eellann

Nu har det blivit som en ny vana hos mig. Jag vaknar alltid innan klockan 07.00 nu, om man ska vara exakt så är det väl runt 06.20 varje morgon nu. Jag tror att det kan bero på att Svea sover inne hos mig och att jag så gärna vill ta upp henne i min säng så fort morgonen gryr och bara ligga och mysa en stund innan det är dags för mig att ta min dryck som mamma kommer in med.

                              

Åt en stabil frukost med mamma som vanligt. Vi satt och pratade och så började vi en omgång Svälta Räv, men det dröjde inte länge innan Danne och Mimi kom hem ifrån Mimi så då avbröt vi och pratade lite med dem istället.
När frukosten var uppäten så tog mamma och jag vila inne i soffa. Idag så kollade vi på ett avsnitt i från Big Brother. Haha, jag tycker att en som heter Daniel där inne är så kul. Var det någon mer än jag som kollade på Big Brother när det gick någon gång på TV?
Aja, frukostvilan gick lätträknad idag också, pågrund av att nu har jag ju min lilla Svea att bara sitta och mysa med.

Efter vilan så busade jag lite med Svea och så borstade jag tänderna. Sedan hann jag med att kolla en snabbis på datorn och därefter så var det dags för näringsdryck igen. Vid denna tidpunkt så tog jag faktiskt kaffesmak, den smakar ganska okej tycker jag. Den smakar kaffe, choklad, hasselnöt och nougat. Haha, alltså en dryck som är mycket smakrik enligt mig.
Under tiden som vi tog melliset så körde vi en omgång Mulle. Jag vann över mamma, jippie. Men då så bestämde vi att hon skulle få ta revansch ikväll..

Efter melliset så fick jag och Svea ensamtid för då så åkte mamma och handlade lite inför lunchen idag. Under tiden som mamma var borta så busade jag lite med Svea, men efter ett tag så somande hon så då fick jag sysseltsätta mig själv. Lite ego som jag är så passade jag på att ta lite kort. Inte för att jag blev direkt nöjd över något kort eftersom att jag hatar att se mig själv. Jag känner mig så himla stor och tjockkänslorna finns där hela tiden.
Alla dessa känslor driver mig till vansinne snart, de tar kål på mig. "M" var ju även där under tiden som jag hade ensamtid och sa en massvis med saker, både hot och saker som jag skulle göra, men jag kunde faktiskt stå emot. Jag har bestämt mig för att jag ska vandra på den rätta vägen nu, så är det bara!

                                                                           
                                                

När mamma kom hem så vaknade Svea till. Då så gick jag ut en sväng med henne i "hagen" så hon fick springa av sig lite och så försöker vi ju lära henne att bli rumsren, vilket inte är det lättaste.
En sak som hon faktiskt redan kan är kommandot sitt och att kunna höra till sitt namn. Så om man ropar Svea så kommer hon på momangen, för det mesta i allafall.
Sedan så var det då dags för lunch. Dagens lunch blev potatis, panerad fisk och fisksås. Det gick ganska bra att äta men jag hade såklart klagomål över de där sketna gamla potatisarna. Jag tycker nämligen att mamma alltid lägger upp alldeles för mycket av det som hör till det som innehåller mest kolhydrater. Så som potatis, pasta, potatismos, potatisgratäng och ris. Det gör mig lätt frustrerad och jag brukar oftast vilja ta bort lite utav det, men då är mamma där på ett ryck och stoppar mig. Men som sagt, det gick ganska bra idag ändå trots allt.

Efter maten så var det vila som gällde. Då fortsatte vi att kolla på Big Brother. Denna gången så var det utröstning som gällde och då var det tyvärr Linda Rosing som åkte ut. Det tyckte jag var lite synd faktiskt, hon var ganska rolig i vissa lägen. Även idag så tänkte jag att jag skulle försöka mig på att hålla ångesten inne men det gick i ca. 20 minuter sedan så kom ångesten som en väg över mig. Jag blev alldeles till mig och kände mig stor och fet, men samtidigt kraftlös.
Ångesten vet jag inte hur lång den var, men jag blev ganska trött efteråt så jag sov en stund efteråt. Det tror jag behövdes för min del.
När jag hade vaknat upp igen så kom mamma in med Svea till mig på sängen. Då låg vi och myste lite och när jag kände att jag hade fått krafterna tillbaka så gick jag ut till vardagsrummet där mamma var och busade lite lätt med Svea.

