eellann

I dag så vaknade jag som vanligt, kände mig utvilad och pigg.
Innan pappa åkte till jobbet så kom han som vanligt in med drycken till mig och den gick bra att få i sig, kanske den som fungerar bäst med tanke på att det är direkt på morgonen då tankarna inte har hunnit att sätta fart på samma sätt somd den gör under långa loppet.
När pappa hade åkt så väckte jag och Svea mamma och Svea lade sig till rätta där.
Sedan så gick jag in till mitt rum igen och klädde på mig. Eftersom att det var ett sådant taskigt väder utomhus så blev det att ta på sig en stickad tröja och leggings, skönt det.

         
                                    Dagens outfit, min sköna stickade tröja!

Det var ganska mysigt i morse när man hörde hur regnet smattrade på fönstrena, det älskar jag..
När jag hade klätt på mig så kollade jag en snabbis på datorn och så kom mamma upp strax därpå.
Det första vi sade till varandra när hon kom upp var:
- "Stackars alla studenter. När de är så pass finklädda som de är. Tänk tjejerna med sina vita fina klänningar och så kasnke det skvätter upp massa gegg på de och tänk killarnas kostymer, de måste bli jätteblöt, stackars stackars dem
Regnet bara öste ner på morgonen t o m när jag satt och åt min frukost tillsammans med mamma. Frukosten gick bra att få i sig men tankar kom dessvärre efteråt.
J a g  f ö r t j ä n a r  i n t e  a t t  ä t a.  J a g  g å r  u p p  a l l d e l e s  f ö r  m y c k e t  i  v i k t!
Det kändes som att mitt ansikte hade svällt upp, men det var bara en känsla sade mamma till mig.
På vilan så satt jag inne i soffan tillsammans med min dator. Var inne lite på internet och kikade lite, kulkul.

När vilan var slut så gjorde jag inte så mycket. Jag kelade med Svea medans mamma höll på med tvätten. När det var dags för mitt förmiddagsmellis så åkte jag, mamma och Svea i väg ut till Sharpman för att köpa lite nya leksaker till Svea. Jag tog alltså min dryck i bilen och det gick lättare för då hade man något annat att hålla fokus på genom att se sig omkring. Man slapp att hålla reda på hur mycket kcal man faktiskt fick i sig utav drycken.
Väl inne på Sharpman så var det rena "leksaksaffären" för Svea eller snarare "paradis". Hon nosade på leksakerna och ställde sig på baktassarna för att nå upp till lösviktsgodiset, haha lilla Svea då!
Det var kul att komma hemifrån en stund och vi kom absolut inte därifrån tomhänta.
Mamma köpte allt det här till Svea:
- 2 gummileksaker
- 1 boll
- 1 grisöra
- 1 bitring
- 1 fexikoppel
- 1 klicker (vet inte om det kommer fungera på Svea, men vi ska testa oss fram).
- 1 påse med lösviktsgodis
- 1 påse med belöningsgodis som var foramde till små hjärtan
Så det blev lilla julafton för Svea. Hon blev riktigt nöjd det märktes på henne när vi gick därifrån och direkt när vi kom hem så invigde hon de nya leksakerna genom att busa med de på en gång.

Innan det var dags för mig att få ensamtid så förbereda mamma luchen lite lätt, hon skalade potatis.
Sedan så fick jag ensamtid medans mamma och Svea testade på det nya flexikopplet ute i regnet som öste ner. Under den tiden så hittade jag inte på så mycket. Jag kollade lite på datorn och så höll jag koll lite smått på potatisen som stod och småkokade.
"M" blev också närvarande och sade:
- "Snälla Elin, du är min vän. Ta ditt förnuft till fånga nu och tänka på vad du stoppar i dag. Du ska inte upp mer i vikt utan du ska ner igen. Jag är inte stolt över dig min vän så du måste gå ner lite nu igen så kan vi få tillbaka den gemenskapen som vi en gång hade för ett tag sedan innan du började bli helt i från vettet och slutade att lyssna på mig till viss mån".
Det hon menade med det förstod jag direkt, men jag höll emot. Jag vet att jag inte har något annat val längre, inte om jag vill bli frisk iallafall och det vill jag. Jag vill inte ha det så här längre..
När mamma och Svea kom hem så var Svea jätteblöt. Hon tycker inte alls om att vara ute när det regnar, men ut det måste ju hon.
Så innan det blev dags för mig och mamma att äta lunch så busade jag lite med Svea men efter ett tag så lade sig hon i soffan och somnade som en stock, hon hade ju nämligen aldrig sovit tidigare på förmiddagen.
Lite innan 13.00 så var det dags för lunch. Det blev potatismos och schnitzel, fettigt och kaloririkt, hurra!
Usch, det blev jobbigt under imåltiden, mina tankar kom. Men mamma stöttade mig till att jag skulle äta upp det och att det var min portion som låg på tallriken och att den var alldeles lagom. Men lagom var den inte för det var mer mos än vad jag brukar ta och än vad det står att jag ska ta i mitt matschema.
Mina tankar blev:
- "Nu äter du för mycket".
- "Du ska inte äta såhär onyttigt".
- "Det är massor i margaring i potatismoset, det smakar bara det".
- "Dina kinder och lår sväller upp och likaså din magen".
Mamma stöttade mig iallafall så jag fick i mig hela portionen, men jag mådde inget vidare efteråt och jag mådde ju inte bättre heller när jag visste att jag skulle träffa Rebecca efter lunchen.
Men som vanligt så fick mamma tvinga mig dit för jag ville inte dit.
När jag väl kom dit så åkte jag och Rebecca till store4. Där så skulle vi prova kläder, eller inte vi utan bara jag. Jag skulle få gissa på en storlek som jag hade och som jag kände mig som och så skulle jag få prova den och se om den passade och gjorde den inte det så skulle jag få testa den "rätta" storleken.
Det var inget som gav något direkt tycker inte jag. Även om inte den storleken som jag trodde jag hade inte passade så tycker jag att de andra kläderna som jag provade i den "rätta" storleken satt alldeles för hårt och jag ser mig fortfarande som ett fetto och borde ha den största storleken..

