eellann

Då har torsdagen rullat på som en helt normal dag. Denna dag har bestått av både strålande glädje men också lite nedstämdhet.
Klockan 09.00 så blev jag hämtad utav Rebecca för att ha ett litet samtal med henne. Vi pratade om lite olika saker men framförallt om vikt och hur jag kände nu efter att jag hade gått upp osv. Vi pratade även om vilken vikt jag var tvungen att nå för att få börja träna lite och det är kanske inte alls så långt kvar, särskilt inte om jag håller en så pass jämn viktuppgång som jag har gjort nu under den senaste tiden. Jag längar massor efter att få börja träna igen, det är nog det jag strävar efter allra mest efter nu, näst efter en hundvalp förstås!
Jag lämnade även ut mig blogg till Rebecca och jag antar att hon kommer att följa den eller iallafall läsa några utav inläggen, så om hon läser detta så får jag väl säga HEJ REBECCA!

En stund efter att jag blev hemskjutsad av Rebecca så kom morfar hit lagom tills förmiddagsfikat. Då spelade vi Mulle eftersom att vi vet att morfar gillar det så mycket och likaså så gör ju jag och mamma det också.
Jag vann som vanligt och mamma kom på jumboplasten som vanligt, haha. Det är nästan skrattretande för så är det nästan alltid när vi 3 kör mot varandra.

                           

Till en början så var vi väldigt koncentrerade på kortspelet men efter hand så vet jag inte vad som far i oss. Morfar och jag började skämta med varandra och både jag, mamma och morfar höll på att skratta massor.
Så korten vart inte så seriösa i slutändan sen heller, utan det vart lite larv då också, fy på oss, haha!

                          

När morfar hade åkt hem så var det dags att tänka på mat, och det är inte något som jag direkt "diggar". Man hinner ju inte ens känna efter hunger innan det är dags för nästa intag av någon form av mat eller näringsdryck.
Men innan vi åt så fick jag lite ensamtid. Då så passade jag på att duka lite och så höll jag kolla lite på maten medans den stod på spisen och småkokade.
Sen när mamma kom hem så satte vi oss ner och åt direkt. Idag blev det potatis, sås och köttbullar. Jag hatar verkligen köttbullar, det är bland det svåraste som finns att äta tycker jag. Så jag blev lite ledsen under maten eftersom att jag tyckte att det var så tufft att få i sig dessa köttbullar som låg på tallriken. Men efter lite "pusch up" från mamma så kämpade jag mig tillslut i dem, men det kändes som att köttbullarna hade satt sig lite var stans på kroppen. Jag kände mig helt enkelt mycket tjockare efteråt, men det var något som mamma nekade till.

För att lätta mitt mående så att jag skulle må lite bättre igen och för att sluta tänka på måltiden så hade mamma som förslag att vi skulle åka till Sharpman och kolla på hundgrejer. Jag svarade ja, så vi satte och i bilen och körde till Sharpman. 
Väl inne på Sharpman så släppte tankarna lite angående min kroppsuppfattning och jag kunde lätta lite på trycket och "M" kunde svepa bort en stund i från mitt huvud, just inne i Sharpman så var jag bara inställd på att jag skulle hitta lite saker till min snart blivande lilla hundvalp.
Och visst blev det inköp.. Jag fick både ett läderkoppel, 2 matskålar och 1 leksaksboll till hundvalpen utav mamma.
Tack så hemskt mycket mamma! <3

        

Även om inte hunde är riktigt på "G" än så är det väldigt väldigt nära nu och jag är såååå himla ivrig!
Eftersom att jag har denna lilla valp som en morot just nu så kämpar jag så himla hårt emot "M" nu, jag ska knäcka henne nu och när jag väl har gjort det så vill jag aldrig mer veta av henne mer!

Innan vi åkte hem så åkte vi till Netto en snabbis också, där blev det några snabba impulsköp sedan så åkte vi hem igen. Då fick jag lite ensamtid igen och det var skönt. Då passade jag på att öppna altandörren i vardagsrummet och bara stod där och njöt utav solen som sken på mig rakt i ansiktet.
När mamma kom hem så berättade jag en tanke som slog mig under tiden som jag var hemma själv, om den blir av får vi se eller inte men mamma tyckte iallafall att tanken lät bra. Jag vill dock inte skriva vad det var för idé.
Sedan så fikade vi och då lagom tills dess så kom pappa hem, då berättade jag även min tanke för honom och han tyckte också att den lät bra. Hoppas att den blir av, för jag tror att det kan fungera riktigt bra!

Som vanligt innan kvällsmat så fick jag mitt lilla ångestpys, dock bara 30 min. idag. Men den tiden räcker gott och väl, för då känner jag mig verkligen tom efteråt. Allt som "M" har sagt till mig under dagen och som jag har stått emot kommer ifatt mig framåt kvällen. Då kan jag inte längre lägga locket på och le åt omvärlden och låtsas som om att allting vore prima, det fungerar inte längre. Förr kunde jag göra så, men inte längre. Kanske var inte "M" lika stark då, som hon försöker sig vara nu?

Idag har det varit en bra dag, en ganska nyttig dag för både mig och mamma. Jag har förklarat lite mer för henne om vad jag ansåg att det var en svårighet med maten idag och fick då mer stöttning och jag har insett att jag faktiskt kan klara det trots att det var svårt och tankarna bara började bubbla inom mig.
Jag har även kännt glädje idag och det är nog för att jag känner på mig att hundvalpen börjar sakta men säkert att närma sig.

Nu måste jag sluta skriva för att nu så ska jag och mamma ut och gå en sväng.
Skönt!

Ha det så bra!
/ Elin.