eellann

Idag tog Elin en så kallad sovmorgon på sisådär 20 minuter.
Annars så brukar jag vakna strax efter 06.00, men ligga kvar i sängen en stund, sedan så brukar jag bädda och efter det så brukar pappa komma in med drycken.
Men i morse så blev det annorlunda. Jag blev väckt av att pappa kom in till mig med drycken ca. 06.30, men det var ganska skönt att sova ut, det behövde jag efter gårdagens alla tårar som kom.
Drycken gick bra att dricka, jag hade ju ingen direkt utväg till att komma undan med den även om jag gärna ville det. Jag vill inte dricka näringsdrycker längre, jag behövder dem inte. Jag är alldeles för tjock för det, jag borde gå ner i vikt igen.
När jag hade druckit upp drycken så klädde jag på mig sedan så jag gick jag in med sömniga Svea till mamma. Där så lade hon sig till rätta under mammas täcke och kurrade ihop sig en liten boll. Det såg mysigt ut, men jag ville inte lägga mig ner jag också utan det hade jag gjort tillräckligt tyckte jag.

Sedan så gjorde jag inte mycket innan det var dags för frukost. Jag kelade lite med Svea som vaknade till efter ett tag, det var kul. Så var det dags för frukosten igen. Den gamla vanliga. Jobbigt, den påminner mig så mycket om avdelningen.
Jag vill börja om på nya banor igen, jag vill äta det som jag vill till frukost, inte beöva gå efter ett jäkla schema. Jag vill äta den frukosten som jag åt innan jag blev inlagd.
Jag vill inte längre ha smör på mina mackor, det gör mig bara tjockare. Jag orkar inte med alla dessa känslor snart, jag mår så dåligt över de. Men jag lär nog aldrig komma över dem, för jag lyssnar på "M" och tror på henne. Ingen annan kan intala mig  något annat, även om mamma och pappa försöker. Jag ser mig själv som festast i världen!
När frukosten var avklarad så var det vila som gällde. Jag vill inte länge ha vilor heller längre, jag klarar mig utan dem. Det är bara onödigt att sitta. Man får ju ingenting gjort under dagen om man bara ska sitta, äta och dricka drycker hela tiden. Inte konstigt att man går upp i vikt..
Under vilan så kollade iallafall jag och mamma på Paris Hilton - My bff som vi spelade in från gårdagen.
Var det någon mer än jag jag som såg det?
Jag kan inte säga nu redan efter 1:a programet hur jag tyckte att det var, men jag ska nog kolla på det nästa vecka också iallafall.
Tankar bara flödade runt i mitt huvud också pga frukosten, men det var inget som jag valde att visa för mamma.

                            

Efter vilan så sminkade jag till mig lite snabbt eftersom att mamma och jag skulle få främmat på förmiddagen.
Sedan så gjorde jag inte så mycket, kollade lite på datorn sedan gick jag bara och inväntade Nora och hennes mamma som skulle komma hit och fika vid 10.30. Det såg jag fram emot.
Sen så kom dom, äntligen.
Det första vi gjorde var att hälsa på Svea, som krävde lite uppmärksamthet såklart, haha. Men de tyckte allt att hon var en söt liten prick.
Sedan så drack jag min dryck medans mamma och Ragnhild fikade. Nora hade redan avklarat sin dryck hemma så hon gjorde oss sällskap vid bordet. Då så satt vi och småpratade lite, det bjöd på många skratt. Härligt!
Sedan när jag hade druckit upp min dryck så gick jag och Nora runt lite i huset, så jag visade henne runt lite. Men sen så stannade vi i mitt rum och pratade om massor olika saker. Det var skönt att få prata av sig lite, både om sjukdom men också om allmäna saker.
Vi tog även lite kort, här är några.
Jag är värsta stor gentemot lillal illa Nora, jag skäms! "/

                          


                          

Det var självklart tråkigt att säga hejdå till varandra för att tiden bra sprang iväg innan det var dags för de att åka hem. Men vi bestämde oss för att vi skulle höras av och träffas igen. Det ser jag framemot, kämpa på nu Nora. <3

När de hade åkt hem så fick jag ensamtid en liten stund utav mamma. Då så gjorde jag inte så mycket. Speglade mig såklart och kom fram till att jag hade ännu mer fett på kroppen. Gud vad jag hatar min kropp, önskar att jag hade någon annans kropp. Men jag försökte att koppla bort "M" tankarna. Jag tänkte också en hel del.
Vad förväntar sig folk av mig?
Jo, att jag ska bli frisk så att jag får leva mitt tonårsliv som jag aldrig mer kommer att få tillbaka. De vill se en frisk Elin som mår både pysiskt och fysiskt bra. De vill se en Elin som lever livet, går i skolan, är med kompisar, kanske går på en fest då och då och trivs för den jag är.
De vill se mig lycklig över att jag få träna igen, kanske komma tillbaka till fotbollen och spela på vänsterbacken som jag älskade innan jag blev borttagen därifrån pga av sjukdomen.
Och min tanke efter det var, vill verkligen jag det eller vill jag fortsätta att vara sjuk?
Jag står och väger på 2 olika sidor nu, ska jag ta steget och släppa "M" totalt eller ska jag låta henne ta över mig igen.
Jag har bestämt mig för att sakta men säkert närma mig det friska. För det låter så pass mycket bättre än vad jag har det nu. Sen får vi se hur jag mår då, men jag vill iallafall ha tillbaka livet, friheten!

