eellann

I dag så blev jag lite smått irriterad på pappa när jag såg vilken smak han kom in med på näringsdrycken i morse. Jag hade redan igår sagt att jag absolut inte ville ha kaffe eller jordgubb till frukost, men lik förbaskat så kom han in med en jordgubbsdryck. Det hettade till lite. Men jag tänkte efter ett tag och vad kunde hända om jag tog en jordgubbsdryck på morgonen? Ingenting. Så jag tog den trots allt, men det kändes ändå inte bra på något vis..
Men efter att jag hade druckit upp drycken så gjorde jag mig iordning lite smått när jag hade lämnat in Svea inne hos mamma.

                        

Sedan så kom även mamma upp. Då så pratade vi lite och efter en stund så hörde man att någon gnällde inifrån mammas och pappas sovrum och då var det Svea som hade vaknat till och ville bli nerbärd. Hon klarar ju nämligen inte av att hoppa ifrån sådana "höga" höjder.
Jag hann även med att busa lite med Svea innan det var dags för mig att äta min frukost. Idag så åt jag min frukost lite senare för att det skulle bli lagom att jag hade min frukostvila i samband med att jag skulle åka till min behandlare Rebecca på samtal.
Så vid ca. 08.30 så åt jag min frukost om inte lite tidigare. Det gick bra att äta den, men jag kände hur stor min kropp blev efteråt. Den tog verkligen till sig varenda liten gnutta av smöret som jag hade på mina mackor.
Men mamma nekade.
Efter att jag hade fått i mig frukosten så blev jag på lite sämre humör, för då visste jag att det var ett samtal som väntade mig. Jag hatar samtalen just nu. Det känns inte som att det är till någon vidare värst hjälp och dessutom så vill jag inte heller ta emot hjälpen just nu. Jag vill klara det själv, det vet jag att jag kan.
Eller så kan mamma och pappa vara delaktiga och kämpa mig frisk också, men inte att några behandlare ska vara inblandade. Jag vill inte att de ska ha i mitt liv och göra..
Men som sagt så var jag iallafall tvungen att åka, mamma tvingade mig alltså. Det sista jag sa innan jag klev ut ur bilen var att:
- "Jag vill inte ha hjälpa utav dem. Jag åker på mötet och sitter där, men jag kommer inte säga en flaska. Jag ska bara sitta helt tyst".
Och så blev det till en början men eftersom att min behandlare inte accepterade det så började hon med en ny övning och den var jag tvungen att prata på, så hon fick ur mig några ord iallafall.
När samtalet äntligen var avklarat så kom mamma inklusive Svea och hämtade mig. Jag blev på bra humör igen och vem skulle inte bli det om man möts av en jättesprallig och gullig hund i bilen? Haha!

När vi kom hem så var det inte lång tid kvar innan det var dags för förmiddagsmelliset. Det kändes inte som att jag hann mer än hem innan det var dags för det.
Såklart så blev det lite jobbigt där också, men mamma peppade mig och satt tätt intill mig och sade att:
- "Det här klarar du, du måste dricka drycken ovansett om du vill eller inte".
Jag suckade och pustade lite lätt, men fick ändå i mig hela.
Till drycken så spelade jag och mamma Mulle och jag vann, jippie.
När vi var avklarade med det så började mamma att olja in ekbänkarna, bordet och stolarna i köket för att behandla de lite alltså. Så medans hon gjorde det så kollade jag in lite på datorn. Jag kollade en dels bloggar och det är alltid kul att läsa om andras vardag.

När mamma var klar med sitt så förberede hon maten och satte in den i ugnen och sedan så fick jag ensamtid. Det var skönt. Hon åkte iväg en sväng till Knektaskogen tillsammans med Svea. Svea gillar nämligen att gå i skogen och ja.. framförallt i naturen, det har vi märkt.
Under ensamtiden så gjorde jag inte så mycket. Mitt sunda förnuft försökte att bryta ner "M´s" tankar men det fungerade inte så bra. Jag gjorde inga tillsägelser, för det ska jag sluta med totalt för det leder bara till något negativt har jag insett, vilket nog är bra att jag har gjort för då är det lättare att stå emot.
Det som är svårare är att inte lyssna på vad hon säger om ens kropp. Jag får ständig påminelse om hur tjock, ful, äcklig, värdelös och fet jag är.
Men jag håller med henne helt och hållet. Det är inte bara i huvudet som det sägs utan jag märker det även, både med ögonen och när jag känner och klämmer här och där. Fettet verkigen bara hänger på mig, det känns förjäkligt!
Efter en stund så kom mamma och Svea hem. Då så busade jag lite med Svea innan lunch stod på bordet.
När lunchen väl var kla så åt vi. Dagens lunch blev köttfärs med mostäcke.
Det var okej smak på det men dessvärre en alldeles för stor portion. Jag lade upp för mycket och det ångrar jag frutansvärt. Mamma säger att det inte alls är en för stor portion utan en alledeles perfekt portion till mig, alltså normal. Men enligt mig är det mer än en normalprotion, det är för mycket för min kropp, den ska inte ha så mycket näring.
Det kommer att lägga sig på min kropp direkt, var min tanke. "/
Jag fick iallafall i mig maten med hjälp av mamma. Hon fick sätta sig bredvid mig och sötta mig lite, det var välbehövligt.
Efter maten så var det vila som gällde. Då så satte sig mamma och jag i vardagsrummet och jag tillsammans med min bärbara dator. Jag surfade lite på internet och bloggade lite om gårdagen. Det var kul!
Det kom lite jobbiga tankar lite då och då, men mamma och jag pratade lite smått men inget invecklat direkt. Det är så svårt att förklara varenda lite detalj för både mamma och pappa. Det känns inte som att de förstår en ändå, inte så som jag vill att de ska förstå mig iallafall.

