Onsdag 22/4
Vaknade som vanligt och humöret kändes på topp, men ändå kändes det som en motgång att gå upp idag. Jag vet inte riktigt varför, men det kändes som att jag nästan hellre skulle vilja sova bort hela dagen.
Men iallafall, det kunde jag ju inte göra.. Jag är ju tvungen att röra på mig!
På förmiddagen i dag så gjorde inte jag så mycket. Rebecca ringde hit angående om att träffas på fredag för ett samtal, så vi bestämde en tid kl. 09.00. Så blev det också bestämt att jag inte skulle följa med på samtalet som var idag, trots att både jag, mamma och pappa trodde det, men så var det alltså inte. Lika skönt det tycker jag!
Så när vi visste det så ringde vi till farmor för att fråga om hon kunde komma hit vid kl. 16.00 i eftermiddags och hålla mig sällskap medans mamma och pappa åkte på mötet, men tyvärr så svarade ingen.
Innan lunch så fick jag såklart lite ensamttid, vilket är något som JAG-ELIN verkligen uppskattar. Visst, "M" är där och spökar och säger med sin hemska röst till mig att göra dåliga saker, men som sagt var, jag är stark just nu och jag ska klara det här det har jag gett mig sjutton på.
När mamma väl kom hem igen så var det lunchdags.
Idag så åt vi potatismos och korv och det blev inte ett sånt lyckat lunchtillfälle idag. Jag fick ångest och tyckte att det var för mycket mos på tallriken, jag tyckte att det smakade alldeles för mycket smör och så ansåg jag att mamma satt och glodde på mig hela tiden och det verkade tyckas tro som att hon trodde att jag skulle smuffla undan en korv eller något och spärrade ögonen i mig hela tiden. Och allt detta gjorde mig enormt frustrerad och det slutade med att allt blev total kaos och lunchen tog längre tid att äta upp idag än vad den har gjort på länge.
Och mitt i allt detta så knackade vi på dörren, men eftersom att mamma inte ville lämna mig vid matbordet med maten kvar på min tallrik så valde vi att inte öppna, men när vi väl satt där vid matbordet så såg vi någon som kom gåendes i trädgården och det var farmor. Det kanske inte var det bästa tillfället att komma i, men det visste ju inte hon om. Hon kom bara förbi för att vara lite snäll och lämna kanelvaniljbullar och medans hon ändå var här så passade vi på att fråga om hon kunde komma senare sen på eftermiddagen och det kunde hon.
Eftersom att lunchen hade varit så jobbig som kom ångest direkt när jag hade satt mig i soffan. Jag mådde inte alls bra och "M" var där och gnagde som in i den. Hon sa att jag hade ätit för mycket och att jag var fet m.m. Just när jag är mitt inne i ångesten så känns det inte som att jag kan lyssna på någon annan än "M", det känns som att hon talar sanning för mig. För varje gång som jag ser mig i spegeln så ser jag mig själv som världens tjockaste människa och har världens största häck och världens största höfter! Jag ser hemsk ut och "M" utrrycker det ännu mer så att jag ska må ännu sämre. Det gör så ont inom mig nu, jag klarar snart inte av alla dessa tankar mer, alla dessa tjockkänslor.
Är de sanna eller är det "M" som ljuger för mig? Att jag inte bara kan lite på mitt sunda förnuft för en gång skull.. Nej, "M" har fortfarande greppet om tjockkänslorna!
Efter vilan och ångesten så ringde telefonen. Det var hundägaren så sa att valpen var leverans klar nu. Så jag blev överlycklig och tänkte att äntligen så är det sant på riktigt!
Efter det samtalet så fick jag åter igen lite ensamtid innan det var dags för farmor att komma hit och innan mamma skulle åka på samtalet. På den stunden som jag var hemma själv så tänkte jag mycket på hundvalpen. Om hur det skulle se ut här hemma och vart hon skulle sova och så vidare, det var härligt och jag mådde verkligen bra när jag tänkte på henne.
När mamma kom hem så dröjde det inte länge förens hon skulle åka och tills farmor kom. Farmor och jag tog eftermiddagsmelliset tillsammans och så körde vi Mulle. Jag vann idag också, jippie!
Jag visade även farmor min blogg och hon tyckte att den var jättebra. Hon tyckte att jag var jättebra på att skriva och på att uttrycka mig, så det tackar jag och bugar för.
Senare sen framåt kvällen så var "M" arg på mig igen, dels för att jag äntligen skulle få en hund ( då kan hon kanske inte kunna klara av att hålla samma grepp och mig längre ) men också för att jag skulle sätta dit henne ännu mer genom att äta pizza till kvällsmat.
Jag klarade det, jag åt pizza. Jag mådde inget vidare efteråt och kände därför inte för att göra något kul alls på kvällen. Jag ville inte ta sittvilan och jag kände att mina fötter bara ville gå och trajja på stället. Men mamma sa stopp och drog ner mig i soffan och där fick jag sitta i pest och pina i ca. 40 min.
På kvällen så gick jag och mamma en promenad och det var extra skönt idag efter en sån här jobbig dag. Då kunde jag iallafall klämma fram ett litet leende. Och jag vill tacka både mamma och pappa som har gjort så att jag har orkat med denna dag.
Om jag ska sammanfatta den här dagen kort så har den vart enormt jobbig. Både tankemässigt och att kämpa emot "M". Jag tycks inte få ha något kul alls utav henne, det ställer till det så dant!
