i mig allt, men jobbigt var det att brottas med alla tankarna inom mig.
Nu så ska jag ut i friska luften med mamma och Svea, det ska bli skönt. Sedan så blir det förhoppningsvis lite fredagsmys i soffan tillsammans med mamma, pappa och Svea + en oinbjuden näringsdryck. Jag längtar till den dagen då jag slipper de äckliga dryckerna..
Hoppas också på att jag inte får någon mer ångest idag, jag har haft det tillräckligt jobbigt och tufft idag, men det kommer säkert att komma en och annan tår innan jag somnar, tyvärr.
Ha det så bra!
/ Elin.
Torsdag 14/5
Kan väl säga att dagen har varit upp och ner idag. Till en början i morse så kände jag mig glad som en solstråle från topp till tå. Jag kände att det skulle bli min dag idag och att jag skulle kunna möta "M".
Så som vanligt så gick jag upp tillsammans med Svea på morgonen men denna gången så var det pappa som tog med Svea ut i "hagen" innan han åkte till jobbet, det var tacksamt gjort.
När han hade åkt så gick jag och Svea in till mamma som låg i sängen och så drack jag drycken där inne som jag brukar.
Gammal bild. Funderar på att skaffa lugg igen. Ska jag det?
Sedan så fixade jag mig iordning. Idag så fick det bli myskläder för hela slanten, alltså mysbyxor och en stor tjocktröja på sig, skönt. Så jag fick lite tid på mig på morgonen med det innan det var dags för frukost. Samma gamla vanliga frukost serverades, börjar tröttna på den. Är det någon som har något förslag på vad man kan äta till frukost, så att man kan variera sig lite?
Efter frukosten så tog mamma och jag vila framför TV:N, då så kollade vi på Roomservice från igår. Det är lite kul nu när det är kändisar som får vara med och vara indredare, i detta pogram så var det han som sjunger i Timbuktu.
Under vilan så ringde vi även till morfar för att fråga om han ville komma och spela Mulle lagom till förmiddagsmelliset och det ville han.
När frukostvilan var slut så gjorde jag inget speciellt. Jag väntade i stort sätt bara på att morfar skulle dyka upp så att vi kunde köra Mulle och tillslut så kom han. Då så spelade vi Mulle och gissa vem som vann? Jo, det går ju i sin normala bana, så det var jag som vann idag också, men det var dock inte mamma som kom sist utan det gjorde morfar, haha.
När han hade åkt hem så städade mamma lite här hemma och då så lekte jag lite med Svea.
Innan mamma skulle börja med maten så fick vi en snabb impuls att åka till Netto för att kolla på en sak där, så vi åkte dit en snabbis. Där så köpte vi en till hundbädd till Svea som vi kunde ha i vardagsrummet och lite andra oviktiga saker.
När vi kom hem där ifrån så fick jag lite ensamtid. Det vart verkligen en kort en eftersom att mamma var tvungen att komma hem ganska skapligt eftersom att klockan hade börjat att rinna iväg och det var ju dags för mat. Och äter jag för sen lunch så får jag ångest för det, det rubbar på saker och ting, det stör mig.
Under tiden som hon var bort så gjorde jag inte så mycket. Jag kände att ångesten började komma lite krypande eftersom att jag kände på mig att maten skulle bli lite sen, men eftersom att mamma kom ganska skapligt igen och att vi åt en rätt så smidig lunch så funkade det bra.
Jag fick mig allt trots att det blev senare. Jag fick även testa att lägga upp pasta själv idag, men det gick väl sådär. Mamma sa hela tiden lite till, men tillslut så sa jag ifrån och förklarade för henne att nu räcker det annars blir det på tok för mycket. Det blir mer än en normalportion, jag ska inte ha mer pasta.
Efter maten så kunde jag hålla locket på ganska länge, men tillslut så kände jag att ångesten kom krypande på vilan, men även idag så klarade jag av att vara med medvetandet trots att jag drabbades av ångest.
"M" var där med sina bittra ord och jag tror till viss del på henne och det gör mig själv så ledsen, hon sade t.ex. :
- "Du har ätit för mycket kolhydrater".
- "Du går upp i vikt utav all pasta som du åt".
- "Utav korv blir man tjock".
Och det som gör att jag litade på henne var att jag kände hur min kropp förändrades. Jag kände att mina kinder hade blivit större..
Så även idag så tog mamma fram en kudden som jag slog på ett x-antal gånger på och skrek på. Jag kände att nu så fick sig verkligen "M" en smäll, för hon skulle inte få mig att tro på henne.
Jag grät även, men fick tala ut med mamma och hon stöttade mig och försökte att få mig att inse det friska och inte "M´s" tankar.
Jag kände mig inte helt tom efteråt, utan det låg fortfarande kvar en hel del ledsamhet, tjockkänslor, tankar och ångest kvar, men jag kände att jag hade ingen ork kvar till att slå eller skrika, så jag fick hålla det för mig själv ett tag.
Efter vilan så åkte vi till en djuraffär här i Mjölby för att vi skulle köpa foder åt Svea. Men det fanns bara STORA påsar med foder i och vi var ute efter en lite påse, så inget foder blev det. Innan vi åkte hem så gick vi in en snabbis på ICA för att köpa gröt + smörgåsmargarin. Det är ganska kul att komma ut lite ifrån hemmet, iallafall när man väl har kommit iväg.
När vi kom hem så var det dags för eftermiddagsdrycken direkt. Då så kom även pappa hem lagom tills dess så då så körde jag, mamma och pappa en omgång YATZY tillsammans. Nu behöver jag inte berätta hur ställningen blev för det är inget som jag vill skryta över, för jag kom nämligen sist, haha.
Under tiden som jag drack drycken så kände jag att jag var tvungen att släppa på trycket lite som låg där i kroppen, så det blev några tårar och lite ord till mamma och pappa för att berätta om hur jag kände mig. De båda tröstade mig och det hjälpte till viss del, men ibland är det bara jobbigt.
Jag kunde dock inte busa med Svea för hon låg och sov som en stock i sin nya hundbädd och jag ville inte väcka henne. Men det blev alltså ett lyckat köp med hundbädden, för den trivdes hon verkligen i. Det märktes!
Egentligen så skulle jag få ensamtid i ca. 40 min. efter men jag kände att jag inte mådde så bra och var då helt ärlig mot mamma och sade det. Så då bestämdes det att vi hoppade över det idag, men att jag kanske kunde få lite till godo istället. Jag kände mig ledsen och nedstämd hela jag, jag kände mig värdelös och det kände på något sätt hopplöst.
Senare framåt kvällsmiddagen så gjorde mamma och jag den tillsammans eftersom att pappa hade åkt iväg för att fixa en sak på bilen.
Till kvällsmat så åt jag gröt med kanel. Det fick mig en smak av jul och det var en härlig känsla!
Efter maten så kom tankarna ännu en gång och jag klämde mig i ansiktet och på kroppen, det kändes som att det hade lagt sig på kroppen. "/
Nu så sitter jag här i pyjamas, men ska snart ta på mig joggingbyxorna över och en jacka för mamma och jag ska gå en promenad. Det ska bli skönt, men det tycker jag ju alltid. Svea kommer nog också att följa med. Hon blir duktigare och duktigare för varje dag nu med att gå i koppel.
Men innan vi går ut så ska jag och mamma göra en milkshake till mig ikväll som jag ska dricka. Det var längesen som jag drack milkshake, men det är ju en utmaning.
"M" är inte så förtjust i den idén, men jag ska krossa henne nu. Det har jag bestämt mig för, jag känner för att utmana henne ikväll, trots att jag har det otroligt tufft nu.
Ha det så bra!
/ Elin.
Så som vanligt så gick jag upp tillsammans med Svea på morgonen men denna gången så var det pappa som tog med Svea ut i "hagen" innan han åkte till jobbet, det var tacksamt gjort.
När han hade åkt så gick jag och Svea in till mamma som låg i sängen och så drack jag drycken där inne som jag brukar.
Gammal bild. Funderar på att skaffa lugg igen. Ska jag det?
Sedan så fixade jag mig iordning. Idag så fick det bli myskläder för hela slanten, alltså mysbyxor och en stor tjocktröja på sig, skönt. Så jag fick lite tid på mig på morgonen med det innan det var dags för frukost. Samma gamla vanliga frukost serverades, börjar tröttna på den. Är det någon som har något förslag på vad man kan äta till frukost, så att man kan variera sig lite?
Efter frukosten så tog mamma och jag vila framför TV:N, då så kollade vi på Roomservice från igår. Det är lite kul nu när det är kändisar som får vara med och vara indredare, i detta pogram så var det han som sjunger i Timbuktu.
Under vilan så ringde vi även till morfar för att fråga om han ville komma och spela Mulle lagom till förmiddagsmelliset och det ville han.
När frukostvilan var slut så gjorde jag inget speciellt. Jag väntade i stort sätt bara på att morfar skulle dyka upp så att vi kunde köra Mulle och tillslut så kom han. Då så spelade vi Mulle och gissa vem som vann? Jo, det går ju i sin normala bana, så det var jag som vann idag också, men det var dock inte mamma som kom sist utan det gjorde morfar, haha.
När han hade åkt hem så städade mamma lite här hemma och då så lekte jag lite med Svea.
Innan mamma skulle börja med maten så fick vi en snabb impuls att åka till Netto för att kolla på en sak där, så vi åkte dit en snabbis. Där så köpte vi en till hundbädd till Svea som vi kunde ha i vardagsrummet och lite andra oviktiga saker.
När vi kom hem där ifrån så fick jag lite ensamtid. Det vart verkligen en kort en eftersom att mamma var tvungen att komma hem ganska skapligt eftersom att klockan hade börjat att rinna iväg och det var ju dags för mat. Och äter jag för sen lunch så får jag ångest för det, det rubbar på saker och ting, det stör mig.
Under tiden som hon var bort så gjorde jag inte så mycket. Jag kände att ångesten började komma lite krypande eftersom att jag kände på mig att maten skulle bli lite sen, men eftersom att mamma kom ganska skapligt igen och att vi åt en rätt så smidig lunch så funkade det bra.
Jag fick mig allt trots att det blev senare. Jag fick även testa att lägga upp pasta själv idag, men det gick väl sådär. Mamma sa hela tiden lite till, men tillslut så sa jag ifrån och förklarade för henne att nu räcker det annars blir det på tok för mycket. Det blir mer än en normalportion, jag ska inte ha mer pasta.
Efter maten så kunde jag hålla locket på ganska länge, men tillslut så kände jag att ångesten kom krypande på vilan, men även idag så klarade jag av att vara med medvetandet trots att jag drabbades av ångest.
"M" var där med sina bittra ord och jag tror till viss del på henne och det gör mig själv så ledsen, hon sade t.ex. :
- "Du har ätit för mycket kolhydrater".
- "Du går upp i vikt utav all pasta som du åt".
- "Utav korv blir man tjock".
Och det som gör att jag litade på henne var att jag kände hur min kropp förändrades. Jag kände att mina kinder hade blivit större..
Så även idag så tog mamma fram en kudden som jag slog på ett x-antal gånger på och skrek på. Jag kände att nu så fick sig verkligen "M" en smäll, för hon skulle inte få mig att tro på henne.
Jag grät även, men fick tala ut med mamma och hon stöttade mig och försökte att få mig att inse det friska och inte "M´s" tankar.
Jag kände mig inte helt tom efteråt, utan det låg fortfarande kvar en hel del ledsamhet, tjockkänslor, tankar och ångest kvar, men jag kände att jag hade ingen ork kvar till att slå eller skrika, så jag fick hålla det för mig själv ett tag.
Efter vilan så åkte vi till en djuraffär här i Mjölby för att vi skulle köpa foder åt Svea. Men det fanns bara STORA påsar med foder i och vi var ute efter en lite påse, så inget foder blev det. Innan vi åkte hem så gick vi in en snabbis på ICA för att köpa gröt + smörgåsmargarin. Det är ganska kul att komma ut lite ifrån hemmet, iallafall när man väl har kommit iväg.
När vi kom hem så var det dags för eftermiddagsdrycken direkt. Då så kom även pappa hem lagom tills dess så då så körde jag, mamma och pappa en omgång YATZY tillsammans. Nu behöver jag inte berätta hur ställningen blev för det är inget som jag vill skryta över, för jag kom nämligen sist, haha.
Under tiden som jag drack drycken så kände jag att jag var tvungen att släppa på trycket lite som låg där i kroppen, så det blev några tårar och lite ord till mamma och pappa för att berätta om hur jag kände mig. De båda tröstade mig och det hjälpte till viss del, men ibland är det bara jobbigt.
Jag kunde dock inte busa med Svea för hon låg och sov som en stock i sin nya hundbädd och jag ville inte väcka henne. Men det blev alltså ett lyckat köp med hundbädden, för den trivdes hon verkligen i. Det märktes!
Egentligen så skulle jag få ensamtid i ca. 40 min. efter men jag kände att jag inte mådde så bra och var då helt ärlig mot mamma och sade det. Så då bestämdes det att vi hoppade över det idag, men att jag kanske kunde få lite till godo istället. Jag kände mig ledsen och nedstämd hela jag, jag kände mig värdelös och det kände på något sätt hopplöst.
Senare framåt kvällsmiddagen så gjorde mamma och jag den tillsammans eftersom att pappa hade åkt iväg för att fixa en sak på bilen.
Till kvällsmat så åt jag gröt med kanel. Det fick mig en smak av jul och det var en härlig känsla!
Efter maten så kom tankarna ännu en gång och jag klämde mig i ansiktet och på kroppen, det kändes som att det hade lagt sig på kroppen. "/
Nu så sitter jag här i pyjamas, men ska snart ta på mig joggingbyxorna över och en jacka för mamma och jag ska gå en promenad. Det ska bli skönt, men det tycker jag ju alltid. Svea kommer nog också att följa med. Hon blir duktigare och duktigare för varje dag nu med att gå i koppel.
Men innan vi går ut så ska jag och mamma göra en milkshake till mig ikväll som jag ska dricka. Det var längesen som jag drack milkshake, men det är ju en utmaning.
"M" är inte så förtjust i den idén, men jag ska krossa henne nu. Det har jag bestämt mig för, jag känner för att utmana henne ikväll, trots att jag har det otroligt tufft nu.
Ha det så bra!
/ Elin.
Onsdag 13/5
Härlig morgon som vanligt med en sovande Svea uppe i sängen. Vilken lite rackare att hoppa upp i sängen mitt i natten sådär, men mysigt är det. Det känns som någon slags trygghetskänsla.
Jag klädde på mig och sedan så gick jag ut med henne en snabbis i "hagen" som brukar vara den 1:a morgonsysslan för mig. Det var dock inte så kallt idag, utan det var ganska uppfriskande att få sig en nypa luft så dags på morgonkvisten.
Vid ungefär 06.45 så gick jag in till mammas och pappas sovrum för att visa mamma att jag tog min näringsdryck. Så jag, mamma och Svea myste lite i sängen ett tag och småpratade lite.
När jag hade druckit upp drycken så fick jag lite tid på mig att fixa iordning mig klart och så busade jag lite med Svea som alltid är pigg som en mört på morgonen. Sedan så var det frukostdags. Frukosten gick bra utan några som helst konflikter. Konflikter kring frukosten blir det aldrig längre, det är skönt tycker jag. Jag tror att jag har insett att det går inte att smita undan med något och om jag under all förmodan skulle göra det så skulle jag ångra mig efteråt, för då så skulle allt andra som jag kämpar med gå åt skogen också och då skulle jag vara nere på ruta ett igen och det vill jag inte. Så det är bara att tugga och svälja och hålla god min..
Efter frukosten så var det dags för mig och mamma att ta vila. Då så skulle jag försöka att vänja Svea lite med att bli borstad, men det tycktes inte gillas hos henne, så det är något som jag måste träna henne mer på, för hennes päls kommer bli en sådan som man måste sköta väldigt bra. Men det ska nog gå bättre med tiden.
Under vilan så kom även min moster Annika förbi en sväng för att kolla på Svea. Hon har nämligen inte sett Svea ännu, men hon tyckte iallafall att hon var jättesöt.
Min morbror och moster har nämligen 3 hundar, sheppland sheepdog. Så vi pratade lite tyst om att vi kanske skulle se om vi kunde träffas någon gång i helgen, så att Svea får chansen att bekanta sig med någon utav hundarna. De visste inte vilka hund de skulle välja ännu, men de trodde nog att Alice var bäst. Det ska bli kul och även nyttigt för Svea!
Framåt förmiddagen så bestämde sig mamma och jag för att åka upp till Skogssjön för att ta förmiddagsdrycken där eftersom att det ändå var så fint väder ute. Bäst att passa på!
Så vi åkte dit i det varma solskenet tillsammans med Svea såklart.
Nä vi väl satt på bryggan så blev Svea jättenyfiken på vattnet. Då så höll jag henne ovanför vattnet och då så började hon simma i luften och sedan så satte jag henne på bryggan igen. Men det dröjde inte lång stund innan hon var jätte nyfiken på vattnet igen så denna gången så släppte jag ner henne i vattnet och gus vad duktig hon var. Hon simmade, min pärla!
När vi kom hem så fick jag lite ensamtid. Mamma gick en sväng med Svea i knektaskogen och jag gjorde inget speciellt. Jag tog det bara lugnt. Jag känner bara att det är skönt att få stunder för sig själv nu om dagarna. Det känns som ett "fängelse" annars. Jag som helst isolerar mig och lever oftast inom mig själv och hemma i hemmet, men jag har blivit mycket mer öppen igen och orkat ta tag i saker. Det känner jag och det gör mig ännu starkare.
När de kom hem så lagade mamma till lite mat, sedan så åt vi.
Under måltiden så blev det väl inga direkta protetser. Jovisst, några prostester blev det väl men jag åt iallafall upp. Men efteråt så kom "M´s" tankar.
- "Du har ätit för mycket kolhydrater".
- "Du har ätit för mycket fett".
- "Du ska inte äta så där mycket överhuvudtaget, du skulle inte ha ätit något alls".
- "Du förjänar inte denna mat".
Så för att ta ut min frustration så tog mamma fram en kudde om jag slog på och låtsades som att det var "M". Det fungerade väl ganska bra, men jag får fortfarande svårt med andningen och ledsamheten inom mig sitter kvar. Jag känner att det inte ger någon direkt lugnande effekt. Jag känner mig mycket tröttare/tomare/lugnare efter en ångestattack då jag "faller" ifrån.
Men mamma ville få mig att må ännu bättre så då så tog vi bilen och åkte ut till Sharpman och vi hade även med oss Svea dit. När vi väl var på Sharpman så kände jag att mina ben gav vika i mellan åt, men jag klarade av det, jag var bara tvungen. Inne på Sharpman så köpte vi 2 leksaker till Svea som det märktes att hon gillade redan från första början. Hon följde nämligen med in och då så luktade hon på dem och slickade på dem, så vi käde oss nöjda efter de köpen.
Efter att vi hade varit där så fortsatte vi våran bilresa till City Gross. Där så gick vi in en snabbis medans Svea var kvar i bilen och sov så sött.
Köpte inget speciellt, utan det blev lite mer matprodukter, inget intresant med andra ord.
När vi kom ut i bilen igen så blev Svea jätteglad igen och vaknade upp, då fick hon en belöning såklart eftersom att hon hade varit så duktig.
När vi kom hem så var det dags för eftermiddagsmellis. Då så spelade jag och mamma Mulle medans pappa satt bredvid och läste Östgötatidningen, haha. Men jag kände att jag var ju som sagt var inte tom så då kom det några tårar rullandes på min kind, men jag fick tröst ifrån pappa som satt bredvid mig.
Efter melliset så åkte mamma och pappa iväg en sväng så att jag skulle få lite ensamtid igen. Då så busade jag massvis med Svea med hennes nya leksaker. Hon tyckte de var jätteroliga. Men så plötsligt så hände det ngåot med mig.. jag satte mig ner på golvet i vardagsrummet och grät. Jag var så ledsen, men jag vet inte varför egentligen?
Det var nog ångesten. Jag tänkte ringa efter mamma och pappa, men jag bestämde mig för att inte göra det etersom att jag ville att de skulle få passa på att ha lite kul tillsammans nu. För jag hade ju sagt att det gick bra att de åkte iväg en sväng och att jag mådde bra.. så jag fick skylla mig själv.
Men det gick över som tur var. Det var bara några tårar som behövde komma och lite tröst i från Svea, sedan kändes det bättre igen.
När de kom hem igen så åt vi kvällsmat. Efter maten så kände jag mig tjock igen och onyttig! Det kändes som att jag hade ätit alldeles för mycket och att min mage svällde upp, dessa tankar är hemska. Om det nu är tankar?
Nu så ska jag och mamma gå en promenad snart. Det ska bli skönt, jag känner att jag behöver få lite luft nu. Jag känner mig trött efter allt gråt.
Sedan så blir det nog att spela ett parti Mulle med mamma och kolla på TV tillsammans med mamma och pappa i soffan, men näringsdrycken i handen.
Ha det så bra!
/ Elin.
Jag klädde på mig och sedan så gick jag ut med henne en snabbis i "hagen" som brukar vara den 1:a morgonsysslan för mig. Det var dock inte så kallt idag, utan det var ganska uppfriskande att få sig en nypa luft så dags på morgonkvisten.
Vid ungefär 06.45 så gick jag in till mammas och pappas sovrum för att visa mamma att jag tog min näringsdryck. Så jag, mamma och Svea myste lite i sängen ett tag och småpratade lite.
När jag hade druckit upp drycken så fick jag lite tid på mig att fixa iordning mig klart och så busade jag lite med Svea som alltid är pigg som en mört på morgonen. Sedan så var det frukostdags. Frukosten gick bra utan några som helst konflikter. Konflikter kring frukosten blir det aldrig längre, det är skönt tycker jag. Jag tror att jag har insett att det går inte att smita undan med något och om jag under all förmodan skulle göra det så skulle jag ångra mig efteråt, för då så skulle allt andra som jag kämpar med gå åt skogen också och då skulle jag vara nere på ruta ett igen och det vill jag inte. Så det är bara att tugga och svälja och hålla god min..
Efter frukosten så var det dags för mig och mamma att ta vila. Då så skulle jag försöka att vänja Svea lite med att bli borstad, men det tycktes inte gillas hos henne, så det är något som jag måste träna henne mer på, för hennes päls kommer bli en sådan som man måste sköta väldigt bra. Men det ska nog gå bättre med tiden.
Under vilan så kom även min moster Annika förbi en sväng för att kolla på Svea. Hon har nämligen inte sett Svea ännu, men hon tyckte iallafall att hon var jättesöt.
Min morbror och moster har nämligen 3 hundar, sheppland sheepdog. Så vi pratade lite tyst om att vi kanske skulle se om vi kunde träffas någon gång i helgen, så att Svea får chansen att bekanta sig med någon utav hundarna. De visste inte vilka hund de skulle välja ännu, men de trodde nog att Alice var bäst. Det ska bli kul och även nyttigt för Svea!
Framåt förmiddagen så bestämde sig mamma och jag för att åka upp till Skogssjön för att ta förmiddagsdrycken där eftersom att det ändå var så fint väder ute. Bäst att passa på!
Så vi åkte dit i det varma solskenet tillsammans med Svea såklart.
Nä vi väl satt på bryggan så blev Svea jättenyfiken på vattnet. Då så höll jag henne ovanför vattnet och då så började hon simma i luften och sedan så satte jag henne på bryggan igen. Men det dröjde inte lång stund innan hon var jätte nyfiken på vattnet igen så denna gången så släppte jag ner henne i vattnet och gus vad duktig hon var. Hon simmade, min pärla!
När vi kom hem så fick jag lite ensamtid. Mamma gick en sväng med Svea i knektaskogen och jag gjorde inget speciellt. Jag tog det bara lugnt. Jag känner bara att det är skönt att få stunder för sig själv nu om dagarna. Det känns som ett "fängelse" annars. Jag som helst isolerar mig och lever oftast inom mig själv och hemma i hemmet, men jag har blivit mycket mer öppen igen och orkat ta tag i saker. Det känner jag och det gör mig ännu starkare.
När de kom hem så lagade mamma till lite mat, sedan så åt vi.
Under måltiden så blev det väl inga direkta protetser. Jovisst, några prostester blev det väl men jag åt iallafall upp. Men efteråt så kom "M´s" tankar.
- "Du har ätit för mycket kolhydrater".
- "Du har ätit för mycket fett".
- "Du ska inte äta så där mycket överhuvudtaget, du skulle inte ha ätit något alls".
- "Du förjänar inte denna mat".
Så för att ta ut min frustration så tog mamma fram en kudde om jag slog på och låtsades som att det var "M". Det fungerade väl ganska bra, men jag får fortfarande svårt med andningen och ledsamheten inom mig sitter kvar. Jag känner att det inte ger någon direkt lugnande effekt. Jag känner mig mycket tröttare/tomare/lugnare efter en ångestattack då jag "faller" ifrån.
Men mamma ville få mig att må ännu bättre så då så tog vi bilen och åkte ut till Sharpman och vi hade även med oss Svea dit. När vi väl var på Sharpman så kände jag att mina ben gav vika i mellan åt, men jag klarade av det, jag var bara tvungen. Inne på Sharpman så köpte vi 2 leksaker till Svea som det märktes att hon gillade redan från första början. Hon följde nämligen med in och då så luktade hon på dem och slickade på dem, så vi käde oss nöjda efter de köpen.
Efter att vi hade varit där så fortsatte vi våran bilresa till City Gross. Där så gick vi in en snabbis medans Svea var kvar i bilen och sov så sött.
Köpte inget speciellt, utan det blev lite mer matprodukter, inget intresant med andra ord.
När vi kom ut i bilen igen så blev Svea jätteglad igen och vaknade upp, då fick hon en belöning såklart eftersom att hon hade varit så duktig.
När vi kom hem så var det dags för eftermiddagsmellis. Då så spelade jag och mamma Mulle medans pappa satt bredvid och läste Östgötatidningen, haha. Men jag kände att jag var ju som sagt var inte tom så då kom det några tårar rullandes på min kind, men jag fick tröst ifrån pappa som satt bredvid mig.
Efter melliset så åkte mamma och pappa iväg en sväng så att jag skulle få lite ensamtid igen. Då så busade jag massvis med Svea med hennes nya leksaker. Hon tyckte de var jätteroliga. Men så plötsligt så hände det ngåot med mig.. jag satte mig ner på golvet i vardagsrummet och grät. Jag var så ledsen, men jag vet inte varför egentligen?
Det var nog ångesten. Jag tänkte ringa efter mamma och pappa, men jag bestämde mig för att inte göra det etersom att jag ville att de skulle få passa på att ha lite kul tillsammans nu. För jag hade ju sagt att det gick bra att de åkte iväg en sväng och att jag mådde bra.. så jag fick skylla mig själv.
Men det gick över som tur var. Det var bara några tårar som behövde komma och lite tröst i från Svea, sedan kändes det bättre igen.
När de kom hem igen så åt vi kvällsmat. Efter maten så kände jag mig tjock igen och onyttig! Det kändes som att jag hade ätit alldeles för mycket och att min mage svällde upp, dessa tankar är hemska. Om det nu är tankar?
Nu så ska jag och mamma gå en promenad snart. Det ska bli skönt, jag känner att jag behöver få lite luft nu. Jag känner mig trött efter allt gråt.
Sedan så blir det nog att spela ett parti Mulle med mamma och kolla på TV tillsammans med mamma och pappa i soffan, men näringsdrycken i handen.
Ha det så bra!
/ Elin.
Tisdag 12/5
Morgonen fungerade bra men jag var väldigt nervös inför MFT:n. Jag såg fram emot att träffa alla igen, men dock inte mot allt det känslomässiga som kanske skulle kunna komma underdagen och den ständiga jämnförelsen..
Frukosten fick jag i mig under några omständigheter som helst.
Direkt när jag hade ätit klart så åkte vi och lämnade Svea hemma hos farmor och farfar, som skulle vara hundvakt.
Det kändes lite vemodigt att lämna bort Svea nu när hon är så liten och kanske inte har hunnit att vänja sig så mycket med allt det nya, men jag kände ändå på mig att det skulle fuungera bra.
Klockan 09.00 så började det inne i Motala, alltså MFT:N. Där så träffades vi alla igen och det var kul. Men genast så kände jag att ångesten och "M" tankarna kom sakta men säkert smygande direkt. Mina tankar snurrade runt i stort sätt hela dagen där inne på:
- "Du hör inte hemma här".
- "Du är störst utav alla, de andra är ju jättemagra".
- "Du kommer att bli ännu större nu när du sitter så mycket".
- M.m.
Dagen slutade iallafall bra. Vi tjejer pratade mycket med varandra och bestämde lite saker att vi t.ex. skulle ta tag i att träffas nu efter det här eftersom att det var så långt mellanrum tills nästa gång vi skulle träffas.
Vi kramade om varanda och önskade varandra ett STORT LYCKA TILL!
Lina:
Jag känner att du och jag ligger ungefär på samma nivå. Vi båda har fått in livsglädjen igen, vi vet att det roliga finns framför oss, vi vill inte vara kvar i dessa skeden som vi är i längre. Vi har fått nog av anorexin. Jag tror på dig, du kommer klara det, det vet jag. Låt dina drömmar göra dig frisk, som jag skrev i din "kompost". Att kämpa sig frisk kan gå som en berg- och dalbana, men i slutändan så kommer det var du Lina, den friska delen utav dig som kommer att härska. Du kommer att segra!
Hoppas att vi ses snart, kramar Elin. <3
Jossan:
Jag blev så ledsen när jag så att du var ledsen idag. Jag ville bara krama om dig och likaså gjorde jag. Jag vill verkligen hjälpa dig på alla sätt och vis. Du kan ringa till mig eller sms:a eller vad du vill när du behöver stöttning. Jag vet hur det är att ta klivet till att gå mot ett friskare liv, det är svårt men det fixar du. Du ska bli frisk, så är det bara. Jag vill se en lycklig Jossan igen, inte en sjuk Jossan som bara tynar bort mer och mer. Snälla Jossan, hitta kraften, den finns där inom dig, du måste plocka fram den nu!
Hoppas att vi ses snart, kramar Elin. <3
Nora:
Jag känner verkligen att du har blivit mycket starkare nu efter de 4 dagarna som vi träffades sedan sist. Jag blir så glad över att du äntligen har bestämt dig. Trots att du möter mycket motstånd nu så kan jag lova dig att du kommer att glädjas åt att du tog kampen när du väl mår bättre, för det lär du göra. Jag hejar på dig!
Du får gärna komma och hälsa på mig och Svea någon dag eftersom att du gillar hundar.