När mamma väl kom hem så var det lunchdags. Det blev en smidig och snabb måltid eftersom att klockan var ganska mycket. Det blev en kolhydratsbomb!
Pasta, korv, vätkustsallad och rårivna morötter. Det blir jag ju inte direkt mindre av.
Det blev lite jobbigt under måltiden och som jag alltid frågar nu så undrade jag om jag var tvungen att äta upp allt och det var jag givetis.
Det var dock jag som hade lagt upp min portion också, jag tog alldeles för mycket pasta så jag har ju bara mig själv att skylla på. Så "M" var inte direkt nöjd med mig utan huggde på mig.
-"Du ska inte äta sådär mycket pasta, det innehåller massor med kolhydrater och kcal".
-"Korv är det massor med fett i, du bli flötig".
-"Du förtjänar inte mat och det kommer du aldrig att göra om du inte gå ner i vikt igen".
Det är svårt att sitta och tugga i sig maten när man får alla de här huggen i ryggen utav "M", men jag bet ihop och åt allt. Jag vill ju inte visa alltför mycket känslor för mamma, jag vill klara det mesta på egen hand nu!
Efter maten så var det vila som gällde.
Den gick inte så bra. Eller jag började med att slå på en kudde för att eventuellt underlätta lite på ångesten men sedan så kom det bara massa med tårar. Mamma satte mig ner i soffan och tog om mig en filt sedan så kramande hon om mig det hårdaste hon kunde och stöttade mig. Vi pratade lite om varför jag var ledsen och det var lite jobbigt, men allt ville jag inte berätta.
Men jag blev också väldigt trött efter några tårar så jag somande efteråt och sov enda till kl. 15.00.

När jag vaknade upp så fick jag lite ångest utav det såklart. Nu hade jag legat och slappat för länge också, inte bra, inte bra, enligt "M". Men jag stod ut med det. Jag insåg att har jag kunnat sitta längre när vi har varit på MFT:n så borde jag klara det här också.
När jag hade kvicknat till lite så fick jag ensamtid av mamma. Då så åkte hon och handlade.
Jag gjorde inget speciellt då. Jag försökte att rensa tankarna lite och bara tänka på mig själv. Det fungerade inte sådär jättebra, för "M" var där och gnällde på mig på en gång. Men jag ska inte lyssna på hennes tillsägeleser. Jag lyssnar på hennes tilltal om vad hon säger angående min kropp men jag har allt mer och mer slutat upp med att lysna på hennes tillsägeleser för det leder bara till något negativt.

Direkt när mamma kom hem så åkte hon på föräldrasamtal där hon skulle möta upp pappa.
Då så kom farmor hem hit och skulle vara "barnvakt" åt mig. Jag förstår inte varför hon måste komma hit varje gång. Varför kan inte mamma och pappa lita på mig?
Jag kan klara av att vara hemma själv. Jag är 16 år snart 17 och hur många i den åldern är det som måste ha "barnvakt" medans ens föräldrar åker bort ca. 1 h?
Jag blir lite lätt frustrerad över att behöva ha det så. De kan lita på mig. Jag vill kunna få känna mig fri, inte hela tiden kontrollerad som i ett fänglese.
Men det gick väl bra iallafall. Jag tog drycken tillsammans med henne och så spelade vi lite kort. Jag hade det tufft med drycken, men ville inte visa det inför henne. Är så rädd för att hon ska få en konstig uppfattning om mig, jag vill att hon ska se mig som sitt vanliga barnbarn, glad och sprallig. Inte som nedstämd och deppig, det är inte Elin i hennes ögon.
Det är svårt att veta hur man ska agera.
När jag hade druckit klart drycken så gick vi ut med Svea i trädgården. Det var skönt att få friskt luft, men ganska kallt.

                        

Svea doppade sig även lite i poolen när var ute. Det tyckte hon var skönt, men efteråt så sprang hon direkt till en sandhög och bara rullade sig i det. Och gissa hur hon såg ut efter det?
Det vita på hennes päls var alldeles brunt och hon var sandig. Som tur var så kom mamma och pappa hem strax därpå och då så duschade vi av henne och hon blev mycket renare och finare efter det, haha.

                         

När farmor hade åkt hem och pappa hade åkt i väg på nostalgikvällen i Vadstena så var det bara jag och mamma kvar här hemma. Då så var klockan ganska mycket så då var det kvällsmat.
Det blev hamburgare m. bröd + cole slow. Det blev jobbigt då också och vi pratade lite om min känslor. Men kom inte fram till så mycket för att jag var inte så öppen.
Efter maten så mådde jag inget vidare kände mig jättestor och vilan valde jag att ta inne på mitt rum ensam framför datorn.
Det är alltid skönt att lyssna på lite musik och skriva av sig lite här. Jag chattade även med Jennifer och Tilda på msn och de stöttade mig. Jag skäms lite för jag fällde några tårar inför de framför camen, men som sagt vad så stöttade de mig och det hjälpte till viss del.
Tack för att ni finns, älskar er! <3

Nu så ska jag och mamma gå en promenad. Det ska bli sååå himla skönt att få röra på sig. Känns som om det var evigheter sen. Sedan så blir det att avsluta kvällen med näringsdyck + något extra till den.
Blä på det, ska alltså bli ännu tjockare och vara ännu onyttigare!
Ska försöka att komma i sängs ganska skapligt idag.. Mysa med Svea i sängen!

Hör av er om ni undrar något, jag är oftast inne på msn så skriv eran e-mailadress så kan vi prata mer på msn!

Ha det så bra!
/ Elin.