eellann

Morgonen började som vanligt, eller jag fick faktiskt ta lite eget ansvar för drycken idag och det var att ställa in den i frysen en stund så att den blev riktigt kall.

När jag hade bäddat min säng så gick jag in till mamma för att väcka henne för att hon skulle hålla koll på mig när jag drack min dryck. Det fungerade bra.

Sedan när jag hade druckit upp den så klädde jag på mig. Det fick bli mjukiskläder för hela slanten idag.

Eftersom att pappa var den som fick ta sovmorgon idag så var det Svea som lade sig till rätta inne hos honom. Tydligen så spelar det ingen roll i vem det är utan huvudsaken är att hon får ligga där på morgonen, haha.
Jag åt frukost rätt så tidigt idag, det kändes bra vid den tidpunkten.
Frukosten gick som vanligt bra att få i sig, alltså inga större bekymmer.
Efter frukosten så var det vila som gällde. Då kände jag att ångesten kom lite tätt inpå mig.
Tankarna kom över mig på hur mycket jag hade ätit men jag härdade ut och lät inte någon ångest komma ut utan jag satt där och försökte att skingra tankarna på annat genom att sitta lite framför datorn.

Men efter ett tag så kände jag att ångesten blev ganska så stark, men då så ställde jag ifrån mig datorn och lade mig ner i soffan en stund med en fleccefilt över mig och faktiskt så somnade jag en stund eller en stund.. Jag låg alldeles för länge, hela 20 minuter. Det var inte "M" glad över.

Men även så kände jag mig utvilad och lite mer lättad inombords, det var skönt.

När vilan var slut så skulle jag egentligen vara med Nattis, men det kändes inte helt rätt i kroppen för att vara det så jag ringde till henne och frågade om vi kunde ses i eftermiddag istället och det kunde vi.
Så på förmiddagen så gjorde jag inget speciellt. Det dröjde inte länge förens det var dags för förmiddagsdrycken.
Under tiden som jag tog den så spelade jag och mamma kort. Det gick bra att få i sig den också men ville gärna komma undan den, fast det sa mamma ifrån.
Pappa kunde tyävrr inte göra oss själva eftersom att han var på soptippen och lämnade en massa bröten.
När jag hade fått i mig drycken så kom pappa lagom hem tills dess och då så fick jag ensamtid.
Pappa åkte till stan och handlade medans mamma gick en sväng med Svea, så jag fick hela huset för mig själv.
Under den tiden så gjorde jag inte så mycket. Jag tänkte lite på kvällen, jag var lite nervös inför den eftersom att jag inte hade sovit över med någon på jättelänge, men jag såg i allafall fram emot det.
Tankarna kom och som en slump över mig. "M" försökte att intala mig hur värdelös och fet jag var, men jag ville inte lyssna till det. Jag försökte att inte göra det men det gick inte så bra, jag lyssnade på henne och blev därefter lite "down".

När mamma kom hem så busade jag lite med gulliga Svea.
Och efterhand så kom även pappa hem. Jag berättade inte direkt för mamma och pappa att jag mådde lite dåligt utan jag lät det ligga inombords. Efter en stund så lagade pappa maten, det var han som fick stå för matlagningen.
Idag så hade jag bestämt mig för att inte vara ute i köket när han stod för matlagningen för då skulle jag bara protestera över hur mycket margarin han använde och då skulle det bli konflikt. Det vill jag inte vara med igen..
Jag gick och var orolig ett tag men det lade sig ju mer jag tänkte på att förr så klarade jag av att äta pappas mat utan några problem och likaså så blev jag inte fett direkt efter heller.
När lunchen var klar så fick jag lägga upp min egen mat på tallriken, det känns så skönt nu när man har det ansvaret själv, men tråkigt nog så lastade jag upp för mycket ris och ville gärna ta bort lite men det satte mamma och pappa stopp för. Ibland så känns det som att jag lägger upp mer mat till mig själv när jag lägger upp än vad mamma/pappa gjorde. Det känns så fel när jag ändå har chansen till att ta lite mindre, men jag har väl valt att ta klivet ut och inte lyssna för mycket på "M" just där.
Jag är stark.. Men lite jobbigt blev det under måltiden också. Jag åt alldeles för mycket och det kändes inte bra. Men mamma och pappa stöttade mig och tur var det.
När jag hade fått i mig måltiden så satte vi oss och vilade inne i soffan. Jag satt framför datorn som är en bra distraherar-grej för min ångest. Den hjälper mig oftast. Men såklart så blev det lite jobbiga tankar också, men det blev inget större utav det.