Hoppas att vi ses snart, kramar Elin. <3
När vi kom hem därifrån så fick jag ensamtid direkt. Det var skönt. Jag kände att jag behövde vara själv tillsammans med mina tankar nu efter en sådan här dag. Det tar på krafterna trots att man bara satt still i stort sätt hela tiden, men jag tror att "M" har varit där med så mycket tankar att det har tagit så mycket kraft åt att låtas tänka på hennes tankar hela tiden.
Jag känner att det här med MFT:N är nyttig för mig, jag behöver det. Det är skönt att träffa andra tjejer i samma situation, som då förstår precis hur man menar utan att man måste förklara med över 140 ord, det är jag tacksam över. Men det svåraste för mig är nog ändå det här med jämnförelsen. Det ser jag som något negativt. Egentligen handlar det ju inte om vem som är störst eller minst, utan det handlar ju om att vi alla ska bli friska. Men ändå så jämför jag så mycket. Jag jämförde både våra kroppsstorlekar (JAG VAR JU GIVETVIS STÖRST UNDER INGA OMSTÄNDIGHETER ALLS!), portionerna på maten och våra mellanmål som vi tog, men visst alla vi kanske behöver olika mycket näring för att klara av att gå upp i vikt, men det var nog det jobbigaste med MFT:N. Och en sak till, allt sittande. Jag gillar verkligen inte att sitta still, iallafall inga längre stunder.
När jag hade fått min ensamtid så pratade jag och mamma lite om hur dagen hade varit och då så fick mamma trösta mig lite eftersom att jag blev lite ledsen. Jag berättade precis om hur jag hade uppfattat mig själv och att det hade varit lite andra saker som hade varit jobbigt där inne under dagen och så sade jag även så här:
- Tror du att jag kommer vakna upp imorgon?
Jag var så himla rädd att jag kanske inte skulle vakna upp i morgon p g a att jag skulle vara så fet. Men innerst inne så visste jag ju att det var "M" som ville få mig att inbilla mig den tanken. För ingen männsika går ju från en kroppsstorlek till en enorm kroppsstorlek under bara en natt.. Men det kändes ändå skönt att få en bekräftelse av mamma just då.
Och en sak till, gud vad härligt det var att träffa Svea igen. Trots att det bara var knappt en dag så kändes det som en evighet, hon är min ängel. <3
Lekte och myste med Svea massor när vi hade hämtat hem henne igen!
Sedan så åt vi kvällsmat. Vi åt grillade hamburgare med bröd. Det gick bra att få ner trots att dagen hade varit tuff, men efteråt så kände jag mig större än störst igen, fy!
Jag äcklades verkligen utav min kropp. Men jag vet att jag måste gå igenom dessa tankar, det är den enda vägen att bli frisk. Det är ett friskhetstecken.. att kunna kontrollera sina känslor och ta i tu med dem istället för att lägga locket på och göra något "olagligt" som "M" säger åt mig.
När vi hade ätit så gick jag och mamma en kvällspromenad med Svea. Det var jätteskönt med syre, det behövde verkligen mitt huvud. Jag kände mig verkligen tung, hela jag med andra ord. Kanske hade jag trots allt ökat i vikt och blivit större under denna dagen, det kanske inte är "M" som ljuger?
När vi kom hem så mådde jag lite bättre igen. Då så var det dags att sitta igen för att ta kvällsfika. Jag kämpar på som bara sjutton nu så jag tog ett fikabröd extra till drycken trots att dagen hade varit så jobbig, så mamma och pappa var jättestolta över mig och efter denna dagen så sade även båda så här till mig:
- Gud vad vi är stolta över dig. Det är nu vi verkligen ser hur många framsteg du har gjort!
Och det stämmer nog in väldigt mycket, för framsteg det har jag verkligen gjort och det är för att nu så ska jag bli kvitt med "M".
Ha det så bra!
/ Elin.
Måndag 11/5
Vaknade skapligt som vanligt. Jag kan inte sova längre om morgnarna. Förut så kunde jag åtminstonde sova till 07.00 men nu så vaknar jag runt 06.15, vet inte vad det har blivit för vana?
Men det har väl med att jag har Svea liggandes i sängen på morgonen. Hon brukar börja röra lite på sig då, haha.
Gick ut med Svea en snabbis sedan så gjorde jag sällskap med mamma i sängen medans jag drack min näringsdryck. Svea ville ju såklart också komma upp och mysa i den stora dubbelsängen och inte kan man motstå att ta upp henne.
Så där låg vi ett tag och pratade lite, sedan så gick jag därifrån när jag var klar med drycken..
Då så klädde jag på mig och tro det eller ej så hade jag de nya jeansen på mig idag också. Jag trivs nämligen inte i jeans annars. Jag har inte haft det på jättelänge, eller jag kan ha jeans om vi ska bort eller om vi ska göra något speciellt, men annars så brukar jag köra på mina jeansleggings eller mjukisbyxor. Men dessa jeans var ganska mjuka så jag bar de idag också..
Vid klockan 08.00 så åkte jag och mamma till BUP för det var dags för vägning idag igen, som det är varje måndag. Idag var jag inte ett dugg orolig över att jag skulle gått ner utan snarare tvärtom. Kanske lite orolig för att det hade gått upp alldeles för mycket på bara en vecka. Rätt hade jag, jag tyckte att det var mycket, men de andra anser ju att det är lagom, men det kändes lite tufft. "M" kom direkt med sina negativa ord till mig:
- Kolla nu, nu har du ökat i vikt för att du inte har lyssnat på mig.
- Du är fet nu och ännu fetare kommer du bli.
- Du får sluta att öka i vikt nu, du ska lyssna mer på mig igen, jag är din vän.
- Du måte börja träna.
- M.m.
Samtidigt som det var väldigt tufft att ha ökat i vikt så var den sunda Elin glad och lättad över att siffrorna visade uppåt, för jag vill verkligen inte spendera mera tid på den där "M", men tragiskt nog så är det så attans svårt att bryta vissa saker. Hon vet mina svaga länkar och tar till vara på dem vid alla tillfällen som hon får, det gör mig så förbannad. Jag måste lämna henne helt snart, det går inte att leva så här längre. Att ha "M" som kompis har inte gjort mitt liv något roligt alls, det har varit rena förlusten.
När vi kom hem så var mamma såklart jättestolt över mig, men jag sa att jag inte ville prata om det. Det blir alldeles för jobbigt att bli påmind om att man har gått upp i vikt. Så under frukosten så småpratade vi lite om andra saker om positiva saker istället. Sedan så vilade vi i soffan. Då så kollade vi på Gossip Girl som vi spelade in från i går. Alltså gud vad bra det är, jag bara älskar den serien, längtar redan till nästa avsnitt!
När vilan var slut så gjorde jag inte alls mycket. Jag kollade lite på datorn som jag brukar göra en stund på förmiddagen innan det är dags för ännu en näringsdryck.
När vi tog förmiddagsdrycken så spelade vi Mulle, jag och mamma. Mamma vann och jag var ingen dålig förlorare för det utan tvärtom jag gratulerade henne eftersom att det faktiskt var hennes tur att vinna.
En stund senare så fick jag ensamtid medans mamma åkte iväg till stan och handlade.
Då så kom "M" med sina negativa tankar och tjockkänslorna kom som en storm över mig. Jag kände en stor efterlängtan till att förbränna, eller det var "M" som ville det, men jag kände mig på något sätt stark och kunde stå emot. Jag vill verkligen inte vandra på fel stig igen, jag vill vandra den rätta stigen nu. Jag har bestämt mig. Jag får må skit ett tag nu, men under en snarare framtid så kommer jag att må mycket bättre och "M" kommer som nästan vara borta helt och hållet.
Jag längtar till den dagen då man kan gå upp och tänka att det här ska bli en rolig dag och inte som i nuläget känna att det känns tungt och att det ligger en massa tvång och negativa tankar som väntar på en.
Svea sov en ganska lång stund innan mamma kom hem, men en liten stund innan mamma kom hem så vaknade hon till. Då så lekte jag lite med henne, den lilla sötnosen!
Strax efter att mamma kom hem så åt vi mat. Vi åt lite rester sedan helgen. Det väckte lite orosmoment eftersom att då så kom mina tankar fram att tänk om jag ökar alldes för mycket i vikt till nästa vecka också. Det kanske är just denna mat som gjorde att jag hade ökat i vikt så mycket och blivit så fet.
Men det gick väl bra tillslut att få i sig maten, lite motstånd var det allt men mamma peppade mig för fullt.
Efter maten så tog vi vila. Då så kollade vi på OC, gamla avsnitt alltså. Det är också en serie som jag saknar så mycket. Den var så himla bra, så mamma och jag har bestämt att vi ska kolla om på alla avsnitt nu.
Men det dröjde inte länge innan jag försvann inom mig själv, ångesten tog mig.
Jag hade ångest över mycket. "M" straffade mig. Jag hade haft för roligt i helgen, jag hade brutit på för mycket "regler", jag hade ätit för onyttig mat, jag var fet och jag var värdelös efter allt detta. Jag kunde inte hålla det inom mig längre utan det bröt ut, men det var lika skönt det. Ångestattacken var dock inte så kraftig utan att som jag har sagt tidigare så tar det enormt mycket på mina krafter att bara stå emot så jag somnade efteråt, men jag mådde inget vidare bättre efteråt.
När vilan var slut och jag hade vaknat upp så fick jag lite ensamtid igen utav mamma på kort varsel. Då så gjorde jag inget speciellt eftersom att mamma tog med sig Svea ut på en promenad en snabbis. Jag fick ensamtid i ca. 20 min. Sp när mamma kom hem så var det bara att ta på sig ytterkläderna för att det var dags för familjesamtal igen. Men jag kände att jag inte mådde tillräckligt bra för det. Jag mådde skitdåligt. Jag var ledsen, hade ångest och var allmänt nere. Jag var också nervös inför morgondagen och det är ett orosmoment som väntar mig. Det ska bli kul att träffa alla igen verkligen så det är inte det!
Så jag vägrade att följa med till mötet och så blev det till ett nytt litet "pys" igen. Jag började gråta och så hann jag tyvärr riva mig lite innan mamma hann ta bort händerna, men det syns inte så mycket. Det är bara att pudra över lite puder tills i morgon så ska det nog inte vara någon större fara. Men efter mycket om och men, så sa mamma att om jag inte följde med så skulle det bli en negativ konsekvens på det och det ville jag inte ha, för det kände jag att jag inte klarade av. Så jag följde med sedan, men det var inget positivt möte i från mina ögon. Jag var nästan inte närvarande för fem öre, mina tårar föll i stort sätt hela tiden och jag sa inte alls mycket, jag var deppig. Men som tur var ju Svea med dit så jag kunde ta upp henne i min famn och gosa lite med henne.
Men pappa tröstade även mig och det tackar jag för, han vill verkligen mig så väl det märker jag. Han vill ha tillbaka den gamla Elin igen, det vet jag!
När vi kom hem så lekte jag med Svea och så pratade jag lite med både mamma och pappa.
Sedan så åt pappa och jag tillsammans. Mamma åt inte eftersom att hon skulle åka bort och fira en kompis till henne, så hon skulle bli bjuden på mat där.
Så ikvälls så blev det en "Elin- och pappakväll", mysigt. Så efter maten så kom de där äckliga känslorna fram igen. Hur stor jag hade blivit efter dagens intag och vikttagning och hur maten som vi hade ätit i kväll hade gjort både mina kinder och lår större.
När vi hade ätit klart så spelade vi ett parti Mulle, men tyvärr så vann pappa. Jag bara väntade på att han skulle komma med kommentaren: "Detta kortspel kräver skicklighet bara så att du visste det". Men den slapp jag undan idag, haha.
Nu så ska jag inte skriva mer för idag. Utan jag hoppas på en bra dag i morgon, då det inte kommer att vara så många negatvia tankar, men tråkigt nog så kommer det nog dyka upp en hel del. Och så kommer jag att sakna Svea imorgon när vi ska åka till Motala på MFT:n, då vi ska lämna henne hos farmor och farfar.
Skönt det ska bli med en promenad nu. Ikväll blir det pappa och jag som får ta kvällspromenaden med Svea. Gud vad jag längtar ut efter luft och få röra på mig lite.
När vi kommer in så blir det att slå sig ner i soffan tillsammans med näringsdrycken i handen och så ska jag och pappa köra Mulle. Han lovade mig att jag skulle få en chans att ta revansch, så önska mig lycka till!
Ha det så bra!
/ Elin.
Men det har väl med att jag har Svea liggandes i sängen på morgonen. Hon brukar börja röra lite på sig då, haha.
Gick ut med Svea en snabbis sedan så gjorde jag sällskap med mamma i sängen medans jag drack min näringsdryck. Svea ville ju såklart också komma upp och mysa i den stora dubbelsängen och inte kan man motstå att ta upp henne.
Så där låg vi ett tag och pratade lite, sedan så gick jag därifrån när jag var klar med drycken..
Då så klädde jag på mig och tro det eller ej så hade jag de nya jeansen på mig idag också. Jag trivs nämligen inte i jeans annars. Jag har inte haft det på jättelänge, eller jag kan ha jeans om vi ska bort eller om vi ska göra något speciellt, men annars så brukar jag köra på mina jeansleggings eller mjukisbyxor. Men dessa jeans var ganska mjuka så jag bar de idag också..
Vid klockan 08.00 så åkte jag och mamma till BUP för det var dags för vägning idag igen, som det är varje måndag. Idag var jag inte ett dugg orolig över att jag skulle gått ner utan snarare tvärtom. Kanske lite orolig för att det hade gått upp alldeles för mycket på bara en vecka. Rätt hade jag, jag tyckte att det var mycket, men de andra anser ju att det är lagom, men det kändes lite tufft. "M" kom direkt med sina negativa ord till mig:
- Kolla nu, nu har du ökat i vikt för att du inte har lyssnat på mig.
- Du är fet nu och ännu fetare kommer du bli.
- Du får sluta att öka i vikt nu, du ska lyssna mer på mig igen, jag är din vän.
- Du måte börja träna.
- M.m.
Samtidigt som det var väldigt tufft att ha ökat i vikt så var den sunda Elin glad och lättad över att siffrorna visade uppåt, för jag vill verkligen inte spendera mera tid på den där "M", men tragiskt nog så är det så attans svårt att bryta vissa saker. Hon vet mina svaga länkar och tar till vara på dem vid alla tillfällen som hon får, det gör mig så förbannad. Jag måste lämna henne helt snart, det går inte att leva så här längre. Att ha "M" som kompis har inte gjort mitt liv något roligt alls, det har varit rena förlusten.
När vi kom hem så var mamma såklart jättestolt över mig, men jag sa att jag inte ville prata om det. Det blir alldeles för jobbigt att bli påmind om att man har gått upp i vikt. Så under frukosten så småpratade vi lite om andra saker om positiva saker istället. Sedan så vilade vi i soffan. Då så kollade vi på Gossip Girl som vi spelade in från i går. Alltså gud vad bra det är, jag bara älskar den serien, längtar redan till nästa avsnitt!
När vilan var slut så gjorde jag inte alls mycket. Jag kollade lite på datorn som jag brukar göra en stund på förmiddagen innan det är dags för ännu en näringsdryck.
När vi tog förmiddagsdrycken så spelade vi Mulle, jag och mamma. Mamma vann och jag var ingen dålig förlorare för det utan tvärtom jag gratulerade henne eftersom att det faktiskt var hennes tur att vinna.
En stund senare så fick jag ensamtid medans mamma åkte iväg till stan och handlade.
Då så kom "M" med sina negativa tankar och tjockkänslorna kom som en storm över mig. Jag kände en stor efterlängtan till att förbränna, eller det var "M" som ville det, men jag kände mig på något sätt stark och kunde stå emot. Jag vill verkligen inte vandra på fel stig igen, jag vill vandra den rätta stigen nu. Jag har bestämt mig. Jag får må skit ett tag nu, men under en snarare framtid så kommer jag att må mycket bättre och "M" kommer som nästan vara borta helt och hållet.
Jag längtar till den dagen då man kan gå upp och tänka att det här ska bli en rolig dag och inte som i nuläget känna att det känns tungt och att det ligger en massa tvång och negativa tankar som väntar på en.
Svea sov en ganska lång stund innan mamma kom hem, men en liten stund innan mamma kom hem så vaknade hon till. Då så lekte jag lite med henne, den lilla sötnosen!
Strax efter att mamma kom hem så åt vi mat. Vi åt lite rester sedan helgen. Det väckte lite orosmoment eftersom att då så kom mina tankar fram att tänk om jag ökar alldes för mycket i vikt till nästa vecka också. Det kanske är just denna mat som gjorde att jag hade ökat i vikt så mycket och blivit så fet.
Men det gick väl bra tillslut att få i sig maten, lite motstånd var det allt men mamma peppade mig för fullt.
Efter maten så tog vi vila. Då så kollade vi på OC, gamla avsnitt alltså. Det är också en serie som jag saknar så mycket. Den var så himla bra, så mamma och jag har bestämt att vi ska kolla om på alla avsnitt nu.
Men det dröjde inte länge innan jag försvann inom mig själv, ångesten tog mig.
Jag hade ångest över mycket. "M" straffade mig. Jag hade haft för roligt i helgen, jag hade brutit på för mycket "regler", jag hade ätit för onyttig mat, jag var fet och jag var värdelös efter allt detta. Jag kunde inte hålla det inom mig längre utan det bröt ut, men det var lika skönt det. Ångestattacken var dock inte så kraftig utan att som jag har sagt tidigare så tar det enormt mycket på mina krafter att bara stå emot så jag somnade efteråt, men jag mådde inget vidare bättre efteråt.
När vilan var slut och jag hade vaknat upp så fick jag lite ensamtid igen utav mamma på kort varsel. Då så gjorde jag inget speciellt eftersom att mamma tog med sig Svea ut på en promenad en snabbis. Jag fick ensamtid i ca. 20 min. Sp när mamma kom hem så var det bara att ta på sig ytterkläderna för att det var dags för familjesamtal igen. Men jag kände att jag inte mådde tillräckligt bra för det. Jag mådde skitdåligt. Jag var ledsen, hade ångest och var allmänt nere. Jag var också nervös inför morgondagen och det är ett orosmoment som väntar mig. Det ska bli kul att träffa alla igen verkligen så det är inte det!
Så jag vägrade att följa med till mötet och så blev det till ett nytt litet "pys" igen. Jag började gråta och så hann jag tyvärr riva mig lite innan mamma hann ta bort händerna, men det syns inte så mycket. Det är bara att pudra över lite puder tills i morgon så ska det nog inte vara någon större fara. Men efter mycket om och men, så sa mamma att om jag inte följde med så skulle det bli en negativ konsekvens på det och det ville jag inte ha, för det kände jag att jag inte klarade av. Så jag följde med sedan, men det var inget positivt möte i från mina ögon. Jag var nästan inte närvarande för fem öre, mina tårar föll i stort sätt hela tiden och jag sa inte alls mycket, jag var deppig. Men som tur var ju Svea med dit så jag kunde ta upp henne i min famn och gosa lite med henne.
Men pappa tröstade även mig och det tackar jag för, han vill verkligen mig så väl det märker jag. Han vill ha tillbaka den gamla Elin igen, det vet jag!
När vi kom hem så lekte jag med Svea och så pratade jag lite med både mamma och pappa.
Sedan så åt pappa och jag tillsammans. Mamma åt inte eftersom att hon skulle åka bort och fira en kompis till henne, så hon skulle bli bjuden på mat där.
Så ikvälls så blev det en "Elin- och pappakväll", mysigt. Så efter maten så kom de där äckliga känslorna fram igen. Hur stor jag hade blivit efter dagens intag och vikttagning och hur maten som vi hade ätit i kväll hade gjort både mina kinder och lår större.
När vi hade ätit klart så spelade vi ett parti Mulle, men tyvärr så vann pappa. Jag bara väntade på att han skulle komma med kommentaren: "Detta kortspel kräver skicklighet bara så att du visste det". Men den slapp jag undan idag, haha.
Nu så ska jag inte skriva mer för idag. Utan jag hoppas på en bra dag i morgon, då det inte kommer att vara så många negatvia tankar, men tråkigt nog så kommer det nog dyka upp en hel del. Och så kommer jag att sakna Svea imorgon när vi ska åka till Motala på MFT:n, då vi ska lämna henne hos farmor och farfar.
Skönt det ska bli med en promenad nu. Ikväll blir det pappa och jag som får ta kvällspromenaden med Svea. Gud vad jag längtar ut efter luft och få röra på mig lite.
När vi kommer in så blir det att slå sig ner i soffan tillsammans med näringsdrycken i handen och så ska jag och pappa köra Mulle. Han lovade mig att jag skulle få en chans att ta revansch, så önska mig lycka till!
Ha det så bra!
/ Elin.
Söndag 10/5
Tjoho!
Morgonen började bra. Gick ut en sväng med Svea i "hagen" sedan så gick vi in till mammas och pappas sovrum för att väcka pappa som skulle hålla koll på mig så att jag drack min näringsdryck. Som väckning fick han en busig och slickig Svea i sängen, men det tror jag inte pappa tog illa upp för, utan han blev nog mycket gladare av den sortens väckning än mot den han annars väcks av, den så kallade väckarklockan.
När jag hade druckit upp drycken så klädde jag på mig och fixade mig i ordning. I dag så tänkte jag att jag kunde ta på mig mina nya kläder som jag köpte igår. Dels jeansen och 1 utav tröjorna. Jag var nöjd, men inte lika nöjd med att se mig i spegeln.
När jag hade gjort mig iordning så busade jag lite med Svea och gav henne mat. Hon är alltid så busig på morgnarna, men det är bara kul tycker jag.
En stund senare så åt jag frukost tillsammans med pappa eftersom att det var han som gick upp med mig idag. Mamma fick alltså sovmorgon idag och det uppskattade hon nog som vanligt.
Under frukosten så ville gärna Svea också sitta i soffan tillsammans med mig, men jag valde att inte ta upp henne för att visa att hon inte ska tigga och så, så där satt hon snällt på golvet, men provade ett x-antal gånger att hoppa upp, men hon är så liten än så hon kan inte hoppa så "högt", haha.
När jag hade ätit upp frukosten under några protester alls så körde pappa och jag ett parti Mulle under vilan och när vi hade gjort det så väckte vi till mamma som fick fortsätta att vila med mig eftersom att pappa skulle gå ut i trädgården och fixa i ordning där.
När mamma kom upp så hällde hon upp ett varmt fotbad till mig. Det var skönt, eftersom att jag frös ganska mycket och blir man varm om fötterna så värms den mesta delen utav kroppen upp.
Efter vilan så gjorde jag inget speciellt. Jag kollade lite på datorn och jag kunde ju inte busa med Svea för hon sov. Men som tur var så gick tiden ganska fort tills klockan var 10.30. Då så gick jag ner till Jennifer och dit hade jag såklart med mig lilla Svea så att hon kunde busa tillsammans med Molle medans jag och Jennifer kunde prata lite med varandra.
När vi var där så busade som sagt var Svea och Molle med varandra för fullt, medans jag och Jennifer tog kort, skrattade och pratade. Jag känner en så enorm glädje när jag är med dig. Du får mig på helt andra tankar. Jag kan koppla bort "M" i från mitt huvud när jag är med dig, det är så skönt. Det måste ju vara ett väldigt stort tecken på att du verkligen gör mig till den lyckligaste Elin i världen som har en sådan underbar vän som dig.
Här kommer lite bilder på oss..
Och så får vi inte glömma bilderna på våra små gullepluttar också..
När vi hade varit där ett tag så var det dags att gå hem med Svea för att hon skulle äta.
När vi kom hem så åt Svea och sedan så gick mamma en sväng med henne och så fick jag ensamtid. Under den tiden så gjorde jag inte så mycket. Jag gick och funderade som jag brukar, men jag kände mig ändå stark på något vis och jag kände glädje. Och likaså så berättade jag det för mamma och att jag kände glädje berodde nog på att jag hade varit med Jennifer och fått bort lite "M"- tankar som är hemska.
När mamma kom hem så lagade hon mat. Sedan så åt jag, mamma och pappa tillsammans och då så frågade pappa mig om jag ville ha ett sommarjobb, eller sommarjobb och sommarjobb, men det är ju alltid något. Om jag ville så kunde jag få måla våran lilla bod och stockarna som vi har i landet och så skulle jag få en viss peng i timmen. Jag tyckte att det lät som en bra idé, så vi ska lägga upp en planering snart så att jag kan inskaffa mig lite pengar och desutom göra lite nytta här hemma.
Efter maten så skulle vi ta vila som vanligt. Idag så tog mamma lunchvilan med mig eftersom att pappa skulle fortsätta ute iträdgården. Då så skulle vi testa en nytt sätt för att eventuellt kunna hantera ångesten så att det inte blev någon sådär kraftig attack.
Så mamma kom på att jag kunde baka tills i eftermiddag då vi skulle få gäster, så det testade jag att göra. Det fungerade inte alls bra i början. Jag kände hur tårarna började komma sakta, men då så kom pappa in och sa att jag kunde följa med han ut en snabbis bara för att ta lite luft och det hjälpte tills viss mån. Sedan så gick jag in och provade att baka igen och denna gången så lyckades jag att baka klart..
Men när jag hade bakat klart så kunde jag inte hålla igen längre utan då så tog mamma fram en kudde som jag fick slå på även idag och låtsas att det var "M", och jag läxade upp henne rejällt, för jag var så himla förbaskad på henne och ledsen. För varför skulle hon straffa mig, jag är väl också en människa som förtjänar att leva precis som alla andra?
När jag hade boxats tillräckligt så satte sig mamma och jag ner i soffan en stund och pratade om vad det var som var jobbigt. Jag sa att jag kände mig tjock efter maten och att jag hade ätit för mycket kolhydrater. Jag var ledsen.. tårarna kom, men mamma tröstade mig.
När jag hade piggnat till lite och kände mig mer tillfreds inombords, men jag hade dock mycket känslor kvar och mådde egentligen inget vidare. Då så gick jag ut en snabbis med Svea i "hagen" och pratade lite med pappa som var där ute. Han jobbade på förfullt och det blir så fint där ute i våran trådgärd.
Klockan 15.00 så kom vårat besök. Det var Patrik, Hanna och Wilma som kom. De var intreserade av att se lilla Svea så vi bjöd hit de under eftermiddagen på fika. Vi bjöd på kladdkaka förstås som jag hade bakat tidigare under dagen. När de var här så pratade vi och så tog jag hand lite om Wilma och lekte lite med henne. Hon är ju så söt!
Men under tiden som de var här så mådde jag inget vidare. "M" var där konstant, men jag höll ihop för jag ville inte visa några känslor inför Patrik och Hanna. Det skulle vara alldeles för pinsamt och så kändes det som att jag skulle skämma ut mamma och pappa också. Jag hatar alla dessa känslor, tankar och tvång som "M" vill intala mig, hur länge ska det hålla på så här? Det känns hopplöst, jag orkar snart inte mer. Mitt huvud tar massor med stryk just nu. Det känns som att tankarna bara snurrar om vart annat och att det aldrig finns någon ände på det. "/
När de hade åkt hem så kom tårarna och ångesten direkt. Jag kädde mig värdelös rent ut sagt och jag hade verkligen stått emot "M" hela dagen idag. Hon ville få mig till att göra saker men också till att inte göra saker. Men trots min rädsla för henne så kände jag mig så pass stark att jag ville möta henne. Vad kunde hända mer än att jag fick ångest tänkte jag. Tröst fick jag självklart utav mamma och pappa.
Sedan så åt vi kvällsmat och då kom det ytterligare lite tårar, fy vilken jobbig dag, men ändå nyttig och väldigt kul och händelserik må jag säga!
Nu så ska jag inte skriva mer för idag, jag ska väl ta och tacka för mig.
Ni som läser min blogg, är den tråkig, skriver jag för mycket? Tyck till!'
Vad skönt det ska bli med en promenad nu. Jag känner att både jag, mitt huvud och min kropp behöver det. Det ska bli skönt att komma ut i friska luften.
Usch vad jag är fet, ett j*vla stort berg är jag, fettet bara dallrar på mig! :(
Ha det så bra!
/ Elin.
Morgonen började bra. Gick ut en sväng med Svea i "hagen" sedan så gick vi in till mammas och pappas sovrum för att väcka pappa som skulle hålla koll på mig så att jag drack min näringsdryck. Som väckning fick han en busig och slickig Svea i sängen, men det tror jag inte pappa tog illa upp för, utan han blev nog mycket gladare av den sortens väckning än mot den han annars väcks av, den så kallade väckarklockan.
När jag hade druckit upp drycken så klädde jag på mig och fixade mig i ordning. I dag så tänkte jag att jag kunde ta på mig mina nya kläder som jag köpte igår. Dels jeansen och 1 utav tröjorna. Jag var nöjd, men inte lika nöjd med att se mig i spegeln.
När jag hade gjort mig iordning så busade jag lite med Svea och gav henne mat. Hon är alltid så busig på morgnarna, men det är bara kul tycker jag.
En stund senare så åt jag frukost tillsammans med pappa eftersom att det var han som gick upp med mig idag. Mamma fick alltså sovmorgon idag och det uppskattade hon nog som vanligt.
Under frukosten så ville gärna Svea också sitta i soffan tillsammans med mig, men jag valde att inte ta upp henne för att visa att hon inte ska tigga och så, så där satt hon snällt på golvet, men provade ett x-antal gånger att hoppa upp, men hon är så liten än så hon kan inte hoppa så "högt", haha.
När jag hade ätit upp frukosten under några protester alls så körde pappa och jag ett parti Mulle under vilan och när vi hade gjort det så väckte vi till mamma som fick fortsätta att vila med mig eftersom att pappa skulle gå ut i trädgården och fixa i ordning där.
När mamma kom upp så hällde hon upp ett varmt fotbad till mig. Det var skönt, eftersom att jag frös ganska mycket och blir man varm om fötterna så värms den mesta delen utav kroppen upp.
Efter vilan så gjorde jag inget speciellt. Jag kollade lite på datorn och jag kunde ju inte busa med Svea för hon sov. Men som tur var så gick tiden ganska fort tills klockan var 10.30. Då så gick jag ner till Jennifer och dit hade jag såklart med mig lilla Svea så att hon kunde busa tillsammans med Molle medans jag och Jennifer kunde prata lite med varandra.
När vi var där så busade som sagt var Svea och Molle med varandra för fullt, medans jag och Jennifer tog kort, skrattade och pratade. Jag känner en så enorm glädje när jag är med dig. Du får mig på helt andra tankar. Jag kan koppla bort "M" i från mitt huvud när jag är med dig, det är så skönt. Det måste ju vara ett väldigt stort tecken på att du verkligen gör mig till den lyckligaste Elin i världen som har en sådan underbar vän som dig.