När vilan var slut så hade jag hunnit med att sms:a lite med Amanda och vi bestämde att hon skulle komma till mig på eftermiddagen efter att hon hade ätit. Det såg jag framemot.
Så jag väntade bara på att det skulle knacka på dörren och att det skulle vara Amanda. Innan hon kom så sorterade jag och mamma lite kort på min gamla dator som vi ska få hjälpa utav min morbror att bränna ut, tack för den hjälpen!
Efter en stund så kom äntligen Amanda. Hon kom lagom till att jag skulle ta min eftermiddagsdryck, men det gjorde ju ingenting att ta den tillsammans med henne utan snarare tvärom, mycket trevligt.
Jag bjöd henne även på ett glas saft och en bulle, det kändes bra att hon också åt något så att jag slapp att sitta själv och trycka i mig något.
När Amanda var här så pratade vi, skrattade, spelade kort och så var vi ute med Svea.
Här är ett kort på mig och Amanda, älskar dig! <3

                          

När klockan började närma sig 17.30 så var det dags för Amanda att åka upp samlingen eftersom att hon skulle spela fotbollsmatch. Hon åkte med pappa dit eftersom att han ändå skulle åka och handla till kvällsmaten, så vi slog 2 flugor i 1 smäll som man brukar säga.
Under tiden som pappa var och handlade så kan jag erkänna att jag blev lite orolig, för jag hade nämligen inte en blekaste aning om vad vi skulle äta till kvällsmat utan det skulle han bestämma och sedan inhandla. Oftast så brukar jag veta vad det brukar bli om det är pappa som får bestämma och eftersom att han åkte till Lunbyhallen utav alla ställen så anade jag på en grej, så det var bara att gå lite oroligt och vänta på att pappa skulle rulla in med bilen på garageuppfarten för att sedan visa vad som fanns i kassarna.
Och vem är det som är duktig? Jo jag. Jag hade rätt om vad det blev. Det blev hemmagjord kebab med bröd.
Det satte vi igång med att laga på en gång och det var jag som fick den äran att krydda den och då blev det så som jag ville ha det och det blev ju prima!
Maten gick väl ganska bra att äta bara det att jag kände mig väldigt onyttig över att jag åt ett sådant stort bröd och att jag var tvungen att ta kebabsås på, inte konstigt att jag ökar i vikt.
Jag blev verkligen jättetjock under måltiden.
Men mamma och pappa hjälpte mig att få i mig allt så det var bra det, men önskar att jag kunde ha kommit undan med något.
För att lätta upp lite på mitt mående så hade pappa på förslag att gå upp till Södra och kolla på fotbollen. Först så ville jag inte det, men sedan så ångrade jag mig för då fick jag ju iallafall chansen att få tänka på något annat än bara just maten och så fick jag ju även frisk luft.
Vi kollade på hela 1:a halvlek och så hade vi även med oss lilla Svea dit. Hon väckte mångas uppmärksamthet vill jag lova, haha. Det var många som kom och frågade om henne och ville gärna hälsa på henne.
När vi hade kollat på 1:a halvlek så kom mamma och mötte upp oss och så fortsatte jag att gå kvällspromenaden tillsammans med mamma medans pappa gick hem.
Det var underbart skönt och jag kände verkligen glädje inom mig.
Så när jag kom hem så var tankarna i stort sätt borta, men de dröjde inte lång tid innan de kom tillbaka, men lite glädje fick jag iallafall känna av.

               

När vi kom in från promenaden så blev det näringsdryck+en extra sak till det och så utmanade jag mig genom att ta en godis ifrån pappas godispåse. Det var en bubblegum flaska, den var inte så god som jag trodde att den skulle vara. Jag har verkligen tappat suget efter godis, men det kanske inte är så konstigt eftersom att jag inte har ätit det på ett tag, iallafall inte vingummi och sådant, utan bara choklad har jag ätit.
Sedan när allt låg i magen med lite ångest till det så kröp jag i säng ganska tidigt.
Då så spelade jag SIMS i sängen och så låg Svea nere vid mina fötter och mös, det är så mysigt!

Ha det så bra!
/ Elin.