När vilan var slut så var klockan ganska så mycket. Jag skulle då vara med Nattis men jag kände mig fortfarande lite nere och så skulle jag duscha, dricka eftermiddagsdrycken, äta kvällsmat och fixa mig iordning innan kvällen så jag fårgade henne om det var okej om vi kunde hoppa över att vara nu och vänta tills vi skulle träffas ikvälls istället. Usch, jag tycker synd om Nattis, förlåt, men jag var inte i form.
Sedan så fick jag ensamtid en stund. Då så packade jag inför kvällen.
Innan jag tog drycken så ringde Jennifer till mig och pratade lite. Då så mådde jag redan genast bättre. Vi pratade lite om kvällen och så bestämde vi att vi skulle vara när jag hade fått i mig eftermiddagsdrycken och duschat. Hon skulle duscha hon också.
Så jag hoppade in i duschen, som jag hatar. Jag hatar att se min kropp så bar, den äcklar mig!
När jag hade duschat så tog jag eftermiddagsdrycken tillsammans med mamma. Pappa hade åkt ner till "garaget" för att prata lite med några där. Drycken gick hyfsat bra att få i sig och vi körde Mulle till det.
Direkt när jag hade druckit upp drycken så ringde Jennifer till mig igen. Då så bestämde vi att jag skulle komma ner till henne och likaså gjorde jag det.
Under den tiden fram tills att det var dags för mig att gå hem igen och äta kvällsmat så satt vi framför datorn och kollade lite. Vi kollade på youtube framförallt. Det var kul och så pratade vi massvis om kvällen, jippie!

När jag kom hem så åt jag kvällsmat. Mamma och pappa höll mig sällskap. De skulle äta lite senare eftersom att deras mat stod i ugnen. Tjockkänslorna träde fram under måltiden men jag försökte att distrahera de genom att lösa ett korsord tillsammans med mamma.
Det känns som att jag bara äter och äter. Jag kommer gå upp massor i vikt, det kommer aldrig att få ett slut! "/
När jag äntligen hade fått i mig kvällsmaten som tog en stund så plattade jag håret och så sminkade jag mig. Sedan så ringde Jennifer till mig igen och sade att vi kunde träffas utanför Nattis så kunde jag ta med mig mina saker dit och så kunde vi lämna in mina saker hemma hos henne.
Men jag hann precis att fixa mig färdigt innan jag hörde att det knackade på dörren.
Då så gick vi ner till Jennifer igen..

           

Väl hemma hos Jennifer så gjorde hon iordning sitt hår, vilket blev jättefint tycker jag. Jag blev faktiskt avundsjuk, haha. Hon har så fint hår!

                                                       

När Jennifer var klar med sitt så gick vi hem till Nattis där även Cilla, Alida och Sara var. Vi skulle ha lite tjejkväll och hitta på lite roliga saker.
Det som vi gjorde var att köra några lekar som Nattis hade anordnat, pratade, skrattade, tog kort, satt ute och hade allmänt roligt. Det var faktiskt kul att träffas allihop igen eftersom att vi inte har träffats allihopa sedan avslutningen tror jag.
Här kommer lite bilder ifrån kvällen, enjoy!

                         
                                                                   

                

                  
                                                                

klockan var 22.30 så gick jag och Jennifer hem till henne eftersom att vi skulle sova över. Vi ville ju ha det lite mysigt och kul tillsammans bara vi 2 också. Så det första vi gjorde när vi kom hem till henne var att ta varsin delicatoboll och varsitt glas vatten. Det påminde oss om gamla tider.
Efter att vi hade gjort det så gick vi ut på en liten promenad för att vi verkligen skulle hålla oss pigga. Då så gick vi även förbi mig en snabbis och då så gick vi in och hälsade lite smått på Svea. Det sista vi gjorde innan vi gick hem var att gå på gatan bakom Jennifer´s hus för att kolla om de andra fortfarande satt ute på altanen och pratade och det gjorde dem, klockan 23.30, haha.
När vi kom hem till Jennifer igen så satt vi lite framför datorn sedan så bestämde vi oss för att göra oss i ordning för sängen och sedan bara ligga och prata i en evighet.
Så vi borstade tänderna men vi gick inte och lade oss sedan utan vi tog massor med kort.
Här kommer några..

                        

                                        

Vi tog många bilder och spelade även in några videor. Det var jättekul. Vi skrattade och pratade massvis innan vi somnade och då var väl klockan närmare halv två, haha. Så länge har inte jag varit vaken på jättelänge, men kul var det.
Detta har nog varit en av de roligaste dagarna som jag har haft på länge. Detta måste göras om.
Älskar dig Jennifer, min bästa vän! <3

Ha det så bra!
/ Elin.

