Onsdag 29/4
Vaknade ungefär samma tid som igår och tog upp lilla Svea som låg tätt intill mitt huvud nere på govlet. Vi låg och mös och stund och sedan så gick jag ut en snabbis med henne i "hagen" för att rasta av henne lite. Hon har blivit mycket bättre med det här att kissa och bajsa utomhus.
Sedan så gick vi in igen och kröp ner i sängen igen och efter en stund så kom mamma in med morgondrycken som vanligt.
Tillsammans med mamma så blev det frukost. Då pratade lite om hur dagen skulle se ut och vi hade några planer som vi skulle tyckas kunnas göra och vi kom fram till att vi kanske kunde åka till Linköping en sväng när pappa kom hem ifrån jobbet eftersom att vi ville ju inte lämna lilla Svea ensam hemma en sådan lång stund.
Direkt när jag hade satt mig ner för att ta frukostvilan så ringde Rebecca hit och sa att hon ville träffa mig. Helt plötlsigt så skulle jag alltså träffa henne istället för Linda idag, så det blev lite jobbigt för mig eftersom att jag tycker om att ha min dag så kallad schemalagd, eller vad man säger. Jag vill veta vad som ska hända under dagen och vilken tidpunkt saker och ting ska ske. Så det här blev en snabb förändring och satte mina tanka på spel.
Ni som läser detta tycker säkert att det låter hur töntigt som helst, men just nu så är det något som stör mig så mycket. Eller kanske inte mig till största delen utan det stör nog först och främst "M", för då bryter man ju liksom på hennes rutiner och det är hon inte speciellt glad över.
Så då åkte jag till Rebecca trots att jag egentligen inte ville det. Men jag tycker faktiskt bättre om att träffas så tidigt som möjligt för då är jag mer öppen och pratsam och jag har inte hunnit "stänga in mig" i min bubbla ännu, som jag ibland lätt gör. Jag brukar isolera mig själv mer och mer nu, jag känner det. Jag måste få ett stopp på det. Jag måste försöka att anpassa mig mer till det normala livet då man gör spontana saker och att det inte ska kunna förstöra en hel dag.
Samtalet var helt okej, men lite jobbigt också. Vi pratade lite om att för att bli frisk så måste jag gå upp i vikt och då måste jag godkänna att min kropp kommer att förändras. Så länge jag inte vill förändra min kropp så kan jag inte bli frisk, så det är ett himla dilemma det där. Jag vill givetvis bli frisk, det är min högsta önskan just nu, men jag vill inte bli större. Jag vill liksom inte få en fetare kropp än mot vad jag redan har!
När jag kom hem i från mötet så ringde vi till morfar som kom hit en stund lagom till förmiddagsmelliset. Han ville gärna hälsa på Svea, men hon var ganska feg som vanligt när hon träffar nytt folk.
Medans vi tog melliset så spelade vi Mulle och pratade och denna gången så blev ställningen som den brukade igen. Jag vann, morfar kom 2:a och mamma kom sist. Stackars lilla mamma. Hon borde snart tröttna på att köra Mulle med mig och morfar, haha!
När morfar kom hem så fick jag lite ensamtid. Då så gjorde jag inget speciellt mer än att duka inför lunchen. Sedan när mamma kom hem så åt vi. Idag så åt vi korv. Korv är inte mina starka sida på mat, jag känner mig så himla äcklig efteråt. Jag tänker på allt som en korv innehåller och på hur det kan lägga sig på min kropp.
Maten gick ganska bra att få i sig trots protester ännu idag på att det var för mycket av det som innehåller kolhydrater men också på västkustsalladen som vi åt till.
Efter maten så var det vila som gällde. Då fick jag mitt pys som vanligt. Jag kände mig skitstor efter maten och även att mamma och jag testade på andningsövningen innan så dröjde det inte länge innan jag försvann in i min ångest.
I min ångest så är det en ständig kamp emot "M". Men enligt mamma och pappa så vinner jag varenda en. Jag "slår" henne och skriker på henne att hon ska försvinna och att hon inte ska få styra över mitt liv längre.
Jag var lite trött efteråt när jag kom tillbaka ur ångesten så då sov jag inne på mammas och pappas sängar i ca. 20 min. Det behövdes eftersom att jag kände mig mycket piggare då.