Hoppas att eran dag har varit bättre.
Ha det så bra!
/ Elin.
Men iallafall, det kunde jag ju inte göra.. Jag är ju tvungen att röra på mig!
På förmiddagen i dag så gjorde inte jag så mycket. Rebecca ringde hit angående om att träffas på fredag för ett samtal, så vi bestämde en tid kl. 09.00. Så blev det också bestämt att jag inte skulle följa med på samtalet som var idag, trots att både jag, mamma och pappa trodde det, men så var det alltså inte. Lika skönt det tycker jag!
Så när vi visste det så ringde vi till farmor för att fråga om hon kunde komma hit vid kl. 16.00 i eftermiddags och hålla mig sällskap medans mamma och pappa åkte på mötet, men tyvärr så svarade ingen.
Innan lunch så fick jag såklart lite ensamttid, vilket är något som JAG-ELIN verkligen uppskattar. Visst, "M" är där och spökar och säger med sin hemska röst till mig att göra dåliga saker, men som sagt var, jag är stark just nu och jag ska klara det här det har jag gett mig sjutton på.
När mamma väl kom hem igen så var det lunchdags.
Idag så åt vi potatismos och korv och det blev inte ett sånt lyckat lunchtillfälle idag. Jag fick ångest och tyckte att det var för mycket mos på tallriken, jag tyckte att det smakade alldeles för mycket smör och så ansåg jag att mamma satt och glodde på mig hela tiden och det verkade tyckas tro som att hon trodde att jag skulle smuffla undan en korv eller något och spärrade ögonen i mig hela tiden. Och allt detta gjorde mig enormt frustrerad och det slutade med att allt blev total kaos och lunchen tog längre tid att äta upp idag än vad den har gjort på länge.
Och mitt i allt detta så knackade vi på dörren, men eftersom att mamma inte ville lämna mig vid matbordet med maten kvar på min tallrik så valde vi att inte öppna, men när vi väl satt där vid matbordet så såg vi någon som kom gåendes i trädgården och det var farmor. Det kanske inte var det bästa tillfället att komma i, men det visste ju inte hon om. Hon kom bara förbi för att vara lite snäll och lämna kanelvaniljbullar och medans hon ändå var här så passade vi på att fråga om hon kunde komma senare sen på eftermiddagen och det kunde hon.
Eftersom att lunchen hade varit så jobbig som kom ångest direkt när jag hade satt mig i soffan. Jag mådde inte alls bra och "M" var där och gnagde som in i den. Hon sa att jag hade ätit för mycket och att jag var fet m.m. Just när jag är mitt inne i ångesten så känns det inte som att jag kan lyssna på någon annan än "M", det känns som att hon talar sanning för mig. För varje gång som jag ser mig i spegeln så ser jag mig själv som världens tjockaste människa och har världens största häck och världens största höfter! Jag ser hemsk ut och "M" utrrycker det ännu mer så att jag ska må ännu sämre. Det gör så ont inom mig nu, jag klarar snart inte av alla dessa tankar mer, alla dessa tjockkänslor.
Är de sanna eller är det "M" som ljuger för mig? Att jag inte bara kan lite på mitt sunda förnuft för en gång skull.. Nej, "M" har fortfarande greppet om tjockkänslorna!
Efter vilan och ångesten så ringde telefonen. Det var hundägaren så sa att valpen var leverans klar nu. Så jag blev överlycklig och tänkte att äntligen så är det sant på riktigt!
Efter det samtalet så fick jag åter igen lite ensamtid innan det var dags för farmor att komma hit och innan mamma skulle åka på samtalet. På den stunden som jag var hemma själv så tänkte jag mycket på hundvalpen. Om hur det skulle se ut här hemma och vart hon skulle sova och så vidare, det var härligt och jag mådde verkligen bra när jag tänkte på henne.
När mamma kom hem så dröjde det inte länge förens hon skulle åka och tills farmor kom. Farmor och jag tog eftermiddagsmelliset tillsammans och så körde vi Mulle. Jag vann idag också, jippie!
Jag visade även farmor min blogg och hon tyckte att den var jättebra. Hon tyckte att jag var jättebra på att skriva och på att uttrycka mig, så det tackar jag och bugar för.
Senare sen framåt kvällen så var "M" arg på mig igen, dels för att jag äntligen skulle få en hund ( då kan hon kanske inte kunna klara av att hålla samma grepp och mig längre ) men också för att jag skulle sätta dit henne ännu mer genom att äta pizza till kvällsmat.
Jag klarade det, jag åt pizza. Jag mådde inget vidare efteråt och kände därför inte för att göra något kul alls på kvällen. Jag ville inte ta sittvilan och jag kände att mina fötter bara ville gå och trajja på stället. Men mamma sa stopp och drog ner mig i soffan och där fick jag sitta i pest och pina i ca. 40 min.
På kvällen så gick jag och mamma en promenad och det var extra skönt idag efter en sån här jobbig dag. Då kunde jag iallafall klämma fram ett litet leende. Och jag vill tacka både mamma och pappa som har gjort så att jag har orkat med denna dag.
Om jag ska sammanfatta den här dagen kort så har den vart enormt jobbig. Både tankemässigt och att kämpa emot "M". Jag tycks inte få ha något kul alls utav henne, det ställer till det så dant!
Hoppas att eran dag har varit bättre.
Ha det så bra!
/ Elin.
Kommentarer
Trackback
