Torsdag 9/4
Idag har väl morgonen sätt ut som vanligt, uppstigning vid 07.00 osv.
Även idag så kom morfar förbi vid förmiddagsmelliset och körde lite Mulle tillsammans med mig och mamma. Det var kul, men denna gång så kom jag tyvärr sist. Men som tur är så är jag inte en dålig förlorare!
Innan det var dags för lunch idag så fick jag en liten stund för mig själv, det känns skönt att kunna rensa tankarna med ibland så kan "M" vara extra stark och få mig att inbilla mig en massa saker, men jag klarar att stå emot, det bara är så!
Om man bara kollar allmänt i dag så har hon nog blivit väldigt arg på mig, hon har pratat med mig inombords till att göra fel saker, men jag har utmanat idag genom att stå emot och det lär ju bara bli mer och mer positvit i slutändan, då jag kommer att bli frisk!
Men vadå att bli frisk? Egentligen så har jag nog inte insett ännu att jag faktiskt är sjuk. Det känns som att jag är precis som alla andra bara att jag äter mycket mer, är större än alla andra och att det är folk som bara har fått det om sin bakfot.
Men det som talar för att jag faktiskt är sjuk, som min mamma och pappa försöker att intala mig till det är att jag inte får gå i skolan, jag får inte träna, jag får äta enligt kostlista, jag måste äta tillsammans med mina föräldrar, jag dricker näringsdrycker och att jag är smal.. Men det känns som rena bullshiten just nu! Jag känner mig enorm desvärre, man kan jämnföra mig med ett stort berg, exempelvis Kilimanjaro eller Alperna.
Annars idag så har jag inte gjort så mycket har spenderat ganska mycket tid framför datorn och läst andras bloggar m.m.
På eftermiddagen så gick jag och mamma en liten sväng i kvarteret som vanligt, men denna gång i strålande sol och fåglekvitter, häääärligt må jag säga!
Efter det så åt vi mellis och sedan så åkte mamma ner till stan och inhandlade lite påskpresenter, undra vad det kan vara?!
Så pappa och jag blev själva hemma och eftersom att jag inte mådde så bra och kände att ångesten höll på att koka över så bestämde vi oss för att gå en liten sväng till för att eventuellt kunna sänka den lite. Då träffade vi på Ingela och Molle, så vi stannade och pratade en stund med de. Efter en stund så kom även Jennifer och hennes kompis traskande där så vi småpratade lite och kramade om varandra, det kändes härligt. Hoppas att vi hittar tillbaka till varandra igen! <3
När pappa och jag kom hem så kunde jag inte hålla "locket" tätt längre utan då pös det över. Jag behöver inte gå in så detaljerat på vad som hände, men jag mådde helt enkelt inget vidare. Men tröst får man ju alltid och det behövdes idag.
Snart så ska mamma och jag gå ut och gå en liten kvällspromenad vilket ska bli skönt, eftersom att jag känner mig väldigt varm just nu. Jag förstår inte att man kan skifta så mycket i temperatur, ena stund är jag iskall och fryser massor och andra stunden så är jag jättevarm och nästan kokar, märkligt!
En till sak som jag även ska göra idag är att utamana "M" genom att äta en extra förbjuden sak tillsammans med näringsdrycken ikväll, jag ska fika en kanelvaniljbulle..
Tro det eller ej, men nu har jag gett mig sjutton på att jag ska få bort "M" i från mitt liv, jag vill kunna stå på egna ben och visa att det är jag som bestämmer i slutändan!
Vad härligt det är att läsa om alla dina utmaningar tjejen! :D Bra att du har bestämt dig, ge dig f*n på att bli kvitt den där nu!
Idag skulle jag behöva lite av din styrka för min "häxa" har verkligen styrt över hela mig idag...
det var länge sen man såg dej elin . tänker på dej ska du veta . jag vet precis hur de där fucked up tankarna och känslorna är i anorexin ( folk och vänner FATTAR INTE)- bara man själv och de utsatta gör det. du kommer att bli frisk. så länge du vill så kommer du att klara det. man måste bara ha "viljan" med sig. du är inte svag elin, jag vet att du inte är det "anorexin är". men INTE du. <3 låt inte någon annan styra över ditt liv . - du är inte värd det. tänk hur mkt tid som går till spillo av den där idioten, eller det förstår du säkert inte nu utan bara låter allting vara men du kommer att inse och det är inte alls kul (alla år), gör det inte värre. man måste våga för att oxå kunna lyckas. ´du kommer väl att lyckas ? ´
våga tro på dej själv. du måste vara hård mot dej och verkligen kämpa för att det ska funka. annars hamnar du där igen . OCH DET SKA DU FAN INTE! du ska bli bättre elin . det ska inte vara såhär längre. :( det är bara anorexin som mår bra av det, inte du.
du kommer att klara det och stolt kommer du att bli!
allt kommer bli helt annourlunda. kanske svårt att förstå nu men lita på mej <3 jag har själv varit där och tänker inte hamna där igen.