När pappa väl kom hem ifrån jobbet så gjorde sig mamma och jag iordning, för vi åkte nämligen till Linköping då. Jag tog då på mig ett par jeans ifrån Bik Bok som jag köpte i somras i Göteborg. De hade jag inte haft på ganska länge och gissa om jag vart ledsen och förtvivlad när jag tog på mig de? Då kom det en stor klump i magen för att så tajt som de satt på mig hade de aldrig gjort förut. Då kom "M" fram i min hjärna och sa: "Kolla du kan lita på mig, du har gått upp massor i vikt och du har fått stora höfter och feta lår, det är därför att du knappt inte får på dig jeansen längre. Jag ljuger alltså inte för dig". Så jag mådde inget vidare när vi skulle åka dit men mamma och pappa fick mig att må lite bättre, men inte mycket. För detta var sanningen för mig och en bekräftelse på att jag faktiskt hade gått upp massvis i vikt och jag hade blivit mycket fetare! "/
Väl inne i Linköping så hade vi det mysigt och kull tillsammans. Vi gick in i lite djuraffärer och köpte dels en bortste men också en klotång, så att vi kan börja göra Svea fin och så och vänja henne vid att bli kammad och klippt.
Sedan så gick vi såklart i klädesbutiker också. Jag hittade faktiskt ingenting idag, men jag var inte på något vidare shoppinghumör heller. Mamma ville gärna köpa ett par jeans till mig men jag kände inte för att testa några och så hittade jag faktiskt inga som jag kände sådär "wow" för heller. En sak som också ledde till att jag inte ville testa några jeans var nog också för att jag var så rädd för att få kolla på andra storlekar och ännu en gång bli påmind om mitt riktiga ja, nutidens Elin, därmed tjockast i världen!
När vi kom hem så gick vi en liten kvällspromenad. Det var skönt. Mamma och jag skulle egentligen haft med oss Svea, men hon var så trött så vi valde att lämna henne hemma, annars så skulle det ta evigheter för oss att gå.
Så när vi kom hem igen så blev det att ställa fram matskålen till Svea och mysa lite med henne i soffan.
När jag tog kvällsmelliset så blev jag ledsen pga dagens tjockkänslor och ångest, jag tänkte mycket på det där med jeansen och det kommer nog att sitta kvar ett tag till inom mig. Men jag måste försöka att tänka att jag måste gå upp i vikt för att bli frisk, vågar jag inte det och backar ännu en gång så kommer jag få rena helvetet. Det som jag redan har varit med om en gång tidigare när jag tappade i vikt vill jag inte vara med om igen. Jag har ju ett helt liv framför mig och inte vill jag spendera det på att ständigt räkna kaloriintaget varje dag m.m.
Nu ska jag fortsätta kämpa, vilket jag gör så enormt mycket nu!
Ha det så bra.
/ Elin.
Sedan så gick vi in igen och kröp ner i sängen igen och efter en stund så kom mamma in med morgondrycken som vanligt.
Tillsammans med mamma så blev det frukost. Då pratade lite om hur dagen skulle se ut och vi hade några planer som vi skulle tyckas kunnas göra och vi kom fram till att vi kanske kunde åka till Linköping en sväng när pappa kom hem ifrån jobbet eftersom att vi ville ju inte lämna lilla Svea ensam hemma en sådan lång stund.
Direkt när jag hade satt mig ner för att ta frukostvilan så ringde Rebecca hit och sa att hon ville träffa mig. Helt plötlsigt så skulle jag alltså träffa henne istället för Linda idag, så det blev lite jobbigt för mig eftersom att jag tycker om att ha min dag så kallad schemalagd, eller vad man säger. Jag vill veta vad som ska hända under dagen och vilken tidpunkt saker och ting ska ske. Så det här blev en snabb förändring och satte mina tanka på spel.
Ni som läser detta tycker säkert att det låter hur töntigt som helst, men just nu så är det något som stör mig så mycket. Eller kanske inte mig till största delen utan det stör nog först och främst "M", för då bryter man ju liksom på hennes rutiner och det är hon inte speciellt glad över.
Så då åkte jag till Rebecca trots att jag egentligen inte ville det. Men jag tycker faktiskt bättre om att träffas så tidigt som möjligt för då är jag mer öppen och pratsam och jag har inte hunnit "stänga in mig" i min bubbla ännu, som jag ibland lätt gör. Jag brukar isolera mig själv mer och mer nu, jag känner det. Jag måste få ett stopp på det. Jag måste försöka att anpassa mig mer till det normala livet då man gör spontana saker och att det inte ska kunna förstöra en hel dag.
Samtalet var helt okej, men lite jobbigt också. Vi pratade lite om att för att bli frisk så måste jag gå upp i vikt och då måste jag godkänna att min kropp kommer att förändras. Så länge jag inte vill förändra min kropp så kan jag inte bli frisk, så det är ett himla dilemma det där. Jag vill givetvis bli frisk, det är min högsta önskan just nu, men jag vill inte bli större. Jag vill liksom inte få en fetare kropp än mot vad jag redan har!
