eellann

                                                                               

Morgonen började jättebra och jag var pigg som en lärka. Jag blev även jätteglad över kommentarerna som jag hade fått under gårdagens inlägg. Jag saknar dig massor Jennifer ska du vet och jag finns här för dig om du vill prata! <3
Ni andra skriver också så himla fina inlägg och jag känner vilken enrom respons jag får utav er alla.
Hoppas nu att du Lina har haft en trevlig utflyktdag tillsammans med din mamma och pappa och att du Josse kommer att få det kul i Lindvallen och verkligen njuter utav all skiåkning som väntar på dig i backarna.

Efter frukosten och vilan så cyklade jag ner till Nattis. Jag har inte cyklat på hur länge som helst, säkert inte sen förra sommaren. Det var faktiskt mammas och pappas förslag att jag kunde göra det istället för att gå dit ner. Väl på vägen så såg jag Jennifer och hennes familj som var ute med Molle så det blev att jag stannade och tog några ord med henne, det var trevligt som alltid.
Sedan så cyklade jag vidare och hemma hos Nattis så började vi att småkolla lite på en film, Twilight. Den verkar ju vara hur bra som helst men vi hann inte se klart den på långa vägar eftersom att jag var tvugnen att vara hemma lagom tills lunchen + att jag är tvungen att ta en tablett ca. 45 minuter innan måltid för att eventuellt dämpa ångesten.

Eftersom att både mamma och pappa var ute i trädgården och arbetade när jag kom hem så var jag själv hemma här inne. Då sysselsatte jag mig lite med datorn och så gosade jag lite med Fnutte.
Förmiddagen fram till lunch har alltså också fungerat bra idag och det har inte varit några som helst bekymmer. Visst har "M" varit där och gnagt och sagt att jag är tjock, äcklig och att jag måste röra på mig med mera, men jag står emot så gott jag kan.

Efter lunchen idag så vilade pappa tillsammans med mig i soffan. Han kollade på TV medans jag löste korsord. Korsord är typ det ända som jag kan komma på som sysselsättning så här på en vila förutom att spela kort, men det kände jag inte för just vid denna vila.
Men efter hand så kom ångesten och även idag var den lite kraftigare än de andra som jag har haft tidigare under veckan. Den var ungefär som igår. "M" försöker att hålla kvar det sista greppet som hon har av mig, men snart kan jag lova er att hon inte har något grepp om mig alls, för ju mer jag kämpar desto mindre kommer hon att kunna kontrollera mig. Men någonstan inom mig så är jag så himla rädd för "M", det känns som att hon kan göra mig illa eller någon i min familj illa och det vill jag inte, så ibland känns det som att man måste lyssna på henne trots att jag egentligen inte vill det. Men idag har jag stått emot och då menar jag verkligen stått emot trots alla tillsägelser och hot i från "M". Det har varit tufft och det var kanske därför som ångestattacken som så pass tidigt idag.
Men en positiv sak som mamma och pappa berättade för mig när jag hade kommit tillbaka till verkligeheten igen var att under min ångestattack så hade jag sagt: " Jag klarar det här, jag är fri. Äntligen så ser jag ljuset, jag är nästan ute i från den mörka grottan". Och nu när jag tänker så här i efterhand vad jag kan ha menat med det så tror jag faktiskt så att det är jag som är starkast just nu och att "M" inte längre klarar av att ha ett riktigt så fast grepp om mig längre som hon hade förr.

Eftersom att jag var ganska trött efter ångestattacken så gjorde jag inte så mycket. Jag återhämtade mig lite och sedan så följde jag med mamma ner till stan för att få lite annat att tänka på och eventuellt så se lite liv och rörelse.
Det var kul att få komma hemifrån en liten stund men direkt när vi kom hem så var det dags för eftermiddagsmellis. Det känns inte som att jag gör något annat än att bara sitta och att äta/dricka näringsdrycker. Inte konstigt att man blir tjock som jag!
Under eftermiddagsmelliset så blev jag lite ledsen, det verkar ha blivit som någon vana nuförtiden. Jag klämmer alltid ut några tårar när jag dricker drycken och innerst inne vet jag nog inte riktigt varför, kanske för att det är en sån himla fight mellan mig och "M" nu.

När jag hade druckit klart drycken och när mamma och jag hade hunnit att ta ett parti Mulle så gick vi en kortis. Det var skönt att få komma ut lite och få lite frisk luft och framförallt att få röra lite på sig.
Mamma gick lite längre än jag, så när jag kom hem så såg pappa på mig att jag inte mådde så bra igen och då kom han med en brilliant idé. Det var att vi kunde gå ut och lattja lite lätt med fotbollen och det ville jag gärna. Så i ca. 15 minuter så lattjade pappa och jag lite boll med varandra och faktiskt så hjälpte det till att mitt mående blev till det bättre. Pappa sa efteråt att han hade inte sett mig le så många gånger på länge och det måste väl ändå vara ett STORT tecken på att jag längtar tillbaka till fotbollen så himla mycket.

Sedan var det dags för middag. Ikväll fick det bli något lätt, men det gjorde inte mig någonting. Precis när jag skulle ta sista tuggan så knackade det på dörren och gissa om jag blev glad när jag såg vem det var. Det var min älskade Jennifer, hennes mamma och deras hund Molle. De var här en sväng för de undrade nämligen om vi kunde vara hundvakt åt Molle nästa onsdag för de skulle till ullared och det tyckte vi passade utmärkt, för då fick vi ju lite träning tills vi ska skaffa hund. Men då så kom vi på att nästan onsdag så kanske vi redan har en ny liten familjemedlem här hemma eftersom att valpen som vi var och kollade på redan var leveransklar om en vecka, så vi får se hur det blir med hundvakterit, men jag hoppas på att vi kan vara hundvakt. Det skulle vara hur kul som helst för Molle är jättegullig!
Även jag och Jennifer pratade lite, vi pratade lite om allt möjligt. Allt i från skolan till minnen från förr. Jag saknar dig massor och vi måste ta tag i att vara med varandra igen för vi hade det ju så kul. Älskar dig! <3

                                                                           

Nu så ska jag inte skriva något mer för idag. Utan jag ska istället ta på mig ytterkläderna och så ska jag och mamma ta våran vanliga kvällsrunda som alltid uppskattas i mina ögon. Det är så skönt att gå så här dags på dygnet, skönt med frisk luft. Det behöver min hjärna känner jag, så att min hjärna inte bara behöver proppas med allt det som "M" vill att jag ska göra och hennes tankar.

Ha det så bra!
/ Elin.