Här kommer lite bilder på oss..
Blir alltid så glad över att vara med dig. Älskar dig verkligen av hela mitt hjärta. Jag behöver din hjälp och jag vet att du kan hjälpa mig. Du förstår mig så väl och vad jag än skulle säga så skulle du kunna svara på det känns det som. Du är min hjärtevän och det kommer du alltid att vara. Du och jag är bästa vänner för alltid, så är det bara! <3
Och så får vi inte glömma bilderna på våra små gullepluttar också..
När vi hade varit där ett tag så var det dags att gå hem med Svea för att hon skulle äta.
När vi kom hem så åt Svea och sedan så gick mamma en sväng med henne och så fick jag ensamtid. Under den tiden så gjorde jag inte så mycket. Jag gick och funderade som jag brukar, men jag kände mig ändå stark på något vis och jag kände glädje. Och likaså så berättade jag det för mamma och att jag kände glädje berodde nog på att jag hade varit med Jennifer och fått bort lite "M"- tankar som är hemska.
När mamma kom hem så lagade hon mat. Sedan så åt jag, mamma och pappa tillsammans och då så frågade pappa mig om jag ville ha ett sommarjobb, eller sommarjobb och sommarjobb, men det är ju alltid något. Om jag ville så kunde jag få måla våran lilla bod och stockarna som vi har i landet och så skulle jag få en viss peng i timmen. Jag tyckte att det lät som en bra idé, så vi ska lägga upp en planering snart så att jag kan inskaffa mig lite pengar och desutom göra lite nytta här hemma.
Efter maten så skulle vi ta vila som vanligt. Idag så tog mamma lunchvilan med mig eftersom att pappa skulle fortsätta ute iträdgården. Då så skulle vi testa en nytt sätt för att eventuellt kunna hantera ångesten så att det inte blev någon sådär kraftig attack.
Så mamma kom på att jag kunde baka tills i eftermiddag då vi skulle få gäster, så det testade jag att göra. Det fungerade inte alls bra i början. Jag kände hur tårarna började komma sakta, men då så kom pappa in och sa att jag kunde följa med han ut en snabbis bara för att ta lite luft och det hjälpte tills viss mån. Sedan så gick jag in och provade att baka igen och denna gången så lyckades jag att baka klart..
Men när jag hade bakat klart så kunde jag inte hålla igen längre utan då så tog mamma fram en kudde som jag fick slå på även idag och låtsas att det var "M", och jag läxade upp henne rejällt, för jag var så himla förbaskad på henne och ledsen. För varför skulle hon straffa mig, jag är väl också en människa som förtjänar att leva precis som alla andra?
När jag hade boxats tillräckligt så satte sig mamma och jag ner i soffan en stund och pratade om vad det var som var jobbigt. Jag sa att jag kände mig tjock efter maten och att jag hade ätit för mycket kolhydrater. Jag var ledsen.. tårarna kom, men mamma tröstade mig.
När jag hade piggnat till lite och kände mig mer tillfreds inombords, men jag hade dock mycket känslor kvar och mådde egentligen inget vidare. Då så gick jag ut en snabbis med Svea i "hagen" och pratade lite med pappa som var där ute. Han jobbade på förfullt och det blir så fint där ute i våran trådgärd.
Klockan 15.00 så kom vårat besök. Det var Patrik, Hanna och Wilma som kom. De var intreserade av att se lilla Svea så vi bjöd hit de under eftermiddagen på fika. Vi bjöd på kladdkaka förstås som jag hade bakat tidigare under dagen. När de var här så pratade vi och så tog jag hand lite om Wilma och lekte lite med henne. Hon är ju så söt!
Men under tiden som de var här så mådde jag inget vidare. "M" var där konstant, men jag höll ihop för jag ville inte visa några känslor inför Patrik och Hanna. Det skulle vara alldeles för pinsamt och så kändes det som att jag skulle skämma ut mamma och pappa också. Jag hatar alla dessa känslor, tankar och tvång som "M" vill intala mig, hur länge ska det hålla på så här? Det känns hopplöst, jag orkar snart inte mer. Mitt huvud tar massor med stryk just nu. Det känns som att tankarna bara snurrar om vart annat och att det aldrig finns någon ände på det. "/
När de hade åkt hem så kom tårarna och ångesten direkt. Jag kädde mig värdelös rent ut sagt och jag hade verkligen stått emot "M" hela dagen idag. Hon ville få mig till att göra saker men också till att inte göra saker. Men trots min rädsla för henne så kände jag mig så pass stark att jag ville möta henne. Vad kunde hända mer än att jag fick ångest tänkte jag. Tröst fick jag självklart utav mamma och pappa.
Sedan så åt vi kvällsmat och då kom det ytterligare lite tårar, fy vilken jobbig dag, men ändå nyttig och väldigt kul och händelserik må jag säga!
Nu så ska jag inte skriva mer för idag, jag ska väl ta och tacka för mig.
Ni som läser min blogg, är den tråkig, skriver jag för mycket? Tyck till!'
Vad skönt det ska bli med en promenad nu. Jag känner att både jag, mitt huvud och min kropp behöver det. Det ska bli skönt att komma ut i friska luften.
Usch vad jag är fet, ett j*vla stort berg är jag, fettet bara dallrar på mig! :(
Ha det så bra!
/ Elin.
Lördag 9/5
Morgonen började som vanligt. Vaknade med att lilla Svea låg tätt intill mig i sängen, det är alltid lika mysigt att vakna upp till. Sedan då klädde jag på mig för att sedan gå ut med Svea i "hagen" så att hon kunde springa av sig lite sådär på morgonkvisten. När vi kom in så gick jag in till mamma i sovrummet, som jag också brukar göra nu förtiden. Pappa var nämligen inte hemma i morse för att han var på fiskepremiär i Skogssjön..
Så mamma och jag tillbringade morgonen tillsammans denna lördag, men det var inte helt fel det heller.
En stund senare så åt jag och mamma frukost tillsammans. Då pratade vi lite och kom fram till att idag så skulle vi nog inte göra något speciellt utan att det faktiskt skulle bli en relativt lugn dag, då man kanske kunde plocka lite här hemma och så. Medans vi åt frukost så kom pappa hem efter några timmars fiskande. Han åkte nämligen redan klockan 04.00.
När vi hade ätit klart frukosten som fungerade bra så gick vi in till soffan för att vila. Då hade vi på TV:n, men så lade jag in allas mobilnummer ifrån min gamla mobil till min nya. Jag har nämligen fått en ny nu, igår om man ska vara exakt. Jag tror att det är en likadan som Cilla har om jag inte miss minner mig helt fel. Den är jättefin och jättebra tycker jag, riktigt nöjd med andra ord!
När vilan var klar så ringde farmor hit. Hon frågade vad mamma och jag skulle hitta på idag och frågade sedan om vi ville åka till Linköping en sväng, och sådant nekar inte jag och mamma nej till så då bestämdes det att vi skulle åka till Linköping direkt efter lunchen.
Sedan gjorde jag inte så mycket. Busade lite med Svea innan det var dags för förmiddagsdrycken. Då så spelade jag och mamma lite kort och så småpratade vi lite. Jag vann som vanligt, haha!
När drycken var uppdrucken och vilan var slut så fick jag ensamtid direkt. Då så gjorde jag inget speciellt, försökte att distrahera mina tankar på något positivt för att "M" ville få mig på andra tankar.
"M" ville intala mig till att inte åka till Linköping, för det var jag inte värd och det rubbade på "mina" rutiner och hur jag hade tänkt att min dag skulle se ut. Så när mamma kom hem så sa jag att jag inte var så sugen på att åka och pappa kom även hem i från stan då också och då så sa han att Tony hade ringt till hans mobil, då han hade frågat om vi ville komma ner till Jennifer och de och fika. Men tyvärr så hade ju mamma och jag bokat in oss på Linköping när de ringde, så vi bestämde att vi fick ta det en annan dag.
Som sagt så var jag inte så sugen på att åka till Linköping längre, men mamam sa så här:
- "Att nu är det inte du Elin som nekar, utan nu är det "M". Elin skulle inte banga till det här, det här gillar ju du. Nu så åker vi dit för att ha kul och så lämnar vi "M" hemma här i huset istället".
Troligt tänkte jag, men jag försökte att tänka i de banorna.
Eftersom att vi skulle försöka att komma iväg så skapligt som möjligt så åt vi nästan direkt efter att vi hade pratat lite.. Det blev en smidig lunch, men den väckte dock inga positiva tankar inom mig utan dessvärre tvärtom.
Jag kände mig tjock och mina kinder kändes som att de hade svullnat upp. Det var absolut för mycket kolhydratsmat som vi åt till lunch idag, jag ångrade mig efteråt att jag hade ätit det..
Oh, det kommer visa sig massor på vågen och min kropp kommer bara att bli större och större.
Eftersom att vi strax skulle åka så skulle vi försöka att undvika den riktigt kraftga ångestattacken, så då så tog mamma fram kudden som jag fick slå på, som vi gjorde när vi skulle åka till Norrköping. Det fungerade ganska bra, men även denna gången så kändes det att jag hade mycket frustration kvar och nedstämdhet.
Men jag bet ihop och tänkte att nu ska du klara det här igen, jag ska inte förstöra denna resa till Linköping nu!
Så ca. 5 min. efter att jag hade lugnat ner mig så kom farmor med bilen utanför. Då så bar det av till Linköping.
Väl inne i Linköping så åkte vi först in till stan för att kolla om det fanns en tröja inne på Ginatricot där, men tyvärr så var den slut där också. Den finns verkligen inte på någon Ginatricot alls, jag blir så trött på det. Men det är ju inget att göra något åt. Så eftersom att den inte fanns där så fortsatte vi våran resa till IKANO-huset istället. Där så blev det desto mer shopping. Mamma och farmor satte sig ner för att ta en fika, men då så passade jag på att gå och kolla i affärer istället. Men jag hann bara med en affär och det var Ginatricot. Där så provade jag lite kläder och därifrån gick jag inte barhänt utan jag köpte 2 tröjor och 1 par jeans. Jag var riktigt nöjd över det också! Ajust det, jag köpte ett par till skor också på Skopunkten..
Men "M" var närvarande under hela resan det kände jag, det var inte alls samma glädje där som jag hade när vi var i Norrköping, tyvärr. Hon fick mig att inse hur tjock jag var och att det var därför folk kikade på mig och jag kände mig allmänt äcklig när jag gick där bland alla människor. "/
En nöjd Elin efter ett kort Linköpingsbesök!
När vi kom hem så följde farmor med in en sväng för att hälsa på Svea. Då så kom jag på idén att hon kunde komma hit och äta kvällsmat här, eftersom att farfar var uppe i stugan och skulle övernatta där. Farmor tackade ja och sedan så åkte hon hem. Sedan så mannekängade jag lite för mamma och pappa, för att visa upp vad jag hade köpt. De båda tyckte att det var fina kläder och det slutade med att mamma sa att jag fick jeansen av henne och pappa sa att jag fick båda tröjorna av honom. Gissa om jag blev glad?! Jo tack, det kan jag lova.
Tack så hemskt mycket, jag älskar er! <3
Efter det så tyckte mamma att hon märkte på mig att jag inte mådde särskilt bra, men jag nekade och sa att allt var bra. Jag kände att jag ville lägga locket på. Jag ville inte göra någon större succé utav mina tankar som rörde sig i mitt huvud. De var inte alls trevliga.. "M" var jättearg på mig för att jag åkte till Linköping trots att hon hade sagt till mig att jag inte skulle det. Kanske hade hon rätt, jag borde kanske ha lyssnat på henne trots allt, för då hade jag inte mått så där dåligt som jag gjorde.. men som sagt, jag måste utamana, det är det enda sättet att bli frisk och det vill jag bli!
Det dröjde inte länge förens farmor kom vid 18.00. Då så hade vi hunnit att förbereda maten och även jag fick hjälpa till lite idag. Det är kul att laga mat tycker jag. Till kvällen så bjöd vi på smördegsrullar. Det uppskattades utav farmor. Jag mådde inte så bra under tiden som farmor var här så innan vi åt så gick mamma och jag ut en stund på altanen för att ta lite luft och så pratade vi lite om varför jag mådde som jag gjorde. Men mamma sa att hon var stolt över mig fö att jag hade följt med till Linköping trots att "M" hade sagt att det var förbjudet.
Jag mådde delvis lite bättre efter en nypa luft, men jag kände att jag var tvungen att bita ihop eftersom att farmor var här. Och så åt vi..
När vi hade ätit så visade jag lite filmer för farmor som jag hade gjort själv och även för mamma. De tyckte att de var jättebra. Är det någon som vet hur man laddar upp filmer på sin blogg?
En utav filmerna handlar bland annat om hur jag blev sjuk och hur det utvecklades och blev värre. Jag skulle kunna tänka mig att lägga ut den här på min blogg men jag vet tyvärr inte hur man gör.
Nu så väntar mamma på mig för nu så ska hon och jag gå en promenad tillsammans med Svea också.
Sedan så blir det mys med mamma, pappa och Svea framför TV:n. Vi ska kolla på Robinson. Riktigt lördagsmys ska det bli, men ännu mysigare hade det blivit utan att behöva ta en näringsdryck.
Detta har varit en tuff men ändå nyttig dag, jag har vunnit en bit utav "M" idag, det känner jag. Jag har klarat av att göra något som hon har förbjudit och trots det så lever jag fortfarande. Men jag är orolig över hur jag kommer vakna upp i morgon över all kolhydratsmat, hoppas att jag vaknar upp!
Jag vill inte vakna upp ännu fetare än vad jag redan ÄR! "/
Ha det så bra!
/ Elin.
Så mamma och jag tillbringade morgonen tillsammans denna lördag, men det var inte helt fel det heller.
En stund senare så åt jag och mamma frukost tillsammans. Då pratade vi lite och kom fram till att idag så skulle vi nog inte göra något speciellt utan att det faktiskt skulle bli en relativt lugn dag, då man kanske kunde plocka lite här hemma och så. Medans vi åt frukost så kom pappa hem efter några timmars fiskande. Han åkte nämligen redan klockan 04.00.
När vi hade ätit klart frukosten som fungerade bra så gick vi in till soffan för att vila. Då hade vi på TV:n, men så lade jag in allas mobilnummer ifrån min gamla mobil till min nya. Jag har nämligen fått en ny nu, igår om man ska vara exakt. Jag tror att det är en likadan som Cilla har om jag inte miss minner mig helt fel. Den är jättefin och jättebra tycker jag, riktigt nöjd med andra ord!
När vilan var klar så ringde farmor hit. Hon frågade vad mamma och jag skulle hitta på idag och frågade sedan om vi ville åka till Linköping en sväng, och sådant nekar inte jag och mamma nej till så då bestämdes det att vi skulle åka till Linköping direkt efter lunchen.
Sedan gjorde jag inte så mycket. Busade lite med Svea innan det var dags för förmiddagsdrycken. Då så spelade jag och mamma lite kort och så småpratade vi lite. Jag vann som vanligt, haha!
När drycken var uppdrucken och vilan var slut så fick jag ensamtid direkt. Då så gjorde jag inget speciellt, försökte att distrahera mina tankar på något positivt för att "M" ville få mig på andra tankar.
"M" ville intala mig till att inte åka till Linköping, för det var jag inte värd och det rubbade på "mina" rutiner och hur jag hade tänkt att min dag skulle se ut. Så när mamma kom hem så sa jag att jag inte var så sugen på att åka och pappa kom även hem i från stan då också och då så sa han att Tony hade ringt till hans mobil, då han hade frågat om vi ville komma ner till Jennifer och de och fika. Men tyvärr så hade ju mamma och jag bokat in oss på Linköping när de ringde, så vi bestämde att vi fick ta det en annan dag.
Som sagt så var jag inte så sugen på att åka till Linköping längre, men mamam sa så här:
- "Att nu är det inte du Elin som nekar, utan nu är det "M". Elin skulle inte banga till det här, det här gillar ju du. Nu så åker vi dit för att ha kul och så lämnar vi "M" hemma här i huset istället".
Troligt tänkte jag, men jag försökte att tänka i de banorna.
Eftersom att vi skulle försöka att komma iväg så skapligt som möjligt så åt vi nästan direkt efter att vi hade pratat lite.. Det blev en smidig lunch, men den väckte dock inga positiva tankar inom mig utan dessvärre tvärtom.
Jag kände mig tjock och mina kinder kändes som att de hade svullnat upp. Det var absolut för mycket kolhydratsmat som vi åt till lunch idag, jag ångrade mig efteråt att jag hade ätit det..
Oh, det kommer visa sig massor på vågen och min kropp kommer bara att bli större och större.
Eftersom att vi strax skulle åka så skulle vi försöka att undvika den riktigt kraftga ångestattacken, så då så tog mamma fram kudden som jag fick slå på, som vi gjorde när vi skulle åka till Norrköping. Det fungerade ganska bra, men även denna gången så kändes det att jag hade mycket frustration kvar och nedstämdhet.
Men jag bet ihop och tänkte att nu ska du klara det här igen, jag ska inte förstöra denna resa till Linköping nu!
Så ca. 5 min. efter att jag hade lugnat ner mig så kom farmor med bilen utanför. Då så bar det av till Linköping.
Väl inne i Linköping så åkte vi först in till stan för att kolla om det fanns en tröja inne på Ginatricot där, men tyvärr så var den slut där också. Den finns verkligen inte på någon Ginatricot alls, jag blir så trött på det. Men det är ju inget att göra något åt. Så eftersom att den inte fanns där så fortsatte vi våran resa till IKANO-huset istället. Där så blev det desto mer shopping. Mamma och farmor satte sig ner för att ta en fika, men då så passade jag på att gå och kolla i affärer istället. Men jag hann bara med en affär och det var Ginatricot. Där så provade jag lite kläder och därifrån gick jag inte barhänt utan jag köpte 2 tröjor och 1 par jeans. Jag var riktigt nöjd över det också! Ajust det, jag köpte ett par till skor också på Skopunkten..
Men "M" var närvarande under hela resan det kände jag, det var inte alls samma glädje där som jag hade när vi var i Norrköping, tyvärr. Hon fick mig att inse hur tjock jag var och att det var därför folk kikade på mig och jag kände mig allmänt äcklig när jag gick där bland alla människor. "/
En nöjd Elin efter ett kort Linköpingsbesök!
När vi kom hem så följde farmor med in en sväng för att hälsa på Svea. Då så kom jag på idén att hon kunde komma hit och äta kvällsmat här, eftersom att farfar var uppe i stugan och skulle övernatta där. Farmor tackade ja och sedan så åkte hon hem. Sedan så mannekängade jag lite för mamma och pappa, för att visa upp vad jag hade köpt. De båda tyckte att det var fina kläder och det slutade med att mamma sa att jag fick jeansen av henne och pappa sa att jag fick båda tröjorna av honom. Gissa om jag blev glad?! Jo tack, det kan jag lova.
Tack så hemskt mycket, jag älskar er! <3
Efter det så tyckte mamma att hon märkte på mig att jag inte mådde särskilt bra, men jag nekade och sa att allt var bra. Jag kände att jag ville lägga locket på. Jag ville inte göra någon större succé utav mina tankar som rörde sig i mitt huvud. De var inte alls trevliga.. "M" var jättearg på mig för att jag åkte till Linköping trots att hon hade sagt till mig att jag inte skulle det. Kanske hade hon rätt, jag borde kanske ha lyssnat på henne trots allt, för då hade jag inte mått så där dåligt som jag gjorde.. men som sagt, jag måste utamana, det är det enda sättet att bli frisk och det vill jag bli!
Det dröjde inte länge förens farmor kom vid 18.00. Då så hade vi hunnit att förbereda maten och även jag fick hjälpa till lite idag. Det är kul att laga mat tycker jag. Till kvällen så bjöd vi på smördegsrullar. Det uppskattades utav farmor. Jag mådde inte så bra under tiden som farmor var här så innan vi åt så gick mamma och jag ut en stund på altanen för att ta lite luft och så pratade vi lite om varför jag mådde som jag gjorde. Men mamma sa att hon var stolt över mig fö att jag hade följt med till Linköping trots att "M" hade sagt att det var förbjudet.
Jag mådde delvis lite bättre efter en nypa luft, men jag kände att jag var tvungen att bita ihop eftersom att farmor var här. Och så åt vi..
När vi hade ätit så visade jag lite filmer för farmor som jag hade gjort själv och även för mamma. De tyckte att de var jättebra. Är det någon som vet hur man laddar upp filmer på sin blogg?
En utav filmerna handlar bland annat om hur jag blev sjuk och hur det utvecklades och blev värre. Jag skulle kunna tänka mig att lägga ut den här på min blogg men jag vet tyvärr inte hur man gör.
Nu så väntar mamma på mig för nu så ska hon och jag gå en promenad tillsammans med Svea också.
Sedan så blir det mys med mamma, pappa och Svea framför TV:n. Vi ska kolla på Robinson. Riktigt lördagsmys ska det bli, men ännu mysigare hade det blivit utan att behöva ta en näringsdryck.
Detta har varit en tuff men ändå nyttig dag, jag har vunnit en bit utav "M" idag, det känner jag. Jag har klarat av att göra något som hon har förbjudit och trots det så lever jag fortfarande. Men jag är orolig över hur jag kommer vakna upp i morgon över all kolhydratsmat, hoppas att jag vaknar upp!
Jag vill inte vakna upp ännu fetare än vad jag redan ÄR! "/
Ha det så bra!
/ Elin.
Fredag 8/5
I morse så började med att bädda och sedan så gick jag ut med Svea i "hagen", men inget gjorde hon. Konstigt tyckte jag, för det brukar hon alltid göra..
Men när vi kom in igen efter ca. 5 min. så märkte jag att det var 1 pisshög på golvet och 1 bajskorv på det också, blää!
Sedan när jag hade städat upp det så gick jag in till mamma i sovrummet och drack näringsdrycken. Morgonens smak blev svarta vinbär.
Innan det var dags att äta frukost så ringde morfar hit. Han ringde för att kolla läget lite och så undrade han om vi skulle köra Mulle senare sen på förmiddagen och det ville både mamma och jag så vi bestämde att han skulle komma lagom till förmiddagsmelliset.
När mamma hade pratat klart med morfar så åt vi frukost tillsammans. Det fungerade bra tyckte jag.
På vilan så kollade vi lite på TV och så väntade vi på att Danne skulle komma hem ifrån Mimi vid lite innan 09.00 så att vi kunde ta bilen för att åka och sola solarium.
Så när han kom så bytte han bara om till arbetskläder och så skjutsade vi honom till jobbet och sedan så åkte jag och mamma och solade solarium. Det var varmt och skönt och jag kände mig faktiskt ganska så solbränd efteråt, så lite resultat gav det allt.
Gammal bild, men det är ändå på mig och ett solarium!
När vi kom hem därifrån så kollade jag en snabbis på datorn, sedan så kom morfar hit. Då var det Mulle som gällde och näringsdryck. Ställningen blev ingen större skilland. Jag vann som vanligt, men det ända ovanliga var faktiskt att mamma och morfar kom på samma poäng, så de delade på andra platsen, haha!
När morfar hade åkt hem så busade jag lite med Svea. Sedan så fick jag lite ensamtid medans mamma gick en liten promenad med Svea, för att träna henne med koppel.
Under den tiden så kom det "M" tankar, men jag kunde distrahera de genom att tänka på allt det negativa som skulle ske om jag lyssnade på dem. Så jag tänkte framåt, på ett friskt liv istället.
Men efter lite mindre än 20 min. så kom de tillbaka igen och lika bra var väl det, eftersom att jag kände en viss oro inom mig. Jag sa dock inte det till mamma, men så fort som de kom igen så kändes det bättre igen. Då kunde jag liksom inte göra som "M" ville ändå, för då var det mamma som bestämde åt mig.
En stund senare så var det matdags. Idag blev det protester på proteindelen. Vi åt nämligen biffar idag och jag tyckte att det var mer än vad jag skulle äta, men mamma nekade som vanligt och sa att det är det som gäller.
Jag tog det med en nypa salt och åt upp ALLT!
Mådde inget vidare efteråt och idag blev det en så kallad "ordinary" ångestattck då jag verkligen ger utlopp för mina känslor och tankar.
Jag kände mig stor efter maten och "M" var där och gnagde direkt. Jag var ganska trött efter ångestattacken, men det gick över lite fortare och jag somande inte efteråt. Och tack och lov det, för jag vill ju inte sitta/ligga mer än nödvändigt när jag inte har vilor..
På eftermiddagen så gjorde vi inte så mycket. Jag fick lite ensamtid igen, men då var Svea hemma denna gång, fast hon sov som en stock.
"M" var där igen, men jag kände att både Fnutte och Svea vakade över mig så att jag inte skulle göra något dåligt eller "olagligt" som bjuder in anorexin mer i mitt liv. Denna gången så kunde jag också ta fram mitt sunda förnuft och distrahera mig med något annat.. det fungerade relativt bra trots att det var lite jobbigt, men det måste det vara..
När mamma kom hem så dröjde det inte länge förens pappa kom hem ifrån jobbet. Då så fikade vi tillsammans, eller fikade.. jag tog min näringsdryck och de andra drack kaffe. Under melliset så kom det några tårar. Jag tror nog att det beror på att jag är inne i en sådan tuff situation just nu där jag verkligen strider mot "M" och försöker att stå emot och göra precis tvärtemot vad hon säger. Jag klarar det inte till 100%, men jag är en god bit på väg..
För att lätta på trycket lite så följde jag med mamma och handlade lite inför kvällen.
Det kändes skönt att få komma iväg lite och se lite folk, men det var inte lika skönt att komma ut i ÖSREGNET, och då menar jag verkligen ÖSREGN. Jag blev genomvåt bara genom att gå till bilen, så mycket regnade det.
När vi kom hem så åt vi kvällsmat. Det gick väl bra, men kände mig stor efteråt. Dessa tjockkänslor.. jag vill att de ska ta sluuuuut nu, snälla!
Jag hoppas att det ska lätta på det någon dag, det kommer kännas som att något väldigt tungt som har hängt på min kropp äntligen har släppt.
Nu så ska mamma och jag trampa iväg. Vi ska nog ha med oss lilla Svea också om vi nu år liv i henne. Hon sover nämligen. Till kvällsdrycken så blir det att kolla på hockey tillsammans med mamma och pappa i soffan, en mysig fredagskväll.
Danne får man klara sig utan i helgen för han har nämligen åkt till Göteborg med Mimi och 2 stycken andra som jag inte har en blekaste aning om vilka de är. Hoppas bara på att det får en bra helg det nere!
Ha det så bra!
/ Elin.
Men när vi kom in igen efter ca. 5 min. så märkte jag att det var 1 pisshög på golvet och 1 bajskorv på det också, blää!
Sedan när jag hade städat upp det så gick jag in till mamma i sovrummet och drack näringsdrycken. Morgonens smak blev svarta vinbär.
Innan det var dags att äta frukost så ringde morfar hit. Han ringde för att kolla läget lite och så undrade han om vi skulle köra Mulle senare sen på förmiddagen och det ville både mamma och jag så vi bestämde att han skulle komma lagom till förmiddagsmelliset.
När mamma hade pratat klart med morfar så åt vi frukost tillsammans. Det fungerade bra tyckte jag.
På vilan så kollade vi lite på TV och så väntade vi på att Danne skulle komma hem ifrån Mimi vid lite innan 09.00 så att vi kunde ta bilen för att åka och sola solarium.
Så när han kom så bytte han bara om till arbetskläder och så skjutsade vi honom till jobbet och sedan så åkte jag och mamma och solade solarium. Det var varmt och skönt och jag kände mig faktiskt ganska så solbränd efteråt, så lite resultat gav det allt.
Gammal bild, men det är ändå på mig och ett solarium!
När vi kom hem därifrån så kollade jag en snabbis på datorn, sedan så kom morfar hit. Då var det Mulle som gällde och näringsdryck. Ställningen blev ingen större skilland. Jag vann som vanligt, men det ända ovanliga var faktiskt att mamma och morfar kom på samma poäng, så de delade på andra platsen, haha!
När morfar hade åkt hem så busade jag lite med Svea. Sedan så fick jag lite ensamtid medans mamma gick en liten promenad med Svea, för att träna henne med koppel.
Under den tiden så kom det "M" tankar, men jag kunde distrahera de genom att tänka på allt det negativa som skulle ske om jag lyssnade på dem. Så jag tänkte framåt, på ett friskt liv istället.
Men efter lite mindre än 20 min. så kom de tillbaka igen och lika bra var väl det, eftersom att jag kände en viss oro inom mig. Jag sa dock inte det till mamma, men så fort som de kom igen så kändes det bättre igen. Då kunde jag liksom inte göra som "M" ville ändå, för då var det mamma som bestämde åt mig.
En stund senare så var det matdags. Idag blev det protester på proteindelen. Vi åt nämligen biffar idag och jag tyckte att det var mer än vad jag skulle äta, men mamma nekade som vanligt och sa att det är det som gäller.
Jag tog det med en nypa salt och åt upp ALLT!
Mådde inget vidare efteråt och idag blev det en så kallad "ordinary" ångestattck då jag verkligen ger utlopp för mina känslor och tankar.
Jag kände mig stor efter maten och "M" var där och gnagde direkt. Jag var ganska trött efter ångestattacken, men det gick över lite fortare och jag somande inte efteråt. Och tack och lov det, för jag vill ju inte sitta/ligga mer än nödvändigt när jag inte har vilor..
På eftermiddagen så gjorde vi inte så mycket. Jag fick lite ensamtid igen, men då var Svea hemma denna gång, fast hon sov som en stock.
"M" var där igen, men jag kände att både Fnutte och Svea vakade över mig så att jag inte skulle göra något dåligt eller "olagligt" som bjuder in anorexin mer i mitt liv. Denna gången så kunde jag också ta fram mitt sunda förnuft och distrahera mig med något annat.. det fungerade relativt bra trots att det var lite jobbigt, men det måste det vara..
När mamma kom hem så dröjde det inte länge förens pappa kom hem ifrån jobbet. Då så fikade vi tillsammans, eller fikade.. jag tog min näringsdryck och de andra drack kaffe. Under melliset så kom det några tårar. Jag tror nog att det beror på att jag är inne i en sådan tuff situation just nu där jag verkligen strider mot "M" och försöker att stå emot och göra precis tvärtemot vad hon säger. Jag klarar det inte till 100%, men jag är en god bit på väg..
För att lätta på trycket lite så följde jag med mamma och handlade lite inför kvällen.
