Söndag 26/4
Svea i sin igloo!
Måste börja med detta inlägg med att berätta att mysigare än så här kan det inte bli!
Just nu så ligger Svea i mitt knä och sover som en stock. Naaaw, hon är så söt min lilla tös. Sötare kan ingen bli!
Älskar henne!
<3
Natten blev mycket lyckad. Både jag och Svea har sovit utan några som helst bekymmer. Visst har hon vaknat några gånger och velat hoppa upp i min säng, men det har ordnat till sig så att hon har somnat om och krypit in i sin kattigloo igen som ligger tätt intill min säng.
När solen började skina in genom persienen så märkte jag att det var morgon och då blev jag glad för då visste jag att jag äntligen kunde ta upp Svea i sängen och bara ligga och mysa ett tag innan mamma kom in med drycken. Både hon och jag vaknade vid ca. 06.40, så vi låg och mös i hela 20 min. tillsammans i morse och hon ville bli kliad på magen, det gillar hon.
Lite senare när jag hade gjort mig iordning och klätt på mig så var det full sysselsättning på Svea. Hon har nämligen fått väldigt bra kontakt med mig och är mig vid fötterna hela tiden, det är mysigt tycker jag.
Innan pappa, mamma och jag skulle sätta oss ner och äta frukost så släppte vi ut Svea på baksidan och vi är så stolta över henne redan, för då kisade och bajsade hon faktiskt ute för första gången och det blenades hon med frolic, mums filiba.
Eftersom att hon är vid mina fötter hela tiden så var det lite roligt imorse. Både jag, mamma och pappa skrattade för att när jag skulle bre min mackor så lade hon sig på mina fötter för att sova. Haha. Hon är ju bara för söt!
Frukosten gick bra att få i sig, men jag glömde en ostbit kvar. Men enligt "M" så var det ju otur att mamma såg det, så då blev det att äta den och då blev "M" ganska förbaskad på mig, men men.. det är sådant som jag får stå ut med och jag vet att jag kan klara det!
Efter frukosten så var det vila som gällde. Jag kan faktiskt säga att idag var jag lite mer villig till att ta 1 h vila eftersom att jag visste att Svea fanns där och ville mysa. Så under vilan så kollade jag och mamma på Robinson medans Svea låg i mitt knä och sov. Hon är så len och gosig, men vill verkligen inget annat än att bara mysa med henne hela tiden.
När vilan var slut så gick jag ner med Svea till Nattis. Jag testade att gå med henne i kopplet idag igen, men det gick inte så bra men faktiskt en förbättring till skillnad från igår, så det var kul. Nere hos Nattis så var vi ute med Svea i trådgården. Svea ville verkligen äta på allt som hon fann i gräset. Allt i från grus - gräs, så det gällde att hålla koll på henne ordentligt så att hon inte fick i sig för mycket. Även idag så kom även Cilla och hennes kusin Lisa ut och hälsade lite smått på Svea. Jag tror faktiskt att Svea tycker det är kul att träffa nya folk, men också lite jobbigt med tanke på att allt blir så nytt för henne på en gång, men det gick bra.
Vi var inte där så länge utan jag gick hem med Svea och var hemma strax innan 11.30. Då så busade jag lite med henne innan det var dags för henne att äta. Hon åt faktiskt upp hela sin mat som låg i skålen vid denna tidpunkt och det gjorde hon dock inte i morse, så det fick hon mycket beröm över. Min lilla Svea är så duktig, hon gör verkligen mer och mer framsteg!
Innan lunchen så fick jag lite ensamtid. Då fick Svea vara lite ute i Dannes rum tillsammans med Danne och Mimi. Det fungerade riktigt bra och det busade nog i stort sett hela tiden-
Sedan så var det ju dags för oss i familjen att äta. Då så passade Svea på att sova efter allt bus medans vi åt. Idag så åt vi riktig "söndagsmat" som jag kallar det. Potatis, sås och stek. Det var inte så gott, har faktiskt aldrig varit speciellt förtjust i det, men men jag var tyvärr tvungen att äta samma mat som resten av familjen idag trots att jag inte ville det.
Efter maten så kände jag att jag inte mådde så bra och nu kände jag verkligen på mig att det var "M" som bestraffade mig hårt för allting.
Bl.a. att jag hade ätit för mycket och fel sorts mat
att jag hade svikit henne och nu så skulle hon göra mig fet
att jag var värdelös som inte höll mitt löfte till henne om att inte längre vara hennes kompis
Så utav allt detta så blev det ett "ångestpys" inne i mammas och pappas sovrum. Mamma och jag valde att gå in dit för att inte störa Svea som låg och sov i mitt rum.
Shit, vad arg "M" är på mig.. men jag ska bara inte lyssna på henne utan nu är det Svea som gäller.
Jag ska kämpa mig frisk och utmana varje liten bit som hon har kvar inom mig så att hon tillslut släpper taget om mig och då kan jag äntligen leva ett friskt liv igen och det är något som jag verkligen ser fram emot.
När vilan var över så fick jag lite ensamtid medans mamma var ute på en promenad och pappa var ute och åkte motorcykel. Då passade jag på att ta vara lite på mig själv. Jag sysselsatte mig inte med något speciellt. Jag gick lite titt som tätt och kollade på Svea som låg och utanför sin igloo och hoppades på att hon skulle vakna till snart så att vi kunde busa lite.
Så när mamma kom hem så vaknade hon till och då så fick hon äta lite och sedan så var vi ute med henne en liten stund. Det tyckte nog Svea var skönt att få springa av sig lite.
Sedan när vi kom in så tog vi eftermiddagsmelliset och till det så spelade vi "svälta räv". Det var kul, men vi valde att inte köra klart eftersom att vi tänkte att vi skulle åka och visa upp Svea för både morfar och farmor+farfar.
De alla tyckte att hon var en jättesöt liten kicka och att hon var så fin! Och gissa om man inte är en stolt ägare? Det är jag iallafall, haha!
När vi kom hem därifrån så var Svea trött så hon gick och lade sig och det kan jag förstå efter alla dessa nya intryck som hon har haft under denna dag. Så då så passade jag på att ta mig en dusch så att jag fick känna mig lite fräschare för en gång skull. Men när jag väl stod där i dushen så blev jag så ledsen och förtivivlad. Jag klarade inte av att se min kropp.
Den äcklade mig och mina fet var stora som berg och bara dallrade. Jag hatar min kropp, jag är så jäkla fet!
Och inte nog med det så smörjde mamma in mig med body lotion efteråt och det kändes verkligen som att kroppen skulle suga till sig ännu mer fett utav den och göra min kropp ännu fetare än vad den redan är, men nee.. Det är inte Elin som tycker så om sin kropp utan det är den där "M" som intalar mig det. Fy på henne!
Det var iallafall skönt med en dusch trots allt det känslomässiga som kom.
När jag var klar så var det dags för kvällsmat. Till kvällen så blev det grillad korv med bröd, det var längesen och det påminner mig så mycket om sommaren. Mums för grillat!
Denna dag har verkligen varit underbar. Det känns verkligen att Svea tillhör denna familj - familjen Åsberg ,som nu består utav 5 medlemar.
Och tillsammans så ska vi nu alla hjälpas åt och kämpa åt det friska livet igen, så att vi kan leva som en vanlig "Svensson Svensson" familj gör. Det är något vi strävar efter.
Tillsammans klarar vi allt och den här tråkiga sjukdomen som har kommit in i våran familj ska vi nu också klara av att tillsammans skjuta bort, vi klarar det, vi är som sagt var 5 nu!
Nu så ska jag väcka till Svea som sagt var ligger i mitt knä och sedan så ska jag och mamma gå våran kvällspromenad. Det ska bli skönt för det ser ut att vara riktigt skönt ute.
Sedan så blir det att dricka dryck och spela lite Mulle framför TV:n.
Och tillsist så blir det sängdags för mig och Svea, mysigt!
Ha det så bra!
/ Elin.
Lördag 25/4
Idag vaknade jag av att pappa kom in och väckte mig. I natt har jag sovit gott trots all nervositet kring att vi skulle hämta hundvalpen idag.
Så morgonen gick bra och det gick smidigt att få i sig frukosten och vilan efteråt gick också bra.
En stund efter att vilan var slut så cyklade jag ner till Nattis i det härliga vårvädret. Där var även Cilla. Vi pratade om min valp som vi skulle hämta idag + Cillas valp som hon skulle åka och kolla på nästa helg och så spelade vi krocket. Eftersom att vi tyckte att det var lite väl tyst där ute så gick Nattis in och hämtade sin bärbara dator och diverse resucerna och spelade lite musik ute på verandan. Det kände verkligen som sommar!
Vi hann ju tyvärr inte vara sådär jättelänge eftersom att jag skulle cykla hem och äta, så att vi kom iväg ganska skapligt, för det tog ju iallafall bort åt 2 h att åka till Gnesta.
Så direkt efter maten, som blev pasta och köttförssås så packade vi in oss i bilen och började våran långa resa till Gnesta. Fast på vägen dit så hämtade vi upp Danne och Mimi i Mantorp som vi skäppte av i Linköping, för det skulle shoppa loss.
Bilfärden på väg dit kändes som en evighet. Jag löste korsord en stund för att få tiden att kännas lite kortare, men trots att jag hade valpen att se fram emot så kom ett litet ångestpys där bak i bilen. Så mamma kom bak till mig i bilen och fick ta hand om mig och det gjorde hon på ett bra sätt. Eftersom att det var så varmt ute och solen lös på bilen så kylde hon ner mig med en kylklamp, det var mycket skönt och kändes som att det dämpade ångesten en liten aning.
Det var "M" som var där nu igen hon undrade att varför ska du skaffa en ny vän, när du redan har mig som en sådan bra vän? Ingen kan bli än bättre vän än vad jag redan är. Du ska inte tillge henne någon kärlek alls. Jag ska få dig att hata valpen så att jag fortfarande kan ha greppet kvar om dig!
Efter pyset så kändes det lite bättre igen..
Jag på vägen dit.
När vi närmade oss huset som vi skulle hämta valpen i så blev jag självklart mycket nervös men på ett positivt sätt såklart. Jag började fundera på att kommer jag verkligen att klara av det här?
Och innest inne så visste jag att det skulle jag, för att jag är verkligen en sann djurvän. Men det var nog "M" som ville intala mig det andra, men aldrig att jag vill lyssna på henne nu när jag äntligen skulle få en alldeles egen hundvalp.
När vi kom in i huset för att hälsa på valpen så kom även mamma Tindra och storasyster Tyra fram och hälsade glatt på oss. Det var ett gott tecken på att de tyckte om oss sa Marianne som var uppfödaren.
När vi väl var där så fick vi skriva under massa papper och så gick vi i genom lite om vad hon skulle äta och hur mycket och så fick hon även med sig 1 kasse med lite egna tillbehör i.
Innan det var dags att åka hem igen med valpen i min famn så fick mamma Tindra säga hejdå till sin sista valp som nu bodde hemma. De andra valparna hade redan blivit hämtade. Så då nosade de på varandra en sista gång trodde vi... men inte lång tid efter att vi hade satt oss i bilen för att åka hem så kom Marianne ut med Tindra i famnen och sa att Tinda ville nosa hejdå en gång till och givetvis fick hon det.
Mamma Tindra och Svea säger hejdå till varandra!
Bilresan hem gick jättebra. Min lilla valp som jag då redan hade döpt till Svea sov hela bilresan hem vilket nog var det bästa som kunde ha skett. Då slapp hon ju vara orolig och kanske kärkas och diverse sakerna.
I bilen var jag aldrig lyrisk av mig, jag var hur glad som helst och verkligen såg fram emot att få komma hem och välkomna henne till hennes nya hem. Jag passade på att gosa med henne massor där i baksätet på hela hemresan hon är verkligen alldeles för go!
En mycket lycklig hunägare till världens underbaraste hundvalp! Sover så sött!
När vi kom hem så blev det utforsknings dags för Svea. Det första hon gjorde var att ta några försiktiga kliv runt om i huset för att kolla sig lite om men inte lång tid efteråt så blev hon leksam och ville leka. Så jag satta mig ner och busade lite med henne och jag kände verkligen att jag hade valt rätt hund och det ska verkligen bli hon och jag nu och så ska vi kasta bort den objudna gästen "M" som intalar mig en massa falska saker.
Jag fick även lite ensamtid tillsammans med Svea när vi kom hem eftersom att mamma och pappa var tvugna att åka och handla. Men det var bara skönt eftersom att jag inte hade fått det på hela dagen. Då passade jag på lite extra att göra Svea lite mer hemmastadd och jag tror faktiskt att hon trivdes riktigt bra från det att hon klev in i vårat hus.
När mamma och pappa kom hem så åt vi kvällsmat sedan så skulle mamma och jag gå ut en kvällspromenad. Det skulle verkligen bli skönt och få friskt luft eftersom att jag hade suttit i en varm bil nästan hela dagen. Så på promenaden så tog vi med oss Svea för att öva henne lite på att gå i koppel. Det gick väl inte sådär utmärkt utan man fick mest gå och bära henne på promenaden. Men ack så gullig hon var när hon "galloperade" när hon försökte att kunna gå själv i kopplet. Det som också var lite roligt var att hon ville absolut inte gå åt samma håll som mamma och mig. För ville vi gå framåt så ville hon gå bakåt osv. Haha, lilla Svea då! <3
I slutet av promenaden så fick Svea hälsa på Nattis, Cilla och hennes kusin Lisa. Sedan så gick mamma och jag och knackade på hemma hos Jennifer och hennes familj och visade upp Svea där också. Deras hund Molle verkade uppskatta hans blivande tjej, eller hur Jennifer? haha!
När vi kom hem så blev det att göra i ordning inför sängdags för mig och Svea. Hon skulle nämligen sova i kattigloon som vi har köpt åt henne och så har vi lagt ut tidningar ifall att hon kissar. Men vi får väl vänta med att se om man får någon sömn inatt eller inte. Jag hoppas verkligen att det går bra så att hon inte längtar hem alltför mycket.
ÄLSKAR VERKLIGEN MIN FAMILJ ÖVER ALLT ANNAT,
PAPPA, MAMMA, DANIEL, FNUTTE OCH SVEA!
Massa kärlek till er ifrån mig.
<3
Ha det så bra!
/ Elin.
Fredag 24/4
Idag vaknade jag på rätt sida och det har faktiskt varit en toppendag idag. Den har både varit positiv på så sätt att jag har utmanat men också på att det har hänt mycket idag. Man kan nästan säga att jag har fått testa på lite av det friska livet igen och det var bland de skönaste känslorna jag har kännt.
Morgonen började med att jag och mamma åt frukost tillsammans sedan direkt efter det så skjutsade hon mig direkt till Rebecca kl. 09.00 för att jag skulle ha ett samtal med henne.
I dag så tror jag att jag fick ganska mycket sagt och kunde uttrycka mig på ett bra sätt. Det kändes iallafall som att hon förstod vad jag menade och vad som jag har svårigheter med just nu.
När jag kom hem ifrån BUP, alltså från Rebecca så hade jag även idag som förslag till mamma att vi kunde ringa hem till morfar och fråga om han ville komma hit och fika förmiddagsmelliset tillsammans med oss och ta ett parti Mulle. Och det hade inte mamma något emot, så vi ringde till honom. Han kan kom väl efter ca. 10 min. efter att vi hade ringt och då var det näringsdryck + mulle som gällde.
Idag bjöds det också på mycket skratt och glädje under tiden som vi spelade Mulle, men en sak som inte skedde idag var att jag tog 1:a plats och att mamma inte tog jumbo platsen. Utan idag så vann faktiskt mamma för skojs skull, jag kom 2:a och morfar tog under alla konstigheter jumboplatsen idag. Men som tur var är inte morfar en dålig förlorare utan han åkte hem med samma glada leende som han kom hit med.
En stund efter att morfar hade åkt hem så tog mamma och jag bort lite mattor här och var i huset därför att i morgon så ska vi ju hämta lilla vovvsen och hon är ju inte rumsren ännu, så vi tyckte att det var bäst så.
Sen när vi hade gjort det så förberede mamma maten och sedan så gick hon ut och gick och då fick jag lite ensamtid. Det var skönt!
Även om "M" var där med sina tankar och att jag har det fruktansvärt jobbigtjust nu så kunde jag stå emot, att alltså inte göra som hon tilltalade mig. Jag tänkte på vovven och framförallt på hur andra har det. De som lever i det "friska livet". På hur bra de har det att slippa alla dessa tankar och att det faktiskt inte är maten och motion som är prioritet 1 i deras liv.
Men jag tror att jag kunde stå emot bättre idag eftersom att jag var på bra humör i dag och på så sätt kan jag finna strykan inom mig och vända den till det positiva att faktiskt motstå.
När mamma kom hem så var det lunchdags då.
Maten fungerade bra att få ner idag också, men jag tyckte dock att det var lite för mycket pressad potatis på tallriken så det blev att ta bort lite men inga större mängder. Mamma kunde nog hälla med om att hon faktiskt hade lagt upp lite för mycket på tallriken. Jag vet att jag egentligen inte hade rasat upp i vikt om jag hade ätit det som jag plockade bort men jag kände mig inte helt redo för att utsätta mig för det idag.
Efter lunchen så var det vilotime. Då så satte sig jag och mamma framför TV:n och kollade på något som vi hade spelat in på hårdisken. Men jag kunde inte fokusera länge på TV:n innan ångesten bröt ut. Ni som läser det här tänker nog att herregud vad hon får ångest hela tiden, är de det enda som händer i hennes liv? Och faktiskt så är det nog en dagsrutin som händer varje dag. Ju mer jag utsätter mig för mot min anorexi desto mer får jag stryk utav "M" och det bryter ut i ångest. Jag kan liksom inte längre hålla alla mina känslor inom mig, vilket inte heller är bra.
Jag mådde inget vidare efter maten. Jag kände mig stor och fet som vanligt och det kändes som att maten som jag hade ätit hade satt sig lite var stans på kroppen även om jag vet att i själva verket så skulle det aldrig kunna ske. Det är "M" som talar inom mig och visar mig fel bilder på mig själv kan jag sitta och skriva om nu, men när det väl är där just i sekunden så litar jag på "M" till 110% och även om någon säger motsatsen till att jag inte är det så litar jag inte på den ett dugg.
När ångestattacken var färdig + vilan så fixade mamma lite ute i garaget och jag passade på att kolla lite på datorn då. Sedan så bestämde vi oss för att åka ner till Nordiska eftersom att det var 40% på allt i butiken och när vi hade varit där så gick vi köpte glass och satte oss ute i det härliga solskenet.
Jag kan säga att JAG-ELIN tyckte att det smakade bra med glassen i denna hetta. Dels för att jag inte hade ätit det på ungefär 1 år men också för att det här är något som hör till det friska livet. Så där har vi det jag fick känna på hur det var att inte dricka näringsdryck utan istället få känna på hur det är att leva ett friskt liv och faktiskt kunna unna sig en glass isället.
Efter att jag hade ätit upp glassen så var inte "M" speciellt föörtjust i mig, men det är hon ju nästan aldrig nu för tiden. Hon började genast att gnaga inom mig och säga:
" Du skulle inte bytt ut drycken, glass ger mycket mer kcal. "
" Nu är du tjock och fet. "
" Du ska inte unna dig något som hör till det friska livet. "
Jag kan rabbla upp massviss med saker som "M" sa till mig efter glassen, men jag väljer att inte skriva dem. De får vara mer privata.
Inte alls lång stund efter att vi kom hem ifrån stan, efter sisådär 15 min. så kanackade det på dörren och det var min bästa vän Jennifer och Molle som stod där. Hon var här med en present till mig som tack för att jag var hundvakt åt Molle igår.
Lilla Jennifer, inte hade du behövt det. Men jag tog glatt emot presenten men väntade med att öppna den för jag och
Jennifer hade så mycket att prata om. Vi pratade i säkert 15 min.
Jag blir alltid så glad över ha dig i min närvaro. Du anar inte hur mycket jag har saknat dig och på hur mycket jag tänker på dig. Jag ser tillbaka på det vi hade förr. Vi hade det så kul du och jag. Vi ska återuppleva det igen. Det ska bli du och jag igen, tajta som bästa vänner är. Älskar dig! <3
När Jennifer hade gått hem så dröjde det inte länge innan jag var framme med händerna för att öppna presenten och mamma var genast där med kameran.
Och gissa vad jag fick..
..Jo, ett jättefint halsband och en pip-leksak och min lilla vovve.Tack så hemskt mycket gumman! <3
Nu så ska jag snart äta och jag hoppas att denna måltid kommer att slinka ner på ett bra och smidigt sätt. Ikväll så har nämligen pappa stått och grillat hemgjorda hamburgare.
