Torsdag 4/6
Jag vill börja med att tacka alla för dessa fina kommentarer jag får. Vilken himla stöttning jag har ifrån alla, det känns underbart och det är något som jag behöver just nu.
Utan min familj och mina vänner så skulle inte jag leva just nu, det är efter dem som jag har orkat att kämpa emot "M". Så än en gång, tack så mycket.
Det är jättekul att komma in och se att man har fått någon kommentar, det gör mig så glad!
Nu ska jag då berätta om min torsdag..
Morgonen började som vanligt med att pappa kom in med en dryck till mig. Då satt vi OVANPÅ sängen som är otroligt viktigt just nu så att jag inte ska ha möjligthet till att smuffla undan någon dryck. Så morgnarna är inget som jag direkt ser fram emot kan jag ju inte påstå. Det är en ständig kontroll.. jobbigt!
Det gick väl iallafall ganska bra att få i sig drycken förutom att jag kände mig stressad eftersom att pappa skulle bli hämtad utav en arbetkamrat idag, så jag fick typ bara 10 min. på mig, men det gick an.
Sedan när pappa hade åkt iväg så gick jag in med Svea till mamma. Hon sover som en stock när jag går och lägger mig och likaså när jag vaknar också. Jag undrar när hon börjar bli mer "vuxen", då hon inte sover så mycket. Men hon är så gullig nu när hon är valp så man vill knappt inte att hon ska växa upp heller, haha.
När jag hade fixat mig ordning och bäddat rummet så åt jag frukost tillsammans med mamma. Det blev faktiskt en ganska så tidig frukost idag, inte för jag vet varför. Men lika skönt var det.
Frukosten gick bra att äta, men det är klart att tankarna fanns där.
Som t.ex.
- Varför har jag börjat ta smör på mackan igen?
- Varför äter jag så här mycket till frukost?
- Varför äter jag det här när jag vet att jag ökar i vikt?
Jag klarade av att hålla emot dessa tankar men efteråt på vilan så kände jag mig tjock och det kändes som att mina kinder hade svullnat upp efter allt smör som jag hade haft på mackorna.
Men mamma dämpade min ångest genom att säga att det är bara "M" som försöker att intala dig det. Du är inte ett dugg tjock, jag lovar dig!
Jag vill tro på mamma, för jag vet att jag kan lita på henne men just i denna fråga så blir det alltid att jag tyvärr litar mer på "M". Hon säger att jag är tjock och äcklig och det tar jag till mig och likaså så kan jag se det i spegeln sen.
På vilan så kollade vi iallafall på RENT HUS. Det var säsongsavsnitt.
Det var lite kul att se hur det hade gått för alla som hade varit med och en del hade klarat det riktigt bra tycker jag.
Efter vilan så fick jag ett jätte ryck på att jag ville köpa en bärbardator som jag hade prata om länge och såklart köpa SIMS 3 som kom ut idag. Så jag tog tag i telefonen och ringde till min morbror direkt som jobbar med datorer och frågade om de hade några bra datorer som tålde både surfning och att spela sims på. Så han sade att han skulle spåna vidare i det och så skulle han höra av sig.
När jag hade ringt så var det bara en enda lång väntan för mig, jag bara längtade tills han skulle ringa och hoppades på att få ett postivit svar om den perfekta bärbara datorn.
Innan det var dags för förmiddagsmelliset så ringde mamma till morfar och frågade honom om han ville komma hit och spela Mulle och det ville han såklart.
Så vid ca. 10.30 så kom morfar hit. Då så körde vi Mulle. Drycken blev lite jobbigt, men jag ville inte ställa till med någon större scen nu när morfar var här, det skulle bara vara pinsamt. Så vi körde på som ingenting och ställningen blev som den brukar, alltså jag på toppen, morfar 2:a och mamma på jumboplatsen. Det är märkligt att mamma snart inte säger:
- "Att det är väl den som får minst poäng som vinner?" Haha!
När vi hade spelat klart så åkte han hem. Då så fick jag lite ensamtid ifrån mamma och Svea. De gick ut på en liten promenad. Under min ensamtid så kan jag inte påstå att jag mådde något vidare utan jag blev ganska förtvivlad och ledsen över hela min situation. Jag började fundera på mycket som jag har börjat göra mycket nu, om saker som t.ex. inte ens existerar. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här. Det känns som att jag aldrig kommer att bli fri ifrån "M" och inte som att jag har ork till att dra mig loss ifrån henne heller. Det greppet hon har kvar, det är så pass stark att det känns som att jag inte kan knäcka henne.
Är det någon som har varit i samma situation och har några råd?
Sen när jag hade gråtit en stund för mig själv och släppt på lite ångest, vilket var mycket skönt när man var ensam så kunde jag ta några djupa andetag och känna mig en aning lugnare.
Efter en stund så kom mamma och Svea hem. Det gjorde det hela mycket bättre. Jag fick en bamsekram utav mamma och så busade jag lite med Svea för att distrahera tankarna på ett bra sätt. Alltså inte lyssna på "M´s" tillsägelser. För att om jag gjorde som hon sade så skulle det hela bli mycket bättre. Det har hon nog rätt i. Det skulle kännas bättre för stunden men i långa loppet så skulle det bara leda till något negativt.
Sedan så var det dags för lunch. Dagens lunch blev mycket kalorier och fett!
Snitzhel med potatismos. Jag tyckte att potatismoset endast smakade margarin, blää!
Så det blev lite jobbigt under den måltiden, men jag fick stöttning ifrån mamma och hon sade bra ord till mig som gjorde att jag fick en uppskrapad tallrik som resultat.
Hon var nöjd efteråt, men det var inte "M" inom mig. Hon började att puckla på en massa olika negativa saker angående min kropp framförallt.
Jag mådde inget vidare efter, men det var inte något som jag direkt ville öppna mig för inför mamma. Utan vi satte oss farmför datorn en stund och kollade upp en sak på internet sedan så gick vi in till vardagsrummet och kollade lite på TV den sista tiden som var kvar utav vilan.
Då så klämde jag ut några tårar, men sade inte direkt vad det var förutom att jag kände mig enormt tjock och stor efter maten. Mamma gav mig givetvis en stor kram och ville nog att jag skulle öppna mig mer än vad jag gjorde.. men det kändes bäst så här. Jag vill klara mig mer på egen hand igen!
När vilan började lida mot sitt slut så ringde min morbror. Gissa om jag blev glad?Så under mindre än 1 h så har jag gjort av med ca. 6500 kr. Datorn behövde jag inte betala direkt utan det ska jag göra i helgen, haha.
När vi kom hem så fick jag ensamtid medans mamma tog en promenad. Då så ville jag gärna öppna och packa upp datorn direkt men jag valde att vänta tills mamma skulle komma hem igen.
Under tiden som jag väntade så busade jag lite med Svea som var hemma hos mig denna gången, lika skönt var väl det, annars hade jag nog inte överlevt min ångest..
Sedan så kom mamma hem. Då så fixade hon sig först i ordning lite snabbt eftersom att hon skulle åka bort i kväll tillsammans med sina arbetskamrater till Stubbegården och äta buffé.
När hon var klar så var det dags för eftermiddagsmelliset. Då så kom pappa hem lagom tills dess.
Mamma och jag hade även hunnit att plocka upp datorn under den tiden så pappa blev jätte förvånad när han kom hem och avundsjuk också vill jag lova. Han blev jättesugen på att köpa en han också..
Så höll jag på med datorn en stund. Installerade olika saker och när jag var klar med det så kunde jag äntligen installera in SIMS 3, jippie!
Jag hann dock inte köra något för lagom tills jag var klar så hade pappa kvällsmaten klar.
Kvällsmaten fick jag lägga upp själv, det blev tacos i mjukt bröd. Det blev lite jobbigt med tankar och tjockkänslor men jag försökte att inte tänka så mycket på det utan att tänka på det som jag skulle göra efter att jag hade ätit, nämligen att vara med Jennifer.
Så direkt när jag hade fått i mig kvällsmaten så gick jag ner till Jennifer.
Där så började vi med att ta lite kort och pratade,
Här kommer några bilder, enjoy!
När vi hade tagit lite kort så satte vi oss till ro framför datorn. Då så spelade vi in en del videor där vi sjöng kareokeo. Det var superkul. Får se om Jennifer lägger upp en utav videorna på youtube så kanske jag kan lägga upp den här sen så får ni se om ni tycker att vi sjunger bra, Haha.
Tiden rusade iallafall bara iväg så när klockan var 20.00 så gick jag och Jennifer ut med våra hundar Svea och Molle. Först så busade det massor med varandra med sedan så lugnade ner sig och gick nätt och fint bredvid varandra.
Det var verkligen jättekul att vara med dig idag Jennifer, det förgyllde hela min dag. Vi borde vara mycket mycket oftare.
Jag ser fram emot det som vi ska göra i sommar du och jag, eller kanske redan nästa vecka på tisdag? Haha.
Det kommer bli urmysigt!
Älskar dig! <3
När jag kom hem så väntade pappa på mig med näringsdrycken väl kyld som hade stått i frysen ett tag och så åt vi varsin glass på det. Det var faktiskt en ganska så god glass.
Kvällen var lyckad iallafall men jag blev dock lite ledsen på kvällen. Fick nog lite ångest men så straffade "M" mig också för att jag förtjänar inte att ha roligt, så är det bara, tyvärr.
Gick och lade mig ganska skapligt men väl i sängen så invigde jag min nya bärbara dator och låg och chattade på msn, framförallt med Jennifer. Haha, jag skrattade massor då. Vi gjorde grimaser till varandra och allt jag vet inte vad, kul var det iallafall. Så jag somande med ett gott skratt, skönt!
Ha det så bra!
/ Elin.
Utan min familj och mina vänner så skulle inte jag leva just nu, det är efter dem som jag har orkat att kämpa emot "M". Så än en gång, tack så mycket.
Det är jättekul att komma in och se att man har fått någon kommentar, det gör mig så glad!
Nu ska jag då berätta om min torsdag..
Morgonen började som vanligt med att pappa kom in med en dryck till mig. Då satt vi OVANPÅ sängen som är otroligt viktigt just nu så att jag inte ska ha möjligthet till att smuffla undan någon dryck. Så morgnarna är inget som jag direkt ser fram emot kan jag ju inte påstå. Det är en ständig kontroll.. jobbigt!
Det gick väl iallafall ganska bra att få i sig drycken förutom att jag kände mig stressad eftersom att pappa skulle bli hämtad utav en arbetkamrat idag, så jag fick typ bara 10 min. på mig, men det gick an.
Sedan när pappa hade åkt iväg så gick jag in med Svea till mamma. Hon sover som en stock när jag går och lägger mig och likaså när jag vaknar också. Jag undrar när hon börjar bli mer "vuxen", då hon inte sover så mycket. Men hon är så gullig nu när hon är valp så man vill knappt inte att hon ska växa upp heller, haha.
När jag hade fixat mig ordning och bäddat rummet så åt jag frukost tillsammans med mamma. Det blev faktiskt en ganska så tidig frukost idag, inte för jag vet varför. Men lika skönt var det.
Frukosten gick bra att äta, men det är klart att tankarna fanns där.
Som t.ex.
- Varför har jag börjat ta smör på mackan igen?
- Varför äter jag så här mycket till frukost?
- Varför äter jag det här när jag vet att jag ökar i vikt?
Jag klarade av att hålla emot dessa tankar men efteråt på vilan så kände jag mig tjock och det kändes som att mina kinder hade svullnat upp efter allt smör som jag hade haft på mackorna.
Men mamma dämpade min ångest genom att säga att det är bara "M" som försöker att intala dig det. Du är inte ett dugg tjock, jag lovar dig!
Jag vill tro på mamma, för jag vet att jag kan lita på henne men just i denna fråga så blir det alltid att jag tyvärr litar mer på "M". Hon säger att jag är tjock och äcklig och det tar jag till mig och likaså så kan jag se det i spegeln sen.
På vilan så kollade vi iallafall på RENT HUS. Det var säsongsavsnitt.
Det var lite kul att se hur det hade gått för alla som hade varit med och en del hade klarat det riktigt bra tycker jag.
Efter vilan så fick jag ett jätte ryck på att jag ville köpa en bärbardator som jag hade prata om länge och såklart köpa SIMS 3 som kom ut idag. Så jag tog tag i telefonen och ringde till min morbror direkt som jobbar med datorer och frågade om de hade några bra datorer som tålde både surfning och att spela sims på. Så han sade att han skulle spåna vidare i det och så skulle han höra av sig.
När jag hade ringt så var det bara en enda lång väntan för mig, jag bara längtade tills han skulle ringa och hoppades på att få ett postivit svar om den perfekta bärbara datorn.
Innan det var dags för förmiddagsmelliset så ringde mamma till morfar och frågade honom om han ville komma hit och spela Mulle och det ville han såklart.
Så vid ca. 10.30 så kom morfar hit. Då så körde vi Mulle. Drycken blev lite jobbigt, men jag ville inte ställa till med någon större scen nu när morfar var här, det skulle bara vara pinsamt. Så vi körde på som ingenting och ställningen blev som den brukar, alltså jag på toppen, morfar 2:a och mamma på jumboplatsen. Det är märkligt att mamma snart inte säger:
- "Att det är väl den som får minst poäng som vinner?" Haha!
När vi hade spelat klart så åkte han hem. Då så fick jag lite ensamtid ifrån mamma och Svea. De gick ut på en liten promenad. Under min ensamtid så kan jag inte påstå att jag mådde något vidare utan jag blev ganska förtvivlad och ledsen över hela min situation. Jag började fundera på mycket som jag har börjat göra mycket nu, om saker som t.ex. inte ens existerar. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här. Det känns som att jag aldrig kommer att bli fri ifrån "M" och inte som att jag har ork till att dra mig loss ifrån henne heller. Det greppet hon har kvar, det är så pass stark att det känns som att jag inte kan knäcka henne.
Är det någon som har varit i samma situation och har några råd?
Sen när jag hade gråtit en stund för mig själv och släppt på lite ångest, vilket var mycket skönt när man var ensam så kunde jag ta några djupa andetag och känna mig en aning lugnare.
Efter en stund så kom mamma och Svea hem. Det gjorde det hela mycket bättre. Jag fick en bamsekram utav mamma och så busade jag lite med Svea för att distrahera tankarna på ett bra sätt. Alltså inte lyssna på "M´s" tillsägelser. För att om jag gjorde som hon sade så skulle det hela bli mycket bättre. Det har hon nog rätt i. Det skulle kännas bättre för stunden men i långa loppet så skulle det bara leda till något negativt.
Sedan så var det dags för lunch. Dagens lunch blev mycket kalorier och fett!
Snitzhel med potatismos. Jag tyckte att potatismoset endast smakade margarin, blää!
Så det blev lite jobbigt under den måltiden, men jag fick stöttning ifrån mamma och hon sade bra ord till mig som gjorde att jag fick en uppskrapad tallrik som resultat.
Hon var nöjd efteråt, men det var inte "M" inom mig. Hon började att puckla på en massa olika negativa saker angående min kropp framförallt.
Jag mådde inget vidare efter, men det var inte något som jag direkt ville öppna mig för inför mamma. Utan vi satte oss farmför datorn en stund och kollade upp en sak på internet sedan så gick vi in till vardagsrummet och kollade lite på TV den sista tiden som var kvar utav vilan.
Då så klämde jag ut några tårar, men sade inte direkt vad det var förutom att jag kände mig enormt tjock och stor efter maten. Mamma gav mig givetvis en stor kram och ville nog att jag skulle öppna mig mer än vad jag gjorde.. men det kändes bäst så här. Jag vill klara mig mer på egen hand igen!
När vilan började lida mot sitt slut så ringde min morbror. Gissa om jag blev glad?Så under mindre än 1 h så har jag gjort av med ca. 6500 kr. Datorn behövde jag inte betala direkt utan det ska jag göra i helgen, haha.
När vi kom hem så fick jag ensamtid medans mamma tog en promenad. Då så ville jag gärna öppna och packa upp datorn direkt men jag valde att vänta tills mamma skulle komma hem igen.
Under tiden som jag väntade så busade jag lite med Svea som var hemma hos mig denna gången, lika skönt var väl det, annars hade jag nog inte överlevt min ångest..
Sedan så kom mamma hem. Då så fixade hon sig först i ordning lite snabbt eftersom att hon skulle åka bort i kväll tillsammans med sina arbetskamrater till Stubbegården och äta buffé.
När hon var klar så var det dags för eftermiddagsmelliset. Då så kom pappa hem lagom tills dess.
Mamma och jag hade även hunnit att plocka upp datorn under den tiden så pappa blev jätte förvånad när han kom hem och avundsjuk också vill jag lova. Han blev jättesugen på att köpa en han också..
Så höll jag på med datorn en stund. Installerade olika saker och när jag var klar med det så kunde jag äntligen installera in SIMS 3, jippie!
Jag hann dock inte köra något för lagom tills jag var klar så hade pappa kvällsmaten klar.
Kvällsmaten fick jag lägga upp själv, det blev tacos i mjukt bröd. Det blev lite jobbigt med tankar och tjockkänslor men jag försökte att inte tänka så mycket på det utan att tänka på det som jag skulle göra efter att jag hade ätit, nämligen att vara med Jennifer.
Så direkt när jag hade fått i mig kvällsmaten så gick jag ner till Jennifer.
Där så började vi med att ta lite kort och pratade,
Här kommer några bilder, enjoy!
När vi hade tagit lite kort så satte vi oss till ro framför datorn. Då så spelade vi in en del videor där vi sjöng kareokeo. Det var superkul. Får se om Jennifer lägger upp en utav videorna på youtube så kanske jag kan lägga upp den här sen så får ni se om ni tycker att vi sjunger bra, Haha.
Tiden rusade iallafall bara iväg så när klockan var 20.00 så gick jag och Jennifer ut med våra hundar Svea och Molle. Först så busade det massor med varandra med sedan så lugnade ner sig och gick nätt och fint bredvid varandra.
Det var verkligen jättekul att vara med dig idag Jennifer, det förgyllde hela min dag. Vi borde vara mycket mycket oftare.
Jag ser fram emot det som vi ska göra i sommar du och jag, eller kanske redan nästa vecka på tisdag? Haha.
Det kommer bli urmysigt!
Älskar dig! <3
När jag kom hem så väntade pappa på mig med näringsdrycken väl kyld som hade stått i frysen ett tag och så åt vi varsin glass på det. Det var faktiskt en ganska så god glass.
Kvällen var lyckad iallafall men jag blev dock lite ledsen på kvällen. Fick nog lite ångest men så straffade "M" mig också för att jag förtjänar inte att ha roligt, så är det bara, tyvärr.
Gick och lade mig ganska skapligt men väl i sängen så invigde jag min nya bärbara dator och låg och chattade på msn, framförallt med Jennifer. Haha, jag skrattade massor då. Vi gjorde grimaser till varandra och allt jag vet inte vad, kul var det iallafall. Så jag somande med ett gott skratt, skönt!
Ha det så bra!
/ Elin.
Onsdag 3/6
Idag tog Elin en så kallad sovmorgon på sisådär 20 minuter.
Annars så brukar jag vakna strax efter 06.00, men ligga kvar i sängen en stund, sedan så brukar jag bädda och efter det så brukar pappa komma in med drycken.
Men i morse så blev det annorlunda. Jag blev väckt av att pappa kom in till mig med drycken ca. 06.30, men det var ganska skönt att sova ut, det behövde jag efter gårdagens alla tårar som kom.
Drycken gick bra att dricka, jag hade ju ingen direkt utväg till att komma undan med den även om jag gärna ville det. Jag vill inte dricka näringsdrycker längre, jag behövder dem inte. Jag är alldeles för tjock för det, jag borde gå ner i vikt igen.
När jag hade druckit upp drycken så klädde jag på mig sedan så jag gick jag in med sömniga Svea till mamma. Där så lade hon sig till rätta under mammas täcke och kurrade ihop sig en liten boll. Det såg mysigt ut, men jag ville inte lägga mig ner jag också utan det hade jag gjort tillräckligt tyckte jag.
Sedan så gjorde jag inte mycket innan det var dags för frukost. Jag kelade lite med Svea som vaknade till efter ett tag, det var kul. Så var det dags för frukosten igen. Den gamla vanliga. Jobbigt, den påminner mig så mycket om avdelningen.
Jag vill börja om på nya banor igen, jag vill äta det som jag vill till frukost, inte beöva gå efter ett jäkla schema. Jag vill äta den frukosten som jag åt innan jag blev inlagd.
Jag vill inte längre ha smör på mina mackor, det gör mig bara tjockare. Jag orkar inte med alla dessa känslor snart, jag mår så dåligt över de. Men jag lär nog aldrig komma över dem, för jag lyssnar på "M" och tror på henne. Ingen annan kan intala mig något annat, även om mamma och pappa försöker. Jag ser mig själv som festast i världen!
När frukosten var avklarad så var det vila som gällde. Jag vill inte länge ha vilor heller längre, jag klarar mig utan dem. Det är bara onödigt att sitta. Man får ju ingenting gjort under dagen om man bara ska sitta, äta och dricka drycker hela tiden. Inte konstigt att man går upp i vikt..
Under vilan så kollade iallafall jag och mamma på Paris Hilton - My bff som vi spelade in från gårdagen.
Var det någon mer än jag jag som såg det?
Jag kan inte säga nu redan efter 1:a programet hur jag tyckte att det var, men jag ska nog kolla på det nästa vecka också iallafall.
Tankar bara flödade runt i mitt huvud också pga frukosten, men det var inget som jag valde att visa för mamma.
Efter vilan så sminkade jag till mig lite snabbt eftersom att mamma och jag skulle få främmat på förmiddagen.
Sedan så gjorde jag inte så mycket, kollade lite på datorn sedan gick jag bara och inväntade Nora och hennes mamma som skulle komma hit och fika vid 10.30. Det såg jag fram emot.
Sen så kom dom, äntligen.
Det första vi gjorde var att hälsa på Svea, som krävde lite uppmärksamthet såklart, haha. Men de tyckte allt att hon var en söt liten prick.
Sedan så drack jag min dryck medans mamma och Ragnhild fikade. Nora hade redan avklarat sin dryck hemma så hon gjorde oss sällskap vid bordet. Då så satt vi och småpratade lite, det bjöd på många skratt. Härligt!
Sedan när jag hade druckit upp min dryck så gick jag och Nora runt lite i huset, så jag visade henne runt lite. Men sen så stannade vi i mitt rum och pratade om massor olika saker. Det var skönt att få prata av sig lite, både om sjukdom men också om allmäna saker.
Vi tog även lite kort, här är några.
Jag är värsta stor gentemot lillal illa Nora, jag skäms! "/
Det var självklart tråkigt att säga hejdå till varandra för att tiden bra sprang iväg innan det var dags för de att åka hem. Men vi bestämde oss för att vi skulle höras av och träffas igen. Det ser jag framemot, kämpa på nu Nora. <3
När de hade åkt hem så fick jag ensamtid en liten stund utav mamma. Då så gjorde jag inte så mycket. Speglade mig såklart och kom fram till att jag hade ännu mer fett på kroppen. Gud vad jag hatar min kropp, önskar att jag hade någon annans kropp. Men jag försökte att koppla bort "M" tankarna. Jag tänkte också en hel del.
Vad förväntar sig folk av mig?
Jo, att jag ska bli frisk så att jag får leva mitt tonårsliv som jag aldrig mer kommer att få tillbaka. De vill se en frisk Elin som mår både pysiskt och fysiskt bra. De vill se en Elin som lever livet, går i skolan, är med kompisar, kanske går på en fest då och då och trivs för den jag är.
De vill se mig lycklig över att jag få träna igen, kanske komma tillbaka till fotbollen och spela på vänsterbacken som jag älskade innan jag blev borttagen därifrån pga av sjukdomen.
Och min tanke efter det var, vill verkligen jag det eller vill jag fortsätta att vara sjuk?
Jag står och väger på 2 olika sidor nu, ska jag ta steget och släppa "M" totalt eller ska jag låta henne ta över mig igen.
Jag har bestämt mig för att sakta men säkert närma mig det friska. För det låter så pass mycket bättre än vad jag har det nu. Sen får vi se hur jag mår då, men jag vill iallafall ha tillbaka livet, friheten!
När mamma väl kom hem så var det lunchdags. Det blev en smidig och snabb måltid eftersom att klockan var ganska mycket. Det blev en kolhydratsbomb!
Pasta, korv, vätkustsallad och rårivna morötter. Det blir jag ju inte direkt mindre av.
Det blev lite jobbigt under måltiden och som jag alltid frågar nu så undrade jag om jag var tvungen att äta upp allt och det var jag givetis.
Det var dock jag som hade lagt upp min portion också, jag tog alldeles för mycket pasta så jag har ju bara mig själv att skylla på. Så "M" var inte direkt nöjd med mig utan huggde på mig.
-"Du ska inte äta sådär mycket pasta, det innehåller massor med kolhydrater och kcal".
-"Korv är det massor med fett i, du bli flötig".
-"Du förtjänar inte mat och det kommer du aldrig att göra om du inte gå ner i vikt igen".
Det är svårt att sitta och tugga i sig maten när man får alla de här huggen i ryggen utav "M", men jag bet ihop och åt allt. Jag vill ju inte visa alltför mycket känslor för mamma, jag vill klara det mesta på egen hand nu!
Efter maten så var det vila som gällde.
Den gick inte så bra. Eller jag började med att slå på en kudde för att eventuellt underlätta lite på ångesten men sedan så kom det bara massa med tårar. Mamma satte mig ner i soffan och tog om mig en filt sedan så kramande hon om mig det hårdaste hon kunde och stöttade mig. Vi pratade lite om varför jag var ledsen och det var lite jobbigt, men allt ville jag inte berätta.
Men jag blev också väldigt trött efter några tårar så jag somande efteråt och sov enda till kl. 15.00.
När jag vaknade upp så fick jag lite ångest utav det såklart. Nu hade jag legat och slappat för länge också, inte bra, inte bra, enligt "M". Men jag stod ut med det. Jag insåg att har jag kunnat sitta längre när vi har varit på MFT:n så borde jag klara det här också.
När jag hade kvicknat till lite så fick jag ensamtid av mamma. Då så åkte hon och handlade.
Jag gjorde inget speciellt då. Jag försökte att rensa tankarna lite och bara tänka på mig själv. Det fungerade inte sådär jättebra, för "M" var där och gnällde på mig på en gång. Men jag ska inte lyssna på hennes tillsägeleser. Jag lyssnar på hennes tilltal om vad hon säger angående min kropp men jag har allt mer och mer slutat upp med att lysna på hennes tillsägeleser för det leder bara till något negativt.
Direkt när mamma kom hem så åkte hon på föräldrasamtal där hon skulle möta upp pappa.
Då så kom farmor hem hit och skulle vara "barnvakt" åt mig. Jag förstår inte varför hon måste komma hit varje gång. Varför kan inte mamma och pappa lita på mig?
Jag kan klara av att vara hemma själv. Jag är 16 år snart 17 och hur många i den åldern är det som måste ha "barnvakt" medans ens föräldrar åker bort ca. 1 h?
Jag blir lite lätt frustrerad över att behöva ha det så. De kan lita på mig. Jag vill kunna få känna mig fri, inte hela tiden kontrollerad som i ett fänglese.
Men det gick väl bra iallafall. Jag tog drycken tillsammans med henne och så spelade vi lite kort. Jag hade det tufft med drycken, men ville inte visa det inför henne. Är så rädd för att hon ska få en konstig uppfattning om mig, jag vill att hon ska se mig som sitt vanliga barnbarn, glad och sprallig. Inte som nedstämd och deppig, det är inte Elin i hennes ögon.
Det är svårt att veta hur man ska agera.
När jag hade druckit klart drycken så gick vi ut med Svea i trädgården. Det var skönt att få friskt luft, men ganska kallt.
Svea doppade sig även lite i poolen när var ute. Det tyckte hon var skönt, men efteråt så sprang hon direkt till en sandhög och bara rullade sig i det. Och gissa hur hon såg ut efter det?
Det vita på hennes päls var alldeles brunt och hon var sandig. Som tur var så kom mamma och pappa hem strax därpå och då så duschade vi av henne och hon blev mycket renare och finare efter det, haha.
När farmor hade åkt hem och pappa hade åkt i väg på nostalgikvällen i Vadstena så var det bara jag och mamma kvar här hemma. Då så var klockan ganska mycket så då var det kvällsmat.
Det blev hamburgare m. bröd + cole slow. Det blev jobbigt då också och vi pratade lite om min känslor. Men kom inte fram till så mycket för att jag var inte så öppen.
Efter maten så mådde jag inget vidare kände mig jättestor och vilan valde jag att ta inne på mitt rum ensam framför datorn.
Det är alltid skönt att lyssna på lite musik och skriva av sig lite här. Jag chattade även med Jennifer och Tilda på msn och de stöttade mig. Jag skäms lite för jag fällde några tårar inför de framför camen, men som sagt vad så stöttade de mig och det hjälpte till viss del.
Tack för att ni finns, älskar er! <3
Nu så ska jag och mamma gå en promenad. Det ska bli sååå himla skönt att få röra på sig. Känns som om det var evigheter sen. Sedan så blir det att avsluta kvällen med näringsdyck + något extra till den.
Blä på det, ska alltså bli ännu tjockare och vara ännu onyttigare!
Ska försöka att komma i sängs ganska skapligt idag.. Mysa med Svea i sängen!
Hör av er om ni undrar något, jag är oftast inne på msn så skriv eran e-mailadress så kan vi prata mer på msn!
Ha det så bra!
/ Elin.
Annars så brukar jag vakna strax efter 06.00, men ligga kvar i sängen en stund, sedan så brukar jag bädda och efter det så brukar pappa komma in med drycken.
Men i morse så blev det annorlunda. Jag blev väckt av att pappa kom in till mig med drycken ca. 06.30, men det var ganska skönt att sova ut, det behövde jag efter gårdagens alla tårar som kom.
Drycken gick bra att dricka, jag hade ju ingen direkt utväg till att komma undan med den även om jag gärna ville det. Jag vill inte dricka näringsdrycker längre, jag behövder dem inte. Jag är alldeles för tjock för det, jag borde gå ner i vikt igen.
När jag hade druckit upp drycken så klädde jag på mig sedan så jag gick jag in med sömniga Svea till mamma. Där så lade hon sig till rätta under mammas täcke och kurrade ihop sig en liten boll. Det såg mysigt ut, men jag ville inte lägga mig ner jag också utan det hade jag gjort tillräckligt tyckte jag.
Sedan så gjorde jag inte mycket innan det var dags för frukost. Jag kelade lite med Svea som vaknade till efter ett tag, det var kul. Så var det dags för frukosten igen. Den gamla vanliga. Jobbigt, den påminner mig så mycket om avdelningen.
Jag vill börja om på nya banor igen, jag vill äta det som jag vill till frukost, inte beöva gå efter ett jäkla schema. Jag vill äta den frukosten som jag åt innan jag blev inlagd.
Jag vill inte längre ha smör på mina mackor, det gör mig bara tjockare. Jag orkar inte med alla dessa känslor snart, jag mår så dåligt över de. Men jag lär nog aldrig komma över dem, för jag lyssnar på "M" och tror på henne. Ingen annan kan intala mig något annat, även om mamma och pappa försöker. Jag ser mig själv som festast i världen!
När frukosten var avklarad så var det vila som gällde. Jag vill inte länge ha vilor heller längre, jag klarar mig utan dem. Det är bara onödigt att sitta. Man får ju ingenting gjort under dagen om man bara ska sitta, äta och dricka drycker hela tiden. Inte konstigt att man går upp i vikt..
Under vilan så kollade iallafall jag och mamma på Paris Hilton - My bff som vi spelade in från gårdagen.
Var det någon mer än jag jag som såg det?
Jag kan inte säga nu redan efter 1:a programet hur jag tyckte att det var, men jag ska nog kolla på det nästa vecka också iallafall.
Tankar bara flödade runt i mitt huvud också pga frukosten, men det var inget som jag valde att visa för mamma.
Efter vilan så sminkade jag till mig lite snabbt eftersom att mamma och jag skulle få främmat på förmiddagen.
Sedan så gjorde jag inte så mycket, kollade lite på datorn sedan gick jag bara och inväntade Nora och hennes mamma som skulle komma hit och fika vid 10.30. Det såg jag fram emot.
Sen så kom dom, äntligen.
Det första vi gjorde var att hälsa på Svea, som krävde lite uppmärksamthet såklart, haha. Men de tyckte allt att hon var en söt liten prick.
Sedan så drack jag min dryck medans mamma och Ragnhild fikade. Nora hade redan avklarat sin dryck hemma så hon gjorde oss sällskap vid bordet. Då så satt vi och småpratade lite, det bjöd på många skratt. Härligt!
Sedan när jag hade druckit upp min dryck så gick jag och Nora runt lite i huset, så jag visade henne runt lite. Men sen så stannade vi i mitt rum och pratade om massor olika saker. Det var skönt att få prata av sig lite, både om sjukdom men också om allmäna saker.
Vi tog även lite kort, här är några.
Jag är värsta stor gentemot lillal illa Nora, jag skäms! "/
Det var självklart tråkigt att säga hejdå till varandra för att tiden bra sprang iväg innan det var dags för de att åka hem. Men vi bestämde oss för att vi skulle höras av och träffas igen. Det ser jag framemot, kämpa på nu Nora. <3
När de hade åkt hem så fick jag ensamtid en liten stund utav mamma. Då så gjorde jag inte så mycket. Speglade mig såklart och kom fram till att jag hade ännu mer fett på kroppen. Gud vad jag hatar min kropp, önskar att jag hade någon annans kropp. Men jag försökte att koppla bort "M" tankarna. Jag tänkte också en hel del.
Vad förväntar sig folk av mig?
Jo, att jag ska bli frisk så att jag får leva mitt tonårsliv som jag aldrig mer kommer att få tillbaka. De vill se en frisk Elin som mår både pysiskt och fysiskt bra. De vill se en Elin som lever livet, går i skolan, är med kompisar, kanske går på en fest då och då och trivs för den jag är.
De vill se mig lycklig över att jag få träna igen, kanske komma tillbaka till fotbollen och spela på vänsterbacken som jag älskade innan jag blev borttagen därifrån pga av sjukdomen.
Och min tanke efter det var, vill verkligen jag det eller vill jag fortsätta att vara sjuk?
Jag står och väger på 2 olika sidor nu, ska jag ta steget och släppa "M" totalt eller ska jag låta henne ta över mig igen.
Jag har bestämt mig för att sakta men säkert närma mig det friska. För det låter så pass mycket bättre än vad jag har det nu. Sen får vi se hur jag mår då, men jag vill iallafall ha tillbaka livet, friheten!
När mamma väl kom hem så var det lunchdags. Det blev en smidig och snabb måltid eftersom att klockan var ganska mycket. Det blev en kolhydratsbomb!
Pasta, korv, vätkustsallad och rårivna morötter. Det blir jag ju inte direkt mindre av.
Det blev lite jobbigt under måltiden och som jag alltid frågar nu så undrade jag om jag var tvungen att äta upp allt och det var jag givetis.
Det var dock jag som hade lagt upp min portion också, jag tog alldeles för mycket pasta så jag har ju bara mig själv att skylla på. Så "M" var inte direkt nöjd med mig utan huggde på mig.
-"Du ska inte äta sådär mycket pasta, det innehåller massor med kolhydrater och kcal".
-"Korv är det massor med fett i, du bli flötig".
-"Du förtjänar inte mat och det kommer du aldrig att göra om du inte gå ner i vikt igen".
Det är svårt att sitta och tugga i sig maten när man får alla de här huggen i ryggen utav "M", men jag bet ihop och åt allt. Jag vill ju inte visa alltför mycket känslor för mamma, jag vill klara det mesta på egen hand nu!
Efter maten så var det vila som gällde.
Den gick inte så bra. Eller jag började med att slå på en kudde för att eventuellt underlätta lite på ångesten men sedan så kom det bara massa med tårar. Mamma satte mig ner i soffan och tog om mig en filt sedan så kramande hon om mig det hårdaste hon kunde och stöttade mig. Vi pratade lite om varför jag var ledsen och det var lite jobbigt, men allt ville jag inte berätta.
Men jag blev också väldigt trött efter några tårar så jag somande efteråt och sov enda till kl. 15.00.
När jag vaknade upp så fick jag lite ångest utav det såklart. Nu hade jag legat och slappat för länge också, inte bra, inte bra, enligt "M". Men jag stod ut med det. Jag insåg att har jag kunnat sitta längre när vi har varit på MFT:n så borde jag klara det här också.
När jag hade kvicknat till lite så fick jag ensamtid av mamma. Då så åkte hon och handlade.
Jag gjorde inget speciellt då. Jag försökte att rensa tankarna lite och bara tänka på mig själv. Det fungerade inte sådär jättebra, för "M" var där och gnällde på mig på en gång. Men jag ska inte lyssna på hennes tillsägeleser. Jag lyssnar på hennes tilltal om vad hon säger angående min kropp men jag har allt mer och mer slutat upp med att lysna på hennes tillsägeleser för det leder bara till något negativt.
Direkt när mamma kom hem så åkte hon på föräldrasamtal där hon skulle möta upp pappa.
Då så kom farmor hem hit och skulle vara "barnvakt" åt mig. Jag förstår inte varför hon måste komma hit varje gång. Varför kan inte mamma och pappa lita på mig?
Jag kan klara av att vara hemma själv. Jag är 16 år snart 17 och hur många i den åldern är det som måste ha "barnvakt" medans ens föräldrar åker bort ca. 1 h?
Jag blir lite lätt frustrerad över att behöva ha det så. De kan lita på mig. Jag vill kunna få känna mig fri, inte hela tiden kontrollerad som i ett fänglese.
Men det gick väl bra iallafall. Jag tog drycken tillsammans med henne och så spelade vi lite kort. Jag hade det tufft med drycken, men ville inte visa det inför henne. Är så rädd för att hon ska få en konstig uppfattning om mig, jag vill att hon ska se mig som sitt vanliga barnbarn, glad och sprallig. Inte som nedstämd och deppig, det är inte Elin i hennes ögon.
Det är svårt att veta hur man ska agera.
När jag hade druckit klart drycken så gick vi ut med Svea i trädgården. Det var skönt att få friskt luft, men ganska kallt.
Svea doppade sig även lite i poolen när var ute. Det tyckte hon var skönt, men efteråt så sprang hon direkt till en sandhög och bara rullade sig i det. Och gissa hur hon såg ut efter det?
Det vita på hennes päls var alldeles brunt och hon var sandig. Som tur var så kom mamma och pappa hem strax därpå och då så duschade vi av henne och hon blev mycket renare och finare efter det, haha.
När farmor hade åkt hem och pappa hade åkt i väg på nostalgikvällen i Vadstena så var det bara jag och mamma kvar här hemma. Då så var klockan ganska mycket så då var det kvällsmat.
Det blev hamburgare m. bröd + cole slow. Det blev jobbigt då också och vi pratade lite om min känslor. Men kom inte fram till så mycket för att jag var inte så öppen.
Efter maten så mådde jag inget vidare kände mig jättestor och vilan valde jag att ta inne på mitt rum ensam framför datorn.
Det är alltid skönt att lyssna på lite musik och skriva av sig lite här. Jag chattade även med Jennifer och Tilda på msn och de stöttade mig. Jag skäms lite för jag fällde några tårar inför de framför camen, men som sagt vad så stöttade de mig och det hjälpte till viss del.