Det kändes skönt att få komma iväg lite och se lite folk, men det var inte lika skönt att komma ut i ÖSREGNET, och då menar jag verkligen ÖSREGN. Jag blev genomvåt bara genom att gå till bilen, så mycket regnade det.
När vi kom hem så åt vi kvällsmat. Det gick väl bra, men kände mig stor efteråt. Dessa tjockkänslor.. jag vill att de ska ta sluuuuut nu, snälla!
Jag hoppas att det ska lätta på det någon dag, det kommer kännas som att något väldigt tungt som har hängt på min kropp äntligen har släppt.
Nu så ska mamma och jag trampa iväg. Vi ska nog ha med oss lilla Svea också om vi nu år liv i henne. Hon sover nämligen. Till kvällsdrycken så blir det att kolla på hockey tillsammans med mamma och pappa i soffan, en mysig fredagskväll.
Danne får man klara sig utan i helgen för han har nämligen åkt till Göteborg med Mimi och 2 stycken andra som jag inte har en blekaste aning om vilka de är. Hoppas bara på att det får en bra helg det nere!
Ha det så bra!
/ Elin.
Torsdag 7/5
Denna morgon började betyderligt bättre än gårdagen.
I morse så gick jag in till mammas och pappas sovrum istället och gjorde mamma sällskap med drycken där inne. Det var mysigt och Svea var kelsjuk och ville så gärna komma upp i sängen och givestvis så fick hon det.
Frukosten idag fungerade också bra. Jag och mamma småpratade lite och då så kom vi på spontant att vi kanske skulle åka till Norrköping i eftermiddag, så det bestämdes.
Eftersom att farmor alltid är så snäll och ställer upp när det är något så tänkte vi att vi kunde fråga henne också, så vi ringde till henne och hon tackade ja.
Jag hade även som idé att vi kunde ringa till Fia och fråga om hon också kunde åka in till Norrköping så kunde vi träffas där, men det vart lite för kort varsel för det.
Efter frukosten så var jag full av glädje. Jag kände på mig att det här skulle bli en roligare dag än vad jag hade haft på länge. Vilan gick också bra med en sovande Svea i famnen. Mamma och jag kollade även lite på Rent Hus och så löste vi korsord.
När vilan var slut så gick jag ner tillsammans med Svea till Jennifer och Molle som vi bestämde igår.
Genast när vi kom dit så fick vi ett varmt och "slickande" välkomnande både ifrån Jennifer och Molle. Fast det där med "slickandet" var förstås ifrån Molle, haha.
Så jag och Svea var där nere i ungefär 30-40 min och under den tiden så busade Svea och Molle med varandra hela tiden. Jag trodde inte att Svea skulle orka och att hon skulle vara fegare än vad hon har visat hittills, men så var det inte. Hon brottades på för fullt och tyckte att det var jättekul att träffa Molle.
När vi även var där så berättade jag för Jennifer att jag och mamma skulle till Norrköping och att Svea skulle få klara sig själv hemma i ca. 2 h, men då så sa hon att Svea kunde få vara hemma hos dem under den tiden. Jag tackade ja, men sa att jag skulle höra av mig när jag hade pratat med mamma om det.
Det var knappt att hon ville följa med hem för att äta, hon satt i sin lilla väska och bara gnällde när vi skulle gå därifrån.
Svea och Molle leker för fulla rullar!
När vi kom hem därifrån så fick jag lite ensamtid medans mamma åkte och handlade lite till lunchen, bland annat fisk.
Under tiden som vi åt så pratade vi om Svea skulle få klara sig själv och få träna eller om hon skulle få vara hos Jennifer så länge och beslutet blev att Svea skulle få gå ner till Jennifer igen. Så jag ringde dit och sa det.
När vi hade ätit så mådde jag inte så bra. Som alltid så brukar jag få mitt pys efteråt, men denna gången så skulle mamma och jag försöka oss på något som kanske kunde hjälpa mig lite så att jag inte "föll bort" i från verkligheten. Så mamma tog fram en kudde och höll och så låtsades vi att det var "M" och så fick jag slå.
Det var jobbigt och jag blev både arg och ledsen, men det hjälpte faktiskt till en ganska stor del. Jag kände mig bättre efteråt, men jag kan erkänna att jag känner mig mycket tommare efter en ångestattack, så det kändes som att det fortfarande fanns en massa hemska tankar och tjockkänslor kvar som låg där i bakhuvudet.
Men under hela tiden, fram tills det att jag skulle gå ner till Jennifer med Svea, så försökte jag att tänka:
- Jag är stark, jag klarar det här. Jag får inte "falla ifån", jag måste hålla mig kvar i verkligheten. Vi ska ju snart åka till Norrköping.
Och det som gjorde att jag klarde att hålla tillbaka så pass mycket var nog främst min vilja, men också att jag visste att det var något kul som väntade.
När jag hade lugnat ner mig och kände mig ganska stabil i mitt mående igen så gick jag ner med Svea till Jennifer och Molle igen. Jag kände på mig att det här skulle gå galant!
När jag hade gjort det så kom farfar, farmor och mamma ner och hämtade mig med bilen. Farfar skulle nämligen skjutsa oss till stationen.
Väl på tåget så satt vi 3 och pratade med varandra om jaa.. i stort sätt allt!
Jag och farmor på tåget!
När vi kom fram så var det shoppingdags som gällde. Gud, vad glad jag kände mig men samtidigt nervös för att ångesten skulle häva sig fram mitt framför alla folk. Men det fungerade bra. Visst gick jag till mamma lite titt som tätt och sa att folk kollade på mig för att jag var så tjock, att jag var tjock, jag har panik m.m. Men mamma försökte att lugna ner mig genom att säga att nu är vi här för att ha kul, släpp "M", hon ska inte följa med oss hit till Norrköping.
Och likaså tänkte jag. Jag försökte inte tänka på min kroppsfigur, på "M" och inte heller på att jag var sjuk. Utan istället på det som mamma sa, vi var där för att ha kul och så tänkte jag att detta är vad den friska Elin skulle ha gjort!
Lyckade inköp blev det också.. Jag är jättenöjd!
- 3 tröjor
- 1 linne/klänning
- 1 par skor
- 1 par shorts
På vägen ner till station när vi skulle gå dit så stannade vi till i den fina parken och tog några kort.
Det är verkligen jättevackert där med alla blommor och fontänen..
På vägen hem så var jag mitt gamla vanliga Elin, det kände nog vi alla 3 på oss. Jag kände mig alldeles sprallig och var busig och allmänt glad. Jag skojade och jaa.. vilken känsla!
När vi var i Mjölby igen så skrattade vi så dant när vi gick av tåget för att Mjölby var tågets slutstation så det åkte lite längre bort så att man fick gå av där man kliver på bussarna i vanliga fall.
Så borta vid pressbyrån så stod farfar och väntade på oss i bilen och då tänkte vi:
- "Tänk om han såg oss komma med tåget och tänkte att vi kanske det var så kul att ååka tåg, så att vi fortsatte ända till Tranås!"
Haha, vi skratta sjukt mycket vill jag lova. Det kanske inte låter så roligt, men det var väl en humor som passade oss just i smaken. Men vi var nog rätt så trötta, så vi kan skylla lite på det också.
När vi kom hem så fick jag träffa min lilla sötnos Svea igen, som pappa hade varit nere och hämtat hos Jennifer.
Tack för hjälpen! <3
Och Jennifer, vi måste träffas snart igen, jag saknar dig massor och jag har inte haft så här roligt med någon på riktigt riktigt länge. Det kallar jag äkta vänskap. Älskar dig massvis, min BÄSTA vän! <3
Och Svea och Molle är perfekta för varandra de också, älskar dem också båda 2.
Svea blev jätteglad när jag kom hem, hon vickade på svansen så det stod härliga till och tungan fick jag nog i stort sätt i hela ansiktet, men jag var lika ivirig i att träffa henne som hon var i mig. Älskar henne.
Sedan så gick jag och mamma en promenad på kvällen innan kvällsfikat. Vi tog även med oss Svea. Det var ganska kallt ute och blåsigt, men skönt med frisk luft när man har gått i varuhus på eftermiddagen, där inne var det varmt, väldigt hett!
När vi kom hem så drack jag näringsdryck + att jag var duktig att äta något extra till det eftersom att mamma och pappa tyckte det nu när jag hade gått inne i Norrköping, så vad gör man inte?
Mådde inget vidare efteråt, men jag försökte att få bort de hemska tankarna så fort som möjligt genom att krya ner i sängen på direkten.
Ha det så bra!
/ Elin.
I morse så gick jag in till mammas och pappas sovrum istället och gjorde mamma sällskap med drycken där inne. Det var mysigt och Svea var kelsjuk och ville så gärna komma upp i sängen och givestvis så fick hon det.
Frukosten idag fungerade också bra. Jag och mamma småpratade lite och då så kom vi på spontant att vi kanske skulle åka till Norrköping i eftermiddag, så det bestämdes.
Eftersom att farmor alltid är så snäll och ställer upp när det är något så tänkte vi att vi kunde fråga henne också, så vi ringde till henne och hon tackade ja.
Jag hade även som idé att vi kunde ringa till Fia och fråga om hon också kunde åka in till Norrköping så kunde vi träffas där, men det vart lite för kort varsel för det.
Efter frukosten så var jag full av glädje. Jag kände på mig att det här skulle bli en roligare dag än vad jag hade haft på länge. Vilan gick också bra med en sovande Svea i famnen. Mamma och jag kollade även lite på Rent Hus och så löste vi korsord.
När vilan var slut så gick jag ner tillsammans med Svea till Jennifer och Molle som vi bestämde igår.
Genast när vi kom dit så fick vi ett varmt och "slickande" välkomnande både ifrån Jennifer och Molle. Fast det där med "slickandet" var förstås ifrån Molle, haha.
Så jag och Svea var där nere i ungefär 30-40 min och under den tiden så busade Svea och Molle med varandra hela tiden. Jag trodde inte att Svea skulle orka och att hon skulle vara fegare än vad hon har visat hittills, men så var det inte. Hon brottades på för fullt och tyckte att det var jättekul att träffa Molle.
När vi även var där så berättade jag för Jennifer att jag och mamma skulle till Norrköping och att Svea skulle få klara sig själv hemma i ca. 2 h, men då så sa hon att Svea kunde få vara hemma hos dem under den tiden. Jag tackade ja, men sa att jag skulle höra av mig när jag hade pratat med mamma om det.
Det var knappt att hon ville följa med hem för att äta, hon satt i sin lilla väska och bara gnällde när vi skulle gå därifrån.
Svea och Molle leker för fulla rullar!
När vi kom hem därifrån så fick jag lite ensamtid medans mamma åkte och handlade lite till lunchen, bland annat fisk.
Under tiden som vi åt så pratade vi om Svea skulle få klara sig själv och få träna eller om hon skulle få vara hos Jennifer så länge och beslutet blev att Svea skulle få gå ner till Jennifer igen. Så jag ringde dit och sa det.
När vi hade ätit så mådde jag inte så bra. Som alltid så brukar jag få mitt pys efteråt, men denna gången så skulle mamma och jag försöka oss på något som kanske kunde hjälpa mig lite så att jag inte "föll bort" i från verkligheten. Så mamma tog fram en kudde och höll och så låtsades vi att det var "M" och så fick jag slå.
Det var jobbigt och jag blev både arg och ledsen, men det hjälpte faktiskt till en ganska stor del. Jag kände mig bättre efteråt, men jag kan erkänna att jag känner mig mycket tommare efter en ångestattack, så det kändes som att det fortfarande fanns en massa hemska tankar och tjockkänslor kvar som låg där i bakhuvudet.
Men under hela tiden, fram tills det att jag skulle gå ner till Jennifer med Svea, så försökte jag att tänka:
- Jag är stark, jag klarar det här. Jag får inte "falla ifån", jag måste hålla mig kvar i verkligheten. Vi ska ju snart åka till Norrköping.
Och det som gjorde att jag klarde att hålla tillbaka så pass mycket var nog främst min vilja, men också att jag visste att det var något kul som väntade.
När jag hade lugnat ner mig och kände mig ganska stabil i mitt mående igen så gick jag ner med Svea till Jennifer och Molle igen. Jag kände på mig att det här skulle gå galant!
När jag hade gjort det så kom farfar, farmor och mamma ner och hämtade mig med bilen. Farfar skulle nämligen skjutsa oss till stationen.
Väl på tåget så satt vi 3 och pratade med varandra om jaa.. i stort sätt allt!
Jag och farmor på tåget!
När vi kom fram så var det shoppingdags som gällde. Gud, vad glad jag kände mig men samtidigt nervös för att ångesten skulle häva sig fram mitt framför alla folk. Men det fungerade bra. Visst gick jag till mamma lite titt som tätt och sa att folk kollade på mig för att jag var så tjock, att jag var tjock, jag har panik m.m. Men mamma försökte att lugna ner mig genom att säga att nu är vi här för att ha kul, släpp "M", hon ska inte följa med oss hit till Norrköping.
Och likaså tänkte jag. Jag försökte inte tänka på min kroppsfigur, på "M" och inte heller på att jag var sjuk. Utan istället på det som mamma sa, vi var där för att ha kul och så tänkte jag att detta är vad den friska Elin skulle ha gjort!
Lyckade inköp blev det också.. Jag är jättenöjd!
- 3 tröjor
- 1 linne/klänning
- 1 par skor
- 1 par shorts
På vägen ner till station när vi skulle gå dit så stannade vi till i den fina parken och tog några kort.
Det är verkligen jättevackert där med alla blommor och fontänen..
På vägen hem så var jag mitt gamla vanliga Elin, det kände nog vi alla 3 på oss. Jag kände mig alldeles sprallig och var busig och allmänt glad. Jag skojade och jaa.. vilken känsla!
När vi var i Mjölby igen så skrattade vi så dant när vi gick av tåget för att Mjölby var tågets slutstation så det åkte lite längre bort så att man fick gå av där man kliver på bussarna i vanliga fall.
Så borta vid pressbyrån så stod farfar och väntade på oss i bilen och då tänkte vi:
- "Tänk om han såg oss komma med tåget och tänkte att vi kanske det var så kul att ååka tåg, så att vi fortsatte ända till Tranås!"
Haha, vi skratta sjukt mycket vill jag lova. Det kanske inte låter så roligt, men det var väl en humor som passade oss just i smaken. Men vi var nog rätt så trötta, så vi kan skylla lite på det också.
När vi kom hem så fick jag träffa min lilla sötnos Svea igen, som pappa hade varit nere och hämtat hos Jennifer.
Tack för hjälpen! <3
Och Jennifer, vi måste träffas snart igen, jag saknar dig massor och jag har inte haft så här roligt med någon på riktigt riktigt länge. Det kallar jag äkta vänskap. Älskar dig massvis, min BÄSTA vän! <3
Och Svea och Molle är perfekta för varandra de också, älskar dem också båda 2.
Svea blev jätteglad när jag kom hem, hon vickade på svansen så det stod härliga till och tungan fick jag nog i stort sätt i hela ansiktet, men jag var lika ivirig i att träffa henne som hon var i mig. Älskar henne.
Sedan så gick jag och mamma en promenad på kvällen innan kvällsfikat. Vi tog även med oss Svea. Det var ganska kallt ute och blåsigt, men skönt med frisk luft när man har gått i varuhus på eftermiddagen, där inne var det varmt, väldigt hett!
När vi kom hem så drack jag näringsdryck + att jag var duktig att äta något extra till det eftersom att mamma och pappa tyckte det nu när jag hade gått inne i Norrköping, så vad gör man inte?
Mådde inget vidare efteråt, men jag försökte att få bort de hemska tankarna så fort som möjligt genom att krya ner i sängen på direkten.
Ha det så bra!
/ Elin.
Onsdag 6/5
Nu sitter jag här, utmattad och helt uttorkad i ögonen. Jag har inga tårar att klämma ut mer, det har blivit tillräckligt idag.
Det var på morgonen det hela började. Mamma kom som vanligt in med drycken till mig ocj jag drack den och visade att jag hade "sörjan" i munnen och det såg hon. När jag sedan skulle resa mig upp ifån min säng så tyckte hon att jag fibblade med något under täcket och undrade genst vad det var. Jag sa att det inte var något, men mamma tog bort täcket och upptäckte att där låg en hel näringsdryck.
Jag blev genast ifrågasatt om att:
Varför ligger den där?, Har du fuskat?, Har du låtats druckit en hel, men haft en tom?
Jag blev då ledsen och frustrerad och förklarde för mamma att jag inte hade fuskat, för jag hade ju själv visat att jag hade "sörjan" i min mun, så varför skulle jag då fuska?
Anledningen till att jag hade en hel näringsdryck i sängen var för att den var TVUNGEN att göra det, annars så skulle jag vakna tjock dagen efter eller så skulle det hända något ont. Det var liksom något magiskt som "M" intalade mig att det var och jag litar på henne då. Så i morgon är jag nervös över hur allt kommer att se ut och hur dagen kommer att bli! "/
Mamma tog iallafall den fulla drycken ifrån mig och lade den någonstans, men jag hittade den igen och tänkte att nu ska jag ta den igen och fortsätta på samma spår, jag skulle inte berätta för mamma vart jag hade gömt drycken den här gången..
Morgonen fortsatte i samma spår. Mamma ville lätta upp på stämningen, men jag kände att jag inte längre orkade. Jag orkar helt enkelt inte vara glad, det kändes som att mamma gick runt och tvivlade på mig hela tiden, men innerst inne så visste jag att jag hade druckit drycken och JAG-ElIN, hade inte fuskat eftersom att jag är så himla motiverad till att bli frisk nu!
Men som sagt var så var jag inget vidare glad under frukosten och inte heller på vilan. Jag försökte att ignorera mamma totalt, vilket jag nu i efterhand tycker var väldigt dumt gjort av mig.
Men ju närmare vi kom förmiddagsmelliset desto mer öppen blev jag, men jag kände att jag fortfarande ville vara i stort sätt ganska ensam och inte ens prata om den tidigare insidenten som hade skett. Jag ville glömma den. Samtidigt som jag känner att det var skönt att mamma upptäckte den var att nu så fick jag äntligen hjälp med att bryta ett tvång ifrån "M", men samtidigt så ville jag inte att hon skulle se den för nu känner jag mig inte riktigt säker.. Jag vet inte hur jag kommer se ut eller hur det kommer att bli nu när den är bort, men det är "M" som säger åt mig att göra dessa saker, den friska Elin skulle aldrig göra något sådant, det vet jag!
Under förmiddagsmelliset så spelade jag och mamma Mulle utan att säga ett knyst till varandra. Mamma försökte, men jag mest bara kollade ner och bara nickade. När vi sedan hade kört klart så skulle jag gå på toan, men då kände jag hur trött jag blev. Mina ben gav lite vika så mamma kom med en filt och en kudde in på toan och så fick jag ligga där inne och andas lite och vila en stund. Det kändes bättre efteråt och jag kunde faktiskt distrahera tankarna lite åt ett annat håll då och gå vidare en lite bit..
Eftersom att luften i mellan oss lättade så vart jag mycket mer pratglad gent emot mamma och jag började även att sysselsätta mig lite. Jag busade med Svea en stund sedan så fick jag lite ensamtid.
När jag hade ensamtid så gick jag och funderade på varför "M" försökte intala mig sådana här saker och vad var det nödvändigt för egentligen? Jag kom inte fram till något direkt svar, men jag kom fram till att i eftermiddag så skulle jag iallafall berätta vart jag hade gömt den fulla drycken som jag tidigare hade gömt i från mamma, eftersom att hon så gärna ville ta den så att det inte skulle ske någon mer gång och dels hjälpa mig att bryta tvånget.
När mamma kom hem så började hon med maten. Idag så blev det blodpudding och rårivna morötter, mums!
Eftersom att hon ändå höll på att riva morötter så gav vi både Svea och Fnutte varsin morot. De båda var så söta och de såg så kul ut därför att båda låg inne i Fnutte´s rum och knaprade på varsin morot.
Älskar mina som sötingar massvis! <3
Fnutte! Svea!
När de hade knaprat i sig morötterna så satte sig mamma och jag och åt. Det var nog den godaste maten som jag har ätit på länge. Jag gillar blodpudding, det är en av mina favoriträtter tror jag, iallafall för tillfället. Så dagen lunchtillfälle fungerade bra.
Men direkt efter så var "M" där med sina ord:
"Vet du egentligen hur mycket kcal det där egentligen ger?!?!"
"Det har lagt sig på dina kinder".
"Det här var mer än en normalportion".
Oh, alla dessa tankar. När tar det slut? Jag vill ha slut på tjockkänslorna, jag vill stycka "M" i bitar och aldrig mer få tillbaka henne igen. Jag hatar henne!
Under vilan så fick jag mitt ångestpys som vanligt. Inte så konstigt kanske eftersom att jag har mått så himla dåligt under hela förmiddagen och det höll i sig nu också, det satt liksom kvar någonstans där bak i huvudet. Jag kunde inte släppa morgonens insident, om hur jag hade blivit anklagad. Jag funderade mycket.
Efter ångesten så somnade jag i hela 30 min. Det behövdes nog, men jag kände mig nfortfarande ledsen inombords.
Klockan 16.00 så åkte jag och mamma till BUP för att vi skulle ha familjesamtal. Pappa kom också dit. Han cyklade dit direkt efter jobbet.
Detta familjemötet var inte lika lyckat som i måndags, utan jag hade det så fruktansvärt jobbigt att jag sprang därifrån gårtandes. Men pappa kom efter mig och lugnade ner mig och sa:
"Att det här klarar vi gumman. Vi ska kämpa tillsammans!"
Och ska jag vara älig så stärkte det mig och gjorde så att jag gick in i rummet tillsammans med de andra igen, men jag medverkade dock inte i samtalet något mer för jag var alldeles för ledsen för det och tyckte att det var jätte jobbigt.
När vi kom hem så åt vi kvällsmat. Kvällens mat blev grillad korv med bröd. Det gick bra att få ner, men jag kände mig ganska stor efteråt.. och "M" spökade som vanligt.
Senare på kvällen när jag tog kvällsvila så kom Jennifer, Tony och Molle hit. Då så nosade Molle och Svea på varandra förfullt och pussades, så det ser just ut på framtiden för de 2, haha!
Jag och Jennifer bestämde även att vi äntligen skulle träffas en stund i morgon med hundarna och leka lite, det ser jag fram emot.
Snart så ska mamma och jag gå på en skööööön promenad. Jag behöver rensa huvudet.
Sedan så blir det sängdags tidigt idag, jag vill helst glömma morgonen insident och ta nya krafttag i morgon och hoppas på att den dagen blir bättre. Eller nya krafttag?! Jag fuskade faktiskt inte med näringsdrycken i morse, men det jag menar är att jag måste gå vidare och släppa det som har hänt, det måste jag bli bättre på.
Det ska bli lite myspys med Svea i sängen.
Ha det så bra!
/ Elin.
Det var på morgonen det hela började. Mamma kom som vanligt in med drycken till mig ocj jag drack den och visade att jag hade "sörjan" i munnen och det såg hon. När jag sedan skulle resa mig upp ifån min säng så tyckte hon att jag fibblade med något under täcket och undrade genst vad det var. Jag sa att det inte var något, men mamma tog bort täcket och upptäckte att där låg en hel näringsdryck.
Jag blev genast ifrågasatt om att:
Varför ligger den där?, Har du fuskat?, Har du låtats druckit en hel, men haft en tom?
Jag blev då ledsen och frustrerad och förklarde för mamma att jag inte hade fuskat, för jag hade ju själv visat att jag hade "sörjan" i min mun, så varför skulle jag då fuska?
Anledningen till att jag hade en hel näringsdryck i sängen var för att den var TVUNGEN att göra det, annars så skulle jag vakna tjock dagen efter eller så skulle det hända något ont. Det var liksom något magiskt som "M" intalade mig att det var och jag litar på henne då. Så i morgon är jag nervös över hur allt kommer att se ut och hur dagen kommer att bli! "/
Mamma tog iallafall den fulla drycken ifrån mig och lade den någonstans, men jag hittade den igen och tänkte att nu ska jag ta den igen och fortsätta på samma spår, jag skulle inte berätta för mamma vart jag hade gömt drycken den här gången..
Morgonen fortsatte i samma spår. Mamma ville lätta upp på stämningen, men jag kände att jag inte längre orkade. Jag orkar helt enkelt inte vara glad, det kändes som att mamma gick runt och tvivlade på mig hela tiden, men innerst inne så visste jag att jag hade druckit drycken och JAG-ElIN, hade inte fuskat eftersom att jag är så himla motiverad till att bli frisk nu!
Men som sagt var så var jag inget vidare glad under frukosten och inte heller på vilan. Jag försökte att ignorera mamma totalt, vilket jag nu i efterhand tycker var väldigt dumt gjort av mig.
Men ju närmare vi kom förmiddagsmelliset desto mer öppen blev jag, men jag kände att jag fortfarande ville vara i stort sätt ganska ensam och inte ens prata om den tidigare insidenten som hade skett. Jag ville glömma den. Samtidigt som jag känner att det var skönt att mamma upptäckte den var att nu så fick jag äntligen hjälp med att bryta ett tvång ifrån "M", men samtidigt så ville jag inte att hon skulle se den för nu känner jag mig inte riktigt säker.. Jag vet inte hur jag kommer se ut eller hur det kommer att bli nu när den är bort, men det är "M" som säger åt mig att göra dessa saker, den friska Elin skulle aldrig göra något sådant, det vet jag!
Under förmiddagsmelliset så spelade jag och mamma Mulle utan att säga ett knyst till varandra. Mamma försökte, men jag mest bara kollade ner och bara nickade. När vi sedan hade kört klart så skulle jag gå på toan, men då kände jag hur trött jag blev. Mina ben gav lite vika så mamma kom med en filt och en kudde in på toan och så fick jag ligga där inne och andas lite och vila en stund. Det kändes bättre efteråt och jag kunde faktiskt distrahera tankarna lite åt ett annat håll då och gå vidare en lite bit..
Eftersom att luften i mellan oss lättade så vart jag mycket mer pratglad gent emot mamma och jag började även att sysselsätta mig lite. Jag busade med Svea en stund sedan så fick jag lite ensamtid.
När jag hade ensamtid så gick jag och funderade på varför "M" försökte intala mig sådana här saker och vad var det nödvändigt för egentligen? Jag kom inte fram till något direkt svar, men jag kom fram till att i eftermiddag så skulle jag iallafall berätta vart jag hade gömt den fulla drycken som jag tidigare hade gömt i från mamma, eftersom att hon så gärna ville ta den så att det inte skulle ske någon mer gång och dels hjälpa mig att bryta tvånget.
När mamma kom hem så började hon med maten. Idag så blev det blodpudding och rårivna morötter, mums!
Eftersom att hon ändå höll på att riva morötter så gav vi både Svea och Fnutte varsin morot. De båda var så söta och de såg så kul ut därför att båda låg inne i Fnutte´s rum och knaprade på varsin morot.
Älskar mina som sötingar massvis! <3
Fnutte! Svea!
När de hade knaprat i sig morötterna så satte sig mamma och jag och åt. Det var nog den godaste maten som jag har ätit på länge. Jag gillar blodpudding, det är en av mina favoriträtter tror jag, iallafall för tillfället. Så dagen lunchtillfälle fungerade bra.
Men direkt efter så var "M" där med sina ord:
"Vet du egentligen hur mycket kcal det där egentligen ger?!?!"
"Det har lagt sig på dina kinder".
"Det här var mer än en normalportion".
Oh, alla dessa tankar. När tar det slut? Jag vill ha slut på tjockkänslorna, jag vill stycka "M" i bitar och aldrig mer få tillbaka henne igen. Jag hatar henne!
Under vilan så fick jag mitt ångestpys som vanligt. Inte så konstigt kanske eftersom att jag har mått så himla dåligt under hela förmiddagen och det höll i sig nu också, det satt liksom kvar någonstans där bak i huvudet. Jag kunde inte släppa morgonens insident, om hur jag hade blivit anklagad. Jag funderade mycket.
Efter ångesten så somnade jag i hela 30 min. Det behövdes nog, men jag kände mig nfortfarande ledsen inombords.
Klockan 16.00 så åkte jag och mamma till BUP för att vi skulle ha familjesamtal. Pappa kom också dit. Han cyklade dit direkt efter jobbet.
Detta familjemötet var inte lika lyckat som i måndags, utan jag hade det så fruktansvärt jobbigt att jag sprang därifrån gårtandes. Men pappa kom efter mig och lugnade ner mig och sa:
"Att det här klarar vi gumman. Vi ska kämpa tillsammans!"
Och ska jag vara älig så stärkte det mig och gjorde så att jag gick in i rummet tillsammans med de andra igen, men jag medverkade dock inte i samtalet något mer för jag var alldeles för ledsen för det och tyckte att det var jätte jobbigt.
När vi kom hem så åt vi kvällsmat. Kvällens mat blev grillad korv med bröd. Det gick bra att få ner, men jag kände mig ganska stor efteråt.. och "M" spökade som vanligt.
Senare på kvällen när jag tog kvällsvila så kom Jennifer, Tony och Molle hit. Då så nosade Molle och Svea på varandra förfullt och pussades, så det ser just ut på framtiden för de 2, haha!
Jag och Jennifer bestämde även att vi äntligen skulle träffas en stund i morgon med hundarna och leka lite, det ser jag fram emot.
Snart så ska mamma och jag gå på en skööööön promenad. Jag behöver rensa huvudet.
Sedan så blir det sängdags tidigt idag, jag vill helst glömma morgonen insident och ta nya krafttag i morgon och hoppas på att den dagen blir bättre. Eller nya krafttag?! Jag fuskade faktiskt inte med näringsdrycken i morse, men det jag menar är att jag måste gå vidare och släppa det som har hänt, det måste jag bli bättre på.
Det ska bli lite myspys med Svea i sängen.
Ha det så bra!
/ Elin.
Tisdag 5/5
Oh, stackars lilla Svea. Jag har vaknat i natt av att hon har gnällt och sedan spytt 3 gånger om vart annat. Som tröst så fick hon sova tillsammans med mig i sängen och det är alltid lika mysigt.
När jag och Svea gick upp på morgonen för att gå ut i "hagen", så märktes det att det inte var några större problem på henne. Hon verkade inte alls sjuk eller så, så det kändes som en stor lättnad.
Sedan så kom mamma in med drycken som vanligt vid 07.00, idag tog jag faktiskt inte banansmak till frukost som jag hörde att Jossan också brukade göra, haha rätt så komiskt, utan idag så tog jag hallon.
Sedan så klädde jag på mig lite lätt. Idag så fick det bli leggings och en stor stickad tröja. Det var varmt och skönt eftersom att jag frös så mycket i morse.