Senare ikväll så ska jag och mamma gå en promenad i det härliga vädret och sedan blir det nog att mysa framför TV:n och spela lite kort.
Jag måste villigt erkänna att JAG-ELIN längtar massviss till i morgon då vi ska hämta valpen, men "M" är skitförbannad och vill inte alls att jag ska ha en hund. Men det ska jag inte visa någon som helst hänsyn till. Jag ska försöka med det iallafall och lägga all min kraft och kärlek åt min lilla valp istället.
Ha det så bra!
/ Elin.
Torsdag 23/4
Idag var det uppstigning lite tidigare än vanligt, men det gjorde inte mig ett dugg. Jag skulle kunna gå upp tidiagre än 07.00 varje dag. Jag tycker bara att det är skönt att börja dagen tidigt.
Att vi fick upp tidigare idag var att vi skulle gå ner till Julia och hämta Molle eftersom att vi skulle vara hundvakt åt honom idag. Tony, Ingela och Jennifer skulle nämligen till Ullared idag och Julia skulle till skolan.
Så vid 07.30 så var vi nere hos Julia för att hämta Molle. Men stackars Molle låg och sov men det struntade Julia i och gick och hämtade honom, men han blev så glad och vaknade kvickt till. Haha.
Jag trodde att det skulle vara svårare att få med honom hem, men det var inga bekymmer alls som tur var.
När vi kom hem därifrån så var det dags för frukost. Då så satt vi och pratade och givetvis så busade vi med Molle lite då och då genom att kasta en leksak som han glatt gick och hämtade varje gång. Det var kul och det var nog den roligaste frukosten som jag har varit med om hitills iallafall.
Eftersom att vi dock inte hade någon youghurt hemma idag, som mamma hade glömt att köpa så fick det bara bli 2 mackor till frukost idag. Men vi båda kom överens om att det fick bli något extra till drycken i kväll, för att utjämna mitt matschema.
Efter frukosten så var det vila som gällde, men då passade jag på att sitta på golvet och busa lite med Molle. Gud vilken busig liten vovvse, men ack så söt, haha!
När frukostvilan var slut efter 1h så frågade mamma mig om jag ville gå ut själv en sväng med Molle och givetvis ville jag det. Så jag gick en sväng med Molle och då mötte vi 2 gamla pensionärer som satt på varsin rullator i gräset och solade sig och tydlig som Molle är så ville han fram och hälsa på dem och de blev jätteglada och sa:
- Oh vilken fin liten vovve. Vad skönt att få komma ut och leka i ett sådant här fint vädet.
( Där ser du Jennifer, vilket litet charmtroll eran Molle är, han är ju gudomlig i allas ögon! )
När vi kom in igen så var det full fart på Molle han ville busa direkt när han kom in, men tråkiga som jag och mamma var hon tvungen att göra mig sällskap när jag tog min näringsdryck. Han försökte då på alla möjliga sett att få våran uppmärksamhet för att vi skulle leka med honom och han är ju så gullig, så vi kastade litet leksaker som han sprang fram och tillbaka och hämtade.
Vid 11.30 så åkte jag till Linda på att ha ett samtal tillsammans med henne. Vi pratade om det som vi hade pratat om sist vi sågs, men det var knappt så jag kom ihåg något ifrån dess eftersom att det var 2 veckor sedan som vi sågs sist. Det var väl ganska jobbigt på mötet eftersom att det var innan lunch och det väcker ju lite tankar inom mig som "M" säger till mig.
Men när jag kom hem därifån så möttes jag av en glad Molle som kom skuttandes ut i hallen och hälsade på mig.
Sedan så åt vi. Idag var inte maten lika jobbig som igår, men den väckte förstås mycket tankar. "M" var på hugget direkt efteråt!
" Nu äter du alldels för mycket "
" Du kommer öka massor i vikt "
" Du kommer att bli fet "
" Du får inte njuta av maten "
Osv.
Shit vad allt är jobbigt just nu, jag orkar inte med alla dessa tankar. Hela jag känner mig splittrad. Det känns som att jag är som ett enda stort pussel och vet inte hur jag ska sitta ihop och vilka bitar som hör hemma vart. Men någonstans innerst inne så vet jag att det inte är mina egna tankar utan att det faktiskt är "M". Hon försöker sig på alla möjliga sätt nu för att få mig att må så dåligt och det lyckas hon väldigt bra med kan jag lova.
Jag mår skit just nu!
Efter maten så var det ju vila som gällde och då var även Molle lite lugn som det hade varit full fart på hela förmiddagen. Så han låg så sött bredvid mig i soffan medans mamma och jag kollade på TV.
Men efter en stund så kom min ångestattack. Så mamma och jag gick in i sovrummet, så att inte Molle skulle fara dåligt åt det.
Ångesattacken var ganska jobbig idag, så jag sov i ca. 20 minuter efteråt. Men det tror jag faktiskt att jag behövde. Jag kände mig alldelel slut i kroppen efteråt, men det är ändå så himla skönt att få ångest och kunna uttrycka allt som man går och bär på.
På eftermiddagen så var det mamma som tog en promenad med Molle medans jag var hemma själv en stund. Det kändes faktiskt väldigt tomt när inte Molle var här inne och skuttade, men det var ändå skönt med lite tid för sig själv eftersom att jag inte hade fått det tidigare under dagen.
När mamma väl kom hem med Molle igen så provade vi på att han skulle få hälsa på Fnutte. Han har nämligen varit inne i Fnuttes rum i stort sett hela tiden och viljat leka med honom.
Det gick bra och Molle höll sig ganska lugn, men ville nog gärna börja leka. Men Fnutte var nog ganska rädd och satt ganska tätt emot mamma.
När klockan var ca. 17.00 så gick vi ner med Molle till Julia igen.
Detta hade varit en kul dag om man bortser i från alla hemska tankar och ångestattacken. Det har varit jättekul att få prova på att var hundvakt 1 dag och jag kände att det kändes så himla rätt med en hund här i huset. Men det dröjer ju inte alls länge innan det är lördag och då åker vi ju och hämtar min lilla tös!
Jag längtar!!!!
Nu så här på kvällen så mår jag inte så bra. Jag bär fortfarande på en klump känner jag, men jag kommer säkert att kunna lätta upp lite på den. Jag brukar nämligen kunna klämma ut några tårar under kvällsmelliset nu också. Det har blivit en nu rutin känns det som, men det är faktiskt sanningen som kommer fram då.
Jag mår rent ut sagt var skit nu, iallafall inombord.
"M" är stenhård mot mig och straffar mig på alla sätt hon kan och får mig verkligen att tvivla på mig själv.
Men inte ska en jävla "häxa" få bestämma över mitt liv. Jag får må såhär skit dåligt nu under en period, men jag tror på vad mamma och pappa säger. Att jämns med tiden så kommer jag bara att må bättre och bättre ju med jag står emot "M" och inte lyssnar på henne.
Det gäller att bara kunna lita på dem, men tyvärr så gör jag inte alltid det även och jag gärna skulle vilja!
Älskar er mamma och pappa! <3
Ha det så bra!
/ Elin.
Att vi fick upp tidigare idag var att vi skulle gå ner till Julia och hämta Molle eftersom att vi skulle vara hundvakt åt honom idag. Tony, Ingela och Jennifer skulle nämligen till Ullared idag och Julia skulle till skolan.
Så vid 07.30 så var vi nere hos Julia för att hämta Molle. Men stackars Molle låg och sov men det struntade Julia i och gick och hämtade honom, men han blev så glad och vaknade kvickt till. Haha.
Jag trodde att det skulle vara svårare att få med honom hem, men det var inga bekymmer alls som tur var.
När vi kom hem därifrån så var det dags för frukost. Då så satt vi och pratade och givetvis så busade vi med Molle lite då och då genom att kasta en leksak som han glatt gick och hämtade varje gång. Det var kul och det var nog den roligaste frukosten som jag har varit med om hitills iallafall.
Eftersom att vi dock inte hade någon youghurt hemma idag, som mamma hade glömt att köpa så fick det bara bli 2 mackor till frukost idag. Men vi båda kom överens om att det fick bli något extra till drycken i kväll, för att utjämna mitt matschema.
Efter frukosten så var det vila som gällde, men då passade jag på att sitta på golvet och busa lite med Molle. Gud vilken busig liten vovvse, men ack så söt, haha!
När frukostvilan var slut efter 1h så frågade mamma mig om jag ville gå ut själv en sväng med Molle och givetvis ville jag det. Så jag gick en sväng med Molle och då mötte vi 2 gamla pensionärer som satt på varsin rullator i gräset och solade sig och tydlig som Molle är så ville han fram och hälsa på dem och de blev jätteglada och sa:
- Oh vilken fin liten vovve. Vad skönt att få komma ut och leka i ett sådant här fint vädet.
( Där ser du Jennifer, vilket litet charmtroll eran Molle är, han är ju gudomlig i allas ögon! )
När vi kom in igen så var det full fart på Molle han ville busa direkt när han kom in, men tråkiga som jag och mamma var hon tvungen att göra mig sällskap när jag tog min näringsdryck. Han försökte då på alla möjliga sett att få våran uppmärksamhet för att vi skulle leka med honom och han är ju så gullig, så vi kastade litet leksaker som han sprang fram och tillbaka och hämtade.
Vid 11.30 så åkte jag till Linda på att ha ett samtal tillsammans med henne. Vi pratade om det som vi hade pratat om sist vi sågs, men det var knappt så jag kom ihåg något ifrån dess eftersom att det var 2 veckor sedan som vi sågs sist. Det var väl ganska jobbigt på mötet eftersom att det var innan lunch och det väcker ju lite tankar inom mig som "M" säger till mig.
Men när jag kom hem därifån så möttes jag av en glad Molle som kom skuttandes ut i hallen och hälsade på mig.
Sedan så åt vi. Idag var inte maten lika jobbig som igår, men den väckte förstås mycket tankar. "M" var på hugget direkt efteråt!
" Nu äter du alldels för mycket "
" Du kommer öka massor i vikt "
" Du kommer att bli fet "
" Du får inte njuta av maten "
Osv.
Shit vad allt är jobbigt just nu, jag orkar inte med alla dessa tankar. Hela jag känner mig splittrad. Det känns som att jag är som ett enda stort pussel och vet inte hur jag ska sitta ihop och vilka bitar som hör hemma vart. Men någonstans innerst inne så vet jag att det inte är mina egna tankar utan att det faktiskt är "M". Hon försöker sig på alla möjliga sätt nu för att få mig att må så dåligt och det lyckas hon väldigt bra med kan jag lova.
Jag mår skit just nu!
Efter maten så var det ju vila som gällde och då var även Molle lite lugn som det hade varit full fart på hela förmiddagen. Så han låg så sött bredvid mig i soffan medans mamma och jag kollade på TV.
Men efter en stund så kom min ångestattack. Så mamma och jag gick in i sovrummet, så att inte Molle skulle fara dåligt åt det.
Ångesattacken var ganska jobbig idag, så jag sov i ca. 20 minuter efteråt. Men det tror jag faktiskt att jag behövde. Jag kände mig alldelel slut i kroppen efteråt, men det är ändå så himla skönt att få ångest och kunna uttrycka allt som man går och bär på.
På eftermiddagen så var det mamma som tog en promenad med Molle medans jag var hemma själv en stund. Det kändes faktiskt väldigt tomt när inte Molle var här inne och skuttade, men det var ändå skönt med lite tid för sig själv eftersom att jag inte hade fått det tidigare under dagen.
När mamma väl kom hem med Molle igen så provade vi på att han skulle få hälsa på Fnutte. Han har nämligen varit inne i Fnuttes rum i stort sett hela tiden och viljat leka med honom.
Det gick bra och Molle höll sig ganska lugn, men ville nog gärna börja leka. Men Fnutte var nog ganska rädd och satt ganska tätt emot mamma.
När klockan var ca. 17.00 så gick vi ner med Molle till Julia igen.
Detta hade varit en kul dag om man bortser i från alla hemska tankar och ångestattacken. Det har varit jättekul att få prova på att var hundvakt 1 dag och jag kände att det kändes så himla rätt med en hund här i huset. Men det dröjer ju inte alls länge innan det är lördag och då åker vi ju och hämtar min lilla tös!
Jag längtar!!!!
Nu så här på kvällen så mår jag inte så bra. Jag bär fortfarande på en klump känner jag, men jag kommer säkert att kunna lätta upp lite på den. Jag brukar nämligen kunna klämma ut några tårar under kvällsmelliset nu också. Det har blivit en nu rutin känns det som, men det är faktiskt sanningen som kommer fram då.
Jag mår rent ut sagt var skit nu, iallafall inombord.
"M" är stenhård mot mig och straffar mig på alla sätt hon kan och får mig verkligen att tvivla på mig själv.
Men inte ska en jävla "häxa" få bestämma över mitt liv. Jag får må såhär skit dåligt nu under en period, men jag tror på vad mamma och pappa säger. Att jämns med tiden så kommer jag bara att må bättre och bättre ju med jag står emot "M" och inte lyssnar på henne.
Det gäller att bara kunna lita på dem, men tyvärr så gör jag inte alltid det även och jag gärna skulle vilja!
Älskar er mamma och pappa! <3
Ha det så bra!
/ Elin.
Onsdag 22/4
Vaknade som vanligt och humöret kändes på topp, men ändå kändes det som en motgång att gå upp idag. Jag vet inte riktigt varför, men det kändes som att jag nästan hellre skulle vilja sova bort hela dagen.
Men iallafall, det kunde jag ju inte göra.. Jag är ju tvungen att röra på mig!
På förmiddagen i dag så gjorde inte jag så mycket. Rebecca ringde hit angående om att träffas på fredag för ett samtal, så vi bestämde en tid kl. 09.00. Så blev det också bestämt att jag inte skulle följa med på samtalet som var idag, trots att både jag, mamma och pappa trodde det, men så var det alltså inte. Lika skönt det tycker jag!
Så när vi visste det så ringde vi till farmor för att fråga om hon kunde komma hit vid kl. 16.00 i eftermiddags och hålla mig sällskap medans mamma och pappa åkte på mötet, men tyvärr så svarade ingen.
Innan lunch så fick jag såklart lite ensamttid, vilket är något som JAG-ELIN verkligen uppskattar. Visst, "M" är där och spökar och säger med sin hemska röst till mig att göra dåliga saker, men som sagt var, jag är stark just nu och jag ska klara det här det har jag gett mig sjutton på.
När mamma väl kom hem igen så var det lunchdags.
Idag så åt vi potatismos och korv och det blev inte ett sånt lyckat lunchtillfälle idag. Jag fick ångest och tyckte att det var för mycket mos på tallriken, jag tyckte att det smakade alldeles för mycket smör och så ansåg jag att mamma satt och glodde på mig hela tiden och det verkade tyckas tro som att hon trodde att jag skulle smuffla undan en korv eller något och spärrade ögonen i mig hela tiden. Och allt detta gjorde mig enormt frustrerad och det slutade med att allt blev total kaos och lunchen tog längre tid att äta upp idag än vad den har gjort på länge.
Och mitt i allt detta så knackade vi på dörren, men eftersom att mamma inte ville lämna mig vid matbordet med maten kvar på min tallrik så valde vi att inte öppna, men när vi väl satt där vid matbordet så såg vi någon som kom gåendes i trädgården och det var farmor. Det kanske inte var det bästa tillfället att komma i, men det visste ju inte hon om. Hon kom bara förbi för att vara lite snäll och lämna kanelvaniljbullar och medans hon ändå var här så passade vi på att fråga om hon kunde komma senare sen på eftermiddagen och det kunde hon.
Eftersom att lunchen hade varit så jobbig som kom ångest direkt när jag hade satt mig i soffan. Jag mådde inte alls bra och "M" var där och gnagde som in i den. Hon sa att jag hade ätit för mycket och att jag var fet m.m. Just när jag är mitt inne i ångesten så känns det inte som att jag kan lyssna på någon annan än "M", det känns som att hon talar sanning för mig. För varje gång som jag ser mig i spegeln så ser jag mig själv som världens tjockaste människa och har världens största häck och världens största höfter! Jag ser hemsk ut och "M" utrrycker det ännu mer så att jag ska må ännu sämre. Det gör så ont inom mig nu, jag klarar snart inte av alla dessa tankar mer, alla dessa tjockkänslor.
Är de sanna eller är det "M" som ljuger för mig? Att jag inte bara kan lite på mitt sunda förnuft för en gång skull.. Nej, "M" har fortfarande greppet om tjockkänslorna!
Efter vilan och ångesten så ringde telefonen. Det var hundägaren så sa att valpen var leverans klar nu. Så jag blev överlycklig och tänkte att äntligen så är det sant på riktigt!
Efter det samtalet så fick jag åter igen lite ensamtid innan det var dags för farmor att komma hit och innan mamma skulle åka på samtalet. På den stunden som jag var hemma själv så tänkte jag mycket på hundvalpen. Om hur det skulle se ut här hemma och vart hon skulle sova och så vidare, det var härligt och jag mådde verkligen bra när jag tänkte på henne.
När mamma kom hem så dröjde det inte länge förens hon skulle åka och tills farmor kom. Farmor och jag tog eftermiddagsmelliset tillsammans och så körde vi Mulle. Jag vann idag också, jippie!
Jag visade även farmor min blogg och hon tyckte att den var jättebra. Hon tyckte att jag var jättebra på att skriva och på att uttrycka mig, så det tackar jag och bugar för.
Senare sen framåt kvällen så var "M" arg på mig igen, dels för att jag äntligen skulle få en hund ( då kan hon kanske inte kunna klara av att hålla samma grepp och mig längre ) men också för att jag skulle sätta dit henne ännu mer genom att äta pizza till kvällsmat.
Jag klarade det, jag åt pizza. Jag mådde inget vidare efteråt och kände därför inte för att göra något kul alls på kvällen. Jag ville inte ta sittvilan och jag kände att mina fötter bara ville gå och trajja på stället. Men mamma sa stopp och drog ner mig i soffan och där fick jag sitta i pest och pina i ca. 40 min.
På kvällen så gick jag och mamma en promenad och det var extra skönt idag efter en sån här jobbig dag. Då kunde jag iallafall klämma fram ett litet leende. Och jag vill tacka både mamma och pappa som har gjort så att jag har orkat med denna dag.
Om jag ska sammanfatta den här dagen kort så har den vart enormt jobbig. Både tankemässigt och att kämpa emot "M". Jag tycks inte få ha något kul alls utav henne, det ställer till det så dant!
Hoppas att eran dag har varit bättre.
Ha det så bra!
/ Elin.
Men iallafall, det kunde jag ju inte göra.. Jag är ju tvungen att röra på mig!
På förmiddagen i dag så gjorde inte jag så mycket. Rebecca ringde hit angående om att träffas på fredag för ett samtal, så vi bestämde en tid kl. 09.00. Så blev det också bestämt att jag inte skulle följa med på samtalet som var idag, trots att både jag, mamma och pappa trodde det, men så var det alltså inte. Lika skönt det tycker jag!
Så när vi visste det så ringde vi till farmor för att fråga om hon kunde komma hit vid kl. 16.00 i eftermiddags och hålla mig sällskap medans mamma och pappa åkte på mötet, men tyvärr så svarade ingen.
Innan lunch så fick jag såklart lite ensamttid, vilket är något som JAG-ELIN verkligen uppskattar. Visst, "M" är där och spökar och säger med sin hemska röst till mig att göra dåliga saker, men som sagt var, jag är stark just nu och jag ska klara det här det har jag gett mig sjutton på.
När mamma väl kom hem igen så var det lunchdags.
Idag så åt vi potatismos och korv och det blev inte ett sånt lyckat lunchtillfälle idag. Jag fick ångest och tyckte att det var för mycket mos på tallriken, jag tyckte att det smakade alldeles för mycket smör och så ansåg jag att mamma satt och glodde på mig hela tiden och det verkade tyckas tro som att hon trodde att jag skulle smuffla undan en korv eller något och spärrade ögonen i mig hela tiden. Och allt detta gjorde mig enormt frustrerad och det slutade med att allt blev total kaos och lunchen tog längre tid att äta upp idag än vad den har gjort på länge.
Och mitt i allt detta så knackade vi på dörren, men eftersom att mamma inte ville lämna mig vid matbordet med maten kvar på min tallrik så valde vi att inte öppna, men när vi väl satt där vid matbordet så såg vi någon som kom gåendes i trädgården och det var farmor. Det kanske inte var det bästa tillfället att komma i, men det visste ju inte hon om. Hon kom bara förbi för att vara lite snäll och lämna kanelvaniljbullar och medans hon ändå var här så passade vi på att fråga om hon kunde komma senare sen på eftermiddagen och det kunde hon.