Tack för att ni finns, älskar er! <3
Nu så ska jag och mamma gå en promenad. Det ska bli sååå himla skönt att få röra på sig. Känns som om det var evigheter sen. Sedan så blir det att avsluta kvällen med näringsdyck + något extra till den.
Blä på det, ska alltså bli ännu tjockare och vara ännu onyttigare!
Ska försöka att komma i sängs ganska skapligt idag.. Mysa med Svea i sängen!
Hör av er om ni undrar något, jag är oftast inne på msn så skriv eran e-mailadress så kan vi prata mer på msn!
Ha det så bra!
/ Elin.
Tisdag 2/6
Morgonen började som vanligt, lika kontrollerad och allt. Det är fruktansvärt jobbigt nu att pappa ska behöva vara så kontrollerande att han t o m måste sitta i sängen tillsammans med mig.
Det räcker väl med att de bestämmer smak så att jag inte vet vilken det blir och sedan att de gömmer drycken på kvällen och ger mig den på morgonen, så kan jag få sitta i lugn och ro och dricka den själv i sänge.
Men nej, så går det inte till utan här är hårdhandskarna uppe på hög nivå.
Den gick iallafall ganska bra att få i sig. Hade på MTV samtidigt som jag drack den, så lyssnade alltså på lite bra musik, men det tråka är ju att de spelar samma musikvideor om och om igen.
När jag hade fått i mig den så gick jag och Svea in till mamma där Svea lade sig till rätta igen. Hon har verkligen blivit en riktigt sjusovare. Haha.
Så medans hon låg och sov så kollade jag lite på datorn och sedan så vaknade hon till precis innan det var dags för mig att äta frukost. Frukosten gick bra att få i sig, riktigt bra faktiskt.
När frukosten var avklarad så var det vila som gällde. Då så kollade vi på Momma´s boys som vi hade spelat in sen igår. Det var ganska bra faktiskt, men man har ju sina favoriter. Är det någon mer som ser på det?
Fick även mycket tankar.
- "Nu har jag ätit för mycket".
- "Jag har blviti ännu tjockare".
- "Att jag äter fast att jag redan väger så mycket?!"
Mamma nekade till allt, men jag vill inte tro ett dugg på henne just nu och inte pappa heller. Jag tror på mitt förnuft och det är "M" som härskar då, iallafall i just den benämningen.
När vilan väl var slut så gjorde jag inte så mycket. Kollade åter igen lite på datorn och så busade jag lite med Svea som var på ett himlans bushumör.
Sedan så var det dags för förmiddagsdrycken. I dag kunde mamma och jag tyvärr inte sitta ute i solen och njuta för att det blåste alldeles för kallt, tyvärr.
Drycken blev lite jobbig, det blev ännu mer tankar. Men mamma kramade om mig och peppade mig och det slutade med att tetrapaketet var helt tomt. Lycklig var mamma, men inte jag. Eller kanske "M" var det som sade åt mig att inte vara nöjd över det.
Jag mådde inget vidare efteråt, men det ville jag inte visa, utan höll det mer för mig sälv.
Sedan så dammsög mamma huset och plockade lite medans jag försökte att distrahera mig genom att busa lite med Svea en stund, men hon blev så rädd för dammsugare att jag blev tvungen till att ta upp henne i min famn. Stackars liten!
När mamma var klar med allt så förberede hon maten sedan så fick jag ensamtid både ifrån mamma och Svea.
De åkte till Knekta och gick där en stund i skogen, men stackars dem så kom det precis en regnskur precis när de hade åkt iväg, så de blev nog en aning blöta må jag tro.
Under tiden som jag hade ensamtid så gjorde jag inte så mycket. Jag försökte att få fram mitt riktiga Elin igen tills mamma kom hem så att hon slapp se mig i det andra tillståndet. Så jag försökte att rensa mina tankar till den bakre delen utav mitt huvud för att inte låta det gå ut över mamma och det fungerade bra, för att när hon kom hem så var jag glad mot henne.
När hon kom hem så åt vi lunch. Det blev potatis, fisk och sås.
Idag fick jag pröva att lägga upp maten själv på tallriken. Det var en positiv konsekvens av att jag hade ökat i vikt i går. Det fungerade bra att lägga upp maten själv tycker jag, men mamma ansåg nog att jag kunde tagit en aning större potatis, men nej, där var hon helt ute och cyklade. Det var nästan på tok för mycket det jag lade upp på tallriken, jag ångrade mig efteråt.
Det gick bra till en början, men sedan så kom ångesten.
Men jag skulle ju inte visa den för mamma, jag skulle ju ha den inom mig hade jag bestämt mig för. Så jag sade bara orden.
- "Jag mår inte bra, måste jag äta mer? Jag klarar det inte".
Svaret blev naturligtvis ja, det var en normalportion som jag hade på tallriken, fast det kunde t o m varit lite mer enligt mamma. Hon puschade mig och höll mig hårt i handen. Jag klarade av det, jag åt upp portionen.
Efteråt så tog mamma fram en kudde som jag kunde slå på. Jag låtsades att det var "M" inför mamma, men enligt mig så var kudden en annan person. Det tyckte inte mamma att det skulle vara så hon försökte att överrösta mig med att det var "M" som jag slog på.
Det underlättade inte alls mycket utan gjorde nästan så att mina tankar och ångest kom ut mer.
Jag vill inte veta av den, jag vill försöka att tränga bort den helt och hållet. Jag vill låtsas vara glad mot omgivningen, jag vill inte att de ska behöva se mig må dåligt. Jag vill att de ska se mig som den glada Elin som jag en gång var. Inte den ledsna Elin som går och grubblar på alla tankar som "M" intalar mig.
Jag ska bättra mig.. Hålla humöret uppe när alla ser på och ta tag i mina inre känslor när ingen ser, vara i fred helt enkelt.
Efter maten så blev det liv i luckan. Jag skulle på samtal hos min behandlare så mamma skulle skjutsa mig till BUP. Men jag vägrade. Jag skulle inte sätta min fot där och om jag så gjorde det så skulle jag inte säga ett skit. Jag vill inte ha hjälp. Jag klarar mig på egen hand och gör jag inte det så får jag väl stanna på den vikten jag är idag och må som jag gör. Det är väl det bästa. Jag vill inte gå upp mer i vikt och bli ännu tjockare, jag kommer ju inte vilja leva som en stor sumobrottare!
Men mamma tvingade mig. Hon blev arg på mig och sade:
- "Att går inte du på samtalet nu så blir det någon negativ konsekvens. Du behöver hjälp och likaså vi. Vi kan inte hjälpa dig på det sättet som de kan. För du vill väl ha hjälp?"
Jag blev arg/ledsen. Jag vill inte ha hjälpen!
Men så satte vi oss i bilen. Jag klev in i rummet och så satte jag mig vid bordet och min behandlare mitt emot. Men då så kom första tåren rinnande ner ifrån min kind.
Min behandlare märkte att jag inte mådde bra. Hon ställde frågor men jag kunde inte svara. Jag endast nickade och ryckte på axlarna. Jag kunde inte göra något mer, tårarna bara rann och rann. Jag mådde skit.
Så i 45 min. som samtalet varade så satt jag och grät hela tiden, det tog aldrig slut.
Nu efter detta samtal så vet jag egentligen inte vad jag vill med mitt liv längre, jag vet inte hur jag ska ta ställning. "/
Jag orkar inte mer!
När jag kom hem så var jag alldeles trött men tårarna var inte slut för det. Jag var fortfarande ledsen. Men mamma och jag satte oss ner en stund. Hon kramade om mig, hon ville komma nära mig och få trösta mig.
Det gjorde hon så gott hon kunde, men allt vill jag inte berätta. En del saker är bättre att jag håller för mig själv!
Jag fick iallafall lite ensamtid efter en stund. Kände att det var behövligt.
Kände att jag var tvungen att få rensa huvudet lite och få vara ifred. Så mamma åkte iväg en sväng medans jag var hemma själv med Svea. Jag busade lite med henne för att få tillbaka lite glädje igen, för det får jag alltid utav henne.
Men tankar och ångest satt fortfarande kvar..
Jag är alldeles för tjock för att orka leva!
När mamma kom hem så var det dags för eftermiddagsdrycken.
Pappa kom även hem lagom tills dess så han gjorde mig och pappa sällskap. Vi spelade lite kort.
Det blev jobbigt i samband med drycken, men mamma och pappa stöttade mig.
Efter melliset så åkte jag och mamma ner till stan och kollade lite. Det var skönt att få röra lite på sig, men samtidigt så ville jag vara hemma för att jag var så trött efter alla tårar.
Men det var nog ganska nyttigt att få komma ut i omgivningen.
När vi kom hem så åt vi kvällsmat. Det var också en ganska så jobbig måltid, men fick stöttning återigen och bekräftelse på att jag inte blev större under tiden som jag åt. Även att jag kände hur allt på mig bara växte!
Jag mår inte alls bra nu när jag sitter här och skriver, men det är smällar som man får ta.
Min mage känns alldeles svullen och mina kinder likaså. Jag måste bara ha blivit större!
Åh, jag får panik. Jag vill inte bli större.
Dessa jäkla tjockkänslor de är konstant i mitt huvud! "/
Nu så ska jag, mamam och Svea gå ut på en promenad. Ska bli skönt att eventuellt rensa huvudet lite extra kanske.
Ska bli skönt att få gå av sig lite också, kanske känner mig något mer tillfreds med min kropp då, men det är nog det lilla innan det är dags att avsluta kvällen med ytterligare en näringsdryck.
Jag gör ju inget annat än att äter just nu och dricker..
Får i mig alldeles för mycket kolhhydrater och kcal, får bli slut med det snart!
ÅH, VAD JAG HATAR MIG SJÄLV!
Ha det så bra!
/ Elin.
Det räcker väl med att de bestämmer smak så att jag inte vet vilken det blir och sedan att de gömmer drycken på kvällen och ger mig den på morgonen, så kan jag få sitta i lugn och ro och dricka den själv i sänge.
Men nej, så går det inte till utan här är hårdhandskarna uppe på hög nivå.
Den gick iallafall ganska bra att få i sig. Hade på MTV samtidigt som jag drack den, så lyssnade alltså på lite bra musik, men det tråka är ju att de spelar samma musikvideor om och om igen.
När jag hade fått i mig den så gick jag och Svea in till mamma där Svea lade sig till rätta igen. Hon har verkligen blivit en riktigt sjusovare. Haha.
Så medans hon låg och sov så kollade jag lite på datorn och sedan så vaknade hon till precis innan det var dags för mig att äta frukost. Frukosten gick bra att få i sig, riktigt bra faktiskt.
När frukosten var avklarad så var det vila som gällde. Då så kollade vi på Momma´s boys som vi hade spelat in sen igår. Det var ganska bra faktiskt, men man har ju sina favoriter. Är det någon mer som ser på det?
Fick även mycket tankar.
- "Nu har jag ätit för mycket".
- "Jag har blviti ännu tjockare".
- "Att jag äter fast att jag redan väger så mycket?!"
Mamma nekade till allt, men jag vill inte tro ett dugg på henne just nu och inte pappa heller. Jag tror på mitt förnuft och det är "M" som härskar då, iallafall i just den benämningen.
När vilan väl var slut så gjorde jag inte så mycket. Kollade åter igen lite på datorn och så busade jag lite med Svea som var på ett himlans bushumör.
Sedan så var det dags för förmiddagsdrycken. I dag kunde mamma och jag tyvärr inte sitta ute i solen och njuta för att det blåste alldeles för kallt, tyvärr.
Drycken blev lite jobbig, det blev ännu mer tankar. Men mamma kramade om mig och peppade mig och det slutade med att tetrapaketet var helt tomt. Lycklig var mamma, men inte jag. Eller kanske "M" var det som sade åt mig att inte vara nöjd över det.
Jag mådde inget vidare efteråt, men det ville jag inte visa, utan höll det mer för mig sälv.
Sedan så dammsög mamma huset och plockade lite medans jag försökte att distrahera mig genom att busa lite med Svea en stund, men hon blev så rädd för dammsugare att jag blev tvungen till att ta upp henne i min famn. Stackars liten!
När mamma var klar med allt så förberede hon maten sedan så fick jag ensamtid både ifrån mamma och Svea.
De åkte till Knekta och gick där en stund i skogen, men stackars dem så kom det precis en regnskur precis när de hade åkt iväg, så de blev nog en aning blöta må jag tro.
Under tiden som jag hade ensamtid så gjorde jag inte så mycket. Jag försökte att få fram mitt riktiga Elin igen tills mamma kom hem så att hon slapp se mig i det andra tillståndet. Så jag försökte att rensa mina tankar till den bakre delen utav mitt huvud för att inte låta det gå ut över mamma och det fungerade bra, för att när hon kom hem så var jag glad mot henne.
När hon kom hem så åt vi lunch. Det blev potatis, fisk och sås.
Idag fick jag pröva att lägga upp maten själv på tallriken. Det var en positiv konsekvens av att jag hade ökat i vikt i går. Det fungerade bra att lägga upp maten själv tycker jag, men mamma ansåg nog att jag kunde tagit en aning större potatis, men nej, där var hon helt ute och cyklade. Det var nästan på tok för mycket det jag lade upp på tallriken, jag ångrade mig efteråt.
Det gick bra till en början, men sedan så kom ångesten.
Men jag skulle ju inte visa den för mamma, jag skulle ju ha den inom mig hade jag bestämt mig för. Så jag sade bara orden.
- "Jag mår inte bra, måste jag äta mer? Jag klarar det inte".
Svaret blev naturligtvis ja, det var en normalportion som jag hade på tallriken, fast det kunde t o m varit lite mer enligt mamma. Hon puschade mig och höll mig hårt i handen. Jag klarade av det, jag åt upp portionen.
Efteråt så tog mamma fram en kudde som jag kunde slå på. Jag låtsades att det var "M" inför mamma, men enligt mig så var kudden en annan person. Det tyckte inte mamma att det skulle vara så hon försökte att överrösta mig med att det var "M" som jag slog på.
Det underlättade inte alls mycket utan gjorde nästan så att mina tankar och ångest kom ut mer.
Jag vill inte veta av den, jag vill försöka att tränga bort den helt och hållet. Jag vill låtsas vara glad mot omgivningen, jag vill inte att de ska behöva se mig må dåligt. Jag vill att de ska se mig som den glada Elin som jag en gång var. Inte den ledsna Elin som går och grubblar på alla tankar som "M" intalar mig.
Jag ska bättra mig.. Hålla humöret uppe när alla ser på och ta tag i mina inre känslor när ingen ser, vara i fred helt enkelt.
Efter maten så blev det liv i luckan. Jag skulle på samtal hos min behandlare så mamma skulle skjutsa mig till BUP. Men jag vägrade. Jag skulle inte sätta min fot där och om jag så gjorde det så skulle jag inte säga ett skit. Jag vill inte ha hjälp. Jag klarar mig på egen hand och gör jag inte det så får jag väl stanna på den vikten jag är idag och må som jag gör. Det är väl det bästa. Jag vill inte gå upp mer i vikt och bli ännu tjockare, jag kommer ju inte vilja leva som en stor sumobrottare!
Men mamma tvingade mig. Hon blev arg på mig och sade:
- "Att går inte du på samtalet nu så blir det någon negativ konsekvens. Du behöver hjälp och likaså vi. Vi kan inte hjälpa dig på det sättet som de kan. För du vill väl ha hjälp?"
Jag blev arg/ledsen. Jag vill inte ha hjälpen!
Men så satte vi oss i bilen. Jag klev in i rummet och så satte jag mig vid bordet och min behandlare mitt emot. Men då så kom första tåren rinnande ner ifrån min kind.
Min behandlare märkte att jag inte mådde bra. Hon ställde frågor men jag kunde inte svara. Jag endast nickade och ryckte på axlarna. Jag kunde inte göra något mer, tårarna bara rann och rann. Jag mådde skit.
Så i 45 min. som samtalet varade så satt jag och grät hela tiden, det tog aldrig slut.
Nu efter detta samtal så vet jag egentligen inte vad jag vill med mitt liv längre, jag vet inte hur jag ska ta ställning. "/
Jag orkar inte mer!
När jag kom hem så var jag alldeles trött men tårarna var inte slut för det. Jag var fortfarande ledsen. Men mamma och jag satte oss ner en stund. Hon kramade om mig, hon ville komma nära mig och få trösta mig.
Det gjorde hon så gott hon kunde, men allt vill jag inte berätta. En del saker är bättre att jag håller för mig själv!
Jag fick iallafall lite ensamtid efter en stund. Kände att det var behövligt.
Kände att jag var tvungen att få rensa huvudet lite och få vara ifred. Så mamma åkte iväg en sväng medans jag var hemma själv med Svea. Jag busade lite med henne för att få tillbaka lite glädje igen, för det får jag alltid utav henne.
Men tankar och ångest satt fortfarande kvar..
Jag är alldeles för tjock för att orka leva!
När mamma kom hem så var det dags för eftermiddagsdrycken.
Pappa kom även hem lagom tills dess så han gjorde mig och pappa sällskap. Vi spelade lite kort.
Det blev jobbigt i samband med drycken, men mamma och pappa stöttade mig.
Efter melliset så åkte jag och mamma ner till stan och kollade lite. Det var skönt att få röra lite på sig, men samtidigt så ville jag vara hemma för att jag var så trött efter alla tårar.
Men det var nog ganska nyttigt att få komma ut i omgivningen.
När vi kom hem så åt vi kvällsmat. Det var också en ganska så jobbig måltid, men fick stöttning återigen och bekräftelse på att jag inte blev större under tiden som jag åt. Även att jag kände hur allt på mig bara växte!
Jag mår inte alls bra nu när jag sitter här och skriver, men det är smällar som man får ta.
Min mage känns alldeles svullen och mina kinder likaså. Jag måste bara ha blivit större!
Åh, jag får panik. Jag vill inte bli större.
Dessa jäkla tjockkänslor de är konstant i mitt huvud! "/
Nu så ska jag, mamam och Svea gå ut på en promenad. Ska bli skönt att eventuellt rensa huvudet lite extra kanske.
Ska bli skönt att få gå av sig lite också, kanske känner mig något mer tillfreds med min kropp då, men det är nog det lilla innan det är dags att avsluta kvällen med ytterligare en näringsdryck.
Jag gör ju inget annat än att äter just nu och dricker..
Får i mig alldeles för mycket kolhhydrater och kcal, får bli slut med det snart!
ÅH, VAD JAG HATAR MIG SJÄLV!
Ha det så bra!
/ Elin.
Måndag 1/6
Brr!
I går när jag kom hem ifrån promenaden så var jag så varm, så jag fick en snabb idé om att jag kanske skulle ta och doppa mig i poolen. Och likaså gjorde jag det. Pappa tyckte att jag var galen och när vi kollade vad vattentempertauren låg på så var den på ca. 13 grader bara. Det var ingen värme direkt, men det var ändå uppfriskande.
Morgonen började bra iallafall enligt pappa men inte enligt "M". Jag drack nämligen hela näringsdrycken i morse och det var ju inte så himla populärt. Nu har jag ingen chans längre att kunna smuffla med morgondrycken längre, de har kommit på mitt knep och likaså så har jag berättat det för dem.
Så nu kan man väl säga att jag får hjälp med att ta den just nu. Jag vet att jag har klarat av det tidigare, men det känns verkligen inte som att min kropp behöver all den näringen nu. Jag är så pass stor nu ändå. Skittjock med andra ord, jag ville inte bli större. "/
Efter att jag hade druckit upp drycken så gick jag och Svea in till mamma som låg i sovrummet. Vi sade god morgon till varandra och sedan så bäddade Svea ner sig bredvid mamma i sängen.
Innan det var dags för att åka till BUP för vägning så fixade jag mig iordnig lite smått. Slängde upp en snabb tofs och tog på mig kläderna. Sedan så satte vi oss i bilen och åkte dit. Jag ar inte ett dugg orolig över vikten idag, jag visste att jag hade gått upp. Det var jag säker på, det märks ju på hela min kropp nu. "/
Och likaså hade jag rätt. Jag hade ökat i vikt. Det är både på för- och nackdelar. Men den friska Elin vet ju att jag måste upp i vikt för att nå friskt smal och då måste jag kunna tåla detta. Det är svårt, men jag måste jobba vidare på det.
Även när jag var där upp så träffade jag på Nora. Vi vägs alltid vid samma dag och vid samma tidpunkt och idag hade hon med sig en liten present till mig. Det var en "peppningspresent" som hade hjälpt henne jättemycket. Det var så rart av henne. Jag tror att det kan hjälpa mig också, det var en kanonbra idé!
När jag kom hem så åt jag min gamla vanliga frukost. Jag känner att jag börjar tröttna på den allt mer och mer.
Är det någon som har något förslag? Vad äter ni till frukost?
Efter frukosten så var det vila som stod på schemat. Men den vilan var inte så svårt att ta sig igenom för jag visste ju vad det var som väntade mig, nämligen Gossip Girl. Gud vad det är bra. Men jag tycker så synd om Chuck, varför kan han inte bli tillsammans med Blair? De passar ju så bra tillsammans. Hoppas att det blir något mellan de.
När vilan var slut så gjorde jag inget speciellt. Jag kollade lite på datorn och så busade jag med Svea. Sedan så var det åter igen dags för en näringsdryck. När jag skulle ta den så satt jag och mamma ute i solskenet. Det var riktigt varmt och skönt. Jag hoppas att få lite färg nu innan man ska ligga på stranden och så, det är så himla tråkigt och gå omkring där och vara helt kritvit.
Det blev såklart jobbigt med drycken men jag fick en varm och härlig kram av mamma som tröst. Det hjälpte inte alls till att ta bort alla negativa tankar med det gjorde iallafall så pass mycket att jag drack upp hela drycken.
Medans jag drack den så körde vi Mulle. Jag vann som vanligt, haha!
Sedan när den var avklarad så tog jag med mig Svea in och så skulle jag vänja henne vid att bli borstad en stund. Det gick väl inte så där utmärkt, men det tar väl sin lilla tid. Jag får helt enkelt ha tålamod.
När jag hade gjort det så åkte mamma ner en sväng till stan dels för att hämta ut mina näringsdrycker + mediciner men också för att handla lite inför lunchen. Då så fick jag alltså ensamtid. Det var välbehövligt.
Det var så skönt att allting bara blev helt tyst. Jag kunde kommunicera med mig själv kändes det som. Jag kom fram till att det är så här jag vill ha det. Jag vill gå upp i vikt, jag vill ha en så pass bra sommar i år så att jag verkligen kan njuta utav den istället för att haka på "M" och lyssna alltför mycket på henne. Det är ett mål som jag har!
Visst är det jobbigt att gå upp i vikt och acceptera det, jag känner mig jättetjock idag och det är ju inte så konstigt heller eftersom att jag hade ökat i vikt. Det står och väger och båda hålen just nu, men jag vet att den friska Elin kommer att vinna. Det har redan hon börjat att göra allt mer och mer..
"M" var framme ett x-antal gånger under ensamtiden och sade en massa negativa påstående om mig, men hon ville också att jag skulle göra förbjudna saker. Men jag kunde stå emot, min hjärna var så pass stark så att den kunde tänka friskt - alltså på framtiden.
När mamma väl kom hem så satte hon igång med lunchen på momangen. Idag så blev det pannkakor, keso med smak av äpple, päron och vanlij och 1 kiwi. Det var riktigt somrigt att äta, men inte så jättegott. Kiwin var absolut godast. Pannkakor var inte min hit. Jag hade typ inte ätit det sedan 3 år tillbaka om inte mer. Men det är inte något som jag har känt något direkt sug av och jag lär nog inte göra det heller.
Lunchen gick ganska bra, men det var efteråt som tankarna kom upp i huvudet. Jag har ändrat rutiner nu. Jag har valt att inte visa så mycket ångest och så inför mamma och pappa nu, jag vill hålla det för mig själv, det är nog bäst så. Mamma och pappa tycker att det är bättre att jag släpper ut ångesten och visar den, men nej, det ska jag inte.
Så jag tog fram en solstol, tog på mig bikinin och så låg jag och solade på vilan. Tankarna kom upp hela tiden och de blev ännu värre när man såg sin kropp i bara bikini. Shit vilka stora och feta lår jag har, vilka breda höfter och vilken mage. Jag kommer aldrig att våga visa mig ute i sommar i bara bikini. "/
Det var jobbigt!
Feta jag ligger och solar på vilan!
Efterhand så kände jag att det blev riktigt hett. Det fläktade typ ingenting. Det var helt vindstilla. Jag njöt av varje sekund i solen, men tillslut så blev det för varmt. Då så kände jag att det var dags att doppa sig i poolen, det skulle bli skönt.
Även lilla Svea passade på att ta några simtag i poolen idag. Hon fick det nu innan det är dags att sätta igång poolen på riktigt med klour och rengöring osv.
Här är lite bilder..
OPS! SER UT SOM ETT JÄVLA BERG PÅ VARJE KORT, ÄR JÄTTETJOCK!
Till en början var det kallt att komma i!
I början ville inte Svea inte doppa sig, hon var som fastklistrad i mig!
Men till slut så tog hon några simtag och det tyckte hon nog var skönt!
Bäst var det nog i min famn trots allt!
Tillsist var det bara jag kvar att doppa mig!
Det var skönt att svalka av sig men det var lika skönt att klä på sig kläderna igen, haha.
Efter att jag hade fixat i ordning mig lite så gick jag, mamma och Svea ut till fotbollsplanen utanför oss för att testa inkallning på Svea och för att bara busa givetvis. Det gick hyfsat bra och hon tyckte att det var jättekul, men blev väldigt trött efteråt.
Vi sprang fram och tillbaka, det var livet för mig, jag fick livsglädje. Sol, kärlek, glädje och några få springsteg. Härligt!
Efter det så fortsatte mamma och Svea på en promenad medans jag gick hemåt och fick lite ensamtid. Jag mådde inte så jättebra. "M" var arg på mig över vikten och jag var missnöjs över min kropp. Jag såg inte heller fram emot familjesamtalet som skulle vara i eftermiddag.
Jag kollade mig konstant i spegeln och studerade min kropp noga från topp till tå. Gud vad missnöjd jag är med den. Känns som att jag vill gå ner igen, jag vill vara smal inte tjock som ett berg som jag är nu. Jag mår skitdåligt över det!
Hur ska jag göra, min kropp vill åt 2 olika håll. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt..
Mamma kom hem iallafall strax därpå. Jag fick gråta ut några tårar hos henne och hon kramade om mig.
Sedan så var det dags för att åka på familjesamtalet där även pappa skulle dyka upp efter jobbet.
Det började inte bra, det var inte bra under tiden, det slutade inte bra. Så enkelt var det att beskriva det samtalet!
Jag blir så frustrerad. Nu när jag har gått upp i vikt så skulle jag ju få träna och så skulle vi prata om att eventuellt ta bort en dryck. Men det var 3 hg kvar tills dess. Då tänkte jag att jag klarar mig ändå, jag går upp ändå. Men min behandlare sade nej. Fan!
Jag var arg och irriterad under hela samtalet, jag mådde skit. Jag fick inte heller i mig eftermiddagsdrycken där som jag hade lovat mamma att jag skulle dricka där, så det blev tjat om det också. Men jag vägrade.
Men när vi väl kom ut till bilen och samtalet äntligen var över så fick jag ta drycken i bilen på vägen hem. Jag var så ledsen men samtidigt så arg inombords.. men efter detta samtal så har jag bestämt mig för att inte ge utlopp för något inför mina föräldrar.
När vi kom hem så gjorde jag inget speciellt. Mådde lite illa, men kan ju bero på ångest och alla tankar som snurrar i mitt huvud. Sedan så åt vi kvällsmat. Absolut ingen succé. Det var en ångestladdad måltid, men jag åt upp allt, jag visste att jag inte hade något annat val.
Nu sitter jag här inne på mitt rum i min ensamhet. Lyssnar på musik, som är lite nedstämd faktiskt. Men det känns skönt, då har man något som man kan gråta lite till.
Jag mår skit just nu, men jag vill inte ha någon hjälp. Jag vill klara detta på egen hand. Jag vet att jag är så pass stark.
Jag ska lämna mamma och pappa utanför mina känslor, de ska bara få se mitt riktigt Elin, när jag är framme.
Om ni har några frågor eller vill prata med mig så skriv gärna eran e-mailadress till mig så addar jag er.
Jag skriver till alla och svara på det mesta.
Ha det så bra!
/ Elin.
I går när jag kom hem ifrån promenaden så var jag så varm, så jag fick en snabb idé om att jag kanske skulle ta och doppa mig i poolen. Och likaså gjorde jag det. Pappa tyckte att jag var galen och när vi kollade vad vattentempertauren låg på så var den på ca. 13 grader bara. Det var ingen värme direkt, men det var ändå uppfriskande.
Morgonen började bra iallafall enligt pappa men inte enligt "M". Jag drack nämligen hela näringsdrycken i morse och det var ju inte så himla populärt. Nu har jag ingen chans längre att kunna smuffla med morgondrycken längre, de har kommit på mitt knep och likaså så har jag berättat det för dem.
Så nu kan man väl säga att jag får hjälp med att ta den just nu. Jag vet att jag har klarat av det tidigare, men det känns verkligen inte som att min kropp behöver all den näringen nu. Jag är så pass stor nu ändå. Skittjock med andra ord, jag ville inte bli större. "/
Efter att jag hade druckit upp drycken så gick jag och Svea in till mamma som låg i sovrummet. Vi sade god morgon till varandra och sedan så bäddade Svea ner sig bredvid mamma i sängen.
Innan det var dags för att åka till BUP för vägning så fixade jag mig iordnig lite smått. Slängde upp en snabb tofs och tog på mig kläderna. Sedan så satte vi oss i bilen och åkte dit. Jag ar inte ett dugg orolig över vikten idag, jag visste att jag hade gått upp. Det var jag säker på, det märks ju på hela min kropp nu. "/
Och likaså hade jag rätt. Jag hade ökat i vikt. Det är både på för- och nackdelar. Men den friska Elin vet ju att jag måste upp i vikt för att nå friskt smal och då måste jag kunna tåla detta. Det är svårt, men jag måste jobba vidare på det.
Även när jag var där upp så träffade jag på Nora. Vi vägs alltid vid samma dag och vid samma tidpunkt och idag hade hon med sig en liten present till mig. Det var en "peppningspresent" som hade hjälpt henne jättemycket. Det var så rart av henne. Jag tror att det kan hjälpa mig också, det var en kanonbra idé!
När jag kom hem så åt jag min gamla vanliga frukost. Jag känner att jag börjar tröttna på den allt mer och mer.
Är det någon som har något förslag? Vad äter ni till frukost?
Efter frukosten så var det vila som stod på schemat. Men den vilan var inte så svårt att ta sig igenom för jag visste ju vad det var som väntade mig, nämligen Gossip Girl. Gud vad det är bra. Men jag tycker så synd om Chuck, varför kan han inte bli tillsammans med Blair? De passar ju så bra tillsammans. Hoppas att det blir något mellan de.
När vilan var slut så gjorde jag inget speciellt. Jag kollade lite på datorn och så busade jag med Svea. Sedan så var det åter igen dags för en näringsdryck. När jag skulle ta den så satt jag och mamma ute i solskenet. Det var riktigt varmt och skönt. Jag hoppas att få lite färg nu innan man ska ligga på stranden och så, det är så himla tråkigt och gå omkring där och vara helt kritvit.
Det blev såklart jobbigt med drycken men jag fick en varm och härlig kram av mamma som tröst. Det hjälpte inte alls till att ta bort alla negativa tankar med det gjorde iallafall så pass mycket att jag drack upp hela drycken.
Medans jag drack den så körde vi Mulle. Jag vann som vanligt, haha!
Sedan när den var avklarad så tog jag med mig Svea in och så skulle jag vänja henne vid att bli borstad en stund. Det gick väl inte så där utmärkt, men det tar väl sin lilla tid. Jag får helt enkelt ha tålamod.
När jag hade gjort det så åkte mamma ner en sväng till stan dels för att hämta ut mina näringsdrycker + mediciner men också för att handla lite inför lunchen. Då så fick jag alltså ensamtid. Det var välbehövligt.
Det var så skönt att allting bara blev helt tyst. Jag kunde kommunicera med mig själv kändes det som. Jag kom fram till att det är så här jag vill ha det. Jag vill gå upp i vikt, jag vill ha en så pass bra sommar i år så att jag verkligen kan njuta utav den istället för att haka på "M" och lyssna alltför mycket på henne. Det är ett mål som jag har!
Visst är det jobbigt att gå upp i vikt och acceptera det, jag känner mig jättetjock idag och det är ju inte så konstigt heller eftersom att jag hade ökat i vikt. Det står och väger och båda hålen just nu, men jag vet att den friska Elin kommer att vinna. Det har redan hon börjat att göra allt mer och mer..
"M" var framme ett x-antal gånger under ensamtiden och sade en massa negativa påstående om mig, men hon ville också att jag skulle göra förbjudna saker. Men jag kunde stå emot, min hjärna var så pass stark så att den kunde tänka friskt - alltså på framtiden.
När mamma väl kom hem så satte hon igång med lunchen på momangen. Idag så blev det pannkakor, keso med smak av äpple, päron och vanlij och 1 kiwi. Det var riktigt somrigt att äta, men inte så jättegott. Kiwin var absolut godast. Pannkakor var inte min hit. Jag hade typ inte ätit det sedan 3 år tillbaka om inte mer. Men det är inte något som jag har känt något direkt sug av och jag lär nog inte göra det heller.
Lunchen gick ganska bra, men det var efteråt som tankarna kom upp i huvudet. Jag har ändrat rutiner nu. Jag har valt att inte visa så mycket ångest och så inför mamma och pappa nu, jag vill hålla det för mig själv, det är nog bäst så. Mamma och pappa tycker att det är bättre att jag släpper ut ångesten och visar den, men nej, det ska jag inte.
Så jag tog fram en solstol, tog på mig bikinin och så låg jag och solade på vilan. Tankarna kom upp hela tiden och de blev ännu värre när man såg sin kropp i bara bikini. Shit vilka stora och feta lår jag har, vilka breda höfter och vilken mage. Jag kommer aldrig att våga visa mig ute i sommar i bara bikini. "/
Det var jobbigt!
Feta jag ligger och solar på vilan!
Efterhand så kände jag att det blev riktigt hett. Det fläktade typ ingenting. Det var helt vindstilla. Jag njöt av varje sekund i solen, men tillslut så blev det för varmt. Då så kände jag att det var dags att doppa sig i poolen, det skulle bli skönt.
Även lilla Svea passade på att ta några simtag i poolen idag. Hon fick det nu innan det är dags att sätta igång poolen på riktigt med klour och rengöring osv.
Här är lite bilder..
OPS! SER UT SOM ETT JÄVLA BERG PÅ VARJE KORT, ÄR JÄTTETJOCK!
Till en början var det kallt att komma i!
I början ville inte Svea inte doppa sig, hon var som fastklistrad i mig!
Men till slut så tog hon några simtag och det tyckte hon nog var skönt!
Bäst var det nog i min famn trots allt!
Tillsist var det bara jag kvar att doppa mig!
Det var skönt att svalka av sig men det var lika skönt att klä på sig kläderna igen, haha.
Efter att jag hade fixat i ordning mig lite så gick jag, mamma och Svea ut till fotbollsplanen utanför oss för att testa inkallning på Svea och för att bara busa givetvis. Det gick hyfsat bra och hon tyckte att det var jättekul, men blev väldigt trött efteråt.
Vi sprang fram och tillbaka, det var livet för mig, jag fick livsglädje. Sol, kärlek, glädje och några få springsteg. Härligt!
Efter det så fortsatte mamma och Svea på en promenad medans jag gick hemåt och fick lite ensamtid. Jag mådde inte så jättebra. "M" var arg på mig över vikten och jag var missnöjs över min kropp. Jag såg inte heller fram emot familjesamtalet som skulle vara i eftermiddag.
Jag kollade mig konstant i spegeln och studerade min kropp noga från topp till tå. Gud vad missnöjd jag är med den. Känns som att jag vill gå ner igen, jag vill vara smal inte tjock som ett berg som jag är nu. Jag mår skitdåligt över det!
Hur ska jag göra, min kropp vill åt 2 olika håll. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt..
Mamma kom hem iallafall strax därpå. Jag fick gråta ut några tårar hos henne och hon kramade om mig.
Sedan så var det dags för att åka på familjesamtalet där även pappa skulle dyka upp efter jobbet.
Det började inte bra, det var inte bra under tiden, det slutade inte bra. Så enkelt var det att beskriva det samtalet!
Jag blir så frustrerad. Nu när jag har gått upp i vikt så skulle jag ju få träna och så skulle vi prata om att eventuellt ta bort en dryck. Men det var 3 hg kvar tills dess. Då tänkte jag att jag klarar mig ändå, jag går upp ändå. Men min behandlare sade nej. Fan!
Jag var arg och irriterad under hela samtalet, jag mådde skit. Jag fick inte heller i mig eftermiddagsdrycken där som jag hade lovat mamma att jag skulle dricka där, så det blev tjat om det också. Men jag vägrade.
Men när vi väl kom ut till bilen och samtalet äntligen var över så fick jag ta drycken i bilen på vägen hem. Jag var så ledsen men samtidigt så arg inombords.. men efter detta samtal så har jag bestämt mig för att inte ge utlopp för något inför mina föräldrar.
När vi kom hem så gjorde jag inget speciellt. Mådde lite illa, men kan ju bero på ångest och alla tankar som snurrar i mitt huvud. Sedan så åt vi kvällsmat. Absolut ingen succé. Det var en ångestladdad måltid, men jag åt upp allt, jag visste att jag inte hade något annat val.
Nu sitter jag här inne på mitt rum i min ensamhet. Lyssnar på musik, som är lite nedstämd faktiskt. Men det känns skönt, då har man något som man kan gråta lite till.
Jag mår skit just nu, men jag vill inte ha någon hjälp. Jag vill klara detta på egen hand. Jag vet att jag är så pass stark.
Jag ska lämna mamma och pappa utanför mina känslor, de ska bara få se mitt riktigt Elin, när jag är framme.
Om ni har några frågor eller vill prata med mig så skriv gärna eran e-mailadress till mig så addar jag er.
Jag skriver till alla och svara på det mesta.
Ha det så bra!
/ Elin.
Söndag 31/5
Till att börja med så vill jag önska mamma ett stort grattis på mors-dag.
Du är verkigen väldens bästa mamma och jag älskar dig massor. Det går inte beskriva med ord i hur mycket du betyder för mig. En bit utav mig lever just för dig och en bit kämpar just för dig.
Jag vill aldrig mista dig och jag vill att vi ska gå hand i hand enda tills döden skiljer oss åt, men till dess är det långt!
Denna morgon började inte så vidare bra för mig utan det började med en massa tårar. Det var nämligen så att jag försökte att fuska med morgondrycken idag igen och då så märkte pappa det.
Det blev ett himla liv i luckan, men pappa blev inte arg på mig utan han skiljde på mig och "M", det kändes skönt iallafall.
Jag vägrade att ta drycken och då sade pappa:
- "Du gör som du vill. Vill du lyssna på "M" så gör det men då blir det något annat negativt".