En stund efter det så åt jag frukost tillsammans med mamma. Då så småpratade vi lite om hur dagens upplägg såg ut och då visste vi att idag så skulle ju Agneta komma och hälsa på oss en stund på eftermiddagen. Då kom vi på att vi lika gärna kunde bjuda hem morfar också vid den tidpunkten. Ju fler desto bättre som man brukar säga!
Efter frukosten så slog sig mamma och jag ner i soffan för att kolla på Nytt Läge som vi spelade in i från gårdagen. Då så tog jag upp Svea som alltid vill komma upp i knät under varje vila som jag har. Men denna gången så var det något annorlunda med henne. Hon gnällde och pep massor och så ville hon slita sig loss och sedan så hände det.. hon spydde. Och det var inte lite heller. Nu kanske inte detta är något intresant att läsa om på bloggen, men jag tycker så synd om min Svea som jag tycker så mycket om! <3
Innan det var dags för förmiddagsmelliset så kollade jag lite på datorn sedan så busade jag såklart lite med Svea och så gick jag ut en sväng med henne i "hagen".
Under tiden som mamma och jag tog melliset så spelade vi Mulle. Jag vann, jippie!
Medans vi fikade så åt Svea sin mat och denna gången kunde hon behålla den och det var vi mycket lättade över.
Innan det var dags för lunch så fick jag ensamtid. Under den tiden så gosa jag lite med Svea som låg och sov och småplockade lite för att distrahera "M´s" hemska tankar. Jag försökte också att undgå att inte kolla mig i spegeln när jag var i närheten, men det var omöjligt. För vare gång jag ser mig i spegeln desto större blick får jag över min kropp. Det känns som att för varje gång jag kollar mig i spegeln så har en liten del på mig växt och gången därpå så är jag ännu större. Det är så jobbigt nu, med alla dessa tjockkänslor. Det känns som att jag aldrig kommer komma över dem, jag kommer aldrig bli nöjd med min kropp.. Jag måste få börja träna!
När mamma kom hem så var det matdags. Dagens mat blev inte populär måltid.. Pasta och köttbullar. Som jag tidigare har skrivit så hatar jag köttbullar och jag tycker det är så svårt att äta det. Det känns så mycket och när man tar på dem så är dem alldeles fettiga, men mamma säger att det bara är köttsaft, men det tror inte jag på, men men..
Eftersom att jag har så himla svårt för köttbullar så klarade jag mig undan med en, eller undan?! Mamma fick se att jag hade smufflat undan en genom att jag tappade ner den på golvet så att Svea fick tag på den och mumsade i sig den direkt.
Jag erkände direkt att det var jag, för jag kunde ju inte skylla på någon annan och eftersom att jag har så svårt med just köttbullar så kunde jag inte stå emot "M" i just det tillfället. Dumma mig!
Men som mamma sa som peppning efteråt till mig:
"Vi tar nya tag, vi får gå vidare. Jag vet att du tycker att köttbullar är svårt för dig, men nästa gång så får vi se till att du får mer stöd".
Men om jag ska vara ärlig så skäms jag bara nu efteråt, jag ångrar det. Varför kan jag inte vara så stark och motstå "M" och istället ätit köttbullen. Den kunde väl inte göra så mycket?!
Efter maten så var det vila som gällde. Jag ville först inte ta vila. Jag kände mig så arg på mig själv, att jag inte kunde motstå "M" och låta den friska Elin fått bestämma. Men det räckte inte tillräckligt den här gången. Men jag ska klara köttbullarna nästa gång, det har jag gett mig sjutton på!
När jag hade fått lite kramar av mamma och några goda ord så satte jag mig väl i soffan. Men idag så dröjde det inte alls länge tills jag började må så dåligt att ångestattacken kom. Den var i 30 min. som den alltid är nu för tiden. Jag mår verkligen skit nu. Jag orkar inte med mer tankar, jag vill bli frisk och kunna leva ett normalt liv utan en massa hemska tankar och slippa tänka på vad man stoppar i sig och vad allting innehåller.
Jag orkar inte längre leva upp till "M", jag ska släppa henne helt och hållet, men det får ta den tid som behövs. För jag ska ta det steg för steg, men jag ska fixa det!
När vilan var slut så hade Agneta redan knackat på dörren. Då hälsade hon på Svea som var lite feg i början men hon artade till sig ganska bra. En stund senare så kom även morfar, men då blev Svea rädd. Hon är mycket mer rädd för killar än vad hon är för tjejer, det märks klart och tydlgt.
När Agneta ocg morfar var här så fikade vi, pratade, busade med Svea och så körde vi givetvis vårat favoritkortspel, Mulle.
Jag spelade tillsammans med Agneta, men tyvärr så torskade vi ganska stort mot mamma och morfar som körde i samma lag. Men som tur var så är varken jag eller Agneta dåliga förlorare, haha!
Men en sak som dock inte var så rolig var att Svea spydde igen, 3 gånger. Usch, jag undrar vad det är med henne, kanske är det köttbullen som hon fick tag på som sätter i gång hennes mage så pass? Jag hoppas bara inte att det är något allvarligt och att det kommer att hålla i sig. MIN ÄLSKADE LILLA SVEA! <3
När de hade åkt hem vid ca. 17.00 så åkte jag och mamma ner till stan och kollade lite. Först så gick vi i lite klädesaffärer sedan så gick vi in på kvarnen en snabbis och handlade lite bröd m.m.
När vi kom hem därifrån så åt vi kvällsmat och jag mådde verkligen dåligt under måltiden, men ännu värre blev det efteråt. Jag kände mig jättefet och jag förknippade maten som vi hade ätit med feta personer och då menar jag verkligen feta personer. Och då kunde jag se mig där framför mig, liggandes i min säng i morgon och knappt kunna ta sig upp för att jag var så överviktig. Men mamma tröstade mig och sa:
"Att man blir inte tjock på en dag och du kommer aldrig bli tjock heller. När du börjar närma dig din normal vikt så kommer du att få börja träna och på så sätt så kommer du att lära känna din kropp bättre."
Visst har hon väl lite rätt i det hon säger men att jag inte kommer gå upp i vikt och bli fet, det litar jag inte på. Då litar jag på "M". Henne litar jag mest på i just det syftet, annars så litar jag nog mest på mina underbara och älskade föräldrar som verkligen vill göra allt för att göra mig frisk igen.
Gud vad skönt det ska bli att få gå ut och röra på sig nu. Jag känner mig tung i huvudet, tung i kroppen och jaa.. i stort sett utmattad, trots att jag inte har gjort något speciellt. Nu vill jag bara få igång kroppen, jag vill röra på mig. Jag får panik över min kropp, den måste komma i bättre form och i bättre balans.
Så nu ska jag slänga på mig jackan och skorna och så ska jag och mama gå våran vanliga kvällspromenad tillsammans med Svea.
När jag kommer hem så blir det att trycka i sig ännu mer kalorier, nämligen dryck + något extra. Alltså gud vad jag äter hela tiden. Inte undra på att jag är så tjock! "/
Sedan ska jag och Svea krypa ner i sängen och så ska jag försöka sova och hoppas på att jag drömmer något riktigt positivt!
Ha det så bra!
/ Elin.
När jag och Svea gick upp på morgonen för att gå ut i "hagen", så märktes det att det inte var några större problem på henne. Hon verkade inte alls sjuk eller så, så det kändes som en stor lättnad.
Sedan så kom mamma in med drycken som vanligt vid 07.00, idag tog jag faktiskt inte banansmak till frukost som jag hörde att Jossan också brukade göra, haha rätt så komiskt, utan idag så tog jag hallon.
Sedan så klädde jag på mig lite lätt. Idag så fick det bli leggings och en stor stickad tröja. Det var varmt och skönt eftersom att jag frös så mycket i morse.
En stund efter det så åt jag frukost tillsammans med mamma. Då så småpratade vi lite om hur dagens upplägg såg ut och då visste vi att idag så skulle ju Agneta komma och hälsa på oss en stund på eftermiddagen. Då kom vi på att vi lika gärna kunde bjuda hem morfar också vid den tidpunkten. Ju fler desto bättre som man brukar säga!
Efter frukosten så slog sig mamma och jag ner i soffan för att kolla på Nytt Läge som vi spelade in i från gårdagen. Då så tog jag upp Svea som alltid vill komma upp i knät under varje vila som jag har. Men denna gången så var det något annorlunda med henne. Hon gnällde och pep massor och så ville hon slita sig loss och sedan så hände det.. hon spydde. Och det var inte lite heller. Nu kanske inte detta är något intresant att läsa om på bloggen, men jag tycker så synd om min Svea som jag tycker så mycket om! <3
Innan det var dags för förmiddagsmelliset så kollade jag lite på datorn sedan så busade jag såklart lite med Svea och så gick jag ut en sväng med henne i "hagen".
Under tiden som mamma och jag tog melliset så spelade vi Mulle. Jag vann, jippie!
Medans vi fikade så åt Svea sin mat och denna gången kunde hon behålla den och det var vi mycket lättade över.
Innan det var dags för lunch så fick jag ensamtid. Under den tiden så gosa jag lite med Svea som låg och sov och småplockade lite för att distrahera "M´s" hemska tankar. Jag försökte också att undgå att inte kolla mig i spegeln när jag var i närheten, men det var omöjligt. För vare gång jag ser mig i spegeln desto större blick får jag över min kropp. Det känns som att för varje gång jag kollar mig i spegeln så har en liten del på mig växt och gången därpå så är jag ännu större. Det är så jobbigt nu, med alla dessa tjockkänslor. Det känns som att jag aldrig kommer komma över dem, jag kommer aldrig bli nöjd med min kropp.. Jag måste få börja träna!
När mamma kom hem så var det matdags. Dagens mat blev inte populär måltid.. Pasta och köttbullar. Som jag tidigare har skrivit så hatar jag köttbullar och jag tycker det är så svårt att äta det. Det känns så mycket och när man tar på dem så är dem alldeles fettiga, men mamma säger att det bara är köttsaft, men det tror inte jag på, men men..
Eftersom att jag har så himla svårt för köttbullar så klarade jag mig undan med en, eller undan?! Mamma fick se att jag hade smufflat undan en genom att jag tappade ner den på golvet så att Svea fick tag på den och mumsade i sig den direkt.
Jag erkände direkt att det var jag, för jag kunde ju inte skylla på någon annan och eftersom att jag har så svårt med just köttbullar så kunde jag inte stå emot "M" i just det tillfället. Dumma mig!
Men som mamma sa som peppning efteråt till mig:
"Vi tar nya tag, vi får gå vidare. Jag vet att du tycker att köttbullar är svårt för dig, men nästa gång så får vi se till att du får mer stöd".
Men om jag ska vara ärlig så skäms jag bara nu efteråt, jag ångrar det. Varför kan jag inte vara så stark och motstå "M" och istället ätit köttbullen. Den kunde väl inte göra så mycket?!
Efter maten så var det vila som gällde. Jag ville först inte ta vila. Jag kände mig så arg på mig själv, att jag inte kunde motstå "M" och låta den friska Elin fått bestämma. Men det räckte inte tillräckligt den här gången. Men jag ska klara köttbullarna nästa gång, det har jag gett mig sjutton på!
När jag hade fått lite kramar av mamma och några goda ord så satte jag mig väl i soffan. Men idag så dröjde det inte alls länge tills jag började må så dåligt att ångestattacken kom. Den var i 30 min. som den alltid är nu för tiden. Jag mår verkligen skit nu. Jag orkar inte med mer tankar, jag vill bli frisk och kunna leva ett normalt liv utan en massa hemska tankar och slippa tänka på vad man stoppar i sig och vad allting innehåller.
Jag orkar inte längre leva upp till "M", jag ska släppa henne helt och hållet, men det får ta den tid som behövs. För jag ska ta det steg för steg, men jag ska fixa det!
När vilan var slut så hade Agneta redan knackat på dörren. Då hälsade hon på Svea som var lite feg i början men hon artade till sig ganska bra. En stund senare så kom även morfar, men då blev Svea rädd. Hon är mycket mer rädd för killar än vad hon är för tjejer, det märks klart och tydlgt.
När Agneta ocg morfar var här så fikade vi, pratade, busade med Svea och så körde vi givetvis vårat favoritkortspel, Mulle.
Jag spelade tillsammans med Agneta, men tyvärr så torskade vi ganska stort mot mamma och morfar som körde i samma lag. Men som tur var så är varken jag eller Agneta dåliga förlorare, haha!
Men en sak som dock inte var så rolig var att Svea spydde igen, 3 gånger. Usch, jag undrar vad det är med henne, kanske är det köttbullen som hon fick tag på som sätter i gång hennes mage så pass? Jag hoppas bara inte att det är något allvarligt och att det kommer att hålla i sig. MIN ÄLSKADE LILLA SVEA! <3
När de hade åkt hem vid ca. 17.00 så åkte jag och mamma ner till stan och kollade lite. Först så gick vi i lite klädesaffärer sedan så gick vi in på kvarnen en snabbis och handlade lite bröd m.m.
När vi kom hem därifrån så åt vi kvällsmat och jag mådde verkligen dåligt under måltiden, men ännu värre blev det efteråt. Jag kände mig jättefet och jag förknippade maten som vi hade ätit med feta personer och då menar jag verkligen feta personer. Och då kunde jag se mig där framför mig, liggandes i min säng i morgon och knappt kunna ta sig upp för att jag var så överviktig. Men mamma tröstade mig och sa:
"Att man blir inte tjock på en dag och du kommer aldrig bli tjock heller. När du börjar närma dig din normal vikt så kommer du att få börja träna och på så sätt så kommer du att lära känna din kropp bättre."
Visst har hon väl lite rätt i det hon säger men att jag inte kommer gå upp i vikt och bli fet, det litar jag inte på. Då litar jag på "M". Henne litar jag mest på i just det syftet, annars så litar jag nog mest på mina underbara och älskade föräldrar som verkligen vill göra allt för att göra mig frisk igen.
Gud vad skönt det ska bli att få gå ut och röra på sig nu. Jag känner mig tung i huvudet, tung i kroppen och jaa.. i stort sett utmattad, trots att jag inte har gjort något speciellt. Nu vill jag bara få igång kroppen, jag vill röra på mig. Jag får panik över min kropp, den måste komma i bättre form och i bättre balans.
Så nu ska jag slänga på mig jackan och skorna och så ska jag och mama gå våran vanliga kvällspromenad tillsammans med Svea.
När jag kommer hem så blir det att trycka i sig ännu mer kalorier, nämligen dryck + något extra. Alltså gud vad jag äter hela tiden. Inte undra på att jag är så tjock! "/
Sedan ska jag och Svea krypa ner i sängen och så ska jag försöka sova och hoppas på att jag drömmer något riktigt positivt!
Ha det så bra!
/ Elin.
Måndag 4/5
Morgonen började som vilken annan morgon som helst, men denna gången så var det ju ett litet orosmoment som väntade mig, strax 1 h efter att jag hade druckit min dryck. Jag skulle nämligen väga mig då. Jag var inte så orolig över att jag hade gått ner i vikt, men däremot att jag hade ökat alldeles för mycket under veckan som gått, eftersom att det kunde jag ju se på hela min kropp. Och inte hade jag fel, vikten hade gått upp. Det blev blandade känslor, men ändå en stor lättnad, för då visste jag att jag skulle få en positiv konsekvens och jag närmare mig ett mer friskt tillstånd, men samtidigt så kom ju "M" som inte alls var nöjd utan ville få mig sin uppmärksamhet genom att hugga på direkten:
"Du har gått upp för mycket".
"Du ska inte öka i vikt, du ska gå ner".
"Där ser du, jag ljuger inte om vad du ser i spegeln, du är fet".
M.m.
Inombords blir jag ledsen, men samtidigt så tror jag på henne, jag måste skärpa mig. Jag vet ju att jag inte vill ha det så här och den enda vägen att gå är att våga öka i vikt och inte låta "M" ta kontrollen över mig riktigt ordentligt igen.
Jag vill inte tillbaka till när jag mådde som sämst..
En sak som jag kom till instinkt med idag var att "M" är aldrig nöjd och hon kommer aldrig att bli det heller. När jag vägde som minst så kände jag mig enorm och ville bli ännu tunnare och även nu när jag ökar i vikt så känner jag mig också enorm. Nu kanske det inte är så konstigt att jag känner mig större eftersom att jag faktiskt har lagt på mig ett X-antal kilon, men jag vet att "M" kommer aldrig bli nöjd ovansett åt vilket håll jag än vrider och vänder på det.
Gammal bild, men jag ser ändå ganska nöjd ut!
Men efter dagens vägning så var det nog ändå Elin som vann striden, jag känner mig starkare nu, starkare än på länge!
Jag vände viktens läge till att det ska leda till något positivt i slutändag, det vet jag.
När jag kom hem så åt jag frukost tillsammans med mamma, sedan så var det vila som gällde. Då kollade vi på Gossip Girl som vi hade spelat in från gårdagen. Oh, det är så bra och det händer så mycket nu. Jag vill verkligen inte missa ett enda avsnitt, det får jag inte heller göra, det har jag bestämt mig för. Jag vill se nästa avsnitt redan nu..
På förmiddagsmelliset så spelade jag och mamma Mulle. Mamma vann idag, men nu säger jag som pappa, "Det var bara ren tur". Så ikväll blir det jag som får ta revanschen.
Efter melliset så ringde Agneta hit och pratade lite med mamma och det bestämdes att hon skulle komma hit i morgon eftermiddag och fika lite. Hon ska nämligen få hälsa på Svea då, hoppas bara inte att Svea är så folkskygg då, haha.
Sedan så fick jag ensamtid när de hade pratat klart i telefonen. Det var skönt. Kände att jag behövde lite ensamtid, skönt att rensa tankarna och verkligen komma underfun med varför dem finns där och vad de gör för nytta.
Så busade jag lite med Svea förstås, härliga lilla hund! <3
När mamma kom hem så dröjde det inte länge innan det var lunchdags. Dagens lunch blev potatismos, ugnsstekt lax och rårivna morötter. Lite jobbig matsiuation. Tyckte att mängden mat var alldeles för mycket, både på kolhydratsfronten men också på proteinet och denna gången så hade jag inte fel. Jag tyckte inte att jag behövde så mycket nu eftersom att jag ändå hade gått upp så mycket i vikt nu, men mamma sa att det ska du fortsätta att göra tills du når din normalvikt.
Det här med normalvikt skrämmer mig lite. Jag tänker på kort som jag kan sitta och kolla på mig själv och se hur tjock jag var då och mina höfter var stora. Jag skäms över korten och det skrämmer mig att återfå den normala vikten.
Men mamma kommer ju alltid med sina meningar:
"Det kortet du kollar på var ju innan du började växa. Nu har du ju växt på längden och fått former på ett helt annat sätt. Du kan inte gemföra dig med den Elin du ser på bilden. Du kommer aldrig att bli så igen, du har liksom "dragit ut" . paketet". Det tycker inte jag låter något vidare logiskt, men jag får väl ge det ett försök att gå upp till en normal vikt och se hur jag trivs med min kropp då och hur jag mår psykist. Jag vet iallafall att jag måste kunna se mig själv i spegeln en vacker dag och säga, att det här är min kropp och jag trivs med den!
Efter maten så kom mitt vanliga pys på lunchvilan. Men det skötte mamma bra som var väl utrustad med kylklampar och papper. Jag kände mig stor efter maten och kände att jag hade ätit alldeles för mycket. Det var för mycket margarin i moset, det kände jag på smaken. Jag mådde inte alls bra. Men när jag väl hade pyst på mådde jag bättre efteråt.
Varför måste alla dessa tankar finnas, vad gör "M" i min kropp? Hopplöst!
Nej, på eftermiddagen så fick jag inte deppa i hop. Så jag tog nya tag och hade nya krafter. Som jag skrev tidigare i detta inlägg så kände jag mig stark idag, jag klarade av att motstå alla tvång och hot som "M" sade till mig. Så på eftermiddagen så gick jag ut en sväng med Svea i "hagen" och busade lite. Mamma har nämligen förstorat den lite så det blev lite upptäcktsfärd för Svea också.
När vi kom in så somnade Svea som en stock. Jag blev erbjuden att få ensamtid utav mamma då men jag avstod så då gjorde varken mamma eller jag något speciellt. Vi väntade på att klockan skulle bli 16.00 då vi skulle åka till BUP för ett familjesamtal.
Till BUP så tog vi med oss Svea och så träffade vi pappa som redan var där. Han cyklade nämligen dit direkt efter jobbet. Sedan så var det ungefär 1 timmes samtal med mina behandlare. Det var väl ett ganska bra samtal, jag uttryckte och pratade ganska mycket idag. Jag tog för mig mer än vad jag brukar göra annars, men det tyckte både mamma och pappa var positivt.
När samtalet var slut så åkte jag och pappa bilen hem och så ledde mamma cykeln gåendes hem.
Väl hemma sen så började vi att göra iordning kvällsmaten. Det blev en mycket smidig kvällsmat, men ganska smakrik, men fettig. Fett bara rann och efter att jag hade ätit så kändes mitt huvud och kinder som stora klot och inte tal om min stjärt. Fan, vad stor den är, den petar ju ut massor. Jag behöver verkligen inte sittkuddar och jag skulle ramla, för jag har så mycket fett som tar emot så väl utan några helst problem.
Shit, vad jag hatar min kropp!
Nu så ska snart jag och mamma gå en promenad. Förhoppningsvis så får vi med oss Svea, men hon sover nu så vi får se hur det går med den biten. Ska bli skönt att få röra på sig lite och få lite frisk luft också. Jag måste röra på mig nu det känner jag, det spritter i hela kroppen. Så det passar ju alldels utmärkt med en promenad så att jag distraherar "M´s" tankar för att istället göra något "förbjudet".
Nemen ojsan, nu vakna Svea. Så hon följer med mig och mamma, jippie! <3
Ha det så bra!
/ Elin.
"Du har gått upp för mycket".
"Du ska inte öka i vikt, du ska gå ner".
"Där ser du, jag ljuger inte om vad du ser i spegeln, du är fet".
M.m.
Inombords blir jag ledsen, men samtidigt så tror jag på henne, jag måste skärpa mig. Jag vet ju att jag inte vill ha det så här och den enda vägen att gå är att våga öka i vikt och inte låta "M" ta kontrollen över mig riktigt ordentligt igen.
Jag vill inte tillbaka till när jag mådde som sämst..
En sak som jag kom till instinkt med idag var att "M" är aldrig nöjd och hon kommer aldrig att bli det heller. När jag vägde som minst så kände jag mig enorm och ville bli ännu tunnare och även nu när jag ökar i vikt så känner jag mig också enorm. Nu kanske det inte är så konstigt att jag känner mig större eftersom att jag faktiskt har lagt på mig ett X-antal kilon, men jag vet att "M" kommer aldrig bli nöjd ovansett åt vilket håll jag än vrider och vänder på det.
Gammal bild, men jag ser ändå ganska nöjd ut!
Men efter dagens vägning så var det nog ändå Elin som vann striden, jag känner mig starkare nu, starkare än på länge!
Jag vände viktens läge till att det ska leda till något positivt i slutändag, det vet jag.
När jag kom hem så åt jag frukost tillsammans med mamma, sedan så var det vila som gällde. Då kollade vi på Gossip Girl som vi hade spelat in från gårdagen. Oh, det är så bra och det händer så mycket nu. Jag vill verkligen inte missa ett enda avsnitt, det får jag inte heller göra, det har jag bestämt mig för. Jag vill se nästa avsnitt redan nu..
På förmiddagsmelliset så spelade jag och mamma Mulle. Mamma vann idag, men nu säger jag som pappa, "Det var bara ren tur". Så ikväll blir det jag som får ta revanschen.
Efter melliset så ringde Agneta hit och pratade lite med mamma och det bestämdes att hon skulle komma hit i morgon eftermiddag och fika lite. Hon ska nämligen få hälsa på Svea då, hoppas bara inte att Svea är så folkskygg då, haha.
Sedan så fick jag ensamtid när de hade pratat klart i telefonen. Det var skönt. Kände att jag behövde lite ensamtid, skönt att rensa tankarna och verkligen komma underfun med varför dem finns där och vad de gör för nytta.
Så busade jag lite med Svea förstås, härliga lilla hund! <3
När mamma kom hem så dröjde det inte länge innan det var lunchdags. Dagens lunch blev potatismos, ugnsstekt lax och rårivna morötter. Lite jobbig matsiuation. Tyckte att mängden mat var alldeles för mycket, både på kolhydratsfronten men också på proteinet och denna gången så hade jag inte fel. Jag tyckte inte att jag behövde så mycket nu eftersom att jag ändå hade gått upp så mycket i vikt nu, men mamma sa att det ska du fortsätta att göra tills du når din normalvikt.
Det här med normalvikt skrämmer mig lite. Jag tänker på kort som jag kan sitta och kolla på mig själv och se hur tjock jag var då och mina höfter var stora. Jag skäms över korten och det skrämmer mig att återfå den normala vikten.
Men mamma kommer ju alltid med sina meningar:
"Det kortet du kollar på var ju innan du började växa. Nu har du ju växt på längden och fått former på ett helt annat sätt. Du kan inte gemföra dig med den Elin du ser på bilden. Du kommer aldrig att bli så igen, du har liksom "dragit ut" . paketet". Det tycker inte jag låter något vidare logiskt, men jag får väl ge det ett försök att gå upp till en normal vikt och se hur jag trivs med min kropp då och hur jag mår psykist. Jag vet iallafall att jag måste kunna se mig själv i spegeln en vacker dag och säga, att det här är min kropp och jag trivs med den!
Efter maten så kom mitt vanliga pys på lunchvilan. Men det skötte mamma bra som var väl utrustad med kylklampar och papper. Jag kände mig stor efter maten och kände att jag hade ätit alldeles för mycket. Det var för mycket margarin i moset, det kände jag på smaken. Jag mådde inte alls bra. Men när jag väl hade pyst på mådde jag bättre efteråt.
Varför måste alla dessa tankar finnas, vad gör "M" i min kropp? Hopplöst!
Nej, på eftermiddagen så fick jag inte deppa i hop. Så jag tog nya tag och hade nya krafter. Som jag skrev tidigare i detta inlägg så kände jag mig stark idag, jag klarade av att motstå alla tvång och hot som "M" sade till mig. Så på eftermiddagen så gick jag ut en sväng med Svea i "hagen" och busade lite. Mamma har nämligen förstorat den lite så det blev lite upptäcktsfärd för Svea också.
När vi kom in så somnade Svea som en stock. Jag blev erbjuden att få ensamtid utav mamma då men jag avstod så då gjorde varken mamma eller jag något speciellt. Vi väntade på att klockan skulle bli 16.00 då vi skulle åka till BUP för ett familjesamtal.
Till BUP så tog vi med oss Svea och så träffade vi pappa som redan var där. Han cyklade nämligen dit direkt efter jobbet. Sedan så var det ungefär 1 timmes samtal med mina behandlare. Det var väl ett ganska bra samtal, jag uttryckte och pratade ganska mycket idag. Jag tog för mig mer än vad jag brukar göra annars, men det tyckte både mamma och pappa var positivt.
När samtalet var slut så åkte jag och pappa bilen hem och så ledde mamma cykeln gåendes hem.
Väl hemma sen så började vi att göra iordning kvällsmaten. Det blev en mycket smidig kvällsmat, men ganska smakrik, men fettig. Fett bara rann och efter att jag hade ätit så kändes mitt huvud och kinder som stora klot och inte tal om min stjärt. Fan, vad stor den är, den petar ju ut massor. Jag behöver verkligen inte sittkuddar och jag skulle ramla, för jag har så mycket fett som tar emot så väl utan några helst problem.
Shit, vad jag hatar min kropp!
Nu så ska snart jag och mamma gå en promenad. Förhoppningsvis så får vi med oss Svea, men hon sover nu så vi får se hur det går med den biten. Ska bli skönt att få röra på sig lite och få lite frisk luft också. Jag måste röra på mig nu det känner jag, det spritter i hela kroppen. Så det passar ju alldels utmärkt med en promenad så att jag distraherar "M´s" tankar för att istället göra något "förbjudet".
Nemen ojsan, nu vakna Svea. Så hon följer med mig och mamma, jippie! <3
Ha det så bra!
/ Elin.
Söndag 3/5
Morgonen började med en glad men mycket trött pappa som kom in med en dryck till mig. Stackars lilla pappa att han inte får sovmorgon, han som var så trött.
När jag hade druckit upp drycken i min varma och sköna säng tillsammans med Svea så gick gjorde jag mig iordning.
Sedan så fixade jag till lite mat åt Svea som skulle stå i blöt ett tag och under tiden så gick vi ut i "hagen" så att hon kunde göra sina begär, haha.
En bild på pappa och mig, dock sen förra sommaren!
Frukost åt jag tillsammans med pappa under några som helst bekymmer. Det var inga större problem att få i sig frukost idag, men det brukar det inte var nu förtiden. När jag hade ätit klart så spelade pappa och jag ett parti Mulle och jag vann även idag och fick kommentaren som han för vanligt kör med: "Det var bara tur". Dålig förlorare kallar jag det bara.. Det var iallafall en trevlig stund tillsammans med pappa.
Efter vilan så kollade jag lite på datorn sedan så väckte jag till Svea som låg och sov i sin igloo eftersom att jag skulle ha med mig henne ner till Nattis.
Väl nere hos Nattis så busade vi för fullt med Svea, men som som vanligt så var ju Svea lite rädd mot Nattis, men det fungerade bra ändå tyckte jag.
När jag kom hem så var både mamma och pappa ute, men det dröjde inte länge förens mamma kom in och tjatade. Hon frågade om jag mådde bra och jag svarade lite omuntert: Ja, varför skulle jag inte?
Men mamma märkte att jag inte mådde så bra och det hade hon faktiskt mycket rätt i. Jag mådde helt enkelt skit, så mycket "M" var inom mig och mamma sa likså att hon såg att idag var det "M" som hade greppet om mig. Jag visste om att hon hade det, men jag ville inte erkänna utan jag ville klara mig på egen hand.
Så mamma och jag tjafsade lite, men då så kom pappa in och höll mig sällskap medans mamma gick en lite promenad för att lätta på trycket lite och när hon kom hem igen så pratade vi med varandra som om ingenting hade hänt. Det kändes bra. Pappa som då var hemma peppade på mig för fullt och sa att det här fixar du, vi ska klara det här tillsammans nu. Även om jag gärna vill tro på det så kunde jag inte det idag, inte när "M" var så stark.
Pappa och jag har även kommit överens om ett löfte som vi ska hålla, jag hoppas att båda ska kämpa lika tappert för att klara av det, men det ska vi, eller hur världens bästa pappa?