Tog "sovmorgon" imorse igen. Väcktes faktiskt av pappa idag eftersom att jag var tvungen att drucka min dryck, jag undrar om jag skulle kunnat sova längre, det tror jag faktiskt inte. Eller jo, till 07.00 kanske skulle gå men sedan så skulle nog mina ögon vara helt öppna och jag skulle vara utsövd och pigg.
Först när pappa kom in så visste jag inte riktigt hur jag skulle vara som person med tanke på vad som hade hänt igår kväll. Vi skulle iochförsig glömma gårdagen och gå vidare, men det kändes ändå som att något satt kvar i luften och jag var så besviken över mig själv, det kändes som att jag verkligen hade svikit pappa.
Hade så dåligt samvete..



Lite ajaj hade jag iallafall ifrån igår när jag gick upp. Det kände jag på en gång, men det blåmärket som jag har på armen har jag bara mig själv att skylla på, det var jag själv som gjorde det.
Drycken gick iallafall bra att dricka och pappa och jag pratade med varandra som vilken annan morgon som helst, vilket var mycket lättande för min del. När jag hade druckit upp den så sade vi hejdå och gav varandra en härlig kram.
Efter det så klädde jag på mig. Sedan så gick jag och Svea in till mamma och sade god morgon. Snart behöver jag längre inte bära in Svea dit för hon går det självmant, det är hennes älskningsrutin varje morgon, mysigt!
När Svea hade lagt sig till rätta hos mamma så gick jag in till mitt rum igen och bäddade och fixade iordning lite. Sedan så satte jag igång datorn en snabbis och efter det så var det frukost som gällde tillsammans med mamma.
Äntligen så fick jag mitt andra bröd också som jag hade väntat på. Igår fick jag nämligen äta 2 mackor av samma sort bröd.. annars brukar jag alltid äta en utav varje sort vilket känns mycket bättre då det blir lite variation av det som man stoppar i sig i munnen.
Frukosten gick också bra att få i sig och det blev inget tjafs. Under tiden som jag åt frukost så spelade jag och mamma kort för att distrahera mina tankar. Det hjälpte till det att ingen ångest kom, men tankarna inom mig kom ändå.
När vi hade ätit klart så borstade jag tänderna sedan så åkte jag och mamma med Mimi och Danne i bilen eftersom att jag skulle till vårdcentralen och ta prover. Usch, jag tycker inte om sprutor men det brukar alltid gå bra iallafall, vilket är tur.

När vi kom ner till BUP-huset som ligger när Vårdcentralen så kollade mamma på klockan och då såg hon att klockan var lite efter 09.00 och då så hade hon som förslag att vi kunde gå ner till stan - till standardparkeringen för att kolla på när Egebyskolan marscherade. Givetvis ville jag det så vi gick neråt stan och även Svea som följde med oss var med dit. Det var första gången som hon var nere i stan. Hon var både nyfiken och rädd men hon kunde iallafall slå sig till ro och bajsa mitt framför all trafik, haha.
När musikkåren och barnen väl kom så blev Svea livrädd. Hon ville bort från min famn och springa därifrån för när vi hade vinkat till alla barnen (mamma jobbar på Egebyskolan) så ville hon ner ifrån min famn och springa jättefort bort därifrån. Stackars lilla Svea.
Sedan så gick vi uppåt igen till Vårdcentralen. Där så gick jag in själv medans mamma satte sig på en bänk utanför tillsammans med Svea.
Att ta sprutan gick bra men det som var lite konstigt var att de tog hela 4 provrör. De brukar de aldrig göra tidigare, vad mycket.
När jag var klar där så gick vi hem till morfar. Då så blev det lagom för mig att ta min förmiddagsdryck och mamma och morfar drack kaffe. Medans vi ändå var där så passade vi på att ta ett parti Mulle vilket var kul.
Jag vann som vanligt, men denna gången så var det inte mamma som tog jumboplatsen utan det var morfar..
En annan rolig sak som hände där var att helt plötsligt så såg vi att Svea kom med något i munnen när vi satt vid köksbordet i köket. Först så trodde jag att det var en köttbulle som hon hade hittat på golvet men det visade sig vara en liten färskpotatis, haha.
När vi hade kört klart så skjutsade morfar hem oss och då var klockan strax efter 11.00. Det kändes som att jag hade varit hemifrån ett ganska bra tag men ändå så rörde sig bara om lite mer än 2 timmar. I bilen så lyssnade vi på en rolig låt som spelades på radio, då fick vi oss några skratt. Det var en låt som var tillägnad våran kronprinsessa Viktoria.
Är det någon mer som har hört den låten?

När vi kom hem så var jag på ett bra humör, jag kände mig rätt så stark igår med tanke på gårdagen. Jag skulle verkligen stå emot idag, det hade jag redan bestämt mig för.
Jag fick ensamtid ganska fort efter att vi kom hem, det var skönt.