Jag förstår precis hur du känner. Det är jobbigt att känna så, verkligen jättejobbigt.
Det går framåt för mig, i tankarna i alla fall. Jag har börjat inse att jag slösar bort min ungdom på något väldigt värdelöst. Jag fyller liksom 20 i år och de senaste 4 åren har jag ägnat åt helt fel saker. Jag har följt anorexin till punkt och pricka så himla länge och jag är döless på det. Jag orkar inte mer.
Första känslan är såklart att jag är misslyckad som inte orkar stå emot, att jag är en misslyckad anorektiker, men tanken vänder allt snabbare nu. Jag intalar mig själv att jag är bra som jag är, som Emilia och att Emilia faktiskt är värd att må bra. Rent fysiskt skulle jag väl inte säga att det är jättebra, jag vet att jag är underviktig (trots att tankarna ofta säger tvärtemot) och att jag är i behov av att gå upp. Men rent tankemässigt är det bättre.
Jag har ju testat en del behandlingar och de har utgått från att öka vikten snabbt, snabbt snabbt och sedan har mina jobbiga tankar glömts bort. Nu försöker jag istället jobba parallellt med mat och terapi. Jag äter såklart för att orka leva och maten behövs för att tankeverksamheten ska fungera när jag går i terapi. Men jag jobbar stenhårt på att vända den negativa trenden och på så sätt hoppas jag att vikten blir normal i takt med att jag börjar må bättre.
Låter kanske komplicerat, men jag försöker att inte lägga så mycket fokus på just vikt och den biten nu.
Jag lyssnar på min kropp, äter när jag är hungrig och unnar mig av det goda. Jag märker ju själv att jag inte blir större av att äta varierat, med det menar jag sött också. Alla andra kan ju äta godis utan att öka 10 kilo i vikt, så varför skulle du och jag göra det? Blir det något påskgodis i helgen då?
Hur går det för dig Elin? Vad får du för behandling nu?
KÄMPA vidare!<3
KRAMAR!
Jag blir så oerhört stolt över dig att du kämpar, och vi alla tror på dig, det här fixar du tjejen! <3
Det var verkligen jättehärligt att få se dig och ge dig en kram! Jag saknar dig så himla mycket och jag vill att vi ska hitta tillbaka till varandra, det måste vi! <3
Du vet att jag finns här om du behöver mig, jag finns alltid för dig och jag vill inget hellre än att du ska bli frisk och må bra ska du veta! Du förtjänar det och jag vet att du skulle må såå mycket bättre av det!
Varma kramar från Jennifer. <33
Hej Elin!
Det är Sofie här, Jennifers kompis som du träffade i torsdags när vi var ute och gick. Jag har hört mycket om dig och följt dig både på bilddagboken och här i bloggen.
Jag förstår vad det är för någonting som du lider av och det gör så fruktansvärt ont i mig att veta att du mår så dåligt utav det =(. Jag vet vad du pratar och skriver om eftersom jag själv har haft problem med A under många långa år (som finns kvar än idag)och ska snart börja en behandling för det också.
Jag kan verkligen identifiera mig med det du skriver och jag blir så glad när jag hör att du verkligen försöker kämpa emot det nu för det är så jäkla starkt av dig! Kämpa är det enda du kan göra just nu, det som avgör om du ska bli bättre eller inte. Allting är (som du vet) upp till dig och det är bara du som kan göra någonting åt det här problemet nu. Du och ingen annan.
Kämpa på sötnos, jag tror på dig. You can do it girl!
Kram
Sofie
Hej sofie!
Vad kul att höra ifrån dig, dig minna jag! (:
Vad skönt att du förstår, jag blir alltid lika lättad när det vekrligen är någon som förstår mig!
Skulle vara kul att följa din blogg också, men det står att man måste skriva i något lösenpord?
Hoppas att behandlingen hjälper, det behövs för din del! <3
Tror på dig också sötan!
Kramar Elin.
Elin:
Självklart ska du få läsa min blogg!
Lösenordet är: Polkagris
Ta hand om dig