Eftersom att lunchen hade varit så jobbig som kom ångest direkt när jag hade satt mig i soffan. Jag mådde inte alls bra och "M" var där och gnagde som in i den. Hon sa att jag hade ätit för mycket och att jag var fet m.m. Just när jag är mitt inne i ångesten så känns det inte som att jag kan lyssna på någon annan än "M", det känns som att hon talar sanning för mig. För varje gång som jag ser mig i spegeln så ser jag mig själv som världens tjockaste människa och har världens största häck och världens största höfter! Jag ser hemsk ut och "M" utrrycker det ännu mer så att jag ska må ännu sämre. Det gör så ont inom mig nu, jag klarar snart inte av alla dessa tankar mer, alla dessa tjockkänslor.
Är de sanna eller är det "M" som ljuger för mig? Att jag inte bara kan lite på mitt sunda förnuft för en gång skull.. Nej, "M" har fortfarande greppet om tjockkänslorna!
Efter vilan och ångesten så ringde telefonen. Det var hundägaren så sa att valpen var leverans klar nu. Så jag blev överlycklig och tänkte att äntligen så är det sant på riktigt!
Efter det samtalet så fick jag åter igen lite ensamtid innan det var dags för farmor att komma hit och innan mamma skulle åka på samtalet. På den stunden som jag var hemma själv så tänkte jag mycket på hundvalpen. Om hur det skulle se ut här hemma och vart hon skulle sova och så vidare, det var härligt och jag mådde verkligen bra när jag tänkte på henne.
När mamma kom hem så dröjde det inte länge förens hon skulle åka och tills farmor kom. Farmor och jag tog eftermiddagsmelliset tillsammans och så körde vi Mulle. Jag vann idag också, jippie!
Jag visade även farmor min blogg och hon tyckte att den var jättebra. Hon tyckte att jag var jättebra på att skriva och på att uttrycka mig, så det tackar jag och bugar för.
Senare sen framåt kvällen så var "M" arg på mig igen, dels för att jag äntligen skulle få en hund ( då kan hon kanske inte kunna klara av att hålla samma grepp och mig längre ) men också för att jag skulle sätta dit henne ännu mer genom att äta pizza till kvällsmat.
Jag klarade det, jag åt pizza. Jag mådde inget vidare efteråt och kände därför inte för att göra något kul alls på kvällen. Jag ville inte ta sittvilan och jag kände att mina fötter bara ville gå och trajja på stället. Men mamma sa stopp och drog ner mig i soffan och där fick jag sitta i pest och pina i ca. 40 min.
På kvällen så gick jag och mamma en promenad och det var extra skönt idag efter en sån här jobbig dag. Då kunde jag iallafall klämma fram ett litet leende. Och jag vill tacka både mamma och pappa som har gjort så att jag har orkat med denna dag.
Om jag ska sammanfatta den här dagen kort så har den vart enormt jobbig. Både tankemässigt och att kämpa emot "M". Jag tycks inte få ha något kul alls utav henne, det ställer till det så dant!
Hoppas att eran dag har varit bättre.
Ha det så bra!
/ Elin.
Tisdag 21/4
Ja, idag så blev jag väckt som vanligt vid 07.00, jätteskönt!
Drack dryck och ca. 1 timme efter det så åt jag frukost tillsammans med mamma. Vi satt och pratade lite och så kom jag med ett förslag att vi kunde bjuda hem morfar hit lagom tills förmiddagsmelliset så kunde vi köra Mulle tillsammans och det ville mamma.
Så efter frukosten på vilan så ringde jag till morfar och frågade. Han svarade med ett självklart JA och sa att han kunde komma redan vid 10.00, men jag sa att han kunde lugna sig till 10.30.
Innan morfar kom så blev det lite jobbigt. Jag och mamma pratade lite om en sak som jag hade gjort och då blev jag ledsen, men jag förstår varför hon reagerar och hon gör det bara med välmening, det vet jag!
Men ibland känns det som att ens föräldrar bara ser det negativa som ibland sker, ibland är "M" helt enkelt för stark och man kan helt enkel inte stå emot hennes tillsägelser varje sekund som går, trots att jag så gärna vill det. Jag jobbar på så gott jag kan och det vill jag att mina föräldrar ska förstå. Jag vill att de ska se de postitiva sakerna också, men ibland kanske det är svårt för dem att se de positiva sakerna som jag faktsikt övervinner i kampen mot "M" som de faktiskt inte har haft en aning om att jag har gjort. Låter det komplicerat? Jag förstår om det kan göra det men ni får tolka det som ni vill, huvudsaken är att jag och min familj förstår vad det handlar om.
Så mamma och jag pratade lite om det och löste det på ett bra sätt.
När morfar väl kom så var jag på bättre humör igen. Vi körde igång med Mulle på direkten och slutresultatet blev som vanligt. Jag vann, morfar kom 2:a och mamma kom på sista plats. Stackars lilla mamma, haha!
När morfar hade åkt hem efter en omgång Mulle och lite småprat så fick jag lite ensamtid.
Denna tiden gjorde jag inget speciellt och tänkte inte så mycket heller utan det var med "M" som talade inom mig och sa olika saker till mig. Men nu så kunde jag stå emot. Jag kan faktiskt säga att någonstans inom mig så talde mormor till mig och sa: "Du ska inte lyssna på den där häxan. Hon vill dig inget väl, hon bara ljuger för dig. Satsa på att bli frisk nu istället, så kommer du att få det mycket roligare igen, det kan jag lova dig". Det kändes faktiskt skönt att höra dem orden ifrån mormor och de kändes så himla klockrena och jag vet att det måste ha varit mormors ord!
En stund efter att mamma kom hem så åt vi lunch. Idag så åt vi potatis, kött, sås och kokta grönsaker. Det var inte så gott kött, väldigt segt på vissa ställen. Ibland så funderar jag på att bli vegetarian, men det är nog inte den bästa stunden att bli det nu. Jag behöver ju protein och så. Mamma och pappa säger även att det inte tycker att jag ska bli det utan att det bara är en "fix idé", att varför ska du inte äta kött när du alltid har gjort det? Bra fråga, men jag har faktiskt inte ett bra svar på det..
Efter maten så var det lunchvila som vanligt. Då satte vi på ett gamalt avsnitt ifrån Big Brother. Det var lite kul, för just i detta avsnitt så var det en "Mullvad" där inne som skulle låtsas att han var jude och de som redan var inne i Big Brother huset trodde ju på det fullt ut. Men tyvärr så hann jag inte se så mycket innan jag pyste över. Nu känns det som att det gamla rutinerna ha kommit tillbaka igen, att alltid mina ångestattacker kommer efter lunchen på vilan. Ett tag kändes det som att jag kunde reglera dem lite, men just nu så känns det inte som att jag har kraft till att göra där. "M" är och gnager på mig hela tiden och jag står emot och desto mer så växer den onda "klumpen" i magen och så poff, så kan jag inte längre hålla känslorna inom mig.
Usch, jag känner mig verkligen hemsk! Jag känner mig både hemsk över hur jag ser ut men också på att det känns som att jag belastar mamma och pappa på så mycket. De får alltid ta hand om mig när jag får ångest och får höra på så mycket negativt ( men också positvt) och så prioriterar de mig oftast i första hand även om de kanske inte alltid vill det. Jag vill kunna säga till dem att ni kan lita på mig, jag klarar mig själv. Jag vill att de ska få tillbaka sin livslust igen och göra saker som de tycker är kul och inte hela tiden behöva tänka på mig. Men ju starkare jag blir och desto klarare jag blir i huvudet, ju mer kommer jag att kunna klara mig själv och mamma och pappa kommer att lita mer på mig för var dag som går. Och den dagen ser jag fram emot och det gör vi nog alla i familjen, att liksom kunna återgå till ett så kallat "normalt" liv.
Efter ångestattacken så somnade jag faktiskt. Jag blev så trött efteråt, så jag sov väl i kanske 20 min. När jag vakande upp så kände jag mig fortfarande ganska matt i kroppen, men den onda "klumpen" kändes desto lättare igen.
När klockan var lite innan 15.00 så fick jag åter igen lite ensamtid. Det var skönt att kunna känna att omgivningen var still och tom. Det var så tyst och just för stunde så var det bara jag. Jag kunde bara tänka på mig själv och känna att jag kunde få tillbaka orken igen. Men tyvärr så gick tiden så fort att det inte kändes som att jag var hemma själv länge alls, trots att mamma hade varit bort i ca. 20min.
Men när mamma kom hem så åkte vi direkt ner till stan en snabbis för att kolla igenom Kappahl och Lindex. Vi köpte dock inget men det kan ju alltid vara lite kul att se lite folk och se att det inte bara är jag och mamma som lever. För ibland så känns det som att vi lever som i en liten bubbla. Det finns bara vi på hela jordklotet, men som tur är så är det ju inte så. Vi hämtade även ut alla mina mediciner och näringsdrycker på apoteket, så nu är det väl påfyllt igen.
När vi kom hem så hade även pappa hunnit hem innan oss. Så vi tog eftermiddagsfikat tillsammans och en stund senare så gick pappa och jag ut och lattjade lite boll till varandra. Vi passade, övade lite finter m.m. Det var kul och känns skönt att få komma ut i den frisk luften, för jag mådde inget vidare under hela denna eftermiddag.
När vi kom in så var det dags för mat igen. Snacka om att min blogg bara handlar om mat och ångest hela tiden. Ni som läsare, är min blogg tråkig? Jag blir absolut inte ledsen om ni svara Ja. För jag förstår om ni faktiskt gör det för jag skriver ju om samma saker i stort sett varje dag. Men det är oftast det här som mina dagar bygger på. Mat, vila och ångest. Alltså en enda stor kamp mot "M", som jag så gärna vill övervinna en vacker dag!
Nu så ska jag inte trötta ut er mer för nu ska jag och mamma gå våran vanliga kvällsrunda och gå och småprata lite. Det ska bli skönt!
Sedan ikväll så blir det att dricka näringsdryck och kolla på TV tillsammans med mamma och pappa.
Sängdags blir det nog ganska skapligt idag, kollar nog antagligen på Desperet houseviwes.
Ha det så bra!
/ Elin.
Drack dryck och ca. 1 timme efter det så åt jag frukost tillsammans med mamma. Vi satt och pratade lite och så kom jag med ett förslag att vi kunde bjuda hem morfar hit lagom tills förmiddagsmelliset så kunde vi köra Mulle tillsammans och det ville mamma.
Så efter frukosten på vilan så ringde jag till morfar och frågade. Han svarade med ett självklart JA och sa att han kunde komma redan vid 10.00, men jag sa att han kunde lugna sig till 10.30.
Innan morfar kom så blev det lite jobbigt. Jag och mamma pratade lite om en sak som jag hade gjort och då blev jag ledsen, men jag förstår varför hon reagerar och hon gör det bara med välmening, det vet jag!
Men ibland känns det som att ens föräldrar bara ser det negativa som ibland sker, ibland är "M" helt enkelt för stark och man kan helt enkel inte stå emot hennes tillsägelser varje sekund som går, trots att jag så gärna vill det. Jag jobbar på så gott jag kan och det vill jag att mina föräldrar ska förstå. Jag vill att de ska se de postitiva sakerna också, men ibland kanske det är svårt för dem att se de positiva sakerna som jag faktsikt övervinner i kampen mot "M" som de faktiskt inte har haft en aning om att jag har gjort. Låter det komplicerat? Jag förstår om det kan göra det men ni får tolka det som ni vill, huvudsaken är att jag och min familj förstår vad det handlar om.
Så mamma och jag pratade lite om det och löste det på ett bra sätt.
När morfar väl kom så var jag på bättre humör igen. Vi körde igång med Mulle på direkten och slutresultatet blev som vanligt. Jag vann, morfar kom 2:a och mamma kom på sista plats. Stackars lilla mamma, haha!
När morfar hade åkt hem efter en omgång Mulle och lite småprat så fick jag lite ensamtid.
Denna tiden gjorde jag inget speciellt och tänkte inte så mycket heller utan det var med "M" som talade inom mig och sa olika saker till mig. Men nu så kunde jag stå emot. Jag kan faktiskt säga att någonstans inom mig så talde mormor till mig och sa: "Du ska inte lyssna på den där häxan. Hon vill dig inget väl, hon bara ljuger för dig. Satsa på att bli frisk nu istället, så kommer du att få det mycket roligare igen, det kan jag lova dig". Det kändes faktiskt skönt att höra dem orden ifrån mormor och de kändes så himla klockrena och jag vet att det måste ha varit mormors ord!
En stund efter att mamma kom hem så åt vi lunch. Idag så åt vi potatis, kött, sås och kokta grönsaker. Det var inte så gott kött, väldigt segt på vissa ställen. Ibland så funderar jag på att bli vegetarian, men det är nog inte den bästa stunden att bli det nu. Jag behöver ju protein och så. Mamma och pappa säger även att det inte tycker att jag ska bli det utan att det bara är en "fix idé", att varför ska du inte äta kött när du alltid har gjort det? Bra fråga, men jag har faktiskt inte ett bra svar på det..
Efter maten så var det lunchvila som vanligt. Då satte vi på ett gamalt avsnitt ifrån Big Brother. Det var lite kul, för just i detta avsnitt så var det en "Mullvad" där inne som skulle låtsas att han var jude och de som redan var inne i Big Brother huset trodde ju på det fullt ut. Men tyvärr så hann jag inte se så mycket innan jag pyste över. Nu känns det som att det gamla rutinerna ha kommit tillbaka igen, att alltid mina ångestattacker kommer efter lunchen på vilan. Ett tag kändes det som att jag kunde reglera dem lite, men just nu så känns det inte som att jag har kraft till att göra där. "M" är och gnager på mig hela tiden och jag står emot och desto mer så växer den onda "klumpen" i magen och så poff, så kan jag inte längre hålla känslorna inom mig.
Usch, jag känner mig verkligen hemsk! Jag känner mig både hemsk över hur jag ser ut men också på att det känns som att jag belastar mamma och pappa på så mycket. De får alltid ta hand om mig när jag får ångest och får höra på så mycket negativt ( men också positvt) och så prioriterar de mig oftast i första hand även om de kanske inte alltid vill det. Jag vill kunna säga till dem att ni kan lita på mig, jag klarar mig själv. Jag vill att de ska få tillbaka sin livslust igen och göra saker som de tycker är kul och inte hela tiden behöva tänka på mig. Men ju starkare jag blir och desto klarare jag blir i huvudet, ju mer kommer jag att kunna klara mig själv och mamma och pappa kommer att lita mer på mig för var dag som går. Och den dagen ser jag fram emot och det gör vi nog alla i familjen, att liksom kunna återgå till ett så kallat "normalt" liv.
Efter ångestattacken så somnade jag faktiskt. Jag blev så trött efteråt, så jag sov väl i kanske 20 min. När jag vakande upp så kände jag mig fortfarande ganska matt i kroppen, men den onda "klumpen" kändes desto lättare igen.
När klockan var lite innan 15.00 så fick jag åter igen lite ensamtid. Det var skönt att kunna känna att omgivningen var still och tom. Det var så tyst och just för stunde så var det bara jag. Jag kunde bara tänka på mig själv och känna att jag kunde få tillbaka orken igen. Men tyvärr så gick tiden så fort att det inte kändes som att jag var hemma själv länge alls, trots att mamma hade varit bort i ca. 20min.
Men när mamma kom hem så åkte vi direkt ner till stan en snabbis för att kolla igenom Kappahl och Lindex. Vi köpte dock inget men det kan ju alltid vara lite kul att se lite folk och se att det inte bara är jag och mamma som lever. För ibland så känns det som att vi lever som i en liten bubbla. Det finns bara vi på hela jordklotet, men som tur är så är det ju inte så. Vi hämtade även ut alla mina mediciner och näringsdrycker på apoteket, så nu är det väl påfyllt igen.
När vi kom hem så hade även pappa hunnit hem innan oss. Så vi tog eftermiddagsfikat tillsammans och en stund senare så gick pappa och jag ut och lattjade lite boll till varandra. Vi passade, övade lite finter m.m. Det var kul och känns skönt att få komma ut i den frisk luften, för jag mådde inget vidare under hela denna eftermiddag.
När vi kom in så var det dags för mat igen. Snacka om att min blogg bara handlar om mat och ångest hela tiden. Ni som läsare, är min blogg tråkig? Jag blir absolut inte ledsen om ni svara Ja. För jag förstår om ni faktiskt gör det för jag skriver ju om samma saker i stort sett varje dag. Men det är oftast det här som mina dagar bygger på. Mat, vila och ångest. Alltså en enda stor kamp mot "M", som jag så gärna vill övervinna en vacker dag!
Nu så ska jag inte trötta ut er mer för nu ska jag och mamma gå våran vanliga kvällsrunda och gå och småprata lite. Det ska bli skönt!
Sedan ikväll så blir det att dricka näringsdryck och kolla på TV tillsammans med mamma och pappa.
Sängdags blir det nog ganska skapligt idag, kollar nog antagligen på Desperet houseviwes.
Ha det så bra!
/ Elin.
Måndag 20/4
Blev inte väckt som vanligt idag p g a att mamma försov sig i ca. 5 - 10 min. Inte för att det skulle förstöra hela dagen, men det kändes ändå lite jobbigt att bli väckt försent. Jag vill att det ska vara på pricken kl. 07.00 annars blir det jobbigt på något vis.
Direkt på morgonkvisten innan frukost så var det dags för vägning. 1 hg visade det sig på vågen, känns lite hopplöst på något sätt, man har proppat i sig så mycket under hela förra veckan, kämpat emot "M" men ändå så visar det sig inte mer på vågen. Men som mina behandlare och föräldrar säger så går det inte bara upp, upp och upp. Utan ibland planar det ut, ibland står man still, ibland kanske man går ner lite och ibland så går man upp lite mer.
Så jag var lite besviken efter morgonens vikt, men men..
När vi kom hem i från vägningen så åt jag frukost medans mamma satt på helspänn och kollade på mig så at jag åt allt, det är så jobbigt att man inte kan få äta frukost själv nu för tiden. Fast mamma säger att ju mer jag visar att jag klarar av saker och att det går åt rätt håll desto mer kommer både hon och pappa att släppa kontrollen och jag kommer att få klara av saker mer och mer på egen hand.
Sedan var det dags för frukostvila och då så kollade vi på Gossip Girl som mamma och jag hade spelat in sen gårdagen. Alltså gud vad bra det är tycker jag och jag tycker det var bra att hon den där läraren Rachel åkte därifrån för hon passade inte ihop med Dan. Jag bara längtar efter nästa program för att se vad som händer när Chuck väntar på Blair och vad de kommer att säga till varandra, om nu Blair kommer hem eller följer med den andra killen.. hoppas inte det!
På förmiddagen så gjorde jag inget speciellt. Jag och mamma körde lite kort, inte Mulle idag utan idag så körde vi Svälta Räv. Inte det roligaste kortspelet men det kan vara lite skönt att ha lite variation och inte bara köra Mulle hela tiden.
Innan lunch så fick jag även lite ensamtid medans mamma åkte och handla. Hon skulle handla lite till lunchen idag.
Medans hon var i väg så kom mina vilda fantasier fram, både positiva och negativa dessvärre.
Men de positiva vill jag bara berätta och det var att jag tänker så himla mycket på att jag snart ska få en egen liten valp springandes här hemma. Då behöver jag inte längre vara ensam hemma på mina ensamtider utan då kan jag kela med henne.
När mamma kom hem så lagade hon till maten. Idag så åt vi potatis, torskfilé och romsås. Såsen var lite stark för min del, alldeles för mycket purjolök i, men denna gång var det ju inte mästerkocken jag som hade gjort den utan det var ju min kära pappa. Haha!
Pappa och jag har faktiskt lite kul tillsammans när vi lagar mat ihop, vi har en liten fundering på att starta eget. En restaurang som har i högsta prioritet fisk m.m.
När vi hade ätit så var det dags för lunchvila. Då så kollade jag och mamma lite på TV, men jag blev lite uttråkad så jag löste lite korsord. Men efter ett tag så kom ångest. Jag kände att jag inte alls mådde bra. Jag kände mig tjock och tankarna bara snurrade runt i huvudet på mig. Äcklig är jag också, iallafall vad "M" intalar mig och just nu så lyssnar jag ganska mycket på henne iallafall vad det gäller tjockkänslor och hur jag ser ut osv.
Men eftersom att mamma är så duktig på att hantera mina ångestattacker så hjälpte hon mig så väl hon kunde. Det slutade med att efter ca. 40 min. så var jag tillbaka ifrån ångesten igen och kände mig ganska tom efteråt. Det kändes ganska skönt efteråt och som att man hade släppt ut lite utav klumpen som man hade byggt upp under dagen.