Först tänkte jag skitsamma. Bara jag slipper att dricka drycken. Men ju mer jag gick och grubblade på det så insåg jag hur sjukt det var. Att "M" hade intalat mig just att idag så skulle jag inte drycka någon hel dryck på morgonen.
Varför skulle hon få styra över mig på det sättet?
Jag ville ju inte ha några negativa konsekvenser. Så jag tog min ork och gick ut till köket och greppade tag om drycken. Den tog jag med ett svep för att jag ville varken känna smak eller lukt utav den.
Mådde inget vidare efter åt men pappa försökte att trösta mig men jag sade att jag behövde vara i fred en stund för att lugna ner mig och det gick han med på.
När jag sedan hade lugnat ner mig så kunde vi prata på en rätt så okej nivå igen. Innan var jag så ångestladdad så det gick inte att prata med mig. Vi pratade lite angående morgonens händelse, men han var stolt över mig eftersom att han tyckte att jag hade löst det på bästa sättet. Även om inte "M" var glad över mig så var jag glad över mig själv, att jag faktiskt tog kampen och tog näringsdrycken och hela dessutom.
Sedan så åt jag frukost. Då kände jag hur hela jag blev större och att jag förtjänade ingen frukost nu när jag inte hade gjort som "M" hade sagt till mig. Jag mådde inte alls bra, men jag fick stöttning utav pappa.
Jag fick alltså i mig hela frukosten också och på vilan så körde vi Mulle.
Pappa vann överlägset och idag så kläckte han en utav sina andra kommentarer när det går bra för honom i spel:
- "Vad heter det här spelet nu igen? Det är ju riktigt kul, eller hur Elin?"
Och så satt han och hånflinade åt mig lite och verkligen njöt över att se mig bli lite småirriterad, fast på skoj alltså!
När vilan var slut så hade även mamma kommit upp som tog en låååång sovmorgon. Då så berättade jag att jag hade druckit hela drycken imorse och sade även Grattis på mors-dag. Hon blev glad över båda sakerna, haha.
Innan det var dags för att sätta sig ner för att ta en dryck igen så gjorde jag inte så mycket. Jag gick mest och diskuterade med "M". Hon var så himla arg på mig för att jag hade brutit mitt löfte just idag. Idag skulle jag verkligen inte ta morgondrycken men så sade jag ifrån och gjorde det ändå.
Jag var också en aning besviken på mig själv. Jag hade ju lovat mamma och pappa att det aldrig mer skulle upprepas och så gjorde det igen. De borde snart tröttna på mig känns det som, hur länge till orkar dem?
Tillsammans med dem så tror jag att vi orkar mycket för att vi är alla så pass envisna. Vi ska kämpa enda tills "M" är bort helt och hållet. Vi ska ta kampen och kämpa mig FRISK tillsammans!
Sedan så var det dags för 1 näringsdryck till. Den tog jag, mamma och pappa ute i solen. Den värmde på så vida pass, men det var skönt.
De första klunkarna gick bra men sedan så tog det stopp, då kom "M" fram:
- "Nu räcker det, du har ju redan druckit en hel dryck innan".
- "Alldeles för mycket kcal och kolhydrater får du i dig nu".
- "Du blir tjock, försök och tänk lite smart!"
Så då blev det tjafs åter igen fast denna gång mellan mig och mamma. Jag vägrade att dricka mer, jag ville alltså lyssna på "M". Men mamma blev så frustrerad så hon "hotade" med en massa negativa konsekvenser som skulle ske om jag inte drack drycken och det sket jag fullständigt i.
Men sedan när det var på gränsen till sista droppen, innan mamma verkligen skulle hälla ut den så tog jag den. Klippte i mig den fort, men mådde skit efteråt.
Mamma var nog också ganska tagen efteråt. Jag hade kastat ut mig en del elaka ord och nu i efterhand så mår jag inte bra av det. Men mamma tog iallafall med Svea ut på en promenad och så fick jag lite ensamtid.
Men jag var så arg/ledsen/frustrerad så jag visste inte vad jag skulle göra.
Skulle jag lyssna på "M" och göra som hon sa?
Nej, det skulle jag inte. Pappa kom in ett tag och ville krama om mig och trösta mig eftersom att jag storgrät, men jag ville inte ha någon tröst utan jag ville bara att han skulle lämna mig i fred. Och likaså gjorde han det. Han gick ut och klippte gräset.
Under ensamtiden så tänkte jag mycket på positiva/negativa saker och det brukar faktiskt hjälpa mig till att inte lyssna på "M". Jag tog även några djupa andetag och så kom jag ner i varv och kunde känna mig en aning lugnare i kroppen, äntligen så lade sig ilskan lite.
Efter ett tag så kom mamma hem igen, men pappa fortsatte att klippa gräset. När mamma kom hem så var hon på bra humör igen och likaså jag. Jag var fortfarande lite nedstämd över att jag hade gått emot "M" så mycket, det var hon som ville straffa mig nu.
Men det viktigaste av allt var att mamma och jag blev sams igen, så att inte "M" fick vara den som stötte oss bort ifrån varandra, det ville ju ingen av oss. Så vi kramade om varandra och så var allt som vanligt igen.
Jag passade även på att fråga mamma vad hon ville ha i mors-dagpresent och då svarade hon:
- "Jag vill ha Elin här. Och du har redan gett mig en jättebra present och det var att du kämpade så bra att du drack upp dryckerna".
Innan det var dags för maten så satte vi upp poolen. Eller det var mest pappa som fixade det till en början..
Sedan när jag hade hjälpt till en ytterst liten stund så var det dags för mat och det var inget dåligt lass utav köttfärssås och spaghetti som mamma slevade upp. Jag som redan mådde så pass dåligt och så skulle jag få må ännu sämre över att behöva äta allt detta.
Det blev lite jobbigt men jag bet ihop och fick i mig allt.
Mina kinder hade blivit större under tiden och magen hade svullnat, det äcklade mig!
På lucnhvilan så tog jag Aftonbladet och satte mig i en stol ute i solen. Det var så varmt så jag höll på att tuppa av, men jag njöt och lite färg tror jag faktiskt att jag fick. Det var inte mycket, men det var ju alltid något.
När vilan var slut så kände jag att jag inte klarade av att sitta ute längre, det var för varmt för min del.
Så jag var inne medans mamma och pappa fixade förfullt där ute med poolen. Jag ser verkligen fram emot att bada i den. Det ska bli så skönt!
Jag kollade lite på datorn en stund och så pratade jag lite med Fnuttskrutt.
Danne skulle även iväg och spela minigolf i Valla så innan han åkte så pratade jag lite med honom också. Det är alltid kul att få ta några ord med sin älskade bror som tyvärr inte händer allt för ofta.
Sedan så var det dags för eftermiddagsmellis.
Det tog jag, mamma och pappa ute i skuggan denna gång eftersom att det var så varmt i solen. Det var skönt att sitta i skuggan och Svea var även med på ett hörn. Hon har varit ute hela dagen idag. Det har varit intresant med poolen och det kanske, haha.
Efter melliset så tog även jag och mamma lite kort, så här är några..
Mamma och pappa!
Svea och jag!
Jag!
(Ser skittjock ut på denna bild, men det är jag idag också!)
Sedan så var det bara in att färscha till sig för att då så skulle jag och mamma åka på valpkurs i Klubbarp. Pappa åkte före oss på motorcykeln för att visa vägen sedan så åkte han vidare på en egen liten tripp. Väl på kursen så var det bara att sitta ner och lyssna på lite information om hur det kommer att se ut framöver. Det vekar vara riktigt bra och både jag och Svea kommer nog att ha väldigt stor nytta av det.
Under hela tiden som vi var där så kände jag mig konstant tjock och äcklig, men mamma gav mig blicken till mig hela tiden som visade att jag inte var det och att det bara var "M" som var där och stötte på mig.
Jag önskar att jag kunde tro på det, men det kan jag tyvärr inte göra i dagsläget.
Innan vi åkte hem så gick vi in en snabbis på kvarnen för att köpa bröd sedan så åkte vi hem. Äntligen!
Då så träffade jag Svea igen som givetvis var jätteglad över att både jag och mamma kom hem. Jag var också glad över att se henne, min lilla sötnos! <3
Eftersom att klockan var väldigt mycket så var det dags att äta. Vi åt rester från igår och jag mådde inget vidare då heller, med tanke på allt som jag hade proppat i mig under dagen. Men det blev ingen större ångestattack utan bara massor med tankar och ordet: Jag mår inte bra.
Men mamma och pappa stöttade mig fullt ut och det var lite lättare att äta i och med att vi satt ute. Det var skönt att få frisk luft att andas in.
När jag hade ätit så gick jag direkt till datorn och nu så sitter jag som sagt här.
Nu så ska jag och mamma gå våran kvällspromenad. Det ska bli så skönt efter denna jobbiga dag och med alla tankar. Rensa huvudet en aning kanske.
Och så blir det att kolla på TV med mamma och pappa en stund och avsluta kvällen med ytterligare en näringsdryck.
Usch, jag kommer att ha ökat massor i vikt när jag ska vägas i morgon.
Jag har ätit alldeles för mycket och onyttigt denna vecka och det syns på hela mig hur jag har blivit större om magen, höfterna, rumpan och ja.. ALLT!!
Hoppas att eran dag har varit bättre än min.
Ha det så bra!
/ Elin.
Lördag 30/5
Denna lördag har varit som en berg- och dalbana för mig. Eller det är väl i stort sätt alla dagarna för mig nu förtiden.
Lördagsmorgonen började iallafall med att mamma kom in med drycken till mig. Pappa fick alltså en efterlängtad sovmorgon, men det var han värd.
Medans jag drack den så pratade jag ganska mycket med mamma för att försöka att distrahera tankarna och så kelade vi lite med Svea också som fortfarande var inne i sin skönhetssömn, haha.
När jag hade druckit klart drycken så fixade jag mig iordning sedan så fick jag en konstig känsla ikroppen och det var nog "M" som var där och ville intala mig något och det var att,
Jag hatade mamma, pappa och Svea idag!
Jag berättade det för mamma, men hon visste mycket väl att jag inte menade det.
Efter ett tag så åt jag frukost tillsammans med mamma. Det var lite motstånd, men fungerade ändå så pass bra som den brukar. Men på frukostvilan så kom det lite ångest. Ledsamhet och ilska. Jag är verkligen trött på det här helvetet, det känns som om man lever i ett fängelse och jag ansåg att jag hade fått i mig alldeles för mycket under bara några enstaka timmar som jag hade varit upp.
Men då sade mamma att alla männsikor äter frukost, det behöver din kropp.
Då tänkte jag att visst, alla behöver frukost. Men jag behöver verkligen inte äta en sådan stor frukost som jag gör nu och jag behöver verkligen inte dricka en hel näringsdryck på morgonen. Det är ju inte ett dugg normalt! Det ger för mycket kcal och för mycket kolhydrater. Det är inte bra för min kropp som inte är i någon form av rörelse alls.
Men tack och lov så satt mamma med mig i soffan. Vi kröp under en varm och skön filt och så kramade hon om mig och tröstade mig. Jag mår inte alls bra nu, jag mår dåligt.. Men snart vänder det nog så att det börjar kännas bättre och bättre för var dag som går. Det är vad mina behandlare säger och mina föräldrar.
Efter vilan så borstade jag tänderna. Sedan så busade jag lite med Svea innan det var dags för mig att gå ner till Nattis en stund. När jag kom ner till henne så gick vi direkt in till Cilla för att jag så gärna ville se deras ny hemkommna lilla hundvalp. Den var jättesöt och Jessi hette den tydligen. Vi satt även och pratade en stund. Vi kunde tyvärr inte busa med Jessi eftersom att hon låg och sov, det var lite synd.
När jag kom hem så mötes jag av en glad hund här hemma. Hon såg så liten ut om man jämnförde med Jessi, men Jessi såg nu större ut p g a all päls som hon hade. Jag älskar Svea!
I stort sätt direkt när jag kom hem så skulle jag få ensamtid, men då inträffade en sak eftersom att "M" var så stark då just för tillfället. Därför så ville mamma stanna hemma hos mig för att hjälpa mig att stå emot, men jag sade att jag klarade det själv. Så jag fick min ensamtid, medans mamma och pappa åkte och handlade mat till lunchen.
Under enstamtiden så försökte jag att få bort "M" och hennes hemska tankar. Hon får bara inte vinna striden tänkte jag för mig själv. Jag försökte att tänka positivt, att om jag inte gör som hon säger, även om det gör ont så kommer jag, den friska delen utav mig bara få mer och mer plats igen. Det kommer göra så att jag blir friskare i psyket men också i ett ännu bättre fysiskt skickan, då jag t o m ska nå min normalvikt, det är då mitt roliga liv börjar igen!
Jag tänkte också på att det negativa. Att om jag gör som hon säger så blir jag bara mer deppig för att hon säger en sådana negativa saker och jag går kanske ner i vikt också. Det leder till att jag hamnar längre och längre ner i skiten igen och negativa konsekvenser kommer upp på tapeten.
Så jag klarade av att stå emot medans mamma och pappa var bort trots att det var jobbigt och ett himla slit mellan 2 individer i min kropp.
När mamma och pappa kom hem så blev de stolta över mig att jag hade klarat av att stå emot "M" och likaså var jag, men ändå så kändes det som ett svek mot henne, men hon är inte min vän längre, det ska jag försöka att säga till mig själv varje dag!
En stund efter att de hade kommit hem så åt mamma och pappa först eftersom att jag inte var speciellt hungrig. Jag tyckte alltså att det skulle bli alldeles för tidig lunch, så jag väntade en stund.
Men när klockan närmade sig den tiden som jag ville äta så höll mamma mig sällskap medans jag åt. Dagens lunch blev baguette med skagenröra. Det väckte tjockkänslor kan jag lova. Kände mina stora kinder och flötig var hela jag, äckelbarn!
Det blev lite jobbigt men mamma hjälpte mig genom att vi började att lösa lite korsord.
När jag hade ätit klart så var pappa tillbaka ifrån macken, då han hade varit och tankar motorcykeln.
Så då var det bara för mig att ta på sig mc-kläderna eftersom att vi skulle åka upp till farmor och farfar i stugan ungefär vid Malexander. Jag var inte så jätteglad i det men både mamma och pappa tyckte att det var en bra idé då jag kunde få tänka på något annat och sedan byta lite miljö, alltså inte bara vara hemma.
När vi väl satt på motorcykeln så hade jag ångest. Jag mådde inte alls så bra, men det var inget som jag ville sprida ut. Utan jag satt där bak på cykeln och höll om pappa. På något sätt så kände jag mig ändå ganska fri. Det var härligt med solen rakt i ansiktet och blåsten vinande i ansiktet.
En ganska farlig sak som hände några gånger på ditvägen var att jag höll på att somna. Pappa märkte det genom att jag dunsade i med huvudet i hans ryggen ett antal gånger. Det kunde ju ha gått riktigt illa, men som tur var så slumrade jag ju lite bara. Jag vet inte hur det kan komma sig att jag bara blev så trött helt plötsligt, det kanske var all ångest som byggdes på och jag ville bara lämna den och den enda utvägen som jag såg var att försöka sova bort den. Men det kanske inte var det bästa sättet att välja det på..
Väl uppe i stugan så var jag lite illamående och trött. Kände mig lite konstig, men det var nog ren och skär ångest. Både pappa och farfar sa att jag inte såg ut att må så bra, men jag svarade att det var okej. Jag vill inte börja må dåligt där, jag ville hålla det för mig själv.
Så för att distrahera tankarna och för att vara glad gentemot farmor och farfar som jag älskar så tog jag mig i kragen och föreslog att vi kunde köra lite spel. Så vi kastade ringar runt pinnar, passade boll och så körde vi bool. Men det var inte så roligt för hur nära jag än låg den lilla kulan så var det alltid någon som kom ännu närmare och vann - den fick alltså kasta den lilla kulan till ett annat ställe och så började det om på nytt.
Vi fikade även och satt och pratade. De fikade lagom tills det var dags för mig att ta min kaloririka dryck..
Men drycken gick väl bra. Över förväntan. Men jag njöt så pass utav solen så att jag tog en klunk då och då och det gjorde det hela mycket lättare. Älskar solen!
Här kommer lite bilder..
När vi hade varit där så var det dags för oss att åka hem. Jag uppskattade verkligen att åka upp hit men samtidigt så var ju "M" med och fick mina tankar på mycket negativt. Men jag kände ändå att det var nyttigt att följa med och det är ju aldrig helt fel att vara ute när det är så fint väder. Vad har ni gjort idag?
När vi kom hem så fick jag och pappa ett glatt välkomnande både ifrån Svea och mamma. Svea ville komma till min famn direkt och dränkte verkligen ner mig med pussar i ansiktet, haha.
Jag kan faktiskt erkänna att jag hann att sakna henne under den här tiden. Hon hjälper mig så mycket nu, för att t.ex. klara att hålla tillbaka "M" så långt det går.
Annars när jag kom hem så gjorde jag inte så mycket. Jag kollade lite på datorn och så klädde jag om till min pyjamas. Det är så härligt att gå i, slappt och skönt!
Innan kvällsmaten så kokade jag och kände mig jättehet. Jag visste inte vad det var med mig. Kanske var det ångesten som började att sätta fram sina spår, det trodde iallafall pappa.
Sen var det dags för kvällsmat. Det blev grillat. Mycket bättre än stekt mat tycker jag!
Under maten så kom det lite tårar och ångest. Tankarna rann iväg på hur tjock jag blev och på hur tjock jag var. Jag åt för mycket och det var inte "M" som ansåg det utan det var JAG.
Jag åt även för onyttigt idag också, snälla Elin, börja tänka efter lite på vad du äter nu!
Jag har blivit så himla dålig på det, inte konstigt att jag ser ut som jag gör och blir tjockare för var dag som går. Jag äter alldeles för mycket kolhydrater och kcal per dag för att inte röra på mig.
JAG ÄT SKIT TJOCK, JÄVLA TJOCKIS!
Men fick stöttning av både mamma och pappa.
Fick den vanliga kommentaren:
- "Alla människor är värda mat och att få njuta. Det är du också och du måste äta det där. Det är din portion och det behöer du!"
Nu så ska jag och mamma gå ut på en promenad med Svea. Det ska bli så himla skönt. Jag känner fortfarande en stor klump i magen som gör ont, men den kanske minskar lite när jag får röra på mig, vem vet. Jag hoppas på det iallafall. Jag måste bara få röra på mig känner jag och det är nuu!
Annars när vi kommer in så blir det kortspel och Robinson. Tillsammans med det så blir det mys och stöttning av mamma och pappa när jag ska dricka näringsdrycken. Det kommer jag nog att behöva. Men jag vill inte släppa ut för mycket, jag ska lära mig att hålla lite mer för mig själv igen, jag tycker så synd om mamma och pappa över att behöva ha en sådan dotter som de har idag. Som alltid gråter och typ tycker synd om sig själv. "/
Men jag vet att de inte tycker så, men så är det enligt mig.
De älskar mig, det vet jag och likaså älskar jag dem! <3
Stå emot och kämpa vidare är vad som stor på schemat inför morgondagen.
Ha det så bra!
/ Elin.
Lördagsmorgonen började iallafall med att mamma kom in med drycken till mig. Pappa fick alltså en efterlängtad sovmorgon, men det var han värd.
Medans jag drack den så pratade jag ganska mycket med mamma för att försöka att distrahera tankarna och så kelade vi lite med Svea också som fortfarande var inne i sin skönhetssömn, haha.
När jag hade druckit klart drycken så fixade jag mig iordning sedan så fick jag en konstig känsla ikroppen och det var nog "M" som var där och ville intala mig något och det var att,
Jag hatade mamma, pappa och Svea idag!
Jag berättade det för mamma, men hon visste mycket väl att jag inte menade det.
Efter ett tag så åt jag frukost tillsammans med mamma. Det var lite motstånd, men fungerade ändå så pass bra som den brukar. Men på frukostvilan så kom det lite ångest. Ledsamhet och ilska. Jag är verkligen trött på det här helvetet, det känns som om man lever i ett fängelse och jag ansåg att jag hade fått i mig alldeles för mycket under bara några enstaka timmar som jag hade varit upp.
Men då sade mamma att alla männsikor äter frukost, det behöver din kropp.
Då tänkte jag att visst, alla behöver frukost. Men jag behöver verkligen inte äta en sådan stor frukost som jag gör nu och jag behöver verkligen inte dricka en hel näringsdryck på morgonen. Det är ju inte ett dugg normalt! Det ger för mycket kcal och för mycket kolhydrater. Det är inte bra för min kropp som inte är i någon form av rörelse alls.
Men tack och lov så satt mamma med mig i soffan. Vi kröp under en varm och skön filt och så kramade hon om mig och tröstade mig. Jag mår inte alls bra nu, jag mår dåligt.. Men snart vänder det nog så att det börjar kännas bättre och bättre för var dag som går. Det är vad mina behandlare säger och mina föräldrar.
Efter vilan så borstade jag tänderna. Sedan så busade jag lite med Svea innan det var dags för mig att gå ner till Nattis en stund. När jag kom ner till henne så gick vi direkt in till Cilla för att jag så gärna ville se deras ny hemkommna lilla hundvalp. Den var jättesöt och Jessi hette den tydligen. Vi satt även och pratade en stund. Vi kunde tyvärr inte busa med Jessi eftersom att hon låg och sov, det var lite synd.
När jag kom hem så mötes jag av en glad hund här hemma. Hon såg så liten ut om man jämnförde med Jessi, men Jessi såg nu större ut p g a all päls som hon hade. Jag älskar Svea!
I stort sätt direkt när jag kom hem så skulle jag få ensamtid, men då inträffade en sak eftersom att "M" var så stark då just för tillfället. Därför så ville mamma stanna hemma hos mig för att hjälpa mig att stå emot, men jag sade att jag klarade det själv. Så jag fick min ensamtid, medans mamma och pappa åkte och handlade mat till lunchen.
Under enstamtiden så försökte jag att få bort "M" och hennes hemska tankar. Hon får bara inte vinna striden tänkte jag för mig själv. Jag försökte att tänka positivt, att om jag inte gör som hon säger, även om det gör ont så kommer jag, den friska delen utav mig bara få mer och mer plats igen. Det kommer göra så att jag blir friskare i psyket men också i ett ännu bättre fysiskt skickan, då jag t o m ska nå min normalvikt, det är då mitt roliga liv börjar igen!
Jag tänkte också på att det negativa. Att om jag gör som hon säger så blir jag bara mer deppig för att hon säger en sådana negativa saker och jag går kanske ner i vikt också. Det leder till att jag hamnar längre och längre ner i skiten igen och negativa konsekvenser kommer upp på tapeten.
Så jag klarade av att stå emot medans mamma och pappa var bort trots att det var jobbigt och ett himla slit mellan 2 individer i min kropp.
När mamma och pappa kom hem så blev de stolta över mig att jag hade klarat av att stå emot "M" och likaså var jag, men ändå så kändes det som ett svek mot henne, men hon är inte min vän längre, det ska jag försöka att säga till mig själv varje dag!
En stund efter att de hade kommit hem så åt mamma och pappa först eftersom att jag inte var speciellt hungrig. Jag tyckte alltså att det skulle bli alldeles för tidig lunch, så jag väntade en stund.
Men när klockan närmade sig den tiden som jag ville äta så höll mamma mig sällskap medans jag åt. Dagens lunch blev baguette med skagenröra. Det väckte tjockkänslor kan jag lova. Kände mina stora kinder och flötig var hela jag, äckelbarn!
Det blev lite jobbigt men mamma hjälpte mig genom att vi började att lösa lite korsord.
När jag hade ätit klart så var pappa tillbaka ifrån macken, då han hade varit och tankar motorcykeln.
Så då var det bara för mig att ta på sig mc-kläderna eftersom att vi skulle åka upp till farmor och farfar i stugan ungefär vid Malexander. Jag var inte så jätteglad i det men både mamma och pappa tyckte att det var en bra idé då jag kunde få tänka på något annat och sedan byta lite miljö, alltså inte bara vara hemma.
När vi väl satt på motorcykeln så hade jag ångest. Jag mådde inte alls så bra, men det var inget som jag ville sprida ut. Utan jag satt där bak på cykeln och höll om pappa. På något sätt så kände jag mig ändå ganska fri. Det var härligt med solen rakt i ansiktet och blåsten vinande i ansiktet.
En ganska farlig sak som hände några gånger på ditvägen var att jag höll på att somna. Pappa märkte det genom att jag dunsade i med huvudet i hans ryggen ett antal gånger. Det kunde ju ha gått riktigt illa, men som tur var så slumrade jag ju lite bara. Jag vet inte hur det kan komma sig att jag bara blev så trött helt plötsligt, det kanske var all ångest som byggdes på och jag ville bara lämna den och den enda utvägen som jag såg var att försöka sova bort den. Men det kanske inte var det bästa sättet att välja det på..
Väl uppe i stugan så var jag lite illamående och trött. Kände mig lite konstig, men det var nog ren och skär ångest. Både pappa och farfar sa att jag inte såg ut att må så bra, men jag svarade att det var okej. Jag vill inte börja må dåligt där, jag ville hålla det för mig själv.
Så för att distrahera tankarna och för att vara glad gentemot farmor och farfar som jag älskar så tog jag mig i kragen och föreslog att vi kunde köra lite spel. Så vi kastade ringar runt pinnar, passade boll och så körde vi bool. Men det var inte så roligt för hur nära jag än låg den lilla kulan så var det alltid någon som kom ännu närmare och vann - den fick alltså kasta den lilla kulan till ett annat ställe och så började det om på nytt.
Vi fikade även och satt och pratade. De fikade lagom tills det var dags för mig att ta min kaloririka dryck..
Men drycken gick väl bra. Över förväntan. Men jag njöt så pass utav solen så att jag tog en klunk då och då och det gjorde det hela mycket lättare. Älskar solen!
Här kommer lite bilder..
När vi hade varit där så var det dags för oss att åka hem. Jag uppskattade verkligen att åka upp hit men samtidigt så var ju "M" med och fick mina tankar på mycket negativt. Men jag kände ändå att det var nyttigt att följa med och det är ju aldrig helt fel att vara ute när det är så fint väder. Vad har ni gjort idag?
När vi kom hem så fick jag och pappa ett glatt välkomnande både ifrån Svea och mamma. Svea ville komma till min famn direkt och dränkte verkligen ner mig med pussar i ansiktet, haha.
Jag kan faktiskt erkänna att jag hann att sakna henne under den här tiden. Hon hjälper mig så mycket nu, för att t.ex. klara att hålla tillbaka "M" så långt det går.
Annars när jag kom hem så gjorde jag inte så mycket. Jag kollade lite på datorn och så klädde jag om till min pyjamas. Det är så härligt att gå i, slappt och skönt!
Innan kvällsmaten så kokade jag och kände mig jättehet. Jag visste inte vad det var med mig. Kanske var det ångesten som började att sätta fram sina spår, det trodde iallafall pappa.
Sen var det dags för kvällsmat. Det blev grillat. Mycket bättre än stekt mat tycker jag!
Under maten så kom det lite tårar och ångest. Tankarna rann iväg på hur tjock jag blev och på hur tjock jag var. Jag åt för mycket och det var inte "M" som ansåg det utan det var JAG.
Jag åt även för onyttigt idag också, snälla Elin, börja tänka efter lite på vad du äter nu!
Jag har blivit så himla dålig på det, inte konstigt att jag ser ut som jag gör och blir tjockare för var dag som går. Jag äter alldeles för mycket kolhydrater och kcal per dag för att inte röra på mig.
JAG ÄT SKIT TJOCK, JÄVLA TJOCKIS!
Men fick stöttning av både mamma och pappa.
Fick den vanliga kommentaren:
- "Alla människor är värda mat och att få njuta. Det är du också och du måste äta det där. Det är din portion och det behöer du!"
Nu så ska jag och mamma gå ut på en promenad med Svea. Det ska bli så himla skönt. Jag känner fortfarande en stor klump i magen som gör ont, men den kanske minskar lite när jag får röra på mig, vem vet. Jag hoppas på det iallafall. Jag måste bara få röra på mig känner jag och det är nuu!
Annars när vi kommer in så blir det kortspel och Robinson. Tillsammans med det så blir det mys och stöttning av mamma och pappa när jag ska dricka näringsdrycken. Det kommer jag nog att behöva. Men jag vill inte släppa ut för mycket, jag ska lära mig att hålla lite mer för mig själv igen, jag tycker så synd om mamma och pappa över att behöva ha en sådan dotter som de har idag. Som alltid gråter och typ tycker synd om sig själv. "/
Men jag vet att de inte tycker så, men så är det enligt mig.
De älskar mig, det vet jag och likaså älskar jag dem! <3
Stå emot och kämpa vidare är vad som stor på schemat inför morgondagen.
Ha det så bra!
/ Elin.
Fredag 29/5
- "Jaså, du var vaken?!"
Det var kommentaren som jag fick av pappa när han kom in till mitt rum med drycken. Jag hade varit vaken ett tag, fast jag låg och kollade på MTV en stund och myste med Svea som tvärsov. Det var mysigt!
Drycken gick bra att dricka. Det har nog blivit ett tvång nu har jag insett. Det ska alltid vara Svartavinbär nu på morgonen. Men jag har bestämt mig för att bryta det mönstret, så jag ska testa och ta hallon i morgon istället. Jag får hoppas på att det går lika bra..
När jag hade druckit upp dricken så gick jag och Svea i vanlig ordning in till mamma som låg i sängen. Fast denna morgon så låg inte mamma kvar så länge, utan hon kom strax därefter att jag hade lagt ner Svea där. Men Svea låg kvar och sov så sött precis som hon gjorde igår också. Jag verkligen smälter när jag ser henne!
Sedan så fixade jag mig iordning lite smått. Kände mig äcklig i håret, men slängde upp det i en hög tofs och så tog jag på mig jogginbyxor och en stickad tröja. Det såg ju inte ut att bli så fint väder i morse.
Innan det var dags för att äta frukost så busade jag lite med Svea som hade vaknat till. Efter det så åt jag en stabil frukost tillsammans med mamma, som hon har stenkoll på så att jag verkligen äter allt och inte petar undan något. Det blev lite jobbigt under stunden som jag åt. Tankarna kom, men framförallt så visste jag att det var samtal som väntade på mig direkt efter frukosten och just nu så känner jag inte alls för samtal. Jag orkar inte öppna mig längre, inte fullt ut iallafall.
Men frukosten kom iallafall ner i magen och tårarna slutade att komma för att mamma var ju där och stöttade mig.
När jag hade ätit klart så blev det ytterligare lite tårar p g a att då var det dags att sätta sig i bilen för att bli skjutsad till min behandlare för att ha ett samtal där. Åh, jag ville verkligen inte dit!
Men mötet i sig gick väl ganska bra sen ändå. Jag hade inget val idag, jag kunde inte bara sitta tyst eller nicka för att jag fick en uppgift och då var jag tvungen att förklara en massa saker. Även om det var jobbigt så gav det nog något.
Efter ca. 45 min. så kom mamma och hämtade mig. Det var skönt det. Svea satt även i framsätet och blev glad över att se mig. För övrigt så gillar hon att åka bil. Det tycker hon är spännande.
När jag kom hem så satte mamma ihop det nya utemöblerna som pappa och mamma hade köpt på JYSK igår. Jag kände att jag behövde vara lite ensam inne för att gå igenom mina tankar. Jag brukar inte vara så jättemunter när jag kommer hem ifrån ett samtal så det är alltid skönt att få vara lite för sig själv då så att ingen bara rusar fram till en och frågar på. Så när hon var klar så kom hon in. Då var jag på bättre humör igen. Direkt då så duschade vi mitt hår, eftersom att jag tyckte att det var så ofräscht. Sen var det då dags för förmiddagsdrycken. Den gick också bra att dricka, men lite motstånd var det såklart. Vi spelade Mulle för att lätta lite på trycket och det hjälper mig faktiskt lite varje gång.
Jag försökte att inte behöva dricka upp hela drycken, men det sade mamma att jag tvungen till..
När jag hade druckit upp så började mamma att städa lite, medans jag busade för fullt med Svea som var jättepigg, trots att hon hade varit vaken enda sedan i morse.
Vi lekte ett ganska bra tag, men sedan så föll hennes ögonlock ihop sakta men säkert när jag väl lyfte upp henne i soffan.
När mamma hade städat klart och Svea hade somnat så fick jag ensamtid en stund medans mamma åkt och postade några brev + köpte ett refilkort till mig. Det behövdes. Så nu kan jag äntligen sms:a igen som jag inte har kunnat på ett tag nu. Under ensamtiden så gjorde jag inte så mycket. "M" var såklart framme och sade en massvis med saker till mig:
- "Du förtjänar inte ett lyckligt liv".
- "Du ska inte bli frisk, du kommer att få ett helvete då".
- "Om du inte börjar lyssna på mig igen så kommer din familj att råka illa ut".
- "Jag kommer göra så att du skadar någon".
- M.m.
Detta gör mig så ledsen och det skrämmer mig en held del. Framförallt det här med att min familj kommer att råka illa ut eller att hon kommer göra så att jag skadar någon. Det vill jag inte. Så därför så ska den sunda biten utav Elin stå på sig och visa att hon inte alls tänker göra någon illa även om "M" kommer kämpa åt det andra hållet. Jag känner att jag börjar bli allt mer och mer splittrad.
När mamma kom hem så åt vi lunch. Dagens lunch blev min näst intill favoriträtt för tillfället, blodpudding. Det var gott, men trots att jag tyckte att det var gott och verkligen kunde känna av smaken så fick jag inte njuta och jag fick inte en lugn lunch utan tankar heller.
Jag kände hur "M" kom intill mig. Hon viskade inom mitt huvud att jag blev större och att jag inte skulle äta så där mycket. Jag var heller inte värd att få njuta av blodpuddingen för jag hade ju druckit näringsdrycker innan och ätit en megastor frukost innan, så det var inte tillåtet.
Men mamma sade att mat måste man ha, så jag fick i mig allt.
Efter maten så var det vila som gällde. Då så satte jag mig bekvämt i soffan och så plattade mamma håret på mig. Det var jätte längesen som jag gjorde det, så det var lite kul faktiskt. Och längre blev ju håret också, haha.
Några tårar kom det, men inget direkt ångestattack så, men det var väl för att jag ansåg att blodpudding var en rätt så okej mat ändå trots allt.
Så här blev slutresultatet..
Eftersom att vilan inte var avklarad framåt 14.30 egentligen och att Emilia skulle komma så valde vi att vi kunde minska ner vilan lite så att jag bara var tvungen att sitta fram till 14.00 så att jag hann att fixa mig i ordning lite.
Så direkt efter vilan så fixade jag mig iordning lite. Bytte kläder och kelade lite med Svea.
Sedan så åkte mamma efter ett tag och då var det bara jag och Svea hemma och så inväntade vi att Emilia och Lucy skulle komma. Det såg vi båda framemot!
Klockan 15.00 så kom det en brummande bil utanför. Det var Emilia.
Och så knackde det på dörren och där stod söta Emilia och söta Lucy. De var båda 2 så söta, hihi.
Svea vart ivrig direkt och ville busa med Lucy direkt, men Lucy blev väldigt farscinerad utav Fnutte. Hon hade aldrig sett en kanin innan, så det kanske inte var så konstigt.
När jag och Emilia hade stått och pratat en stund och hållt på lite med hundarna så satte vi oss ner på altanen och fikade. Denna dagen så gjorde jag en annorlunda sak. Jag tog en kanelbulle som jag hade bakat igår istället för näringsdrycken. Det skulle jag aldrig ha gjort om inte Emilia hade varit här, då hade jag suttit med min gamla näringsdrck hårt i min hand. Men i och med att hon tog en så kände jag att jag också ville klara av det och jag visste ju att jag hade ett jättebra stöd hos mig.
Så hon åt sin bulle och jag min. Men mina tankar kom vart om varandra hela tiden.
"M" var där..
- "Varför gör du såhär? Det står inte i regelboken".
- "Nu äter du för onyttigt igen".
- "Du kommer att bli jättetjock av den där bullen, den kommer jäsa i magen på dig".
Men Emilia sade några kloka ord till mig som fick mig att tänka på rätt bana igen.
Emilia och jag satt och pratade ett ganska bra tag och det kändes faktiskt som vi hade träffat varandra tidigare och som om vi på något vis pratat tidigare också. Emilia var verkligen en underbar människa rakt igenom och hon har så goda råd till mig.
Hon förstod mig så väl och det kändes jätteskönt.
När vi hade njutit tillräckligt ute på altanen där solen gastade på så gick vi in igen. Då var det dags för Emilia och Lucy att åka hem igen. Men tiden rann verkligen bara iväg, kl. var redan 17.00. Men det var iallafall jättekul att träffa dig!
Här är lite bilder..
Båda sötnosarna, Lucy och Svea!
Emilia, Lucy och Svea har fullt upp med Fnutte!
Söta Emilia och jag!
De 3 sötnosarna!
Det var en glad känsla som stannade hos mig när Emilia och Lucy hade åkt hem. Jag var så glad över att få pratat av mig lite över sådant som bara hon förstod och glad över att äntligen fått träffa Emilia.
Tack Emilia för idag, den var en superrolig eftermiddag tillsammans med dig, hoppas att vi träffas någon mer dag! <3
På kvällen så grillade vi. Det blev fisk för hela slanten. Laxburgare blev det för min del tillsammans med bröd och coleslow. Måltiden började bra men efter en stund så slutade det med att jag kände att det blev för jobbigt och gick in på mitt rum och lät några tårar rinna. Men då så kom pappa och kramade om mig och sa:
- "Kom ut och sätt dig och ät igen, det klarar du".
Men det är inte alltid så lätt som mamma och pappa tror att det är. Det tar emot!
Sådär satt jag, inte så lyckligt i att äta. Det var en stor laxburgare. Jag ville gärna ta bort lite på den eftersom att jag ansåg att det var mer än 100 gram, men varken mamma eller pappa gick med på den idén. Så där satt jag ute på altanen och kände knappt någon smak alls utav maten och kunde inte njuta ett dugg. Jag satt bara och tuggade och väntade på att den sista tuggan skulle hamna på gaffeln och tillslut så gjorde den det. Men då så blev jag ledsen.
Dels för att jag hade ätit för mycket - för mycket kolhydrater och för mycket fisk.
Dels för att jag stod emot "M" alldeles för mycket.
Dels för att jag saknade mormor så mycket.
Det blev alltså en enda stor röra utav alla tankar på en och samma gång. Men mamma satte sig i stolen bredvid mig och så pratade vi lite om mina känslor och mitt mående. Det kändes inget vidare efter det heller, men lite bättre iallafall.
Nu så sitter jag här. Jag har matvila. Men ska snart få gå ut på min vanliga kvällspromenad med mamma. Det ska bli skönt att få röra på sig efter allt onyttigt som man har stoppat i sig under hela dagen. Jag måste verkligen verligen bli bättre på att tänka efter vad jag stoppar i mig. I slutändan kommer jag att kunna rulla fram, vilket jag snart redan gör dessvärre. "/
Sen ikväll när vi kommer in så blir det att mysa framför TV:n tillsammans med mamma, pappa och lilla Svea. En oinbjuden näringsdryck ska också ner i magen innan sängen vankas för mig.
Det ska bli skönt att få sova bort alla mina tankar och ångest, för att idag så har jag valt att inte visa mina känslor så pass stark som jag brukar göra. Jag ville testa idag. Jag vill ju inte heller beslasta mina föräldrar med massor ledsamhet m.m.