När jag kom hem så gjorde jag inte så mycket. Tog bara en stor suck för mig för att äntligen ha avslutat mötet som jag inte såg ett dugg framemot, var lite stolt över mig själv för att jag hade orkat hålla humöret uppe trots att jag mådde som jag gjorde. För även min behandlare sade att det syntes på mig att jag inte mådde bra, men nu så var det avklarat som sagt.
Efter en stund så fick jag ensamtid. Då så åkte mamma och handlade medans jag var kvar här hemma. Det skulle bli skönt att få ensamtid nu när man hade varit bort med Rebecca ca. 1 timme.
Under den tiden så kände jag att ångesten började komma fram igen. Jag har ju inte direkt haft läge för att tömma mitt förråd idag, på ångesten alltså. Så jag försökte ringa efter mamma för att tala om det för henne så att hon kunde komma hem ganska så fort igen för jag visste inte om jag klarade av att stå emot "M", men tyvärr så svarade ingen. Först visste jag inte vad jag skulle göra.. men sedan så tänkte jag efter att vad skulle den friska Elin göra?
Såklart så skulle hon busa och gosa med Svea och ta ett och annat kort, så det gjorde Elin.

           
                                                Busar och kelar med Svea!

När mamma väl kom hem så berättade jag för henne att jag hade försökt att ringa men att det hade fungerat bra sen ändå. Så då kände jag att jag kunde ge mig en klapp på axeln igen för att jag faktiskt hade klarat av att stå emot idag också.
Eftersom att klockan var rätt så mycket så kom även pappa hem ifrån jobbet då. Så då satte vi oss ner och tog eftermiddagsmelliset. Då så spelade vi ett parti Mulle och hade en trevlig pratstund tillsammans. Det blev lite jobbigt då också men slutade med ett bra resultat då också.
När vi var klara så satta jag på datorn och kollade lite bloggar som alltid är så himla kul tycker jag. Jag hittar nog nästan alltid 1 ny intresant blogg att läsa varje dag.
När klockan började närma sig 18.00 så åkte jag, pappa och mamma ut för att övningsköra. Svea fick även följa med och ligga i baksätet. Det gick riktigt bra idag tycker både jag och mina föräldrar. Klarade av dragningsläget bättre idag..

När vi kom hem så stoppade vi in pajerna i ugnen som vi hade förberett innan vi åkte iväg. Jag ville egentligen inte ha paj för att jag vet hur onyttigt det är och hur mycket det ger men mamma tyckte gott och väl att jag kunde unna mig det.
Jag var väldigt tveksam till det. Men jag utamade och åt faktiskt paj denna fredagskväll också precis som resten utav familjen gjorde.
Det blev jobbigt under måltiden. Kände hur hela jag växte och det enda jag tänkte på var hur onyttigt det var. Vad pajdegen innehöll, det mådde jag dåligt över.
Allt detta skulle min kropp suga åt sig på momangen. "/
Mamma och pappa hjälpte mig och konstaterade att inget hände under måltiden och att det inte skulle ha hänt någon med min kropp efter måltiden heller. Jag kände att jag bara var tvungen att lyssna till dem,
för varför skulle de ljuga för mig och hur skulle en jävla idiot vid namn "M" veta bättre än dem?
När pajen låg i magen så mådde jag inget vidare. Men jag tog min bärbara dator och satte mig i soffan och försökte att koppla av. Det gick inget vidare men jag gick in på msn och chattade lite där.
Genast så mådde jag lite bättre när jag pratade med Jennifer men när jag insåg att hon inte mådde så bra så blev jag lite nere igen, stackars Jennifer.
Så vi bestämde oss för att träffas på mittengatan och gå en sväng och bara prata.
Det var skönt att få ur sig det man hade inom sig, det kändes så himla rätt att säga det till henne. Hon är verkligen en vän som förstår mig så himla väl, det känner jag.
Vi pratade verkligen om ALLT - ledsamhet, minnen, framtid och nutid. Haha.
Det kändes som att en liten klump i magen hade lossnat tack vare att jag träffade Jennifer och fick gå och prata av mig lite, vilken härlig känsla.
Vi skiljdes ifrån varandra - och jag med ett stort leende på läpparna.
Vi bestämde oss även för att vi skulle sova över imorgon och jag längtar redan!
Tack för ikväll Jennifer. <3

         
                               En glad Elin efter att ha träffat vännen Jennifer!

När jag kom hem så var det näringsdryck som gällde. Den tog jag framför TV:n tillsammans med mamma och pappa. Det var inget vidare att ha på TV men jag satt kvar rätt så länge än då trots att jag hade fått i mig drycken. Jag kröp upp i soffan och bara njöt av fredagskvällen tillsammans med min älskade mamma och pappa.
När jag väl gick och lade mig så somnade jag näst intill på störten.

Ha det så bra!
/ Elin.