På eftermiddagen så skulle jag egentligen få ensamtid igen, men jag sa till mamma att jag inte behövde det idag, för jag var ganska trött och så skulle vi ju åka direkt till Linköping direkt när pappa kom hem ifrån jobbet så det blev lite stressigt på den fronten.
Men vid lite innan 16.00 så knackade det på dörren och även denna gången så blev jag glad. Det var Jennifer och hennes mamma som kom förbi idag också. Det kom för att berätta att de hade bytt dag för att åka till Ullared, så de skulle åka på nu på torsdag istället så att vi kunde få vara hundvakt åt Molle. Gud vad kul!
Så vi ska ner på torsdagmorgonen och hämta Molle och ha honom hos oss under dagen. Det är ju en perfekt träning för mig och mamma tills vi i familjen skaffar oss en hund vi också.
Jennifer och jag har redan idéer på vad våra hundar ska hitta på tillsammans, eller hur Jennifer? Haha. Det är bara vi som vet.
Oj, nu när det hade gått hem så var klockan nästan16.30 så då var det dags att åka till Linköping på momangen. Pappa skulle hämta hem sin motorcykel som han hade haft inne på service och då så tänkte jag och mamma att vi kunde följa med och passa på att gå på IKANO-huset.
Så från klockan 17.00 - 20.00 så gick vi inne på IKANO-huset och lite djuraffärer som låg utanför.
Dagens inköp blev 1 par trosor och 1 liten väska som jag kan ha min hund i, den var hur söt som helst. Jag kanske kan lägga in en bild på den vid ett senare tillfälle, jag har nämligen inte hunnit ta något kort på den ännu.
Tack för en jättetrevlig dag mamma! <3
När vi kom hem så gick mamma och jag våran kvällspromenad och sedan så tog jag det bara lugnt resten utav kvällen. Jag, mamma och pappa kollade på TV och satt och pratade. Det var mysigt!
Ha det så bra!
/ Elin.
Söndag 19/4
Morgonen började jättebra och jag var pigg som en lärka. Jag blev även jätteglad över kommentarerna som jag hade fått under gårdagens inlägg. Jag saknar dig massor Jennifer ska du vet och jag finns här för dig om du vill prata! <3
Ni andra skriver också så himla fina inlägg och jag känner vilken enrom respons jag får utav er alla.
Hoppas nu att du Lina har haft en trevlig utflyktdag tillsammans med din mamma och pappa och att du Josse kommer att få det kul i Lindvallen och verkligen njuter utav all skiåkning som väntar på dig i backarna.
Efter frukosten och vilan så cyklade jag ner till Nattis. Jag har inte cyklat på hur länge som helst, säkert inte sen förra sommaren. Det var faktiskt mammas och pappas förslag att jag kunde göra det istället för att gå dit ner. Väl på vägen så såg jag Jennifer och hennes familj som var ute med Molle så det blev att jag stannade och tog några ord med henne, det var trevligt som alltid.
Sedan så cyklade jag vidare och hemma hos Nattis så började vi att småkolla lite på en film, Twilight. Den verkar ju vara hur bra som helst men vi hann inte se klart den på långa vägar eftersom att jag var tvugnen att vara hemma lagom tills lunchen + att jag är tvungen att ta en tablett ca. 45 minuter innan måltid för att eventuellt dämpa ångesten.
Eftersom att både mamma och pappa var ute i trädgården och arbetade när jag kom hem så var jag själv hemma här inne. Då sysselsatte jag mig lite med datorn och så gosade jag lite med Fnutte.
Förmiddagen fram till lunch har alltså också fungerat bra idag och det har inte varit några som helst bekymmer. Visst har "M" varit där och gnagt och sagt att jag är tjock, äcklig och att jag måste röra på mig med mera, men jag står emot så gott jag kan.
Efter lunchen idag så vilade pappa tillsammans med mig i soffan. Han kollade på TV medans jag löste korsord. Korsord är typ det ända som jag kan komma på som sysselsättning så här på en vila förutom att spela kort, men det kände jag inte för just vid denna vila.
Men efter hand så kom ångesten och även idag var den lite kraftigare än de andra som jag har haft tidigare under veckan. Den var ungefär som igår. "M" försöker att hålla kvar det sista greppet som hon har av mig, men snart kan jag lova er att hon inte har något grepp om mig alls, för ju mer jag kämpar desto mindre kommer hon att kunna kontrollera mig. Men någonstan inom mig så är jag så himla rädd för "M", det känns som att hon kan göra mig illa eller någon i min familj illa och det vill jag inte, så ibland känns det som att man måste lyssna på henne trots att jag egentligen inte vill det. Men idag har jag stått emot och då menar jag verkligen stått emot trots alla tillsägelser och hot i från "M". Det har varit tufft och det var kanske därför som ångestattacken som så pass tidigt idag.
Men en positiv sak som mamma och pappa berättade för mig när jag hade kommit tillbaka till verkligeheten igen var att under min ångestattack så hade jag sagt: " Jag klarar det här, jag är fri. Äntligen så ser jag ljuset, jag är nästan ute i från den mörka grottan". Och nu när jag tänker så här i efterhand vad jag kan ha menat med det så tror jag faktiskt så att det är jag som är starkast just nu och att "M" inte längre klarar av att ha ett riktigt så fast grepp om mig längre som hon hade förr.
Eftersom att jag var ganska trött efter ångestattacken så gjorde jag inte så mycket. Jag återhämtade mig lite och sedan så följde jag med mamma ner till stan för att få lite annat att tänka på och eventuellt så se lite liv och rörelse.
Det var kul att få komma hemifrån en liten stund men direkt när vi kom hem så var det dags för eftermiddagsmellis. Det känns inte som att jag gör något annat än att bara sitta och att äta/dricka näringsdrycker. Inte konstigt att man blir tjock som jag!
Under eftermiddagsmelliset så blev jag lite ledsen, det verkar ha blivit som någon vana nuförtiden. Jag klämmer alltid ut några tårar när jag dricker drycken och innerst inne vet jag nog inte riktigt varför, kanske för att det är en sån himla fight mellan mig och "M" nu.
När jag hade druckit klart drycken och när mamma och jag hade hunnit att ta ett parti Mulle så gick vi en kortis. Det var skönt att få komma ut lite och få lite frisk luft och framförallt att få röra lite på sig.
Mamma gick lite längre än jag, så när jag kom hem så såg pappa på mig att jag inte mådde så bra igen och då kom han med en brilliant idé. Det var att vi kunde gå ut och lattja lite lätt med fotbollen och det ville jag gärna. Så i ca. 15 minuter så lattjade pappa och jag lite boll med varandra och faktiskt så hjälpte det till att mitt mående blev till det bättre. Pappa sa efteråt att han hade inte sett mig le så många gånger på länge och det måste väl ändå vara ett STORT tecken på att jag längtar tillbaka till fotbollen så himla mycket.
Sedan var det dags för middag. Ikväll fick det bli något lätt, men det gjorde inte mig någonting. Precis när jag skulle ta sista tuggan så knackade det på dörren och gissa om jag blev glad när jag såg vem det var. Det var min älskade Jennifer, hennes mamma och deras hund Molle. De var här en sväng för de undrade nämligen om vi kunde vara hundvakt åt Molle nästa onsdag för de skulle till ullared och det tyckte vi passade utmärkt, för då fick vi ju lite träning tills vi ska skaffa hund. Men då så kom vi på att nästan onsdag så kanske vi redan har en ny liten familjemedlem här hemma eftersom att valpen som vi var och kollade på redan var leveransklar om en vecka, så vi får se hur det blir med hundvakterit, men jag hoppas på att vi kan vara hundvakt. Det skulle vara hur kul som helst för Molle är jättegullig!
Även jag och Jennifer pratade lite, vi pratade lite om allt möjligt. Allt i från skolan till minnen från förr. Jag saknar dig massor och vi måste ta tag i att vara med varandra igen för vi hade det ju så kul. Älskar dig! <3
Nu så ska jag inte skriva något mer för idag. Utan jag ska istället ta på mig ytterkläderna och så ska jag och mamma ta våran vanliga kvällsrunda som alltid uppskattas i mina ögon. Det är så skönt att gå så här dags på dygnet, skönt med frisk luft. Det behöver min hjärna känner jag, så att min hjärna inte bara behöver proppas med allt det som "M" vill att jag ska göra och hennes tankar.
Ha det så bra!
/ Elin.
Lördag 18/4
Morgonen började som vanligt med uppstigning vid 07.00. Denna morgon så gick både mamma och pappa upp därför att pappa skulle åka en vända till soptippen som öppnade klockan 08.00. Annars så brukar det vara antingen mamma eller pappa som går upp så dags med mig så här på helgen, när båda egentligen kanske vill ligga kvar och ha lite sovmorgon för en gång skull. Men icke sa nicke, de måste ha kontroll över mig, så satt jag t.ex. dricker morgondrycken m.m.
Innan frukosten så kollade jag min blogg om jag hade fått några kommentarer från i går och likaså hade jag. Tack alla ni som följer min blogg och tycker att den är någonting att ha, jag tar även emot all den respons som ni ger mig och är verkligen glad över den! Men en sak som jag funderade på var, vem är N? Och vem är LV? LV tror jag att jag kan ha listat ut vem det är, kan det nämligen vara du, Linda? haha! Isåfall, vad kul att du tycker att min blogg är bra..
När jag hade ätit frukost tillsammans med mamma så skulle vi ta vila men då lagom så hörde vi att det var någon som pratade med pappa ute på garageuppfarten. Så vi blev nyfikna på vem det kunde vara så vi gick och kollade, och det var Tony som stod där och med sig hade han även gulliga lilla Molle. Så jag hälsade lite på honom och klappade honom. Synd att du inte Jennifer var med, det hade varit kul att få träffa dig och ge dig en rejäll kram. Saknar dig hjärtat! <3
Sedan så sa vi hejdå till Tony och Molle och så gick mamma och jag in och vilade i soffan. Vi löste lite korsord tillsammans, det var lite mysigt så här på morgonkvisten.
Vid kl. 09.30 så åkte mamma och pappa iväg till Linköping. Pappa skulle nämligen lämna in sin motorcykel på service över helgen. Men jag ville dock inte följa med så vi kom överens om att jag kunde få en ensam förmiddag för mig själv idag. Jag skulle få klara av att ta näringsdrycken själv på förmiddagen, ta min vila efter det, inte lyssna på "M" och så ett plus i kanten så kunde jag gärna ha maten klar tills dem kom hem. Givetvis så gick jag med på den idén.
Så direkt när dem hade åkt så var det nästan dags för att ta sitt mod till fånga och ta drycken själv. "M" var där i tankarna och fick mig att tänka att nu har jag ju värsta chansen att fuska, jag kan ju t o m strunta i att dricka den.. men neeej!
Jag stängde av hennes röst för en minut och lyssnade på vad mitt riktiga jag ville, så det blev att dricka drycken.
Ena stunden känner jag mig så himla stark, men att jag faktiskt gjorde detta var för min egna skulle, för att jag helt enkelt inte vill ha det så här för resten av mitt liv. Jag vill bli frisk nu!
Hade jag fuskat med drycken så vet jag att det bara kommer att bli negativt, både med det fysiska, psykiska och konsekvenserna.
Efter det så tog jag då min sittvila, den fungerade också bra. Jag satt i soffan och kollade lite på TV. Pogrammet som jag kollade på hette "Nytt hem" och det handlade om hundar. Det höll på i exakt 30 minuter, så det var ju precis slut när vilan var över, bättre kunde det ju inte ha blivit!
Senare sen så gjorde jag inte så mycket. Jag småplockade lite och så satte jag upp stjärnor på mitt lilla arrangemang som visar hur många stjärnor jag måste ha för att nå målet att få en hund. Jag är snart där, jag har bara 2 stjärnor kvar och det kan jag lova att jag kommer att kunna sätta dit redan på måndag morgon!
När klockan började närma sig 12.30 så satte jag igång med maten som jag hade lovat. Detta låter som ett tvång som jag var tvungen att göra, men så var det absolut inte. Jag tycker att det är jättekul att laga mat och även idag så fick jag även äran att bestämma vad som skulle ätas eftersom att det skulle bli en överraskning för mamma och pappa tills de kom hem. Dagens lunch kunde ju inte bli blodpudding idag igen, tyvärr. Eftersom det gillar ju varken mamma eller pappa och så måste man ju ha lite variation på maten så jag lagade köttfärsröra med pasta.
Vid 13.00 så kom mamma och pappa hem, och "Mmmh, vad gott det luktar", var det första mamma sa när hon kom hem och så var hon snabbt och kollade in i köket och kollade vad jag hade tillagat. Maten blev mycket uppskattad och den gick även ganska fort att få ner i magen. Efter maten så tog pappa och jag lite lunchvila. Då "lekte" jag prinsessa och bad honom att massera mina fötter och det gjorde han. Skönt, jag som har så ont i mina fötter. De är svullna och jag vet inte vad, inte bra!
Direkt efter matvilan så följde jag med pappa och handlade en snabbis på ICA. Vi handlade lite inför kvällen. Det gick väldigt fort att handla och när vi kom hem så tog vi eftermiddagsmellis. Då kände jag att "M" började att prata inom mig, att jag var tjock m.m. Så det blev några tårar där, men inte alls så farligt.
För att lätta lite på "M"´s tillsägelser så gick jag och mamma en sväng runt kvarteret, men det dröjde inte länge innan jag kände att mina knän gav vika. Så vi hann precis innanför dörren innan ångest bröt ut. Idag var den lite ovanlig tydligen. Den var längre än vad den har varit innan och så var jag mycket ledsen och riktigt arg på "M". Det var iallafall vad mamma och pappa sa till mig när jag hade kommit "tillbaka" till världen igen.
Och det stämmer nog, jag känner mig riktigt ilsk på "M" och vill att hon ska sluta styra mitt liv och sorg känner jag också. Efter ångestattacken så var jag fortfarande lite ledsen, jag kände att sorgen över mormor kom då. Så mamma och jag ställde oss och kollade på ett gamalt kort på mormor och gud så vacker hon var, hon var helt klart VÄRLDENS BÄSTA MORMOR!
Till middag så grillade vi, det blev lyckat.
Hamburgare med bröd och cole slow blev det och det smakade faktiskt ganska bra och det är något som jag kan tänka mig att äta någon mer gång, likaså mamma och pappa också.
Att jag inte skriver så mycket om min bror nu i helgen beror på att han lanar med några utav sina kompisar ute i hans rum så det är full rulle här hemma med toalettbesök hit och dit.
Ikväll så blir det mys framför TV:n tillsammans med mamma och pappa. Vi ska kolla på Robinson.
Dagen har varit riktigt lyckad trots att "M" har varit där och gnagt, men jag känner mig ändå ganska rofylld nu eftersom att ångesten tog verkligen på krafterna, fast jag känner mig fortfarande alldeles alldeles för tjock dessvärre!
Men trots dessa enorma tjockkänslor som jag har så ska jag faktiskt utamana "M". Jag ska äta något extra till min näringsdryck ikväll. Jag vågar det!
Ha det så bra!
/ Elin.
Innan frukosten så kollade jag min blogg om jag hade fått några kommentarer från i går och likaså hade jag. Tack alla ni som följer min blogg och tycker att den är någonting att ha, jag tar även emot all den respons som ni ger mig och är verkligen glad över den! Men en sak som jag funderade på var, vem är N? Och vem är LV? LV tror jag att jag kan ha listat ut vem det är, kan det nämligen vara du, Linda? haha! Isåfall, vad kul att du tycker att min blogg är bra..
När jag hade ätit frukost tillsammans med mamma så skulle vi ta vila men då lagom så hörde vi att det var någon som pratade med pappa ute på garageuppfarten. Så vi blev nyfikna på vem det kunde vara så vi gick och kollade, och det var Tony som stod där och med sig hade han även gulliga lilla Molle. Så jag hälsade lite på honom och klappade honom. Synd att du inte Jennifer var med, det hade varit kul att få träffa dig och ge dig en rejäll kram. Saknar dig hjärtat! <3
Sedan så sa vi hejdå till Tony och Molle och så gick mamma och jag in och vilade i soffan. Vi löste lite korsord tillsammans, det var lite mysigt så här på morgonkvisten.
Vid kl. 09.30 så åkte mamma och pappa iväg till Linköping. Pappa skulle nämligen lämna in sin motorcykel på service över helgen. Men jag ville dock inte följa med så vi kom överens om att jag kunde få en ensam förmiddag för mig själv idag. Jag skulle få klara av att ta näringsdrycken själv på förmiddagen, ta min vila efter det, inte lyssna på "M" och så ett plus i kanten så kunde jag gärna ha maten klar tills dem kom hem. Givetvis så gick jag med på den idén.
Så direkt när dem hade åkt så var det nästan dags för att ta sitt mod till fånga och ta drycken själv. "M" var där i tankarna och fick mig att tänka att nu har jag ju värsta chansen att fuska, jag kan ju t o m strunta i att dricka den.. men neeej!
Jag stängde av hennes röst för en minut och lyssnade på vad mitt riktiga jag ville, så det blev att dricka drycken.
Ena stunden känner jag mig så himla stark, men att jag faktiskt gjorde detta var för min egna skulle, för att jag helt enkelt inte vill ha det så här för resten av mitt liv. Jag vill bli frisk nu!
Hade jag fuskat med drycken så vet jag att det bara kommer att bli negativt, både med det fysiska, psykiska och konsekvenserna.
Efter det så tog jag då min sittvila, den fungerade också bra. Jag satt i soffan och kollade lite på TV. Pogrammet som jag kollade på hette "Nytt hem" och det handlade om hundar. Det höll på i exakt 30 minuter, så det var ju precis slut när vilan var över, bättre kunde det ju inte ha blivit!
Senare sen så gjorde jag inte så mycket. Jag småplockade lite och så satte jag upp stjärnor på mitt lilla arrangemang som visar hur många stjärnor jag måste ha för att nå målet att få en hund. Jag är snart där, jag har bara 2 stjärnor kvar och det kan jag lova att jag kommer att kunna sätta dit redan på måndag morgon!
När klockan började närma sig 12.30 så satte jag igång med maten som jag hade lovat. Detta låter som ett tvång som jag var tvungen att göra, men så var det absolut inte. Jag tycker att det är jättekul att laga mat och även idag så fick jag även äran att bestämma vad som skulle ätas eftersom att det skulle bli en överraskning för mamma och pappa tills de kom hem. Dagens lunch kunde ju inte bli blodpudding idag igen, tyvärr. Eftersom det gillar ju varken mamma eller pappa och så måste man ju ha lite variation på maten så jag lagade köttfärsröra med pasta.
Vid 13.00 så kom mamma och pappa hem, och "Mmmh, vad gott det luktar", var det första mamma sa när hon kom hem och så var hon snabbt och kollade in i köket och kollade vad jag hade tillagat. Maten blev mycket uppskattad och den gick även ganska fort att få ner i magen. Efter maten så tog pappa och jag lite lunchvila. Då "lekte" jag prinsessa och bad honom att massera mina fötter och det gjorde han. Skönt, jag som har så ont i mina fötter. De är svullna och jag vet inte vad, inte bra!
Direkt efter matvilan så följde jag med pappa och handlade en snabbis på ICA. Vi handlade lite inför kvällen. Det gick väldigt fort att handla och när vi kom hem så tog vi eftermiddagsmellis. Då kände jag att "M" började att prata inom mig, att jag var tjock m.m. Så det blev några tårar där, men inte alls så farligt.
För att lätta lite på "M"´s tillsägelser så gick jag och mamma en sväng runt kvarteret, men det dröjde inte länge innan jag kände att mina knän gav vika. Så vi hann precis innanför dörren innan ångest bröt ut. Idag var den lite ovanlig tydligen. Den var längre än vad den har varit innan och så var jag mycket ledsen och riktigt arg på "M". Det var iallafall vad mamma och pappa sa till mig när jag hade kommit "tillbaka" till världen igen.
Och det stämmer nog, jag känner mig riktigt ilsk på "M" och vill att hon ska sluta styra mitt liv och sorg känner jag också. Efter ångestattacken så var jag fortfarande lite ledsen, jag kände att sorgen över mormor kom då. Så mamma och jag ställde oss och kollade på ett gamalt kort på mormor och gud så vacker hon var, hon var helt klart VÄRLDENS BÄSTA MORMOR!
Till middag så grillade vi, det blev lyckat.
Hamburgare med bröd och cole slow blev det och det smakade faktiskt ganska bra och det är något som jag kan tänka mig att äta någon mer gång, likaså mamma och pappa också.