Under tiden som jag fick ensamtid så gjorde jag inte så mycket. Jag fick väldigt mycket tankar som kom över mig. Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera de på ett bra sätt, men det löste sig som tur var.
Jag plockade lite på mitt rum. Tyvärr så har jag ju inte så mycket att grejja med inne på mitt rum eftersom att jag allt som oftast håller det väldigt rent. Jag viker in min kläder allt eftersom, jag plockar in saker i min byrå direkt när jag har användt det och så vidare. Men lite fanns det ändå att göra så att det verkligen blev perfekt. Men helt perfekt blev det ju aldrig för eM" blev aldrig nöjd hur jag än vred och vände på duken på min bardisk. Det kanske låter barnsligt men "M" blir aldrig nöjd.. hur bra jag än tycks göra saker så påpekar hon varenda liten detalj och gör jag då som hon säger så är det något annat som inte är bra.
Jag hade hoppats på att jag kunde busa med Svea men hon var utmattad efter att ha varit nere på stan på förmiddagen och det blev ju väldigt många nya intryck där och det tog nog på hennes krafter.

När mamma väl kom hem så åt vi. I dag så åt vi skapligt, strax efter 12.00. Först så ville jag inte äta så tidigt men jag ångrade mig och gick med på det. Det fungerade det också.
Dagens lunch blev potatis, fisk och västkustsallad och gissa om jag mådde dåligt efteråt?
Ja, det gjorde jag. Jag kände mig stor och hela mitt ansikte hade blivit till en enda stor boll. "/
På vilan så satt jag med min bärbara dator i vardagsrummet och gjorde om designade om min blogg, vad tycker ni?
Ganska så nöjd blev jag med den men önskar att den kunde blivit finare, men jag har inte lärt mig allt så bra än, förstår inte alls mycket. Men men, det får duga ett tag framöver nu.
När vilan var slut så fixade mamma iordning spegeln som rasade ner igår, den blev alltså hel igen. Tack och lov!
Hon spikade även upp några hyllor i hallen och det blev mycket fint.
Medans hon gjorde det så busade jag lite smått med Svea, det  var kul.

När hon var klar med det så fick jag min sista ensamtid för dagen. Ca. 5 min. efter att mamma hade gått så kände jag att ångesten började krympa fram igen. Jag tänkte först greppa tag om telefonen och ringa till mammas mobil så att hon kunde komma hem igen, men sedan så ändrade jag mig och kände att jag ville klara det på egen hand.
Liksom komma på ett eget sätt som får den att dämpas och det som jag gjorde var att jag gick ut i trädgården och tog 10 djupa andetag. Det hjälpte till viss mån men jag kände fortfarande en stor oro inom mig.
Men när jag väl kom in igen så såg jag att Svea låg uppe i min säng och sov.. så då lade jag mig bredvid henne en stund och faktiskt så slumrade jag till.
Efteråt så var min ångest borta ganska mycket iallafall men det enda tråkiga som uppstod var att det kom nya tankar på:
- Nu har jag legat för länge.
- Nu kommer jag öka massor i vikt.
- Jag ska inte vila mer utöver de vilorna som jag redan har i mitt schema.
- Varför gjorde jag det här?
Nu i efterhand så vet jag ju att allt det här är "M" tankar, men de blir så himla starka.



När jag hade vaknat till igen så kändes det som tiden hade rusat iväg. Kanske hade mamma redan hunnit hem..
Men det hade hon inte så jag ringde till henne. Då så bade hon mig komma bort till kröken med ett par tjocka handskar för att det låg en liten skatunge vid vägen. Jag skyndade mig dit, men när jag väl kom dit så hade skatungen hoppat in i grannens trädgård, så det var nog ingen större skada med den men tur var väl det.
När vi kom tillbaka igen så var det dags för eftermiddagsmellis och lagom till det så kom pappa hem.
Så jag, mamma och pappa spelade Mulle och denna gången så vann inte jag, men det brukar jag faktiskt inte göra när vi kör vi 3. Haha.
Det var kul, men det blev en del tankar som dök upp i huvudet då också men mamma och pappa stöttade mig.

När vi hade spelat klart och drycken var uppdrucken så gjorde jag inte så mycket. Jag spenderade lite tid framför datorn och läste lite bloggar. Och inte alls lång tid efter det så åt vi kvällsmat.
Det blev lite jobbigt innan kvällsmaten också men det hann och lägga sig jämns med tiden.
Så kvällsmaten fick jag i mig också och direkt efter det så klädde jag och pappa på oss ytterkläderna för att idag så fick vi nämligen handledarintygen, så nu får jag övningsköra.
Så pappa och jag åkte ut och övningskörde. Det var skitkul!
Det gick faktiskt rätt så bra för att vara 1:a gången men det kan ju bero på att man hade en bra instruktör som satt bredvid en också, haha.
När vi kom hem så gick jag och mamma en skön promenad tillsammans med Svea. På vägen så mötte Svea 2 stycken hundar och det uppskattade hon väldigt mycket, det märktes.
Gud så skönt det var att få röra på sig!
När vi kom in så var det näringsdryck + något extra som gällde. Det blev såklart jobbigt det också men både mamma och pappa fanns där som en hjälpande hand. Om de inte hade funnits där så hade jag nog aldrig klarat det, så tack!
Gick och lade mig ganska så skapligt, skönt det.

