eellann

Morgonen började som vanligt med uppstigning vid 07.00 och näringsdryck direkt på det.
Sedan så åt jag en stabil frukost tillsammans med mamma och läste lite i Corren. Efter frukosten så blev det till att vila 1 timme framför soffan men jag kunde dock inte vänta med att logga in på datorn för att kolla om vi hade fått något svar i från annonsören angående valpen som vi mejlade till igår men det hade vi inte fått.
Det kändes som att man hade blivit blåst eller att det var några småungar som hade hittat på alltihop, jaja..
Sedan gick jag och satte mig framför TV:n igen tillsammans med mamma men då så snurrade det till i mitt huvud och jag kände att jag fick någon form av frustration. Jag började tänka på framtiden, att tänk om mamma skulle dö i någon form av sjukdom precis som min mormor gjorde i cancer och att jag skulle förlora henne i tidig ålder. Det gjorde mig ledsen men mamma tröstade mig och höll om mig vilket kändes mycket bra.

Vid ca. 10.00 så kom morfar hit lagom tills förmiddagsfikat. Då så drack jag näringsdryck + att jag åt 1 chokladbit. När morfar väl var här så körde jag, mamma och morfar Mulle tillsammans. Det är ett kortspel som är hur roligt som helst. Ni som läser det här och vet om att ni har kört det här tänker säkert att det bara går att köra 4 st. i par, men där har ni fel. Vi i familjen har faktsikt klurat ut så att man kan köra Mulle på 2 eller 3 personer också och det är en guldstjärna till oss tycker jag, hihi.

Innan lunch så gjorde jag inte så mycket. Jag gick titt som tätt och kollade på datorn om vi fick något mejl men svaret blev hela tiden detsamma. Efter lunch så mådde jag inte så bra, vilket säkert ni i från MFT vet mycket väl om. Jag skäms nästan över hur jag betedde mig där inne, stackars ni tjejer som fick höra mig, om ni nu gjorde det?!
Jag tänker iallafall mycket på er och ser fram emot att träffa er snart igen!

Efter lunchvilan och allt så åkte jag och mamma upp till kyrkogården i det fina vårvädret och satte dit påskliljor och videung vid mormors grav. Där kom känslorna fram på nytt igen, tårarna kom och jag känner verkligen av hur mycket jag saknar mormor. Hon var verkligen världens bästa mormor. Men en sak som jag vet är att hon finns där uppe och är min skyddsängel nu och hon ska hjälpa mig tillbaka till det friska livet.

Direkt när vi kom hem därifrån så ringde telefonen och jag kollade på loggern och såg att det var något mystiskt nummer så jag sa:
- Mamma, det ringer, du får svara, det är något konstigt nummer.
Så mamma tar upp luren och gissa vem det var som ringde? Jo, hundägaren.
Jag blev så glad och jag tänkte att äntligen så skulle min dröm om att få en liten hundvalp äntligen bli sann. Hundvalpen fanns alltså kvar, så jag, mamma och pappa ska antagligen åka och kolla på den på söndag. Jag längtar massor tills dess!

Denna glada nyhet får avsluta kvällen, nu så ska jag och mamma traska ut på en liten promenad, det ska bli mycket skönt.

Ha det bra!
/ Elin.