I morgon är det nya tag som ska tas, kanske utamana "M" på något, vem vet?
Kämpar på det gör jag iallafall!
Ha det så bra!
/ Elin.
Torsdag 28/5
Morgonen började som vanligt med att pappa kom in med drycken till mig och gjorde mig sällskap sittande på en utav barstolarna.
Efter att jag hade druckit upp drycken och att pappa hade cyklat iväg till jobbet så gick jag och Svea in till mamma i vanlig ordning. Där så gosade sig Svea ner direkt tillsammans med mamma, men jag valde att inte delta för att jag kände mig pigg och alert.
Så medans de låg där ett tag så gjorde jag mig iordning lite. Det fick bli myskläder för hela slanten idag för det såg inte så klart ut på himlen idag.
När mamma sedan kom upp efter några min. så sa hon lite tyst till mig att jag skulle gå in och kolla på Svea som fortfarande låg kvar i mammas säng. Och gud så söt hon var, haha!
En stund senare så vaknade hon ju upp och då så åt hon först sedan så ville hon givetvis busa lite. Jag tog då fram hennes absoluta favorit leksak, men den märkte jag hade gått sönder så den pep inte alls lika mycket längre, men det är inte hela världen. Det är bara att köpa en ny. När vi hade busat en stund så var det dags för mig att äta min vanliga frukost och då gjorde mamma mig sällskap. Det gick faktiskt bra. Osten har blivit mindre svår nu. Jag kan dock inte tugga den och känna efter smaken utan jag sväljer den hel tillsammans med juicen. Jag klarar inte av att känna smaken, jag gillar inte ost.
När vi hade ätit frukost så vilade vi. Då så satt jag vid datorn och chattade lite. Det var inte så många inne eftersom att de flesta går ju i skolan vid den tiden, men Cilla var faktiskt inne för att hon hade sovmorgon. Så det var kul att prata lite med henne. Jag är glad för hennes skull, för hon ska nämligen åka och hämta sin lilla vovve idag. Det var en Lagotto tror jag att rasen hette, sött!
Efter vilan så ringde jag till morfar för att höra om han ville komma hit lagom till förmiddagsmelliset och spela en omgång Mulle och det ville han såklart. Han blir lika glad för varje gång som vi ringer och frågar och vi blir alltid lika glada över att han svarar ja. Han är så snäll min lilla morfar, helt klart den bästa morfar´n i världen!
Under tiden som jag inväntade att morfar skulle komma så gjorde jag inte så mycket. Jag brukar inte hitta på så mycket på förmiddagarna iallafall inte innan jag har avslutat förmiddagsdrycken. Jag lekte lite med Svea, men hon var lite trött. En stund senare så kom morfar. Då så var det Mulle som gällde + att dricka den där hemska drycken. Drycken gick bra att dricka men jag gav några obehagliga blickar till mamma för att visa att jag inte mådde så bra, men hon skakade på huvudet och då förstod jag vad hon menade med det, det kändes bra.
Ställningen blev som den alltid brukar sluta när vi 3 kör. Jag kom första, morfar på andra plats och mamma kom sist. Stackars mamma, men hon får förhoppningsvis ta revansch nästa gång som vi kör.
En stund efter att morfar hade åkt hem så fick jag ensamtid utav mamma. Hon skulle åka ner till Nordiska eftersom att de hade 50% på allt i butiken där. Jag var lite inne på att följa med men sedan så ångrade jag mig och så tjafsade jag och mamma litegrann innan och då kände jag ytterligare mindre för det. Det kunde vara skönt att vara hemma och rensa tankarna och få vara en stund för sig själv istället, så att mamma och jag kunde vara glada på varandra när hon kom hem istället. Alltså vi var inte osams på det sättet, men när man går hack i häll på varandra dag in och dag ut så är det lätt att man tjafsar lite då och då. Det liksom bara flyger ut några dumma ord. Oftast så får jag en sådan himla ångerkänsla efteråt, men mamma har lärt sig hur jag fungerar. Att nu är det inte bara Elin som består utav 1 del, utan nu finns det 2 delar. 1 som är den "riktiga" Elin och en som är "M"..
Men under tiden som mamma var borta så kunde jag dra en stor lättnad och känna att det här var vad jag behövde, att få tänka på mig själv. Men det får jag ju dock aldrig, för "M" kom ju givetvis med sina negativa ord direkt:
- "Kom igen nu, förbränn!"
- "Du anar inte hur du ser ut, du är så äcklig".
- "Det ska bli du och jag igen, vi ska bli tajta. Så lyssna på mig nu".
Men aldrig, försvinn äckliga "M"!
Tyvärr är det ju inte så lätt att bara trycka på en off-knapp och så försvinner tankarna. Nej, utan tankarna ligger och gnager i bakhuvudet på mig hela tiden.
Men jag kände att jag var ju tvungen att ta fram min sunda del nu och istället försöka distrahera bort dessa negativa tankarna som "M" säger till mig. Så jag lekte lite med Svea sedan så lade jag mig i några sekunder tillsammans med henne inne på mammas och pappas sängar. Det blev inga längre stunder innan "M" sade till mig:
- "Nu får det vara nog. Inte ska du ligga här och lata dig. Du ska inte gå upp mer i vikt och det göra du om du sitter eller ligger för mycket, särskilt nu när du äter så mycket och inte är ett dugg aktiv. Skärpning på dig nu Elin!"
Så jag gick upp ifrån sängen precis som "M" ville, men för det så gjorde jag inget dumt. Utan jag tog fram bilden och tog några ego-kort. Här är ett utav dem..
Tillslut så kom mamma hem. Då så åt vi på direkten. Vi värmde varm smörgåstårta som vi hade i frysen. Det var inget som jag egentligen ville äta, men jag blev så illa tvungen eftersom att kl. var redan 13.00 och det var lite sent att ställa sig och laga mat då. Så det blev att vara smidiga. Jag blev lite ledsen under måltiden och tankarna kom på en gång.
- Alldeles för onyttigt.
- För mycket.
- Mycket kolhydrater.
Usch, jag äter för onyttigt nu. Jag måste få ett stopp på det, jag håller med "M" om det. Jag får tänka efter lite på vad jag stoppar i mig. Men jag var iallafall tvungen att äta upp allt som låg på tallriken även att jag inte vill det. Men mamma och jag löste lite korsord som gjorde att det gick lite lättare och man tänkte inte på samma sätt att man stoppade i sig den onyttiga maten. Så även idag så fick jag i mig allt och då menar jag verkligen allt!
Efter maten så var det vila som gällde. För att försöka att uthålla ångesten så lade jag mig ner en stund och försökte att andas lugnt och tänka på något positivt, men det gick inget vidare. Jag mådde kasst så det blev ett litet ångestpys då jag fick ur mig lite utav alla tankar. Jag var inte tom på långa vägar, men jag tänkte att nu så skulle jag försöka att hålla resten för mig själv och likaså så gjorde jag det.
När vilan var slut så kollade jag en snabbis på datorn och en stund efteråt så frågade mamma mig om jag ville baka bullar och det kände jag för att göra. Dels för att distrahera tankarna och dels för att JAG-ELIN älskar att baka.
Så jag tog på mig förklädet och började att baka på direkten..
Det blev även att baka en äpplekaka på det också eftersom att jag ändå var igång. Medans bullarna jäste och äppelkakan stod i ugnen så kom pappa hem ifrån jobbet. Då så tog jag, mamma och pappa eftermiddagsmelliset tillsammans. Då så spelade vi lite kort tillsammans och pratade. Även då så blev det lite jobbigt, men jag fick peppning ifrån både mamma och pappa och jag är så himla tacksam över att de finns där för mig! <3
När drycken var fördrucken och vi var färdigspelade så åkte mamma och pappa till City Gross. Då så fick jag klara med hemma själv en stund. Men det gjorde inte mig ett dugg, för jag hade fullt upp med baket + att leka med Svea som var jättebusig och kelig.
Bullarna blev klarar i ugnen väldigt fort, det tog inga större stunder och så här blev slutresultatet..
När det väl var klart så gjorde inte jag så mycket. Det var fortfarande lite tid kvar tills mamma och pappa skulle komma hem så då tog jag upp lilla Svea i min famn och så tog vi lite kort på oss..
Senare sen så kom då och då var det dags för kvällsmat. Det var på tiden tyckte jag, för att jag vill inte äta för sent. Det rubbar alldeles för mycket på tiderna, det blir jobbigt med andra ord.
Kvällens middag fick bli något smidigt det också eftersom att det var så ont om tid (enligt mig). Det var ganska jobbigt att få i sig middagen, det kom tankarna hela tiden. Och det kändes som att jag var den som åt mest och onyttigast. Jag åt mest fett och kolhydrater..
Jag kände hur mina kinder blev stora och hur hela jag också växte. Fan Elin, tänk efter på vad du äter!
I kväll så blir det första promenaden för idag och även första gången som jag går utanför dörren för dag. Det låter hemskt, men jag har faktiskt inte varit ute något idag. Så det ska bli skönt att få ta risk luft nu och njuta av varje steg man får gå, jag älskar att promenera, för att det är tyvärr det enda som jag får göra nu. Men jag ser framemot en sak.. Jag ska nämligen få testa på powerbalance tillsammans med min behandlare den 4 juni om vikten ser bra ut, hoppas hoppas!
Men den lär inte gå annat än upp nu, för jag äter ju skit mycket och hur onyttigt som helst, så jag har säkert rasat upp i vikt tills på måndag. "/ Usch..
Ikväll så ska jag inte kolla på något speciellt på TV utan det blir nog att ta ett parti kort med mamma och ta näringsrycken till det. Kommer säkert att komma en och annan tår, men det kommer jag, mamma och pappa lösa på ett bra sätt. Sedan så ska jag gå och lägga mig och kolla på det sista programet utav det som jag alltid följer på vardagar. Att jag aldrig kommer ihåg vad det heter, men kul är det iallafall.
Jag ska samla nya krafter inför imorgon och kämpa på.
Ha det så bra!
/Elin.
Efter att jag hade druckit upp drycken och att pappa hade cyklat iväg till jobbet så gick jag och Svea in till mamma i vanlig ordning. Där så gosade sig Svea ner direkt tillsammans med mamma, men jag valde att inte delta för att jag kände mig pigg och alert.
Så medans de låg där ett tag så gjorde jag mig iordning lite. Det fick bli myskläder för hela slanten idag för det såg inte så klart ut på himlen idag.
När mamma sedan kom upp efter några min. så sa hon lite tyst till mig att jag skulle gå in och kolla på Svea som fortfarande låg kvar i mammas säng. Och gud så söt hon var, haha!
En stund senare så vaknade hon ju upp och då så åt hon först sedan så ville hon givetvis busa lite. Jag tog då fram hennes absoluta favorit leksak, men den märkte jag hade gått sönder så den pep inte alls lika mycket längre, men det är inte hela världen. Det är bara att köpa en ny. När vi hade busat en stund så var det dags för mig att äta min vanliga frukost och då gjorde mamma mig sällskap. Det gick faktiskt bra. Osten har blivit mindre svår nu. Jag kan dock inte tugga den och känna efter smaken utan jag sväljer den hel tillsammans med juicen. Jag klarar inte av att känna smaken, jag gillar inte ost.
När vi hade ätit frukost så vilade vi. Då så satt jag vid datorn och chattade lite. Det var inte så många inne eftersom att de flesta går ju i skolan vid den tiden, men Cilla var faktiskt inne för att hon hade sovmorgon. Så det var kul att prata lite med henne. Jag är glad för hennes skull, för hon ska nämligen åka och hämta sin lilla vovve idag. Det var en Lagotto tror jag att rasen hette, sött!
Efter vilan så ringde jag till morfar för att höra om han ville komma hit lagom till förmiddagsmelliset och spela en omgång Mulle och det ville han såklart. Han blir lika glad för varje gång som vi ringer och frågar och vi blir alltid lika glada över att han svarar ja. Han är så snäll min lilla morfar, helt klart den bästa morfar´n i världen!
Under tiden som jag inväntade att morfar skulle komma så gjorde jag inte så mycket. Jag brukar inte hitta på så mycket på förmiddagarna iallafall inte innan jag har avslutat förmiddagsdrycken. Jag lekte lite med Svea, men hon var lite trött. En stund senare så kom morfar. Då så var det Mulle som gällde + att dricka den där hemska drycken. Drycken gick bra att dricka men jag gav några obehagliga blickar till mamma för att visa att jag inte mådde så bra, men hon skakade på huvudet och då förstod jag vad hon menade med det, det kändes bra.
Ställningen blev som den alltid brukar sluta när vi 3 kör. Jag kom första, morfar på andra plats och mamma kom sist. Stackars mamma, men hon får förhoppningsvis ta revansch nästa gång som vi kör.
En stund efter att morfar hade åkt hem så fick jag ensamtid utav mamma. Hon skulle åka ner till Nordiska eftersom att de hade 50% på allt i butiken där. Jag var lite inne på att följa med men sedan så ångrade jag mig och så tjafsade jag och mamma litegrann innan och då kände jag ytterligare mindre för det. Det kunde vara skönt att vara hemma och rensa tankarna och få vara en stund för sig själv istället, så att mamma och jag kunde vara glada på varandra när hon kom hem istället. Alltså vi var inte osams på det sättet, men när man går hack i häll på varandra dag in och dag ut så är det lätt att man tjafsar lite då och då. Det liksom bara flyger ut några dumma ord. Oftast så får jag en sådan himla ångerkänsla efteråt, men mamma har lärt sig hur jag fungerar. Att nu är det inte bara Elin som består utav 1 del, utan nu finns det 2 delar. 1 som är den "riktiga" Elin och en som är "M"..
Men under tiden som mamma var borta så kunde jag dra en stor lättnad och känna att det här var vad jag behövde, att få tänka på mig själv. Men det får jag ju dock aldrig, för "M" kom ju givetvis med sina negativa ord direkt:
- "Kom igen nu, förbränn!"
- "Du anar inte hur du ser ut, du är så äcklig".
- "Det ska bli du och jag igen, vi ska bli tajta. Så lyssna på mig nu".
Men aldrig, försvinn äckliga "M"!
Tyvärr är det ju inte så lätt att bara trycka på en off-knapp och så försvinner tankarna. Nej, utan tankarna ligger och gnager i bakhuvudet på mig hela tiden.
Men jag kände att jag var ju tvungen att ta fram min sunda del nu och istället försöka distrahera bort dessa negativa tankarna som "M" säger till mig. Så jag lekte lite med Svea sedan så lade jag mig i några sekunder tillsammans med henne inne på mammas och pappas sängar. Det blev inga längre stunder innan "M" sade till mig:
- "Nu får det vara nog. Inte ska du ligga här och lata dig. Du ska inte gå upp mer i vikt och det göra du om du sitter eller ligger för mycket, särskilt nu när du äter så mycket och inte är ett dugg aktiv. Skärpning på dig nu Elin!"
Så jag gick upp ifrån sängen precis som "M" ville, men för det så gjorde jag inget dumt. Utan jag tog fram bilden och tog några ego-kort. Här är ett utav dem..
Tillslut så kom mamma hem. Då så åt vi på direkten. Vi värmde varm smörgåstårta som vi hade i frysen. Det var inget som jag egentligen ville äta, men jag blev så illa tvungen eftersom att kl. var redan 13.00 och det var lite sent att ställa sig och laga mat då. Så det blev att vara smidiga. Jag blev lite ledsen under måltiden och tankarna kom på en gång.
- Alldeles för onyttigt.
- För mycket.
- Mycket kolhydrater.
Usch, jag äter för onyttigt nu. Jag måste få ett stopp på det, jag håller med "M" om det. Jag får tänka efter lite på vad jag stoppar i mig. Men jag var iallafall tvungen att äta upp allt som låg på tallriken även att jag inte vill det. Men mamma och jag löste lite korsord som gjorde att det gick lite lättare och man tänkte inte på samma sätt att man stoppade i sig den onyttiga maten. Så även idag så fick jag i mig allt och då menar jag verkligen allt!
Efter maten så var det vila som gällde. För att försöka att uthålla ångesten så lade jag mig ner en stund och försökte att andas lugnt och tänka på något positivt, men det gick inget vidare. Jag mådde kasst så det blev ett litet ångestpys då jag fick ur mig lite utav alla tankar. Jag var inte tom på långa vägar, men jag tänkte att nu så skulle jag försöka att hålla resten för mig själv och likaså så gjorde jag det.
När vilan var slut så kollade jag en snabbis på datorn och en stund efteråt så frågade mamma mig om jag ville baka bullar och det kände jag för att göra. Dels för att distrahera tankarna och dels för att JAG-ELIN älskar att baka.
Så jag tog på mig förklädet och började att baka på direkten..
Det blev även att baka en äpplekaka på det också eftersom att jag ändå var igång. Medans bullarna jäste och äppelkakan stod i ugnen så kom pappa hem ifrån jobbet. Då så tog jag, mamma och pappa eftermiddagsmelliset tillsammans. Då så spelade vi lite kort tillsammans och pratade. Även då så blev det lite jobbigt, men jag fick peppning ifrån både mamma och pappa och jag är så himla tacksam över att de finns där för mig! <3
När drycken var fördrucken och vi var färdigspelade så åkte mamma och pappa till City Gross. Då så fick jag klara med hemma själv en stund. Men det gjorde inte mig ett dugg, för jag hade fullt upp med baket + att leka med Svea som var jättebusig och kelig.
Bullarna blev klarar i ugnen väldigt fort, det tog inga större stunder och så här blev slutresultatet..
När det väl var klart så gjorde inte jag så mycket. Det var fortfarande lite tid kvar tills mamma och pappa skulle komma hem så då tog jag upp lilla Svea i min famn och så tog vi lite kort på oss..
Senare sen så kom då och då var det dags för kvällsmat. Det var på tiden tyckte jag, för att jag vill inte äta för sent. Det rubbar alldeles för mycket på tiderna, det blir jobbigt med andra ord.
Kvällens middag fick bli något smidigt det också eftersom att det var så ont om tid (enligt mig). Det var ganska jobbigt att få i sig middagen, det kom tankarna hela tiden. Och det kändes som att jag var den som åt mest och onyttigast. Jag åt mest fett och kolhydrater..
Jag kände hur mina kinder blev stora och hur hela jag också växte. Fan Elin, tänk efter på vad du äter!
I kväll så blir det första promenaden för idag och även första gången som jag går utanför dörren för dag. Det låter hemskt, men jag har faktiskt inte varit ute något idag. Så det ska bli skönt att få ta risk luft nu och njuta av varje steg man får gå, jag älskar att promenera, för att det är tyvärr det enda som jag får göra nu. Men jag ser framemot en sak.. Jag ska nämligen få testa på powerbalance tillsammans med min behandlare den 4 juni om vikten ser bra ut, hoppas hoppas!
Men den lär inte gå annat än upp nu, för jag äter ju skit mycket och hur onyttigt som helst, så jag har säkert rasat upp i vikt tills på måndag. "/ Usch..
Ikväll så ska jag inte kolla på något speciellt på TV utan det blir nog att ta ett parti kort med mamma och ta näringsrycken till det. Kommer säkert att komma en och annan tår, men det kommer jag, mamma och pappa lösa på ett bra sätt. Sedan så ska jag gå och lägga mig och kolla på det sista programet utav det som jag alltid följer på vardagar. Att jag aldrig kommer ihåg vad det heter, men kul är det iallafall.
Jag ska samla nya krafter inför imorgon och kämpa på.
Ha det så bra!
/Elin.
Onsdag 27/5
Morgonen började bra med en gemensam pratstund tillsammans med pappa medans jag drack drycken. Nu så har jag blivit insnöad på att dricka svarta vinbär varje morgon, men jag vet inte varför. Det kanske har blivit som ett tvång för mig, så det är väl något som jag måste bryta så att det inte går för långt då jag inte kan dricka någon annan smak på morgonen.
Förr så drack jag alltid hallon på morgonen, sedan banan men nu som sagt så har jag fått in något nytt tvång att det helst ska vara svarta vinbär på morgonen.
I morse var Svea faktiskt ganska pigg för en gång skull, så hon viftade för fullt på svansen när pappa väl satt inne på mitt rum. Hon är bara för söt!
När jag hade druckit upp drycken så cyklade pappa till jobbet och innan det så fick jag även några positiva ord ifrån pappa eftersom att han tyckte att jag var en kämpe när jag hade druckit upp drycken. Det värmde, men samtidigt så kändes det jobbigt att höra ordet bra, eftersom att då blev "M" lite extra stark.
När pappa väl hade cyklat iväg så gick jag och Svea in till mamma som låg inne i sovrummet. Vi sade god morgon till varandra och när vi hade gjort det så trodde jag att jag skulle få busa lite med Svea eftersom att hon verkade vara så pigg, men så blev det inte. För att hon gjorde mamma sällskap en stund och sedan så låg hon och sov där ett tag, men som sagt hon har ju blivit en riktig sjusovare, haha.
Efter det så fixade jag mig i ordning lite innan det var dags för frukost. Dagens kläder fick bli min sköna fleecetröja och jeansleggings. Det trivas jag i, mjuka kläder alltså. Inte stela jeans. Men det som jag inte gillar med leggings är att när det sitter så pass åt som de gör på mig så blir det att man studerar sin kropp extra noga. Jag ser då mina höfter puta ut ännu mera och min rumpa också. Det gör mig illa tillfreds med min kropp. Jag hatar min kropp. Jag är så himla tjock!
När jag hade gjort det så hade Svea vaknat. Så då busade jag lite med henne en stund.
Mennär jag hade gjort det ett tag så åt jag och mamma frukost tillsammans. Det gick faktiskt bra idag och fick inte alls någon ångest under tiden som jag åt. Jag testade även på min nya yoghurt idag. Det var en yoghurt med smak av rabarber, jordgubbar och smultron, alltså en som smakade sommar. Det var härligt, jag längtar till sommaren och jag har höga förväntningar inför denna sommaren. Jag vill vara så gott som frisk då så att jag kan leva som en normal tonåring gör under en sommar. Alltså bara njuta av att leva!
Efter frukosten så var det vila som gällde. Då så kollade jag och mamma på något engelskt program som vi hade spelat in sedan gårdagen. Jag kommer dock inte på vad det heter men det handlar i alla fall om att det är tjejer som ska dejta 3 olika killar och så bor killarnas mammor tillsammans med tjejerna. Det kanske låter lite komplicerat.. Är det någon mer som vet med sig att de ser det programmet? Det går på 3:an.
Under vilan så mös jag lite Svea i soffan också. Hon älskar att vara tätt intill en hela tiden och likaså gör jag det med henne också!
När vilan var slut så gjorde jag inte så mycket. Eller jag hann inte göra något snarare eftersom att strax därpå så var det dags för förmiddagsdrycken. Under tiden som jag drack den så blev det lite jobbigt, men inget större. Mamma sade några ord till mig som gjorde att jag drack upp drycken och så spelade vi såklart en omgång Mulle. Jag vann, jippie!
När vi hade kört klart så dröjde det inte länge förens morfar kom förbi här och hämtade upp mamma för att de skulle nämligen åka till Viby för att köpa blommor. Jag kände inte för att följa med så jag stannade hemma och fick ensamtid, vilket var skönt.
"M" var givetvis där under denna tiden, mycket vill säga. Men jag kan ändå säga att det gick bra. Jag stod emot hennes tillsägelser men dock inte vad hon ville få mig att inse, som t.ex. hur värdelös jag är, hur äcklig jag är, hur tjock jag har blivit o s v. Alltså allt angående min kropp. Hon ville bara framhäva det negativa och jag kan inte undgå att lyssna på det.
För att distrahera tankarna på något annat så busade jag lite med Svea som tack och lov var hemma. Det är alltid lika kul. Jag satte även igång maten så att vi kunde äta direkt när mamma kom hem därifrån.
Så i stort sätt direkt när mamma kom hem så åt vi lunch. Dagens lunch blev potatismos och fisk. Det blev förstås lite småprotester angående portionen, framförallt på moset. Det var 2 alldeles för stora klickar på min tallrik och det smakade bara margarin. "M" började genast att agera i mitt huvud och tankar bara malde på.
- "Ät inte mer, det är bara massor med margarin i".
- "Du blir bara tjockare och tjockare för varje tugga som du tar".
- "Hallå, lyssna på mig, du vill väl inte gå upp i vikt?!"
Jag fick hjälp utav mamma att distrahera tankarna och till följd av det så klarade jag av att äta upp portionen.
Sedan så var det dags för vila. Jag ångrade mig att jag hade ätit upp ALLT, eller så var det kanske "M". Det är lite svårt att skilja på ibland. Så ångesten kom under vilan. Jag var ledsen över att jag hade blivit så stor över att jag hade ätit, sorg över mormor och sorg över att jag kände mig så ensam och värdelös. Att aldrig tankarna ska få sitt slut. Jag vill inte ha med dem att göra längre, det förstör allting. Jag har snart ingen livslust kvar längre.
När vilan var slut så var jag ganska trött, men kände mig inte på långa vägar tom. Jag hade mycket ångest kvar, klumpen var liksom fortfarande stor.
Men jag fick iallafall ytterligare lite ensamtid igen för att mamma var tvungen att åka och handla en snabbis eftersom att vi skulle gå på handledarkurs på kvällen. Så hon åkte till Lungbyhallen för att köpa en macka till mig som jag skulle äta som kvällsmat innan vi skulle gå dit.
Men under den ensamtiden så pucklade "M" till mig extra hårt. Hon ville få mig att göra saker (vilket jag inte skriver) och så hotade hon även med saker. Jag försökte att nå mamma på mobilen så att hon eventuellt kunde komma hem igen, men hon hade tyvärr glömt mobilen hemma.
Det fungerade bra tillslut sen ändå eftersom att mamma kom strax efter att jag hade ringt. Så när hon kom hem så berätta jag för henne hur jag kände och då bestämde vi oss för att jag skulle slå på en kudde så att jag eventuellt kunde få bli lite tommare.. Det kändes lite bättre efteråt, men fortfarande lite fanns kvar.
Direkt efter det så åkte vi hem till farmor och farfar för att lämna Svea. Jag skulle även äta där, men innan det så gick vi över till Ahlséns för att ta syntest. Vi hade nämligen hört att man kunde komma in och ta det mellan 15.30-16.00. Men såklart så var ju ingen lärare inne just då så då fick vi gå upp till farmor och farfar igen. En stund efter att vi hade gått till de igen så åt jag min macka. Det gick väl ganska bra men fick lite ångest, men det var inget som jag ville visa där så jag härdade ut. Men jag, mamma, farmor och farfar spelade även lite kort medans jag åt och det gjorde ju saken bättre.
Efter att jag hade ätit klart så traskade vi ner till Ahlséns igen och mötte upp pappa där, sedan så var det bara en lång 3 timmars kurs som väntade en. Det väckte mycket tankar inom mig. Att jag skulle få sitta så länge och det tycker jag inte om.
Det går man ju upp i vikt av och blir fet av, har jag fått för signaler av "M".
Men kursen i sig gick bra och jag klarade faktiskt av att sitta ner alla 3 timmarna, men kämpigt var det.
När kursen väl var slut så kunde jag dra mig en lång suck. Nu var detta orosmoment över, vilken lättnad.
Efter kursen så gick vi upp och hämtade Svea och sedan så åkte vi hem. När vi kom hem så tog jag på mig andra skor sedan så gick mamma och jag våran kvällspromenad. Den var extra efterlängtad nu när man hade suttit still så pass länge och knappt få något syre. Så det var skönt med frisk luft och rörelse.
Svea följde också med och hon har blivit exemplarisk på att gå i koppel nu. Hon är så duktig!
När vi kom in så blev det att sätta sig i soffan och dricka näringsdruyck och sedan så hoppade jag ner i sänge och kollade på Champions Leagun-finalen. Barcelona vann, men jag hoppades på Mancheter United. Somande som en stock efter, det var skönt!
Ha det så bra!
/ Elin.
Tisdag 26/5
Morgonen började som vanligt att pappa kom in med drycken. Morgonens smak blev svartavinbär och den var kall som tur var, eftersom att pappa hade stoppat in den i frysen ett tag innan antar jag.
När jag vaknade så märkte jag även att det hade varit strömavbrott för att min väckarklocka stod och blinckade hej villt. Men det gjorde inte mig något eftersom att jag ändå inte har den som alarm, stackars de krakar som använder sina väckarklockor och ska upp tidigt för att sedan åka och jobba, de kanske kom försent..
Men men, nog om väckarklockor.
Morgondrycken gick bra att dricka, bara det att pappa ville att jag skulle skynda på lite för att han skulle hinna gå på toan innan han skulle cykla till jobbet, haha.
När pappa hade cyklat till jobbet så gick jag in med Svea till mamma i deras sovrum. Då så låg hon och mamma och gosa en liten stund tillsammans och då så passade jag på att ta fram videokameran. Men det gick inte så himla bra för att batteriet tog slut eller så var det att bandet tog slut, synd ansåg jag men dock inte mamma som ej ville vara med på film eftersom att hon var nyvaken.
Bilden är inte tagen från idag, den är från 3 maj, 2008.
Sedan så fixade jag mig iordning lite smått.
När jag hade gjort det så busade jag med Svea sedan så åt jag frukost tillsammans med mamma. Det fungerade väl bra, men det blev lite motstånd, fast jag fick puschning utav mamma.
När jag hade ätit min gamla vanliga frukost så var det dags för vila. Då så satte mamma på nya plåster på mig som ska vara bra mot förhårdnader som jag har på mina fötter. Det hjälpte förra gången, så jag hoppas att de verkar lika bra som då, men de lär de säkert göra.
Under vilan så kollade vi även på Hundcochen. Det var väl ganska intresant men inte det roligaste programet, men det är ju alltid bra att kolla på nu när man har hund för då kanske man kan lära sig ett och annat tips.
Efter att vilan var slut så gjorde jag inte så mycket. Jag sysselsatte mig lite i att busa med Svea som det var fullt fart på. Sedan så var det dags för förmiddagsdrycken. Som tur är så dricker jag så pass många olika smaker så att jag kan variera mig eftersom att jag dricker ganska många. 3 ensure plus och 1 fotimel.
Under tiden som jag drack den så körde jag och mamma Mulle i vanlig ordning. Och gissa vem som vann? Jo, jag såklart!
Det blev även lite jobbiga tankar och jag sa lite snällt till mamma att måste jag verkligen dricka upp hela drycken?
Hon svarade givetvis. Inerst inne så vet jag att jag måste det, men ibland så vet man aldrig och ibland så känns det som att jag bara måste ha det bekräftat.
När det var färdigspelat så försökte jag att få tag i en utav mina behandlare för att fråga henne om det var samtal idag eftersom att hon var tvugen att åka hem i går för vård av sjukt barn. Jag fick dock inte tag på henne varken på mobilen eller jobbet, men jag hoppades innerligt på att det skulle vara inställt för att just nu så orkar jag inte ta hjälp. Jag vill inte öppna mig för någon, jag vill inte berätta vad jag har för problem, jag vill inte berätta vad jag har för tankar, jag vill helt enkelt inte ta emot hjälpen som jag kan få just nu. Det känns som att det måste ligga lite lågt just nu.. Jag vill klara mig på egen hand och eventuellt få peppning utav mamma och pappa. Det räcker känns det som, jag vill inte ha några behandlare inblandade längre, men tyvärr så måste det ju vara det i nuläget. "/
Så jag fick ensamtid av mamma när hon hade förberedit maten lite. Hon tog med sig Svea ut på en promenad.
Och en stund senare så ringde det på hemtelefonen och då svarade jag och självklart så var det ju min behandlare då och sa att hon var på jobbet och att jag var välkommen på mötet som vi hade inbokat kl. 14.30. Fan, vad det första jag tänkte inom mig.
Så gick den känslan igenom hela min kropp. Jag blev arg och "M" blev starkare. Hon fick mig att lyssna på henne.
Som t.ex.
- "Det är du och jag, Rebecca ska inte få sära på oss".
- "Du ska inte gå på något möte, du ska inte ta hjälp".
- "Behandlarna tror fel om dig, du behöver inte öka i vikt".
Men jag visste att jag var tvungen att gå på samtalet ovansett hur många gånger jag ens skulle protestera till det så det var bara att bita ihop.
När mamma kom hem så åt vi lucnh direkt. Det var mycket potatis på tallriken idag och även sås, det väckte en del tankar inom mig. Fisken var också mer än 100g, men jag tänkte att lax innehåller ju inget onyttigt, för det är ju nyttigt rakt igenom och innehåller bra fetter m.m, så den gick väl an. Men resten fick jag ångest över, jag snyftade ut några tårar, men mamma greppade tag om min hand och sa:
- "Det här klarar du. Det är inte ett dugg för mycket, det är precis vad du ska äta, alltså en normalportion".
Det kändes som att hon blåste mig, men efter det så fick jag ändå i mig allt. Det var uppskrapat!
På vilan kom däremot ångesten som en vind blåsande på mig. Jag kände hur alla tankar blev ett enda hokuspokus.
Det var alltifrån saknaden av mormor och på att jag hade ätit för mycket - men rört på mig för lite.
Jag förtjänade inte att äta så mycket mat.
Men mamma förklarade så att alla männsikor måste äta och alla förtjänar det. Men det hade jag ett bra och tydligt motargument till..
- "Visst, alla kanske förtjänar mat. Men då måste man på någotvis röra på sig och så ska man inte dricka massor drycker inpå det också som innehåller 300 kcal per styck".
Det blev ingen större disskusion utav det utan jag var väldigt ledsen och andades fort, det kändes som att jag var i chock. Men mamma hjälpte mig som vanligt och jag är så himla tacksam över att hon alltid finns där. Hon vet verkligen hur man handskas med min ångest och får mig att överleva den och samtigit vara vid medvetande.
Ångestattacken och ledsamheten tog på mina krafter så jag slumrade till en stund efteråt och kände att jag knappt inte orkade att gå upp när mamma försökte att väcka mig.
Men jag var ju så illa tvungen eftersom att det var dags för det förbaskade samtalet då.
Så vi 14.30 så skjutsade mamma mig till Rebecca.
Samtalet gick väl inget vidare. Jag kände inte för att öppna mig ett dugg utan kollade mest ner på mattan nedanför mig och nickade och ryckte på axlarna.
Även om jag lyssnade idag med ett öra så tyckte jag inte att samtalet var till någon hjälp alls.
Efter ca. 45 min. så var äntligen samtalet slut. Då så kom mamma och hämtade mig, det var en stor lättnad att ha avklarat dagens möte.
När jag kom hem så fick jag ett glatt välkomnande av Svea som kom i full fart springade mot mig i dörrhålet. Det är alltid lika härligt!
Sedan så tog mamma och jag eftermiddagmelliset direkt därpå. Vi satte oss i utemöblerna ute i "hagen". Där så satt vi och pratade och så fick Svea leka lite ute också, så vi slog ju 2 flugor i 1 smäll.
Tankar kom även upp då. Fast denna gången så valde jag att inte berätta de för mamma.
Det var "M" som intalade mig massor med saker..
- "Nu ska du inte sitta mer, du har suttit tillräckligt idag".
- "Nu när du sitter så här mycket så kommer du gå upp massor".
- "Känner du inte vad näringsdrycken gör med din kropp, du växer ju på en gång?!"
Jag var ledsen inombords.. Det gjorde ont!
Efter en stund så klarde jag inte av att sitta mer så jag gick in, men tur ar väl det för det kom världen regnskur då. Sedan så frågade mamma mig om jag ville följa med till Lunbyhallen och handla och det var lite veligt att bestämma sig. Först så ville jag stanna hemma och bara ta det lugt och eventuellt få lyssna massor på "M" men också så kände jag för att följa med för att få tänka på något annat för en stund, men senare sen så visste jag ju att jag skulle få lite skit ifrån "M" för att jag följde med, men det fick jag ta då, för att jag valde att följa med.
Så då åkte jag och mamma dit en snabbis och handlade lite.
När vi kom hem så visade pappa att han hade tagit med sig som "pinnar" hem till mig som jag kunde använda till slalombana och det blev jag väldigt tacksam över. Så snart blir det att träna Svea på slalom.
Så tack pappa. <3
Sedan så åt vi kvällsmat. Vi hade tänkt att grilla men vädret tillät inte riktigt det, så det blev att sätta på grill i ugnen. Det blev korv med börd. Ingen bra mat för mig, alldeles för onyttigt. Fettig korv och kolhydratiskt bröd. Usch vad jag äter illa, jag måste bli bättre på vad jag äter känner jag. Mindre kolhydrater. "/
Väckte även lite känslor under denna måltid också såklart. Ville slippa undan lite mat, men mamma och pappa gav inte vika för 5 öre. Jag var tvungen att äta upp allt. Det är så jobbigt. Det har nästan blivit värre att äta igen. Jag bara känner hur min kropp tillgodogör sig all näring på direkten och att jag bara blir tjockare och tjockare. Och det märker jag, för jag har just kollat mig i spegel och fy vad äcklad jag blir av mig själv!
Nu så ska jag inte skriva mer för ikväll. Utan nu så ska jag och mamma gå en promenad medans det ändå är uppehåll, vilket är bra. Det ska bli skönt. Det känns som att man får rensa huvudet lite när man får röra på sig. Jag lovar att när jag får börja träna så kommer jag att må mycket bättre både fysiskt och psykiskt.
Ikväll så blir det nog att kolla på Äntligen hemma och till det blir det näringsdryck. "/
Hoppas att eran dag har varit bra.
Är det någon som har lust att träffas? Jag går nämligen bara hemma och gör ingenting, skriv gärna om ni vill det!
I morgon ska jag kämpa på lika bra som idag trots motgångar och "M´s" ständiga hot!
Ha det så bra!
/ Elin.
När jag vaknade så märkte jag även att det hade varit strömavbrott för att min väckarklocka stod och blinckade hej villt. Men det gjorde inte mig något eftersom att jag ändå inte har den som alarm, stackars de krakar som använder sina väckarklockor och ska upp tidigt för att sedan åka och jobba, de kanske kom försent..
Men men, nog om väckarklockor.
Morgondrycken gick bra att dricka, bara det att pappa ville att jag skulle skynda på lite för att han skulle hinna gå på toan innan han skulle cykla till jobbet, haha.
När pappa hade cyklat till jobbet så gick jag in med Svea till mamma i deras sovrum. Då så låg hon och mamma och gosa en liten stund tillsammans och då så passade jag på att ta fram videokameran. Men det gick inte så himla bra för att batteriet tog slut eller så var det att bandet tog slut, synd ansåg jag men dock inte mamma som ej ville vara med på film eftersom att hon var nyvaken.
Bilden är inte tagen från idag, den är från 3 maj, 2008.
Sedan så fixade jag mig iordning lite smått.
När jag hade gjort det så busade jag med Svea sedan så åt jag frukost tillsammans med mamma. Det fungerade väl bra, men det blev lite motstånd, fast jag fick puschning utav mamma.
När jag hade ätit min gamla vanliga frukost så var det dags för vila. Då så satte mamma på nya plåster på mig som ska vara bra mot förhårdnader som jag har på mina fötter. Det hjälpte förra gången, så jag hoppas att de verkar lika bra som då, men de lär de säkert göra.
Under vilan så kollade vi även på Hundcochen. Det var väl ganska intresant men inte det roligaste programet, men det är ju alltid bra att kolla på nu när man har hund för då kanske man kan lära sig ett och annat tips.