Ha det så bra!
/ Elin.

Idag då vaknade jag till tidigt, men det var nog för att jag var så pass utvilad som jag var och för att jag hade något alldeles extra att se fram emot idag.
Svea var också ganska pigg när pappa väl kom in med drycken till mig, det blev banansmak på morgonen. Efter att jag hade druckit upp drycken så var det påklädning som gällde för min del, jag vet inte hur många gånger som jag tog in och ut kläder, men sedan så tyckte jag att det kändes ganska så rätt.
Då så gick jag in till mamma med Svea i min famn och den första kommenaren som jag fick av mamma var:
- "Åh, vad fin du är. Det passade du bra i".
Jag tackade och sedan så gick jag därifrån medans Svea lade sig till rätta där i vanlig ordning.
Innan mamam kom upp så fixade jag lite på mitt rum och så började jag småpacka lite.
Men när mamma väl kom ut sen efter ca. 15 min. så var jag inne i min garderob igen. Jag hade ångrat mig igen angående mina kläder, de kändes trots allt inte rätt. Så det blev till att byta kläder igen och igen, men sedan så blev jag slutligen nöjd. Det fick rent utav faktiskt duga för dagen.

                        

När jag äntligen hade fått på mig rätt kläder så packade mamma och jag klart mina saker som jag skulle ha med mig för att ha i bilen och under dagen. Det var bl.a. min dator, 1 film, ½ frukosten, näringsdrycker, mobil, pengar och paraply m.m.
Sedan när vi var klara med det så åt jag en liten del utav min stora frukost hemma hos mamma, vilket var 1 macka och 1 glas juice samt 1 glas vatten.
Till det så hann vi att köra en omgång kort - dam. Sedan så gick jag in på toan för att fixa mig iordning det sista innan farmor och farfar skulle komma. Jag sminkade mig och så gjorde mamma en inbakad fläta i min lugg, den blev faktiskt riktigt bra idag!

Vid lite innan 09.00 så kom farmor och farfar och hämtade mig. Danne passade även på att ta snålskjuts till sitt jobb eftersom att vi ändå åkte förbi det.
Jag har ju inte nämnt var jag skulle idag.. Jag, farmor och farfar skulle nämligen åka till Valdemarvik för att kolla på min kusin Emil´s skolavslutning och då fick jag ju äntligen chansen att träffa Fia också. På bilresan dit så åt jag resterande delen utav min frukost och drack min förmiddagsdryck. För att distrahera tankarna på någt så satte jag på en film på min dator, BeeMovie. Haha.
När vi väl var framme i Valdemarsvik så gick jag och farmor ner till skolan där de hade börjat avslutningen, Fia och Emil var där. Farfar stannde kvar hemma hos dem tillsammans med Mats (min farbror) och Sarsha (deras hund).
När farmor och jag kom ner till skolan så blev jag väldigt glad över att äntligen få träffa Fia och Emil. Det var så himla längesen nu, alldeles för längesen.
Vi kramde om varandra och så pratade vi lite innan det var dags för mig, Fia och farmor att gå hem till de igen. Vi skulle nämligen åka med bilen till kyrkan medans Emil marscherade dit.
Det var ingen sådan musik som jag trodde att det skulle vara, alltså inte musikkår, utan istället så var det bara några enstaka trummor, en triangel och en trumpet, men det dög det också.
När det väl var i krykan så blev det lite sång, prästtal och skratt i sisådär 1 timme och när det var slut så gav jag Emil min ros. Haha, det var ingen äkta ros utan en äkta plast, men vadå.. då håller den ju bättre!

                   
                                                              Farfar, Fia och farmor!

                    
                                                        Emil tar emot en ros i kyrkan!
                                                                 (Syns knappt inte..)