Att jag inte skriver så mycket om min bror nu i helgen beror på att han lanar med några utav sina kompisar ute i hans rum så det är full rulle här hemma med toalettbesök hit och dit.
Ikväll så blir det mys framför TV:n tillsammans med mamma och pappa. Vi ska kolla på Robinson.
Dagen har varit riktigt lyckad trots att "M" har varit där och gnagt, men jag känner mig ändå ganska rofylld nu eftersom att ångesten tog verkligen på krafterna, fast jag känner mig fortfarande alldeles alldeles för tjock dessvärre!
Men trots dessa enorma tjockkänslor som jag har så ska jag faktiskt utamana "M". Jag ska äta något extra till min näringsdryck ikväll. Jag vågar det!
Ha det så bra!
/ Elin.
Fredag 17/4
Vid kl. 07.00 så var det uppstigning som vanligt, då serverades man med drycken på sängen utav mamma.
Ungefär 1 h senare så åt jag och mamma frukost. Då satt vi och pratade lite om allt möjligt och sedan var det dags för henne att skjutsa Danne till jobbet och Mimi till hennes mormor.
När hon kom hem så kollade vi på TV. Vi hade testat att spela in ett jättegamalt avsnitt ifrån Big Brother 2004 och det var faktiskt kul att se på. Man kommer liksom på, ajust det det är ju hon, Linda Rosing.
Gammal bild på mamma och mig!
Innan det var dags att åka på ett möte på BUP så tog jag min näringsdryck. På förmiddagen så fick det bli en med banansmak idag, det är inte den sämsta smaken i allafall, den duger.
Direkt efter det kl. 11.00 så åkte jag och mamma till BUP för mötet. Det var inte ett dugg kul eftersom att det var 5 vuxna som bara satt och kollade på mig typ hela tiden. Jag ville ju inte sitta i centrum och jag hatar när folk bara sitter och kollar på en.. de kunde väl kolla på varandra?
Aja, det blev ju inget sådär direkt negativt sagt på mötet som de har blivit på just dessa möten tidigare. Då har det varit tal om att jag ska prova på att ändra på saker osv. men idag tycktes de vara riktig glada över det som vi berättade och det som hade skett - alltså framsteg med andra ord!
Detta mötet tog alldeles för lång tid enligt mig, hela 1 h och jag hade chansat på att det bara tog max. en halv timme kanske, men så var det tyvärr inte. Så det rubbade lite på mina tider och det kändes lite jobbigt. Men jag stod ut med det för har jag stått ut med det förr så kunde jag lika gärna klara det den här gången också utan problem och det gjorde jag också.
Så då var det ju snart dags för mat när vi kom hem, men innan dess så lämnade mamma mig en stund ensam hemma. Det var skönt och då kunde jag koppla av och tänka lite på min inre tankar, om vad som egentligen rör sig i mitt huvud. Vad är det som jag har det mest jobbigt med just nu?
Det är något som jag inte har kommit underfund med ännu, men det känns som att problemen kommer i vågor. Ena stunden har jag jättejobbigt med det och andra stunden så är det något helt annat.
Aja, idag var det iallafall jag som hade önskat maten och mamma tyckte att jag kunde förtjäna att få mitt önskemål och gissa vad det vart? Jo, blodpudding. Det var gott, men det kändes som en stor mängd att äta och jag kände mig stor efteråt.
Där har vi nog något som jag har det väldigt jobbigt med just nu, att jag jämt och ständigt känner mig tjock, fet, ful och äcklig. Kollar jag mig i spegeln så ser jag det alltid, kollar jag bara rakt ner på min kropp så ser jag det, kollar jag i skyltfönster så ser jag det, jag ser det vart jag än kollar. Jag är bara för fet!
Efter maten så var jag tvungen att ta matvila, det är något som jag heller inte är speciellt överförtjust i men idag lockade det lite extra till att faktiskt vila och det var att idag så kunde mamma och jag sitta ute på garageuppfarten och bara njuta utav solens strålar. Det var helt underbart.
Så vi satt där i 1 h och eftersom att jag lätt blir uttråkad så löste jag lite korsord.
När vilan var slut så gick jag in, det kändes nästan lite knäppt för att man såg knappt ingenting, det var alldels mörkt inomhus. Men det var samtidigt skönt för det var mycket svalare inomhus för att jag kan lova er att när man väl hade suttit där ute i solen i drygt 1 h så var man riktigt varm.
Innan det var dags för eftermiddagsmellis så tog jag en dusch, det var härligt.
Egentligen så är duscha inget jag tycker om att göra, för då får man uppleva sin kropp ännu mera, men man känner sig bra mycket fräschare efteråt.
Jag borde egentligen smörja in mig efteråt eftersom att jag är ganska torr, men jag tycker inte om att ta på min kropp och smörja in den med lotion, fy!
Lagom tills vi skulle ta eftermiddagsmelliset så kom pappa hem ifrån jobbet så jag, mamma och pappa fikade tillsammans. Vi satt ute på altan och det var riktigt behagligt där, varken för kallt eller för varmt.
Vi satt och småpratade en stund om hur dagen hade varit och så bestämde vi vad som skulle ätas ikväll och det blev tacos.
Så efter melliset så åkte mamma ner till stan och handlade medans pappa och jag stannade hemma. Jag kände att jag inte klarade av att följa med eftersom att jag kände på mig att ångest kom smygande.
Så inte alls lång tid efter att mamma hade åkt så kom den. Jag tror att eftersom att jag får så mycket ångest nu för tiden, alltså varje dag tror jag beror på att "M" vill så gärna vara kvar inom mig men JAG-ELIN säger att nu får det räcka genom att stå emot. Det är inget roligt, men jag tror för att ta sig till det friska livet så måste man gå igenom det här hur jobbigt det än tycks vara. Det känns som att det aldrig tar slut eller mattas av.
Men enligt mamma och pappa så är jag mycket starkare än "M" i mina ångestattacker, iallafall så som jag uttrycker mig under den tiden.
Men nog om ångesten, den vill jag inte blogga om allt för mycket.
Så när mamma kom hem så blev det då att laga till lite taco, lite fredagsmys sådär med hela familjen. Jag får himlans ont i magen efter taco, men det kanske beror på alla kryddor.
Just i nuläget när jag skriver det här så är jag väl lite nedstämd känner jag. Kanske att jag inte fick ur mig allt under ångestattacken eller så är det faktiskt så att jag saknar mormor så fruktansvärt mycket. Men jag vet att hon finns där uppe och framförallt så finns hon alltid i mitt hjärta vad som än händer. Just nu så stöttar hon mig till 110%. Jag kan höra hennes kloka ord inom mig och det hjälper mig en bra bit på vägen.
Hoppas att ni som läsare tycker att min blogg är någonting att ha, är den det?
Kommentera gärna vad ni tycker och skriv om jag kan förbättra något eller om den duger som den är.
Ha det så bra!
/ Elin.
Ungefär 1 h senare så åt jag och mamma frukost. Då satt vi och pratade lite om allt möjligt och sedan var det dags för henne att skjutsa Danne till jobbet och Mimi till hennes mormor.
När hon kom hem så kollade vi på TV. Vi hade testat att spela in ett jättegamalt avsnitt ifrån Big Brother 2004 och det var faktiskt kul att se på. Man kommer liksom på, ajust det det är ju hon, Linda Rosing.
Gammal bild på mamma och mig!Innan det var dags att åka på ett möte på BUP så tog jag min näringsdryck. På förmiddagen så fick det bli en med banansmak idag, det är inte den sämsta smaken i allafall, den duger.
Direkt efter det kl. 11.00 så åkte jag och mamma till BUP för mötet. Det var inte ett dugg kul eftersom att det var 5 vuxna som bara satt och kollade på mig typ hela tiden. Jag ville ju inte sitta i centrum och jag hatar när folk bara sitter och kollar på en.. de kunde väl kolla på varandra?
Aja, det blev ju inget sådär direkt negativt sagt på mötet som de har blivit på just dessa möten tidigare. Då har det varit tal om att jag ska prova på att ändra på saker osv. men idag tycktes de vara riktig glada över det som vi berättade och det som hade skett - alltså framsteg med andra ord!
Detta mötet tog alldeles för lång tid enligt mig, hela 1 h och jag hade chansat på att det bara tog max. en halv timme kanske, men så var det tyvärr inte. Så det rubbade lite på mina tider och det kändes lite jobbigt. Men jag stod ut med det för har jag stått ut med det förr så kunde jag lika gärna klara det den här gången också utan problem och det gjorde jag också.
Så då var det ju snart dags för mat när vi kom hem, men innan dess så lämnade mamma mig en stund ensam hemma. Det var skönt och då kunde jag koppla av och tänka lite på min inre tankar, om vad som egentligen rör sig i mitt huvud. Vad är det som jag har det mest jobbigt med just nu?
Det är något som jag inte har kommit underfund med ännu, men det känns som att problemen kommer i vågor. Ena stunden har jag jättejobbigt med det och andra stunden så är det något helt annat.
Aja, idag var det iallafall jag som hade önskat maten och mamma tyckte att jag kunde förtjäna att få mitt önskemål och gissa vad det vart? Jo, blodpudding. Det var gott, men det kändes som en stor mängd att äta och jag kände mig stor efteråt.
Där har vi nog något som jag har det väldigt jobbigt med just nu, att jag jämt och ständigt känner mig tjock, fet, ful och äcklig. Kollar jag mig i spegeln så ser jag det alltid, kollar jag bara rakt ner på min kropp så ser jag det, kollar jag i skyltfönster så ser jag det, jag ser det vart jag än kollar. Jag är bara för fet!
Efter maten så var jag tvungen att ta matvila, det är något som jag heller inte är speciellt överförtjust i men idag lockade det lite extra till att faktiskt vila och det var att idag så kunde mamma och jag sitta ute på garageuppfarten och bara njuta utav solens strålar. Det var helt underbart.
Så vi satt där i 1 h och eftersom att jag lätt blir uttråkad så löste jag lite korsord.
När vilan var slut så gick jag in, det kändes nästan lite knäppt för att man såg knappt ingenting, det var alldels mörkt inomhus. Men det var samtidigt skönt för det var mycket svalare inomhus för att jag kan lova er att när man väl hade suttit där ute i solen i drygt 1 h så var man riktigt varm.
Innan det var dags för eftermiddagsmellis så tog jag en dusch, det var härligt.
Egentligen så är duscha inget jag tycker om att göra, för då får man uppleva sin kropp ännu mera, men man känner sig bra mycket fräschare efteråt.
Jag borde egentligen smörja in mig efteråt eftersom att jag är ganska torr, men jag tycker inte om att ta på min kropp och smörja in den med lotion, fy!
Lagom tills vi skulle ta eftermiddagsmelliset så kom pappa hem ifrån jobbet så jag, mamma och pappa fikade tillsammans. Vi satt ute på altan och det var riktigt behagligt där, varken för kallt eller för varmt.
Vi satt och småpratade en stund om hur dagen hade varit och så bestämde vi vad som skulle ätas ikväll och det blev tacos.
Så efter melliset så åkte mamma ner till stan och handlade medans pappa och jag stannade hemma. Jag kände att jag inte klarade av att följa med eftersom att jag kände på mig att ångest kom smygande.
Så inte alls lång tid efter att mamma hade åkt så kom den. Jag tror att eftersom att jag får så mycket ångest nu för tiden, alltså varje dag tror jag beror på att "M" vill så gärna vara kvar inom mig men JAG-ELIN säger att nu får det räcka genom att stå emot. Det är inget roligt, men jag tror för att ta sig till det friska livet så måste man gå igenom det här hur jobbigt det än tycks vara. Det känns som att det aldrig tar slut eller mattas av.
Men enligt mamma och pappa så är jag mycket starkare än "M" i mina ångestattacker, iallafall så som jag uttrycker mig under den tiden.
Men nog om ångesten, den vill jag inte blogga om allt för mycket.
Så när mamma kom hem så blev det då att laga till lite taco, lite fredagsmys sådär med hela familjen. Jag får himlans ont i magen efter taco, men det kanske beror på alla kryddor.
Just i nuläget när jag skriver det här så är jag väl lite nedstämd känner jag. Kanske att jag inte fick ur mig allt under ångestattacken eller så är det faktiskt så att jag saknar mormor så fruktansvärt mycket. Men jag vet att hon finns där uppe och framförallt så finns hon alltid i mitt hjärta vad som än händer. Just nu så stöttar hon mig till 110%. Jag kan höra hennes kloka ord inom mig och det hjälper mig en bra bit på vägen.
Hoppas att ni som läsare tycker att min blogg är någonting att ha, är den det?
Kommentera gärna vad ni tycker och skriv om jag kan förbättra något eller om den duger som den är.
Ha det så bra!
/ Elin.
Torsdag 16/4
Då har torsdagen rullat på som en helt normal dag. Denna dag har bestått av både strålande glädje men också lite nedstämdhet.
Klockan 09.00 så blev jag hämtad utav Rebecca för att ha ett litet samtal med henne. Vi pratade om lite olika saker men framförallt om vikt och hur jag kände nu efter att jag hade gått upp osv. Vi pratade även om vilken vikt jag var tvungen att nå för att få börja träna lite och det är kanske inte alls så långt kvar, särskilt inte om jag håller en så pass jämn viktuppgång som jag har gjort nu under den senaste tiden. Jag längar massor efter att få börja träna igen, det är nog det jag strävar efter allra mest efter nu, näst efter en hundvalp förstås!
Jag lämnade även ut mig blogg till Rebecca och jag antar att hon kommer att följa den eller iallafall läsa några utav inläggen, så om hon läser detta så får jag väl säga HEJ REBECCA!
En stund efter att jag blev hemskjutsad av Rebecca så kom morfar hit lagom tills förmiddagsfikat. Då spelade vi Mulle eftersom att vi vet att morfar gillar det så mycket och likaså så gör ju jag och mamma det också.
Jag vann som vanligt och mamma kom på jumboplasten som vanligt, haha. Det är nästan skrattretande för så är det nästan alltid när vi 3 kör mot varandra.
Till en början så var vi väldigt koncentrerade på kortspelet men efter hand så vet jag inte vad som far i oss. Morfar och jag började skämta med varandra och både jag, mamma och morfar höll på att skratta massor.
Så korten vart inte så seriösa i slutändan sen heller, utan det vart lite larv då också, fy på oss, haha!
När morfar hade åkt hem så var det dags att tänka på mat, och det är inte något som jag direkt "diggar". Man hinner ju inte ens känna efter hunger innan det är dags för nästa intag av någon form av mat eller näringsdryck.
Men innan vi åt så fick jag lite ensamtid. Då så passade jag på att duka lite och så höll jag kolla lite på maten medans den stod på spisen och småkokade.
Sen när mamma kom hem så satte vi oss ner och åt direkt. Idag blev det potatis, sås och köttbullar. Jag hatar verkligen köttbullar, det är bland det svåraste som finns att äta tycker jag. Så jag blev lite ledsen under maten eftersom att jag tyckte att det var så tufft att få i sig dessa köttbullar som låg på tallriken. Men efter lite "pusch up" från mamma så kämpade jag mig tillslut i dem, men det kändes som att köttbullarna hade satt sig lite var stans på kroppen. Jag kände mig helt enkelt mycket tjockare efteråt, men det var något som mamma nekade till.
För att lätta mitt mående så att jag skulle må lite bättre igen och för att sluta tänka på måltiden så hade mamma som förslag att vi skulle åka till Sharpman och kolla på hundgrejer. Jag svarade ja, så vi satte och i bilen och körde till Sharpman.
Väl inne på Sharpman så släppte tankarna lite angående min kroppsuppfattning och jag kunde lätta lite på trycket och "M" kunde svepa bort en stund i från mitt huvud, just inne i Sharpman så var jag bara inställd på att jag skulle hitta lite saker till min snart blivande lilla hundvalp.
Och visst blev det inköp.. Jag fick både ett läderkoppel, 2 matskålar och 1 leksaksboll till hundvalpen utav mamma.
Tack så hemskt mycket mamma! <3
Även om inte hunde är riktigt på "G" än så är det väldigt väldigt nära nu och jag är såååå himla ivrig!
Eftersom att jag har denna lilla valp som en morot just nu så kämpar jag så himla hårt emot "M" nu, jag ska knäcka henne nu och när jag väl har gjort det så vill jag aldrig mer veta av henne mer!
Innan vi åkte hem så åkte vi till Netto en snabbis också, där blev det några snabba impulsköp sedan så åkte vi hem igen. Då fick jag lite ensamtid igen och det var skönt. Då passade jag på att öppna altandörren i vardagsrummet och bara stod där och njöt utav solen som sken på mig rakt i ansiktet.
När mamma kom hem så berättade jag en tanke som slog mig under tiden som jag var hemma själv, om den blir av får vi se eller inte men mamma tyckte iallafall att tanken lät bra. Jag vill dock inte skriva vad det var för idé.
Sedan så fikade vi och då lagom tills dess så kom pappa hem, då berättade jag även min tanke för honom och han tyckte också att den lät bra. Hoppas att den blir av, för jag tror att det kan fungera riktigt bra!
Som vanligt innan kvällsmat så fick jag mitt lilla ångestpys, dock bara 30 min. idag. Men den tiden räcker gott och väl, för då känner jag mig verkligen tom efteråt. Allt som "M" har sagt till mig under dagen och som jag har stått emot kommer ifatt mig framåt kvällen. Då kan jag inte längre lägga locket på och le åt omvärlden och låtsas som om att allting vore prima, det fungerar inte längre. Förr kunde jag göra så, men inte längre. Kanske var inte "M" lika stark då, som hon försöker sig vara nu?
Idag har det varit en bra dag, en ganska nyttig dag för både mig och mamma. Jag har förklarat lite mer för henne om vad jag ansåg att det var en svårighet med maten idag och fick då mer stöttning och jag har insett att jag faktiskt kan klara det trots att det var svårt och tankarna bara började bubbla inom mig.
Jag har även kännt glädje idag och det är nog för att jag känner på mig att hundvalpen börjar sakta men säkert att närma sig.
Nu måste jag sluta skriva för att nu så ska jag och mamma ut och gå en sväng.
Skönt!
Ha det så bra!
/ Elin.
Klockan 09.00 så blev jag hämtad utav Rebecca för att ha ett litet samtal med henne. Vi pratade om lite olika saker men framförallt om vikt och hur jag kände nu efter att jag hade gått upp osv. Vi pratade även om vilken vikt jag var tvungen att nå för att få börja träna lite och det är kanske inte alls så långt kvar, särskilt inte om jag håller en så pass jämn viktuppgång som jag har gjort nu under den senaste tiden. Jag längar massor efter att få börja träna igen, det är nog det jag strävar efter allra mest efter nu, näst efter en hundvalp förstås!
Jag lämnade även ut mig blogg till Rebecca och jag antar att hon kommer att följa den eller iallafall läsa några utav inläggen, så om hon läser detta så får jag väl säga HEJ REBECCA!
En stund efter att jag blev hemskjutsad av Rebecca så kom morfar hit lagom tills förmiddagsfikat. Då spelade vi Mulle eftersom att vi vet att morfar gillar det så mycket och likaså så gör ju jag och mamma det också.
Jag vann som vanligt och mamma kom på jumboplasten som vanligt, haha. Det är nästan skrattretande för så är det nästan alltid när vi 3 kör mot varandra.
Till en början så var vi väldigt koncentrerade på kortspelet men efter hand så vet jag inte vad som far i oss. Morfar och jag började skämta med varandra och både jag, mamma och morfar höll på att skratta massor.
Så korten vart inte så seriösa i slutändan sen heller, utan det vart lite larv då också, fy på oss, haha!
När morfar hade åkt hem så var det dags att tänka på mat, och det är inte något som jag direkt "diggar". Man hinner ju inte ens känna efter hunger innan det är dags för nästa intag av någon form av mat eller näringsdryck.
Men innan vi åt så fick jag lite ensamtid. Då så passade jag på att duka lite och så höll jag kolla lite på maten medans den stod på spisen och småkokade.
Sen när mamma kom hem så satte vi oss ner och åt direkt. Idag blev det potatis, sås och köttbullar. Jag hatar verkligen köttbullar, det är bland det svåraste som finns att äta tycker jag. Så jag blev lite ledsen under maten eftersom att jag tyckte att det var så tufft att få i sig dessa köttbullar som låg på tallriken. Men efter lite "pusch up" från mamma så kämpade jag mig tillslut i dem, men det kändes som att köttbullarna hade satt sig lite var stans på kroppen. Jag kände mig helt enkelt mycket tjockare efteråt, men det var något som mamma nekade till.