Efter att vilan var slut så gjorde jag inte så mycket. Jag sysselsatte mig lite i att busa med Svea som det var fullt fart på. Sedan så var det dags för förmiddagsdrycken. Som tur är så dricker jag så pass många olika smaker så att jag kan variera mig eftersom att jag dricker ganska många. 3 ensure plus och 1 fotimel.
Under tiden som jag drack den så körde jag och mamma Mulle i vanlig ordning. Och gissa vem som vann? Jo, jag såklart!
Det blev även lite jobbiga tankar och jag sa lite snällt till mamma att måste jag verkligen dricka upp hela drycken?
Hon svarade givetvis. Inerst inne så vet jag att jag måste det, men ibland så vet man aldrig och ibland så känns det som att jag bara måste ha det bekräftat.
När det var färdigspelat så försökte jag att få tag i en utav mina behandlare för att fråga henne om det var samtal idag eftersom att hon var tvugen att åka hem i går för vård av sjukt barn. Jag fick dock inte tag på henne varken på mobilen eller jobbet, men jag hoppades innerligt på att det skulle vara inställt för att just nu så orkar jag inte ta hjälp. Jag vill inte öppna mig för någon, jag vill inte berätta vad jag har för problem, jag vill inte berätta vad jag har för tankar, jag vill helt enkelt inte ta emot hjälpen som jag kan få just nu. Det känns som att det måste ligga lite lågt just nu.. Jag vill klara mig på egen hand och eventuellt få peppning utav mamma och pappa. Det räcker känns det som, jag vill inte ha några behandlare inblandade längre, men tyvärr så måste det ju vara det i nuläget. "/
Så jag fick ensamtid av mamma när hon hade förberedit maten lite. Hon tog med sig Svea ut på en promenad.
Och en stund senare så ringde det på hemtelefonen och då svarade jag och självklart så var det ju min behandlare då och sa att hon var på jobbet och att jag var välkommen på mötet som vi hade inbokat kl. 14.30. Fan, vad det första jag tänkte inom mig.
Så gick den känslan igenom hela min kropp. Jag blev arg och "M" blev starkare. Hon fick mig att lyssna på henne.
Som t.ex.
- "Det är du och jag, Rebecca ska inte få sära på oss".
- "Du ska inte gå på något möte, du ska inte ta hjälp".
- "Behandlarna tror fel om dig, du behöver inte öka i vikt".
Men jag visste att jag var tvungen att gå på samtalet ovansett hur många gånger jag ens skulle protestera till det så det var bara att bita ihop.
När mamma kom hem så åt vi lucnh direkt. Det var mycket potatis på tallriken idag och även sås, det väckte en del tankar inom mig. Fisken var också mer än 100g, men jag tänkte att lax innehåller ju inget onyttigt, för det är ju nyttigt rakt igenom och innehåller bra fetter m.m, så den gick väl an. Men resten fick jag ångest över, jag snyftade ut några tårar, men mamma greppade tag om min hand och sa:
- "Det här klarar du. Det är inte ett dugg för mycket, det är precis vad du ska äta, alltså en normalportion".
Det kändes som att hon blåste mig, men efter det så fick jag ändå i mig allt. Det var uppskrapat!
På vilan kom däremot ångesten som en vind blåsande på mig. Jag kände hur alla tankar blev ett enda hokuspokus.
Det var alltifrån saknaden av mormor och på att jag hade ätit för mycket - men rört på mig för lite.
Jag förtjänade inte att äta så mycket mat.
Men mamma förklarade så att alla männsikor måste äta och alla förtjänar det. Men det hade jag ett bra och tydligt motargument till..
- "Visst, alla kanske förtjänar mat. Men då måste man på någotvis röra på sig och så ska man inte dricka massor drycker inpå det också som innehåller 300 kcal per styck".
Det blev ingen större disskusion utav det utan jag var väldigt ledsen och andades fort, det kändes som att jag var i chock. Men mamma hjälpte mig som vanligt och jag är så himla tacksam över att hon alltid finns där. Hon vet verkligen hur man handskas med min ångest och får mig att överleva den och samtigit vara vid medvetande.
Ångestattacken och ledsamheten tog på mina krafter så jag slumrade till en stund efteråt och kände att jag knappt inte orkade att gå upp när mamma försökte att väcka mig.
Men jag var ju så illa tvungen eftersom att det var dags för det förbaskade samtalet då.
Så vi 14.30 så skjutsade mamma mig till Rebecca.
Samtalet gick väl inget vidare. Jag kände inte för att öppna mig ett dugg utan kollade mest ner på mattan nedanför mig och nickade och ryckte på axlarna.
Även om jag lyssnade idag med ett öra så tyckte jag inte att samtalet var till någon hjälp alls.
Efter ca. 45 min. så var äntligen samtalet slut. Då så kom mamma och hämtade mig, det var en stor lättnad att ha avklarat dagens möte.
När jag kom hem så fick jag ett glatt välkomnande av Svea som kom i full fart springade mot mig i dörrhålet. Det är alltid lika härligt!
Sedan så tog mamma och jag eftermiddagmelliset direkt därpå. Vi satte oss i utemöblerna ute i "hagen". Där så satt vi och pratade och så fick Svea leka lite ute också, så vi slog ju 2 flugor i 1 smäll.
Tankar kom även upp då. Fast denna gången så valde jag att inte berätta de för mamma.
Det var "M" som intalade mig massor med saker..
- "Nu ska du inte sitta mer, du har suttit tillräckligt idag".
- "Nu när du sitter så här mycket så kommer du gå upp massor".
- "Känner du inte vad näringsdrycken gör med din kropp, du växer ju på en gång?!"
Jag var ledsen inombords.. Det gjorde ont!
Efter en stund så klarde jag inte av att sitta mer så jag gick in, men tur ar väl det för det kom världen regnskur då. Sedan så frågade mamma mig om jag ville följa med till Lunbyhallen och handla och det var lite veligt att bestämma sig. Först så ville jag stanna hemma och bara ta det lugt och eventuellt få lyssna massor på "M" men också så kände jag för att följa med för att få tänka på något annat för en stund, men senare sen så visste jag ju att jag skulle få lite skit ifrån "M" för att jag följde med, men det fick jag ta då, för att jag valde att följa med.
Så då åkte jag och mamma dit en snabbis och handlade lite.
När vi kom hem så visade pappa att han hade tagit med sig som "pinnar" hem till mig som jag kunde använda till slalombana och det blev jag väldigt tacksam över. Så snart blir det att träna Svea på slalom.
Så tack pappa. <3
Sedan så åt vi kvällsmat. Vi hade tänkt att grilla men vädret tillät inte riktigt det, så det blev att sätta på grill i ugnen. Det blev korv med börd. Ingen bra mat för mig, alldeles för onyttigt. Fettig korv och kolhydratiskt bröd. Usch vad jag äter illa, jag måste bli bättre på vad jag äter känner jag. Mindre kolhydrater. "/
Väckte även lite känslor under denna måltid också såklart. Ville slippa undan lite mat, men mamma och pappa gav inte vika för 5 öre. Jag var tvungen att äta upp allt. Det är så jobbigt. Det har nästan blivit värre att äta igen. Jag bara känner hur min kropp tillgodogör sig all näring på direkten och att jag bara blir tjockare och tjockare. Och det märker jag, för jag har just kollat mig i spegel och fy vad äcklad jag blir av mig själv!
Nu så ska jag inte skriva mer för ikväll. Utan nu så ska jag och mamma gå en promenad medans det ändå är uppehåll, vilket är bra. Det ska bli skönt. Det känns som att man får rensa huvudet lite när man får röra på sig. Jag lovar att när jag får börja träna så kommer jag att må mycket bättre både fysiskt och psykiskt.
Ikväll så blir det nog att kolla på Äntligen hemma och till det blir det näringsdryck. "/
Hoppas att eran dag har varit bra.
Är det någon som har lust att träffas? Jag går nämligen bara hemma och gör ingenting, skriv gärna om ni vill det!
I morgon ska jag kämpa på lika bra som idag trots motgångar och "M´s" ständiga hot!
Ha det så bra!
/ Elin.
Måndag 25/5
Idag så gick det över förväntan att ta drycken på morgonen, fast för att det skulle fungera så var det jag som hade stått för förslaget. Och det löd att jag ville ta den helst så tidigt som möjligt, så att ångesten skulle hinna lägga sig lite innan frukosten och det gick både mamma och pappa med på. Huvudsaken var ju att jag drack den.
Så eftersom att pappa redan var uppe vid 06.00 så var det han som fick komma in med drycken.
Den gick bra att få ner, men lite motstånd ju närmare slutet man kom. Men då så fick jag extra stöttning ifrån pappa och det hjälpte.
dan så gick jag upp och fixade mig iordning. Väckte mamma och försökte att vara glad mot henne trots att det hade växt en del tankar i huvudet eftersom att jag hade druckit en hel dryck nu på hela 300 kcal.
Men det gick. Jag höll glad min gentemot mamma och hon likaså tillbaka. Jag hade vaknat på den rätta sidan idag, det kände jag. Jag hade kämparglöden där, idag skulle jag inte fuska med något, jag skulle försöka att ungå allt det som "M" ville få mig att göra.
Svea var sjusovare idag så hon sov enda till klockan 07.30 idag om inte senare.
Men tillslut så fick vi väcka henne för att hon var tvungen att få i sig lite mat. Sedan så passade jag på att busa med henne innan det var dags för mig och mamma att åka till BUP för vägning.
Hatar alltid måndagsmorgnar.. man får alltid den där obehagliga känslan över vad vågen man ska visa, man är liksom aldrig riktigt säker. Även om jag oftast gissar på att jag har gått upp mängder, så vet jag inte om det är mitt riktiga jag eller om det är "M" som försöker att intala mig det.
Men idag så ljög hon för mig. Vågen visade inte alls det jag hade tänkt mig, utan den visade mindre.
Denna gången trodde jag inte på att jag hade gått upp massor eftersom att jag hade fuskat med en utav mina näringsdrycker, men deffentivt mer än vad vågen visade. 1 hekto upp, var det allt som visades på vågen efter allt de andra som jag hade kämpat med under alla dagar? Det måste ha varit något fel på vågen känns det som..
Men vågen ljuger aldrig säger båda mina behandlare!
Så ifrån BUP huset gick jag med en ganska så besviken känsla inom mig. Faktiskt en stor besvikelse över mig själv.
Att varför kunde jag inte motstå "M" med att inte hälla ut drycken? Varför är jag så svag?
För nu i efterhand så inser jag hur dumt det var. Jag vill ju verkligen inte ner i trasslet igen, det mår jag inte bättre av. Jag vill bli frisk och leva som alla andra, ett helt underbart liv med massor av fascinerade äventyr! Jag vill inte leva i denna isolering sm jag lever i idag, det är ett helvete.
När jag kom hem så var det att slänga i sig frukosten. Eller slängde i mig gjorde jag väl inte men eftersom att den blev lite försenad p g a vägningen så kände jag mig lite stressad, men om jag hade varit frisk så hade det inte alls varit några bekymmer. Men frukosten gick iallafall bra. Mamma och jag spelade kort och så pratade vi lite angående min vikt, men det var inga längre meningar vi tog om det, för jag ville inte tänka på det så mycket. Jag ville gå vidare, ta ny krafter och kämpa på lika bra som jag gjorde för 3 veckor sedan. Jag ska finna den styrkan igen!
Sedan så vilade vi i 1 h. Då så kollade vi såklart på Gossip Girl som vi hade spelat in. Jag smälter när jag ser det, det får mig att må så bra genom att titta på det programet. Men jag blev lite less på Chuck när han lät Blair gå, jag vill att de ska bli tillsammans. De passar så bra i hop, är det någon mer än jag som också tycker det?
När vilan var slut så gjorde jag inte så mycket. Jag kollade lite på datorn innan det var dags för att sätta sig igen för att ta näringsdryck. Då tog jag kaffe, den smakar faktiskt inte bara kaffe utan den är en kombination utav många smaker, alltså ganska god. Under tiden som jag drack den så blev jag lite ledsen men mamma puschade på och så körde vi såklart Mulle som jag alltid nuförtiden vinner på och likaså så gjorde jag det idag också. Haha.
Efter det så kelade jag lite lätt med Svea innan hon slog sig till ro och somnade.
Mamma städade bort allt på altanen och dammsugde där och spolade av. När mamma kom in så började hon förbereda maten som skulle in i ugnen eftersom att jag skulle få ensamtid.
Först så var jag lite tveksam till ensamtiden, men efter hand så blev jag lite smått irriterad på mamma för hon gick hela tiden och frågade om allt kändes okej och varje gång så fick hon samma svar.
Så jag tog ensamtid. Då så vaknade Svea till och följde med mamma till Knekta-skogen.
Ensamtiden tog jag till vara på väl. Jag lyssnade inte på "M´s" tillsägeleser, men jag lyssnade absolut till vad hon sade till mig. Som t.ex.
- "Nu har du druckit en extra dryck idag igen, att du inte lär dig".
- "Du ska gå emot dina föräldrar, inte kämpa dig frisk tillsammans med dem".
- "Vi är vänner du och jag, ta mina ord till fånga".
M.m.
Det var riktigt sura ord som jag fick höra på idag, men "M" har nog inte riktigt smällt att hon och jag har blivit upptäckta med morgondrycken. Vi var ju kompanjoner tillsammans då, så nu är hon riktigt förbaskad på mig, att hur kunde jag göra så att mamma upptäckte det?
När mamma kom hem så hade jag redan varit duktig och satt in korven i ugnen som vi skulle äta tillsammans med lkyftpotatisen som redan var i ugnen.
Så det var matdags.. Det blev jobbigt redan vid första tuggan. Mina händer började skaka och jag kände att "M" kom till orda inom mig. Hur skulle jag klara det här? Men det gjorde jag. Jag åt upp all korv och klyftpotatis. Fast jag hade aldrig klarat det om inte mamma var med, då hade det säkert blivit att min ork hade trytit och så hade jag gett vika till "M" och fuskat.
Efter maten så var det vila som gällde som vanligt. Jag satte mig ner i soffan och så tänkte jag för mig själv att idag så ska jag försöka att hålla mina känslor inom mig och inte släppa ut ångesten, jag ska se hur länge jag klarar det. Men det dröjde inte länge innan tårarna rann ner för min kind.
Jag hade ångest och var ledsen för hur mycket som helst. Jag orkar snart inte med denna ångest och ledsamhet som ständigt dyker upp hur som helst, men jag måste klara mig igenom det. Det kommer att göra mig ännu friskare!
Kylklamp, papper och en kärlekfull mamma var allt jag behövde för att överleva ångesten och ledsamheten. Det känns skönt att ha mamma där, hon förstår mig så väl nu och kan hjälpa mig på ett sådant bra sätt. Det är jag tacksam över.
När vilan var slut så var jag så pass trött och utmattad efter all ångest och alla tårar så jag ville nästan bara ligga kvar i soffan och sova en stund, men icke sa nicke. Det gjorde jag inte, det var "M" närvarande på och såg till att jag inte låg några extra minuter på min vila.
Fast några extra minuter blev det faktiskt ändå, men hon acceptera absolut inte ännu mer liggande i soffan, det fick vara bra med det som redan hade blivit övertid.
Sedan efter det så blev det lite jobbigt ännu en gång för min del, för då så hade vi fått klartecken i att det faktiskt var familjesamtal idag. Det hade jag inte planerat, så det blev jobbigt. Jag hatar samtal, det hjälper mig inte ett dugg. Jag bara isolerar mig själv när vi väl sitter där och så säger jag inte en flaska och så börjar jag alltid gråta och får ångest över att jag sitter för länge. Och likaså så hade jag rätt om allt det jag skrev om ovan, det blev så idag.
Tårarna kom, ångesten kom och "M" tog mer och mer plats i mig. Hon fick näst intill övertaget över mig när det började närma sig slutet. Över 1h satt vi där och pratade, eller inte jag, jag satt i min egna värld och lyssnade på "M" som talade inom mig. Ska jag vara ärlig så vet jag knappt inte vad vi pratade om idag, inte en blekaste.
När vi kom hem så fick jag ensamtid ifrån mamma och pappa. De åkte till ÖB en snabbis och så handlade de på hemvägen. Under tiden som de var borta så kände jag att jag bara var tvugen på att hitta på något att göra för att hålla tankarna borta för att inte göra något som "M" ville att jag skulle göra. Då så busade jag lite med Svea ute i "hagen" först och sedan så kom jag på idén att jag ville överraska mamma och pappa med altanen. Alltså bära in möblerna igen, lägga på nya mattan och ställa i ordning blomkrukorna. Så jag tog mig i kragen och klättrade upp på vinden för att hämta ner 2 mattor. Sedan så ställde jag iordning allt och VIIIPPS så var det klart efter lite konkande och bärande, men det var det värt för att hålla "M" borta för ett tag iallafall.
Och när mamma och pappa väl kom hem så fick jag 2 glada leende och en stor kram ifrån vardera för de blev så glada och de tyckte att det blev jättefint!
Sedan efter det så åt vi kvällsmat. Ikväll så gjorde vi "minipizzor" på tortillabröd. Jag tog tonfisk, skinka och chaminjoner på min. Det smakade sisådär. Det väckte ångest och katastroftankar på hur min kropp förändrades. Det kändes som att jag var så tjock om magen så att jag såg gravid ut efteråt. Men mamma och pappa nekade, men jag vill inte direkt ta till mig de orden, jag var tjock det bara var så!!
Utav pizza så blir man det, iallafall jag. Jag har ju som sagt vad en annorlunda kropp än vad alla andra har. "/
t ska bli skönt att gå ut och gå nu med mamma och Svea. Få gå av sig lite utav allt man har proppat i sig och även skönt med frisk luft i detta sköna kvällsväder. Ikväll krävs det nog inte ens en jacka utan det räcker nog med enbart en tjocktröja.
När vi kommer in så är det näringsdryck som gäller igen, usch, fy och blä!
Sedan så blir det att gå och lägga sig ganska så skapligt. Kollar nog antagligen på TV som jag brukar.
Imorgon hoppas jag på en bra dag, då jag kan finna styrkan i mig själv och kämpa lika tappert som jag har gjort idag.
Ha det så bra!
/ Elin.
Så eftersom att pappa redan var uppe vid 06.00 så var det han som fick komma in med drycken.
Den gick bra att få ner, men lite motstånd ju närmare slutet man kom. Men då så fick jag extra stöttning ifrån pappa och det hjälpte.
dan så gick jag upp och fixade mig iordning. Väckte mamma och försökte att vara glad mot henne trots att det hade växt en del tankar i huvudet eftersom att jag hade druckit en hel dryck nu på hela 300 kcal.
Men det gick. Jag höll glad min gentemot mamma och hon likaså tillbaka. Jag hade vaknat på den rätta sidan idag, det kände jag. Jag hade kämparglöden där, idag skulle jag inte fuska med något, jag skulle försöka att ungå allt det som "M" ville få mig att göra.
Svea var sjusovare idag så hon sov enda till klockan 07.30 idag om inte senare.
Men tillslut så fick vi väcka henne för att hon var tvungen att få i sig lite mat. Sedan så passade jag på att busa med henne innan det var dags för mig och mamma att åka till BUP för vägning.
Hatar alltid måndagsmorgnar.. man får alltid den där obehagliga känslan över vad vågen man ska visa, man är liksom aldrig riktigt säker. Även om jag oftast gissar på att jag har gått upp mängder, så vet jag inte om det är mitt riktiga jag eller om det är "M" som försöker att intala mig det.
Men idag så ljög hon för mig. Vågen visade inte alls det jag hade tänkt mig, utan den visade mindre.
Denna gången trodde jag inte på att jag hade gått upp massor eftersom att jag hade fuskat med en utav mina näringsdrycker, men deffentivt mer än vad vågen visade. 1 hekto upp, var det allt som visades på vågen efter allt de andra som jag hade kämpat med under alla dagar? Det måste ha varit något fel på vågen känns det som..
Men vågen ljuger aldrig säger båda mina behandlare!
Så ifrån BUP huset gick jag med en ganska så besviken känsla inom mig. Faktiskt en stor besvikelse över mig själv.
Att varför kunde jag inte motstå "M" med att inte hälla ut drycken? Varför är jag så svag?
För nu i efterhand så inser jag hur dumt det var. Jag vill ju verkligen inte ner i trasslet igen, det mår jag inte bättre av. Jag vill bli frisk och leva som alla andra, ett helt underbart liv med massor av fascinerade äventyr! Jag vill inte leva i denna isolering sm jag lever i idag, det är ett helvete.
När jag kom hem så var det att slänga i sig frukosten. Eller slängde i mig gjorde jag väl inte men eftersom att den blev lite försenad p g a vägningen så kände jag mig lite stressad, men om jag hade varit frisk så hade det inte alls varit några bekymmer. Men frukosten gick iallafall bra. Mamma och jag spelade kort och så pratade vi lite angående min vikt, men det var inga längre meningar vi tog om det, för jag ville inte tänka på det så mycket. Jag ville gå vidare, ta ny krafter och kämpa på lika bra som jag gjorde för 3 veckor sedan. Jag ska finna den styrkan igen!
Sedan så vilade vi i 1 h. Då så kollade vi såklart på Gossip Girl som vi hade spelat in. Jag smälter när jag ser det, det får mig att må så bra genom att titta på det programet. Men jag blev lite less på Chuck när han lät Blair gå, jag vill att de ska bli tillsammans. De passar så bra i hop, är det någon mer än jag som också tycker det?
När vilan var slut så gjorde jag inte så mycket. Jag kollade lite på datorn innan det var dags för att sätta sig igen för att ta näringsdryck. Då tog jag kaffe, den smakar faktiskt inte bara kaffe utan den är en kombination utav många smaker, alltså ganska god. Under tiden som jag drack den så blev jag lite ledsen men mamma puschade på och så körde vi såklart Mulle som jag alltid nuförtiden vinner på och likaså så gjorde jag det idag också. Haha.
Efter det så kelade jag lite lätt med Svea innan hon slog sig till ro och somnade.
Mamma städade bort allt på altanen och dammsugde där och spolade av. När mamma kom in så började hon förbereda maten som skulle in i ugnen eftersom att jag skulle få ensamtid.
Först så var jag lite tveksam till ensamtiden, men efter hand så blev jag lite smått irriterad på mamma för hon gick hela tiden och frågade om allt kändes okej och varje gång så fick hon samma svar.
Så jag tog ensamtid. Då så vaknade Svea till och följde med mamma till Knekta-skogen.
Ensamtiden tog jag till vara på väl. Jag lyssnade inte på "M´s" tillsägeleser, men jag lyssnade absolut till vad hon sade till mig. Som t.ex.
- "Nu har du druckit en extra dryck idag igen, att du inte lär dig".
- "Du ska gå emot dina föräldrar, inte kämpa dig frisk tillsammans med dem".
- "Vi är vänner du och jag, ta mina ord till fånga".
M.m.
Det var riktigt sura ord som jag fick höra på idag, men "M" har nog inte riktigt smällt att hon och jag har blivit upptäckta med morgondrycken. Vi var ju kompanjoner tillsammans då, så nu är hon riktigt förbaskad på mig, att hur kunde jag göra så att mamma upptäckte det?
När mamma kom hem så hade jag redan varit duktig och satt in korven i ugnen som vi skulle äta tillsammans med lkyftpotatisen som redan var i ugnen.
Så det var matdags.. Det blev jobbigt redan vid första tuggan. Mina händer började skaka och jag kände att "M" kom till orda inom mig. Hur skulle jag klara det här? Men det gjorde jag. Jag åt upp all korv och klyftpotatis. Fast jag hade aldrig klarat det om inte mamma var med, då hade det säkert blivit att min ork hade trytit och så hade jag gett vika till "M" och fuskat.
Efter maten så var det vila som gällde som vanligt. Jag satte mig ner i soffan och så tänkte jag för mig själv att idag så ska jag försöka att hålla mina känslor inom mig och inte släppa ut ångesten, jag ska se hur länge jag klarar det. Men det dröjde inte länge innan tårarna rann ner för min kind.
Jag hade ångest och var ledsen för hur mycket som helst. Jag orkar snart inte med denna ångest och ledsamhet som ständigt dyker upp hur som helst, men jag måste klara mig igenom det. Det kommer att göra mig ännu friskare!
Kylklamp, papper och en kärlekfull mamma var allt jag behövde för att överleva ångesten och ledsamheten. Det känns skönt att ha mamma där, hon förstår mig så väl nu och kan hjälpa mig på ett sådant bra sätt. Det är jag tacksam över.
När vilan var slut så var jag så pass trött och utmattad efter all ångest och alla tårar så jag ville nästan bara ligga kvar i soffan och sova en stund, men icke sa nicke. Det gjorde jag inte, det var "M" närvarande på och såg till att jag inte låg några extra minuter på min vila.
Fast några extra minuter blev det faktiskt ändå, men hon acceptera absolut inte ännu mer liggande i soffan, det fick vara bra med det som redan hade blivit övertid.
Sedan efter det så blev det lite jobbigt ännu en gång för min del, för då så hade vi fått klartecken i att det faktiskt var familjesamtal idag. Det hade jag inte planerat, så det blev jobbigt. Jag hatar samtal, det hjälper mig inte ett dugg. Jag bara isolerar mig själv när vi väl sitter där och så säger jag inte en flaska och så börjar jag alltid gråta och får ångest över att jag sitter för länge. Och likaså så hade jag rätt om allt det jag skrev om ovan, det blev så idag.
Tårarna kom, ångesten kom och "M" tog mer och mer plats i mig. Hon fick näst intill övertaget över mig när det började närma sig slutet. Över 1h satt vi där och pratade, eller inte jag, jag satt i min egna värld och lyssnade på "M" som talade inom mig. Ska jag vara ärlig så vet jag knappt inte vad vi pratade om idag, inte en blekaste.
När vi kom hem så fick jag ensamtid ifrån mamma och pappa. De åkte till ÖB en snabbis och så handlade de på hemvägen. Under tiden som de var borta så kände jag att jag bara var tvugen på att hitta på något att göra för att hålla tankarna borta för att inte göra något som "M" ville att jag skulle göra. Då så busade jag lite med Svea ute i "hagen" först och sedan så kom jag på idén att jag ville överraska mamma och pappa med altanen. Alltså bära in möblerna igen, lägga på nya mattan och ställa i ordning blomkrukorna. Så jag tog mig i kragen och klättrade upp på vinden för att hämta ner 2 mattor. Sedan så ställde jag iordning allt och VIIIPPS så var det klart efter lite konkande och bärande, men det var det värt för att hålla "M" borta för ett tag iallafall.
Och när mamma och pappa väl kom hem så fick jag 2 glada leende och en stor kram ifrån vardera för de blev så glada och de tyckte att det blev jättefint!
Sedan efter det så åt vi kvällsmat. Ikväll så gjorde vi "minipizzor" på tortillabröd. Jag tog tonfisk, skinka och chaminjoner på min. Det smakade sisådär. Det väckte ångest och katastroftankar på hur min kropp förändrades. Det kändes som att jag var så tjock om magen så att jag såg gravid ut efteråt. Men mamma och pappa nekade, men jag vill inte direkt ta till mig de orden, jag var tjock det bara var så!!
Utav pizza så blir man det, iallafall jag. Jag har ju som sagt vad en annorlunda kropp än vad alla andra har. "/
t ska bli skönt att gå ut och gå nu med mamma och Svea. Få gå av sig lite utav allt man har proppat i sig och även skönt med frisk luft i detta sköna kvällsväder. Ikväll krävs det nog inte ens en jacka utan det räcker nog med enbart en tjocktröja.
När vi kommer in så är det näringsdryck som gäller igen, usch, fy och blä!
Sedan så blir det att gå och lägga sig ganska så skapligt. Kollar nog antagligen på TV som jag brukar.
Imorgon hoppas jag på en bra dag, då jag kan finna styrkan i mig själv och kämpa lika tappert som jag har gjort idag.
Ha det så bra!
/ Elin.
Söndag 24/5
Igår kväll när jag hade gått och lagt mig så skulle mamma komma och säga god natt till mig. Jag kände att jag hade sådan oro inför att börja ta morgondrycken imorgon bitti igen, men mamma sa att det klarar du och du får göra så gott du kan. Men jag sade att jag inte tänkte göra det och så kom det ångest. Jag skrek och grät, men mamma försökte att trösta mig, men det gjorde mig inte mindre lugn. Tillslut så kom pappa in och försökte att lugna ner mig men det gick inte så bra till en början då heller utan det blev nästan värre. Men efter ett tag så lade jag mig ner i sängen igen och kunde koppla bort morgondagens dryck. Det sista jag tänkte innan jag somnade vid ungefär 23.30 var att jag skulle iallafall försöka att klara av att dricka hela drycken..
Morgonen började som vi hade bestämt. Att idag så fick pappa komma in med drycken till mig istället så att jag fick dricka den i lugn och ro i min säng. Vi hade bestämt det för att då visste de att den var full, för att de hade nämligen gömt drycken på kvällen så att jag absolut inte kunde hälla ut något utav den.
Så pappa höll mig sällskap i mitt rum medans jag drack den. Han satt på en utav min barstolar vid bardisken och så pratade vi lite. Men lite jobbigt blev det emot slutet och då så kom han och kramade om mig och sa att:
" Du är stark, du måste dricka den där. Du klarar det!"
Och visst gjorde jag det, jag klarade av att dricka hela drycken.
Direkt efter så kom "M" med sina klagoord:
- "Nu har du fått i dig för mycket kcal".
- "Kolhydrater har du också fått i dig för mycket av".
- "Du ska inte dricka den drycken på morgonen, det behöver inte din kropp".
Men jag försökte att undvika de genom att tänka att ju fortare jag ökar i vikt och dricker mina drycker som jag ska, desto fortare blir jag ju av med dem också. Så det måste ju bara vara bra att faktiskt dricka dem.
Sedan så fixade jag mig i ordning. Jag invigde min nya linne/klänning.
Jag trivdes mycket bra i kläderna. Skönt och slappt. Jag fick lite ro när jag gick flrbi speglarna här hemma, för linne döljde min feta kropp. Det var så pass slappt så att man inte kunde se den feta kroppen, skönt!
Sedan så åt jag frukost tillsammans med pappa. Det gick väl bra till en början, men sedan så blev det lite jobbigt eftersom att då kom jag på mig själv med att jag hade ju faktiskt druckit drycken i morse. Så då så frågade jag om jag kunde få ta bort lite saker ifrån frukosten, men det fick jag inte. Så där satt jag och tryckte i mig hela frukosten. Jobbigt var det och jag kände mig väldigt stor efteråt. Onyttiga Elin!
Efter frukosten så var det vila. Då så spelade jag och pappa Mulle och jag vann och då kom kommentare:
- "Ha, det var bara tur. Nu är du kaxig va?"
Haha, dålig förlorare kallar jag det med ett beskrivande ord.
När vilan var slut så hann jag inte göra så mycket innan jag traskade ner till Nattis. Jag hade sällskap med mamma och Svea ner dit. Hemma hos Nattis så fortsatte vi att kolla på Twilight. Shit, den är så himla bra. Den är så spännande. Lite jobbigt att behöva stanna mitt i sådär om och om igen, men jag har ju mina tider som jag måste passsa och så.
Så vi hann tyvärr inte att kolla klart på den idag heller men vi sa att vi skulle fortsätta att kolla på den nästa gång, för jag vill ju verkligen se klart den.
När jag kom hem så pratade jag lite med mamma. Eller ganska mycket faktiskt. Vi pratade typ under hela tiden som hon förberede lunchen. Sedan så kom Danne och Mimi ut i köket som skulle steka pannkakor. Det gick väl inte sådär jättelycka för dem, för det luktade en aning bränt. Haha. Men de blev nog bra tillslut..
Någon ensamtid hann jag inte med att få direkt på förmiddagen innan lunchen därför att det tog lite tid för mamma att förbereda maten och sedan så stod hon och pratade med Danne och Mimi i köket en hel del och hjälpte dem lite, haha.
Men utav pappa kan man lugnt säga att jag fick ensamtid därför att han höll på för fullt på ute i trädgården.
Idag så blev det ganska tidigt lunch. Dagens lunch blev lasagnette. Det brukar gå relativt bra för mig att äta det, men idag så blev det protester på portionen. Det var upplagt alldeles för mycket på tallriken, och då var det inte "M" som talade utan det var den friska delen utav mig. Det var världen berg med både pasta och köttfärs, det fick ju knappt inte plats på tallriken. Så jag ville lägga tillbaka lite, men både mamma och pappa hindrade mig från att göra det för att det ansåg att det var vad min kropp behövde det och då hade jag inget mer att säga till om.
Så ångest fick jag, men samtidigt stöd ifrån både mamma och pappa. Jag kände hur stor jag blev under tiden som jag åt, mina kinder bara växte och jaa.. hela jag blev större. Det var alltså för mycket mat rent ut sagt!
Efter maten så var det vila som gällde som vanligt. Idag var det pappa som började att ta vila med mig. Eller vila kan man väl inte kalla det, utan han fick snarare ta hand om mig och min ångestattack som jag fick efteråt och det kanske inte var så konstigt heller p g a allt som jag hade fått i mig under dagen.
"M" var där på direkten:
- "Nu får du inte äta mer för idag, du har ätit alldeles för mycket".
- "Du kommer att öka massor i vikt tills i morgon".
- "Du måste börja lyssna på mig igen, för du vill väl inte bli fet?"
Osv.
Så jag låg och åmade mig i soffan, var ledsen och svettig. Men som tur vad som fanns det en kylklamp till hands och den var välbehövlig. Jag kände att efter att jag hade haft ångestattacken så var jag någorlunda tom igen, mina känslor hade jag fått ut, framförallt min ledsamhet.
Både mamma och pappa fanns vid varsin sida om mig, det kändes tryggt.
Tack för att ni bryr er så mycket om mig. <3
När vilan var slut så åkte pappa iväg med några utav hans kompisar och åkte motorcykel. Mamma kom med ett förslag om att hon kunde göra fransk manikyr på mig, nu när mina naglar har växt så pass mycket och givetvis så ville jag det. Jag blev riktigt nöjd faktiskt.
Så här blev resultatet..
Efter att det hade torkat så fick jag min första ensamtid för dagen. Först så gick mamma en promenad med Svea sedan så höll hon på lite ute i trädgården.
Under tiden som både mamma och Svea var bort så gick jag i min egna lilla värld. Jag gick tyvärr gång på gång och kikade mig i spegeln och såg mig själv så fetare än fetast. Det kändes för jäkligt rent ut sagt. Kanske hade jag lagt på mig så mycket efter dagens alla intag?
"M" ville få mig att må så dåligt så att jag skulle göra något mot mig själv, men jag total vägrade. Jag bestämde mig att här skulle jag stå still. Jag skulle varken hoppa eller göra mig själv illa. Jag ska bli frisk nu!
Sen så var det hela mycket lättare sen när mamma släppte in Svea ifrån det att de kom hem ifrån promenaden. Då så kunde jag distrahera mina tankar på ett relativt bra sätt genom att busa för fullt med Svea. Hon fick mig till ett gott skratt!
När ensamtiden var slut så vinkade mamma på mig att jag skulle komma ut. Hon frågade mig om vi skulle så våra frön och det hade jag faktiskt lust med att göra idag, så jag tog mig i kragen och hjälpte till och det var kul. Även om jag först inte trodde det. Nu är det bara att hoppas på att det tar sig och bli något. Att solen lyser på så att vi får färska grönsaker. Här kommer lite härliga bilder ifrån våran försådning..
När vi hade sått klart så tog vi eftermiddagsmelliset. Det gick väl ganska bra. Det kom väl lite tårar då också, men inga större mängder utan det gick över ganska fort med hjälpa av lite kortspel. Vi spelade Mulle och jag även över mamma. Haha.
När det var färdigdruckit så åkte jag, mamma och Svea hem till morfar. Vi skulle hjälpa honom med en sak på balkongen, men när vi väl kom dit så hade han redan fixat det själv. Så jag hjälpte honom med en sak på datorn istället. Så nu kan han och jag chatta med varandra på msn, gud vad kul! Det ser jag fram emot.
När vi kom hem så gjorde vi en smidig kvällsmat. Det blev toast med rårivna morötter. Det var ganska segt att få i sig toasten p g a att jag kände hur min kropp förändrades ytterligare och jag visste vad jag hade ätit tidigare under dagen och jag ansåg att toasten inehöll också alldeles för mycket. Min kropp suger ju upp allt och omvandlar det till fett som lägger sig som lager på min kropp. Jag blir så ledsen. "/
Men jag fick iallafall i mig det efter en ganska så lång tid. Jag kämpade verkligen!
Nu sitter jag här och har min vila. Denna dagen har varit mycket bättre än igår. Så jag har insett att gör man allting rätt utifrån det man ska göra, så blir dagen bra. Då kan det inte bli några konflikter över att man har fuskat eller vad det nu kan vara. Det är klart att dagen har varit jobbig men den har fungerat deffenetift bättre än igår som sagt.
Snart så ska jag och mamma gå ut på våran vanliga promenad, det ser jag fram emot något oerhört. Det känns som att jag verkligen inte har gjort något alls nyttigt idag, utan att jag bara har varit lat och bara ätit och ätit. Vilket inte känns helt okej. Men att röra på sig lite ska bli skönt, det behöver jag efter denna dag.
När vi kommer in så blir det att sätta sig i soffan och dricka näringsdryck + att ta något extra till. Det blir nog att utmana "M" totalt idag, så det blir något riktigt stabilt och ONYTTIGT!
Jadu, tänk vad det kommer att visa sig på vågen i morgon.. jag är lite rädd. "/
Det får inte visa alldeles för mycket!
Jag vill gå upp i vikt och leva ett friskt liv och bli friskt smal (som en utav mina vänner sa till mig), men samtidigt så är jag så himla rädd för att öka i vikt. Det tar emot. Det känns som att jag på något vis vill stanna här jag är idag, men ändå få träna. Men det går ju tyävrr inte hand i hand.
Hoppas att eran dag har varit bra.
Ha det så bra!
/ Elin.
Dålig stämmning.
JAG VILL DÖÖ!!!!!!!!!!!!
Lördag 23/5
Denna morgonen började inte lika bra.
Jag gick in till mammas och pappas sovrum för att väcka mamma. Då så frågade jag henne om jag skulle hämta min dryck i kylskåpet och ta med mig den in till hennes rum, men då så svarade hon:
- Jag måste gå ut till garaget och hämta en. För att när jag kände på drycken igår kväll så var den inte full så "M" har gjort ett ingrepp där. Så jag ska hämta en oöppnad åt dig som är full.
Det bultade till i mitt hjärta och jag tänkte att oh nej, varför var hon tvungen att känna på den igår kväll, för jag visste ju att jag hade hällt ut lite utav den.
Men så gick mamma út och hämtade en ny hallondryck och sedan så gjorde hon sig i ordning.
När hon hade gjort det så ropade hon på mig och sa att nu är det dags att dricka drycken.
Men jag tvär vägrade och det tyckte hon var konstigt eftersom att det hade gått bra tidigare attt dricka den. Men då kände jag att jag var tvugen att berätta sanningen..
- "Mamma, jag har aldrig druckit en dryck på morgonen, jag har hällt ut den varje gång enda sedan jag blev utskriven. Så jag tänker inte dricka den nu heller, för jag tänker inte dricka mer än de 3 som jag redan dricker i nuläget".