Framåt eftermiddagen så fick jag åter igen lite ensamtid. Skönt!
Då så sov Svea så sött efter lite lek och då så passade jag på att försöka gå ifrån Svea medans hon sov utan att hon skulle vakna och följa efter och det klarade hon galant!
Sen när mamma kom hem efter sisådär 20 min. så tog vi melliset. Då kände jag att det började bli lite jobbigt men ingen större fara.
Sen så kom den ena efter den andra hem till oss. Först så kom pappa hem i från jobbet och sedan så kom min kusin Amanda förbi för att hälsa på Svea, men också för att min morbror snart slutade jobbet och skulle hämta henne här i Mjölby, så då så passade hon på att komma hit istället för att stå på stationen och vänta.
Svea var väldigt töntig och vågade knappt hälsa på Amanda, men en liten "nosning" fick nog Amanda iallafall, haha.
När klockan var strax efter 17.00 så kom min morbror Håkan dels för att hämta Amanda men också för att hämta ett motorcykelställ som han skulle låna. Då så ville ju han också självklart hälsa på Svea, men då så blev Svea så himla feg att hon tryckte sig så tätt in till mig som hon kunde och gömde sig. Naaw, min lilla Svea! <3

När de hade åkt hem så mådde jag inte så bra. Jag kände mig orkeslös och matt i hela kroppen. Jag kan faktiskt erkänna att det tar mycket mer på krafterna att stå emot "M" än att lyssna på henne och t.ex. hoppa. Men hur ont det än gör just nu och hur illa det tär på mina krafter så ska jag fixa det här. Jag vet att jag har en stark styrka där inne någonstans och den har jag äntligen börjat kunna plocka fram nu. Styrkan som jag en gång hade ute på fotbollsplanen ska jag nu använda mig utav och göra så att jag kan kämpa mig frisk.
Men frisk? Är jag verkligen sjuk? 
Ärligt talat så känns det faktiskt inte som att jag är sjuk. Det känns som att jag är en frisk person men med ovanliga konstigheter som jag har för mig. Antingen så har jag inte riktigt förstått ännu att jag är sjuk och har anorexi eller så är det så att jag helt enkelt inte vill inse det.

Innan det var dags för mig och mamma att hämta Danne efter jobbet (jag ville nämligen följa med) så kände jag att "M" var så stark inom mig. Hon började med sina tankar om att jag var tvungen att röra på lite lätt och jag kunde tyvärr inte motstå det, men faktiskt så var jag så pass ärlig och bad mamma och pappa om hjälp. Pappa kom och tog tag i mig och sa "Stopp! Det där får du lägga av med "M" du ska inte få Elin att göra något sådant".
Det kändes skönt att få den hjälpen för jag kan faktiskt inte klara allting själv, någon gång så måste jag inse det!

Nu så här efter kvälssmaten så har jag ångest över vad jag har ätit. Shit, vad jag har ätit onyttigt. Trots mitt psykiska dåliga mående just nu så har jag faktiskt utmanat "M" och ätit pizza igen. Ett jäkla fetto är jag, ingen är fetare än jag. Jag borde inte äta så här mycket och så onyttugt. Tänk på alla kalorier som jag har ätit idag och tänk på vad stilla jag har varit. Inte konstigt att jag ser ut som jag gör, allting sätter sig ju på direkten.
Nu vet jag att det jag skriver är "M´s" ord, men jag måste få ut dem och någonstans inom mig så tror jag på henne så himla starkt. Det känns som att jag aldrig kommer att kunna släppa hennes ord som hon säger till mig angående min kroppsuppfattning osv., men för att gå vidare så måste jag ta på mig de rätta glasögonen och kunna tänka friskt. Att man rasar inte upp i vikt om man äter pizza någon gång ibland, det kan inte sätta sig på ens kropp direkt.. 
Det är något som jag måste jobba väldigt hårt med just nu.

Trots att det ännu idag har varit en tuff dag, det här med att stå emot "M" och hennes hot och tillsägelser så kan jag säga att denna dag har varit bra mycket bättre än gårdagen.
Jag har kännt mig gladare igen och mer motiviverad.
Nu så ska jag ta med mig mamma och Svea ut på en promenad. Det ska bli skönt eftersom att jag inte har rört på mig på hela dagen. Gud vad skönt det ska bli med frisk luft!

Ha det så bra!
/ Elin.