För att lätta mitt mående så att jag skulle må lite bättre igen och för att sluta tänka på måltiden så hade mamma som förslag att vi skulle åka till Sharpman och kolla på hundgrejer. Jag svarade ja, så vi satte och i bilen och körde till Sharpman.
Väl inne på Sharpman så släppte tankarna lite angående min kroppsuppfattning och jag kunde lätta lite på trycket och "M" kunde svepa bort en stund i från mitt huvud, just inne i Sharpman så var jag bara inställd på att jag skulle hitta lite saker till min snart blivande lilla hundvalp.
Och visst blev det inköp.. Jag fick både ett läderkoppel, 2 matskålar och 1 leksaksboll till hundvalpen utav mamma.
Tack så hemskt mycket mamma! <3
Även om inte hunde är riktigt på "G" än så är det väldigt väldigt nära nu och jag är såååå himla ivrig!
Eftersom att jag har denna lilla valp som en morot just nu så kämpar jag så himla hårt emot "M" nu, jag ska knäcka henne nu och när jag väl har gjort det så vill jag aldrig mer veta av henne mer!
Innan vi åkte hem så åkte vi till Netto en snabbis också, där blev det några snabba impulsköp sedan så åkte vi hem igen. Då fick jag lite ensamtid igen och det var skönt. Då passade jag på att öppna altandörren i vardagsrummet och bara stod där och njöt utav solen som sken på mig rakt i ansiktet.
När mamma kom hem så berättade jag en tanke som slog mig under tiden som jag var hemma själv, om den blir av får vi se eller inte men mamma tyckte iallafall att tanken lät bra. Jag vill dock inte skriva vad det var för idé.
Sedan så fikade vi och då lagom tills dess så kom pappa hem, då berättade jag även min tanke för honom och han tyckte också att den lät bra. Hoppas att den blir av, för jag tror att det kan fungera riktigt bra!
Som vanligt innan kvällsmat så fick jag mitt lilla ångestpys, dock bara 30 min. idag. Men den tiden räcker gott och väl, för då känner jag mig verkligen tom efteråt. Allt som "M" har sagt till mig under dagen och som jag har stått emot kommer ifatt mig framåt kvällen. Då kan jag inte längre lägga locket på och le åt omvärlden och låtsas som om att allting vore prima, det fungerar inte längre. Förr kunde jag göra så, men inte längre. Kanske var inte "M" lika stark då, som hon försöker sig vara nu?
Idag har det varit en bra dag, en ganska nyttig dag för både mig och mamma. Jag har förklarat lite mer för henne om vad jag ansåg att det var en svårighet med maten idag och fick då mer stöttning och jag har insett att jag faktiskt kan klara det trots att det var svårt och tankarna bara började bubbla inom mig.
Jag har även kännt glädje idag och det är nog för att jag känner på mig att hundvalpen börjar sakta men säkert att närma sig.
Nu måste jag sluta skriva för att nu så ska jag och mamma ut och gå en sväng.
Skönt!
Ha det så bra!
/ Elin.
Onsdag 15/4
Jag vill börja med att önska Cilla ett stort grattis på födelsedagen. Hoppas att du har haft en bra födelsedag tillsammans med din familj och att du har fått många fina presenter, bla. den klockan som du önskade dig, haha.
Idag så morgonen ut som vanligt. Jag åt en stabil frukost tillsammans med mamma och efter det så var det vila som gällde. Då kollade vi på "Mannen som talar med hundar". Det är verkligen ett inspererande pogram och det är fantastiskt att se hur han kan utveckla hundens problem så att de blir till det bättre. Vem vet, jag kanske har något att lära utav det pogrammet när jag nu får hund.
Förmiddagen rullade på som vanligt. Mamma och jag tog mellis tillsammans, som bestod av näringsdryck + en chokladbit. Jag åt faktiskt marabouchokladkaka!
Medans vi fika så sysselsatte vi oss med våran vanliga syssla vilket är att spela kort. Vi spelade ett parti Mulle och jag tror faktiskt att det var mamma som vann denna gång.
Innan det var dags för lunch så fick jag en liten stund för mig själv som jag alltid får varje dag. Det är en utav de positiva konsekvenserna som jag har fått nu när jag har ökat i vikt och det är så himla skönt att få en sån tid då man kan ta vara lite på sig själv och gå in i sina egna tankar. Det känns så skönt att kunna tänka lite på sig själv. Förr ett tag sedan på ensamtiden så funderade jag alltid på det negativa, men nu för tiden så börjar jag bara mer och mer tänka på det positiva, som t.ex. att snart kommer jag kanske att ha en hundvalp springande här hemma hos mig, mysigt!
Sedan var det dags för mat direkt när mamma kom hem. Idag åt jag en rejäll portion mat och det tyckte jag var alldelse för mycket. dagens lunch blev potatismos, korv och rårivna morötter. Eftersom att jag tyckte att maten var för "mycket" så vart inte min kroppuppfattning den bästa efteråt. Jag mådde lite dåligt och kände att korven och potatismoset satte sig lite var stans på kroppen. Mina kinder svullnade upp och jag blev riktigt varm!
Men efter ett tag så mattades tankarna genom att jag försökte att distrahera tankarna på något annat. Det blev att lägga lite patians och prata lite med mamma om mitt mående.
Direkt efter maten så var det dags för lite ensamtid igen. Men den här tiden på dygnet blev inte lika lyckade som den tiden som jag fick tidigare under dagen. När mamma hade gått så kände jag att det snurrade till i huvudet, det var "M" som började att styra över mig, hon ville genast att jag skulle kompensera allt som jag hade ätit till lunch, men JAG-ELIN, sa: " Nej du ska inte få styra över mitt liv längre, du ska bort! "
Så det slutade med att jag gick och lade mig i mammas och pappas säng gråtande och låg och vred mig och skrek, jag hade helt enkelt en rejäll ångestattack. Och inte nog med att den var ganska kraftig så var ju inte heller mamma hemma, men efter ca. 20 min. så kom mamma hem + att farmor också kom då, som skulle sällskapa hos mig medans mamma och pappa skulle åka på möte hos M.V. De både försökte att lugna ner mig och tog väl hand om mig. Men medans jag är inne i min ångestattack så kan jag typ inte höra någonting eller ta till mig något, jag stänger in mig i min egna lilla värld vilket inte är den roligaste världen. Det handlar mest om att "M" bestraffar mig på diverse visen osv. Mer vill jag inte detaljera här på min blogg utan det vill jag hålla inom mig, min familj och dem som står mig närmast!
Eftersom att jag fick mitt ångest påfall så kom mamma lite försent till mötet eftersom att hon så gärna ville vara hos mig och se till så att jag vaknade upp och lugnade ner mig så det tog inte alls lång stund innan hon kom hem igen. Pappa hade nämligen suttit på mötet själv och pratat, men det gjorde inte dem ett dugg.
När de hade kommit hem och farmor hade åkt hem så fick jag en fix idé att jag kanske borde byta gardiner i mitt rum, bädda rent och ställa in lite nya inredningsdetaljer och så fick det bli.
Resultatet blev väl sådär halvt bra, men det får duga ett litet tag framöver. Haha!
Nu efter kvällsmaten så ska jag ta vila, vilket jag gör just nu faktsikt framför datorn och skriver detta inlägg. Efter det så ska mamma och jag gå en härlig promenad ute och det ska bli så himla skönt eftersom att jag inte har varit ute på hela dagen. Varför vet jag inte, men det har bara inte blivit så.
Senare på kvällen så ska nog jag ta revanch mot mamma i Mulle och så blir det nog att kolla på "Rent Hus" och spela in "Roomservice".
Hoppas att eran dag har varit bra.
Ha det så bra!
/ Elin.
Tisdag 14/4
Morgonen började då med vägning. Det gick som jag hade tänkt mig alltså att vågen visade upp.
Det blev både blandade känslor, men mest av allt så är jag nog stolt över mig själv, över allt som jag har klarat av denna vecka.
Den känslan som kom till mig dirket när jag ställde mig på vågen i morse och såg siffororna var att:
"Shit vad stor jag är!"
"Jag är så himla tjock!"
Men jag tänkte att så får jag inte tänka, trots att det bara dyker upp sådana tankar efter varje vägning som man har gått upp. Jag kommer ju bara närmare och närmare mitt slutmål och det är ju att vara fin i kroppen och leva ett friskt och normalt liv igen. Men en sak som jag och mamma pratade om efter att jag hade vägt mig var det här med tankarna.. att för att bli frisk så är det ju inte bara vikten som räknas, utan även huvudet måste man ju jobba med så att man inte får alla dessa negativa tankarna och "M" börjar ta över helt och hållet igen.
När jag och mamma hade vila efter frukosten och så släppte vi lös Fnutte, så att han fick skutta runt lite i huset, som vi brukar göra varje morgon. Men denna morgon var vi så glömska att vi glömde bort den lilla stackaren, så efter ca. 1 h efteråt så kom vi på, nemen gud Fnutte är ju lös! Så då blev det att leta efter honom i huset, men honom var det ingen större nöd på utan han satt under rumsbordet på mattan och bara kollade rakt ut. Ååh, han är så söt min lilla kanin!
På förmiddagen när jag hade druckit min näringsdryck så kom kommunbilen hit, som det satt 3 äldre män i. De skulle nämligen fälla 3 granar här, 1 stor dubbelgran och 1 vanlig gran eftersom att vi får så mycket skugga utav dem på somrarna och att om de skulle bli storm någon mer gång så skulle det kunna innebära fara för vårat hus. De kanske skulle kunna välta över våra hus och det vill vi ju inte!
Så mamma och jag "lekte" spioner i vardagsrummet idag. Vi gick titt som tätt och kollade ut på när de föllde granarna, det gick väldigt fort och gud vad duktiga dem är som kan fälla träd, alltså så att de inte faller ner åt fel håll.
Men vi hade även en till gran som stod inne på våran tomt som vi gärna ville att vi skulle fälla men då svarade de:
"Vi tänkte fråga om vi fick fälla den i November istället, för vi tycker att den skulle passa perfekt som Mjölbys julgran."
Vi svarade givetvis ja, så vi får väl se om våran gran står i stan eller på torget i vinter.
INNAN!
EFTER!
Sedan så åt mamma och jag tillsammans. Idag blev det scnitzhel vilket inte är min starka sida, men det slank ner trots allt. Efter maten så kände jag mig svullen i ansiktet, hela jag kände mig tjock. Jag tror nog att jag gick med tjockkänsla hela dagen idag, men är man tjock så är man!
På lunchvilan så började jag och mamma om på nytt igen genom att börja kolla om på alla avsnitt i från OC, det är ju så himla bra. Det är en serie som man kan se hur många gånger som helst utan att tröttna.
På eftermiddagen innan melliset så fick jag ensamtid. Då gjorde jag inte så mycket mer än att bara gå och tänka på hur tjock jag var och "M" sa åt mig att göra diverse sakerna, men jag kunde stå emot!
Jag känner mig så himla pass stark nu att jag faktiskt kan stå emot när hon säger åt mig att göra saker som jag egentligen inte borde. För jag vet att det bara blir till något negativt då. Jag blir inte friskare, jag får ingen hund, jag får dåliga konsekvenser och framförallt så får jag inget förtroende i från mina föräldrar.
Visst, det är svårt att stå emot och det pucklar på alldeles extra mycket nu när jag har vägt mig och allt idag, vilket känns tufft.
När vi hade fikat klart så började tjockkänslan att träda fram igen vilket ledde till att jag fick ångest. Alltså jag mådde inte riktigt bra idag. Jag känner mig värdelös, ful, fet och äcklig!
Men eftersom att både mamma och pappa är duktiga på att hantera mina ångestattacker nu, så vårdade det gott idag också. Tjockkänslan släppte inte, men jag kände att mycket oro fick jag ändå ur mig.
Så när jag väl hade samlat mina krafter igen så åkte jag och mamma ner till stan en snabbis. Vi handlade lite morötter och så hittade mamma även sig en jättefin klocka, hoppas att jag kanske kan få låna den någon dag, haha!
På vägen hem så hämtade vi upp Danne som slutade jobbet precis lagom när det var dags för oss att åka hem i från stan.
När vi kom hem ifrån stan så var det dags att äta middag direkt. Även idag så blev det något smidigt och enkelt eftersom att klockan hade runnit iväg och vi hade helt enkelt inte tid att laga en större måltid.
Nu när jag sitter här och skriver så känner jag fortfarande att det spritter i kroppen, jag vill röra på mig!
Men jag vet att jag inte får det. Det är "M" som säger att jag måste göra det nu när jag har gått upp, men jag ska inte lyssa på henne för att jag vet av att hon för inget gott med sig!
Ju mer jag kämpar emot hennes tillsägelser desto närmare kommer jag det friska livet och det är dit jag vill igen!
Så jag ska fortsätta att kämpa precis lika bra denna vecka som jag gjorde förra veckan, det lovar jag!
Ha det så bra!
/ Elin.
Det blev både blandade känslor, men mest av allt så är jag nog stolt över mig själv, över allt som jag har klarat av denna vecka.
Den känslan som kom till mig dirket när jag ställde mig på vågen i morse och såg siffororna var att:
"Shit vad stor jag är!"
"Jag är så himla tjock!"
Men jag tänkte att så får jag inte tänka, trots att det bara dyker upp sådana tankar efter varje vägning som man har gått upp. Jag kommer ju bara närmare och närmare mitt slutmål och det är ju att vara fin i kroppen och leva ett friskt och normalt liv igen. Men en sak som jag och mamma pratade om efter att jag hade vägt mig var det här med tankarna.. att för att bli frisk så är det ju inte bara vikten som räknas, utan även huvudet måste man ju jobba med så att man inte får alla dessa negativa tankarna och "M" börjar ta över helt och hållet igen.
När jag och mamma hade vila efter frukosten och så släppte vi lös Fnutte, så att han fick skutta runt lite i huset, som vi brukar göra varje morgon. Men denna morgon var vi så glömska att vi glömde bort den lilla stackaren, så efter ca. 1 h efteråt så kom vi på, nemen gud Fnutte är ju lös! Så då blev det att leta efter honom i huset, men honom var det ingen större nöd på utan han satt under rumsbordet på mattan och bara kollade rakt ut. Ååh, han är så söt min lilla kanin!
På förmiddagen när jag hade druckit min näringsdryck så kom kommunbilen hit, som det satt 3 äldre män i. De skulle nämligen fälla 3 granar här, 1 stor dubbelgran och 1 vanlig gran eftersom att vi får så mycket skugga utav dem på somrarna och att om de skulle bli storm någon mer gång så skulle det kunna innebära fara för vårat hus. De kanske skulle kunna välta över våra hus och det vill vi ju inte!
Så mamma och jag "lekte" spioner i vardagsrummet idag. Vi gick titt som tätt och kollade ut på när de föllde granarna, det gick väldigt fort och gud vad duktiga dem är som kan fälla träd, alltså så att de inte faller ner åt fel håll.
Men vi hade även en till gran som stod inne på våran tomt som vi gärna ville att vi skulle fälla men då svarade de:
"Vi tänkte fråga om vi fick fälla den i November istället, för vi tycker att den skulle passa perfekt som Mjölbys julgran."
Vi svarade givetvis ja, så vi får väl se om våran gran står i stan eller på torget i vinter.
INNAN!
EFTER!
Sedan så åt mamma och jag tillsammans. Idag blev det scnitzhel vilket inte är min starka sida, men det slank ner trots allt. Efter maten så kände jag mig svullen i ansiktet, hela jag kände mig tjock. Jag tror nog att jag gick med tjockkänsla hela dagen idag, men är man tjock så är man!
På lunchvilan så började jag och mamma om på nytt igen genom att börja kolla om på alla avsnitt i från OC, det är ju så himla bra. Det är en serie som man kan se hur många gånger som helst utan att tröttna.
På eftermiddagen innan melliset så fick jag ensamtid. Då gjorde jag inte så mycket mer än att bara gå och tänka på hur tjock jag var och "M" sa åt mig att göra diverse sakerna, men jag kunde stå emot!
Jag känner mig så himla pass stark nu att jag faktiskt kan stå emot när hon säger åt mig att göra saker som jag egentligen inte borde. För jag vet att det bara blir till något negativt då. Jag blir inte friskare, jag får ingen hund, jag får dåliga konsekvenser och framförallt så får jag inget förtroende i från mina föräldrar.
Visst, det är svårt att stå emot och det pucklar på alldeles extra mycket nu när jag har vägt mig och allt idag, vilket känns tufft.
När vi hade fikat klart så började tjockkänslan att träda fram igen vilket ledde till att jag fick ångest. Alltså jag mådde inte riktigt bra idag. Jag känner mig värdelös, ful, fet och äcklig!
Men eftersom att både mamma och pappa är duktiga på att hantera mina ångestattacker nu, så vårdade det gott idag också. Tjockkänslan släppte inte, men jag kände att mycket oro fick jag ändå ur mig.
Så när jag väl hade samlat mina krafter igen så åkte jag och mamma ner till stan en snabbis. Vi handlade lite morötter och så hittade mamma även sig en jättefin klocka, hoppas att jag kanske kan få låna den någon dag, haha!
På vägen hem så hämtade vi upp Danne som slutade jobbet precis lagom när det var dags för oss att åka hem i från stan.
När vi kom hem ifrån stan så var det dags att äta middag direkt. Även idag så blev det något smidigt och enkelt eftersom att klockan hade runnit iväg och vi hade helt enkelt inte tid att laga en större måltid.
Nu när jag sitter här och skriver så känner jag fortfarande att det spritter i kroppen, jag vill röra på mig!
Men jag vet att jag inte får det. Det är "M" som säger att jag måste göra det nu när jag har gått upp, men jag ska inte lyssa på henne för att jag vet av att hon för inget gott med sig!
Ju mer jag kämpar emot hennes tillsägelser desto närmare kommer jag det friska livet och det är dit jag vill igen!
Så jag ska fortsätta att kämpa precis lika bra denna vecka som jag gjorde förra veckan, det lovar jag!
Ha det så bra!
/ Elin.
Måndag 13/4
Som sagt var, pizza fick jag i mig igår och jag överlevde. Jag ångrade mig just för stunden då jag åte pizzan, men nu i efterhand så är jag bara stolt. För i ett friskt liv så äter man pizza ibland och innerst inne vet jag att man inte rasar upp i vikt av att äta pizza, men det är vad jag får för mig. Jag hoppas inte att pizza kommer att visa allt för mycket på vågen i morgon men vi får väl vänta och se. Jag vann i allafall ännu en svår motsägelse ifrån "M".
Kvitter kvitter, var ljudet som man vaknade till. Härligt!
På förmiddagen efter frukosten så gick jag ner till Nattis en stund och spenderade lite tid med henne ute i vårsolen. Vi satt på hennes studsmatta och pratade. Vi pratade mest om valparna som jag var och kollade på igår.
Vi hann inte vara så länge eftersom att Nattis skulle ut och promenera tillsammans med Alida. Så Alida kom förbi medans jag var där, så det blev att ta några snabba ord med henne också, det var kul!
När jag kom hem i från Nattis så hade pappa åkt iväg med motorcykeln, han skulle ut och åka tillsammans med några andra herrar, haha, så jag valde att inte följa med idag även om det var väder för det.
Och mamma satt och pratade i telefonen ute i solen med Agneta. Agneta följer tydligen min blogg nu och tycker att jag kämpar på bra och ska fortsätta med det och det känns så skönt att få lite respons för det man gör och roligt att veta att någon följer min blogg. Så hej på dig Agneta(!) får jag väl skriva när du ser det här.
Sen så var det ju dags för mat då, det blev traditionell svensk husmanskost, potatis, sås och pannbiff. När maten hade åkt ner i magen så var det dags för matvila. Då kollade mamma och jag på Gossip Girl som vi spelade in i från gårdagen. Alltså det är ju hur bra som helst, det är det bästa pogrammet på hela veckan tycker jag, så det ser jag alltid fram emot. Men det är alltid så jobbigt att vänta en vecka tills att få se nästa pogram för att det slutar alltid så spännande. Är det någon mer som tycker att Gossip Girl är bra?
Eftersom att maten blev lite senare idag så tog det inte så lång tid efter vilan tills det var dags för eftermiddagsmellis. Men jag hann faktiskt att baka chokladbollar där i mellan. Det var kul att baka något för en gång skull, för det var längesen man gjorde det nu.
Vid lite efter 15.00 så fikade jag, mamma och pappa tillsammans ute på altan. (Pappa hade hunnit hem tills dess). Det var väldigt behagligt ute på altan och när jag väl satt där så fantiserade jag om en liten hund springde ute på tomten, jag tänker på valpen i stort sett hela tiden!
När vi hade fikat klart så gick mamma och jag en kort sväng i kvarteret. Det var skönt att få röra lite på sig, vilket också är nyttigt.