Mamma blev nog ganska ledsen men också frustrerad över att hon inte hade märkt mer att jag inte hade haft något i tetrapaketet.
Men som sagt var. Morgonen fortsatte att rulla på, men jag försökte att hålla mig en bit bort i från mamma så att det inte skulle bli några konflikter, för jag hade redan satt ner min fot för att jag inte tänkte dricka drycken. Så mamma gav sig, iallafall för stunden. Sedan så fixade jag mig iordning lite smått och efter det så åt jag frukost tillsammans med mamma.
Idag så testade jag en ny yoghurt. Den var med ananassmak. Den var ingen jätthitt direkt, men nu så får man väl äta upp den innan jag går tillbaka till den gamla igen om det nu kommer att bli så..
Frukosten gick väl ganska bra, vi pratade inte så mycket om det som hade hänt tidigare. Utan vi pratade om något annat och så spelade vi kort.
När frukosten var uppäten så var det vila som gällde. Den blev desto jobbigare, för då så tvingade mamma mig att dricka drycken och då så kom mina tankar upp:
- "Ohnej, jag tänker inte dricka den där. Jag har ju aldrig gjort det tidigare".
- "Nu kommer jag att få i mig massor med mer kcal".
- "Den innehåller för mycket kolhydrater".
Efter mycket om och men, cirkus 1h, så hade jag fått i mig lite utav drycken men inte hela. Men det tyckte jag inte att varken mamma eller pappa kunde begära heller eftersom att det var ett stort steg att ta något utav den överhuvudtaget. Jag mådde inte så bra efteråt. Hade därför gråtit ganska mycket under vilan och så var det såklart ångest över den. Det kändes inte heller som att jag fick någon direkt bekräftelse på att det var duktigt gjort utav mamma och pappa, utan jag gick bara därifrån och väntade på att någon skulle säga något, men icke sa nicke.
De var nog bara besvikna och arga på mig tror jag.. Det kändes så iallafall!
Jag, ledsen och nedstämd efter en jobbig frukostvila!
När vilan var slut så kollade jag lite på datorn. Sedan så busade jag med Svea. Det var kul. Vid ca. 10.30 så gick jag ner till Nattis. Först så satt vi och småpratade lite men sedan så började vi kolla på Twilight igen som vi hade börjat se en annan gång. Jag längtar tills den gången vi ses nästa gång så att vi kan fortsätta att kolla på den. Den är verkligen jättebra.
Jag var inte hos Nattis så länge, men ett tag blev det iallafall och det uppskattades i mina ögon.
När jag kom hem så gjorde jag inget speciellt. Jag kollade lite på mamma när hon planterade blommor och sedan så gick jag in och hälsade på Svea och pappa.
Pappa åkte då lagom när jag kom in för att åka och tippa och då så kom mamma in och gjorde mig och Svea sällskap. Mamma började lite smått med maten eftersom att den skulle stå och små puttra ett tag för att köttet skulle bli mört så medans hon gjorde det så sysselsatte jag mig med lite olika saker. Jag läggde mig iallafall inte i matlagningen för 5 öre. Det var mer mamma som frågade om det var okej med olika saker att ha i och det gick jag med på, där var jag duktig!
Sedan så fick jag ensamtid.
För att distrahera mina kraftiga tankar så höll jag på lite med Svea. Jag försökte att ta bort kluddet som vi hade satt i hennes öron (för att hon ska få hängande öron). Men det satt som berget och lilla stackaren skrek ett x-antal gånger, så jag gav upp och lät det sitta kvar. Vi skulle nämligen duscha henne idag och då så ville mamma att vi skulle ta bort kluddet innan vi gjorde det, men det var som sagt vad inte det lättaste.
När mamma och pappa kom in igen så ät vi.
Idag var det verkligen inte min favoritmat, utan snarare en som inte ens finns med på min lista överhuvudtaget. Det var ris och köttgryta. När jag satte mig tillbord så hade jag redan byggt upp massor med tankar om maten och det förvärrades ännu mer när jag såg vilken STOR portion de hade lagt upp till mig. Jag sa direkt att det var alldeles för mycket ris, men de nekade. Men jag tog bort lite, men det tyckte mamma var för mycket som jag tog bort, så hon visade hur mycket jag fick ta bort och sedan så sa hon att resten får du äta.
Men sen så var jag fortfarande inte nöjd utan tyckte att det fortfarande var för mycket och då tog jag bort så ytterst lite ris till, men det såg såklart pappa och blev arg och sa:
- "Vad håller du på med? Nu ska du ju inte ta bort mer. Du ska ju äta det där".
Jag nekade till att jag hade tagit bort något men då blev pappa ännu argare och sa:
- "Hur kan du luga mig rakt upp i ansiktet? Jag såg ju klart och tydligt att du tog bort ytterligare med ris ifrån tallriken".
Jag blev ledsen, men den hela konflikten slutade iallafall med att jag åt det som skulle ligga på tallriken och det ångrade jag efteråt.
På vilan fick jag en JÄTTE kraftig ångestattack. Jag bara skrek och grät.
Jag kände mig tjock, värdelös och det kändes som att alla bara klagade på mig idag och att ingen ville ha mig levande. Jag vill bara dö, för att få slippa all den här skiten!
Detta var nog min värsta ångestattack på länge. Det tror jag att mamma och pappa också tycker.
Eftersom att den var så pass kraftig och ansträngande så somnade jag en stund efteråt. Det tror jag att min kropp behövde.
Min söta lilla Svea efter första duschningen!
När jag vaknade upp så kände jag mig alldeles matt i hela kroppen. Jag orkade inte göra något och jag var jättevarm. Men då efter en stund så var det dags att duscha Svea i badkaret. Det var mamma som fick göra det. Och gud så lite hon blev, men ack så gott hon luktade. Melon, mums!
Efter det så gjorde jag inte så mycket igen. Det fanns inte så mycket tid till att göra något eftersom att det inom snar framtid var dags för eftermiddagsmelliset
Så blev klockan dags. Melliset tog jag och mamma tillsammans för att pappa var så pass godissugen så han åkte motorcykel till Lundbyhallen och köpte en redig godispåse.
Under tiden som jag drack drycken så kom det massor med tankar, så även några tårar kom. Men jag satte mig en stund i mammas knä och fick stöd ifrån henne och hon lovade mig att det här skulle vi fixa nu!
Så jag bet ihop och drack drycken. Vi körde även Mulle också och givetvis så vann jag, haha.
När jag hade druckit klart drycken och vi hade kört klart omgången så var det mamma som åkte iväg. Hon skulle handla lite till kvällsmaten, det behövdes.
Jag valde att inte följa med, för att jag kände mig så pass utmattad och trött + ofräsch, så jag stannade hemma istället. Då så passade jag på att ta en dusch, vilket inte alltid är så lätt för mig. Det är inte jag lockas till direkt. Jag hatar att se hela min kropp. Se mina breda höfter, min tjocka mage, mina dallrande lår och stora rumpa. Det gör jätteont i mig och det är så som "M" klämmer i sina klor lite extra i mig för att få mig att må ännu sämre.
Det blev iallafall en någorlunda bra dusch, men väldigt kall. Jag klarade inte av att vrida på graderna, så jag fick duscha kalldusch, haha.
En nyduschad Elin med pyjamasen på.
Om ni undrar vad det är jag har i ansiktet, så har jag rivit mig själv, inte bra!
För att distrahera mina tankar som hade kommit under tiden som jag hade duschat och över ångesten som hade kommit när jag hade studerat min kropp så valde jag att gå ut tillsammans med pappa och Svea i "hagen". Då så busade vi lite med Svea, men även jag och pappa busade lite. Vi sparkade lite boll, eller han gjorde snarare tunnel på mig i stort sätt hela tiden. Haha, en loser är jag!
Här är lite bilder som vi tog..
Efter ett tag så kom mamma hem. Då så pratade jag lite med henne. Sedan så var jag inne på datorn en stund och pratade lite med några på msn. Det är alltid kul att få tankarna på något postivt istället.
Sen så började mamma lite smått med maten. Hon brynde till köttfärsen men sedan så fick jag hjälpa till att sleva upp den på tortillabröden. Vi gjorde som "minipizzor" med köttfärs, ost, cremfraiche osv. Till det så serverades det sallad.
Maten gick väl ganska bra att få i sig. Visst väckte det tankar direkt på hur maten skulle sätta sig på min kropp, men samtidigt så kändes det som att jag inte hade några tårar kvar att gråta ut.
Men mamma och pappa nekade till att det inte syntes något på mig efter att jag hade ätit och det var väl skönt det, men det fick ändå inte bort det som "M" intalade mig så nu sitter jag här och skriver på min blogg och känner mig enorm efter dagens alla intag.
Det känns som att jag äter mer än alla andra och det gör jag nog också. Inte konstigt att jag är så stor som jag är. "/
Skönt ska det iallafall bli at gå en promenad nu med mamma och Svea. Jag vet inte om pappa följer med, men det är inte alls otroligt. Sedan så blir det att proppa i sig ännu mer, usch jag bävar för det. Kommer säkert att komma en och annan tår då också. Och så blir det givetvis Robinson på det, det är desto roligare!
När jag väl går och lägger mig så kommer jag nog att somna ganska tidigt eftersom att jag är så pass trött. Denna dagen har tagit hårt på mina krafter, det känner jag.
Jag hoppas att dagen blir bättre i morgon, jag undrar hur den kommer att bli..
Men den kommer säkert att bli bra, det tror jag!
Hoppas att eran lördag har varit bra.
Ha det så bra!
/ Elin.
Jag gick in till mammas och pappas sovrum för att väcka mamma. Då så frågade jag henne om jag skulle hämta min dryck i kylskåpet och ta med mig den in till hennes rum, men då så svarade hon:
- Jag måste gå ut till garaget och hämta en. För att när jag kände på drycken igår kväll så var den inte full så "M" har gjort ett ingrepp där. Så jag ska hämta en oöppnad åt dig som är full.
Det bultade till i mitt hjärta och jag tänkte att oh nej, varför var hon tvungen att känna på den igår kväll, för jag visste ju att jag hade hällt ut lite utav den.
Men så gick mamma út och hämtade en ny hallondryck och sedan så gjorde hon sig i ordning.
När hon hade gjort det så ropade hon på mig och sa att nu är det dags att dricka drycken.
Men jag tvär vägrade och det tyckte hon var konstigt eftersom att det hade gått bra tidigare attt dricka den. Men då kände jag att jag var tvugen att berätta sanningen..
- "Mamma, jag har aldrig druckit en dryck på morgonen, jag har hällt ut den varje gång enda sedan jag blev utskriven. Så jag tänker inte dricka den nu heller, för jag tänker inte dricka mer än de 3 som jag redan dricker i nuläget".
Mamma blev nog ganska ledsen men också frustrerad över att hon inte hade märkt mer att jag inte hade haft något i tetrapaketet.
Men som sagt var. Morgonen fortsatte att rulla på, men jag försökte att hålla mig en bit bort i från mamma så att det inte skulle bli några konflikter, för jag hade redan satt ner min fot för att jag inte tänkte dricka drycken. Så mamma gav sig, iallafall för stunden. Sedan så fixade jag mig iordning lite smått och efter det så åt jag frukost tillsammans med mamma.
Idag så testade jag en ny yoghurt. Den var med ananassmak. Den var ingen jätthitt direkt, men nu så får man väl äta upp den innan jag går tillbaka till den gamla igen om det nu kommer att bli så..
Frukosten gick väl ganska bra, vi pratade inte så mycket om det som hade hänt tidigare. Utan vi pratade om något annat och så spelade vi kort.
När frukosten var uppäten så var det vila som gällde. Den blev desto jobbigare, för då så tvingade mamma mig att dricka drycken och då så kom mina tankar upp:
- "Ohnej, jag tänker inte dricka den där. Jag har ju aldrig gjort det tidigare".
- "Nu kommer jag att få i mig massor med mer kcal".
- "Den innehåller för mycket kolhydrater".
Efter mycket om och men, cirkus 1h, så hade jag fått i mig lite utav drycken men inte hela. Men det tyckte jag inte att varken mamma eller pappa kunde begära heller eftersom att det var ett stort steg att ta något utav den överhuvudtaget. Jag mådde inte så bra efteråt. Hade därför gråtit ganska mycket under vilan och så var det såklart ångest över den. Det kändes inte heller som att jag fick någon direkt bekräftelse på att det var duktigt gjort utav mamma och pappa, utan jag gick bara därifrån och väntade på att någon skulle säga något, men icke sa nicke.
De var nog bara besvikna och arga på mig tror jag.. Det kändes så iallafall!
Jag, ledsen och nedstämd efter en jobbig frukostvila!
När vilan var slut så kollade jag lite på datorn. Sedan så busade jag med Svea. Det var kul. Vid ca. 10.30 så gick jag ner till Nattis. Först så satt vi och småpratade lite men sedan så började vi kolla på Twilight igen som vi hade börjat se en annan gång. Jag längtar tills den gången vi ses nästa gång så att vi kan fortsätta att kolla på den. Den är verkligen jättebra.
Jag var inte hos Nattis så länge, men ett tag blev det iallafall och det uppskattades i mina ögon.
När jag kom hem så gjorde jag inget speciellt. Jag kollade lite på mamma när hon planterade blommor och sedan så gick jag in och hälsade på Svea och pappa.
Pappa åkte då lagom när jag kom in för att åka och tippa och då så kom mamma in och gjorde mig och Svea sällskap. Mamma började lite smått med maten eftersom att den skulle stå och små puttra ett tag för att köttet skulle bli mört så medans hon gjorde det så sysselsatte jag mig med lite olika saker. Jag läggde mig iallafall inte i matlagningen för 5 öre. Det var mer mamma som frågade om det var okej med olika saker att ha i och det gick jag med på, där var jag duktig!
Sedan så fick jag ensamtid.
För att distrahera mina kraftiga tankar så höll jag på lite med Svea. Jag försökte att ta bort kluddet som vi hade satt i hennes öron (för att hon ska få hängande öron). Men det satt som berget och lilla stackaren skrek ett x-antal gånger, så jag gav upp och lät det sitta kvar. Vi skulle nämligen duscha henne idag och då så ville mamma att vi skulle ta bort kluddet innan vi gjorde det, men det var som sagt vad inte det lättaste.
När mamma och pappa kom in igen så ät vi.
Idag var det verkligen inte min favoritmat, utan snarare en som inte ens finns med på min lista överhuvudtaget. Det var ris och köttgryta. När jag satte mig tillbord så hade jag redan byggt upp massor med tankar om maten och det förvärrades ännu mer när jag såg vilken STOR portion de hade lagt upp till mig. Jag sa direkt att det var alldeles för mycket ris, men de nekade. Men jag tog bort lite, men det tyckte mamma var för mycket som jag tog bort, så hon visade hur mycket jag fick ta bort och sedan så sa hon att resten får du äta.
Men sen så var jag fortfarande inte nöjd utan tyckte att det fortfarande var för mycket och då tog jag bort så ytterst lite ris till, men det såg såklart pappa och blev arg och sa:
- "Vad håller du på med? Nu ska du ju inte ta bort mer. Du ska ju äta det där".
Jag nekade till att jag hade tagit bort något men då blev pappa ännu argare och sa:
- "Hur kan du luga mig rakt upp i ansiktet? Jag såg ju klart och tydligt att du tog bort ytterligare med ris ifrån tallriken".
Jag blev ledsen, men den hela konflikten slutade iallafall med att jag åt det som skulle ligga på tallriken och det ångrade jag efteråt.
På vilan fick jag en JÄTTE kraftig ångestattack. Jag bara skrek och grät.
Jag kände mig tjock, värdelös och det kändes som att alla bara klagade på mig idag och att ingen ville ha mig levande. Jag vill bara dö, för att få slippa all den här skiten!
Detta var nog min värsta ångestattack på länge. Det tror jag att mamma och pappa också tycker.
Eftersom att den var så pass kraftig och ansträngande så somnade jag en stund efteråt. Det tror jag att min kropp behövde.
Min söta lilla Svea efter första duschningen!
När jag vaknade upp så kände jag mig alldeles matt i hela kroppen. Jag orkade inte göra något och jag var jättevarm. Men då efter en stund så var det dags att duscha Svea i badkaret. Det var mamma som fick göra det. Och gud så lite hon blev, men ack så gott hon luktade. Melon, mums!
Efter det så gjorde jag inte så mycket igen. Det fanns inte så mycket tid till att göra något eftersom att det inom snar framtid var dags för eftermiddagsmelliset
Så blev klockan dags. Melliset tog jag och mamma tillsammans för att pappa var så pass godissugen så han åkte motorcykel till Lundbyhallen och köpte en redig godispåse.
Under tiden som jag drack drycken så kom det massor med tankar, så även några tårar kom. Men jag satte mig en stund i mammas knä och fick stöd ifrån henne och hon lovade mig att det här skulle vi fixa nu!
Så jag bet ihop och drack drycken. Vi körde även Mulle också och givetvis så vann jag, haha.
När jag hade druckit klart drycken och vi hade kört klart omgången så var det mamma som åkte iväg. Hon skulle handla lite till kvällsmaten, det behövdes.
Jag valde att inte följa med, för att jag kände mig så pass utmattad och trött + ofräsch, så jag stannade hemma istället. Då så passade jag på att ta en dusch, vilket inte alltid är så lätt för mig. Det är inte jag lockas till direkt. Jag hatar att se hela min kropp. Se mina breda höfter, min tjocka mage, mina dallrande lår och stora rumpa. Det gör jätteont i mig och det är så som "M" klämmer i sina klor lite extra i mig för att få mig att må ännu sämre.
Det blev iallafall en någorlunda bra dusch, men väldigt kall. Jag klarade inte av att vrida på graderna, så jag fick duscha kalldusch, haha.
En nyduschad Elin med pyjamasen på.
Om ni undrar vad det är jag har i ansiktet, så har jag rivit mig själv, inte bra!
För att distrahera mina tankar som hade kommit under tiden som jag hade duschat och över ångesten som hade kommit när jag hade studerat min kropp så valde jag att gå ut tillsammans med pappa och Svea i "hagen". Då så busade vi lite med Svea, men även jag och pappa busade lite. Vi sparkade lite boll, eller han gjorde snarare tunnel på mig i stort sätt hela tiden. Haha, en loser är jag!
Här är lite bilder som vi tog..
Efter ett tag så kom mamma hem. Då så pratade jag lite med henne. Sedan så var jag inne på datorn en stund och pratade lite med några på msn. Det är alltid kul att få tankarna på något postivt istället.
Sen så började mamma lite smått med maten. Hon brynde till köttfärsen men sedan så fick jag hjälpa till att sleva upp den på tortillabröden. Vi gjorde som "minipizzor" med köttfärs, ost, cremfraiche osv. Till det så serverades det sallad.
Maten gick väl ganska bra att få i sig. Visst väckte det tankar direkt på hur maten skulle sätta sig på min kropp, men samtidigt så kändes det som att jag inte hade några tårar kvar att gråta ut.
Men mamma och pappa nekade till att det inte syntes något på mig efter att jag hade ätit och det var väl skönt det, men det fick ändå inte bort det som "M" intalade mig så nu sitter jag här och skriver på min blogg och känner mig enorm efter dagens alla intag.
Det känns som att jag äter mer än alla andra och det gör jag nog också. Inte konstigt att jag är så stor som jag är. "/
Skönt ska det iallafall bli at gå en promenad nu med mamma och Svea. Jag vet inte om pappa följer med, men det är inte alls otroligt. Sedan så blir det att proppa i sig ännu mer, usch jag bävar för det. Kommer säkert att komma en och annan tår då också. Och så blir det givetvis Robinson på det, det är desto roligare!
När jag väl går och lägger mig så kommer jag nog att somna ganska tidigt eftersom att jag är så pass trött. Denna dagen har tagit hårt på mina krafter, det känner jag.
Jag hoppas att dagen blir bättre i morgon, jag undrar hur den kommer att bli..
Men den kommer säkert att bli bra, det tror jag!
Hoppas att eran lördag har varit bra.
Ha det så bra!
/ Elin.
Fredag 22/5
Idag så vaknade jag i en varm och skön säng tillsammans med Svea som låg tätt inpå mig. Jag var inte speciellt trött i morse och det märkte pappa också eftersom att han kom inrusande och hejade på mig och Svea. Då så gick jag upp och bäddade sängen.
Imorse så tog pappa med Svea ut i "hagen", efter det så cyklade han till jobbet.
Då så kom mamma upp direkt när han hade åkt och gjorde ett toalettbesök. Sedan så tog jag med mig min näringsdryck in till mammas och pappas sovrum och så satt vi där ett tag och pratade. Det var lite jobbigt med drycken imorse, jag ville gärna få slippa lite, men mamma sa ett tvärt nej.
Så hela drycken blev jag tvungen att dricka upp.. men jag visste egentligen att hon skulle svara så, men jag tänkte att det var värt ett försök.
Jag i min sköna joggingoverall!
Efter frukosten så fixade jag mig iordning. Idag så fick det bli min gamla joggingoverall som jag har haft sedan år 2006. Den overallen fick vi i vårat fotbollslag när vi skulle vara med i Gothia Cup.
Gud vad jag längtar tillbaka till den tiden, det väcker verkligen massor med roliga och härliga minnen. <3
Det var ju sådant fruktansvärt väder imorse också. Regnigt och ruskigt, men på något vis så tycker jag ändå att det är lite mysigt. Man kan mysa till det lite extra inomhus, med tända ljus osv.
Jag kunde dock inte busa med Svea så mycket i morse för att hon låg och tvär sov inne på mammas kudde, det var så sött. Sedan så blev det frukost och kortspel tillsammans med mamma.
Det gick bra, men efteråt så blev det desto jobbigare. Jag kände att jag var tvungen att få ut alla mina känslor, men jag hade inte möjlighet tilldet för att vid kl. 09.00 så skulle en utav mina behandlare komma och hämta mig och så skulle vi åka till BUP och ha samtal där.
Men när hon kom så kunde jag inte hålla mig fullt ut, utan det kom några tårar men både hon och mamma TVINGADE iväg mig på samtalet. Jag ville verkligen inte prata med henne idag. Jag orkar inte öppna mig för någon nu, speciellt inte mina behandlare. Det känns som att en del av mig inte vill ta emot hjälpen som jag ska få, utan att jag hellre vill klara mig på egen hand. Jag vet att jag skulle klara mig på egen hand!
Väl på samtalet så tände vi ett ljus. Det doftade ljuvligt. Samtalet gick väl någorlunda bra, jag pratade ju iallafall, men jag förstod inte vad detta samtal hade för nytta. Det hjälpte inte mig ett dugg tyckte inte jag, varken från mina tjockkänslor eller något annat. Det fick bara mina tankar att rulla på ännu mer.
Hämtningen i från BUP blev det mamma som gjorde. Hon hade även med sig lilla Svea i bilen oh det gjorde mig extra glad. Jag blir alltid så nedstämd efter alla samtal som vi har så därför är jag så glad över att jag har Svea nu som kan göra mig på bättre humör på momangen.
När vi kom hem så busade jag lite med Svea sedan så var det förmiddagsmelliset som gällde. Medans jag tog min dryck så spelade jag och mamma Mulle som i vanlig ordning. Jag vann även idag.
Under tiden som jag drack drycken så kom det några tårar rullandes ner ifrån mina kinder, lite känslor hade jag äntligen tid till att släppa på, men absolut inte på gränsen till på allt jag bär på.
När vi hade spelat klart så gjorde jag inte så mycket fram till lunch. Jag busade med Svea och så kollade jag lite på datorn och så hjälpte jag även mamma att vara lite smakråd när hon höll på att ordna lite inne i vardagsrummet och i deras sovrum. Det var kul och resultatet blev definitivt bättre än innan.
Sedan så kom pappa hem, han slutade middag. Då så kom även en jobbarkompis till han med hem hit, vid namn Glenn, för att kolla in Svea. Han blev helt förälskad i henne, det märktes.
Svea var ganska feg i början, men under tiden så artade det till sig bra.
När han hade åkt hem så fick jag ensamtid av båda mamma och pappa. Pappa åkte en vända till soptippen medans mamma gick en sväng med Svea. Men jag skrattade lite för mig själv när det hade gått för precis då så kom det världens regnskur och jag bara såg framför mig hur blöt och rädd Svea skulle bli.
Under tiden som de var borta så gick det bra för mig, men huvudet fungerade desto sämre. Tankarna kom angående både det ena och det andra. Det var jobbigt. Men dessa tillsägeler att jag skulle göra något kunde jag stå emot, men det var svårt.
När mamma och pappa kom hem, så var som sagt var Svea genomvått. Stackars liten!
Sedan så åt vi lunch. Direkt när jag såg tallriken som stod framför mig så protesterade jag direkt på min portion som mamma hade lagt upp på tallriken. Det var alledels för mycket sås. Så jag tog bort lite utav den..
Det började bra men efterhand så byggdes tankarna och ångest bara på mer och det blev allt tuffare och tuffare att få i sig maten. Så jag blev lite ledsen, men fick stöd ifrån både mamma och pappa.
Sedan så var det vila som gällde på det. Den var inte lika avslappnande och skön som jag hade hoppats på. Utan då så fick jag mitt utbrott med alla känslor som jag annars brukar få på morgonen, men i morse hade jag som sagt vad inte tid med det eftersom att jag var tvugen att åka på det förbaskade samtalet.
Det kom massor känslor på samma gång, men samtidigt så visste jag inte vad det var för känslor, så det kom bara en flod av tårar. Jag var förvirrad över precis allting. Det är så himla jobbigt just nu, men det är en fas som jag måste gå igenom. Det känns inte som att jag kommer att klara av det den här gången heller. "/
Måste hitta kraften! Och jag vet att jag har den någonstans..
När vilan var slut så var klockan ganska mycket. Jag var trött, men kände mig ändå ganska tom på något vis. En stor lättnad. Sedan så fick jag lite ensamtid igen, men jag hade inte så mycket för mig då så jag gick ut lite då och då till pappa som var i garaget. Sedan så väckte jag Svea för att jag kände att jag ville busa lite med henne och hon piggnade till fort.
Sedan så kom mamma hem som hade varit på apoteket för att köpa fästinghalsband till Svea. Jag tror inte att hon kommer att gilla det, men det lär behövas nu vid den här årstiden.
En stund senare så var det eftermiddagsmellis som gällde, men precis innan vi skulle ta det så föll jag ihop, bara så där. Både mamma och pappa tyckte att det var obehagligt men de sa att det kunde bero på att jag bar på så himla mycket känslor nu och att jag hade det så tufft nu..
Jag hade tidigare under dagen sagt till pappa att jag kände mig kallsvettig, fast det var nog samma anledning till det också.
Men efter att jag hade legat inne på mammas och pappas sängar en stnund så slog vi oss till bord och så tog jag min dryck.
Direkt efter det så åkte jag och mamma till Mantorp.
Viby!
Jag och mamma i bilen!
Jag!
Först så åkte vi till Viby. Där så köpte vi massor med fina blommor som vi eventuellt ska plantera i helgen. Det kommer nog att bli jättefint tror jag. Sedan så tog vi City Gross på hemvägen, eftersom att det var dit som vi skulle egentligen. Där blev det att handla lite matvaror, inget roligt alltså.
När vi kom hem så lagade mamma middag direkt.
Pappa hade främmat utav Glenn igen eftersom att de skulle iväg och prata lite skitsnack med några andra nere på "Garaget" som det heter, haha.
Så ikväll så blev det bara mamma och jag som åt tillsammans. Det tog emot. Jag kände mig fet och onyttig. Det kändes som att jag åt alldeles för mycke mat + att den innehöll väldigt mycket kalorier och kolhydrater, fett också för den delen. "/
Så mamma fick trösta mig under tiden som jag åt, det hjälpte.
Efteråt så mådde jag inte så bra, så mamma och jag ställde oss på altanen en snabbis och tog några djupa andetag. Jag hade proppat i mig alldeles för mycket, fan ta dig Elin!
Nu så ska jag och mamma äntligen gå våran promenad. Hon sitter inne i soffan och väntar på mig att jag ska blogga klart. Det ska bli skönt med frisk luft och känna att man får sysslesätta sin kropp lite. Gud vad fri jag kommer känna mig när jag får träna. Det är rena drömmen för mig just nu!
Senare sen så blir det myspys framför TV:n med mamma.
Något som inte är lika trevligt är näringsdrycken + det extra som jag måste ta. Jag vill egenligen inte ta något på kvällen, det känns inte naturligt. Liksom.. vem sitter och äter/dricker något över 300 kcal varje kväll innan man går och lägger sig? Ingen. Joo, bara jag, som är så tjock och fet! "/
Mamma och jag ska iallafall mysa till det så gott som det går och kommer det några mer tårar ikväll, vilket det säkert gör så kommer mamma att trösta mig till 110% det vet jag.
Mamma, pappa och Danne finns alltid där för mig. <3
Ha det så bra!
/ Elin.
Imorse så tog pappa med Svea ut i "hagen", efter det så cyklade han till jobbet.
Då så kom mamma upp direkt när han hade åkt och gjorde ett toalettbesök. Sedan så tog jag med mig min näringsdryck in till mammas och pappas sovrum och så satt vi där ett tag och pratade. Det var lite jobbigt med drycken imorse, jag ville gärna få slippa lite, men mamma sa ett tvärt nej.
Så hela drycken blev jag tvungen att dricka upp.. men jag visste egentligen att hon skulle svara så, men jag tänkte att det var värt ett försök.
Jag i min sköna joggingoverall!
Efter frukosten så fixade jag mig iordning. Idag så fick det bli min gamla joggingoverall som jag har haft sedan år 2006. Den overallen fick vi i vårat fotbollslag när vi skulle vara med i Gothia Cup.
Gud vad jag längtar tillbaka till den tiden, det väcker verkligen massor med roliga och härliga minnen. <3
Det var ju sådant fruktansvärt väder imorse också. Regnigt och ruskigt, men på något vis så tycker jag ändå att det är lite mysigt. Man kan mysa till det lite extra inomhus, med tända ljus osv.
Jag kunde dock inte busa med Svea så mycket i morse för att hon låg och tvär sov inne på mammas kudde, det var så sött. Sedan så blev det frukost och kortspel tillsammans med mamma.
Det gick bra, men efteråt så blev det desto jobbigare. Jag kände att jag var tvungen att få ut alla mina känslor, men jag hade inte möjlighet tilldet för att vid kl. 09.00 så skulle en utav mina behandlare komma och hämta mig och så skulle vi åka till BUP och ha samtal där.
Men när hon kom så kunde jag inte hålla mig fullt ut, utan det kom några tårar men både hon och mamma TVINGADE iväg mig på samtalet. Jag ville verkligen inte prata med henne idag. Jag orkar inte öppna mig för någon nu, speciellt inte mina behandlare. Det känns som att en del av mig inte vill ta emot hjälpen som jag ska få, utan att jag hellre vill klara mig på egen hand. Jag vet att jag skulle klara mig på egen hand!
Väl på samtalet så tände vi ett ljus. Det doftade ljuvligt. Samtalet gick väl någorlunda bra, jag pratade ju iallafall, men jag förstod inte vad detta samtal hade för nytta. Det hjälpte inte mig ett dugg tyckte inte jag, varken från mina tjockkänslor eller något annat. Det fick bara mina tankar att rulla på ännu mer.
Hämtningen i från BUP blev det mamma som gjorde. Hon hade även med sig lilla Svea i bilen oh det gjorde mig extra glad. Jag blir alltid så nedstämd efter alla samtal som vi har så därför är jag så glad över att jag har Svea nu som kan göra mig på bättre humör på momangen.
När vi kom hem så busade jag lite med Svea sedan så var det förmiddagsmelliset som gällde. Medans jag tog min dryck så spelade jag och mamma Mulle som i vanlig ordning. Jag vann även idag.
Under tiden som jag drack drycken så kom det några tårar rullandes ner ifrån mina kinder, lite känslor hade jag äntligen tid till att släppa på, men absolut inte på gränsen till på allt jag bär på.
När vi hade spelat klart så gjorde jag inte så mycket fram till lunch. Jag busade med Svea och så kollade jag lite på datorn och så hjälpte jag även mamma att vara lite smakråd när hon höll på att ordna lite inne i vardagsrummet och i deras sovrum. Det var kul och resultatet blev definitivt bättre än innan.
Sedan så kom pappa hem, han slutade middag. Då så kom även en jobbarkompis till han med hem hit, vid namn Glenn, för att kolla in Svea. Han blev helt förälskad i henne, det märktes.
Svea var ganska feg i början, men under tiden så artade det till sig bra.
När han hade åkt hem så fick jag ensamtid av båda mamma och pappa. Pappa åkte en vända till soptippen medans mamma gick en sväng med Svea. Men jag skrattade lite för mig själv när det hade gått för precis då så kom det världens regnskur och jag bara såg framför mig hur blöt och rädd Svea skulle bli.
Under tiden som de var borta så gick det bra för mig, men huvudet fungerade desto sämre. Tankarna kom angående både det ena och det andra. Det var jobbigt. Men dessa tillsägeler att jag skulle göra något kunde jag stå emot, men det var svårt.
När mamma och pappa kom hem, så var som sagt var Svea genomvått. Stackars liten!
Sedan så åt vi lunch. Direkt när jag såg tallriken som stod framför mig så protesterade jag direkt på min portion som mamma hade lagt upp på tallriken. Det var alledels för mycket sås. Så jag tog bort lite utav den..
Det började bra men efterhand så byggdes tankarna och ångest bara på mer och det blev allt tuffare och tuffare att få i sig maten. Så jag blev lite ledsen, men fick stöd ifrån både mamma och pappa.
Sedan så var det vila som gällde på det. Den var inte lika avslappnande och skön som jag hade hoppats på. Utan då så fick jag mitt utbrott med alla känslor som jag annars brukar få på morgonen, men i morse hade jag som sagt vad inte tid med det eftersom att jag var tvugen att åka på det förbaskade samtalet.
Det kom massor känslor på samma gång, men samtidigt så visste jag inte vad det var för känslor, så det kom bara en flod av tårar. Jag var förvirrad över precis allting. Det är så himla jobbigt just nu, men det är en fas som jag måste gå igenom. Det känns inte som att jag kommer att klara av det den här gången heller. "/
Måste hitta kraften! Och jag vet att jag har den någonstans..
När vilan var slut så var klockan ganska mycket. Jag var trött, men kände mig ändå ganska tom på något vis. En stor lättnad. Sedan så fick jag lite ensamtid igen, men jag hade inte så mycket för mig då så jag gick ut lite då och då till pappa som var i garaget. Sedan så väckte jag Svea för att jag kände att jag ville busa lite med henne och hon piggnade till fort.
Sedan så kom mamma hem som hade varit på apoteket för att köpa fästinghalsband till Svea. Jag tror inte att hon kommer att gilla det, men det lär behövas nu vid den här årstiden.
En stund senare så var det eftermiddagsmellis som gällde, men precis innan vi skulle ta det så föll jag ihop, bara så där. Både mamma och pappa tyckte att det var obehagligt men de sa att det kunde bero på att jag bar på så himla mycket känslor nu och att jag hade det så tufft nu..
Jag hade tidigare under dagen sagt till pappa att jag kände mig kallsvettig, fast det var nog samma anledning till det också.
Men efter att jag hade legat inne på mammas och pappas sängar en stnund så slog vi oss till bord och så tog jag min dryck.
Direkt efter det så åkte jag och mamma till Mantorp.
Viby! Jag och mamma i bilen! Jag! Först så åkte vi till Viby. Där så köpte vi massor med fina blommor som vi eventuellt ska plantera i helgen. Det kommer nog att bli jättefint tror jag. Sedan så tog vi City Gross på hemvägen, eftersom att det var dit som vi skulle egentligen. Där blev det att handla lite matvaror, inget roligt alltså.
När vi kom hem så lagade mamma middag direkt.
Pappa hade främmat utav Glenn igen eftersom att de skulle iväg och prata lite skitsnack med några andra nere på "Garaget" som det heter, haha.
Så ikväll så blev det bara mamma och jag som åt tillsammans. Det tog emot. Jag kände mig fet och onyttig. Det kändes som att jag åt alldeles för mycke mat + att den innehöll väldigt mycket kalorier och kolhydrater, fett också för den delen. "/
Så mamma fick trösta mig under tiden som jag åt, det hjälpte.
Efteråt så mådde jag inte så bra, så mamma och jag ställde oss på altanen en snabbis och tog några djupa andetag. Jag hade proppat i mig alldeles för mycket, fan ta dig Elin!
Nu så ska jag och mamma äntligen gå våran promenad. Hon sitter inne i soffan och väntar på mig att jag ska blogga klart. Det ska bli skönt med frisk luft och känna att man får sysslesätta sin kropp lite. Gud vad fri jag kommer känna mig när jag får träna. Det är rena drömmen för mig just nu!
Senare sen så blir det myspys framför TV:n med mamma.
Något som inte är lika trevligt är näringsdrycken + det extra som jag måste ta. Jag vill egenligen inte ta något på kvällen, det känns inte naturligt. Liksom.. vem sitter och äter/dricker något över 300 kcal varje kväll innan man går och lägger sig? Ingen. Joo, bara jag, som är så tjock och fet! "/
Mamma och jag ska iallafall mysa till det så gott som det går och kommer det några mer tårar ikväll, vilket det säkert gör så kommer mamma att trösta mig till 110% det vet jag.
Mamma, pappa och Danne finns alltid där för mig. <3
Ha det så bra!
/ Elin.
Torsdag 21/5
Idag så vaknade jag upp efter en tidigare jobbig dag, men kände mig otroligt utvilad och det kändes enormt skönt.
När jag gick upp så kände jag på mig att det skulle bli en ganska tuff dag i dag också, men idag så skulle jag ta nya tag och kämpa på.
Morgonen började med att mamma faktiskt gick upp samtidigt som mig. Så medans hon plockade ut diskmaskinen så drack jag min dryck. Det var inte lika mysigt att sitta vid köksbordet så dags på morgonen som det är att sitta inne i mammas och pappas sängar.
En bild på mig i från Tunisien!
När jag hade druckit upp den så fixade jag mig i ordning i vanlig ordning. Sedan så busade jag med Svea. Men efter ett tag så vaknade pappa till också som låg inne i sängen och då så lyfte mamma upp Svea där. Så då gick jag och greppa tag i videokameran och filmade en kortis. Jag tror att det blev bra!
En stund efter att pappa också var uppe så åt vi frukost tillsammans. Då så spelade jag, mamma och pappa kort tillsammans för att distrahera mina tankar lite. Det var kul!
Det väckte ingen direkt större ångest utan den kom vilan istället. Egentligen så var nog inte ångest just så specifikt på frukosten i sig, utan det var nog egentligen allt, precis allting. Om jag ville bli frisk, om jag hade orken kvar, om jag vågade att släppa taget om "M", om "M" någonsin skulle släppa taget om mig, att jag var tjock, sorgen efter mormor och att inte mamma och pappa förstod sig på mig m.m. Allt kändes som rena kaoset. Även idag så mådde mamma så dåligt över att se mig ledsen så att hon också blev det. Jag tyckte så synd om henne, för jag vill inte få henne att må ännu sämre och belasta henne med saker, det får jag så himla dåligt samvete över.
När jag hade legat i soffan och gårtit i ca. 50 min var det nog så kunde jag äntligen pusta ut och känna att en stor klump inom mig hade lättat lite på sig, det behövdes det kände jag.
