eellann

Morgonen började då med vägning. Det gick som jag hade tänkt mig alltså att vågen visade upp.
Det blev både blandade känslor, men mest av allt så är jag nog stolt över mig själv, över allt som jag har klarat av denna vecka.
Den känslan som kom till mig dirket när jag ställde mig på vågen i morse och såg siffororna var att:
"Shit vad stor jag är!"
"Jag är så himla tjock!"
Men jag tänkte att så får jag inte tänka, trots att det bara dyker upp sådana tankar efter varje vägning som man har gått upp. Jag kommer ju bara närmare och närmare mitt slutmål och det är ju att vara fin i kroppen och leva ett friskt och normalt liv igen. Men en sak som jag och mamma pratade om efter att jag hade vägt mig var det här med tankarna.. att för att bli frisk så är det ju inte bara vikten som räknas, utan även huvudet måste man ju jobba med så att man inte får alla dessa negativa tankarna och "M" börjar ta över helt och hållet igen.

När jag och mamma hade vila efter frukosten och så släppte vi lös Fnutte, så att han fick skutta runt lite i huset, som vi brukar göra varje morgon. Men denna morgon var vi så glömska att vi glömde bort den lilla stackaren, så efter ca. 1 h efteråt så kom vi på, nemen gud Fnutte är ju lös! Så då blev det att leta efter honom i huset, men honom var det ingen större nöd på utan han satt under rumsbordet på mattan och bara kollade rakt ut. Ååh, han är så söt min lilla kanin!

                                                                           

På förmiddagen när jag hade druckit min näringsdryck så kom kommunbilen hit, som det satt 3 äldre män i. De skulle nämligen fälla 3 granar här, 1 stor dubbelgran och 1 vanlig gran eftersom att vi får så mycket skugga utav dem på somrarna och att om de skulle bli storm någon mer gång så skulle det kunna innebära fara för vårat hus. De kanske skulle kunna välta över våra hus och det vill vi ju inte!
Så mamma och jag "lekte" spioner i vardagsrummet idag. Vi gick titt som tätt och kollade ut på när de föllde granarna, det gick väldigt fort och gud vad duktiga dem är som kan fälla träd, alltså så att de inte faller ner åt fel håll.
Men vi hade även en till gran som stod inne på våran tomt som vi gärna ville att vi skulle fälla men då svarade de:
"Vi tänkte fråga om vi fick fälla den i November istället, för vi tycker att den skulle passa perfekt som Mjölbys julgran."
Vi svarade givetvis ja, så vi får väl se om våran gran står i stan eller på torget i vinter.


  
INNAN!

                                                                 
EFTER!

Sedan så åt mamma och jag tillsammans. Idag blev det scnitzhel vilket inte är min starka sida, men det slank ner trots allt. Efter maten så kände jag mig svullen i ansiktet, hela jag kände mig tjock. Jag tror nog att jag gick med tjockkänsla hela dagen idag, men är man tjock så är man!
På lunchvilan så började jag och mamma om på nytt igen genom att börja kolla om på alla avsnitt i från OC, det är ju så himla bra. Det är en serie som man kan se hur många gånger som helst utan att tröttna.

På eftermiddagen innan melliset så fick jag ensamtid. Då gjorde jag inte så mycket mer än att bara gå och tänka på hur tjock jag var och "M" sa åt mig att göra diverse sakerna, men jag kunde stå emot!
Jag känner mig så himla pass stark nu att jag faktiskt kan stå emot när hon säger åt mig att göra saker som jag egentligen inte borde. För jag vet att det bara blir till något negativt då. Jag blir inte friskare, jag får ingen hund, jag får dåliga konsekvenser och framförallt så får jag inget förtroende i från mina föräldrar.
Visst, det är svårt att stå emot och det pucklar på alldeles extra mycket nu när jag har vägt mig och allt idag, vilket känns tufft.

När vi hade fikat klart så började tjockkänslan att träda fram igen vilket ledde till att jag fick ångest. Alltså jag mådde inte riktigt bra idag. Jag känner mig värdelös, ful, fet och äcklig!
Men eftersom att både mamma och pappa är duktiga på att hantera mina ångestattacker nu, så vårdade det gott idag också. Tjockkänslan släppte inte, men jag kände att mycket oro fick jag ändå ur mig.
Så när jag väl hade samlat mina krafter igen så åkte jag och mamma ner till stan en snabbis. Vi handlade lite morötter och så hittade mamma även sig en jättefin klocka, hoppas att jag kanske kan få låna den någon dag, haha!
På vägen hem så hämtade vi upp Danne som slutade jobbet precis lagom när det var dags för oss att åka hem i från stan.

När vi kom hem ifrån stan så var det dags att äta middag direkt. Även idag så blev det något smidigt och enkelt eftersom att klockan hade runnit iväg och vi hade helt enkelt inte tid att laga en större måltid.

Nu när jag sitter här och skriver så känner jag fortfarande att det spritter i kroppen, jag vill röra på mig!
Men jag vet att jag inte får det. Det är "M" som säger att jag måste göra det nu när jag har gått upp, men jag ska inte lyssa på henne för att jag vet av att hon för inget gott med sig!
Ju mer jag kämpar emot hennes tillsägelser desto närmare kommer jag det friska livet och det är dit jag vill igen!
Så jag ska fortsätta att kämpa precis lika bra denna vecka som jag gjorde förra veckan, det lovar jag!

Ha det så bra!
/ Elin.