Sedan så var det dags för lunch. Det var pappa som stod för matlagningen idag och det är inte direkt min starka sida att pappa lagar maten, för jag är alltid rädd för att han ska använda mer "feta" produkter än mamma, men jag kände att jag ska kämpa och lita på min pappa nu. Har jag kunnat göra det i alla mina tidigare år innan jag blev sjuk så vad skulle tyda på att han skulle ljuga för mig nu? Det är vad mitt sunda förnuft säger till mig och innerst inne så vet jag att det är det som jag ska lyssna till..
Dagens lunch blev ris och torskfilégryta, det är pappas favoritmat tror jag. Det är iallafall en chansning i från min sida efter så många gånger som han sa att det var såååå gott idag, haha.
Det är dock ingen hit i mina ögon, men jag klarade av att äta utav den iallafall och det var utav en fetare produkt som såsen var gjord av också, en stor stjärna till mig!
Om ni vill veta så var det efter denna torskfilégryta, som vi åt för första gången för 2 års sedan ungefär, som pappa och jag började prata lite skojsigt om att starta en egen restaurang som ska ha fisk och skaldjur som huvudrätt. Så vi pratade lite om restaurangen idag också, men det är bara en massa vilda fantasier som jag och pappa har, haha.
Efter maten så kollade jag, mamma och pappa på Robinson som vi hade spelat in från gårdagen. Men jag hann inte kolla så mycket förens ångesten bröt ut, inte undra på att den kom så tjock som jag kände mig efter maten och alla tankar som "M" kom med på en gång. Det kom som en enda stor våg med massvis med tankar som jag inte kunde hantera. Jag mådde verklige skit och det hade jag gjort hela förmiddagen!
När jag sedan vaknade upp så fick jag lite fotmassage av mamma och efter ångesten så kände jag mig gensta mycket mer tillfreds med mig själv. Jag kunde mer acceptera att situationen var som den var, att jag hade ätit för att jag behöver det och det kommer göra mig frisk. Jag äter inte för att bli tjock och överviktig, utan för att bli normalviktig.
Så eftermiddagen så måde jag mycket bättre. Visst tänkte jag mycket på hur min kropp så ut och i vilken spegel som jag än går förbi här hemma så bara ser jag hur tjock jag är. Men under eftermiddagen så busade jag lite med Svea och så tränade jag lite trix med henne, så som sitt m.m. Det var kul och hon var duktigare än vad jag trodde att hon skulle vara.
Eftersom att jag kände mig så ofräsch och äcklad av mig själv så gick jag in och tog en dusch innan det var dags för eftermiddagsmelliset. Men det gjorde ju inte saken bättre.. Jag kände mig ju fräschare på så sätt att jag luktade gott och håret var rent, men att se sin kropp och fettet dallrande på sin kropp gjorde mig bara ännu mer äcklad och förtvivlad. Jag blev ledsen, men mamma försökte att trötsa mig med att säga: "Du ser inte din kropp, du har helt fel kroppsuppfattning". Men jag trodde inte ett dugg på henne, för jag kunde ju liksom själv ta på mina lår och bara låta fettet dallara, det såg jag ju med egna ögon. Så fel ögonsyn kan jag ju inte ha, det är sanning. "M" ljuger inte för mig i den bekräftelsen!
Vi eftermiddagsmelliset så myste jag med Svea i soffan. ( Bilden är inte tagen idag )
Sen så gik jag ut med Svea i koppel i trädgården medans mamma tog min andra lilla sötnos Fnutte i sitt koppel. Gissa om Svea ville busa med Fnutte? Ja, det ville hon verkligen. Hon gjorde sig till så vida pass och ville verkligen få Fnuttes uppmärksamhet, men Fnutte brydde sig inte så mycket utan sat mest och åt gräs i lugn och ro. Haha!
När vi kom in så fick jag hjälpa mamma med matlagningen. Det var kul och såklart så var även Svea med på ett hörn. Hon känner på sig när det luktar mat.
Nu efter kvällsmaten så känner jag mig också jättetjock och "M" spökar där inne i mitt huvud. Men med lite tröst ifrån mamma och musik spelande på datorn så fick jag tankarna på lite annat håll.
Det känns som att "M" aldrig kommer att släppa greppet om mig, men jag måste stå emot, jag ska orka denna gången, jag ska inte fall tillbaka!
Elin ska vill bli frisk!
Detta har varit en väldigt tuff dag och "M" har verkligen haft ett stadigt grepp om mig, iallafall angående tankarna. Det har rört sig i mitt huvud i stort sätt hela dagen och det är inget positivt, tyvärr. Jag vill verkligen bli av med detta och jag hoppas att jag får jobba mer med att sakta men säkert få mitt huvud friskare!
Hoppas att eran dag har varit bättre än min.
Ha det så bra!
/ Elin.
När jag hade druckit upp drycken i min varma och sköna säng tillsammans med Svea så gick gjorde jag mig iordning.
Sedan så fixade jag till lite mat åt Svea som skulle stå i blöt ett tag och under tiden så gick vi ut i "hagen" så att hon kunde göra sina begär, haha.
En bild på pappa och mig, dock sen förra sommaren!
Frukost åt jag tillsammans med pappa under några som helst bekymmer. Det var inga större problem att få i sig frukost idag, men det brukar det inte var nu förtiden. När jag hade ätit klart så spelade pappa och jag ett parti Mulle och jag vann även idag och fick kommentaren som han för vanligt kör med: "Det var bara tur". Dålig förlorare kallar jag det bara.. Det var iallafall en trevlig stund tillsammans med pappa.
Efter vilan så kollade jag lite på datorn sedan så väckte jag till Svea som låg och sov i sin igloo eftersom att jag skulle ha med mig henne ner till Nattis.
Väl nere hos Nattis så busade vi för fullt med Svea, men som som vanligt så var ju Svea lite rädd mot Nattis, men det fungerade bra ändå tyckte jag.
När jag kom hem så var både mamma och pappa ute, men det dröjde inte länge förens mamma kom in och tjatade. Hon frågade om jag mådde bra och jag svarade lite omuntert: Ja, varför skulle jag inte?
Men mamma märkte att jag inte mådde så bra och det hade hon faktiskt mycket rätt i. Jag mådde helt enkelt skit, så mycket "M" var inom mig och mamma sa likså att hon såg att idag var det "M" som hade greppet om mig. Jag visste om att hon hade det, men jag ville inte erkänna utan jag ville klara mig på egen hand.
Så mamma och jag tjafsade lite, men då så kom pappa in och höll mig sällskap medans mamma gick en lite promenad för att lätta på trycket lite och när hon kom hem igen så pratade vi med varandra som om ingenting hade hänt. Det kändes bra. Pappa som då var hemma peppade på mig för fullt och sa att det här fixar du, vi ska klara det här tillsammans nu. Även om jag gärna vill tro på det så kunde jag inte det idag, inte när "M" var så stark.
Pappa och jag har även kommit överens om ett löfte som vi ska hålla, jag hoppas att båda ska kämpa lika tappert för att klara av det, men det ska vi, eller hur världens bästa pappa?
Sedan så var det dags för lunch. Det var pappa som stod för matlagningen idag och det är inte direkt min starka sida att pappa lagar maten, för jag är alltid rädd för att han ska använda mer "feta" produkter än mamma, men jag kände att jag ska kämpa och lita på min pappa nu. Har jag kunnat göra det i alla mina tidigare år innan jag blev sjuk så vad skulle tyda på att han skulle ljuga för mig nu? Det är vad mitt sunda förnuft säger till mig och innerst inne så vet jag att det är det som jag ska lyssna till..
Dagens lunch blev ris och torskfilégryta, det är pappas favoritmat tror jag. Det är iallafall en chansning i från min sida efter så många gånger som han sa att det var såååå gott idag, haha.
Det är dock ingen hit i mina ögon, men jag klarade av att äta utav den iallafall och det var utav en fetare produkt som såsen var gjord av också, en stor stjärna till mig!
Om ni vill veta så var det efter denna torskfilégryta, som vi åt för första gången för 2 års sedan ungefär, som pappa och jag började prata lite skojsigt om att starta en egen restaurang som ska ha fisk och skaldjur som huvudrätt. Så vi pratade lite om restaurangen idag också, men det är bara en massa vilda fantasier som jag och pappa har, haha.
Efter maten så kollade jag, mamma och pappa på Robinson som vi hade spelat in från gårdagen. Men jag hann inte kolla så mycket förens ångesten bröt ut, inte undra på att den kom så tjock som jag kände mig efter maten och alla tankar som "M" kom med på en gång. Det kom som en enda stor våg med massvis med tankar som jag inte kunde hantera. Jag mådde verklige skit och det hade jag gjort hela förmiddagen!
När jag sedan vaknade upp så fick jag lite fotmassage av mamma och efter ångesten så kände jag mig gensta mycket mer tillfreds med mig själv. Jag kunde mer acceptera att situationen var som den var, att jag hade ätit för att jag behöver det och det kommer göra mig frisk. Jag äter inte för att bli tjock och överviktig, utan för att bli normalviktig.
Så eftermiddagen så måde jag mycket bättre. Visst tänkte jag mycket på hur min kropp så ut och i vilken spegel som jag än går förbi här hemma så bara ser jag hur tjock jag är. Men under eftermiddagen så busade jag lite med Svea och så tränade jag lite trix med henne, så som sitt m.m. Det var kul och hon var duktigare än vad jag trodde att hon skulle vara.
Eftersom att jag kände mig så ofräsch och äcklad av mig själv så gick jag in och tog en dusch innan det var dags för eftermiddagsmelliset. Men det gjorde ju inte saken bättre.. Jag kände mig ju fräschare på så sätt att jag luktade gott och håret var rent, men att se sin kropp och fettet dallrande på sin kropp gjorde mig bara ännu mer äcklad och förtvivlad. Jag blev ledsen, men mamma försökte att trötsa mig med att säga: "Du ser inte din kropp, du har helt fel kroppsuppfattning". Men jag trodde inte ett dugg på henne, för jag kunde ju liksom själv ta på mina lår och bara låta fettet dallara, det såg jag ju med egna ögon. Så fel ögonsyn kan jag ju inte ha, det är sanning. "M" ljuger inte för mig i den bekräftelsen!
Vi eftermiddagsmelliset så myste jag med Svea i soffan. ( Bilden är inte tagen idag )
Sen så gik jag ut med Svea i koppel i trädgården medans mamma tog min andra lilla sötnos Fnutte i sitt koppel. Gissa om Svea ville busa med Fnutte? Ja, det ville hon verkligen. Hon gjorde sig till så vida pass och ville verkligen få Fnuttes uppmärksamhet, men Fnutte brydde sig inte så mycket utan sat mest och åt gräs i lugn och ro. Haha!
När vi kom in så fick jag hjälpa mamma med matlagningen. Det var kul och såklart så var även Svea med på ett hörn. Hon känner på sig när det luktar mat.
Nu efter kvällsmaten så känner jag mig också jättetjock och "M" spökar där inne i mitt huvud. Men med lite tröst ifrån mamma och musik spelande på datorn så fick jag tankarna på lite annat håll.
Det känns som att "M" aldrig kommer att släppa greppet om mig, men jag måste stå emot, jag ska orka denna gången, jag ska inte fall tillbaka!
Elin ska vill bli frisk!
Detta har varit en väldigt tuff dag och "M" har verkligen haft ett stadigt grepp om mig, iallafall angående tankarna. Det har rört sig i mitt huvud i stort sätt hela dagen och det är inget positivt, tyvärr. Jag vill verkligen bli av med detta och jag hoppas att jag får jobba mer med att sakta men säkert få mitt huvud friskare!
Hoppas att eran dag har varit bättre än min.
Ha det så bra!
/ Elin.
Lördag 2/4
Oh herregud vilket natt.. Vet inte vart jag ska börja men jag kan väl iallafall börja i den rätta änden.
Det började med att Svea försökte att komma upp i min säng på alla möjliga sätt och vis, men det fungerade inte så bra för henne eftersom att hon inte kan hoppa så högt. Men under några omständigheter så kom hon faktiskt upp i min säng och jag tror att hon kan ha krypit upp på mina kuddar som låg på golvet och sedan hoppat där ifrån. Väl i sängen så ville hon börja busa mitt i natten men jag försökte att inte visa intresse och då så blev hon väl kanske lite putt på mig. Så då hördes det bara ett duns och ett litet svagt skrik och det var Svea som hade hoppat ner ifrån sängen.
När jag då hörde det så tyckte jag så synd om henne och ropade på henne och då kom hon glatt till mig igen och ville åter igen upp i sängen, så denna gången så kunde jag inte motstå att ta upp henne. Så det slutade med att både jag och hon somnade uppe i min säng inatt, så det är alltså första gången som Svea har sovit i min säng och inte i sin igloo. Det var mysigt!
Imorse så var det då mamma som väckte mig med näringsdryck på sängen, morgondagens dryck fick bli banan idag och den tycker jag nog smakar som bäst på morgonen, jag vet faktiskt inte varför men så är det.
Sedan så gjorde jag mig i ordning lite och sedan så var det dags att sätta sig ner för att äta en stabil frukost, åter igen den gamla vanliga. När frukosten hade åkt ner i magen så var det dags för vila.
Under vilan så kollade jag, mamma och pappa lite på ett gamalt avsnitt ifrån Big Brother. Trots att vi redan vet vem som vinner så är det ändå så kul att se på.
När vilan var slut så hade jag hoppats på att kunna träffa Jennifer, men hon låg tyvärr och sov då, så det blev tyvärr inget med henne idag, men vi sa att vi skulle träffas någon annan dag och den dagen ser jag fram emot. <3
När vilan var slut så gjorde jag inget speciellt. Jag plockade iordning lite på Sveas leksaker som hon hade släpat med sig lite här och där och lade i hennes lilla korg inne i vardagsrummet.
Och inte lång tid hade jag på mig att göra det innan det var dags för förmiddagsmellis. Som tur var så dricker jag alla smakerna i Ensure +, så det är bra att det kan bli lite variation på dryckerna nu när jag dricker 3 utav dem och 1 utav 1 annan sort.
Under förmiddagsmelliset så spelade jag och mamma Mulle, medans pappa satt och kollade på eftersom att han lekte lite lätt med Svea som ville vara ute.
När drycken var uppdrucken och vilan var slut så åkte mamma till stan och pappa gick ut och fortsatte i trädgården som han hade gjort under hela förmiddagen, så då fick jag passa på att utnyttja min ensamtid. Under den tiden så var "M" där och pucklade på ganska rejällt. Men jag är stark nu, jag klarar att kämpa emot.
Så eftersom att "M" var stark just då så försökte jag att engagera mig med något. Så då lekte jag med Svea, gick ut med Svea i "hagen", småplockade lite och så kollade jag lite på datorn. Det hjälpte till viss del må jag säga..
När mamma kom hem så var det dags för lunch. Vi åt rester från i går. Som vanligt så hade jag protester på "kolhydratsbiten" om att det var alldeles för mycket för min del, men mamma och pappa nekade konstant och ville få mig att inse att det inte alls var det. Jag tolkade det som jag ville, men jag åt faktiskt upp hela portionen.
Eftersom att jag inte alls mådde bra under lunchen så dröjde det knappt 1 min. innan jag och mamma gick inte till mammas och pappas sovrum för att ta hand om min ångestattack.
Jag kände att hela min kropp hade förändrats under måltiden. Den hade svällt upp och jag hade ätit alldeles för mycket kolhydrater, fy på mig!
Så ångesten tog väl ungefär 30 min. att ta sig igenom innan den lugnade sig och att jag inte hade orken kvar till att vara arg på "M" mer, utan jag hade liksom sagt mitt till henne under den.
Så direkt efter ångestattacken så satte jag lite fart eftersom att vid 14.20 så skulle pappa och jag ta motorcykeln till Motala för att kolla när Mjölby Södra damer mötte Borens IK.
En lättklädd Elin, som ska ut och njuta i solen och kolla på fotboll!
Så när pappa och jag väl satte oss på motorcykeln så kändes allt mycket lättare. Jag blev glad över att få komma ut i solen och jag kände mig fri på något vis som jag alltid gör när jag åker där bak på motorcykeln och idag var det ju ett givande "MC-väder", det kan man ju inte klaga på.
När vi kom fram till Motala så började matchen precis. Men det dröjde inte länge innan vi bestämde oss för att åka därifrån och åka hem till Mjölby istället och kolla på herrarna som körde där. Så vi var väl i Motala och kollade i max. en kvart, haha!
Men det var iallafall jättekul att åka en tur med pappa, men också att få kolla på fotboll. Jag längtar verkligen tillbaka till fotbollen, det kan jag lova!
När jag skulle gå hem ifrån Södragården (pappa stannade kvar), så kom mamma med lilla Svea och mötte mig och direkt när hon såg mig så släppte mamma hennes koppel för då kom hon i full fart i mot mig och ville komma och hälsa, det är min lilla Svea det! <3
När jag kom hem så gjorde jag inte så mycket eftersom att klockan var ganska nära kvällsmat. Så det blev att jag bytte om till pyjamas bara för att gå och mysa i under resten utav denna lördagskväll.
När jag hade gjort det så gjorde mamma och pappa mig sällskap medans jag åt. Vi satt ute på altanen och bara njöt utav vädret. De åt inte eftersom att de skulle ut och äta med Matz och Vailett.
Under måltiden och efter måltiden så kände jag hur mina kinder svällde upp. Det blev som 2 tora ballonger och jag kände mig skitfet!
Men mamma och pappa vill att jag ska tänka postivit, att jag ska tänka att det här måste jag äta för att bli frisk, det finns ingen annan väg att gå.
Visst har de rätt, men det känns som att tjockkänslorna aldrig kommer att försvinna och enligt mig så är det verkligen. Det finns absolut ingen som kan intala mig att jag är mager/smal/tunn, för då kommer det kännas som att de ljuger mig rakt upp i ansiktet! "/
Nu är jag hemma själv med Danne, men han sitter ute på sitt rum. Så snart ska jag ta på mig mjukisbyxor och en tjocktröja över min pyjamas och sedan så ska jag gå en promenad. Jag tänkte att jag skulle försöka att få med mig Svea och träna henne att gå i koppel. Men vi får se hur det går med det, för just nu ligger hon och sover.
Senare ikväll så blir det nog att kanske kolla på Robinson och dricka näringsdryck innan det är dags att knyta sig och samla nya kämpartag tills morgondagen!
Ha det så bra!
/ Elin.
Fredag 1/5
Idag vaknade jag på rätt sida och det kändes som att det låg en bra dag framför mig som väntade på mig. Solen sken, fåglarna kvittrade och så låg Svea där som vanligt tätt intill min säng. Hon är för mysig så här och morgnarn, då man bara kan ta upp henne och mysa hur länge som helst. Men tyvärr så kunde vi ju inte göra det för då kom pappa in i morse med näringsdrycken som jag var tvungen att ta.
En stund senare så var det dags för frukost som vanligt. Denna morgon så åt jag tillsammans med pappa eftersom att mamma tog lite sovmorgon idag, vilket hon säkert tyckte var jätteskönt.
Frukosten slank ner bra som den brukar göra nu för tiden, den går ju lättare och lättare med tidens gång.
Under frukostvilan så satt jag och pappa inne i vardagsrummet och spelade Mulle. Det var kul eftersom att jag vann, haha. "Det var bara tur", är kommentaren som pappa brukar komma med och likså så kom den idag.
När vilan var slut så kollade jag lite på datorn och tog kort på olika saker. Dels på mig själv men också på Svea som var så söt när hon låg och busade på sin filt. Sedan så tröttnade jag på att ta kort så då blev det att jag busade lite med Svea innan det var dags att dricka nästa näringsdryck. Då så fikade jag och mamma tillsammans eftersom att pappa hade gått ut i trädgården och höll på att fixa och dona där ute. Så under mellisets gång så spelade mamma och jag kort, som vanligt. Sedan så småpratade vi lite också och då kom mamma med ett förslag om att vi kunde åka och sola solarium nu på vilan som jag skulle ta efter att jag hade drucikit upp drycken. Det tyckte inte jag lät som någon dum idé, så mamma och jag åkte och solade solarium på vilan. Gud vad skönt det var, jag njöt så dant utav värmen att jag råkade somna till lite smått, men direkt när solariet stängdes av så vaknade jag till igen.
När vi kom hem så fick jag lite ensamtid medans pappa var ute i trädgården och mamma åkte till stan och handlade lite. Under tiden som jag var hemma själv, eller snarare ensam i huset så busade jag lite med Svea, men annars så gjorde jag inte så mycket mer. När mamma kom hem så lagade hon till lunchen. Idag så åt vi pasta och köttfärssås. Som vanligt så var det protester ifrån min sida om att det var för mycket mat och "M" var igång rejällt i mitt huvud redan då. Hon sa det ena efter det andra:
Nu har du legat i ett solarium och tagit det alldels för lugnt.
Du har rört på dig för lite.
Du är tjock.
Du ska inte äta så där mycket.
Du förtjänar inte att äta. osv.
Ahhh, shit alltså, min hjärna tar så himla mycket stryk just nu, jag mår så psykiskt dåligt men det fysiska ser bra ut.
VI inom familj har pratat mycket om det här med att det fysiska kanske ser bra ut, men att hjärna inte riktigt hänger med och genast när man ser att någon ser mer fysiskt bra ut att man ser friskare ut i kroppen så tror många att man är frisk, men inombords så kanske man är splittrad i tusen bitar och tankarna snurrar hit och dit. Men som tur är så vet mamma och pappa om detta och kommer hjälpa mig med båda sakerna och det är jag väldigt tacksam över.
Efter maten så var det vila som gällde. Då gosade jag med Svea en stund innan jag verkligen inte kunde hålla alla mina tankar inom mig längre, så det bröt ut till en ångestattack. För att ännu idag "skydda" Svea ifrån detta så gick jag och pappa in till mammas och pappas sovrum. Där inne så tog pappa väl hand om mig. Alltså jag mår så himla dåligt nu. Det enda jag går och tänker på är hur min kropp ser ut. Hur äcklig jag faktiskt är och hur fet jag har blivit sedans dess att jag vägde som minst. Visst, jag vill bli frisk och måste genomgå dessa saker, jag tror faktiskt att jag är inne i den värsta och sista fasen nu.. att kunna övervinna tjockkänslorna och faktiskt vara nöjd över sin kropp istället!
Tack pappa för hjälpen iallafall, det kändes bra med dig vid min sida.
När ångestattacken var över efter ca. 30 min. så kom mamma in med Svea till mig på sängen igen. Då fick jag massor med pussar av henne i hela ansiktet och det tror jag att jag fick för att hon ville trösta mig och såg att jag var ledsen.
Vid strax innan 15.00 så kom farmor och farfar hit. Vi bjöd hit dem för att vi ville bjuda de på lite fika. Dels för att farfar fyller år idag, så grattis till världens bästa farfar, men också för att bara sitta och småprata lite. När de kom så mådde jag inte så bra, men det var inget som jag ville gå ut i ord med till mamma och pappa eftersom att jag ville inte att det skulle hända något med mig då när farmor och farfar var här, det skulle kännas alldels för skämsigt. Så jag höll mig här inne i huset medans de satt ute på altan och fikade. Mamma och pappa kom in var och varannan minut för att kolla till mig men jag mådde inte dåligt hela tiden men plötsligt så kom det en del infall då "M" var där och gnagde och hotade mig med diverse sakerna. Tillslut så kom min känslomässiga sida fram och jag lade mig ner på mammas och pappas sängar för att jag hade det så tufft med "M", jag kunde liksom inte hålla det för mig själv längre. Som tur var så kom pappa in just då och tröstade mig och sa att jag skulle komma ut tillsammans med de andra och dricka min näringsdryck. Jag var väl inte sådär stormförtjust i idén, men jag följde med ut och gjorde som han sa och genast så kändes det mycket bättre. Jag fick något mycket roligare att tänka på än allt som "M" ville få mig att tänka på.
När jag hade druckit upp min dryck så kände jag att jag lika gärna kunde vara ute eftersom att det faktiskt fick mig till att må så pass mycket bättre och det minskade "M´s" hot och tankarna kring allt det otäcka minskade också. Så alla vi gick ut i "hagen" och busade med Svea. Men också jag och pappa busade med varandra och brottades lite, det kändes faktiskt som att den gamla Elin framträde där en gnutta.
Så jag var ute i stort sett hela tiden enda fram tills farmor och farfar skulle åka hem och det var dags för förberedelser inför kvällsmaten. Ikväll så fick jag hjälpa till, men det var nog utav ren och skär omtanke utav pappa eftersom att han visste att jag hade haft en tuff dag idag. Så jag fick göra romsås, kanske inte det roligaste men det fick mig iallafall på andra tankar.
När jag var klar med det så kunde jag dock inte busa med Svea för hon var jättetrött efter all lek utomhus så hon somnade som en stock på sin "hund-kudde".
Men ändå så kände jag mig så glad när jag hade varit ute idag under eftermiddagen. Det tror jag kan bero på att jag fick uppleva sol, glädje, kärlek, bus, omtanke och framförallt att någonstans där inom mig och det är inte långt kvar innan den tar över helt, så finns den gamla Elin!
Trots att jag har haft en tuff dag idag så har jag ändå vunnit. Jag ska fixa det här och jag ska kämpa lika bra imorgon som jag har gjort idag..
Till kvällsmat så blev det grillad lax. Laxen var dock inte så lyckade eftersom att den var rå inuti, men det fixade pappa till åt mig genom att grilla den ytterligare en stund.
Det dröjde inte länge innan Danne kom ut till altanen där vi satt och åt och sa:
" Hallå, jag ska ju till Mimi nu, men bilen är inte tankad. Hur tankar man?"
Och han som har körkort och vet inte ens hur man tankar.. Så jag fick följa med honom i bilen till JET för att visa hur man tankade och det klarade vi 2 av galant tillsammans.
Snart så ska jag, mamma och pappa gå en kvällspromenad i detta sköna 1:a maj vädret. Vädret kan inte bli mycket bättre än så här.
Hoppas att eran 1:a maj har varit bra och så vill jag självklart önska Lina ett stort grattis i efterskott som fyllde år igår!
Ha det så bra!
/ Elin.
En stund senare så var det dags för frukost som vanligt. Denna morgon så åt jag tillsammans med pappa eftersom att mamma tog lite sovmorgon idag, vilket hon säkert tyckte var jätteskönt.
Frukosten slank ner bra som den brukar göra nu för tiden, den går ju lättare och lättare med tidens gång.
Under frukostvilan så satt jag och pappa inne i vardagsrummet och spelade Mulle. Det var kul eftersom att jag vann, haha. "Det var bara tur", är kommentaren som pappa brukar komma med och likså så kom den idag.
När vilan var slut så kollade jag lite på datorn och tog kort på olika saker. Dels på mig själv men också på Svea som var så söt när hon låg och busade på sin filt. Sedan så tröttnade jag på att ta kort så då blev det att jag busade lite med Svea innan det var dags att dricka nästa näringsdryck. Då så fikade jag och mamma tillsammans eftersom att pappa hade gått ut i trädgården och höll på att fixa och dona där ute. Så under mellisets gång så spelade mamma och jag kort, som vanligt. Sedan så småpratade vi lite också och då kom mamma med ett förslag om att vi kunde åka och sola solarium nu på vilan som jag skulle ta efter att jag hade drucikit upp drycken. Det tyckte inte jag lät som någon dum idé, så mamma och jag åkte och solade solarium på vilan. Gud vad skönt det var, jag njöt så dant utav värmen att jag råkade somna till lite smått, men direkt när solariet stängdes av så vaknade jag till igen.
När vi kom hem så fick jag lite ensamtid medans pappa var ute i trädgården och mamma åkte till stan och handlade lite. Under tiden som jag var hemma själv, eller snarare ensam i huset så busade jag lite med Svea, men annars så gjorde jag inte så mycket mer. När mamma kom hem så lagade hon till lunchen. Idag så åt vi pasta och köttfärssås. Som vanligt så var det protester ifrån min sida om att det var för mycket mat och "M" var igång rejällt i mitt huvud redan då. Hon sa det ena efter det andra:
Nu har du legat i ett solarium och tagit det alldels för lugnt.
Du har rört på dig för lite.
Du är tjock.
Du ska inte äta så där mycket.
Du förtjänar inte att äta. osv.
Ahhh, shit alltså, min hjärna tar så himla mycket stryk just nu, jag mår så psykiskt dåligt men det fysiska ser bra ut.
VI inom familj har pratat mycket om det här med att det fysiska kanske ser bra ut, men att hjärna inte riktigt hänger med och genast när man ser att någon ser mer fysiskt bra ut att man ser friskare ut i kroppen så tror många att man är frisk, men inombords så kanske man är splittrad i tusen bitar och tankarna snurrar hit och dit. Men som tur är så vet mamma och pappa om detta och kommer hjälpa mig med båda sakerna och det är jag väldigt tacksam över.
Efter maten så var det vila som gällde. Då gosade jag med Svea en stund innan jag verkligen inte kunde hålla alla mina tankar inom mig längre, så det bröt ut till en ångestattack. För att ännu idag "skydda" Svea ifrån detta så gick jag och pappa in till mammas och pappas sovrum. Där inne så tog pappa väl hand om mig. Alltså jag mår så himla dåligt nu. Det enda jag går och tänker på är hur min kropp ser ut. Hur äcklig jag faktiskt är och hur fet jag har blivit sedans dess att jag vägde som minst. Visst, jag vill bli frisk och måste genomgå dessa saker, jag tror faktiskt att jag är inne i den värsta och sista fasen nu.. att kunna övervinna tjockkänslorna och faktiskt vara nöjd över sin kropp istället!
Tack pappa för hjälpen iallafall, det kändes bra med dig vid min sida.
När ångestattacken var över efter ca. 30 min. så kom mamma in med Svea till mig på sängen igen. Då fick jag massor med pussar av henne i hela ansiktet och det tror jag att jag fick för att hon ville trösta mig och såg att jag var ledsen.
