eellann

Ja, idag så blev jag väckt som vanligt vid 07.00, jätteskönt!
Drack dryck och ca. 1 timme efter det så åt jag frukost tillsammans med mamma. Vi satt och pratade lite och så kom jag med ett förslag att vi kunde bjuda hem morfar hit lagom tills förmiddagsmelliset så kunde vi köra Mulle tillsammans och det ville mamma.

Så efter frukosten på vilan så ringde jag till morfar och frågade. Han svarade med ett självklart JA och sa att han kunde komma redan vid 10.00, men jag sa att han kunde lugna sig till 10.30.
Innan morfar kom så blev det lite jobbigt. Jag och mamma pratade lite om en sak som jag hade gjort och då blev jag ledsen, men jag förstår varför hon reagerar och hon gör det bara med välmening, det vet jag!
Men ibland känns det som att ens föräldrar bara ser det negativa som ibland sker, ibland är "M" helt enkelt för stark och man kan helt enkel inte stå emot hennes tillsägelser varje sekund som går, trots att jag så gärna vill det. Jag jobbar på så gott jag kan och det vill jag att mina föräldrar ska förstå. Jag vill att de ska se de postitiva sakerna också, men ibland kanske det är svårt för dem att se de positiva sakerna som jag faktsikt övervinner i kampen mot "M" som de faktiskt inte har haft en aning om att jag har gjort. Låter det komplicerat? Jag förstår om det kan göra det men ni får tolka det som ni vill, huvudsaken är att jag och min familj förstår vad det handlar om.
Så mamma och jag pratade lite om det och löste det på ett bra sätt.

När morfar väl kom så var jag på bättre humör igen. Vi körde igång med Mulle på direkten och slutresultatet blev som vanligt. Jag vann, morfar kom 2:a och mamma kom på sista plats. Stackars lilla mamma, haha!
När morfar hade åkt hem efter en omgång Mulle och lite småprat så fick jag lite ensamtid.
Denna tiden gjorde jag inget speciellt och tänkte inte så mycket heller utan det var med "M" som talade inom mig och sa olika saker till mig. Men nu så kunde jag stå emot. Jag kan faktiskt säga att någonstans inom mig så talde mormor till mig och sa: "Du ska inte lyssna på den där häxan. Hon vill dig inget väl, hon bara ljuger för dig. Satsa på att bli frisk nu istället, så kommer du att få det mycket roligare igen, det kan jag lova dig". Det kändes faktiskt skönt att höra dem orden ifrån mormor och de kändes så himla klockrena och jag vet att det måste ha varit mormors ord!

En stund efter att mamma kom hem så åt vi lunch. Idag så åt vi potatis, kött, sås och kokta grönsaker. Det var inte så gott kött, väldigt segt på vissa ställen. Ibland så funderar jag på att bli vegetarian, men det är nog inte den bästa stunden att bli det nu. Jag behöver ju protein och så. Mamma och pappa säger även att det inte tycker att jag ska bli det utan att det bara är en "fix idé", att varför ska du inte äta kött när du alltid har gjort det? Bra fråga, men jag har faktiskt inte ett bra svar på det..

Efter maten så var det lunchvila som vanligt. Då satte vi på ett gamalt avsnitt ifrån Big Brother. Det var lite kul, för just i detta avsnitt så var det en "Mullvad" där inne som skulle låtsas att han var jude och de som redan var inne i Big Brother huset trodde ju på det fullt ut. Men tyvärr så hann jag inte se så mycket innan jag pyste över. Nu känns det som att det gamla rutinerna ha kommit tillbaka igen, att alltid mina ångestattacker kommer efter lunchen på vilan. Ett tag kändes det som att jag kunde reglera dem lite, men just nu så känns det inte som att jag har kraft till att göra där. "M" är och gnager på mig hela tiden och jag står emot och desto mer så växer den onda "klumpen" i magen och så poff, så kan jag inte längre hålla känslorna inom mig.
Usch, jag känner mig verkligen hemsk! Jag känner mig både hemsk över hur jag ser ut men också på att det känns som att jag belastar mamma och pappa på så mycket. De får alltid ta hand om mig när jag får ångest och får höra på så mycket negativt ( men också positvt) och så prioriterar de mig oftast i första hand även om de kanske inte alltid vill det. Jag vill kunna säga till dem att ni kan lita på mig, jag klarar mig själv. Jag vill att de ska få tillbaka sin livslust igen och göra saker som de tycker är kul och inte hela tiden behöva tänka på mig. Men ju starkare jag blir och desto klarare jag blir i huvudet, ju mer kommer jag att kunna klara mig själv och mamma och pappa kommer att lita mer på mig för var dag som går. Och den dagen ser jag fram emot och det gör vi nog alla i familjen, att liksom kunna återgå till ett så kallat "normalt" liv.

Efter ångestattacken så somnade jag faktiskt. Jag blev så trött efteråt, så jag sov väl i kanske 20 min. När jag vakande upp så kände jag mig fortfarande ganska matt i kroppen, men den onda "klumpen" kändes desto lättare igen.
När klockan var lite innan 15.00 så fick jag åter igen lite ensamtid. Det var skönt att kunna känna att omgivningen var still och tom. Det var så tyst och just för stunde så var det bara jag. Jag kunde bara tänka på mig själv och känna att jag kunde få tillbaka orken igen. Men tyvärr så gick tiden så fort att det inte kändes som att jag var hemma själv länge alls, trots att mamma hade varit bort i ca. 20min.
Men när mamma kom hem så åkte vi direkt ner till stan en snabbis för att kolla igenom Kappahl och Lindex. Vi köpte dock inget men det kan ju alltid vara lite kul att se lite folk och se att det inte bara är jag och mamma som lever. För ibland så känns det som att vi lever som i en liten bubbla. Det finns bara vi på hela jordklotet, men som tur är så är det ju inte så. Vi hämtade även ut alla mina mediciner och näringsdrycker på apoteket, så nu är det väl påfyllt igen.

När vi kom hem så hade även pappa hunnit hem innan oss. Så vi tog eftermiddagsfikat tillsammans och en stund senare så gick pappa och jag ut och lattjade lite boll till varandra. Vi passade, övade lite finter m.m. Det var kul och känns skönt att få komma ut i den frisk luften, för jag mådde inget vidare under hela denna eftermiddag.

När vi kom in så var det dags för mat igen. Snacka om att min blogg bara handlar om mat och ångest hela tiden. Ni som läsare, är min blogg tråkig? Jag blir absolut inte ledsen om ni svara Ja. För jag förstår om ni faktiskt gör det för jag skriver ju om samma saker i stort sett varje dag. Men det är oftast det här som mina dagar bygger på. Mat, vila och ångest. Alltså en enda stor kamp mot "M", som jag så gärna vill övervinna en vacker dag!



Nu så ska jag inte trötta ut er mer för nu ska jag och mamma gå våran vanliga kvällsrunda och gå och småprata lite. Det ska bli skönt!
Sedan ikväll så blir det att dricka näringsdryck och kolla på TV tillsammans med mamma och pappa.
Sängdags blir det nog ganska skapligt idag, kollar nog antagligen på Desperet houseviwes.

Ha det så bra!
/ Elin.