När det var slut i skolan så åkte vi in till stan och åt ute på en restaurang vid hamnen. Det var fint men inte så vidare värst varmt utan det blåste tyvärr ganska så kallt.
Jag tog buffé som var pannbiff med lök, potatis, sås och sallad.
Det var inte jättegott, föredrar hemmagjort vill jag lova. Det blev lite jobbiga tankar kring maten men jag kände att nu så var jag tvungen att hålla emot och ta fram min starka sida och ett leende på läpparna för att det inte skulle märkas. Jag ville ju inte skämma bort mig totalt, varken för farmor, farfar, Fia, Emil eller de andra gästerna som var på restaurangen. Jag tycker inte om att äta på restaurang, men i dag så fick jag bara bita ihop.
Men det gick faktiskt över förväntan att äta och få i sig tillräckligt, farmor var nöjd över mig efteråt och det märktes på henne och hon berömde mig också.
Jag tyckte inte att det var bra gjort, jag ångrade mig att jag hade ätit så mycket och så onyttigt. Det lade sig verkligen på min kropp direkt. Det märkte jag när jag gick på toan strax därefter. Hela mitt ansikte hade svullnat upp.
För att lätta lite på ångesten så gick jag och farmor en stund i stan för att kolla i de affärerna som fanns där. De andra satt kvar och åt p g a att de hade inte hunnit att få sin mat.
På stan så köpte jag en cericerosa duk/underlägg och så löste jag in min Sverigelott som jag hade vunnit 50kr på. Jag valde att ta 25kr kontant och så tog jag 1 trisslott. Skrapa det gjorde jag inte direkt utan det fick vänta tills vi kom hem till Fia och de igen..

Vid ca. 14.00 så kom vi hemåt igen. Då så hälsade jag lite smått på Sarscha och busade lite med henne och så fick jag hjälpa Fia att baka jordgubbstårta. Jag fick stå för att hacka jordgubbar, lägga på grädden och att piffa till den. Det var kul och det är verkligen någonting som jag tycker om att göra alltså hålla på med bakverk och fixa och dona.
Här kommer några bilder!

             
                                                     Jag kelar med Sarscha!

             
                                                           Slutresultatet!

             
                ¨                                  Jag håller stolt upp tårtan!
                                 (Usch vad tjock jag är, det syns ju massor)

Tårtan blev väl godkänd utav farmor, farfar, Fia och Mats. Emil följde tyvärr inte med hem efter att vi hade ätit ute utan han stannde kvar nere i Viken och var med några kompisar för att "fira" det härliga sommarlovet som de äntligen hade fått. Så jag fick göra de vuxan sällskap men det var kul det också.
Efter ett tag så kände jag att jag inte mådde så bra, det ryckte liksom i hela kroppen. Men som tur var så frågade farmor mig om jag mådde bra och jag var helt ärligt och sade att jag inte gjorde det.
Så för att det skulle kännas lite bättre innan en ganska så lång hemresa - sittande.. så gick jag, Fia och farmor ut med Sarscha. Vi gick till en granne till Fia som hade 2 hundar varav en var en liten hundvalp. De hette Gizmo och Mozart. De var verkligen jättesöta hundar och jag är lite smått avis på Fia som ska vara hundvakt åt de 2 små grynen på fredag.
När vi hade varit där en snabbis så gick vi hem igen, då så tog vi inte av oss skorna utan då så kramde vi om varandra och sade hejdå. Farfar, farmor och jag satte oss alltså i bilen vid lite innan 16.00 och började våran resa hem.
Det har verkligen varit en kul dag i dag må jag säga. Jobbigt med alla tankar som far runt i ens huvud men att träffa de andra i Viken var hur trevligt som helst. Hoppas att vi ses snart igen, älskar er! <3

Mer om denna dag vill jag inte skriva om för att den slutade i katastrof. Jag mådde skit och lyssnade tyvärr på "M" och det märkte pappa av, men det var det bästa som kunde hända för att få ett stopp på det, det känner jag nu i efterhand.
Jag vill inte gå in på några deltajer som hända för de är alldeles för privata.
Det slutade iallafall med att jag var besviken på både mig själv, pappa och mamma.
En halvt sönder spegel, inställd promenad och ont i kroppen.
Men som sagt i min familj så ska vi inte kolla bakåt på det som har hänt utan kolla framåt för att kunna gå vidare.
Visst, vi alla lärde oss nog en läxa ikväll, framförallt jag och trots att jag mådde skit så gick jag emot "M" lik förbaskat i slutet ändå. Jag åt trots att jag vägrade innan, jag drack min näringsdryck, jag accepterade att det inte blev någon promenad, jag åt en dammsugare extra till näringsdrycken och jag klarade av att stå emot tillsägelsen som hon tidigare hade fått mig att göra då pappa kom på mig.
Jag ångrar mig och jag hatar mig själv. Jag borde inte förtjäna att leva, det är lika bra att jag dör!
DÖ DÖ DÖ DÖ DÖ!

Hoppas att eran dag har varit bra.
Ha det så bra!
/ Elin.

En ny vecka med samma krafttag och samma kämparglöd som förra, det är vad jag ska rikta in mig på.
För så här dant som jag har kämpat förra veckan har jag nog aldrig kämpat tidigare.