Innan det var dags för kvällsmat så kände jag mig lite nedstämd. Jag blev lite lätt ledsen men hettsade upp mig och började att andas fortare, men mamma och jag försökte oss på en andninglvning som fungerade ganska hyfsat, ett tag. Men sen så låg jag där i soffan och mådde inte alls bra och hade ångest, vilket jag har varje dag nu för tiden. Men det positiva är att det faktiskt bara blir kortare och kortare nu för tiden.
Jag kan inte säga att jag känner mig riktigt "tom" ikväll, som jag brukar göra alla andra kvällar, utan det känns som om att jag fortfarande har något som pucklar på där inne, vilket är "M" som säger massa saker inom mig som inte är särsklit positiva.
Jag får hoppas på att det inte kommer något mer "pys" idag, utan att det får vara lugnt på den fronten resten utav kvällen. Snart så ska jag och mamma ut och ta våran kvällsrunda. Det är alltid så skönt att få frisk luft så om kvällarna.
Tummarna håller jag även för mig själv i morgon, att något resultat visar sig på vågen i morgon. Jag ska nämligen väga mig direkt i morgonbitti innan frukost.. Jag har verkligen kämpat som in i den denna vecka och har verkligen utmanat "M" så det står härliga till. Hon är inget vidare glad på mig kan jag lugnt konstatera!
Jag vill även tacka för alla fina kommentarer som jag får i från alla, jag är ledsen att jag inte svarar på alla, men jag känner ett enormt STORT stöd ifrån alla.
Jag håller även tummarna för Lina i morgon och hoppas på att vi kan ses snart och även att jag och Josse kan ses snart så småningom. Saknar er tjejer, kämpa på! <3
Ha det så bra!
/ Elin.
Söndag 12/4
På morgonen var det inte det finaste vädret att vakna till, men efterhand så blev det bara finare och finare och solen började faktiskt att träda fram, kanske att jag hade en liten känning på att det skulle kunna bli lika fint väder som igår.
Jag åt en stabil frukost tillsammans med pappa och sedan satte jag mig framför datorn en stund.
Kl. 09.30 så skjutsade pappa ner mig till Nattis. Kul att äntligen träffas, efter mycket ditt och datt. Vi har nämligen pratat om att vara några dagar under påsklovet men så har det tyvärr inte blivit av, men idag blev det av som tur var!
Eftersom att det var så fint väder ute så var vi ute. Vi spelade krocket och pratade.
När jag kom hem ifrån henne så var det dags för att äta lite, men en stund innan det så hann jag med att få lite ensamtid. Jag var verkligen pirrig under den stunden, gissa varför? Jo, för senare under dagen så skulle vi åka och kolla på den lilla valpen i Gnesta.
Så när maten var klar och vi var färdigätna så bar det av i bilen tillsammans med morfars GPS. Utan GPS:en så hade vi nog inte hittat dit. Haha!
Direkt när vi kom fram efter en lång bilresa så kom det utspringande 2 hundar, 1 papillon + 1 papillon/chihuahua. Tanken som slog mig var att den hunden som var papillon/chihuahua kanske var "min" valp som jag skulle kolla på, men jag vart lite osäker för den såg väldigt stor ut för att vara en valp. Men jag kunde pusta ut, det var inte "min" valp utan det var valparnas storasyster och papillonen var deras mamma.
När vi kom in i huset så ropade ägaren på valparna genom att säga en viss sak och då kom 3 urgulliga valpar galopperande ifrån köket emot en i hallen. Där föll jag pladask ner på golvet och satte mer ner och kelade och lekte med dem direkt, men framförallt så försökte jag att ta kontakt med "min" valp först och främst och hon var hur söt som helst!
De 2 tikvalparna hittade även på en leksak genom mammas väska. De började ha dragkamp med varandra och det såg jättekul ut. De drog åt varsitt hål och höll på så en stund.
Vi blev även bjudna på lite fika där, så medans mamma och pappa fikade där så höll jag på förfullt med valparna, den ena efter den andra kom upp i knät, medans de andra 2 drog/bet mig i strumpan, haha!
Jag njöt verkligen hela tiden som jag var där och kunde verkligen koppla bort "M" ur tankarna under denna timma och det kändes skönt!
Här kommer lite bilder på min söting!
Jag hoppas verkligen att hon blir min, men det är inte säkert ännu, är hon inte sötare än sötast? Jag föll verkligen för henne direkt och jag ville verkligen inte åka därifrån, men vi var ju så illa tvugna eftersom att vi hade oss en ganska lång bilresa framför oss för att ta oss hem.
På hemvägen så kom "M" och pucklade på en massa negativa tankar om att du hade suttit för mycket, du förtjänar ingen hund, du har ätit för mycket osv. så det slutade med att jag inte kunde hålla mig längre och fick ångest i bilen, snacka om att det blev lite rörigt. Men mamma kom och satte sig bak hos mig och tröstade mig och höll om mig, så det löste sig.
När vi väl kom hem sen så hade jag lugnat ner mig och jag kände i hela kroppen att jag bubblade av lycka när jag tänkte på valpen som jag hade hälsat på idag.
Till kvällsmat så chokade jag! Jag har utmanat "M" ikväll också. Jag åt pizza!
Jag mår skit nu efteråt och känner mig jättefet och svullen i ansiktet och om magen, hoppas bara att inget sätter sig på kroppen, jag är livrädd för det!!! :(
Men men, jag överlever nog, vi får hoppas på det iallafall.
Ha det så bra!
/ Elin.
Jag åt en stabil frukost tillsammans med pappa och sedan satte jag mig framför datorn en stund.
Kl. 09.30 så skjutsade pappa ner mig till Nattis. Kul att äntligen träffas, efter mycket ditt och datt. Vi har nämligen pratat om att vara några dagar under påsklovet men så har det tyvärr inte blivit av, men idag blev det av som tur var!
Eftersom att det var så fint väder ute så var vi ute. Vi spelade krocket och pratade.
När jag kom hem ifrån henne så var det dags för att äta lite, men en stund innan det så hann jag med att få lite ensamtid. Jag var verkligen pirrig under den stunden, gissa varför? Jo, för senare under dagen så skulle vi åka och kolla på den lilla valpen i Gnesta.
Så när maten var klar och vi var färdigätna så bar det av i bilen tillsammans med morfars GPS. Utan GPS:en så hade vi nog inte hittat dit. Haha!
Direkt när vi kom fram efter en lång bilresa så kom det utspringande 2 hundar, 1 papillon + 1 papillon/chihuahua. Tanken som slog mig var att den hunden som var papillon/chihuahua kanske var "min" valp som jag skulle kolla på, men jag vart lite osäker för den såg väldigt stor ut för att vara en valp. Men jag kunde pusta ut, det var inte "min" valp utan det var valparnas storasyster och papillonen var deras mamma.
När vi kom in i huset så ropade ägaren på valparna genom att säga en viss sak och då kom 3 urgulliga valpar galopperande ifrån köket emot en i hallen. Där föll jag pladask ner på golvet och satte mer ner och kelade och lekte med dem direkt, men framförallt så försökte jag att ta kontakt med "min" valp först och främst och hon var hur söt som helst!
De 2 tikvalparna hittade även på en leksak genom mammas väska. De började ha dragkamp med varandra och det såg jättekul ut. De drog åt varsitt hål och höll på så en stund.
Vi blev även bjudna på lite fika där, så medans mamma och pappa fikade där så höll jag på förfullt med valparna, den ena efter den andra kom upp i knät, medans de andra 2 drog/bet mig i strumpan, haha!
Jag njöt verkligen hela tiden som jag var där och kunde verkligen koppla bort "M" ur tankarna under denna timma och det kändes skönt!
Här kommer lite bilder på min söting!
Jag hoppas verkligen att hon blir min, men det är inte säkert ännu, är hon inte sötare än sötast? Jag föll verkligen för henne direkt och jag ville verkligen inte åka därifrån, men vi var ju så illa tvugna eftersom att vi hade oss en ganska lång bilresa framför oss för att ta oss hem.
På hemvägen så kom "M" och pucklade på en massa negativa tankar om att du hade suttit för mycket, du förtjänar ingen hund, du har ätit för mycket osv. så det slutade med att jag inte kunde hålla mig längre och fick ångest i bilen, snacka om att det blev lite rörigt. Men mamma kom och satte sig bak hos mig och tröstade mig och höll om mig, så det löste sig.
När vi väl kom hem sen så hade jag lugnat ner mig och jag kände i hela kroppen att jag bubblade av lycka när jag tänkte på valpen som jag hade hälsat på idag.
Till kvällsmat så chokade jag! Jag har utmanat "M" ikväll också. Jag åt pizza!
Jag mår skit nu efteråt och känner mig jättefet och svullen i ansiktet och om magen, hoppas bara att inget sätter sig på kroppen, jag är livrädd för det!!! :(
Men men, jag överlever nog, vi får hoppas på det iallafall.
Ha det så bra!
/ Elin.
Lördag 11/4
Gud vilket härligt väder det har varit ute idag, solen skiner - hela jag skiner!
Detta väder kan man verkligen inte klaga på.
På förmiddagen så spendenare jag tiden till att sitta ute en stund tillsammans med mamma och pappa. Vi satt oh pratade, spelade kort och så drack jag min förmiddagsdryck. Det var så skönt och jag tror nästan att jag blev lite solbränd (därav att mina fräknar kom fram lite extra).
Efter att vi hade ätit lunch, som vi också gjorde ute i solen så blev det att åka en sväng på motorcykeln tillsammans med pappa. Det var årets premiärtur för min del. Det var skönt och man kände sig så fri på något sätt, det är svårt att förklara.
Vi åkte en liten sväng, ingen större sträcka, utan vi bara passade på att njuta utav vinden som fläcktade så skönt i ansiktet. Tack pappa för en trevlig åktur, det vill jag snart göra om igen!
När vi kom hem ifrån åkturen så gick pappa och jag en liten sväng, även idag så kunde jag bara gå i långärmat utan att frysa, hälrigt!
På eftermiddagen så gjorde jag inte så mycket, jag kollade lite på datorn och så var det dags för mellis igen. Då spelade jag och mamma kort igen, det var kul. Det är typ det ända vi gör nu för tiden medans vi tar mellis, ett bra tidsfördröjande vill säga.
Innan det var dags att fixa kvällsmat så gick mamma och jag våran så kallade "kvällsrunda" eftersom att vi skulle åka bort på kvällen så då fick det bli en tidigare promenad idag, men det gör inget. Huvudsaken är att den blev av.
När vi var ute och gick så pratade vi och så vinkade jag till Cilla och Nattis som körde basket, saknar er! <3
När vi kom hem så fixade vi lite kvällsmat åt mig, det blev bara till mig eftersom att mamma och pappa skulle äta borta. Så det blev något smidigt och enkelt, toast. Men innan jag skulle äta så fick jag ett litet "pys" men det var inte så långvarigt idag, tack och lov!
Klockan 18.30 så bar det av hem till Rebecka och hennes familj för att fira påsk tillsammans med dem och Emmas familj. Det var skitkul att få träffa både Emma och Rebecka igen, som jag inte har träffats sen jag vet inte när? Midsommar gissar jag nog på. Det är alldeles för längesen!
Vi tog kort, pratade om allmäna saker och snacka om att jag verkligen fick ännu en till sporre för att bli frisk när de berättade saker för mig. Jag blir så "pepp" på det!
Hoppas bara att vi bara hamnar i samma klass, det hoppas iallafall jag! <3
Ungefär vid halv elva så åkte vi hem därifrån eftersom att jag var jättetrött, så det blev att gå och lägga sig direkt när man kom hem. Skönt!
Föresten, jag utmanade "M" idag igen, jag åt en vaniljbulle extra idag också! Den var inget vidare god, men nu är jag så inne på att bli frisk så vad gör man inte? Tankarna snurrade inom mig men jag kunde stå emot dem, jag känner mig stark, starkare än Pippi Långstrump!
Jag vet att det inte är speciellt hälsosamt att äta en vaniljbulle var och varannan dag, men just nu är det som jag gör. Det är det som gör att jag kommer att gå upp i vikt känner jag, jag hoppas verkligen att det kommer visa sig på vågen. Och det kan jag lova att det gör!
Dagens inlägg får iallafall avsluta med lite bilder som vi tog under kvällen,
Älskar er. <3
Ha det så bra!
/ Elin.
Detta väder kan man verkligen inte klaga på.
På förmiddagen så spendenare jag tiden till att sitta ute en stund tillsammans med mamma och pappa. Vi satt oh pratade, spelade kort och så drack jag min förmiddagsdryck. Det var så skönt och jag tror nästan att jag blev lite solbränd (därav att mina fräknar kom fram lite extra).
Efter att vi hade ätit lunch, som vi också gjorde ute i solen så blev det att åka en sväng på motorcykeln tillsammans med pappa. Det var årets premiärtur för min del. Det var skönt och man kände sig så fri på något sätt, det är svårt att förklara.
Vi åkte en liten sväng, ingen större sträcka, utan vi bara passade på att njuta utav vinden som fläcktade så skönt i ansiktet. Tack pappa för en trevlig åktur, det vill jag snart göra om igen!
När vi kom hem ifrån åkturen så gick pappa och jag en liten sväng, även idag så kunde jag bara gå i långärmat utan att frysa, hälrigt!
På eftermiddagen så gjorde jag inte så mycket, jag kollade lite på datorn och så var det dags för mellis igen. Då spelade jag och mamma kort igen, det var kul. Det är typ det ända vi gör nu för tiden medans vi tar mellis, ett bra tidsfördröjande vill säga.
Innan det var dags att fixa kvällsmat så gick mamma och jag våran så kallade "kvällsrunda" eftersom att vi skulle åka bort på kvällen så då fick det bli en tidigare promenad idag, men det gör inget. Huvudsaken är att den blev av.
När vi var ute och gick så pratade vi och så vinkade jag till Cilla och Nattis som körde basket, saknar er! <3
När vi kom hem så fixade vi lite kvällsmat åt mig, det blev bara till mig eftersom att mamma och pappa skulle äta borta. Så det blev något smidigt och enkelt, toast. Men innan jag skulle äta så fick jag ett litet "pys" men det var inte så långvarigt idag, tack och lov!
Klockan 18.30 så bar det av hem till Rebecka och hennes familj för att fira påsk tillsammans med dem och Emmas familj. Det var skitkul att få träffa både Emma och Rebecka igen, som jag inte har träffats sen jag vet inte när? Midsommar gissar jag nog på. Det är alldeles för längesen!
Vi tog kort, pratade om allmäna saker och snacka om att jag verkligen fick ännu en till sporre för att bli frisk när de berättade saker för mig. Jag blir så "pepp" på det!
Hoppas bara att vi bara hamnar i samma klass, det hoppas iallafall jag! <3
Ungefär vid halv elva så åkte vi hem därifrån eftersom att jag var jättetrött, så det blev att gå och lägga sig direkt när man kom hem. Skönt!
Föresten, jag utmanade "M" idag igen, jag åt en vaniljbulle extra idag också! Den var inget vidare god, men nu är jag så inne på att bli frisk så vad gör man inte? Tankarna snurrade inom mig men jag kunde stå emot dem, jag känner mig stark, starkare än Pippi Långstrump!
Jag vet att det inte är speciellt hälsosamt att äta en vaniljbulle var och varannan dag, men just nu är det som jag gör. Det är det som gör att jag kommer att gå upp i vikt känner jag, jag hoppas verkligen att det kommer visa sig på vågen. Och det kan jag lova att det gör!
Dagens inlägg får iallafall avsluta med lite bilder som vi tog under kvällen,
Älskar er. <3
Ha det så bra!
/ Elin.
Fredag 10/4
Jag klarade det!
Jag klarade att äta en kanelvaniljbulle till min näringsdryck igår kväll, det är jag stolt över nu så här i efterhand, men "M" är däremot inte så glad. Genast när jag åt bullen så sa rösten inom mig:
"Du kommer att bli tjock, denna bulle kommer sätta sig direkt på din kropp"
"Du förtjänar inte denna bulle"
Men kolla, jag lever idag också. Ska jag vara ärlig så ser jag ingen större skillnad på min kropp om man jämnför den mot igår. Så ni som är anorektiker och har dessa tankar ni också, utamana de! Det händer inget jag lovar, ni har mina ord till det.
Dagen har väl varit ganska lugn idag, i allafall till en början med.
Förmiddagsmelliset tog vi ute i solen som värmde rätt rejällt faktiskt. Det var skönt och jag verkligen längtar efter att sommaren ska framträda allt mer och mer nu och det tycks den sakta men säkert att göra också.
Efter melliset så fick jag gå en liten "skattjakt" som mamma hade gjort åt mig. Det gick ut på att hon hade skrivit ner en ledtråd på en lapp och när jag hade listat ut den så hitta jag den andra lappen osv. Tillslut så kom jag fram till "skatten" som visade sig vara ett stort påskpaket.
I påskpaktet så fick jag 1 popcornpåse, 1 påse med chips, 1 marabouchokladkaka, 1 liten påse med smågodis och tuggummi. Gissa om mamma och pappa vill att jag ska börja äta mer sådant? Det tror jag iallafall.´
Jag har nog inte ätit chips eller popcorn på över 3 år om inte längre, sen jag började med godislöfte.
Tack så hemskt mycket för allt jag fick i allafall. <3
Annars idag så har jag fått klara av lunchvilan själv idag, vilket gick bra. Mamma, pappa och Danne var hemma hos farmor och farfar och åt lunch, men jag kände att jag inte ville följa med och äta där så jag stannade hemma. Jag satt oh vilade efter maten 1 timme, men det var faktiskt första gången som jag klarade det själv. Det var positivt!
Men efter vilan så ringde jag efter mamma som fick komma och hämta mig. Jag kände att jag ville träffa farmor och farfar en stund och bara umgås lite.
Vi småpratade lite och så spelade vi Mulle medans vi fikade, det var mysigt!
När vi kom hem så gick pappa och jag en promenad. Det verkligen känns att det börjar bli vår nu. Jag kunde t o m bara gå i långärmat i dag.
Väl hemma sedan så fick jag hjälpa till med maten idag eftersom att vi skulle äta påskbuffé idag (dock inte jag), som bestod utav janssonsfrestelse, räkar lavari, köttbullar, prinskorv, ägghalvor och sill.
Men efter att mamma och pappa hade pratat lite så blev det bestämt att jag också skulle äta utav den, men det ville absolut inte jag, men jag blev så illa tvungen.
Så då gick det inte längre hålla inne ledsamheten och ångesten utan jag fick mitt lilla "pys" som vanligt. Men det kändes skönt efteråt, man kände sig liksom tom på sådant som man hade gått och byggt upp på under dagen, att man äntligen gick chansen att släppa ut det.
Men inte nog med det.. när jag såg vilket portion mamma hade lagt upp till mig. Då blev jag ännu en gång ledsen/arg och fick panikångest. Aldrig att jag skulle äta så där mycket, jag kommer ju att bli jättetjock, sa "M" inom mig. Men en stund senare så satt jag där vid matbordet och åt upp maten som mamma hade lagt upp åt mig. Jag kände mig verkligen hur stor, fet och onyttig som helst efteråt.
Nu när jag sitter här efter måltiden så kan jag inte påstå att jag mår särsklit vidare. Jag mår inte så bra efter att jag har ätit maten, jag känner mig megastor och det känns som om att allt har lagt sig på min kropp direkt. Men mest utav allt så har jag så himla dålig samvete över allt som jag har sagt till mina föräldrar under denna kväll och jag känner mig så himla värdelös. Jag fattar inte att jag kan säga sådana idiotiska saker till mina föräldrar, för innerst inne så menar jag inte ett ord!
Nu så ska jag och mamma snart gå en promenad, det ska bli skönt med lite luft och att få rensa tankarna lite. Sedan så ska jag försöka att avsluta denna kväll till det bästa genom att be mina föräldrar om förlåtelse + att ge dem en kram och hoppas på att de förlåter mig.
Sängdags blir det nog rätt så skapligt idag, dels för att jag är trött men också för att jag känner hur jobbig denna kväll har varit att jag bara vill sova bort alla dessa negativa sakerna och hoppas på en bättre dag i morgon, med mindre tjafs osv.
Ha det så bra!
/ Elin.
Jag klarade att äta en kanelvaniljbulle till min näringsdryck igår kväll, det är jag stolt över nu så här i efterhand, men "M" är däremot inte så glad. Genast när jag åt bullen så sa rösten inom mig:
"Du kommer att bli tjock, denna bulle kommer sätta sig direkt på din kropp"
"Du förtjänar inte denna bulle"
Men kolla, jag lever idag också. Ska jag vara ärlig så ser jag ingen större skillnad på min kropp om man jämnför den mot igår. Så ni som är anorektiker och har dessa tankar ni också, utamana de! Det händer inget jag lovar, ni har mina ord till det.