Vid strax innan 15.00 så kom farmor och farfar hit. Vi bjöd hit dem för att vi ville bjuda de på lite fika. Dels för att farfar fyller år idag, så grattis till världens bästa farfar, men också för att bara sitta och småprata lite. När de kom så mådde jag inte så bra, men det var inget som jag ville gå ut i ord med till mamma och pappa eftersom att jag ville inte att det skulle hända något med mig då när farmor och farfar var här, det skulle kännas alldels för skämsigt. Så jag höll mig här inne i huset medans de satt ute på altan och fikade. Mamma och pappa kom in var och varannan minut för att kolla till mig men jag mådde inte dåligt hela tiden men plötsligt så kom det en del infall då "M" var där och gnagde och hotade mig med diverse sakerna. Tillslut så kom min känslomässiga sida fram och jag lade mig ner på mammas och pappas sängar för att jag hade det så tufft med "M", jag kunde liksom inte hålla det för mig själv längre. Som tur var så kom pappa in just då och tröstade mig och sa att jag skulle komma ut tillsammans med de andra och dricka min näringsdryck. Jag var väl inte sådär stormförtjust i idén, men jag följde med ut och gjorde som han sa och genast så kändes det mycket bättre. Jag fick något mycket roligare att tänka på än allt som "M" ville få mig att tänka på.
När jag hade druckit upp min dryck så kände jag att jag lika gärna kunde vara ute eftersom att det faktiskt fick mig till att må så pass mycket bättre och det minskade "M´s" hot och tankarna kring allt det otäcka minskade också. Så alla vi gick ut i "hagen" och busade med Svea. Men också jag och pappa busade med varandra och brottades lite, det kändes faktiskt som att den gamla Elin framträde där en gnutta.
Så jag var ute i stort sett hela tiden enda fram tills farmor och farfar skulle åka hem och det var dags för förberedelser inför kvällsmaten. Ikväll så fick jag hjälpa till, men det var nog utav ren och skär omtanke utav pappa eftersom att han visste att jag hade haft en tuff dag idag. Så jag fick göra romsås, kanske inte det roligaste men det fick mig iallafall på andra tankar.
När jag var klar med det så kunde jag dock inte busa med Svea för hon var jättetrött efter all lek utomhus så hon somnade som en stock på sin "hund-kudde".
Men ändå så kände jag mig så glad när jag hade varit ute idag under eftermiddagen. Det tror jag kan bero på att jag fick uppleva sol, glädje, kärlek, bus, omtanke och framförallt att någonstans där inom mig och det är inte långt kvar innan den tar över helt, så finns den gamla Elin!
Trots att jag har haft en tuff dag idag så har jag ändå vunnit. Jag ska fixa det här och jag ska kämpa lika bra imorgon som jag har gjort idag..
Till kvällsmat så blev det grillad lax. Laxen var dock inte så lyckade eftersom att den var rå inuti, men det fixade pappa till åt mig genom att grilla den ytterligare en stund.
Det dröjde inte länge innan Danne kom ut till altanen där vi satt och åt och sa:
" Hallå, jag ska ju till Mimi nu, men bilen är inte tankad. Hur tankar man?"
Och han som har körkort och vet inte ens hur man tankar.. Så jag fick följa med honom i bilen till JET för att visa hur man tankade och det klarade vi 2 av galant tillsammans.
Snart så ska jag, mamma och pappa gå en kvällspromenad i detta sköna 1:a maj vädret. Vädret kan inte bli mycket bättre än så här.
Hoppas att eran 1:a maj har varit bra och så vill jag självklart önska Lina ett stort grattis i efterskott som fyllde år igår!
Ha det så bra!
/ Elin.
Torsdag 30/4
Oj, vilken ovanlig morgon för mig. Idag kan man nästan säga att jag försov mig. Pappa kom nämligen in och väckte mig, utan att han egentligen visste om det. Han trodde att jag var vaken eftersom att jag alltid brukar vara vaken så dags om morgnarna. Han brukar nämligen komma in och säga hejdå till mig och Svea innan han cyklar till jobbet vid 07.40. Så idag så sov jag såg dags, som en stock. Men inget hindrade mig från att kvickna till fort eftersom att Svea var vaken och ville gärna komma upp i sägen och ligga och gosa en stund. Det har blivit en vana för Svea nu, det är en positiv vana tycker jag, jag älskar det! <3
När mamma och jag hade rastat Svea så åt vi frukost tillsammans. Samma gamla vanliga frukost bestående av 2 mackor, 1 skål med youghurt, 1 glas juice och 1 glas mjölk. Erkänn mycket som jag äter till frukost?
Aja, stabil är den ju iallafall så man blir väldigt mätt på den kan jag lova, iallafall jag. När vi hade ätit klart efter lite småprat också så gick vi in till soffan för att vila i 1 h. Då så kollade vi på TV. Vi kollade även idag på ett gamalt avsnitt i från Big Brother. Det är faktiskt kul även att Linda hade åkt ut.
När vilan var slut så hann jag inte med så mycket innan det var dags för nästa mål, alltså förmiddagsmellis. Smaken på näringsdrycken idag fick bli svarta vinbär. Ni som läser min blogg och också dricker drycker, vad dricker ni för någon sort?
Under tiden som vi tog melliset så spelade vi Mulle och då så satt Svea snällt på golvet och ville så gärna att jag skulle lufta upp henne så att hon kunde få sitta i mitt kort och få vara med på ett hörn och spela kort och givetvis så fick hon det. Man kan bara inte motstå henne. Hon är så himla söt!
Och duktig var hon på att köra Mulle också, för vi vann faktiskt hon och jag över mamma, haha!
Efter melliset så busade jag lite med Svea medans mamma ringde till Agneta. Jag vet att Agneta följer min blogg och det tycker jag är jättekul och det känns bra att hon gör det för då kanske hon förstår mer hur det rör sig i mitt huvud och vad det är som jag går i genom. Hon tycker att jag kämpar på bra, det vet jag, men tyvärr så har hon inte kommit på hur man kan skicka kommentar, men mamma berättade det för henne idag så vi får väl se om man får någon kommentar utav henne någon vacker dag.
Innan lunch så fick jag lite ensamtid. Då så gick mamma ut en sväng med Svea i kopplet. Vi måste verkligen träna upp henne nu så att man kan ta lite rejällare promenader med henne snart. Nu så kan hon knappt inte gå alls i koppel utan hon vill bara stanna och lukta på allt och vill alltid gå åt det motsatta hållet som vi ska gå åt.
Under ensamtiden så gjorde jag inte så mycket. "M" var där med sina hot och tillsägelser, men jag har lärt mig att kunna motstå de på ett eller annat sätt. Det är tufft, men jag gör framsteg var och varannan dag, det lovar jag!
När mamma kom hem med Svea sen så busade jag lite med henne medans mamma lagade till det sista utav maten. Protester blev det idag också, men mamma sa några ord till mig som faktiskt gjorde att jag tog den där sista tuggan som var på tallriken trots att det kändes jobbigt.
Efter maten så var det vila som vanligt. Eller vila kan man kanske inte kalla det längre utan jag får nästan alltid mitt pys efter just lunchen. Just nu så har jag inte kraft till att kunna lägga locket på mycket längre än fram till lunch, det pyser liksom över då. Så inte långt ifrån att vi hade satt oss till ro i soffan så kände jag att "M" började försöka att manipulera mig. Hon ville få mig till att inse att jag hade ätit för mycket, fel kost, att mina kinder svullnade upp och allt det där. Så för att inte störa Svea som låg och sov så gick vi in till mammas och pappas sängar.
Eftersom att mamma är väldigt duktig på att kunna hantera mina ångestpys så känns det ändå som att jag alltid har någon form av närhet. Trots att jag knappt inte är vid medvetandet så känner jag hennes närhet. Jag känner hennes kärlek och att hon verkligen kämpar tillsammans med mig. Likaså försöker ju pappa lika väl när har tar hand om mig under ett ångestpys. Som idag t.ex. så fick jag en kylklamp på mig lite här och där på kroppen för att kunna dämpa ångesten lite, eller iallafall få ner andningen och pulsen lite. Det hjälpte oerhört mycket.
När jag kom tillbaka ur ångesten så berättade mamma för mig att jag hade varit skitförbannad på "M". Jag hade sagt att nu så skulle hon ut i från mitt liv. Och även att jag sa det i ångest så kan jag stå för det nu när jag sitter här och skriver också. Hon ska ut i från mitt liv, jag ska besegra den där "häxan". Det är tufft, men för att bli frisk så måste man våga utsätta sig för saker trots att man alltid tror det värsta om vad som ska ske i efterhand.
Jag var trött idag också efteråt och Svea var också trött, så eftersom att jag somande på mammas och pappas säng så kom mamma in med Svea hos mig och lade henne bredvid mig. Så där låg vi en stund och slumrade så sött tillsammans.
På eftermiddagen så skippade jag ensamtiden. Jag kände att jag inte orkade med någon ensamtid just då. Kanske var "M" lite väl stark fortfarande? Hon kanske skulle få mig att göra något som jag inte hade kraft till att motstå.
Så när mamma hade städat iordning lite i köket så gick vi med Svea till fotbollsplanen utanför oss och lätt henne skutta runt lite, det märktes på henne att hon tyckte att det var kul.
När vi kom hem så tog vi eftermiddagsmellis sedan så gick vi ut med Svea i "hagen". Där fick hon värsta rycken och sprang runt som en galning. Jag och mamma skratta massor för det såg verkligen jättekul ut, lilla Svea då. Jaja, mycket motion fick hon ju iallafall, så då kan man ju alltid hoppas på att hon somnar fort ikväll.
Idag är det ju då valborg också. Pappa har åkt bort med motorcykeln nu på kvällen med några kompisar för att åka i kortegen i Skänningen. Jag valde att inte följa med, jag kände helt enkelt inte för det. Utan idag så föredrog jag hellre en lugn kväll tillsammans med mamma här hemma.
Nu så ska inte jag skriva så mycket mer, utan nu ska ska jag ta på mig min jacka och mina skor och sedan så ska jag och mamma traska ut på våran vanliga kvällspromenad.
Ha en bra valborg!
/ Elin.
När mamma och jag hade rastat Svea så åt vi frukost tillsammans. Samma gamla vanliga frukost bestående av 2 mackor, 1 skål med youghurt, 1 glas juice och 1 glas mjölk. Erkänn mycket som jag äter till frukost?
Aja, stabil är den ju iallafall så man blir väldigt mätt på den kan jag lova, iallafall jag. När vi hade ätit klart efter lite småprat också så gick vi in till soffan för att vila i 1 h. Då så kollade vi på TV. Vi kollade även idag på ett gamalt avsnitt i från Big Brother. Det är faktiskt kul även att Linda hade åkt ut.
När vilan var slut så hann jag inte med så mycket innan det var dags för nästa mål, alltså förmiddagsmellis. Smaken på näringsdrycken idag fick bli svarta vinbär. Ni som läser min blogg och också dricker drycker, vad dricker ni för någon sort?
Under tiden som vi tog melliset så spelade vi Mulle och då så satt Svea snällt på golvet och ville så gärna att jag skulle lufta upp henne så att hon kunde få sitta i mitt kort och få vara med på ett hörn och spela kort och givetvis så fick hon det. Man kan bara inte motstå henne. Hon är så himla söt!
Och duktig var hon på att köra Mulle också, för vi vann faktiskt hon och jag över mamma, haha!
Efter melliset så busade jag lite med Svea medans mamma ringde till Agneta. Jag vet att Agneta följer min blogg och det tycker jag är jättekul och det känns bra att hon gör det för då kanske hon förstår mer hur det rör sig i mitt huvud och vad det är som jag går i genom. Hon tycker att jag kämpar på bra, det vet jag, men tyvärr så har hon inte kommit på hur man kan skicka kommentar, men mamma berättade det för henne idag så vi får väl se om man får någon kommentar utav henne någon vacker dag.
Innan lunch så fick jag lite ensamtid. Då så gick mamma ut en sväng med Svea i kopplet. Vi måste verkligen träna upp henne nu så att man kan ta lite rejällare promenader med henne snart. Nu så kan hon knappt inte gå alls i koppel utan hon vill bara stanna och lukta på allt och vill alltid gå åt det motsatta hållet som vi ska gå åt.
Under ensamtiden så gjorde jag inte så mycket. "M" var där med sina hot och tillsägelser, men jag har lärt mig att kunna motstå de på ett eller annat sätt. Det är tufft, men jag gör framsteg var och varannan dag, det lovar jag!
När mamma kom hem med Svea sen så busade jag lite med henne medans mamma lagade till det sista utav maten. Protester blev det idag också, men mamma sa några ord till mig som faktiskt gjorde att jag tog den där sista tuggan som var på tallriken trots att det kändes jobbigt.
Efter maten så var det vila som vanligt. Eller vila kan man kanske inte kalla det längre utan jag får nästan alltid mitt pys efter just lunchen. Just nu så har jag inte kraft till att kunna lägga locket på mycket längre än fram till lunch, det pyser liksom över då. Så inte långt ifrån att vi hade satt oss till ro i soffan så kände jag att "M" började försöka att manipulera mig. Hon ville få mig till att inse att jag hade ätit för mycket, fel kost, att mina kinder svullnade upp och allt det där. Så för att inte störa Svea som låg och sov så gick vi in till mammas och pappas sängar.
Eftersom att mamma är väldigt duktig på att kunna hantera mina ångestpys så känns det ändå som att jag alltid har någon form av närhet. Trots att jag knappt inte är vid medvetandet så känner jag hennes närhet. Jag känner hennes kärlek och att hon verkligen kämpar tillsammans med mig. Likaså försöker ju pappa lika väl när har tar hand om mig under ett ångestpys. Som idag t.ex. så fick jag en kylklamp på mig lite här och där på kroppen för att kunna dämpa ångesten lite, eller iallafall få ner andningen och pulsen lite. Det hjälpte oerhört mycket.
När jag kom tillbaka ur ångesten så berättade mamma för mig att jag hade varit skitförbannad på "M". Jag hade sagt att nu så skulle hon ut i från mitt liv. Och även att jag sa det i ångest så kan jag stå för det nu när jag sitter här och skriver också. Hon ska ut i från mitt liv, jag ska besegra den där "häxan". Det är tufft, men för att bli frisk så måste man våga utsätta sig för saker trots att man alltid tror det värsta om vad som ska ske i efterhand.
Jag var trött idag också efteråt och Svea var också trött, så eftersom att jag somande på mammas och pappas säng så kom mamma in med Svea hos mig och lade henne bredvid mig. Så där låg vi en stund och slumrade så sött tillsammans.
På eftermiddagen så skippade jag ensamtiden. Jag kände att jag inte orkade med någon ensamtid just då. Kanske var "M" lite väl stark fortfarande? Hon kanske skulle få mig att göra något som jag inte hade kraft till att motstå.
Så när mamma hade städat iordning lite i köket så gick vi med Svea till fotbollsplanen utanför oss och lätt henne skutta runt lite, det märktes på henne att hon tyckte att det var kul.
När vi kom hem så tog vi eftermiddagsmellis sedan så gick vi ut med Svea i "hagen". Där fick hon värsta rycken och sprang runt som en galning. Jag och mamma skratta massor för det såg verkligen jättekul ut, lilla Svea då. Jaja, mycket motion fick hon ju iallafall, så då kan man ju alltid hoppas på att hon somnar fort ikväll.
Idag är det ju då valborg också. Pappa har åkt bort med motorcykeln nu på kvällen med några kompisar för att åka i kortegen i Skänningen. Jag valde att inte följa med, jag kände helt enkelt inte för det. Utan idag så föredrog jag hellre en lugn kväll tillsammans med mamma här hemma.
Nu så ska inte jag skriva så mycket mer, utan nu ska ska jag ta på mig min jacka och mina skor och sedan så ska jag och mamma traska ut på våran vanliga kvällspromenad.
Ha en bra valborg!
/ Elin.
Onsdag 29/4
Vaknade ungefär samma tid som igår och tog upp lilla Svea som låg tätt intill mitt huvud nere på govlet. Vi låg och mös och stund och sedan så gick jag ut en snabbis med henne i "hagen" för att rasta av henne lite. Hon har blivit mycket bättre med det här att kissa och bajsa utomhus.
Sedan så gick vi in igen och kröp ner i sängen igen och efter en stund så kom mamma in med morgondrycken som vanligt.
Tillsammans med mamma så blev det frukost. Då pratade lite om hur dagen skulle se ut och vi hade några planer som vi skulle tyckas kunnas göra och vi kom fram till att vi kanske kunde åka till Linköping en sväng när pappa kom hem ifrån jobbet eftersom att vi ville ju inte lämna lilla Svea ensam hemma en sådan lång stund.
Direkt när jag hade satt mig ner för att ta frukostvilan så ringde Rebecca hit och sa att hon ville träffa mig. Helt plötlsigt så skulle jag alltså träffa henne istället för Linda idag, så det blev lite jobbigt för mig eftersom att jag tycker om att ha min dag så kallad schemalagd, eller vad man säger. Jag vill veta vad som ska hända under dagen och vilken tidpunkt saker och ting ska ske. Så det här blev en snabb förändring och satte mina tanka på spel.
Ni som läser detta tycker säkert att det låter hur töntigt som helst, men just nu så är det något som stör mig så mycket. Eller kanske inte mig till största delen utan det stör nog först och främst "M", för då bryter man ju liksom på hennes rutiner och det är hon inte speciellt glad över.
Så då åkte jag till Rebecca trots att jag egentligen inte ville det. Men jag tycker faktiskt bättre om att träffas så tidigt som möjligt för då är jag mer öppen och pratsam och jag har inte hunnit "stänga in mig" i min bubbla ännu, som jag ibland lätt gör. Jag brukar isolera mig själv mer och mer nu, jag känner det. Jag måste få ett stopp på det. Jag måste försöka att anpassa mig mer till det normala livet då man gör spontana saker och att det inte ska kunna förstöra en hel dag.
Samtalet var helt okej, men lite jobbigt också. Vi pratade lite om att för att bli frisk så måste jag gå upp i vikt och då måste jag godkänna att min kropp kommer att förändras. Så länge jag inte vill förändra min kropp så kan jag inte bli frisk, så det är ett himla dilemma det där. Jag vill givetvis bli frisk, det är min högsta önskan just nu, men jag vill inte bli större. Jag vill liksom inte få en fetare kropp än mot vad jag redan har!
När jag kom hem i från mötet så ringde vi till morfar som kom hit en stund lagom till förmiddagsmelliset. Han ville gärna hälsa på Svea, men hon var ganska feg som vanligt när hon träffar nytt folk.
Medans vi tog melliset så spelade vi Mulle och pratade och denna gången så blev ställningen som den brukade igen. Jag vann, morfar kom 2:a och mamma kom sist. Stackars lilla mamma. Hon borde snart tröttna på att köra Mulle med mig och morfar, haha!
När morfar kom hem så fick jag lite ensamtid. Då så gjorde jag inget speciellt mer än att duka inför lunchen. Sedan när mamma kom hem så åt vi. Idag så åt vi korv. Korv är inte mina starka sida på mat, jag känner mig så himla äcklig efteråt. Jag tänker på allt som en korv innehåller och på hur det kan lägga sig på min kropp.
Maten gick ganska bra att få i sig trots protester ännu idag på att det var för mycket av det som innehåller kolhydrater men också på västkustsalladen som vi åt till.
Efter maten så var det vila som gällde. Då fick jag mitt pys som vanligt. Jag kände mig skitstor efter maten och även att mamma och jag testade på andningsövningen innan så dröjde det inte länge innan jag försvann in i min ångest.
I min ångest så är det en ständig kamp emot "M". Men enligt mamma och pappa så vinner jag varenda en. Jag "slår" henne och skriker på henne att hon ska försvinna och att hon inte ska få styra över mitt liv längre.
Jag var lite trött efteråt när jag kom tillbaka ur ångesten så då sov jag inne på mammas och pappas sängar i ca. 20 min. Det behövdes eftersom att jag kände mig mycket piggare då.
När pappa väl kom hem ifrån jobbet så gjorde sig mamma och jag iordning, för vi åkte nämligen till Linköping då. Jag tog då på mig ett par jeans ifrån Bik Bok som jag köpte i somras i Göteborg. De hade jag inte haft på ganska länge och gissa om jag vart ledsen och förtvivlad när jag tog på mig de? Då kom det en stor klump i magen för att så tajt som de satt på mig hade de aldrig gjort förut. Då kom "M" fram i min hjärna och sa: "Kolla du kan lita på mig, du har gått upp massor i vikt och du har fått stora höfter och feta lår, det är därför att du knappt inte får på dig jeansen längre. Jag ljuger alltså inte för dig". Så jag mådde inget vidare när vi skulle åka dit men mamma och pappa fick mig att må lite bättre, men inte mycket. För detta var sanningen för mig och en bekräftelse på att jag faktiskt hade gått upp massvis i vikt och jag hade blivit mycket fetare! "/
Väl inne i Linköping så hade vi det mysigt och kull tillsammans. Vi gick in i lite djuraffärer och köpte dels en bortste men också en klotång, så att vi kan börja göra Svea fin och så och vänja henne vid att bli kammad och klippt.
Sedan så gick vi såklart i klädesbutiker också. Jag hittade faktiskt ingenting idag, men jag var inte på något vidare shoppinghumör heller. Mamma ville gärna köpa ett par jeans till mig men jag kände inte för att testa några och så hittade jag faktiskt inga som jag kände sådär "wow" för heller. En sak som också ledde till att jag inte ville testa några jeans var nog också för att jag var så rädd för att få kolla på andra storlekar och ännu en gång bli påmind om mitt riktiga ja, nutidens Elin, därmed tjockast i världen!
När vi kom hem så gick vi en liten kvällspromenad. Det var skönt. Mamma och jag skulle egentligen haft med oss Svea, men hon var så trött så vi valde att lämna henne hemma, annars så skulle det ta evigheter för oss att gå.
Så när vi kom hem igen så blev det att ställa fram matskålen till Svea och mysa lite med henne i soffan.
När jag tog kvällsmelliset så blev jag ledsen pga dagens tjockkänslor och ångest, jag tänkte mycket på det där med jeansen och det kommer nog att sitta kvar ett tag till inom mig. Men jag måste försöka att tänka att jag måste gå upp i vikt för att bli frisk, vågar jag inte det och backar ännu en gång så kommer jag få rena helvetet. Det som jag redan har varit med om en gång tidigare när jag tappade i vikt vill jag inte vara med om igen. Jag har ju ett helt liv framför mig och inte vill jag spendera det på att ständigt räkna kaloriintaget varje dag m.m.
Nu ska jag fortsätta kämpa, vilket jag gör så enormt mycket nu!
Ha det så bra.
/ Elin.
Sedan så gick vi in igen och kröp ner i sängen igen och efter en stund så kom mamma in med morgondrycken som vanligt.
Tillsammans med mamma så blev det frukost. Då pratade lite om hur dagen skulle se ut och vi hade några planer som vi skulle tyckas kunnas göra och vi kom fram till att vi kanske kunde åka till Linköping en sväng när pappa kom hem ifrån jobbet eftersom att vi ville ju inte lämna lilla Svea ensam hemma en sådan lång stund.
Direkt när jag hade satt mig ner för att ta frukostvilan så ringde Rebecca hit och sa att hon ville träffa mig. Helt plötlsigt så skulle jag alltså träffa henne istället för Linda idag, så det blev lite jobbigt för mig eftersom att jag tycker om att ha min dag så kallad schemalagd, eller vad man säger. Jag vill veta vad som ska hända under dagen och vilken tidpunkt saker och ting ska ske. Så det här blev en snabb förändring och satte mina tanka på spel.
Ni som läser detta tycker säkert att det låter hur töntigt som helst, men just nu så är det något som stör mig så mycket. Eller kanske inte mig till största delen utan det stör nog först och främst "M", för då bryter man ju liksom på hennes rutiner och det är hon inte speciellt glad över.
Så då åkte jag till Rebecca trots att jag egentligen inte ville det. Men jag tycker faktiskt bättre om att träffas så tidigt som möjligt för då är jag mer öppen och pratsam och jag har inte hunnit "stänga in mig" i min bubbla ännu, som jag ibland lätt gör. Jag brukar isolera mig själv mer och mer nu, jag känner det. Jag måste få ett stopp på det. Jag måste försöka att anpassa mig mer till det normala livet då man gör spontana saker och att det inte ska kunna förstöra en hel dag.
Samtalet var helt okej, men lite jobbigt också. Vi pratade lite om att för att bli frisk så måste jag gå upp i vikt och då måste jag godkänna att min kropp kommer att förändras. Så länge jag inte vill förändra min kropp så kan jag inte bli frisk, så det är ett himla dilemma det där. Jag vill givetvis bli frisk, det är min högsta önskan just nu, men jag vill inte bli större. Jag vill liksom inte få en fetare kropp än mot vad jag redan har!
När jag kom hem i från mötet så ringde vi till morfar som kom hit en stund lagom till förmiddagsmelliset. Han ville gärna hälsa på Svea, men hon var ganska feg som vanligt när hon träffar nytt folk.
Medans vi tog melliset så spelade vi Mulle och pratade och denna gången så blev ställningen som den brukade igen. Jag vann, morfar kom 2:a och mamma kom sist. Stackars lilla mamma. Hon borde snart tröttna på att köra Mulle med mig och morfar, haha!
När morfar kom hem så fick jag lite ensamtid. Då så gjorde jag inget speciellt mer än att duka inför lunchen. Sedan när mamma kom hem så åt vi. Idag så åt vi korv. Korv är inte mina starka sida på mat, jag känner mig så himla äcklig efteråt. Jag tänker på allt som en korv innehåller och på hur det kan lägga sig på min kropp.
Maten gick ganska bra att få i sig trots protester ännu idag på att det var för mycket av det som innehåller kolhydrater men också på västkustsalladen som vi åt till.
Efter maten så var det vila som gällde. Då fick jag mitt pys som vanligt. Jag kände mig skitstor efter maten och även att mamma och jag testade på andningsövningen innan så dröjde det inte länge innan jag försvann in i min ångest.
I min ångest så är det en ständig kamp emot "M". Men enligt mamma och pappa så vinner jag varenda en. Jag "slår" henne och skriker på henne att hon ska försvinna och att hon inte ska få styra över mitt liv längre.
Jag var lite trött efteråt när jag kom tillbaka ur ångesten så då sov jag inne på mammas och pappas sängar i ca. 20 min. Det behövdes eftersom att jag kände mig mycket piggare då.
När pappa väl kom hem ifrån jobbet så gjorde sig mamma och jag iordning, för vi åkte nämligen till Linköping då. Jag tog då på mig ett par jeans ifrån Bik Bok som jag köpte i somras i Göteborg. De hade jag inte haft på ganska länge och gissa om jag vart ledsen och förtvivlad när jag tog på mig de? Då kom det en stor klump i magen för att så tajt som de satt på mig hade de aldrig gjort förut. Då kom "M" fram i min hjärna och sa: "Kolla du kan lita på mig, du har gått upp massor i vikt och du har fått stora höfter och feta lår, det är därför att du knappt inte får på dig jeansen längre. Jag ljuger alltså inte för dig". Så jag mådde inget vidare när vi skulle åka dit men mamma och pappa fick mig att må lite bättre, men inte mycket. För detta var sanningen för mig och en bekräftelse på att jag faktiskt hade gått upp massvis i vikt och jag hade blivit mycket fetare! "/
Väl inne i Linköping så hade vi det mysigt och kull tillsammans. Vi gick in i lite djuraffärer och köpte dels en bortste men också en klotång, så att vi kan börja göra Svea fin och så och vänja henne vid att bli kammad och klippt.
Sedan så gick vi såklart i klädesbutiker också. Jag hittade faktiskt ingenting idag, men jag var inte på något vidare shoppinghumör heller. Mamma ville gärna köpa ett par jeans till mig men jag kände inte för att testa några och så hittade jag faktiskt inga som jag kände sådär "wow" för heller. En sak som också ledde till att jag inte ville testa några jeans var nog också för att jag var så rädd för att få kolla på andra storlekar och ännu en gång bli påmind om mitt riktiga ja, nutidens Elin, därmed tjockast i världen!
När vi kom hem så gick vi en liten kvällspromenad. Det var skönt. Mamma och jag skulle egentligen haft med oss Svea, men hon var så trött så vi valde att lämna henne hemma, annars så skulle det ta evigheter för oss att gå.
Så när vi kom hem igen så blev det att ställa fram matskålen till Svea och mysa lite med henne i soffan.
När jag tog kvällsmelliset så blev jag ledsen pga dagens tjockkänslor och ångest, jag tänkte mycket på det där med jeansen och det kommer nog att sitta kvar ett tag till inom mig. Men jag måste försöka att tänka att jag måste gå upp i vikt för att bli frisk, vågar jag inte det och backar ännu en gång så kommer jag få rena helvetet. Det som jag redan har varit med om en gång tidigare när jag tappade i vikt vill jag inte vara med om igen. Jag har ju ett helt liv framför mig och inte vill jag spendera det på att ständigt räkna kaloriintaget varje dag m.m.
Nu ska jag fortsätta kämpa, vilket jag gör så enormt mycket nu!
Ha det så bra.
/ Elin.
Tisdag 28/4
Nu har det blivit som en ny vana hos mig. Jag vaknar alltid innan klockan 07.00 nu, om man ska vara exakt så är det väl runt 06.20 varje morgon nu. Jag tror att det kan bero på att Svea sover inne hos mig och att jag så gärna vill ta upp henne i min säng så fort morgonen gryr och bara ligga och mysa en stund innan det är dags för mig att ta min dryck som mamma kommer in med.
Åt en stabil frukost med mamma som vanligt. Vi satt och pratade och så började vi en omgång Svälta Räv, men det dröjde inte länge innan Danne och Mimi kom hem ifrån Mimi så då avbröt vi och pratade lite med dem istället.
När frukosten var uppäten så tog mamma och jag vila inne i soffa. Idag så kollade vi på ett avsnitt i från Big Brother. Haha, jag tycker att en som heter Daniel där inne är så kul. Var det någon mer än jag som kollade på Big Brother när det gick någon gång på TV?
Aja, frukostvilan gick lätträknad idag också, pågrund av att nu har jag ju min lilla Svea att bara sitta och mysa med.
Efter vilan så busade jag lite med Svea och så borstade jag tänderna. Sedan hann jag med att kolla en snabbis på datorn och därefter så var det dags för näringsdryck igen. Vid denna tidpunkt så tog jag faktiskt kaffesmak, den smakar ganska okej tycker jag. Den smakar kaffe, choklad, hasselnöt och nougat. Haha, alltså en dryck som är mycket smakrik enligt mig.
Under tiden som vi tog melliset så körde vi en omgång Mulle. Jag vann över mamma, jippie. Men då så bestämde vi att hon skulle få ta revansch ikväll..
Efter melliset så fick jag och Svea ensamtid för då så åkte mamma och handlade lite inför lunchen idag. Under tiden som mamma var borta så busade jag lite med Svea, men efter ett tag så somande hon så då fick jag sysseltsätta mig själv. Lite ego som jag är så passade jag på att ta lite kort. Inte för att jag blev direkt nöjd över något kort eftersom att jag hatar att se mig själv. Jag känner mig så himla stor och tjockkänslorna finns där hela tiden.