När jag kom hem i från mötet så ringde vi till morfar som kom hit en stund lagom till förmiddagsmelliset. Han ville gärna hälsa på Svea, men hon var ganska feg som vanligt när hon träffar nytt folk.
Medans vi tog melliset så spelade vi Mulle och pratade och denna gången så blev ställningen som den brukade igen. Jag vann, morfar kom 2:a och mamma kom sist. Stackars lilla mamma. Hon borde snart tröttna på att köra Mulle med mig och morfar, haha!
När morfar kom hem så fick jag lite ensamtid. Då så gjorde jag inget speciellt mer än att duka inför lunchen. Sedan när mamma kom hem så åt vi. Idag så åt vi korv. Korv är inte mina starka sida på mat, jag känner mig så himla äcklig efteråt. Jag tänker på allt som en korv innehåller och på hur det kan lägga sig på min kropp.
Maten gick ganska bra att få i sig trots protester ännu idag på att det var för mycket av det som innehåller kolhydrater men också på västkustsalladen som vi åt till.
Efter maten så var det vila som gällde. Då fick jag mitt pys som vanligt. Jag kände mig skitstor efter maten och även att mamma och jag testade på andningsövningen innan så dröjde det inte länge innan jag försvann in i min ångest.
I min ångest så är det en ständig kamp emot "M". Men enligt mamma och pappa så vinner jag varenda en. Jag "slår" henne och skriker på henne att hon ska försvinna och att hon inte ska få styra över mitt liv längre.
Jag var lite trött efteråt när jag kom tillbaka ur ångesten så då sov jag inne på mammas och pappas sängar i ca. 20 min. Det behövdes eftersom att jag kände mig mycket piggare då.
När pappa väl kom hem ifrån jobbet så gjorde sig mamma och jag iordning, för vi åkte nämligen till Linköping då. Jag tog då på mig ett par jeans ifrån Bik Bok som jag köpte i somras i Göteborg. De hade jag inte haft på ganska länge och gissa om jag vart ledsen och förtvivlad när jag tog på mig de? Då kom det en stor klump i magen för att så tajt som de satt på mig hade de aldrig gjort förut. Då kom "M" fram i min hjärna och sa: "Kolla du kan lita på mig, du har gått upp massor i vikt och du har fått stora höfter och feta lår, det är därför att du knappt inte får på dig jeansen längre. Jag ljuger alltså inte för dig". Så jag mådde inget vidare när vi skulle åka dit men mamma och pappa fick mig att må lite bättre, men inte mycket. För detta var sanningen för mig och en bekräftelse på att jag faktiskt hade gått upp massvis i vikt och jag hade blivit mycket fetare! "/
Väl inne i Linköping så hade vi det mysigt och kull tillsammans. Vi gick in i lite djuraffärer och köpte dels en bortste men också en klotång, så att vi kan börja göra Svea fin och så och vänja henne vid att bli kammad och klippt.
Sedan så gick vi såklart i klädesbutiker också. Jag hittade faktiskt ingenting idag, men jag var inte på något vidare shoppinghumör heller. Mamma ville gärna köpa ett par jeans till mig men jag kände inte för att testa några och så hittade jag faktiskt inga som jag kände sådär "wow" för heller. En sak som också ledde till att jag inte ville testa några jeans var nog också för att jag var så rädd för att få kolla på andra storlekar och ännu en gång bli påmind om mitt riktiga ja, nutidens Elin, därmed tjockast i världen!
När vi kom hem så gick vi en liten kvällspromenad. Det var skönt. Mamma och jag skulle egentligen haft med oss Svea, men hon var så trött så vi valde att lämna henne hemma, annars så skulle det ta evigheter för oss att gå.
Så när vi kom hem igen så blev det att ställa fram matskålen till Svea och mysa lite med henne i soffan.
När jag tog kvällsmelliset så blev jag ledsen pga dagens tjockkänslor och ångest, jag tänkte mycket på det där med jeansen och det kommer nog att sitta kvar ett tag till inom mig. Men jag måste försöka att tänka att jag måste gå upp i vikt för att bli frisk, vågar jag inte det och backar ännu en gång så kommer jag få rena helvetet. Det som jag redan har varit med om en gång tidigare när jag tappade i vikt vill jag inte vara med om igen. Jag har ju ett helt liv framför mig och inte vill jag spendera det på att ständigt räkna kaloriintaget varje dag m.m.
Nu ska jag fortsätta kämpa, vilket jag gör så enormt mycket nu!
Ha det så bra.
/ Elin.
Kommentarer
Trackback