När vilan var slut så gick jag ut med Svea i hagen. Då så hade jag väldigt ont i magen. Den kändes alldeles stel och konstig. Men då hände det en liten kul sak, eller snarare en mycket rolig sak. Egentligen är det lite pinsamt att skriva det här, men jag känner att jag är så illa tvungen.
Det var så här att när jag kom ut så var pappa redan ute för han höll på att rensa ogräs. Då så kramade han om mig och frågade om jag mådde bättre. Och precis när han kramade om mig så råkade jag lägga en jättehög fis. Då så sa pappa en kommentar som var så spontan men ändå så klockren:
- "Jag klämde visst skiten ur dig".
Både jag, mamma och pappa fick oss ett gapskratt. Det kändes skönt och det var verkligen ett äkta skratt som kom ifrån hjärtat. Detta var kanske lite väl pinsamt att skriva här och ni som läser detta kanske tycker att det är äckligt, men vi fick oss som sagt var ett mycket gott skratt.
Sedan så gjorde jag inte så mycket. Jag kollade lite på datorn en snabbis innan det var dags för melliset. Förmiddagsmelliset tog jag och mamma tillsammans eftersom att pappa höll på för fullt ute i landet. Då så spelade vi Mulle och jag vann. Under tiden som jag drack drycken så kom det några tårar, men inga större mängder.
Ajust det.. igår så fick vi reda på utav min behandlare att eftersom att jag var så ledsen just nu berodde på att friskhetstecken. Det var tydligen en fas som man var tvungen att gå igenom och det gjorde alla anorexitjejer. Varför vet jag inte, eftersom att jag inte var så delaktig i samtalet igår.
Efter att jag hade besegrat mamma i Mulle så gjorde jag inget speciellt. Jag busade lite med Svea, men sedan så tog mamma med henne på en promenad och pappa åkte iväg och handlade tills kvällen, eftersom att jag skulle få lite ensamtid.
Ensamtiden kände jag behövdes för min del. Den klarade jag av bra. Jag hade tid till att bara tänka på mig själv och inte på någon annan, men tyvärr så dök ju "M" upp och sa ditten och datten.
Hon ville få mig till att inse hur stor jag hade blivit och att jag hade svikti henne. Hon ville bli nära vän med mig igen så att det bara kunde vara ho och jag igen, men det är något som jag verkligen inte vill ha tillbaka.
Direkt när mamma och pappa kom hem så var det pappa som stod för matlagningen. Jag kan villigt erkänna att hjärtat bultade på lite extra då jag visste att pappa kunde använda mer margaring att steka i. Jag tyckte inte att maten smakade endast margaring så jag antar att han inte tog överdrivet mycket och jag litar faktiskt på honom mer nu.
Dagens lunch blev pasta med köttfärssås. Till en början gick det bra, men jag ansåg att det var för mycket pasta, alltså för mycket kolhydrater och det gjorde det lite svårt. Så under måltiden så ville jag gå därifrån, men mamma hindrade mig. Så där satt jag på mig stol i pest och pina och tuggade i mig maten samtidigt som "M" var där med sina hotord:
- "Hallå, du ska inte äta sådär mycket kolhydrater".
- "Oops, nu äter du väl lite för mycket va?! Du vill väl inte rulla fram?"
- "Du ska hålla dig till vad jag säger. Lyssna på mig. Sluta äta nu genast".
- M.m.
Men den friska Elin tänkte att vad har jag att vinna på att inte äta? Inte ett dugg..
En gammal bild på mig men detta är iallafall våra sköna solstolar.
Gud, vad kaxig jag ser ut!
Efter maten så tog jag och pappa vila ute i solstolarna för att njuta utav solen som äntligen var framme för stunden. Svea var också ute och njöt gjorde även hon, det märktes. Trots att vi var utomhus, då man kanske borde känna sig lite mer till ro, så var "M" där och hotade hela tiden. Jag orkar inte med alla tankar som finns i mit huvud just nu, skönt att det finns ett slut och en ljus framtid för mig när jag har klarat mig ut ur det här.
Efter vilan så kände jag mig så äcklad av mig själv så att jag var tvugen att fräscha till mig lite. Min omgivning äcklades säkert utav mig också. Så jag tvättade håret och pudrade till mig lite och vips så kände jag mig lite bättre.
En någorlunda ny bild på mig och min älskade Svea!
Framåt eftermiddagen så cyklade jag och pappa upp till Södragården för att kolla på herrarna. Mjölby Södra - Turabdin. Vi hade även med oss Svea upp dit, så hon fick sitta i cykelkorgen tillsammans med hennes gosiga filt. Det fungerade faktiskt bra. Hon var så söt min lilla gumsan.
Väl på matchen så var det många som tittade på henne och sa att hon var söt och så lite, och vem tycker inte det? <3
Matchen var också helt okej, men jag cyklade hem tillsammans med Svea lite inpå andra halvlek. Men pappa stannade kvar och såg hela matchen.
När jag kom hem så fick jag ett varmt välkomnande ifrån mamma. Då gick vi in och inne så busade jag lite med Svea sedan så tränade jag och mamma Svea på inkallning. Det gick över förväntan. Jag blev jättestolt över henne!
När pappa kom hem så berättade han att Södra vann, jippie!
Sedan så var det kvällsmat som vankades.
Jag var inte direkt hungrig och det märktes likaså. Det tog verkligen emot på kvällsmaten idag. Tankarna kom upp och "M" var där. Jag kände att för varje tugga som jag tog så blev jag bara större och större och fick ett hot ifrån "M" vid varenda liten tugga.
Men efter mycket om och men så fick jag tillslut i mig allt. Mamma stöttade mig massvis och det behövdes verkligen, det kändes. Jag skulle aldrig klarat det annars, så tack mamma. <3
När jag hade fått i mig allt så berättade jag för mamma och pappa att jag inte längre kunde se mina händer som jag höll framför mig p g a att mina kinder hade svullnat upp så dant. Jag mådde skit rent ut sagt och jag ångrade att jag hade tryckt i mig allt!
Nu sitter jag här med "M" på ena axeln och Elin-den friska på andra. De är disskusioner sins emellan och det känns läskigt. Att inom mig så träter 2 stycken helt olika sidor utav mig med varandra. Men jag har bestämt mig att hur ont det än gör och hur mycket ångest jag än får så ska Elin-den friska delen vinna. Jag ska kämpa för den delen. Så är det bara, jag ska inte ge upp. Inte när jag har kommmit så här långt!
Snart så ska jag och mamma trampa iväg på våran vanliga kvällspromenad. Det ska bli skönt att få röra på sig lite nu när man känner sig så enormt stor och att man har lagt på sig massor.
Men ack så tråkigt så måste jag dricka 1 näringsdryck + äta något extra till innan jag kan gå och lägga mig. Usch, då kommer jag bli ännu rundare. "/
Ikväll när jag ligger i sängen så blir det att kolla på mitt vanliga pogram som jag alltid kollar på. Jag minns inte vad det heter men det är på veckokvällarna och går på MTV.
Hoppas att eran dag har varit bra!
/ Elin.
När jag gick upp så kände jag på mig att det skulle bli en ganska tuff dag i dag också, men idag så skulle jag ta nya tag och kämpa på.
Morgonen började med att mamma faktiskt gick upp samtidigt som mig. Så medans hon plockade ut diskmaskinen så drack jag min dryck. Det var inte lika mysigt att sitta vid köksbordet så dags på morgonen som det är att sitta inne i mammas och pappas sängar.
En bild på mig i från Tunisien!
När jag hade druckit upp den så fixade jag mig i ordning i vanlig ordning. Sedan så busade jag med Svea. Men efter ett tag så vaknade pappa till också som låg inne i sängen och då så lyfte mamma upp Svea där. Så då gick jag och greppa tag i videokameran och filmade en kortis. Jag tror att det blev bra!
En stund efter att pappa också var uppe så åt vi frukost tillsammans. Då så spelade jag, mamma och pappa kort tillsammans för att distrahera mina tankar lite. Det var kul!
Det väckte ingen direkt större ångest utan den kom vilan istället. Egentligen så var nog inte ångest just så specifikt på frukosten i sig, utan det var nog egentligen allt, precis allting. Om jag ville bli frisk, om jag hade orken kvar, om jag vågade att släppa taget om "M", om "M" någonsin skulle släppa taget om mig, att jag var tjock, sorgen efter mormor och att inte mamma och pappa förstod sig på mig m.m. Allt kändes som rena kaoset. Även idag så mådde mamma så dåligt över att se mig ledsen så att hon också blev det. Jag tyckte så synd om henne, för jag vill inte få henne att må ännu sämre och belasta henne med saker, det får jag så himla dåligt samvete över.
När jag hade legat i soffan och gårtit i ca. 50 min var det nog så kunde jag äntligen pusta ut och känna att en stor klump inom mig hade lättat lite på sig, det behövdes det kände jag.
När vilan var slut så gick jag ut med Svea i hagen. Då så hade jag väldigt ont i magen. Den kändes alldeles stel och konstig. Men då hände det en liten kul sak, eller snarare en mycket rolig sak. Egentligen är det lite pinsamt att skriva det här, men jag känner att jag är så illa tvungen.
Det var så här att när jag kom ut så var pappa redan ute för han höll på att rensa ogräs. Då så kramade han om mig och frågade om jag mådde bättre. Och precis när han kramade om mig så råkade jag lägga en jättehög fis. Då så sa pappa en kommentar som var så spontan men ändå så klockren:
- "Jag klämde visst skiten ur dig".
Både jag, mamma och pappa fick oss ett gapskratt. Det kändes skönt och det var verkligen ett äkta skratt som kom ifrån hjärtat. Detta var kanske lite väl pinsamt att skriva här och ni som läser detta kanske tycker att det är äckligt, men vi fick oss som sagt var ett mycket gott skratt.
Sedan så gjorde jag inte så mycket. Jag kollade lite på datorn en snabbis innan det var dags för melliset. Förmiddagsmelliset tog jag och mamma tillsammans eftersom att pappa höll på för fullt ute i landet. Då så spelade vi Mulle och jag vann. Under tiden som jag drack drycken så kom det några tårar, men inga större mängder.
Ajust det.. igår så fick vi reda på utav min behandlare att eftersom att jag var så ledsen just nu berodde på att friskhetstecken. Det var tydligen en fas som man var tvungen att gå igenom och det gjorde alla anorexitjejer. Varför vet jag inte, eftersom att jag inte var så delaktig i samtalet igår.
Efter att jag hade besegrat mamma i Mulle så gjorde jag inget speciellt. Jag busade lite med Svea, men sedan så tog mamma med henne på en promenad och pappa åkte iväg och handlade tills kvällen, eftersom att jag skulle få lite ensamtid.
Ensamtiden kände jag behövdes för min del. Den klarade jag av bra. Jag hade tid till att bara tänka på mig själv och inte på någon annan, men tyvärr så dök ju "M" upp och sa ditten och datten.
Hon ville få mig till att inse hur stor jag hade blivit och att jag hade svikti henne. Hon ville bli nära vän med mig igen så att det bara kunde vara ho och jag igen, men det är något som jag verkligen inte vill ha tillbaka.
Direkt när mamma och pappa kom hem så var det pappa som stod för matlagningen. Jag kan villigt erkänna att hjärtat bultade på lite extra då jag visste att pappa kunde använda mer margaring att steka i. Jag tyckte inte att maten smakade endast margaring så jag antar att han inte tog överdrivet mycket och jag litar faktiskt på honom mer nu.
Dagens lunch blev pasta med köttfärssås. Till en början gick det bra, men jag ansåg att det var för mycket pasta, alltså för mycket kolhydrater och det gjorde det lite svårt. Så under måltiden så ville jag gå därifrån, men mamma hindrade mig. Så där satt jag på mig stol i pest och pina och tuggade i mig maten samtidigt som "M" var där med sina hotord:
- "Hallå, du ska inte äta sådär mycket kolhydrater".
- "Oops, nu äter du väl lite för mycket va?! Du vill väl inte rulla fram?"
- "Du ska hålla dig till vad jag säger. Lyssna på mig. Sluta äta nu genast".
- M.m.
Men den friska Elin tänkte att vad har jag att vinna på att inte äta? Inte ett dugg..
En gammal bild på mig men detta är iallafall våra sköna solstolar.
Gud, vad kaxig jag ser ut!
Efter maten så tog jag och pappa vila ute i solstolarna för att njuta utav solen som äntligen var framme för stunden. Svea var också ute och njöt gjorde även hon, det märktes. Trots att vi var utomhus, då man kanske borde känna sig lite mer till ro, så var "M" där och hotade hela tiden. Jag orkar inte med alla tankar som finns i mit huvud just nu, skönt att det finns ett slut och en ljus framtid för mig när jag har klarat mig ut ur det här.
Efter vilan så kände jag mig så äcklad av mig själv så att jag var tvugen att fräscha till mig lite. Min omgivning äcklades säkert utav mig också. Så jag tvättade håret och pudrade till mig lite och vips så kände jag mig lite bättre.
En någorlunda ny bild på mig och min älskade Svea!
Framåt eftermiddagen så cyklade jag och pappa upp till Södragården för att kolla på herrarna. Mjölby Södra - Turabdin. Vi hade även med oss Svea upp dit, så hon fick sitta i cykelkorgen tillsammans med hennes gosiga filt. Det fungerade faktiskt bra. Hon var så söt min lilla gumsan.
Väl på matchen så var det många som tittade på henne och sa att hon var söt och så lite, och vem tycker inte det? <3
Matchen var också helt okej, men jag cyklade hem tillsammans med Svea lite inpå andra halvlek. Men pappa stannade kvar och såg hela matchen.
När jag kom hem så fick jag ett varmt välkomnande ifrån mamma. Då gick vi in och inne så busade jag lite med Svea sedan så tränade jag och mamma Svea på inkallning. Det gick över förväntan. Jag blev jättestolt över henne!
När pappa kom hem så berättade han att Södra vann, jippie!
Sedan så var det kvällsmat som vankades.
Jag var inte direkt hungrig och det märktes likaså. Det tog verkligen emot på kvällsmaten idag. Tankarna kom upp och "M" var där. Jag kände att för varje tugga som jag tog så blev jag bara större och större och fick ett hot ifrån "M" vid varenda liten tugga.
Men efter mycket om och men så fick jag tillslut i mig allt. Mamma stöttade mig massvis och det behövdes verkligen, det kändes. Jag skulle aldrig klarat det annars, så tack mamma. <3
När jag hade fått i mig allt så berättade jag för mamma och pappa att jag inte längre kunde se mina händer som jag höll framför mig p g a att mina kinder hade svullnat upp så dant. Jag mådde skit rent ut sagt och jag ångrade att jag hade tryckt i mig allt!
Nu sitter jag här med "M" på ena axeln och Elin-den friska på andra. De är disskusioner sins emellan och det känns läskigt. Att inom mig så träter 2 stycken helt olika sidor utav mig med varandra. Men jag har bestämt mig att hur ont det än gör och hur mycket ångest jag än får så ska Elin-den friska delen vinna. Jag ska kämpa för den delen. Så är det bara, jag ska inte ge upp. Inte när jag har kommmit så här långt!
Snart så ska jag och mamma trampa iväg på våran vanliga kvällspromenad. Det ska bli skönt att få röra på sig lite nu när man känner sig så enormt stor och att man har lagt på sig massor.
Men ack så tråkigt så måste jag dricka 1 näringsdryck + äta något extra till innan jag kan gå och lägga mig. Usch, då kommer jag bli ännu rundare. "/
Ikväll när jag ligger i sängen så blir det att kolla på mitt vanliga pogram som jag alltid kollar på. Jag minns inte vad det heter men det är på veckokvällarna och går på MTV.
Hoppas att eran dag har varit bra!
/ Elin.
Onsdag 20/5
Denna morgonen fungerade lika bra som igår till en början.
Jag hann tyvärr inte att gå ut med Svea innan det skedde ett litet kissanfall, men det är ju inte alltid man kan göra det. Men ska försöka att bättra mig på det. Som tur var så slapp jag att torka upp det, för det fick pappa göra som inte hade hunnit med att cykla till jobbet ännu, haha, stackars honom!
Sedan efter det så gick jag och Svea in till mamma i sovrummet så att jag kunde göra henne sällskap medans jag drack min dryck. Morgonens dryck blev hallon.
Efter det så fixade jag i ordning mig lite smått. Jag sminkade mig inte eller något eftersom att jag kände i luften att det skulle bli en tuff dag idag också och vad fanns det för mening med att sminka sig då?
Jag med min nyinköpta klänning/linne!
Givetvis så tog jag självklart på mig mitt nya inköp. Mamma tyckte att jag var jättefin i det och hon tyckte likaså som jag om färgerna som var på det. Svea var en lite kelgris på morgonen så jag kelade lite med henne och gick och bar på henne i min famn.
Sedan så åt vi frukost. Redan då så kände jag att det började bli jobbigt, men vi distraherade det med lite kortspel som vanligt. Efter frukosten så var det 1h vila som gällde. Då så kom ångesten krypande redan då, precis som igår.
Likaså idag så skrek jag att jag inte tänkte att bli frisk, att jag inte hade någon ork kvar, att jag inte ville leva mer, allt var bara så jobbigt och mina tankar tar stryk på mig m.m. Jag grät massor och mådde skitdåligt, jag fick svårt att andas men då så kom mamma med en kylklamp som lugnade ner mig lite. Eftersom att jag mådde så dåligt och mamma såg det så började hon också att gråta. Hon tyckte inte om att se mig så ledsen. Så denna morgon var inte så lyckad heller med andra ord. Efterå så var jag väldigt trött. Jag hade ingen lust till något idag heller..
Förmiddagen gick relativt fort. Jag var väldigt "down" och gjorde inte alls mycket.
Ser inte klok ut, men är trött efter så mycket ångest!
Men sedan så var det ju dags för att ta förmiddagsmelliset tillsammans. Då så började jag gråta igen. Varför ska allting vara så svårt nu? Vad har förändrats sedan tidigare? Ingenting med andra ord. Kanske har jag börjat lyssna för mycket på "M" nu igen. Det får jag bara inte göra. Jag vill inte hamna i samma klister igen, jag vill inte falla tillbaka.
När vi hade tagit oss igenom mellanmålet så gjorde jag inget speciellt. Jag gick mest i min egna lilla värld och var ledsen med alla tankar som yrde runt i mitt huvud. Mamma sysselsatte sig lite här hemma. Hon började förbereda maten lite lätt, innan det var dags för henne att ge sig av så att jag kunde få lite ensamtid.
Så efter en stund så fick jag ensamtid när hon hade skjutsat in en del utav maten i ugnen. Hon tog med sig Svea på en promenad.
Ensamtiden gick väl sisådär. Jag kunde inte koppla bort "M" och hennes tankar, men jag kan ärligt säga att jag lyssnade iallafall inte på vad hon sa till mig att göra. Sådana saker som inte hör till ett friskt liv. Det är jag stolt över. Men däremot så lyssnade jag till hennes ord, som låter som de brukar göra. De med min fula kropp och hur äckligt stor jag är.
När mamma kom hem så gjorde hon det sista till lunchen. Sedan när det var klart så lunchade vi tillsammans. Dagen lunch blev rotfruktsgratäng och köttfärs med olika kryddor i. Det var välgit starkt kan jag lova och det är inte min starka sida direkt. Under luchen idag så lättade jag lite på mina känslor igen. Mamma tröstade mig och sa att:
- "Kom igen Elin, du klarar det här. Du måste äta det här, du behöver det".
Det kändes bättre att höra än att bara höra ordet du klarar det här. För allt som oftast så känns det som att mina föräldrar ibland tror att det bara är att ställa fram en portion mat, en näringsdryck eller vad det nu kan vara och att jag bara kan äta det utan att tycka att det tar emot och att det inte väcker några som helst tankar. Men så är det inte. Vad jag än äter eller dricker så väcker det tankar. Dricker jag en endaste liten vattenklunk så kommer en tanke upp om:
- "Ohnej, den där klunken skulle jag inte dricka. Nu kommer jag gå upp i vikt".
Visst så fungerar det ju inte, men det är vad "M" för mig att inbilla mig och det låter så himla klokt i vissa fall.
Men jag tror att mamma och pappa börjar att förstå sig på mig lite mer nu iallafall, för nu så har jag förklarat lite mer vad som rör sig i mitt huvud och att det kanske inte alltid är så lätt även om de må tyckas tro det.
När jag hade fått i mig ALL mat så tog mamma och jag en rundtur i bilen som lunchvila. Det var skönt att få komma bort i från hemmet ett tag, men "M" var med mig i bilen också. Hon fick mig att kolla ner på mina breda höfter och mina tjocka lår. Hon fick mig att greppa tag om min kropp på alla möjliga ställen, men framförallt om min mage och min dubbelhaka. Jag blev så ledsen. "/
När vi kom hem så gjorde vi inte så mycket. Jag fick lite ensamtid.
Då så gjorde jag inte så mycket. Jag hade inte ork till att varken småplocka eller pyssla. Jag busade lite med Svea bara och tillslut blev det till att kela lite för att hon började bli lite småtrött.
Sedan när mamma kom hem så dröjde det inte länge tills vi packade in oss i bilen igen för att först åka och handla och sedan möta upp pappa på BUP för ett familjesamtal.
Jag ville egentligen inte följa med och handla, det tog emot.. men jag gjorde det ändå. Fast det fungerade bra!
Samtalet fungerade inte alls lika bra. Det första jag gjorde när jag satte mig ner var att börja gråta för att vi började direkt gå in på hur jag hade haft det igår och idag. Och svaret var ju naturligtvis jättetuff och jättejobbigt.
Men jag härdade ut, en stund iallafall. Vi började prata lite smått om näringsdrycker. Jag ville nämligen ta bort en, men det tyckte inte min behandlare utan hon ville avvakta 1 vecka till. Men då så protesterade jag och det ledde till lite disskusioner. Tillslut så sa min behandlare att nu så är det ingen Elin kvar här inne i rummet, utan bara "M". Då blev jag extremt ledsen. Mesta dels för disskusionen som vi hade haft om näringsdrycken, så jag sprang därifrån.
Jag behöver inte berätta här vart jag tog vägen och hur mamma och pappa hittade mig, men hem kom jag iallafall. När vi kom hem så åt vi kvällsmat. Det gick bättre än de tidigare måltiderna iallafall. Men kände mig större efteråt, kände hur mina kinder växte.. of course!
Nu så sitter jag här vilket oftast är mest vanligast nu vid denna tidpunk.
Men nu så ska jag och mamma gå en härlig kvällspromenad i ett skönt väder. Det ser ut att vara fint väder ute för tillfället iallafall. Även Svea ska följa med.
Sedan när vi kommer in så blir det att kurra ihop sig i soffan tillsammans med mamma, pappa och Svea. Måste även ta en näringsdryck + något extra till det. Vad det blir till vet jag inte riktigt ännu. Har inte bestämt mig.. så vi får se.
Sängdags hoppas jag blir skaplig idag. Jag är trött och jag orkar inte vara upp mer och tänka på allt som "M" säger och på jaa allt, livet t.ex. Jag hoppas på en mindre jobbig dag i morgon.
Ha det så bra!
/ Elin.
Jag hann tyvärr inte att gå ut med Svea innan det skedde ett litet kissanfall, men det är ju inte alltid man kan göra det. Men ska försöka att bättra mig på det. Som tur var så slapp jag att torka upp det, för det fick pappa göra som inte hade hunnit med att cykla till jobbet ännu, haha, stackars honom!
Sedan efter det så gick jag och Svea in till mamma i sovrummet så att jag kunde göra henne sällskap medans jag drack min dryck. Morgonens dryck blev hallon.
Efter det så fixade jag i ordning mig lite smått. Jag sminkade mig inte eller något eftersom att jag kände i luften att det skulle bli en tuff dag idag också och vad fanns det för mening med att sminka sig då?
Jag med min nyinköpta klänning/linne!
Givetvis så tog jag självklart på mig mitt nya inköp. Mamma tyckte att jag var jättefin i det och hon tyckte likaså som jag om färgerna som var på det. Svea var en lite kelgris på morgonen så jag kelade lite med henne och gick och bar på henne i min famn.
Sedan så åt vi frukost. Redan då så kände jag att det började bli jobbigt, men vi distraherade det med lite kortspel som vanligt. Efter frukosten så var det 1h vila som gällde. Då så kom ångesten krypande redan då, precis som igår.
Likaså idag så skrek jag att jag inte tänkte att bli frisk, att jag inte hade någon ork kvar, att jag inte ville leva mer, allt var bara så jobbigt och mina tankar tar stryk på mig m.m. Jag grät massor och mådde skitdåligt, jag fick svårt att andas men då så kom mamma med en kylklamp som lugnade ner mig lite. Eftersom att jag mådde så dåligt och mamma såg det så började hon också att gråta. Hon tyckte inte om att se mig så ledsen. Så denna morgon var inte så lyckad heller med andra ord. Efterå så var jag väldigt trött. Jag hade ingen lust till något idag heller..
Förmiddagen gick relativt fort. Jag var väldigt "down" och gjorde inte alls mycket.
Ser inte klok ut, men är trött efter så mycket ångest!
Men sedan så var det ju dags för att ta förmiddagsmelliset tillsammans. Då så började jag gråta igen. Varför ska allting vara så svårt nu? Vad har förändrats sedan tidigare? Ingenting med andra ord. Kanske har jag börjat lyssna för mycket på "M" nu igen. Det får jag bara inte göra. Jag vill inte hamna i samma klister igen, jag vill inte falla tillbaka.
När vi hade tagit oss igenom mellanmålet så gjorde jag inget speciellt. Jag gick mest i min egna lilla värld och var ledsen med alla tankar som yrde runt i mitt huvud. Mamma sysselsatte sig lite här hemma. Hon började förbereda maten lite lätt, innan det var dags för henne att ge sig av så att jag kunde få lite ensamtid.
Så efter en stund så fick jag ensamtid när hon hade skjutsat in en del utav maten i ugnen. Hon tog med sig Svea på en promenad.
Ensamtiden gick väl sisådär. Jag kunde inte koppla bort "M" och hennes tankar, men jag kan ärligt säga att jag lyssnade iallafall inte på vad hon sa till mig att göra. Sådana saker som inte hör till ett friskt liv. Det är jag stolt över. Men däremot så lyssnade jag till hennes ord, som låter som de brukar göra. De med min fula kropp och hur äckligt stor jag är.
När mamma kom hem så gjorde hon det sista till lunchen. Sedan när det var klart så lunchade vi tillsammans. Dagen lunch blev rotfruktsgratäng och köttfärs med olika kryddor i. Det var välgit starkt kan jag lova och det är inte min starka sida direkt. Under luchen idag så lättade jag lite på mina känslor igen. Mamma tröstade mig och sa att:
- "Kom igen Elin, du klarar det här. Du måste äta det här, du behöver det".
Det kändes bättre att höra än att bara höra ordet du klarar det här. För allt som oftast så känns det som att mina föräldrar ibland tror att det bara är att ställa fram en portion mat, en näringsdryck eller vad det nu kan vara och att jag bara kan äta det utan att tycka att det tar emot och att det inte väcker några som helst tankar. Men så är det inte. Vad jag än äter eller dricker så väcker det tankar. Dricker jag en endaste liten vattenklunk så kommer en tanke upp om:
- "Ohnej, den där klunken skulle jag inte dricka. Nu kommer jag gå upp i vikt".
Visst så fungerar det ju inte, men det är vad "M" för mig att inbilla mig och det låter så himla klokt i vissa fall.
Men jag tror att mamma och pappa börjar att förstå sig på mig lite mer nu iallafall, för nu så har jag förklarat lite mer vad som rör sig i mitt huvud och att det kanske inte alltid är så lätt även om de må tyckas tro det.
När jag hade fått i mig ALL mat så tog mamma och jag en rundtur i bilen som lunchvila. Det var skönt att få komma bort i från hemmet ett tag, men "M" var med mig i bilen också. Hon fick mig att kolla ner på mina breda höfter och mina tjocka lår. Hon fick mig att greppa tag om min kropp på alla möjliga ställen, men framförallt om min mage och min dubbelhaka. Jag blev så ledsen. "/
När vi kom hem så gjorde vi inte så mycket. Jag fick lite ensamtid.
Då så gjorde jag inte så mycket. Jag hade inte ork till att varken småplocka eller pyssla. Jag busade lite med Svea bara och tillslut blev det till att kela lite för att hon började bli lite småtrött.
Sedan när mamma kom hem så dröjde det inte länge tills vi packade in oss i bilen igen för att först åka och handla och sedan möta upp pappa på BUP för ett familjesamtal.
Jag ville egentligen inte följa med och handla, det tog emot.. men jag gjorde det ändå. Fast det fungerade bra!
Samtalet fungerade inte alls lika bra. Det första jag gjorde när jag satte mig ner var att börja gråta för att vi började direkt gå in på hur jag hade haft det igår och idag. Och svaret var ju naturligtvis jättetuff och jättejobbigt.
Men jag härdade ut, en stund iallafall. Vi började prata lite smått om näringsdrycker. Jag ville nämligen ta bort en, men det tyckte inte min behandlare utan hon ville avvakta 1 vecka till. Men då så protesterade jag och det ledde till lite disskusioner. Tillslut så sa min behandlare att nu så är det ingen Elin kvar här inne i rummet, utan bara "M". Då blev jag extremt ledsen. Mesta dels för disskusionen som vi hade haft om näringsdrycken, så jag sprang därifrån.
Jag behöver inte berätta här vart jag tog vägen och hur mamma och pappa hittade mig, men hem kom jag iallafall. När vi kom hem så åt vi kvällsmat. Det gick bättre än de tidigare måltiderna iallafall. Men kände mig större efteråt, kände hur mina kinder växte.. of course!
Nu så sitter jag här vilket oftast är mest vanligast nu vid denna tidpunk.
Men nu så ska jag och mamma gå en härlig kvällspromenad i ett skönt väder. Det ser ut att vara fint väder ute för tillfället iallafall. Även Svea ska följa med.
Sedan när vi kommer in så blir det att kurra ihop sig i soffan tillsammans med mamma, pappa och Svea. Måste även ta en näringsdryck + något extra till det. Vad det blir till vet jag inte riktigt ännu. Har inte bestämt mig.. så vi får se.
Sängdags hoppas jag blir skaplig idag. Jag är trött och jag orkar inte vara upp mer och tänka på allt som "M" säger och på jaa allt, livet t.ex. Jag hoppas på en mindre jobbig dag i morgon.
Ha det så bra!
/ Elin.
Tisdag 19/5
Morgonen rullade på som vanligt. Med dryck på sängen tillsammans med mamma men dock inte Svea för att hon låg och sov som en stock. Igår kväll ville hon nämligen inte gå och lägga sig utan var vaken enda fram till lite efter 23.00. Men det behövde inte jag bry mig och för jag sov som en stock redan då.
Jag fixade mig iordning en snabbis och sedan så åt jag och mamma frukost tillsammans. Det fungerade bra med det och det blev ingen direkt ångest över den, men det brukar det ju inte heller.
Men efter frukosten så vet jag inte vad som hände med mig. Jag blev jätteledsen och kände att allt var hopplöst. Orkade jag verkligen att kämpa på mer nu? Det känns inte som det.
Så jag skrek att jag inte ville bli frisk, att jag inte ville gå upp mer i vikt att det fick vara på den vikten som jag låg på nu, att jag inte tänkte dricka mer näringsdrycker och att jag struntade i framtiden.. Men innerst inne så var det nog inte jag som talade utan "M". Eller till viss del var det nog jag, för jag vill egentligen inte gå upp mer i vikt, men det måste jag ju för annars så räknas jag ju inte som frisk och då får jag varken träna, bli av med dryckerna och mindre kontrollerad. Så det blev som sagt var en riktigt dyster start på morgonkvisten.
Detta höll i sig även på förmiddagen. Men för att eventuellet lätta upp lite på stämningen så ringde vi till morfar och frågade om han ville komma hit och köra Mulle och det ville han. När han kom så kände jag mig lite mer lugn igen, men var mycket trött. När han väl var här så körde vi Mulle, vilket gick bra eftersom att jag vann. Det som inte var lika postivit var att jag kände av den där ledsamheten igen och gick en stund därifån, men mamma kom efter mig och kramde om mig och sa några ord till mig som gjorde att jag gick och satte mig igen och drack upp drycken och spelade klart Mullen som vi hade påbörjat.
När morfar hade åkt hem så gjorde varken jag eller mamma något speciellt. Men efter en stund så fick jag en liten stund för mig själv, då mamma gick en promenad med Svea.
Medans de var borta så mådde jag inget vidare, jag kände att jag längre inte hade kraften kvar till att tänka på positiva saker utan det blev som "M" ville. Jag tänkte negativit.
Hon ville få mig att inse:
- "Kolla själv, du har inga krafter kvar nu. Du vill vara min vän".
-"Det är rätta takter som du tänkte i morse, du vill ska inte bli frisk".
-"Du kommer inte att klara dig utan mig".
-M.M.
Jag vill egentligen inte lyssna till hennes röst, men just nu så tar jag till mig i stort sätt varenda liten bit som hon försöker att intala mig. För inte alls länge sen så kände jag mig jättestark. Jag kunde hålla bort "M" på ett annat sätt än mot vad jag kan idag. Men jag vill bli av med henne, men jag vet inte hur?
När mamma kom hem så fixade hon till maten. Dagens lunch blev pasta och biffar. Biffarna var nog det som smakade bäst, bra kryddade. Så mamma fick beröm utav mig. Under lunchen så kom det några tårar då också, men mamma kom på förslag att vi kunde spela kort för att distrahera tankarna på något annat. Det fungerade väl sädår, men det gick så pass bra att jag iallafall kunde sluta gråta och koncentrera mig på maten och att äta upp den.
Efter maten så vilade mamma och jag i soffan i 1h.
Den gick bra, men även där kom det tårar. Jag fattar inte vad som händer med mig. Jag är nedstämd hela tiden och har varit det under hela dagen. Ledsamheten och tankarna bara är som ett rent kaos inne i mitt huvud. Jag vet inte vad jag vill just nu..
När vilan var slut så var jag fortfarande väldigt trött. Jag kände för att bara gå och lägga mig och jag hade ingen som helst lust att hitta på något. Men då kom mamma med ett förslag att vi kunde ha "picknick" med oss till Måndalen och så kunde vi ha med oss Svea upp dit. Först så var jag tveksam med sedan så tog jag mig i kragen och sa okej då.
Men innan vi åkte dit så fick jag lite ensamtid.
Under den tiden så bytte jag till andra kläder, för jag såg så himla äcklig och sunkig ut. Då så ställde jag mig såklart framför spegeln vilket kanske inte var det mest ultimata vid just det tillfället. Det förvärrade ju mitt mående ätter mer. Jag fick se min kropp i helbild.
"M" tog fram sina argsinta ord om hur tjock och eländig jag ser ut och hur tajt mina jeansleggins började sitta på mig. Och det hade ju hon inte helt fel i, för de gjorde det också!
Sedan så kom mamma hem. Då så packade vi in oss i bilen och åkte till Måndalen och njöt utav solen. Jag kunde faktiskt koppla av till viss mån trots att jag egentligen inte ville vara där.
Här kommer lite bilder..
Jag sparkar fotboll med Svea!
Mamma, Svea och jag!
När vi hade varit där en stund så åkte vi hemåt. Då så klippte pappa gräset. Det luktar härligt med nyklippt gräs, det påminner mig så mycket om sommaren då man kan springa barfota.
Direkt när vi kom hem så fick mamma och jag ett ryck till för att göra så att jag eventuellt kunde tränga bort "M" ytterligare lite och det var att åka till Linköping.
Så vi satte oss i bilen igen och åkte in till IKANO-huset.
Där så gick vi lite i affärer och dagens inköp blev en klänning/tunika. Jag var riktigt nöjd.
Vi åt även ute där. Jag provade något nytt, foccatcia. Det var inte det godaste, men nu har jag ju iallafall testat.
´
Jag kan inte säga att jag lämnade "M" hemma direkt, för hon var där och gnagde lite både här och där. Men mamma ville få bort henne så hon försökte att få mig på andra tankar och det gick. Framförallt när det inte handlade om maten och när jag stod i provhytten.. utan det var när vi var på Coop som jag hade kul. Då lättade det lite på ledsamheten och känslan GLÄDJE kom fram istället. Jag blev sprallig och busade och skrattade massor där inne, visst hade vi det kul där mamma?
När vi kom hem så blev det lite jobbigt igen, men mamma och jag gick iallafall en promenad innan det var dags för dryck + att jag var tvugen att äta en vaniljbulle till det.
Det blev tårar och ångest på kvällen också. Det var inte det lättaste att få i sig både en näringsdryck + en STORA vaniljbulle på det också. Men jag fick tröst i från både mamma och pappa. De satt på varsin sida om mig i soffan.
På kvällen så somande jag fort och det var lika skönt det tyckte jag eftersom att denna dag har varit skittuff. Jag har verkligen varit nära på att ge upp idag, eller kanske inte ge upp, men att ge efter lite till "M" kanske.
Men det ska jag inte.. jag ska hissa mina flagga i topp. Det får kräva den tid som det behövs, men det ska iallafall vara jag som segrar!
Hoppas att eran dag har varit bättre än min.
Ha det så bra!
/ Elin.
Jag fixade mig iordning en snabbis och sedan så åt jag och mamma frukost tillsammans. Det fungerade bra med det och det blev ingen direkt ångest över den, men det brukar det ju inte heller.
Men efter frukosten så vet jag inte vad som hände med mig. Jag blev jätteledsen och kände att allt var hopplöst. Orkade jag verkligen att kämpa på mer nu? Det känns inte som det.
Så jag skrek att jag inte ville bli frisk, att jag inte ville gå upp mer i vikt att det fick vara på den vikten som jag låg på nu, att jag inte tänkte dricka mer näringsdrycker och att jag struntade i framtiden.. Men innerst inne så var det nog inte jag som talade utan "M". Eller till viss del var det nog jag, för jag vill egentligen inte gå upp mer i vikt, men det måste jag ju för annars så räknas jag ju inte som frisk och då får jag varken träna, bli av med dryckerna och mindre kontrollerad. Så det blev som sagt var en riktigt dyster start på morgonkvisten.
Detta höll i sig även på förmiddagen. Men för att eventuellet lätta upp lite på stämningen så ringde vi till morfar och frågade om han ville komma hit och köra Mulle och det ville han. När han kom så kände jag mig lite mer lugn igen, men var mycket trött. När han väl var här så körde vi Mulle, vilket gick bra eftersom att jag vann. Det som inte var lika postivit var att jag kände av den där ledsamheten igen och gick en stund därifån, men mamma kom efter mig och kramde om mig och sa några ord till mig som gjorde att jag gick och satte mig igen och drack upp drycken och spelade klart Mullen som vi hade påbörjat.
När morfar hade åkt hem så gjorde varken jag eller mamma något speciellt. Men efter en stund så fick jag en liten stund för mig själv, då mamma gick en promenad med Svea.
Medans de var borta så mådde jag inget vidare, jag kände att jag längre inte hade kraften kvar till att tänka på positiva saker utan det blev som "M" ville. Jag tänkte negativit.
Hon ville få mig att inse:
- "Kolla själv, du har inga krafter kvar nu. Du vill vara min vän".
-"Det är rätta takter som du tänkte i morse, du vill ska inte bli frisk".