Alla dessa känslor driver mig till vansinne snart, de tar kål på mig. "M" var ju även där under tiden som jag hade ensamtid och sa en massvis med saker, både hot och saker som jag skulle göra, men jag kunde faktiskt stå emot. Jag har bestämt mig för att jag ska vandra på den rätta vägen nu, så är det bara!
När mamma kom hem så vaknade Svea till. Då så gick jag ut en sväng med henne i "hagen" så hon fick springa av sig lite och så försöker vi ju lära henne att bli rumsren, vilket inte är det lättaste.
En sak som hon faktiskt redan kan är kommandot sitt och att kunna höra till sitt namn. Så om man ropar Svea så kommer hon på momangen, för det mesta i allafall.
Sedan så var det då dags för lunch. Dagens lunch blev potatis, panerad fisk och fisksås. Det gick ganska bra att äta men jag hade såklart klagomål över de där sketna gamla potatisarna. Jag tycker nämligen att mamma alltid lägger upp alldeles för mycket av det som hör till det som innehåller mest kolhydrater. Så som potatis, pasta, potatismos, potatisgratäng och ris. Det gör mig lätt frustrerad och jag brukar oftast vilja ta bort lite utav det, men då är mamma där på ett ryck och stoppar mig. Men som sagt, det gick ganska bra idag ändå trots allt.
Efter maten så var det vila som gällde. Då fortsatte vi att kolla på Big Brother. Denna gången så var det utröstning som gällde och då var det tyvärr Linda Rosing som åkte ut. Det tyckte jag var lite synd faktiskt, hon var ganska rolig i vissa lägen. Även idag så tänkte jag att jag skulle försöka mig på att hålla ångesten inne men det gick i ca. 20 minuter sedan så kom ångesten som en väg över mig. Jag blev alldeles till mig och kände mig stor och fet, men samtidigt kraftlös.
Ångesten vet jag inte hur lång den var, men jag blev ganska trött efteråt så jag sov en stund efteråt. Det tror jag behövdes för min del.
När jag hade vaknat upp igen så kom mamma in med Svea till mig på sängen. Då låg vi och myste lite och när jag kände att jag hade fått krafterna tillbaka så gick jag ut till vardagsrummet där mamma var och busade lite lätt med Svea.
Framåt eftermiddagen så fick jag åter igen lite ensamtid. Skönt!
Då så sov Svea så sött efter lite lek och då så passade jag på att försöka gå ifrån Svea medans hon sov utan att hon skulle vakna och följa efter och det klarade hon galant!
Sen när mamma kom hem efter sisådär 20 min. så tog vi melliset. Då kände jag att det började bli lite jobbigt men ingen större fara.
Sen så kom den ena efter den andra hem till oss. Först så kom pappa hem i från jobbet och sedan så kom min kusin Amanda förbi för att hälsa på Svea, men också för att min morbror snart slutade jobbet och skulle hämta henne här i Mjölby, så då så passade hon på att komma hit istället för att stå på stationen och vänta.
Svea var väldigt töntig och vågade knappt hälsa på Amanda, men en liten "nosning" fick nog Amanda iallafall, haha.
När klockan var strax efter 17.00 så kom min morbror Håkan dels för att hämta Amanda men också för att hämta ett motorcykelställ som han skulle låna. Då så ville ju han också självklart hälsa på Svea, men då så blev Svea så himla feg att hon tryckte sig så tätt in till mig som hon kunde och gömde sig. Naaw, min lilla Svea! <3
När de hade åkt hem så mådde jag inte så bra. Jag kände mig orkeslös och matt i hela kroppen. Jag kan faktiskt erkänna att det tar mycket mer på krafterna att stå emot "M" än att lyssna på henne och t.ex. hoppa. Men hur ont det än gör just nu och hur illa det tär på mina krafter så ska jag fixa det här. Jag vet att jag har en stark styrka där inne någonstans och den har jag äntligen börjat kunna plocka fram nu. Styrkan som jag en gång hade ute på fotbollsplanen ska jag nu använda mig utav och göra så att jag kan kämpa mig frisk.
Men frisk? Är jag verkligen sjuk?
Ärligt talat så känns det faktiskt inte som att jag är sjuk. Det känns som att jag är en frisk person men med ovanliga konstigheter som jag har för mig. Antingen så har jag inte riktigt förstått ännu att jag är sjuk och har anorexi eller så är det så att jag helt enkelt inte vill inse det.
Innan det var dags för mig och mamma att hämta Danne efter jobbet (jag ville nämligen följa med) så kände jag att "M" var så stark inom mig. Hon började med sina tankar om att jag var tvungen att röra på lite lätt och jag kunde tyvärr inte motstå det, men faktiskt så var jag så pass ärlig och bad mamma och pappa om hjälp. Pappa kom och tog tag i mig och sa "Stopp! Det där får du lägga av med "M" du ska inte få Elin att göra något sådant".
Det kändes skönt att få den hjälpen för jag kan faktiskt inte klara allting själv, någon gång så måste jag inse det!
Nu så här efter kvälssmaten så har jag ångest över vad jag har ätit. Shit, vad jag har ätit onyttigt. Trots mitt psykiska dåliga mående just nu så har jag faktiskt utmanat "M" och ätit pizza igen. Ett jäkla fetto är jag, ingen är fetare än jag. Jag borde inte äta så här mycket och så onyttugt. Tänk på alla kalorier som jag har ätit idag och tänk på vad stilla jag har varit. Inte konstigt att jag ser ut som jag gör, allting sätter sig ju på direkten.
Nu vet jag att det jag skriver är "M´s" ord, men jag måste få ut dem och någonstans inom mig så tror jag på henne så himla starkt. Det känns som att jag aldrig kommer att kunna släppa hennes ord som hon säger till mig angående min kroppsuppfattning osv., men för att gå vidare så måste jag ta på mig de rätta glasögonen och kunna tänka friskt. Att man rasar inte upp i vikt om man äter pizza någon gång ibland, det kan inte sätta sig på ens kropp direkt..
Det är något som jag måste jobba väldigt hårt med just nu.
Trots att det ännu idag har varit en tuff dag, det här med att stå emot "M" och hennes hot och tillsägelser så kan jag säga att denna dag har varit bra mycket bättre än gårdagen.
Jag har kännt mig gladare igen och mer motiviverad.
Nu så ska jag ta med mig mamma och Svea ut på en promenad. Det ska bli skönt eftersom att jag inte har rört på mig på hela dagen. Gud vad skönt det ska bli med frisk luft!
Ha det så bra!
/ Elin.
Åt en stabil frukost med mamma som vanligt. Vi satt och pratade och så började vi en omgång Svälta Räv, men det dröjde inte länge innan Danne och Mimi kom hem ifrån Mimi så då avbröt vi och pratade lite med dem istället.
När frukosten var uppäten så tog mamma och jag vila inne i soffa. Idag så kollade vi på ett avsnitt i från Big Brother. Haha, jag tycker att en som heter Daniel där inne är så kul. Var det någon mer än jag som kollade på Big Brother när det gick någon gång på TV?
Aja, frukostvilan gick lätträknad idag också, pågrund av att nu har jag ju min lilla Svea att bara sitta och mysa med.
Efter vilan så busade jag lite med Svea och så borstade jag tänderna. Sedan hann jag med att kolla en snabbis på datorn och därefter så var det dags för näringsdryck igen. Vid denna tidpunkt så tog jag faktiskt kaffesmak, den smakar ganska okej tycker jag. Den smakar kaffe, choklad, hasselnöt och nougat. Haha, alltså en dryck som är mycket smakrik enligt mig.
Under tiden som vi tog melliset så körde vi en omgång Mulle. Jag vann över mamma, jippie. Men då så bestämde vi att hon skulle få ta revansch ikväll..
Efter melliset så fick jag och Svea ensamtid för då så åkte mamma och handlade lite inför lunchen idag. Under tiden som mamma var borta så busade jag lite med Svea, men efter ett tag så somande hon så då fick jag sysseltsätta mig själv. Lite ego som jag är så passade jag på att ta lite kort. Inte för att jag blev direkt nöjd över något kort eftersom att jag hatar att se mig själv. Jag känner mig så himla stor och tjockkänslorna finns där hela tiden.
Alla dessa känslor driver mig till vansinne snart, de tar kål på mig. "M" var ju även där under tiden som jag hade ensamtid och sa en massvis med saker, både hot och saker som jag skulle göra, men jag kunde faktiskt stå emot. Jag har bestämt mig för att jag ska vandra på den rätta vägen nu, så är det bara!
När mamma kom hem så vaknade Svea till. Då så gick jag ut en sväng med henne i "hagen" så hon fick springa av sig lite och så försöker vi ju lära henne att bli rumsren, vilket inte är det lättaste.
En sak som hon faktiskt redan kan är kommandot sitt och att kunna höra till sitt namn. Så om man ropar Svea så kommer hon på momangen, för det mesta i allafall.
Sedan så var det då dags för lunch. Dagens lunch blev potatis, panerad fisk och fisksås. Det gick ganska bra att äta men jag hade såklart klagomål över de där sketna gamla potatisarna. Jag tycker nämligen att mamma alltid lägger upp alldeles för mycket av det som hör till det som innehåller mest kolhydrater. Så som potatis, pasta, potatismos, potatisgratäng och ris. Det gör mig lätt frustrerad och jag brukar oftast vilja ta bort lite utav det, men då är mamma där på ett ryck och stoppar mig. Men som sagt, det gick ganska bra idag ändå trots allt.
Efter maten så var det vila som gällde. Då fortsatte vi att kolla på Big Brother. Denna gången så var det utröstning som gällde och då var det tyvärr Linda Rosing som åkte ut. Det tyckte jag var lite synd faktiskt, hon var ganska rolig i vissa lägen. Även idag så tänkte jag att jag skulle försöka mig på att hålla ångesten inne men det gick i ca. 20 minuter sedan så kom ångesten som en väg över mig. Jag blev alldeles till mig och kände mig stor och fet, men samtidigt kraftlös.
Ångesten vet jag inte hur lång den var, men jag blev ganska trött efteråt så jag sov en stund efteråt. Det tror jag behövdes för min del.
När jag hade vaknat upp igen så kom mamma in med Svea till mig på sängen. Då låg vi och myste lite och när jag kände att jag hade fått krafterna tillbaka så gick jag ut till vardagsrummet där mamma var och busade lite lätt med Svea.
Framåt eftermiddagen så fick jag åter igen lite ensamtid. Skönt!
Då så sov Svea så sött efter lite lek och då så passade jag på att försöka gå ifrån Svea medans hon sov utan att hon skulle vakna och följa efter och det klarade hon galant!
Sen när mamma kom hem efter sisådär 20 min. så tog vi melliset. Då kände jag att det började bli lite jobbigt men ingen större fara.
Sen så kom den ena efter den andra hem till oss. Först så kom pappa hem i från jobbet och sedan så kom min kusin Amanda förbi för att hälsa på Svea, men också för att min morbror snart slutade jobbet och skulle hämta henne här i Mjölby, så då så passade hon på att komma hit istället för att stå på stationen och vänta.
Svea var väldigt töntig och vågade knappt hälsa på Amanda, men en liten "nosning" fick nog Amanda iallafall, haha.
När klockan var strax efter 17.00 så kom min morbror Håkan dels för att hämta Amanda men också för att hämta ett motorcykelställ som han skulle låna. Då så ville ju han också självklart hälsa på Svea, men då så blev Svea så himla feg att hon tryckte sig så tätt in till mig som hon kunde och gömde sig. Naaw, min lilla Svea! <3
När de hade åkt hem så mådde jag inte så bra. Jag kände mig orkeslös och matt i hela kroppen. Jag kan faktiskt erkänna att det tar mycket mer på krafterna att stå emot "M" än att lyssna på henne och t.ex. hoppa. Men hur ont det än gör just nu och hur illa det tär på mina krafter så ska jag fixa det här. Jag vet att jag har en stark styrka där inne någonstans och den har jag äntligen börjat kunna plocka fram nu. Styrkan som jag en gång hade ute på fotbollsplanen ska jag nu använda mig utav och göra så att jag kan kämpa mig frisk.
Men frisk? Är jag verkligen sjuk?
Ärligt talat så känns det faktiskt inte som att jag är sjuk. Det känns som att jag är en frisk person men med ovanliga konstigheter som jag har för mig. Antingen så har jag inte riktigt förstått ännu att jag är sjuk och har anorexi eller så är det så att jag helt enkelt inte vill inse det.
Innan det var dags för mig och mamma att hämta Danne efter jobbet (jag ville nämligen följa med) så kände jag att "M" var så stark inom mig. Hon började med sina tankar om att jag var tvungen att röra på lite lätt och jag kunde tyvärr inte motstå det, men faktiskt så var jag så pass ärlig och bad mamma och pappa om hjälp. Pappa kom och tog tag i mig och sa "Stopp! Det där får du lägga av med "M" du ska inte få Elin att göra något sådant".
Det kändes skönt att få den hjälpen för jag kan faktiskt inte klara allting själv, någon gång så måste jag inse det!
Nu så här efter kvälssmaten så har jag ångest över vad jag har ätit. Shit, vad jag har ätit onyttigt. Trots mitt psykiska dåliga mående just nu så har jag faktiskt utmanat "M" och ätit pizza igen. Ett jäkla fetto är jag, ingen är fetare än jag. Jag borde inte äta så här mycket och så onyttugt. Tänk på alla kalorier som jag har ätit idag och tänk på vad stilla jag har varit. Inte konstigt att jag ser ut som jag gör, allting sätter sig ju på direkten.
Nu vet jag att det jag skriver är "M´s" ord, men jag måste få ut dem och någonstans inom mig så tror jag på henne så himla starkt. Det känns som att jag aldrig kommer att kunna släppa hennes ord som hon säger till mig angående min kroppsuppfattning osv., men för att gå vidare så måste jag ta på mig de rätta glasögonen och kunna tänka friskt. Att man rasar inte upp i vikt om man äter pizza någon gång ibland, det kan inte sätta sig på ens kropp direkt..
Det är något som jag måste jobba väldigt hårt med just nu.
Trots att det ännu idag har varit en tuff dag, det här med att stå emot "M" och hennes hot och tillsägelser så kan jag säga att denna dag har varit bra mycket bättre än gårdagen.
Jag har kännt mig gladare igen och mer motiviverad.
Nu så ska jag ta med mig mamma och Svea ut på en promenad. Det ska bli skönt eftersom att jag inte har rört på mig på hela dagen. Gud vad skönt det ska bli med frisk luft!
Ha det så bra!
/ Elin.
Måndag 27/4
Denna morgon blev det tidigt uppstigning för mig och Svea, nämligen redan vid 06.20. Då tog jag upp henne i min famn och så gick vi upp till ytterdörren för att vinka hejdå till pappa som skulle cykla till jobbet.
Sedan så gick vi in och lade oss igen i min säng och bara låg och mös, hon var ganska trött fortfarande.
Vid lite innan 07.00 så kom mamma in med min näringsdryck till mig, morgonens smak fick bli hallon.
När jag hade druckit upp den så var det dags för att rasta Svea ute i "hagen" och sedan så serverades hon med lite mat. Det tyckte hon var smarrigt!
När klockan var 08.00 så var det dags att till BUP för vägning. Denna gången blev jag riktigt besviken. Jag började gråta när jag kom ner till mamma i bilen och så sade jag: Att vart tar allt vägen som jag har stoppat i mig? Jag har ju kämpat massor och haft det jättetufft förra veckan". Så alltså så gick det inget vidare på vägningen idag. Det var inga mängder som hektona hade gått ner, så det är ingen fara på det viset. Men jag blir bara så ledsen när det inte går som man har tänkt sig nu när man verkligen har kämpat emot så pass mycket mot "M".
Visst, jag kan villigt erkänna att jag har haft det skit tufft med "M" hela förra veckan och ju mer hon gnager på mig med sina tankar och tillsägelser desto svårare blir det att stå emot, så tillslut går det inte utan helt plötsligt så kommer jag på mig själv med att göra precis som "M" säger till mig att göra.
Så när jag kom hem därifrån så blev det frukost. Det var dock inte så muntert i från min sida eftersom att jag var så besviken. Men mamma försökte att puscha på mig till att jag inte skulle ge upp och att jag skulle samla nya krafter tills nästa måndag då jag ska väga mig igen.
När jag hade ätit klart frukosten så var det dags för vila. Vilorna går så mycket bättre nu när jag har lilla Svea att mysa med och hon är ju så kelsjuk så hon somnade faktiskt i mitt knä under vilan.
Men under vilan så kom det några tårar igen angående besvikelsen över vägningen och det kändes på något sätt som att det jag höll på med, alltså att äta något extra t.ex. på kvällen inte gav något resultat utan att jag lika gärna kunde skita i att kämpa med det som "M" säger är "förbjudet".
När vilan var slut så lekte jag lite med Svea medans mamma städade av det lite här hemma. Det är så kul att äntligen ha en alldeles egen hund att leka med.
Men inte långt tid efter det, ca. 1 halvtimme så var det dags för att sätta sig ner igen för att ta näringsdryck. Då så kollade mamma och jag på Gossip Girl som vi hade spelat in på boxern från igår. Det var hur bra som helst, men jag tycker att det är så himla synd om Chuck. Jag tycker att han passar tillsammans med Blair, är det någon mer än jag som också tycker det? Aja, under denna vila så blev det också några tårar som kom framklämande men av tröst i från mamma så mådde jag lite bättre, till en viss del iallafall.
Det är så svårt att förklara för ens föräldrar hur man egentligen mår. Man kan säga att det är jobbigt och de säger att de förstår och försöker trösta en, men egentligen så förstår det nog inte riktigt allt. Det här med alla känslor som man går med hela dagarna och med "M" inom mig som säger åt mig att göra vissa saker + hotfulla saker.
Idag började jag tvivla lite på mig själv, att klarar jag verkligen det här? Men då så kom min riktiga "fightingvilja" in och sa: "Att det är klart att du klarar det här. Klararde du av att springa och kämpa när du spelade fotboll så ska du kämpa lika tappert nu som du gjorde då till att vända detta och bli frisk". Och det gjorde mig starkare inombords.. jag kände att det vad det som jag ville höra mig själv äntligen säga!
Innan det var dags för lunch så kollade jag till det lite på datorn, sedan så fick jag ensamtid medans mamma skulle gå ut med Svea och vänja henne lite med att gå i koppel. Det gick väl inte så vidare värst bra berättade hon när hon kom hem igen, men det är sådant som vi får träna henne på.
Under tiden som de var borta så passade jag på att bara ta det lugnt. Försökte att kontrollera mina negativa tankar till något positivt och se framåt, att så här kommer det inte alltid att vara.
När mamma kom hem så hade det FRISKA Elin gått och funderat mycket och det ville jag gärna säga till henne.
"Att tänk.. när man är frisk så behöver man inte tänka på vad man ska äta, utan man äter det man tycker är gott. Man behöver inte känna någon press på att behöva motionera för att man ska äta något "fetare" eller något som innehåller mer kalorier en kväll. Utan man kan leva sunt då och träna när man känner för det och kunna unna sig lite godsaker då och då, men inte alltid. Det är något som jag ska sträva efter att få göra, så nu ska jag verkligen kämpa tills nästa måndag och visa att jag klarar av att gå upp i vikt".
Det tyckte mamma lät jättepositivt!
Sedan så var det dags för lunch. Dagens lunch blev potatismos och kryddpepparbiffar. Jag tyckte givetvis att det var för mycket mat på tallriken, men trots det så fick jag i mig allt. När jag hade tagit sista tugga så kände jag genast hur mina kunde svällde upp och blev tjockare. Fy!
Trots tjockkänslorna som jag hade och alla andra känslor som jag bar på inom mig så åkte jag och mamma till BUP för att ha ett samtal där. Även lilla Svea fick följa med dit eftersom att vi inte ville lämna henne ensam nu när hon är så liten. Mötet började väl bra och jag höll ångesten inom mig, jag försökte verkligen att intala mig själv till att jag inte skulle få ett "pys" när vi var där, men ack så sprack den idén. Tårarna började rinna och jag kände att det blev som svart för ögonen, men på något vis så kom jag iallafall ner till bilen så att mamma, jag och Svea fick åka hem.
När vi väl var hemma så "pyste" jag ut ordentligt men det hanterade mamma mycket bra.
När jag kände att jag mådde bättre så fick jag lite ensamtid igen. Då busade jag med Svea vilket var mycket kul. Sen när mamma kom hem igen så var det dags för eftermiddagsmellis. Där blev det lite besvärligt. Jag blev ännu ledsnare än innan och jag fick svårt och andas.
Just i det ögonblicket så kände jag att jag inte ville leva mer, jag orkar liksom inte med allt längre.
Det var egentligen inget stort som skedde vid melliset med eftersom att det har varit så känslomässigt denna dag så har det varit jobbigt i stort sätt hela dagen, ifrån det att jag klev av vågen i morse.
Men jag, mamma och pappa diskuterade lite och så mådde jag lite bättre igen, men var väldigt trött efteråt.
Efter melliset så myste jag lite med Svea i sängen. Sedan så gick jag ut en sväng med henne i "hagen" och busade lite med henne, det tyckte hon var roligt.
Framåt kvällen så hjälptes pappa och jag åt i köket med kvällsmaten. Det var kul. Även Svea ville vara med på ett hörn och var där titt som tätt, haha.
Nu efter kvällsmaten så sitter jag då här och skriver detta inlägg. Jag är sjukt trött och det känns som att jag ska falla ihop när som helst. Denna dag har verkligen varit jättetuff. Kanske inte just med "M", men känslomässigt så har jag varit väldigt nere. Att inte "M" har varit så jävlig mot mig kan ju bero på att jag hade gått ner lite och det är nog hon kanske bara stolt över, men jag vet inte men enligt mig så känns det inte som att "M" bryr sig om hur mycket jag egentligen väger utan hon bryr sig mer om hur jag ser ut. Hon vill absolut inte att jag ska vara tjock och fet. Där håller jag med henne till 110%, för det vill verkligen inte JAG-ELIN heller vara och det är det som hon hotar mig med. Att om inte jag lyssnar på hennes tillsägelser så kommer hon med sina ord och säger att:
Du kommer bli fet.
Du kommer att bli äcklig.
Du kommer att bli tjock.
Dina höfter kommer bli enorma.
Du äter alldeles för mycket kalorier mot vad din kropp behöver.
M.M.
Men snart så ska jag och mamma gå en sväng tillsammans med Svea, så vi får hoppas på att lite frisk luft kan göra mig lite mer alert.
Hoppas att eran dag har varit bättre än min. Jag hoppas på en mer gladare Elin imorgon som har nya krafttag till att utmana "M".
Ha det så bra!
/ Elin.
Sedan så gick vi in och lade oss igen i min säng och bara låg och mös, hon var ganska trött fortfarande.
Vid lite innan 07.00 så kom mamma in med min näringsdryck till mig, morgonens smak fick bli hallon.
När jag hade druckit upp den så var det dags för att rasta Svea ute i "hagen" och sedan så serverades hon med lite mat. Det tyckte hon var smarrigt!
När klockan var 08.00 så var det dags att till BUP för vägning. Denna gången blev jag riktigt besviken. Jag började gråta när jag kom ner till mamma i bilen och så sade jag: Att vart tar allt vägen som jag har stoppat i mig? Jag har ju kämpat massor och haft det jättetufft förra veckan". Så alltså så gick det inget vidare på vägningen idag. Det var inga mängder som hektona hade gått ner, så det är ingen fara på det viset. Men jag blir bara så ledsen när det inte går som man har tänkt sig nu när man verkligen har kämpat emot så pass mycket mot "M".
Visst, jag kan villigt erkänna att jag har haft det skit tufft med "M" hela förra veckan och ju mer hon gnager på mig med sina tankar och tillsägelser desto svårare blir det att stå emot, så tillslut går det inte utan helt plötsligt så kommer jag på mig själv med att göra precis som "M" säger till mig att göra.
Så när jag kom hem därifrån så blev det frukost. Det var dock inte så muntert i från min sida eftersom att jag var så besviken. Men mamma försökte att puscha på mig till att jag inte skulle ge upp och att jag skulle samla nya krafter tills nästa måndag då jag ska väga mig igen.
När jag hade ätit klart frukosten så var det dags för vila. Vilorna går så mycket bättre nu när jag har lilla Svea att mysa med och hon är ju så kelsjuk så hon somnade faktiskt i mitt knä under vilan.
Men under vilan så kom det några tårar igen angående besvikelsen över vägningen och det kändes på något sätt som att det jag höll på med, alltså att äta något extra t.ex. på kvällen inte gav något resultat utan att jag lika gärna kunde skita i att kämpa med det som "M" säger är "förbjudet".
När vilan var slut så lekte jag lite med Svea medans mamma städade av det lite här hemma. Det är så kul att äntligen ha en alldeles egen hund att leka med.
Men inte långt tid efter det, ca. 1 halvtimme så var det dags för att sätta sig ner igen för att ta näringsdryck. Då så kollade mamma och jag på Gossip Girl som vi hade spelat in på boxern från igår. Det var hur bra som helst, men jag tycker att det är så himla synd om Chuck. Jag tycker att han passar tillsammans med Blair, är det någon mer än jag som också tycker det? Aja, under denna vila så blev det också några tårar som kom framklämande men av tröst i från mamma så mådde jag lite bättre, till en viss del iallafall.
Det är så svårt att förklara för ens föräldrar hur man egentligen mår. Man kan säga att det är jobbigt och de säger att de förstår och försöker trösta en, men egentligen så förstår det nog inte riktigt allt. Det här med alla känslor som man går med hela dagarna och med "M" inom mig som säger åt mig att göra vissa saker + hotfulla saker.
Idag började jag tvivla lite på mig själv, att klarar jag verkligen det här? Men då så kom min riktiga "fightingvilja" in och sa: "Att det är klart att du klarar det här. Klararde du av att springa och kämpa när du spelade fotboll så ska du kämpa lika tappert nu som du gjorde då till att vända detta och bli frisk". Och det gjorde mig starkare inombords.. jag kände att det vad det som jag ville höra mig själv äntligen säga!
Innan det var dags för lunch så kollade jag till det lite på datorn, sedan så fick jag ensamtid medans mamma skulle gå ut med Svea och vänja henne lite med att gå i koppel. Det gick väl inte så vidare värst bra berättade hon när hon kom hem igen, men det är sådant som vi får träna henne på.
Under tiden som de var borta så passade jag på att bara ta det lugnt. Försökte att kontrollera mina negativa tankar till något positivt och se framåt, att så här kommer det inte alltid att vara.
När mamma kom hem så hade det FRISKA Elin gått och funderat mycket och det ville jag gärna säga till henne.
"Att tänk.. när man är frisk så behöver man inte tänka på vad man ska äta, utan man äter det man tycker är gott. Man behöver inte känna någon press på att behöva motionera för att man ska äta något "fetare" eller något som innehåller mer kalorier en kväll. Utan man kan leva sunt då och träna när man känner för det och kunna unna sig lite godsaker då och då, men inte alltid. Det är något som jag ska sträva efter att få göra, så nu ska jag verkligen kämpa tills nästa måndag och visa att jag klarar av att gå upp i vikt".
Det tyckte mamma lät jättepositivt!
Sedan så var det dags för lunch. Dagens lunch blev potatismos och kryddpepparbiffar. Jag tyckte givetvis att det var för mycket mat på tallriken, men trots det så fick jag i mig allt. När jag hade tagit sista tugga så kände jag genast hur mina kunde svällde upp och blev tjockare. Fy!
Trots tjockkänslorna som jag hade och alla andra känslor som jag bar på inom mig så åkte jag och mamma till BUP för att ha ett samtal där. Även lilla Svea fick följa med dit eftersom att vi inte ville lämna henne ensam nu när hon är så liten. Mötet började väl bra och jag höll ångesten inom mig, jag försökte verkligen att intala mig själv till att jag inte skulle få ett "pys" när vi var där, men ack så sprack den idén. Tårarna började rinna och jag kände att det blev som svart för ögonen, men på något vis så kom jag iallafall ner till bilen så att mamma, jag och Svea fick åka hem.
När vi väl var hemma så "pyste" jag ut ordentligt men det hanterade mamma mycket bra.
När jag kände att jag mådde bättre så fick jag lite ensamtid igen. Då busade jag med Svea vilket var mycket kul. Sen när mamma kom hem igen så var det dags för eftermiddagsmellis. Där blev det lite besvärligt. Jag blev ännu ledsnare än innan och jag fick svårt och andas.
Just i det ögonblicket så kände jag att jag inte ville leva mer, jag orkar liksom inte med allt längre.
Det var egentligen inget stort som skedde vid melliset med eftersom att det har varit så känslomässigt denna dag så har det varit jobbigt i stort sätt hela dagen, ifrån det att jag klev av vågen i morse.
Men jag, mamma och pappa diskuterade lite och så mådde jag lite bättre igen, men var väldigt trött efteråt.
Efter melliset så myste jag lite med Svea i sängen. Sedan så gick jag ut en sväng med henne i "hagen" och busade lite med henne, det tyckte hon var roligt.
Framåt kvällen så hjälptes pappa och jag åt i köket med kvällsmaten. Det var kul. Även Svea ville vara med på ett hörn och var där titt som tätt, haha.
Nu efter kvällsmaten så sitter jag då här och skriver detta inlägg. Jag är sjukt trött och det känns som att jag ska falla ihop när som helst. Denna dag har verkligen varit jättetuff. Kanske inte just med "M", men känslomässigt så har jag varit väldigt nere. Att inte "M" har varit så jävlig mot mig kan ju bero på att jag hade gått ner lite och det är nog hon kanske bara stolt över, men jag vet inte men enligt mig så känns det inte som att "M" bryr sig om hur mycket jag egentligen väger utan hon bryr sig mer om hur jag ser ut. Hon vill absolut inte att jag ska vara tjock och fet. Där håller jag med henne till 110%, för det vill verkligen inte JAG-ELIN heller vara och det är det som hon hotar mig med. Att om inte jag lyssnar på hennes tillsägelser så kommer hon med sina ord och säger att:
Du kommer bli fet.
Du kommer att bli äcklig.
Du kommer att bli tjock.
Dina höfter kommer bli enorma.
Du äter alldeles för mycket kalorier mot vad din kropp behöver.
M.M.
Men snart så ska jag och mamma gå en sväng tillsammans med Svea, så vi får hoppas på att lite frisk luft kan göra mig lite mer alert.
Hoppas att eran dag har varit bättre än min. Jag hoppas på en mer gladare Elin imorgon som har nya krafttag till att utmana "M".
Ha det så bra!
/ Elin.