Morgonen började med att jag satte på TV:n, men vart hade Vakna med The Voice tagit vägen?
Aja, det blev att kolla på något annat, lite tråkigt faktiskt.
Efter ett tag så kom pappa in till Svea och mig, för att han skulle ge mig drycken och sedan kontrollera nogrannt att jag drack den och det gjorde jag. Men det känns ändå som att jag har fått lite mer förtroende igen utav mamma och pappa och det tycker jag är positivt iallafall på den fronten.
Det är tur att pappa går upp tidigare än mig för då hinner den stå i frysen ett tag och då är den alltid mycket lättare att dricka än om den skulle var ljummen. Det enda som var synd var att jag fick samma smak som jag drack till frukost igår, får hoppas på att det inte blir något magiskt tänkande kring morgondrycken igen så att jag alltid måste ha hallondrycken på morgonen, för så var det för inte alls så längesen.
När jag hade druckit upp drycken så gick jag och Svea in till mamma, Svea vill inget annat än att hellre gå in dit för hon vet vad som väntar henne.. en varm och härlig säng.

Efter att jag hade lämnat henne där så klädde jag på mig och fixade lite. Sedan så loggade jag in en snabbis på datorn och det dröjde inte alls länge innan mamma kom upp hon också, hon var nog inte så trött i dag eller så ville hon vara väl förbered eftersom att jag skulle åka och vägas idag vid kl. 08.00 som alltid.
Så medans jag väntade på att det tidslaget skulle inträffa så gjorde jag inte så mycket. Efter ett tag så hörde man Svea gnälla i sängen och så lyfte jag ner henne och serverade henne frukost. Det smakade riktigt bra för hennes del tror jag för det tog slut med en gång.
Sedan så var det dags att åka.
Jag var inte ett dugg nervös inför vägningen idag medans jag stod och väntade utanför rummet. Jag visste att jag skulle gått upp i vikt eftersom att nu hade jag druckit alla dryckerna som jag ska och inte lyssnat på "M" för 5 öre heller, så det fanns inga tecken på att det skulle visa nedåt.
Så ställde jag mig på vägen och den visade +- noll. Snacka om att jag blev chockad.
När jag gick därifrån så tänkte jag inte så mycket på det utan det kom här hemma i samband med att jag åt frukost.
Min tankar löd så här:
Nej, vad har hänt? Vågen måste ljuga, det kan inte vara sant. Jag fattar inte att jag inte har ökat i vikt nu när jag har kämpat så pass hårt som jag har gjort hela förra veckan och ätit allt som jag ska, det borde ju ge resultat. Nu kommer jag ju inte få börja träna den här veckan heller. Jag trodde minst att jag skulle gått upp iallafall 0.5 kg. Vart har allt tagit vägen. Jag ger upp nu, jag orkar inte kämpa mer. Då kan jag ju lika gärna skita i och äta nu då eftersom att jag ändå inte går upp i vikt. Jag känner mig uppgiven, jag vet inte vad jag ska ta mig till?
Jag grät och grät och mamma tröstade mig. Och samtidigt som jag grät så skulle jag få i mig frukosten på det också, men det gick.
Den klumpen som gjorde så ont i min mage blev en aning mindre nu när jag släppte ut lite, det var skönt.

På vilan sen så kollade mamma och jag på Gossip Girl. Jag säger bara, äntligen!
Äntligen så blev det Blair och Chuck. De är ju som gjorda för varandra. Men åh, vad tråkigt att det var sista avsnittet nu. Nu får man ju inte se det på hela sommaren, suck!
Under vilan så blev jag också lite ledsen, men det blev inget större utav det. Mamma svepte en filt om mig och så höll hon mig tätt intill sig, det var mysigt.
Efter vilan så gjorde jag inte så mycket. Det fanns inte så mycket tid till att hitta på något eftersom att det ändå var dags för förmiddagsmellis strax därpå.
Så jag busade lite med Svea och sedan så var det dags.
Det började ganska bra, men efter bara några klunkar utav drycken så blev jag jätteledsen. Jag tänkte så himla mycket på dagens siffror på vågen, jag kände mig så uppgiven.
Jag orkar inte mer!
Jag fick tröst av mamma och sade att vi skulle gå vidare och att jag skulle kämpa vidare.
Det tänker jag också men jag är så frustrerad över att det inte har visat sig på vågen, det måste vara något slags mirakel. Men nästa vecka ska det verkligen ha skett något på vågen, det bara måste göra det, jag måste få börja träna, det behöver min kropp.
Mamma fick trösta mig en stund men sedan så fortsatte vi att köra Mulle som vi hade påbörjat och så blev jag så illa tvungen till att dricka upp min dryck trots att jag mådde som jag gjorde.
Nu hade klumpen i magen lättat ännu mer, gud vad skönt. Så här mycket hade jag inte släppt ut på riktigt riktigt länge.