-"Du kommer inte att klara dig utan mig".
-M.M.
Jag vill egentligen inte lyssna till hennes röst, men just nu så tar jag till mig i stort sätt varenda liten bit som hon försöker att intala mig. För inte alls länge sen så kände jag mig jättestark. Jag kunde hålla bort "M" på ett annat sätt än mot vad jag kan idag. Men jag vill bli av med henne, men jag vet inte hur?
När mamma kom hem så fixade hon till maten. Dagens lunch blev pasta och biffar. Biffarna var nog det som smakade bäst, bra kryddade. Så mamma fick beröm utav mig. Under lunchen så kom det några tårar då också, men mamma kom på förslag att vi kunde spela kort för att distrahera tankarna på något annat. Det fungerade väl sädår, men det gick så pass bra att jag iallafall kunde sluta gråta och koncentrera mig på maten och att äta upp den.
Efter maten så vilade mamma och jag i soffan i 1h.
Den gick bra, men även där kom det tårar. Jag fattar inte vad som händer med mig. Jag är nedstämd hela tiden och har varit det under hela dagen. Ledsamheten och tankarna bara är som ett rent kaos inne i mitt huvud. Jag vet inte vad jag vill just nu..
När vilan var slut så var jag fortfarande väldigt trött. Jag kände för att bara gå och lägga mig och jag hade ingen som helst lust att hitta på något. Men då kom mamma med ett förslag att vi kunde ha "picknick" med oss till Måndalen och så kunde vi ha med oss Svea upp dit. Först så var jag tveksam med sedan så tog jag mig i kragen och sa okej då.
Men innan vi åkte dit så fick jag lite ensamtid.
Under den tiden så bytte jag till andra kläder, för jag såg så himla äcklig och sunkig ut. Då så ställde jag mig såklart framför spegeln vilket kanske inte var det mest ultimata vid just det tillfället. Det förvärrade ju mitt mående ätter mer. Jag fick se min kropp i helbild.
"M" tog fram sina argsinta ord om hur tjock och eländig jag ser ut och hur tajt mina jeansleggins började sitta på mig. Och det hade ju hon inte helt fel i, för de gjorde det också!
Sedan så kom mamma hem. Då så packade vi in oss i bilen och åkte till Måndalen och njöt utav solen. Jag kunde faktiskt koppla av till viss mån trots att jag egentligen inte ville vara där.
Här kommer lite bilder..
Jag sparkar fotboll med Svea!
Mamma, Svea och jag!
När vi hade varit där en stund så åkte vi hemåt. Då så klippte pappa gräset. Det luktar härligt med nyklippt gräs, det påminner mig så mycket om sommaren då man kan springa barfota.
Direkt när vi kom hem så fick mamma och jag ett ryck till för att göra så att jag eventuellt kunde tränga bort "M" ytterligare lite och det var att åka till Linköping.
Så vi satte oss i bilen igen och åkte in till IKANO-huset.
Där så gick vi lite i affärer och dagens inköp blev en klänning/tunika. Jag var riktigt nöjd.
Vi åt även ute där. Jag provade något nytt, foccatcia. Det var inte det godaste, men nu har jag ju iallafall testat.
´Jag kan inte säga att jag lämnade "M" hemma direkt, för hon var där och gnagde lite både här och där. Men mamma ville få bort henne så hon försökte att få mig på andra tankar och det gick. Framförallt när det inte handlade om maten och när jag stod i provhytten.. utan det var när vi var på Coop som jag hade kul. Då lättade det lite på ledsamheten och känslan GLÄDJE kom fram istället. Jag blev sprallig och busade och skrattade massor där inne, visst hade vi det kul där mamma?
När vi kom hem så blev det lite jobbigt igen, men mamma och jag gick iallafall en promenad innan det var dags för dryck + att jag var tvugen att äta en vaniljbulle till det.
Det blev tårar och ångest på kvällen också. Det var inte det lättaste att få i sig både en näringsdryck + en STORA vaniljbulle på det också. Men jag fick tröst i från både mamma och pappa. De satt på varsin sida om mig i soffan.
På kvällen så somande jag fort och det var lika skönt det tyckte jag eftersom att denna dag har varit skittuff. Jag har verkligen varit nära på att ge upp idag, eller kanske inte ge upp, men att ge efter lite till "M" kanske.
Men det ska jag inte.. jag ska hissa mina flagga i topp. Det får kräva den tid som det behövs, men det ska iallafall vara jag som segrar!
Hoppas att eran dag har varit bättre än min.
Ha det så bra!
/ Elin.
Måndag 18/5
Idag kan man väl säga att det minst sagt har varit en "downday" för mig. Jag har känt mig äckligt stor hela dagen och ledsamhet har jag bärt på, men har senare brutit ut i tårar.
Morgonen började iallafall som vilken annan morgon som helst. Jag gick upp med Svea i "hagen" och senare så gick vi in till mamma som låg och sov och så drack jag min dryck där inne. Medans jag drack den så satt vi och pratade en stund medans Svea var jättepigg till en början iallafall.
En pigg Elin på morgonen!
När jag hade druckit upp drycken så fixade jag mig iordning sedan så kollade jag lite på datorn. Jag kunde dock inte busa med Svea eftersom att under några konstigheter så låg hon och sov.
Sedan så var det dags för mig och mamma att åka till BUP där jag skulle väga mig, som jag gör varje måndag. Vägningen kändes väl sådär. Varken negativ eller positiv, jag vet inte hur jag kände efter den.. Jag orkar inte tänka på det känns det som. Ibland känns det som att allting verkligen hänger på vikten. Det tycker jag är så himla fel, för huvudsaken tycker jag är att man mår bra sedan så får vikten var där den är, men så fungerar det ju inte riktigt. Inte i den behandligen som jag har nu iallafall.
När jag väl var där så stötte jag även på Nora, så vi hälsade lite på varandra.
Sedan så sprang jag ut i ösregnet igen till bilen för att åka hem till frukostbordet.
Väl hemma så åt jag och mamma frukost tillsammans. Mamma spärrade ögonen i mig som vanligt när jag ska äta ostmackan. Hon är så himla orolig över att jag ska smuffla undan osten och det gör mig så himla arg. Varför kan hon inte bara lära sig att lita på mig? Jag har ju insett att ost inte gör så mycket på vågen ändå, jag har lärt mig att äta den nu och smufflar därför inte undan den längre. När jag har ökat i vikt så kan det ju inte bara vara osten som har den stora effekten till det, utan det är ju det stora hela som har gjort så att jag har ökat i vikt. Och även när jag har ätit ost så har jag stått still också.. så ost är kanske inte så farligt ändå som sagt!
Efter frukosten så vilade vi oss. Vi bänkade oss i varsin soffa och kollade på Gossip Girl som vi hade spelat in sedan i går. Shit, vad bra det är alltså. Det är verkligen mitt favoritpogram på hela veckan, det är veckans hökpunkt.
När vilan sedan var slut så gjorde jag inte så mycket. Gick i min egna lilla värld med tankar och min så kallade vän "M", som inte längre ska få finnas där inom snar framtid. Hon är inte min vän längre, hon är en svikare!
Sedan så tog mamma och jag förmiddagsmellis. Då så spelade vi Mulle medans vi gjorde det. Det var kul, men jag förlorade tyvärr och det var t o m storstryk, haha. Under den tiden så kunde jag vara glad när jag fokuserade på kortspelet, men någonstans i bakhuvudet så finns "M" där med sina hemska tankar och påminner mig ständigt om hur tjock och ful jag är. Jag börjar lita på henne mer och mer nu.. jag är nog så som hon intalar mig att jag är!
Snälla hjälpa mig, är det någon som har några knep över hur man kan komma vidare?
När jag hade druckit upp drycken så gjorde jag inte så mycket. Busade lite med Svea och tränade henne lite. Vacker tass, sitt m.m. Hon är så duktig. Och så har även mamma tagit fram videokameran så att vi kan börja filma mer igen, så det gjorde jag också en stund. Jag filmade Svea när hon busade som en liten toka.
Sedan så fick jag ensamtid medans mamma åkte och handlade. Då så kom jag in i min egna lilla värld igen, där "M" existerar. Hon fick mig att må sämre än sämst. Jag kände tjockheten komma som en våg över mig och hon sade en del saker till mig som:
- "Du är inte sjuk, du är överviktigt, det är därför du har behandling".
- "Du får inte öka mer i vikt nu, du ska gå ner".
- "Du är ju så tjock, allt bara dallrar ju på dig".
- M.M.
Usch, jag orkar snart inte leva mer. Det känns som att tankarna aldrig kommer att gå över eller så kommer det gå överstyr så att jag börjar lyssna alldeles för mycket på "M" igen och göra som hon säger. Alltså gå ner i vikt..
Nej, så får jag inte tänka. Jag är stark, jag ska klara det här denna gången, jag ska inte ge vika. Jag får må så här pass skit som jag gör nu, men en dag så kan jag vakna upp med en stor lättnad och tänka tillbaka på tiden då jag var sjuk och säga till mig själv:
- "Gud vad duktig jag var som kämpa. Det var tur att jag inte gav vika och lyssnade på "M". Det var tur at jag släppte henne för gott, för titta så lyckligt jag lever nu. Det känns som att jag lever i ett paradis, då det inte existerar tvång, tjockkänslor, näringsdrycker, behandlare och en ständig uppvaktning!"
När mamma kom hem så gjorde hon mat. Dagen mat blev potatismos med laxpanetter, inte min starka sida direkt. Jag tycker alltid att mamma lägger upp på tok för mycket mos och att det för jämnan smakar alldeles för mycket smör. Det äcklar mig. Och tyvärr så var det så idag också. Dagens lunch gav motstånd. Jag kunde inte hålla tårarna inne. De kom medans jag åt, men jag fick stöttning ifrån mamma och för att distrahera tankar på något annat än bara just maten så tog vi fram kortleken och spelade SVÄLTA RÄV. Det lättade lite men jag mådde inget vidare när jag hade fått i mig det.
Efter maten så skulle vi sätta oss ner och vila, men jag kände att jag inte klarade de utan att jag var i behov av att slå först och givetvis så ställde mamma upp på det.
Så mamma tog fram kudden och jag mina hårdhandskar och så slog jag på kudden medans tårarna rullade ner från mina kinder.
Varför ska hon få mig att må så dåligt? Alla männsikor äter väl mat, det förtjänar väl alla?
När jag hade lugnat ner mig så satte sig mamma och jag ner i soffan och så pratade vi lite om mina känslor och hur jag kände. Det känns ganska skönt att få ut känslorna, men oftast så tror jag inte att varken mamma eller pappa förstår de så bra som de i samma sits gör. Det känns lite svårt att förklara och de kanske också tycker det är svårt att förstå och vet inte riktigt hur de ska agera. Men mamma hjälpte mig iallafall en bra bit till en mycket mer lugnande Elin.
Under vilans tid som var kvar så målade jag en bild och så började jag skriva lite på en berättelse. Jag kände jag blev sugen på det, men jag vet inte om jag kommer att fortsätta på den. Det återstå att se.
Efter vilan så gick jag och mamma en kort promenad med Svea. Det var skönt ute och jag njöjt verkligen av varenda liten sekund. Det känns som att man kommer ut i från "fängelset" och att man får en chans att få testa på friheten. Med ordet "fängelse" så menar jag att här i hemmet så kopplas alla mina tanakar åt "M", tvång, kontroll, näringsdrycker och att ständigt vara bevkad utav sina föräldrar m.m. Det låter kanske tufft, men lite så upplever jag det.
När vi kom hem i från promenaden så fick jag lite ensamtid igen medans mamma åkte en sväng. Då skulle jag busa lite med Svea och likaså gjorde jag det, men dock bara en stund innan "M" tog överhand totalt. Hon fick mig att ställa mig framför speglen och studera min kropp från topp till tå, mycket nogrant. Det blev ingen positiv bild jag såg framför mig utan bara en äckligt tjock tjej. Detta ledde till att jag fick ångest över att se min STORA kropp så jag började gråta. Men som tur var så kom mamma hem strax därpå och tröstade mig. Det var väl inte till någon vidare större hjälp, men jag fick iallafall en bekräftelese på att jag inte var det.
Klockan 16.00 så skulle vi egentligen på familjesamtal, men mina behandlare ringde och ställde in det p g a att de hade fått ett annat "uppdrag" att åka ut på. Men lika skönt var det tyckte jag för just nu känner jag mig inte tillräckligt tillgänglig till att ta emot hjälp. Jag orkar inte längre öppna mig på samma sätt längre, jag känner mig så nere nu, men det är nu som jag kanske verkligen behöver ta emot den. Men under de tidigare samtalen som vi har haft nu så har jag mest bara varit ledsen och inte sagt ett knyst. Jag orkar liksom inte hålla humöret uppe nu när jag mår som jag mår.
Så direkt när det hade ringt så tog mamma och jag min eftermiddagsdryck. Det gick väl helt okej att få i sig den trots min ångest över min kropp, men det kom även några tårar där också. Men då så fick jag tröst utav pappa som precis kom hem ifrån jobbet. Han sa att han skulle prata med mina behandlare om detta, så att jag evetuellt kan få mer hjälp med alla mina tankar just nu.
Sedan så åkte han och fixade det sista med bilen eftersom att den ska besiktas imorgon och mamma fick besök utav en arbetskamrat uppifrån skolan. Hon fick en blomma och en inbjudan på något.
Men medans de stod i hallen och pratade så kände jag återigen den här obehagliga känslan över att inte må bra, så jag gick ut till trädgården och tog lite luft och grät lite för mig själv en stund. Men efter en snar tid så kom mamma ut till mig och kramade om mig.
Gammal bild, men jag får iallafall en varm och härlig kram av mamma!
Sedan så åt vi kvällsmat när pappa väl kom hem. Då så kom tankarna på direkten, eller snarare framtidstankarna, på hur stor jag skulle bli utav maten och hur allting skulle lägga sig på min kropp. Jag mådde inget vidare varken under måltiden eller efteråt. Usch, jag borde inte äta!
Nu så ska snart jag och mamma gå en promenad med Svea som nyss har vaknat till liv igen. Det ska bli skönt att få röra på sig och känna att man kanske kan få bli lite mer tillfreds med sin kropp och känna att lite utav den man har ätit kanske går åt till att gå. Men så är ju tyvärr inte alla mål avslutade för min del ännu. Utan en näringsdryck och youghurt väntar på att få slinka ner i min mage också. Gud vad jag äter, inte konstigt att jag får sådana tankar som jag får och att jag ser ut som jag gör.
Sedan så hoppas jag på att det blir sängdags tidigt så att jag kan somna bort alla tankarna och all ångest.
Jag önskar att jag kunde vakna upp frisk imorgon, men så lätt fungerar det ju inte, tyvärr.
Ha det så bra.
/ Elin.
Morgonen började iallafall som vilken annan morgon som helst. Jag gick upp med Svea i "hagen" och senare så gick vi in till mamma som låg och sov och så drack jag min dryck där inne. Medans jag drack den så satt vi och pratade en stund medans Svea var jättepigg till en början iallafall.
En pigg Elin på morgonen!
När jag hade druckit upp drycken så fixade jag mig iordning sedan så kollade jag lite på datorn. Jag kunde dock inte busa med Svea eftersom att under några konstigheter så låg hon och sov.
Sedan så var det dags för mig och mamma att åka till BUP där jag skulle väga mig, som jag gör varje måndag. Vägningen kändes väl sådär. Varken negativ eller positiv, jag vet inte hur jag kände efter den.. Jag orkar inte tänka på det känns det som. Ibland känns det som att allting verkligen hänger på vikten. Det tycker jag är så himla fel, för huvudsaken tycker jag är att man mår bra sedan så får vikten var där den är, men så fungerar det ju inte riktigt. Inte i den behandligen som jag har nu iallafall.
När jag väl var där så stötte jag även på Nora, så vi hälsade lite på varandra.
Sedan så sprang jag ut i ösregnet igen till bilen för att åka hem till frukostbordet.
Väl hemma så åt jag och mamma frukost tillsammans. Mamma spärrade ögonen i mig som vanligt när jag ska äta ostmackan. Hon är så himla orolig över att jag ska smuffla undan osten och det gör mig så himla arg. Varför kan hon inte bara lära sig att lita på mig? Jag har ju insett att ost inte gör så mycket på vågen ändå, jag har lärt mig att äta den nu och smufflar därför inte undan den längre. När jag har ökat i vikt så kan det ju inte bara vara osten som har den stora effekten till det, utan det är ju det stora hela som har gjort så att jag har ökat i vikt. Och även när jag har ätit ost så har jag stått still också.. så ost är kanske inte så farligt ändå som sagt!
Efter frukosten så vilade vi oss. Vi bänkade oss i varsin soffa och kollade på Gossip Girl som vi hade spelat in sedan i går. Shit, vad bra det är alltså. Det är verkligen mitt favoritpogram på hela veckan, det är veckans hökpunkt.
När vilan sedan var slut så gjorde jag inte så mycket. Gick i min egna lilla värld med tankar och min så kallade vän "M", som inte längre ska få finnas där inom snar framtid. Hon är inte min vän längre, hon är en svikare!
Sedan så tog mamma och jag förmiddagsmellis. Då så spelade vi Mulle medans vi gjorde det. Det var kul, men jag förlorade tyvärr och det var t o m storstryk, haha. Under den tiden så kunde jag vara glad när jag fokuserade på kortspelet, men någonstans i bakhuvudet så finns "M" där med sina hemska tankar och påminner mig ständigt om hur tjock och ful jag är. Jag börjar lita på henne mer och mer nu.. jag är nog så som hon intalar mig att jag är!
Snälla hjälpa mig, är det någon som har några knep över hur man kan komma vidare?
När jag hade druckit upp drycken så gjorde jag inte så mycket. Busade lite med Svea och tränade henne lite. Vacker tass, sitt m.m. Hon är så duktig. Och så har även mamma tagit fram videokameran så att vi kan börja filma mer igen, så det gjorde jag också en stund. Jag filmade Svea när hon busade som en liten toka.
Sedan så fick jag ensamtid medans mamma åkte och handlade. Då så kom jag in i min egna lilla värld igen, där "M" existerar. Hon fick mig att må sämre än sämst. Jag kände tjockheten komma som en våg över mig och hon sade en del saker till mig som:
- "Du är inte sjuk, du är överviktigt, det är därför du har behandling".
- "Du får inte öka mer i vikt nu, du ska gå ner".
- "Du är ju så tjock, allt bara dallrar ju på dig".
- M.M.
Usch, jag orkar snart inte leva mer. Det känns som att tankarna aldrig kommer att gå över eller så kommer det gå överstyr så att jag börjar lyssna alldeles för mycket på "M" igen och göra som hon säger. Alltså gå ner i vikt..
Nej, så får jag inte tänka. Jag är stark, jag ska klara det här denna gången, jag ska inte ge vika. Jag får må så här pass skit som jag gör nu, men en dag så kan jag vakna upp med en stor lättnad och tänka tillbaka på tiden då jag var sjuk och säga till mig själv:
- "Gud vad duktig jag var som kämpa. Det var tur att jag inte gav vika och lyssnade på "M". Det var tur at jag släppte henne för gott, för titta så lyckligt jag lever nu. Det känns som att jag lever i ett paradis, då det inte existerar tvång, tjockkänslor, näringsdrycker, behandlare och en ständig uppvaktning!"
När mamma kom hem så gjorde hon mat. Dagen mat blev potatismos med laxpanetter, inte min starka sida direkt. Jag tycker alltid att mamma lägger upp på tok för mycket mos och att det för jämnan smakar alldeles för mycket smör. Det äcklar mig. Och tyvärr så var det så idag också. Dagens lunch gav motstånd. Jag kunde inte hålla tårarna inne. De kom medans jag åt, men jag fick stöttning ifrån mamma och för att distrahera tankar på något annat än bara just maten så tog vi fram kortleken och spelade SVÄLTA RÄV. Det lättade lite men jag mådde inget vidare när jag hade fått i mig det.
Efter maten så skulle vi sätta oss ner och vila, men jag kände att jag inte klarade de utan att jag var i behov av att slå först och givetvis så ställde mamma upp på det.
Så mamma tog fram kudden och jag mina hårdhandskar och så slog jag på kudden medans tårarna rullade ner från mina kinder.
Varför ska hon få mig att må så dåligt? Alla männsikor äter väl mat, det förtjänar väl alla?
När jag hade lugnat ner mig så satte sig mamma och jag ner i soffan och så pratade vi lite om mina känslor och hur jag kände. Det känns ganska skönt att få ut känslorna, men oftast så tror jag inte att varken mamma eller pappa förstår de så bra som de i samma sits gör. Det känns lite svårt att förklara och de kanske också tycker det är svårt att förstå och vet inte riktigt hur de ska agera. Men mamma hjälpte mig iallafall en bra bit till en mycket mer lugnande Elin.
Under vilans tid som var kvar så målade jag en bild och så började jag skriva lite på en berättelse. Jag kände jag blev sugen på det, men jag vet inte om jag kommer att fortsätta på den. Det återstå att se.
Efter vilan så gick jag och mamma en kort promenad med Svea. Det var skönt ute och jag njöjt verkligen av varenda liten sekund. Det känns som att man kommer ut i från "fängelset" och att man får en chans att få testa på friheten. Med ordet "fängelse" så menar jag att här i hemmet så kopplas alla mina tanakar åt "M", tvång, kontroll, näringsdrycker och att ständigt vara bevkad utav sina föräldrar m.m. Det låter kanske tufft, men lite så upplever jag det.
När vi kom hem i från promenaden så fick jag lite ensamtid igen medans mamma åkte en sväng. Då skulle jag busa lite med Svea och likaså gjorde jag det, men dock bara en stund innan "M" tog överhand totalt. Hon fick mig att ställa mig framför speglen och studera min kropp från topp till tå, mycket nogrant. Det blev ingen positiv bild jag såg framför mig utan bara en äckligt tjock tjej. Detta ledde till att jag fick ångest över att se min STORA kropp så jag började gråta. Men som tur var så kom mamma hem strax därpå och tröstade mig. Det var väl inte till någon vidare större hjälp, men jag fick iallafall en bekräftelese på att jag inte var det.
Klockan 16.00 så skulle vi egentligen på familjesamtal, men mina behandlare ringde och ställde in det p g a att de hade fått ett annat "uppdrag" att åka ut på. Men lika skönt var det tyckte jag för just nu känner jag mig inte tillräckligt tillgänglig till att ta emot hjälp. Jag orkar inte längre öppna mig på samma sätt längre, jag känner mig så nere nu, men det är nu som jag kanske verkligen behöver ta emot den. Men under de tidigare samtalen som vi har haft nu så har jag mest bara varit ledsen och inte sagt ett knyst. Jag orkar liksom inte hålla humöret uppe nu när jag mår som jag mår.
Så direkt när det hade ringt så tog mamma och jag min eftermiddagsdryck. Det gick väl helt okej att få i sig den trots min ångest över min kropp, men det kom även några tårar där också. Men då så fick jag tröst utav pappa som precis kom hem ifrån jobbet. Han sa att han skulle prata med mina behandlare om detta, så att jag evetuellt kan få mer hjälp med alla mina tankar just nu.
Sedan så åkte han och fixade det sista med bilen eftersom att den ska besiktas imorgon och mamma fick besök utav en arbetskamrat uppifrån skolan. Hon fick en blomma och en inbjudan på något.
Men medans de stod i hallen och pratade så kände jag återigen den här obehagliga känslan över att inte må bra, så jag gick ut till trädgården och tog lite luft och grät lite för mig själv en stund. Men efter en snar tid så kom mamma ut till mig och kramade om mig.
Gammal bild, men jag får iallafall en varm och härlig kram av mamma!
Sedan så åt vi kvällsmat när pappa väl kom hem. Då så kom tankarna på direkten, eller snarare framtidstankarna, på hur stor jag skulle bli utav maten och hur allting skulle lägga sig på min kropp. Jag mådde inget vidare varken under måltiden eller efteråt. Usch, jag borde inte äta!
Nu så ska snart jag och mamma gå en promenad med Svea som nyss har vaknat till liv igen. Det ska bli skönt att få röra på sig och känna att man kanske kan få bli lite mer tillfreds med sin kropp och känna att lite utav den man har ätit kanske går åt till att gå. Men så är ju tyvärr inte alla mål avslutade för min del ännu. Utan en näringsdryck och youghurt väntar på att få slinka ner i min mage också. Gud vad jag äter, inte konstigt att jag får sådana tankar som jag får och att jag ser ut som jag gör.
Sedan så hoppas jag på att det blir sängdags tidigt så att jag kan somna bort alla tankarna och all ångest.
Jag önskar att jag kunde vakna upp frisk imorgon, men så lätt fungerar det ju inte, tyvärr.
Ha det så bra.
/ Elin.
Söndag 17/5
Igår kollade jag då på Eurovisonsong contest. Jag och Svea låg i min säng och myste när de sista bidragen framfördes. Hon var så söt när hon låg där i min säng. Både jag och mamma skrattade åt henne, så kvällen avlsutades alltså med ett gott skratt. Vi var bara tvugna att ta ett kort på henne..
Aja. Imorse så var det pappas tur att gå upp tillsammans med mig så att mamma kunde få lite sovmorgon idag, som hon oftast brukar få på söndagar. Det är någon en utav hennes favortidagar, för hon gillar verkligen att ligga och dra sig i sängen om morgnarna.
Som morgonväckning så fick pappa en mycket busig och slickande Svea på sig i sängen. Han skrattade och visste inte hur han skulle bär sig åt för Svea var alldeles ivrig. Under tiden som de busade lite i sängen så drack jag min dryck inne på pappas sängkant, morgonens smak var banan.
När jag hade druckit upp den så klädde jag på mig och fixade mig i ordning. Sedan så busade jag lite med Svea och försökte att få henne att äta, men hon total vägrade. Så hon blev utan mat i morse.
Just vid det tillfället så kände jag.. eller kanske var det "M", att varför bryr sig inte mamma och pappa om det lika mycket att inte Svea äter som det gör om jag inte skulle äta? Jag menar Svea behövde ju egentligen också mat i magen i morse, men de ville inte lära henne några konstigheter, t.ex. att mata henne ifrån handen för då kanske det skulle bli en vana och att det inte skulle kunna gå och bryta det sen.
Sedan så kom mamma upp efter ett tag, eller det var snarare vi som väckte henne för att pappa skulle ut ganska tidigt för att polera bilen. Så mamma och jag gjorde varandra sällskap vid frukostbordet. Det var trevligt och det kändes inte som att jag fick någon direkt ångest över den. Allt har bara gått lättare och lättare med den jämns med tiden som har gått. Osten, smöret och mängden är inte lika svårt längre som den en gång har varit.. Visst finns det en del nojor kvar, men det är inte så mycket.
Sedan så var det frukostvila som gällde. Men idag blev det ingen vanlig vila utan idag så fick jag hjälpa mamma ute i Dannes rum istället. Vi skulle nämligen överraska honom tills han kom hem idag efter att han hade varit och lanat i helgen. Vi möblerade om och då krävdes det lite skruvmejseltag här och där, så jag hjälpte glatt till där ute att montera om soffan. Vi fick inte var ensamma där ute utan Svea ville gärna också vara med på ett hörn. Hon var inte till någon större hjälp, haha.
När klockan började närma sig 09.30 så gick jag därifrån för att borsta tänderna och sedan så gick jag ner till Nattis. Då så tog jag med mig lilla Svea. Där så pratade vi med varandra om lite allt möjligt och så busade vi såklart med Svea.
Eftersom att inte Svea varken hade ätit eller sovit under morgonen så blev vi inte så långvariga där, så vi var väl där i drygt en halv timme.
När vi kom hem så var iallafall Svea duktig och åt sin mat, det lättade.
Inte långt tid efter att hon hade ätit upp sin mat så fick jag lite ensamtid av mamma och pappa. Då så dök "M" tankarna upp. Jag visste först inte vad jag skulle göra, skulle jag lyssna på henne? Nej, det skulle ju inte göra mig gladare. Det kanske skulle göra mig lugnare för stunden men i långa loppet så skulle det inte leda till något positivt alls. Så jag försökte att distrahera mina tankar genom att duka till lunch.
När de kom hem så var Svea jättetrött. Hon följde nämligen med mamma ut på en promenad och pappa var däremot glad för han hade åkt en tur på motorcykeln. Svea somnade som en stock.
En stund efter att de hade kommit hem så började pappa med maten. Idag var det pappa som fick ta köksansvaret för att mamma hållde på för fullt på ute i Dannes rum.
Lunchen gick väl rätt okej idag, men ångesten kom däremot efteråt. Jag känner att jag inte klarar av att lägga locket på längre utan mina känslor måste komma ut.
Så även idag så slog jag på en kudde det hårdaste jag kunde och låtsades att det var "M". Det fungerade hyfsat, men inne i min själ så känner jag att det är något som gör så fruktansvärt ont, det är all ledsamhet över alla tankar, tvång och den delen utav "M" som finns kvar, den delen som är så himla stark nu.
Det känns som att mina huvud sprängs snart. Alla mina tankar som jag har där inne handlar hela tiden om sjukdom. Det handlar alltifrån tvång och tvång m.m. Det känns hopplöst på något vis. Finns det ingen ände på det?
När det hade lättat lite på allt, andningen hade kommit tillbaka på en normal nivå och jag kände mig lite mer till ro, men var dock mycket ledsen fortfarande över alla tankar. Jag kände mig smällfet! Pappa och jag tog iallafall motorcykeln och åkte en sväng. Det var skönt och fick mig att tänka i lite andra banor iallafall, men vad jag än gör så är "M" där hela tiden och stör, jag blir så trött på henne. Men tack ändå pappa för åkturen, det behövdes att komma i från hemmet ett tag.
När vi kom hem så traskade vi ner till familjen Avenstedt för att vi hade blivit bjudna på fika där. Eller fikade gjorde ju inte jag, utan jag tog min näringsdryck som jag känner mig trygg i att ta. Jag vågar inte att utmana mig för vad som helst, så det kände enklast så.
Det var mycket trevligt där, framförallt att få träffa Jennifer och prata med henne. Medans vi satt och fikade så busade Svea och Molle med varandra förfullt. De sprang in och ut och runt och jaa.. gud vad de sprank omkring!
När vi väl satt vi bordet så var det lite roligt. Jag och Jennifer pratade med varandra, våra mammor pratade med varandra och våra pappor pratade med varandra. Haha.
Vi tog såklart några härliga bilder..
När vi hade fikat klart så gick jag och Jennifer upp på hennes rum. Då så pratade vi ännu mer. Jag känner verkligen att vi kan prata om allt, du är verkligen en ÄKTA vän. Jag vill alltid ha dig vid min sida. Du betyder massor för mig, glöm aldrig det. Älskar dig!
En till sak som vi också hann med att göra innan det var dags för oss att gå hemåt igen så kollade vi lite på en DVD-film, där Jennifer hade spelat in Molle och Svea när de busade med varandra för ett par dagar sedan. Det var riktigt kul att se.
När vi kom hem så gjorde vi inte så mycket. Pappa åkte till Mantorp för att hämta Danne ifrån lanet som han hade varit på under helgen medans mamma gjorde det sista kraftansträngningen i Dannes rum innan han kom hem.
Sedan så åt mamma och jag kvällsmat tillsammans. Det gick väl sådär. Jag fick i mig allt, men under tiden som jag åt så kom det några tårar över hur jobbigt det kände i kroppen. Jag verkligen kände hur mina kinder svällde upp och blev stora. Ärligt talat så blev de så stora att jag knappt kunde se vad som var framför mig, de täckte liksom ögonen. Detta låter säkert hur töntigt som helst, men det var känslan som kom just då.
Efter kvällsmaten så satte jag mig här nu och bloggade.
Denna dagen har varit väldigt jobbig med mycket tankar och "M" har varit närvarande i stort sätt hela tiden, men det positiva har varit att träffa Jennifer. Det förgyllde min dag, det kan jag lova.
Detta får bli slutet på min dag. Nu så ska jag och mamma gå en härlig promenad i det sköna vädret. Jag mår ganska dåligt nu. Känner mig lite yr och ledsen. Har så mycket tjockhetskänsla över mig nu så ni anar inte, men är man tjock och fet så är man!
Ha det så bra!
/ Elin.
Aja. Imorse så var det pappas tur att gå upp tillsammans med mig så att mamma kunde få lite sovmorgon idag, som hon oftast brukar få på söndagar. Det är någon en utav hennes favortidagar, för hon gillar verkligen att ligga och dra sig i sängen om morgnarna.
Som morgonväckning så fick pappa en mycket busig och slickande Svea på sig i sängen. Han skrattade och visste inte hur han skulle bär sig åt för Svea var alldeles ivrig. Under tiden som de busade lite i sängen så drack jag min dryck inne på pappas sängkant, morgonens smak var banan.
När jag hade druckit upp den så klädde jag på mig och fixade mig i ordning. Sedan så busade jag lite med Svea och försökte att få henne att äta, men hon total vägrade. Så hon blev utan mat i morse.
Just vid det tillfället så kände jag.. eller kanske var det "M", att varför bryr sig inte mamma och pappa om det lika mycket att inte Svea äter som det gör om jag inte skulle äta? Jag menar Svea behövde ju egentligen också mat i magen i morse, men de ville inte lära henne några konstigheter, t.ex. att mata henne ifrån handen för då kanske det skulle bli en vana och att det inte skulle kunna gå och bryta det sen.
Sedan så kom mamma upp efter ett tag, eller det var snarare vi som väckte henne för att pappa skulle ut ganska tidigt för att polera bilen. Så mamma och jag gjorde varandra sällskap vid frukostbordet. Det var trevligt och det kändes inte som att jag fick någon direkt ångest över den. Allt har bara gått lättare och lättare med den jämns med tiden som har gått. Osten, smöret och mängden är inte lika svårt längre som den en gång har varit.. Visst finns det en del nojor kvar, men det är inte så mycket.
Sedan så var det frukostvila som gällde. Men idag blev det ingen vanlig vila utan idag så fick jag hjälpa mamma ute i Dannes rum istället. Vi skulle nämligen överraska honom tills han kom hem idag efter att han hade varit och lanat i helgen. Vi möblerade om och då krävdes det lite skruvmejseltag här och där, så jag hjälpte glatt till där ute att montera om soffan. Vi fick inte var ensamma där ute utan Svea ville gärna också vara med på ett hörn. Hon var inte till någon större hjälp, haha.
När klockan började närma sig 09.30 så gick jag därifrån för att borsta tänderna och sedan så gick jag ner till Nattis. Då så tog jag med mig lilla Svea. Där så pratade vi med varandra om lite allt möjligt och så busade vi såklart med Svea.
Eftersom att inte Svea varken hade ätit eller sovit under morgonen så blev vi inte så långvariga där, så vi var väl där i drygt en halv timme.
När vi kom hem så var iallafall Svea duktig och åt sin mat, det lättade.
Inte långt tid efter att hon hade ätit upp sin mat så fick jag lite ensamtid av mamma och pappa. Då så dök "M" tankarna upp. Jag visste först inte vad jag skulle göra, skulle jag lyssna på henne? Nej, det skulle ju inte göra mig gladare. Det kanske skulle göra mig lugnare för stunden men i långa loppet så skulle det inte leda till något positivt alls. Så jag försökte att distrahera mina tankar genom att duka till lunch.
När de kom hem så var Svea jättetrött. Hon följde nämligen med mamma ut på en promenad och pappa var däremot glad för han hade åkt en tur på motorcykeln. Svea somnade som en stock.
En stund efter att de hade kommit hem så började pappa med maten. Idag var det pappa som fick ta köksansvaret för att mamma hållde på för fullt på ute i Dannes rum.
Lunchen gick väl rätt okej idag, men ångesten kom däremot efteråt. Jag känner att jag inte klarar av att lägga locket på längre utan mina känslor måste komma ut.
Så även idag så slog jag på en kudde det hårdaste jag kunde och låtsades att det var "M". Det fungerade hyfsat, men inne i min själ så känner jag att det är något som gör så fruktansvärt ont, det är all ledsamhet över alla tankar, tvång och den delen utav "M" som finns kvar, den delen som är så himla stark nu.
Det känns som att mina huvud sprängs snart. Alla mina tankar som jag har där inne handlar hela tiden om sjukdom. Det handlar alltifrån tvång och tvång m.m. Det känns hopplöst på något vis. Finns det ingen ände på det?
När det hade lättat lite på allt, andningen hade kommit tillbaka på en normal nivå och jag kände mig lite mer till ro, men var dock mycket ledsen fortfarande över alla tankar. Jag kände mig smällfet! Pappa och jag tog iallafall motorcykeln och åkte en sväng. Det var skönt och fick mig att tänka i lite andra banor iallafall, men vad jag än gör så är "M" där hela tiden och stör, jag blir så trött på henne. Men tack ändå pappa för åkturen, det behövdes att komma i från hemmet ett tag.
När vi kom hem så traskade vi ner till familjen Avenstedt för att vi hade blivit bjudna på fika där. Eller fikade gjorde ju inte jag, utan jag tog min näringsdryck som jag känner mig trygg i att ta. Jag vågar inte att utmana mig för vad som helst, så det kände enklast så.
Det var mycket trevligt där, framförallt att få träffa Jennifer och prata med henne. Medans vi satt och fikade så busade Svea och Molle med varandra förfullt. De sprang in och ut och runt och jaa.. gud vad de sprank omkring!
När vi väl satt vi bordet så var det lite roligt. Jag och Jennifer pratade med varandra, våra mammor pratade med varandra och våra pappor pratade med varandra. Haha.
Vi tog såklart några härliga bilder..
När vi hade fikat klart så gick jag och Jennifer upp på hennes rum. Då så pratade vi ännu mer. Jag känner verkligen att vi kan prata om allt, du är verkligen en ÄKTA vän. Jag vill alltid ha dig vid min sida. Du betyder massor för mig, glöm aldrig det. Älskar dig!
En till sak som vi också hann med att göra innan det var dags för oss att gå hemåt igen så kollade vi lite på en DVD-film, där Jennifer hade spelat in Molle och Svea när de busade med varandra för ett par dagar sedan. Det var riktigt kul att se.
När vi kom hem så gjorde vi inte så mycket. Pappa åkte till Mantorp för att hämta Danne ifrån lanet som han hade varit på under helgen medans mamma gjorde det sista kraftansträngningen i Dannes rum innan han kom hem.
Sedan så åt mamma och jag kvällsmat tillsammans. Det gick väl sådär. Jag fick i mig allt, men under tiden som jag åt så kom det några tårar över hur jobbigt det kände i kroppen. Jag verkligen kände hur mina kinder svällde upp och blev stora. Ärligt talat så blev de så stora att jag knappt kunde se vad som var framför mig, de täckte liksom ögonen. Detta låter säkert hur töntigt som helst, men det var känslan som kom just då.
Efter kvällsmaten så satte jag mig här nu och bloggade.
Denna dagen har varit väldigt jobbig med mycket tankar och "M" har varit närvarande i stort sätt hela tiden, men det positiva har varit att träffa Jennifer. Det förgyllde min dag, det kan jag lova.
Detta får bli slutet på min dag. Nu så ska jag och mamma gå en härlig promenad i det sköna vädret. Jag mår ganska dåligt nu. Känner mig lite yr och ledsen. Har så mycket tjockhetskänsla över mig nu så ni anar inte, men är man tjock och fet så är man!
Ha det så bra!
/ Elin.