Dagen har väl varit ganska lugn idag, i allafall till en början med.
Förmiddagsmelliset tog vi ute i solen som värmde rätt rejällt faktiskt. Det var skönt och jag verkligen längtar efter att sommaren ska framträda allt mer och mer nu och det tycks den sakta men säkert att göra också.
Efter melliset så fick jag gå en liten "skattjakt" som mamma hade gjort åt mig. Det gick ut på att hon hade skrivit ner en ledtråd på en lapp och när jag hade listat ut den så hitta jag den andra lappen osv. Tillslut så kom jag fram till "skatten" som visade sig vara ett stort påskpaket.
I påskpaktet så fick jag 1 popcornpåse, 1 påse med chips, 1 marabouchokladkaka, 1 liten påse med smågodis och tuggummi. Gissa om mamma och pappa vill att jag ska börja äta mer sådant? Det tror jag iallafall.´
Jag har nog inte ätit chips eller popcorn på över 3 år om inte längre, sen jag började med godislöfte.
Tack så hemskt mycket för allt jag fick i allafall. <3
Annars idag så har jag fått klara av lunchvilan själv idag, vilket gick bra. Mamma, pappa och Danne var hemma hos farmor och farfar och åt lunch, men jag kände att jag inte ville följa med och äta där så jag stannade hemma. Jag satt oh vilade efter maten 1 timme, men det var faktiskt första gången som jag klarade det själv. Det var positivt!
Men efter vilan så ringde jag efter mamma som fick komma och hämta mig. Jag kände att jag ville träffa farmor och farfar en stund och bara umgås lite.
Vi småpratade lite och så spelade vi Mulle medans vi fikade, det var mysigt!
När vi kom hem så gick pappa och jag en promenad. Det verkligen känns att det börjar bli vår nu. Jag kunde t o m bara gå i långärmat i dag.
Väl hemma sedan så fick jag hjälpa till med maten idag eftersom att vi skulle äta påskbuffé idag (dock inte jag), som bestod utav janssonsfrestelse, räkar lavari, köttbullar, prinskorv, ägghalvor och sill.
Men efter att mamma och pappa hade pratat lite så blev det bestämt att jag också skulle äta utav den, men det ville absolut inte jag, men jag blev så illa tvungen.
Så då gick det inte längre hålla inne ledsamheten och ångesten utan jag fick mitt lilla "pys" som vanligt. Men det kändes skönt efteråt, man kände sig liksom tom på sådant som man hade gått och byggt upp på under dagen, att man äntligen gick chansen att släppa ut det.
Men inte nog med det.. när jag såg vilket portion mamma hade lagt upp till mig. Då blev jag ännu en gång ledsen/arg och fick panikångest. Aldrig att jag skulle äta så där mycket, jag kommer ju att bli jättetjock, sa "M" inom mig. Men en stund senare så satt jag där vid matbordet och åt upp maten som mamma hade lagt upp åt mig. Jag kände mig verkligen hur stor, fet och onyttig som helst efteråt.
Nu när jag sitter här efter måltiden så kan jag inte påstå att jag mår särsklit vidare. Jag mår inte så bra efter att jag har ätit maten, jag känner mig megastor och det känns som om att allt har lagt sig på min kropp direkt. Men mest utav allt så har jag så himla dålig samvete över allt som jag har sagt till mina föräldrar under denna kväll och jag känner mig så himla värdelös. Jag fattar inte att jag kan säga sådana idiotiska saker till mina föräldrar, för innerst inne så menar jag inte ett ord!
Nu så ska jag och mamma snart gå en promenad, det ska bli skönt med lite luft och att få rensa tankarna lite. Sedan så ska jag försöka att avsluta denna kväll till det bästa genom att be mina föräldrar om förlåtelse + att ge dem en kram och hoppas på att de förlåter mig.
Sängdags blir det nog rätt så skapligt idag, dels för att jag är trött men också för att jag känner hur jobbig denna kväll har varit att jag bara vill sova bort alla dessa negativa sakerna och hoppas på en bättre dag i morgon, med mindre tjafs osv.
Ha det så bra!
/ Elin.
Torsdag 9/4
Jag vill börja med att tacka för alla fina kommentarer som jag har fått under förra inlägget. Det berörde mig verligen i hjärtat och jag kände en stor glädje inom mig. Det känns att snart då ska det ske! Då ska jag ta kommandot och övervinna anorexin som säger åt mig att isolera mig själv, till att utsätta den för att faktiskt umgås mer med mina vänner som faktsikt finns där ute och stöttar mig.
Idag har väl morgonen sätt ut som vanligt, uppstigning vid 07.00 osv.
Även idag så kom morfar förbi vid förmiddagsmelliset och körde lite Mulle tillsammans med mig och mamma. Det var kul, men denna gång så kom jag tyvärr sist. Men som tur är så är jag inte en dålig förlorare!
Innan det var dags för lunch idag så fick jag en liten stund för mig själv, det känns skönt att kunna rensa tankarna med ibland så kan "M" vara extra stark och få mig att inbilla mig en massa saker, men jag klarar att stå emot, det bara är så!
Om man bara kollar allmänt i dag så har hon nog blivit väldigt arg på mig, hon har pratat med mig inombords till att göra fel saker, men jag har utmanat idag genom att stå emot och det lär ju bara bli mer och mer positvit i slutändan, då jag kommer att bli frisk!
Men vadå att bli frisk? Egentligen så har jag nog inte insett ännu att jag faktiskt är sjuk. Det känns som att jag är precis som alla andra bara att jag äter mycket mer, är större än alla andra och att det är folk som bara har fått det om sin bakfot.
Men det som talar för att jag faktiskt är sjuk, som min mamma och pappa försöker att intala mig till det är att jag inte får gå i skolan, jag får inte träna, jag får äta enligt kostlista, jag måste äta tillsammans med mina föräldrar, jag dricker näringsdrycker och att jag är smal.. Men det känns som rena bullshiten just nu! Jag känner mig enorm desvärre, man kan jämnföra mig med ett stort berg, exempelvis Kilimanjaro eller Alperna.
Annars idag så har jag inte gjort så mycket har spenderat ganska mycket tid framför datorn och läst andras bloggar m.m.
På eftermiddagen så gick jag och mamma en liten sväng i kvarteret som vanligt, men denna gång i strålande sol och fåglekvitter, häääärligt må jag säga!
Efter det så åt vi mellis och sedan så åkte mamma ner till stan och inhandlade lite påskpresenter, undra vad det kan vara?!
Så pappa och jag blev själva hemma och eftersom att jag inte mådde så bra och kände att ångesten höll på att koka över så bestämde vi oss för att gå en liten sväng till för att eventuellt kunna sänka den lite. Då träffade vi på Ingela och Molle, så vi stannade och pratade en stund med de. Efter en stund så kom även Jennifer och hennes kompis traskande där så vi småpratade lite och kramade om varandra, det kändes härligt. Hoppas att vi hittar tillbaka till varandra igen! <3
När pappa och jag kom hem så kunde jag inte hålla "locket" tätt längre utan då pös det över. Jag behöver inte gå in så detaljerat på vad som hände, men jag mådde helt enkelt inget vidare. Men tröst får man ju alltid och det behövdes idag.
Snart så ska mamma och jag gå ut och gå en liten kvällspromenad vilket ska bli skönt, eftersom att jag känner mig väldigt varm just nu. Jag förstår inte att man kan skifta så mycket i temperatur, ena stund är jag iskall och fryser massor och andra stunden så är jag jättevarm och nästan kokar, märkligt!
En till sak som jag även ska göra idag är att utamana "M" genom att äta en extra förbjuden sak tillsammans med näringsdrycken ikväll, jag ska fika en kanelvaniljbulle..
Tro det eller ej, men nu har jag gett mig sjutton på att jag ska få bort "M" i från mitt liv, jag vill kunna stå på egna ben och visa att det är jag som bestämmer i slutändan!
Idag har väl morgonen sätt ut som vanligt, uppstigning vid 07.00 osv.
Även idag så kom morfar förbi vid förmiddagsmelliset och körde lite Mulle tillsammans med mig och mamma. Det var kul, men denna gång så kom jag tyvärr sist. Men som tur är så är jag inte en dålig förlorare!
Innan det var dags för lunch idag så fick jag en liten stund för mig själv, det känns skönt att kunna rensa tankarna med ibland så kan "M" vara extra stark och få mig att inbilla mig en massa saker, men jag klarar att stå emot, det bara är så!
Om man bara kollar allmänt i dag så har hon nog blivit väldigt arg på mig, hon har pratat med mig inombords till att göra fel saker, men jag har utmanat idag genom att stå emot och det lär ju bara bli mer och mer positvit i slutändan, då jag kommer att bli frisk!
Men vadå att bli frisk? Egentligen så har jag nog inte insett ännu att jag faktiskt är sjuk. Det känns som att jag är precis som alla andra bara att jag äter mycket mer, är större än alla andra och att det är folk som bara har fått det om sin bakfot.
Men det som talar för att jag faktiskt är sjuk, som min mamma och pappa försöker att intala mig till det är att jag inte får gå i skolan, jag får inte träna, jag får äta enligt kostlista, jag måste äta tillsammans med mina föräldrar, jag dricker näringsdrycker och att jag är smal.. Men det känns som rena bullshiten just nu! Jag känner mig enorm desvärre, man kan jämnföra mig med ett stort berg, exempelvis Kilimanjaro eller Alperna.
Annars idag så har jag inte gjort så mycket har spenderat ganska mycket tid framför datorn och läst andras bloggar m.m.
På eftermiddagen så gick jag och mamma en liten sväng i kvarteret som vanligt, men denna gång i strålande sol och fåglekvitter, häääärligt må jag säga!
Efter det så åt vi mellis och sedan så åkte mamma ner till stan och inhandlade lite påskpresenter, undra vad det kan vara?!
Så pappa och jag blev själva hemma och eftersom att jag inte mådde så bra och kände att ångesten höll på att koka över så bestämde vi oss för att gå en liten sväng till för att eventuellt kunna sänka den lite. Då träffade vi på Ingela och Molle, så vi stannade och pratade en stund med de. Efter en stund så kom även Jennifer och hennes kompis traskande där så vi småpratade lite och kramade om varandra, det kändes härligt. Hoppas att vi hittar tillbaka till varandra igen! <3
När pappa och jag kom hem så kunde jag inte hålla "locket" tätt längre utan då pös det över. Jag behöver inte gå in så detaljerat på vad som hände, men jag mådde helt enkelt inget vidare. Men tröst får man ju alltid och det behövdes idag.
Snart så ska mamma och jag gå ut och gå en liten kvällspromenad vilket ska bli skönt, eftersom att jag känner mig väldigt varm just nu. Jag förstår inte att man kan skifta så mycket i temperatur, ena stund är jag iskall och fryser massor och andra stunden så är jag jättevarm och nästan kokar, märkligt!
En till sak som jag även ska göra idag är att utamana "M" genom att äta en extra förbjuden sak tillsammans med näringsdrycken ikväll, jag ska fika en kanelvaniljbulle..
Tro det eller ej, men nu har jag gett mig sjutton på att jag ska få bort "M" i från mitt liv, jag vill kunna stå på egna ben och visa att det är jag som bestämmer i slutändan!
Onsdag 8/4
Gud vad jag saknar min mormor!
Det är något som jag går och tänker på dag in och dag ut, varför ska det vara så svårt att ta ett steg åt sidan och gå vidare? Nu menar jag inte att jag inte ska tänka på mormor, men jag vill kunna drömma härliga drömmar om henne och komma ihåg alla härliga minnen som vi har tillsammans istället för att ständigt bara bli ledsen helt plötsligt och bara tänka på det negativa, att jag aldrig mer kommer att få träffa henne. Det är väl något som jag får jobba med.
På morgonkvisten så sken solen idag och jag tänkte att idag så skulle det faktiskt kunna bli en riktigt härlig vårdag ute, men ack så fel jag hade. Det blev ganska snabbt mulet och började att blåsa.
När mamma och jag satt och vilade efter frukosten så blev jag ledsen helt utan anledning, det känns som att jag bara gråter och gråter och går och gruvar mig över saker hela tiden, kanske en depression eller något? Inte vet jag.
Klockan 13.00 så åkte jag till Linda på M.V och hade samtal med henne där. Vi prata lite allmänt bland annat om hur det hade varit på MFT och lite sådant. Hon är en bra behandlare tycker jag, bättre än den förra som jag hade för ca. 1½ år sedan.
När jag sedan kom hem därifrån så hade mamma tagit fram utemöblerna där ute i regnet och mycket fint blev det, bara det att nu längtar man ju till att solen ska visa sig igen så att man kan sitta ute i möblerna och njuta, kanske med en bra bok. Det är härligt!
Trots att det regnade så gick mamma och jag en sväng i kvarteret, det var skönt eftersom att jag kände att ångesten sakta men säkert började att komma..
Tillslut så kom den.. Jag känner mig så ensam just nu, det känns som att jag inte har någon kompis kvar som jag kan ty mig till. Jag vill ha tillbaka de gamla kompisrelationerna som jag hade förr, då var jag alltid med någon och vi hade det hur kul som helst. Nu känns det som att jag lever i min egna lilla bubbla och är som en eremit. Är det så, har jag inga kompisar kvar? Jag saknar er massor ska ni veta!
Och inte nog med det så är jag så himla rädd för "M" (mitt nanm på anorexin)nu, jag är rädd att när jag utmanar henne så hårt som jag gör nu så säger hon massa saker inom mig som hon kommer att göra både mot mig och min familj. Kommer det någonsin att bli bättre? Det känns inte som så..
Efter allt detta så kände jag att jag hade nya krafter igen att jag inte längre behövde bära på en ond klump inom mig längre utan kunde andas ut igen och känna mig mer tom, som att nu hade jag bubblat över och sedan fick det vara bra. Så mamma och jag åkte ner till stan och påskhandlade lite. Det var ganska mycket folk men det kanske inte är så konstigt nu när det är många som ska fira påsk och handlar till det.
När vi kom hem därifrån så var det middag som väntade, det blev en smidig middag.
Nu så här på kvällen så händer det väl inte så mycket mer, jag och mamma ska gå en liten sväng och så blir det lite Mullespelande och kanske att man kollar lite på hockyen. Det är ju lite spännande nu.
Ha det så bra!
/ Elin.
Det är något som jag går och tänker på dag in och dag ut, varför ska det vara så svårt att ta ett steg åt sidan och gå vidare? Nu menar jag inte att jag inte ska tänka på mormor, men jag vill kunna drömma härliga drömmar om henne och komma ihåg alla härliga minnen som vi har tillsammans istället för att ständigt bara bli ledsen helt plötsligt och bara tänka på det negativa, att jag aldrig mer kommer att få träffa henne. Det är väl något som jag får jobba med.
På morgonkvisten så sken solen idag och jag tänkte att idag så skulle det faktiskt kunna bli en riktigt härlig vårdag ute, men ack så fel jag hade. Det blev ganska snabbt mulet och började att blåsa.
När mamma och jag satt och vilade efter frukosten så blev jag ledsen helt utan anledning, det känns som att jag bara gråter och gråter och går och gruvar mig över saker hela tiden, kanske en depression eller något? Inte vet jag.
Klockan 13.00 så åkte jag till Linda på M.V och hade samtal med henne där. Vi prata lite allmänt bland annat om hur det hade varit på MFT och lite sådant. Hon är en bra behandlare tycker jag, bättre än den förra som jag hade för ca. 1½ år sedan.
När jag sedan kom hem därifrån så hade mamma tagit fram utemöblerna där ute i regnet och mycket fint blev det, bara det att nu längtar man ju till att solen ska visa sig igen så att man kan sitta ute i möblerna och njuta, kanske med en bra bok. Det är härligt!
Trots att det regnade så gick mamma och jag en sväng i kvarteret, det var skönt eftersom att jag kände att ångesten sakta men säkert började att komma..
Tillslut så kom den.. Jag känner mig så ensam just nu, det känns som att jag inte har någon kompis kvar som jag kan ty mig till. Jag vill ha tillbaka de gamla kompisrelationerna som jag hade förr, då var jag alltid med någon och vi hade det hur kul som helst. Nu känns det som att jag lever i min egna lilla bubbla och är som en eremit. Är det så, har jag inga kompisar kvar? Jag saknar er massor ska ni veta!
Och inte nog med det så är jag så himla rädd för "M" (mitt nanm på anorexin)nu, jag är rädd att när jag utmanar henne så hårt som jag gör nu så säger hon massa saker inom mig som hon kommer att göra både mot mig och min familj. Kommer det någonsin att bli bättre? Det känns inte som så..
Efter allt detta så kände jag att jag hade nya krafter igen att jag inte längre behövde bära på en ond klump inom mig längre utan kunde andas ut igen och känna mig mer tom, som att nu hade jag bubblat över och sedan fick det vara bra. Så mamma och jag åkte ner till stan och påskhandlade lite. Det var ganska mycket folk men det kanske inte är så konstigt nu när det är många som ska fira påsk och handlar till det.
När vi kom hem därifrån så var det middag som väntade, det blev en smidig middag.
Nu så här på kvällen så händer det väl inte så mycket mer, jag och mamma ska gå en liten sväng och så blir det lite Mullespelande och kanske att man kollar lite på hockyen. Det är ju lite spännande nu.
Ha det så bra!
/ Elin.
Tisdag 7/4
Morgonen började som vanligt med uppstigning vid 07.00 och näringsdryck direkt på det.
Sedan så åt jag en stabil frukost tillsammans med mamma och läste lite i Corren. Efter frukosten så blev det till att vila 1 timme framför soffan men jag kunde dock inte vänta med att logga in på datorn för att kolla om vi hade fått något svar i från annonsören angående valpen som vi mejlade till igår men det hade vi inte fått.
Det kändes som att man hade blivit blåst eller att det var några småungar som hade hittat på alltihop, jaja..
Sedan gick jag och satte mig framför TV:n igen tillsammans med mamma men då så snurrade det till i mitt huvud och jag kände att jag fick någon form av frustration. Jag började tänka på framtiden, att tänk om mamma skulle dö i någon form av sjukdom precis som min mormor gjorde i cancer och att jag skulle förlora henne i tidig ålder. Det gjorde mig ledsen men mamma tröstade mig och höll om mig vilket kändes mycket bra.
Vid ca. 10.00 så kom morfar hit lagom tills förmiddagsfikat. Då så drack jag näringsdryck + att jag åt 1 chokladbit. När morfar väl var här så körde jag, mamma och morfar Mulle tillsammans. Det är ett kortspel som är hur roligt som helst. Ni som läser det här och vet om att ni har kört det här tänker säkert att det bara går att köra 4 st. i par, men där har ni fel. Vi i familjen har faktsikt klurat ut så att man kan köra Mulle på 2 eller 3 personer också och det är en guldstjärna till oss tycker jag, hihi.
Innan lunch så gjorde jag inte så mycket. Jag gick titt som tätt och kollade på datorn om vi fick något mejl men svaret blev hela tiden detsamma. Efter lunch så mådde jag inte så bra, vilket säkert ni i från MFT vet mycket väl om. Jag skäms nästan över hur jag betedde mig där inne, stackars ni tjejer som fick höra mig, om ni nu gjorde det?!
Jag tänker iallafall mycket på er och ser fram emot att träffa er snart igen!
Efter lunchvilan och allt så åkte jag och mamma upp till kyrkogården i det fina vårvädret och satte dit påskliljor och videung vid mormors grav. Där kom känslorna fram på nytt igen, tårarna kom och jag känner verkligen av hur mycket jag saknar mormor. Hon var verkligen världens bästa mormor. Men en sak som jag vet är att hon finns där uppe och är min skyddsängel nu och hon ska hjälpa mig tillbaka till det friska livet.
Direkt när vi kom hem därifrån så ringde telefonen och jag kollade på loggern och såg att det var något mystiskt nummer så jag sa:
- Mamma, det ringer, du får svara, det är något konstigt nummer.
Så mamma tar upp luren och gissa vem det var som ringde? Jo, hundägaren.
Jag blev så glad och jag tänkte att äntligen så skulle min dröm om att få en liten hundvalp äntligen bli sann. Hundvalpen fanns alltså kvar, så jag, mamma och pappa ska antagligen åka och kolla på den på söndag. Jag längtar massor tills dess!
Denna glada nyhet får avsluta kvällen, nu så ska jag och mamma traska ut på en liten promenad, det ska bli mycket skönt.
Ha det bra!
/ Elin.