Efter förmiddagsmelliset så kollade jag lite på datorn sedan så fick jag ensamtid.
Under den ensamtiden så lyssnade på jag vad "M" sade angående min kropp. Hon sa:
- "Vågen ljuger, du har blivit tjockare".
- "Du ska lyssna på mig mer nu".
- "Du ska inte öppna dina känslor längre, håll dem för dig själv".
- "Alla försöker göda dig, men inte jag".
- "Du kommer inte att bli nöjd över din kropp om du går upp i vikt".
Varför klarar jag inte av att hålla tankarna borta och lyssna på "M". Jag vill ju inte ha med henne att göra och enligt många så har hon så himla fel angående min kropp, men inte enligt mig. Jag tror på "M" i den benämningen så att det står härliga till, jag tvivlar inte en sekund på henne. Jag känner mig fet, jag är så missnöjd över min kropp. Jag önskar att jag hade någon annans kropp. De flesta har så mycket finare kropp än mig!
När mamma kom hem så åt vi lunch.
Dagen lunch blev väldigt onnyttig och då menar jag onyttig. Lunch: Makaroner, västkustsallad, korv och rårivna morötter.
Rik mat på kolhydrater alltså som inte är bra för min kropp. Mina drycker innehåller redan så mycket pass kolhydrater så jag får absolut ett alldeles för stort överskott av det. Det lägger sig på min kropp direkt.
Maten blev lite jobbigt, men eftersom att jag har en sådan bra mamma som så gärna vill se mig frisk igen så kämpade hon tillsammans med mig. Jag fick alltså i mig ALL mat, trots att jag ansåg att den var för onyttig och för onyttigt.
Alla mina tankar kom sedan på lucnhvilan. Det snurrade till, men jag släppte ytterligare lite på min ledsamthet.
Sedan efter det så var jag så pass trött så jag somande. Det behövde jag, det kände jag.

När vilan var klar så väckte mamma mig. Då så var klockan ganska mycket och det var inte alls lång tid kvar innan det var dags för oss att åka och möta pappa för att sedan gå på familjesamtal.
Direkt när vi kom in i rummet så hade jag redan börjat isolera mig själv, liksom stängt av motorn. Så det första min behandlare frågade mig var:
- "Vill du vara delaktig i samtalet eller vill du sitta i en stol vid sidan om och bara lyssna?"
Eftersom att jag kände redan då att jag inte mådde bra så valde jag att sitta vid sidan om. Då så kom tårarna. De bara rann och rann, jag fick inget stopp på dem. Tillslut så började jag hyperventilera och det ledde till att jag ramlade ner från stolen och så låg jag där på golvet, var inte direkt vid medvetande.
Men mamma, pappa och mina behandlare tog väl hand om mig iallafall.
Tillslut så vaknade jag upp på BUP och skämdes så förfärligt. Gud vad jag hade gjort bort mig inför dem var det första jag tänkte. Men de sade till mig att jag inte hade något att skämas för utan att det var vad jag behövde.
Eftersom att det blev som det blev så fick jag ta eftermiddagsdrycken i bilen, men det gick bra det också.

När vi kom hem så var jag väldigt utmattad. Kände mig trött i hela kroppen. Då så kände jag att det kunde vara väldigt skönt med ensamtid för att få det alldeles tyst och lugnt. Det accepterade mamma och pappa, så de åkte iväg en sväng.
Väl hemm så busade jag och Svea i mammas och pappas sängar, det var mysigt.
Svea var extra glad eftersom att hon hade varit själv hemma under tiden som vi hade varit på mötet.
När mamma och pappa kom hem så åt vi kvällsmat. Det blev en smidig en..
Det tog ganska lång tid att få i sig den, men huvudsaken tycker jag är att jag fick i mig allt iallafall och det tror jag att mamma och pappa också tyckte. Och det förstod ju även att jag hade det jobbigt..
Efter kvällsmaten så mådde jag inte så bra, men jag valde att sätta mig framför datorn ensam i mitt rum.
Då så bloggade jag och satt framför msn och chattade.
Efter vilan så gick jag och mamma våran kvällspromenad. Det var skönt att få röra på sitt fläsk, det bara dallrade!
När vi kom hem så var det TV-tittande och näringsdryck som gällde.
Gick och lade mig efter det med lite ångest i magen, men klumpen som jag tidigare hade i mgen i morse hade betyderligt blivit mindre efter att jag hade släppt ut lite.
Det kanske är bättre att släppa ut lite ändå trots allt och inte hålla allt för sig själv, jag vet inte?

Ha det så bra!
/ Elin.